File: cfi.html

package info (click to toggle)
cfi 3.0-12
links: PTS, VCS
area: main
in suites: forky, sid
size: 8,060 kB
sloc: makefile: 10; sh: 5
file content (12751 lines) | stat: -rw-r--r-- 883,635 bytes
parent folder | download | duplicates (9)
<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C/DTD HTML 4.0 Transitional//EN" 
"http://www.w3.org/TR/REC-html40/loose.dtd">
<html>
<head>
<title>tech</title>
<meta http-equiv="Content-Language" content="SE">
<meta name="language" content="Swedish">
<meta name="resource-type" content="document">
<meta name="distribution" content="global">
<meta name="description" content="Copyright finns inte V3.0">
<meta name="author" content="Linus Walleij">
<meta name="keywords" content="Linus Walleij, hacker, hackare, hackers, 
hackarkultur, underjord, musik, techno">
<meta name="copyright" content=" Yelah">
</head>
<body bgcolor="#ffffff">
<h1>Inneh&aring;ll</h1>
<ul>
<li><a href="#omsvep">Omsvep</a></li>
<li><a href="#inledning">COPYRIGHT FINNS INTE</a></li>
<ul>
<li><a href="#manifest">Ett slags manifest</a></li>
<li><a href="#varfor">VARF&Ouml;R JAG VILL LEVA</a></li>
</ul>
<li><a href="#hackare">HACKARE!</a></li>
<ul>
<li><a href="#vagga">Hackarkulturens Vagga</a></li>
</ul>
<li><a href="#grasrot">HACKARKULTURENS GR&Auml;SR&Ouml;TTER</a></li>
<ul>
<li><a href="#bred">Hemdatorer F&ouml;r Bred Publik</a></li>
</ul>
<li><a href="#underjordhack">UNDERJORDISKA HACKARE</a></li>
<ul>
<li><a href="#phreaks">Phreakare</a></li>
<li><a href="#nethack">N&auml;tverkshackare</a></li>
<li><a href="#hemsidehack">Hackade hemsidor och mailbomber</a></li>
<li><a href="#virus">Virushackare</a></li>
<li><a href="#satellit">Satellit- och Kabelhackare</a></li>
<li><a href="#anark">"Anarkister"</a></li>
</ul>
<li><a href="#subkultur">SUBKULTURERNAS SUBKULTUR</a></li>
<ul>
<li><a href="#demos">Konstformen Demo</a></li>
<li><a href="#attityd">Attityder</a></li>
<li><a href="#mentalitet">Mentalitet</a></li>
</ul>
<li><a href="#blipp">BLIPP-BLOPP KULTUREN</a></li>
<ul>
<li><a href="#technopop">Technopop</a></li>
<li><a href="#ambient">Ambient</a></li>
<li><a href="#elfilm">Elektronisk Film</a></li>
</ul>
<li><a href="#rejv">RAVE, TECHNO OCH ACID</a></li>
<ul>
<li><a href="#tekkno">Techno</a></li>
<li><a href="#klubb">Klubbar och Rave</a></li>
<li><a href="#droger">Klubbar, Trender och Droger</a></li>
<li><a href="#musique">Musik och Musikkultur</a></li>
</ul>
<li><a href="#cyberpunx">CYBERPUNK</a></li>
<ul>
<li><a href="#cybermusic">Musik</a></li>
<li><a href="#cyberfilm">Film</a></li>
<li><a href="#cyberideologi">Cyberpunk som Ideologi</a></li>
<li><a href="#mackt">Makten &Ouml;ver Informationen</a></li>
<li><a href="#hippie">Hippier och Yippier</a></li>
<li><a href="#heroes">Hj&auml;ltar och Skr&auml;vlare</a></li>
<li><a href="#ideoldecent">Ideologiskt Arv</a></li>
<li><a href="#swepunx">Cyberpunk i Sverige</a></li>
<li><a href="#improv">Att F&ouml;rb&auml;ttra M&auml;nniskan</a></li>
<li><a href="#xtropi">Extropiker</a></li>
</ul>
<li><a href="#intresse">EN ELEKTRONISK INTRESSEORGANISATION</a></li>
<ul>
<li><a href="#communiq">R&auml;tten att Kommunicera</a></li>
<li><a href="#integrity">Integritet</a></li>
<li><a href="#wakeup">Sverige Vaknar</a></li>
<li><a href="#rights">Svenska R&auml;ttigheter</a></li>
<li><a href="#yttrande">Yttrandefrihet</a></li>
</ul>
<li><a href="#datorbrott">DATABROTT: TERMINALSLAVAR, PLASTKORTSBEDRAGARE OCH 
CENSUR</a></li>
<ul>
<li><a href="#sabbot">Sabotage</a></li>
<li><a href="#nasse">Nassar</a></li>
<li><a href="#snuten">Polisen</a></li>
<li><a href="#bigbrother">Storebror Vill Se Dig</a></li>
<li><a href="#datavirus">F&ouml;rbjuda Datavirus??</a></li>
<li><a href="#datainspek">Datainspektionen och Integriteten</a></li>
<li><a href="#hackbrott">Fr&aring;n Hackande till Databrott</a></li>
<li><a href="#storsak">Det Stora F&ouml;retagets 
S&auml;kerhetsstyrkor</a></li>
<li><a href="#bbsen">BBS:en som F&ouml;rsvann</a></li>
</ul>
<li><a href="#artificiell">ARTIFICIELL INTELLIGENS</a></li>
<ul>
<li><a href="#zen">Zen, Eller Konsten att Bryta Sig Ur Formella 
System</a></li>
<li><a href="#manmachine">M&auml;nniskan som Maskin - Datorn som Gudomlig 
Skapelse</a></li>
<li><a href="#aisam">Mot en Artificiell Tids&aring;lder - AI och 
Samh&auml;llet</a></li>
<li><a href="#turing">Alan Turing och Turingtestet</a></li>
</ul>
<li><a href="#virtuality">VIRTUELL VERKLIGHET (VIRTUAL REALITY)</a></li>
<li><a href="#tekknokrat">N&Auml;TATTITYD, TEKNOKRATI OCH DEMOKRATI</a></li>
<ul>
<li><a href="#gnu">Fri mjukvara och "Open Source"</a></li>
<li><a href="#tekonkrat">Teknokrati</a></li>
<li><a href="#eggsempel">Ett Par Exempel</a></li>
<li><a href="#vetenskapen">Vetenskapens V&auml;rld</a></li>
<li><a href="#markpar">Marknadens Paradigm</a></li>
</ul>
<li><a href="#kvinnhack">KVINNLIGA HACKARE?</a></li>
<ul>
<li><a href="#slitz">Pornografi etc</a></li>
</ul>
<li><a href="#cybsamm">CYBERNETISKT SAMH&Auml;LLE</a></li>
<ul>
<li><a href="#cybcop">Cybernetiskt samh&auml;lle kontra copyright</a></li>
<li><a href="#cfi">Begreppen degenererar (Copyright finns inte!)</a></li>
<li><a href="#maktmachine">Cybernetiskt samh&auml;lle kontra Klassperspektiv - 
Maktens Mekanismer</a></li>
</ul>
<li><a href="#future">FRAMTIDEN</a></li>
<li><a href="#cybutopi">EN CYBERNETISK UTOPI</a></li>
<ul>
<li><a href="#litteratur">Litteratur</a></li>
<li><a href="#ellitteratur">Elektroniska dokument och tidningar</a></li>
</ul>
<li><a href="#ottosync">Appendix: White Night vs Otto Sync</a></li>
<ul>
<li><a href="#x25">X.25 och Datapak</a></li>
<li><a href="#whitenite">Den vite riddaren</a></li>
<li><a href="#hostel">En natt p&aring; hotell</a></li>
<li><a href="#terrorista">"Farlig internationell terrorist"</a></li>
<li><a href="#evilvsgood">De onda mot de goda</a></li>
<li><a href="#schlut">Slutet gott...</a></li>
</ul>
</ul>
<a name="omsvep"></a>
<hr>
 <h1><a name="omsvep">Omsvep</a></h1>
<p>Jag skulle kunna b&ouml;rja den h&auml;r texten med att skriva: <i>"Jag har 
valt att kalla f&ouml;rordet till denna bok f&ouml;r Omsvep med 
h&auml;rledning till det mer l&auml;mpade engelska 'Preface', allts&aring; 
n&aring;got som kommer utanf&ouml;r det egentliga objektets yta, jfr t&nbsp;ex 
engelskans 'Surface' av 'Surrounding' (omgivande) och 'Face' (Ansikte, Yta). 
Jag finner denna nyskapande terminologi m&ouml;dan v&auml;rd med anledning av 
bla bla bla..."</i></p>
<p>Allt s&aring;dant kallprat &auml;r bara en etikett man s&auml;tter p&aring; 
sina litter&auml;ra verk f&ouml;r att tydligt visa f&ouml;r akademiska 
l&auml;sare att man tillh&ouml;r den bildade v&auml;rlden, det vetenskapliga 
samh&auml;llet. Jag har det tvivelaktiga n&ouml;jet att &auml;nnu vara 
relativt ung och of&ouml;rst&ouml;rd, och d&auml;rf&ouml;r ser jag mig befriad 
fr&aring;n plikten att beh&ouml;va tr&aring;ka ut er stackars l&auml;sare med 
s&aring;dant dravel, trots att jag faktiskt <i>kan</i> konstruera riktigt 
knepiga resonemang n&auml;r jag k&auml;nner f&ouml;r det. Den akademiska 
formen &auml;r bara ett av de formspr&aring;k jag anv&auml;nder i den h&auml;r 
boken.</p>
<p>Jag skall b&ouml;rja med att tala om vad det kostade mig att skapa den 
h&auml;r boken: massor. Massor med tid, och i realiteten massor med pengar. 
Jag klagar inte. Jag har haft gott om b&aring;de tid och pengar. En stor del 
av boken skrevs som en etapp av mina studier medan jag &auml;nnu studerade 
p&aring; folkh&ouml;gskola, och &auml;r d&auml;rf&ouml;r mer eller mindre 
finansierad med de skattemedel i form av studiebidrag som jag uppbar under 
denna studietid. I n&aring;gon m&aring;n skulle man p&aring; s&aring; vis 
kunna p&aring;st&aring; att denna bok tillh&ouml;r samh&auml;llet. 
Fr&aring;gan &auml;r om samh&auml;llet skulle vilja k&auml;nnas vid den.</p>
<p>Jag har valt att ta konsekvensen av mina egna resonemang. Jag har i boken 
d&ouml;mt ut copyright som ett urmodigt och dumt p&aring;hitt, mest avsett att 
fixera samh&auml;llets maktbalans i sitt nuvarande l&auml;ge. Allts&aring; 
saknar denna bok copyright. Det finns en del argument f&ouml;r att f&ouml;rse 
boken med copyright. L&aring;t mig behandla dem ett och ett:</p>
<p><b>Du kan inte tj&auml;na n&aring;got p&aring; den h&auml;r boken</b>. 
Sant. Och falskt. Jag har redan tj&auml;nat en j&auml;kla massa p&aring; den 
h&auml;r boken. Andligt. I branchen kallar vi det intellektuellt kapital. Jag 
har f&aring;tt en del nya v&auml;nner. I branchen kallar vi det humankapital. 
&Aring;t helvete med detta j&auml;vla kapital, f&ouml;rresten. Jag har 
s&aring; att jag klarar mig &auml;nd&aring;. F&ouml;rfattande &auml;r inte 
mitt leverbr&ouml;d. I varje fall inte &auml;n. Jag s&auml;ger inte att det 
&auml;r fel att tj&auml;na pengar p&aring; att skriva b&ouml;cker, jag 
s&auml;ger att det vore fel av <i>mig</i> att tj&auml;na pengar p&aring; 
<i>den h&auml;r</i> boken.</p>
<p><b>Du har ingen koll p&aring; hur boken sprids</b>. Jag har ingen 
j&auml;vla &ouml;nskan att kontrollera hur den h&auml;r boken sprids. Det 
framg&aring;r av den del av undertiteln som jag lite provocerande har 
l&aring;nat fr&aring;n Nietzsche: <i>en bok f&ouml;r ingen och f&ouml;r 
alla</i>. Att sedan b&ouml;rja tala om copyright vore inkonsekvent. All 
information borde f&ouml;rresten vara fri.</p>
<p><b>N&aring;gon skulle kunna f&ouml;rvanska texten och p&aring;st&aring; att 
hon/han sj&auml;lv skrivit den</b>. &Auml;n sen. Var poet &auml;r en tjuv, var 
konstn&auml;r &auml;r en kannibal, som det s&aring; vackert heter. (Jag vet 
tyv&auml;rr inte vem som har sagt det.) En bra bok stj&auml;l alla 
ifr&aring;n, bara s&aring; att det inte m&auml;rks. Om n&aring;gon stj&auml;l 
n&aring;got fr&aring;n denna bok s&aring; att det m&auml;rks demonsterar 
han/hon bara sin uppenbart begr&auml;nsade kreativitet. Om n&aring;gon 
stj&auml;l <i>utan</i> att det m&auml;rks, m&auml;rker inte jag det heller, 
och d&aring; lider jag knappast av det.</p>
<p><b>N&aring;gon skulle kunna f&ouml;rvanska texten och sprida den f&ouml;r 
att skada dig</b>. En s&aring;dan m&auml;nniska bryr sig nog inte om copyright 
eller inte. Copyright skulle i detta fall bara tillf&ouml;ra en m&ouml;jlighet 
att straffa en m&auml;nniska som gjorde n&aring;got s&aring;dant. Jag skulle 
&auml;nd&aring; inte orka driva n&aring;gra processer: det vore sl&ouml;seri 
med tid. F&ouml;r &ouml;vrigt m&aring;ste vi f&ouml;rs&ouml;ka lita p&aring; 
varandra i det h&auml;r samh&auml;llet n&aring;gon j&auml;kla g&aring;ng.</p>
<p>N&auml;r du har l&auml;st s&aring; h&auml;r l&aring;ngt inser du 
s&auml;kert att jag ger dig fria h&auml;nder. Spridningen av denna bok &auml;r 
ocks&aring; ditt ansvar, och klangen av dess budskap ringer redan i ditt 
&ouml;ra. L&auml;gg den p&aring; disketter och ge till dina v&auml;nner. 
L&auml;gg den p&aring; CD-ROM skivor och skicka med p&aring; omslaget till 
tidningar. Tryck ut den p&aring; papper om du k&auml;nner f&ouml;r det. Tryck 
ut den, h&auml;fta in den, och anv&auml;nd den som kurslitteratur om 
informationssamh&auml;llet. Tryck ut hundra exemplar p&aring; papper och ge 
bort till dina kompisar, men gl&ouml;m inte bort att om du g&ouml;r fler 
&auml;n 50 kopior f&ouml;r offentligt bruk m&aring;ste du skicka 7 
pliktexemplar till bland annat riksarkivet, ty s&aring; lyder lagen om 
pliktexemplar av offentliga dokument. (Sj&auml;lv skulle jag bli 
&ouml;verlycklig om denna bok d&ouml;k upp i forskningsarkiven.) Tryck upp den 
och s&auml;lj den om det roar dig. Lyckas du tj&auml;na pengar p&aring; den 
g&ouml;r du &aring;tminstone mig f&ouml;rv&aring;nad. Allt i det h&auml;r 
samh&auml;llet g&aring;r &auml;nd&aring; ut p&aring; att utnyttja andra. En av 
de industrier som likt kannibaler utnyttjar m&auml;nniskor, &auml;r 
dessv&auml;rre f&ouml;rlagsindustrin. M&aring;tte detta vara en nagel i 
&ouml;gat p&aring; dem.</p>
<p>Till sist skall jag varna f&ouml;r att denna bok definitivt &auml;r 
f&auml;rgad av mina egna &aring;sikter och v&auml;rderingar. Jag &auml;r en 
uttalad individualist, och har heller inget emot att bli kallad socialist. I 
sk&auml;rningspunkten mellan dessa tv&aring; v&auml;rderingar finns en 
ideologi som inte &auml;r s&auml;rkilt vida k&auml;nd, men som kallas 
syndikalism eller (v&auml;nster-) anarkism. I princip anser jag att all privat 
egendom &auml;r st&ouml;ld,<a href="#1"><font 
size="-1"><sup>1</sup></font></a> men jag &auml;r inte s&aring; j&auml;vla dum 
att jag inte inser att ett samh&auml;lle utan privat egendom &auml;r en utopi. 
Mina &aring;sikter om yttrande- och tryckfrihet &auml;r ungef&auml;r de samma 
som hyses av Sveriges mest nyliberala organisationer. Jag har inget emot 
sm&aring; och medelstora f&ouml;retag, men enorma transkontinentala koncerner 
&auml;r f&ouml;r mig farligare maktfaktorer &auml;n folkvalda regeringar, och 
som s&aring;dana m&aring;ste de underkastas samma granskning som den folkvalda 
makten.</p>
<p>Nu kan du l&auml;sa boken utan omsvep.</p>
<a name="inledning"></a>
<hr>
<h1 align="center"><a name="inledning">COPYRIGHT FINNS INTE</a></h1>
<p align="center"><b>V3.0</b></p>
<p align="center"><b>En bok om information och makt</b></p>
<p align="center"><b>F&ouml;r alla och f&ouml;r ingen</b></p>
<p align="center"><b>DEUS EX MACHINA</b></p>
<p align="center"><b>CARCERES EX NOVUM</b></p>
<p><b>Den h&auml;r boken om str&ouml;mningar inom Litteratur, Teknologi, 
Musik, Film, Juridik och Ideologi skrevs efter att jag insett att om inte jag 
gjorde det s&aring; skulle n&aring;gon annan g&ouml;ra det, men ocks&aring; 
f&ouml;r att g&ouml;ra klart f&ouml;r alla Sveriges trevliga hackare var de 
har sitt historiska och ideologiska arv. Slutligen finns det en l&auml;tt 
popul&auml;rvetenskaplig ton i det hela, f&ouml;r att g&ouml;ra det 
n&aring;gots&aring;n&auml;r l&auml;ttbegripligt.</b></p>
<p>N&aring;gra fr&aring;gor du b&ouml;r veta svaret p&aring; innan du 
b&ouml;rjar l&auml;sa denna bok:</p>
<p><i>Varf&ouml;r skall jag l&auml;sa det h&auml;r?</i></p>
<p><b>Svar:</b> F&ouml;r att du skall f&ouml;rst&aring; nya begrepp i 
informationssamh&auml;llet, den nya ungdomskulturen och samh&auml;llsdebatten, 
men ocks&aring; f&ouml;r att du skall ha en chans att bilda dig en egen 
uppfattning genom att konfronteras med mina och andras &aring;sikter. Boken 
&auml;r centrerad kring kulturella fenomen eftersom de tydligast visar vart 
ett samh&auml;lle &auml;r p&aring; v&auml;g. <i>V&aring;rt</i> samh&auml;lle 
<i>p&aring; gr&auml;nsen</i> till informationssamh&auml;llet kallas ibland det 
<i>postindustriella</i> samh&auml;llet. Jag skall inte sticka under stolen med 
att jag ocks&aring; vill f&aring; dig att ifr&aring;gas&auml;tta det 
samh&auml;llet.</p>
<p><i>Vad &auml;r en Dator?</i></p>
<p><b>Svar:</b> En dator &auml;r ett f&ouml;rem&aring;l som f&ouml;ljer de 
fysiska lagarna, precis som en m&auml;nniska. Precis som en m&auml;nniska 
&auml;r den varken ond, tr&aring;kig, sn&auml;ll, kr&aring;nglig eller 
s&auml;rskilt intelligent. Den blir vad du g&ouml;r den till. Precis som en 
m&auml;nniska i ett samh&auml;lle. Skillnaden mellan en m&auml;nniska och en 
dator &auml;r att datorn har en chans att absolut s&auml;kert veta vem som 
skapat den, och att den i princip kan se ut precis hur som helst. &Aring;r 
1995 tror de flesta att en dator ser ut som en fyrkantig l&aring;da. Dator 
&auml;r ett konstigt ord som m&aring;nga s&auml;ger fel p&aring;. Fysikern 
Hannes Alfv&eacute;n f&ouml;reslog att man skulle kalla det en <i>data</i>, 
flera <i>dator</i>, men tekniska nomenklaturcentralen b&auml;st&auml;mde att 
man skulle s&auml;ga en <i>dator</i>, flera <i>datorer</i> ist&auml;llet. 
Kanske gjorde man detta f&ouml;r att undvika att f&ouml;rv&auml;xla ordet med 
data i betydelsen <i>information.</i> Kanske gjorde man det bara f&ouml;r att 
<i>data</i> l&auml;t f&ouml;r feminint och man ville att datorn skulle vara en 
<i>han</i>. Gud vet. Branchen skilde en g&aring;ng p&aring; <i>mikrodatorer, 
minidatorer, stordatorer</i> och <i>superdatorer</i>, d&auml;r det &auml;r 
t&auml;nkt att den ena skall vara h&auml;ftigare &auml;n den andra.<a 
href="#2"><font size="-1"><sup>2</sup></font></a> Numera &auml;r 
gr&auml;nserna f&ouml;r vad som &auml;r vad s&aring; flytande att de h&auml;r 
beteckningarna &auml;r en smula f&ouml;r&aring;ldrade. En mikrodator &auml;r 
exempelvis en PC eller liknande hemdator. De andra sorterna har en normal 
m&auml;nniska knappt sett.</p>
<p><i>Vad &auml;r ett Datan&auml;tverk?</i></p>
<p><b>Svar:</b> Ett datan&auml;tverk &auml;r tv&aring; eller flera 
sj&auml;lvst&auml;ndiga datorer som man kopplat ihop med kabel. Man brukar 
skilja p&aring; LAN (Local Area Network) d&auml;r man kopplar ihop alla 
datorer i en byggnad eller som mest ett helt kvarter, MAN (Metropolian Area 
Network) med datorer i en hel stad sammanl&auml;nkade och WAN (Wide Area 
Network) som kopplar ihop datorer &ouml;ver riktigt stora avst&aring;nd. 
St&ouml;rst av alla &auml;r Internet som kopplar ihop datorer av alla typer 
och &ouml;ver hela v&auml;rlden med varandra. Ett datan&auml;tverk kan 
transportera information mellan datorer, sedan m&aring; det vara text, bilder, 
ljud eller vad som helst som kan tryckas in i en dator. Som en telefon eller 
brev fast lite b&auml;ttre och snabbare. Hela telefonn&auml;tet &auml;r 
egentligen ocks&aring; ett datan&auml;tverk, med den skillnaden att man 
kopplar ihop m&auml;nniskor ist&auml;llet f&ouml;r datorer. M&aring;nga 
WAN-datan&auml;tverk som t&nbsp;ex Internet utnyttjar ocks&aring; 
telefonn&auml;tet ist&auml;llet f&ouml;r att l&auml;gga egna kablar. De 
datorer som h&aring;ller samman ett datan&auml;tverk &auml;r n&auml;stan 
uteslutande av mini- eller stordatortyp, eller speciella s&aring;kallade 
routrar och switchar dvs stora, gr&aring; kylsk&aring;psliknande saker.</p>
<p><i>Vad &auml;r en BBS?</i></p>
<p><b>Svar:</b> BBS betyder <i>Bulletin Billboard System</i>, rakt 
&ouml;versatt allts&aring; en anslagstavla f&ouml;r elektroniska bulletiner. 
Precis som en vanlig anslagstavla kr&auml;vs det att du regelbundet g&aring;r 
dit f&ouml;r att ta del i inneh&aring;llet. Du kan ocks&aring; s&auml;tta upp 
egna "lappar" och f&aring; svar p&aring; dina inl&auml;gg i form av andra 
skriftliga meddelanden. Det finns BBS:er f&ouml;r alla intresseomr&aring;den. 
Det finns BBS:er som till viss del &auml;r inkopplade p&aring; Internet, och 
det finns de som inte &auml;r det. En BBS n&aring;r man idag med hj&auml;lp av 
ett modem, en dator och en telefon. BBS:er f&ouml;rsvinner idag alltmer och 
ers&auml;tts med konferenssystem (en sorts j&auml;ttestora BBS:er) p&aring; 
det mycket st&ouml;rre och b&auml;ttre Internet, det mest k&auml;nda systemet 
&auml;r Usenet. En BBS kunde p&aring; sin tid ocks&aring; anv&auml;ndas 
f&ouml;r att skicka privat elektronisk post mellan anv&auml;ndarna eller 
f&ouml;r att massdistribuera dataprogram.</p>
<p><i>Vad &auml;r Telerymd (Cyberspace)?</i></p>
<p><b>Svar:</b> Telerymden &auml;r den plats d&auml;r dina pengar som du har 
insatta p&aring; banken befinner sig. Det &auml;r platsen d&auml;r ett 
telefonsamtal &auml;ger rum och det &auml;r den rymd som TV-programmen 
f&auml;rdas genom p&aring; v&auml;g till din mottagare. Det &auml;r en 
elektronisk v&auml;rld av information som egentligen bara existerar 
d&auml;rf&ouml;r att m&auml;nniskor kommit &ouml;verens om att den finns och 
fungerar. Fysiskt best&aring;r den av kablar, radiov&aring;gor, ljuspulser och 
stora datorer med enorma elektroniska minnen. Den &auml;r en fysisk 
f&ouml;reteelse i den "verkliga" v&auml;rlden som vi med lite god vilja kan 
uppfatta som ett eget universum. Det &auml;r en v&auml;rld d&auml;r 
m&auml;nniskan &auml;r Gud och har skapat allt. Den &auml;r n&aring;got av en 
religion. N&auml;stan alla m&auml;nniskor "tror" p&aring; telerymden. Annars 
skulle de inte g&aring; till bankomaten f&ouml;r att ta ut pengar. Hela 
v&aring;rt v&auml;sterl&auml;ndska ekonomiska system finns i telerymden. 
Telerymden har funnits sedan den 10 mars 1876 d&aring; den "uppfanns" av 
Alexander Graham Bell. Utan elektricitet finns inte telerymden. V&aring;r 
civilisation &auml;r redan beroende av telerymden; om telerymden f&ouml;rsvann 
skulle all ekonomi kollapsa och hela v&auml;stv&auml;rlden g&aring; under. 
F&ouml;r att "ta sig in" i telerymden anv&auml;nder man 
<i>Informationsteknik</i>.</p>
<p><i>Vad &auml;r ett Virtuellt Samh&auml;lle?</i></p>
<p><b>Svar:</b> En bekl&auml;mmande sak med telerymden &auml;r att den &auml;r 
en ironisk spegelbild av v&aring;rt eget samh&auml;lle, och det &auml;r kanske 
det som f&aring;r oss att frukta den mest. Virtuella samh&auml;llen finns i 
telerymden och best&aring;r av l&ouml;st sammanh&aring;llna grupper med olika 
m&aring;l och v&auml;rderingar, n&aring;gra personer som bildar en 
sammanslutning utan att n&aring;gonsin ha tr&auml;ffats i verkligheten. De 
&auml;r helt geografiskt obundna; det virtuella samh&auml;llet &auml;r i 
st&auml;llet ofta bundet till en viss typ av utrustning, som exempelvis 
Internet, ett visst datorm&auml;rke, osv. Det finns virtuella samh&auml;llen 
som &auml;r nazistiska, pacifistiska, anarkistiska, socialdemokratiska o.s.v. 
I realiteten &auml;r de virtuella samh&auml;llen man talar om inget annat 
&auml;n sm&aring; skyddade &ouml;ar p&aring; Internet med ett eget 
diskussionsforum och ett eget nyhetsbrev. Smarta marknadsf&ouml;rare 
f&ouml;rs&ouml;ker ofta skapa virtuella samh&auml;llen runt exempelvis en 
produkt eller en tj&auml;nst (exempelvis Postens <i>Torget</i> och Telias 
<i>Passagen</i> under slutet av 90-talet), men misslyckas oftast.</p>
<p><i>Vad &auml;r en Ungdom?</i></p>
<p><b>Svar:</b> En ungdom &auml;r en ung m&auml;nniska. En ung m&auml;nniska 
har i v&aring;rt samh&auml;lle p&aring; ett underligt vis f&aring;tt rollen 
att ifr&aring;gas&auml;tta sin omgivning och utforma nya ideal som s&aring; 
gott som alltid f&ouml;rkastas av de vuxna. Ungdomens uppgift &auml;r att 
komma med id&eacute;er som de vuxna m&aring;ste bromsa upp f&ouml;r att de 
inte skall skena iv&auml;g innan konsekvenserna granskats. H&auml;r &auml;r en 
klich&eacute;: "en ungdom utformar och utvecklar tillsammans med de vuxna 
framtidens samh&auml;lle". F&ouml;r att f&aring; t&auml;nka ost&ouml;rt brukar 
ungdomar umg&aring;s i s&aring;kallade subkulturer. De vuxna brukar ofta inte 
t&auml;nka alls, utan tittar p&aring; TV och utf&ouml;r n&ouml;dv&auml;ndigt 
monotont arbete ist&auml;llet. I den m&aring;n de t&auml;nker alls g&ouml;r de 
det i samband med kultur som inte har sub- framf&ouml;r sig.</p>
<p><i>Var b&ouml;rjar jag?</i></p>
<p><b>Svar:</b> H&auml;r. VARNING! Detta &auml;r en bok som inte skildrar 
skeenden och h&auml;ndelser i svart och vitt. Den &auml;r inte heller 
objektiv. (Den som utger sig f&ouml;r att vara objektiv i den h&auml;r 
v&auml;rlden &auml;r som bekant inte riktigt klok.) Den &auml;r inte ens 
hundraprocentigt konsekvent. Men jag hoppas att den &auml;r intressant 
f&ouml;r en t&auml;nkande l&auml;sare. Under det som till en b&ouml;rjan 
liknar en sammanfattning av udda nutidskultur finns n&auml;mligen ett uttalat 
politiskt budskap av en typ som jag f&ouml;rest&auml;ller mig att f&aring; av 
er som l&auml;ser det h&auml;r n&aring;gonsin tidigare sk&aring;dat.</p>
<h2><a name="manifest">Ett slags manifest</a></h2>
<p><i>"Welcome to the machine"</i><br>
 <b>Roger Waters / Pink Floyd</b></p>
<h2><a name="varfor">VARF&Ouml;R JAG VILL LEVA</a></h2>
<p>I korridoren med sina anteckningsblock <br>
springer faller p&aring; plats sin plats... <br>
F&ouml;rs&ouml;ker planera ett liv de inte sj&auml;lva vill ha <br>
F&ouml;rs&ouml;ker f&aring; allt att falla p&aring; plats <br>
Allt ska bli s&aring; f&ouml;rbannat bra <br>
Med studierna yrket och familjen <br>
allt ska bli s&aring; f&ouml;rbannat bra <br>
Med fem rutor matte och en timme f&ouml;r ekonomi <br>
f&ouml;r analys tillv&auml;xt stagnation alienation trigonometri <br>
En ruta sociologi och en ruta kultur <br>
Men jag vill leva din j&auml;vel, jag vill leva! <br>
Hur l&auml;nge tror ni egentligen att det h&aring;ller <br>
Lyckan, framtiden som mamma och pappa <br>
Stadgat socialgrupp 1 och 2 <br>
det finns ingen v&auml;g ut <br>
tror ni verkligen att det h&aring;ller? <br>
Lycka, det g&auml;ller att charma r&auml;tt person <br>
en som sj&auml;lv kan f&ouml;rst&aring; er situation <br>
Samordna kaoset inom fyra v&auml;ggar i f&ouml;rort <br>
-- v&auml;lkommen tillbaka till maskinen! <br>
Jag vill leva <i>din j&auml;vel</i>, jag vill leva! <br>
Hur l&auml;nge tror du att det h&aring;ller? <br>
En livsstil den finns p&aring; TV <br>
sug den som den svamp du &auml;r i systemet <br>
tror du verkligen att det h&aring;ller? <br>
Tror du att det kan fungera? <br>
Jag vill leva din j&auml;vel, jag vill leva! <br>
Och du som inte f&aring;r n&aring;got gjort f&ouml;r du vill leva <br>
tror du att du kommer att f&aring; leva? <br>
Med l&ouml;gner d&auml;r tryggheten skulle sitta <br>
JAG VILL LEVA DIN J&Auml;VEL, JAG VILL LEVA! <br>
Din fria stil &auml;r verkligen unik <br>
Lika unik som atomer du &auml;r unik som fan <br>
Passiv som en barkbit i str&ouml;mmen <br>
Inget med dig &auml;r unikt du &auml;r vanlig <br>
Vanlig m&ouml;nstergill anpassad <br>
-- v&auml;lkommen in i maskinen! <br>
till din sociala och ekonomiska roll <br>
som teaterapa poet kulturprofet <br>
Mycket vanligt mycket bra s&aring; forts&auml;tt <br>
Du &auml;r anpassad det var l&auml;tt som en pl&auml;tt <br>
<i>JAG VILL LEVA DIN J&Auml;VEL, JAG VILL LEVA!</i> <br>
<i>F&Ouml;R G&Ouml;DEL, BURROUGHS OCH KUHN</i> <br>
<i>JAG VILL LEVA!</i></p>
<a name="hackare"></a>
<hr>
<h1><a name="hackare">HACKARE!</a></h1>
<p><b>HACKER...</b> sj&auml;lva ordet har en magisk laddning, och 
associationerna kan vara minst sagt splittrade n&auml;r det n&auml;mns. 
P&aring; svenska heter det hackare. F&ouml;r en del &auml;r det 
f&ouml;rknippat med databrott, intr&aring;ng och spionage. Andra 
f&ouml;rest&auml;ller sig en mager, glas&ouml;gonprydd samt finnig 
ton&aring;ring framf&ouml;r en bildsk&auml;rm som tillbringar det mesta av sin 
tid i s&auml;llskap med datorn, och n&aring;gon kommer s&auml;kert att 
t&auml;nka p&aring; datachefen p&aring; jobbet. Under de senaste &aring;ren 
har en del till och med gjort g&auml;llande att hackaren &auml;r en 
hj&auml;lte. Jag skulle sj&auml;lv kalla hackaren f&ouml;r s&auml;ndebud -- 
han har s&auml;nts ut av m&auml;nskligheten f&ouml;r att utforska 
informationens v&auml;rldar. Detta uppdrag kan verka otydligt och 
sj&auml;lvp&aring;taget, kanske rent av bef&auml;ngt, men kommer att bli 
alltmer uppenbart ju l&auml;ngre du l&auml;ser i den h&auml;r boken.</p>
<p>Ordet l&auml;r fr&aring;n b&ouml;rjan ha till&auml;mpats p&aring; de 
personer som n&aring;gon g&aring;ng p&aring; femtiotalet kr&ouml;p under 
t&aring;gbanan i <b>Tech Model Railroad Clubs</b> (TMRC) klubbrum p&aring; 
<b>Massachusetts Institute of Technology</b> (MIT) och drog fram sladdar 
mellan v&auml;xlar och rel&auml;er, en av de f&ouml;rsta datorliknande 
konstruktionerna. Ett <i>hack</i> var fr&aring;n b&ouml;rjan detsamma som ett 
studentsk&auml;mt, den typ av sm&aring; spratt som olika fakulteter hittar 
p&aring; f&ouml;r att skoja med skolan (eller andra, rivaliserande skolor), 
som att kl&auml; in hela skoltaket med aluminumfolie. Ett bra hack skulle vara 
i&ouml;gonenfallande och f&aring; iakttageren att fr&aring;ga sig <i>"hur fan 
har dom gjort det d&auml;r??"</i>. Det blev sedan synonymt med en 
uppseendev&auml;ckande l&ouml;sning p&aring; ett tekniskt problem, ett roligt 
program eller ett p&aring; n&aring;got annat s&auml;tt snillrikt p&aring;fund. 
En hackare var allts&aring; den som konstruerade s&aring;dana manicker.</p>
<p>En hackare &auml;r defintionsm&auml;ssigt en person som &auml;gnar sig 
&aring;t datorn f&ouml;r dess egen skull och dessutom tycker det &auml;r 
roligt. En f&ouml;rfattare som jobbar hela dagarna med en ordbehandlare 
&auml;r inte n&aring;gon hackare. Inte en layoutspecialist, lagerinventerare, 
systemerare eller datal&auml;rare heller. Deras profession inneb&auml;r att de 
hela tiden anv&auml;nder datorn som ett verktyg f&ouml;r att f&ouml;renkla 
n&aring;gon annan syssla. En <i>programmerare</i> som &auml;lskar sitt jobb 
&auml;r d&auml;remot en hackare. En begeistrad <i>datatekniker</i> eller 
<i>mikrodatorkonstrukt&ouml;r</i> &auml;r ocks&aring; hackare. Och s&aring; 
finns det <i>hobbyhackare</i> och det &auml;r egentligen den st&ouml;rsta och 
mest f&ouml;rbisedda gruppen, eftersom de inte arbetar yrkesm&auml;ssigt med 
datorn. Amat&ouml;rerna har inga PR-chefer som talar f&ouml;r dem och inga 
bokf&ouml;rlag eller egna branchtidningar som trycker deras &aring;sikter. En 
del medier riktar sig till datorentusiaster, men f&ouml;r s&auml;llan deras 
talan. Datamedier i allm&auml;nhet tenderar ist&auml;llet att vilja 
<i>uppfostra</i> amat&ouml;rerna s&aring; att de blir likadana som 
proffsen.</p>
<p>Jag t&auml;nker i den f&ouml;ljande texten f&ouml;rs&ouml;ka sammanfatta 
ett antal begrepp, id&eacute;er och namn, alla med anknytning till elektronisk 
kultur och speciellt till hackarkultur. Jag kommer ocks&aring; att g&ouml;ra 
n&aring;got ganska vanskligt -- jag f&ouml;rs&ouml;ker placera in 
h&auml;ndelserna och id&eacute;erna i ett historiskt perspektiv, vilket 
&auml;r mycket v&aring;gat, dels f&ouml;r att det r&ouml;r sig om en relativt 
kort tid, dels f&ouml;r att det &auml;r s&aring;dant man brukar f&aring; en 
v&auml;ldig massa skit f&ouml;r. Men jag g&ouml;r det &auml;nd&aring;. 
Anledningen till att jag anser mig v&auml;rdig denna uppgift &auml;r att jag 
sj&auml;lv vuxit upp med den h&auml;r kulturen, och att jag p&aring;st&aring;r 
mig ha ett personligt f&ouml;rh&aring;llande till den. Jag skulle till och med 
vilja p&aring;st&aring; att jag har n&aring;got av min informationsgenerations 
anda i blodet. Dessutom <i>k&auml;nner</i> jag att det <i>m&aring;ste</i> 
g&ouml;ras.</p>
<p>Det &auml;r en knivig historia om framf&ouml;r allt ungdomar, p&aring; 
60--, 70--, 80-- och 90--talen. Det &auml;r en historia om h&auml;ngivet 
arbete, dataprogram, auktoriteter och snillrika vetenskapsm&auml;n. Det 
handlar om hippier, yippier, nyliberaler, anarkister och klassisk socialism i 
en salig r&ouml;ra, och den ideologi som genom ett gytter av subkulturer 
f&ouml;tts ur denna r&ouml;ra. Vi kommer att kastas mellan ordning och kaos, 
fr&aring;n tysta datasalar d&auml;r endast det mjuka ljudet av tangenter som 
trycks ned kan h&ouml;ras, till h&ouml;goktaniga decibel p&aring; ett rave i 
en lagerlokal i Hammarbyhamnen.</p>
<p>Nu skall vi till att b&ouml;rja med f&ouml;rflytta oss till MIT, 
n&aring;gon g&aring;ng p&aring; sextiotalet, f&ouml;r det &auml;r d&auml;r 
historien f&ouml;r v&aring;r del b&ouml;rjar...</p>
<h2><a name="vagga">Hackarkulturens Vagga</a></h2>
<p>Det var ingen slump att det kom att bli just p&aring; MIT som 
hackarkulturen f&ouml;ddes. H&auml;r fanns de f&ouml;rsta st&ouml;rre 
datan&auml;tverken, och fakulteten uppt&auml;ckte att vissa av studenterna 
fr&aring;n j&auml;rnv&auml;gsklubben jobbade s&aring; engagerat med datorerna 
att de sl&auml;ppte p&aring; tyglarna och l&auml;t eleverna arbeta i princip 
helt p&aring; egen hand. Bland de mer namnbekanta av dessa liberala 
l&auml;rare fanns <b>Marvin Minsky</b>, numera legendarisk forskare inom 
artificiell intelligens. Den f&ouml;rsta hackargruppen hade p&aring; s&aring; 
vis uppst&aring;tt ur ett j&auml;rng&auml;ng av intresserade studenter. Den 
arbetsdisciplin som utvecklades bland dessa hackare p&aring; MIT var ett 
mellanting av studier och id&eacute;ellt f&ouml;reningsliv.</p>
<p>Hackargruppen i sig var inte n&aring;got nytt. Hackarna var som alla andra 
sm&aring; studentf&ouml;reningar - p&aring; ont och gott. Ju l&auml;ngre 
utvecklingen p&aring;gick, desto mer sekteristiska och h&auml;ngivna blev de. 
St&auml;mningen i gruppen b&ouml;rjade likna den i filmen <i>D&ouml;da Poeters 
S&auml;llskap</i> och man f&ouml;rsummade alltmer studierna f&ouml;r att 
ist&auml;llet &auml;gna sig &aring;t datorerna. Speciellt Digital Equipments 
dator <b>PDP-</b> visade sig vara otroligt vanebildande. Datorn skilde sig 
fr&aring;n de monstru&ouml;sa IBM-maskinerna som sedan 1948 s&aring;lts till 
universiteten genom att man arbetade <i>direkt</i> med den. Man kunde se sitt 
program utf&ouml;ras, och man kunde r&auml;tta till sm&aring;fel medan 
programmet k&ouml;rdes. I ett nafs uppfann hackarna en m&auml;ngd nya 
programmeringsknep och utvecklade bland annat det f&ouml;rsta dataspelet, 
<i>Spacewar</i>, och den f&ouml;rsta joysticken. Hackarnas bedrifter blev 
s&aring; bryktade att de hj&auml;lpte till att utforma datorn <b>PDP-</b>, som 
blev en &auml;nnu st&ouml;rre framg&aring;ng f&ouml;r f&ouml;retaget. Digital 
tillverkade sedan stora monster som hette <b>VAX</b> eller <b>DEC</b> (plus en 
eller annan versionssiffra) och har till stor del hackarna p&aring; MIT att 
tacka f&ouml;r sina framg&aring;ngar.</p>
<p>Hade nu hackarna blivit behandlade som andra h&ouml;gskoleelever hade de 
skickats iv&auml;g fr&aring;n skolan n&auml;r det visade sig att de bara 
hackade dag och natt ist&auml;llet f&ouml;r att plugga p&aring; sina tentor, 
och d&auml;rmed hade sagan varit all. Nu var det dock s&aring; att det 
amerikanska f&ouml;rsvaret i form av <b>ARPA</b> (Advanced Research Projects 
Agency, byr&aring;n f&ouml;r avancerade forskningsprojekt) blev intresserade 
av MIT:s resurser och gav dem pengar att anst&auml;lla utvecklare f&ouml;r ett 
projekt som kallades <i>MAC</i>. Denna f&ouml;rkortning stod f&ouml;r 
<i>Multiple Access Computing, Machine Aided Cognition</i> vilket innebar att 
flera anv&auml;ndare skulle kunna dela p&aring; en dator, och att det skulle 
vara l&auml;tt f&ouml;r anv&auml;ndarna att utnyttja datorns resurser.</p>
<p>P&aring; MIT utvecklade hackarna sedan n&auml;tverk, meddelandesystem (ett 
av v&auml;rldens f&ouml;rsta sk <i>time-sharing system</i> (sv: 
tidsdelningssystem) som innebar att flera anv&auml;ndare kunde dela p&aring; 
en dator genom att l&aring;ta datorn &auml;gna sig &aring;t dem en i taget) 
och framf&ouml;r allt <i>artificiell intelligens</i>, ett 
forskningsomr&aring;de d&auml;r man &auml;n idag &auml;r v&auml;rldsledande. 
Man klurade &ouml;ver intelligensens v&auml;sen och f&ouml;rstod inte vad det 
var som gjorde det s&aring; sv&aring;rt att f&aring;nga ens den enklaste 
intelligenta operation i en dators kretsar. P&aring; slutet av 1970--talet gav 
en dataprofessor vid namn <b>Douglas Hofstadter</b> ut en bok med direkt 
religi&ouml;sa undertoner som hette <i>G&ouml;del Escher Bach -- ett Evigt 
Gyllene Band</i>, och som har f&aring;tt st&aring; modell f&ouml;r hackarnas 
v&auml;rldssyn. Boken &auml;r vida spridd bland hackare, och anses &auml;ven 
bland litteraturvetare som ett m&auml;sterverk. Dessv&auml;rre &auml;r boken 
<i>sv&aring;r</i> (men inte <i>sv&aring;rl&auml;st</i>) och placerad under 
hyllsignum <b>T</b> bland b&ouml;cker om matematik, vilket avskr&auml;cker 
m&aring;nga.</p>
<p>Fr&aring;n Hofstadter h&auml;mtade hackarna en filosofisk grund till sin 
kultur; det var tankar om sj&auml;lvreferens i intelligenta system (det vi 
brukar kalla att <i>l&auml;ra av sina misstag</i>) med h&auml;rledningar till 
s&aring; skilda omr&aring;den som olika paradoxer bland de antika filosoferna, 
<b>Bachs</b> matematiska lek med harmonier, <b>Eschers</b> matematiskt 
inspirerade etsningar och teckningar eller <b>Benoit Mandelbrots</b> teorier 
om ordning i kaos. (N&aring;got som vi ser illustrerat i bl.a datorgenererade 
kaosbilder, sk <i>fraktaler</i>.) Resonemanget i boken leder s&aring; 
sm&aring;ningom l&auml;saren fram till insikt i <i>G&ouml;dels teorem</i> som 
bevisar att varje fullst&auml;ndigt matematiskt system till sin natur &auml;r 
ofullst&auml;ndigt, dvs <i>m&aring;ste</i> inneh&aring;lla sanningar som inte 
kan bevisas.</p>
<p>Hofstadters bok mynnar ut i ett resonemang kring sj&auml;lvreferens och 
artificiell intelligens (kort AI) som &auml;r t&auml;nkt att visa hur det 
&auml;r m&ouml;jligt att beskriva m&auml;nsklig och maskinell intelligens som 
bunden till matematiska system. MIT var som jag sade pionj&auml;rer p&aring; 
forskning kring artificiell intelligens och m&aring;nga av hackarna var tidigt 
&ouml;vertygade (och &auml;r det &auml;n idag) om m&ouml;jligheten att bygga 
intelligenta maskiner.</p>
<p>N&aring;v&auml;l, vi n&ouml;jer oss med att konstatera att denna 
f&ouml;rsta hackargeneration var mycket upptagen av just matematik, matematisk 
filosofi och andra klassiska naturvetenskaper. Den filosofi kring intelligenta 
system som f&ouml;ddes p&aring; MIT blev st&ouml;ttepelare i denna f&ouml;rsta 
hackargeneration. Det blev viktigt f&ouml;r hackarna att visa att de hade en 
egen kulturell identitet. Enligt <b>Sherry Turkle</b>, sociolog och 
f&ouml;rfattare till boken <i>Ditt Andra Jag</i>, f&ouml;redrar 
d&auml;rf&ouml;r de hackare hon intervjuat att lyssna p&aring; just Bach, och 
skyr romantiska komposit&ouml;rer i stil med Beethoven, pga <i>bristen 
p&aring; ordning</i> i kompositionerna.</p>
<p>Att hackarna bildade en h&aring;rd k&auml;rna med egna estetiska och 
filosofiska v&auml;rderingar berodde ocks&aring; p&aring; att de h&ouml;ll sig 
mycket f&ouml;r sig sj&auml;lva. Av alla h&ouml;gskolestuderande &auml;r 
teknologerna de som h&aring;ller sig mest f&ouml;r sig sj&auml;lva. En 
&ouml;verv&auml;gande majoritet &auml;r m&auml;n. Bland teknologerna &auml;r 
datavetarna de mest isolerade, och i &auml;nnu h&ouml;gre grad m&auml;n.<a 
href="#3"><font size="-1"><sup>3</sup></font></a> &Auml;r man redan fr&aring;n 
b&ouml;rjan utst&ouml;tt &auml;r det inte s&aring; konstigt att man 
omv&auml;rderar sin syn p&aring; samh&auml;llet och sin omgivning i 
&ouml;vrigt. &Auml;r man dessutom ett lumparg&auml;ng &auml;r det i det 
n&auml;rmaste oundvikligt. Hackarna umgicks mest med varandra, eller &auml;nnu 
hellre: via datorn. De utgjorde rent av en statssanktionerad subkultur.</p>
<p>Hackarna p&aring; MIT, bland andra <b>Alan Kotok, Stewart Nelson, Richard 
Greenblatt, Tom Knight</b> och <b>Bill Gosper</b> gjorde sig k&auml;nda 
f&ouml;r att arbeta oerh&ouml;rt koncentrerat i trettiotimmarspass f&ouml;r 
att sedan g&aring; hem och kollapsa och sova i tolv timmar. De fann maskinerna 
s&aring; begeistrande att de gl&ouml;mde allt annat medan de satt och jobbade. 
Vid sidan av detta odlade de en ideologi om att all information borde vara 
fri, &aring;t kinesisk mat och l&auml;rde sig att dyrka upp varenda l&aring;s 
i hela skolbyggnaden med motiveringen att de skulle kunna anv&auml;nda 
utrustningen b&auml;ttre. Av m&aring;nga s&aring;gs detta som 
respektl&ouml;st, men hackarna sj&auml;lva menade att det var 
n&ouml;dv&auml;ndigt f&ouml;r arbetet.</p>
<p>Faktum var att hackarna utgjorde en homogen grupp som borde vara varje 
akademikers dr&ouml;m: de var intresserade av vad de h&ouml;ll p&aring; med, 
&auml;gnade sig &aring;t problemen dygnet runt -- under skoltid 
s&aring;v&auml;l som p&aring; fritiden. Fakulteten l&auml;t dem 
h&aring;llas.</p>
<p>Sedan b&ouml;rjade n&auml;tverkens historia. Man kopplade ihop ett par 
datorer med en kabel. Sedan tre. Sedan &auml;nnu fler, och snart hade man ett 
helt n&auml;tverk. Att kommunicera via en dator tar bort en rad 
besv&auml;rligheter som man annars r&aring;kar ut f&ouml;r i det dagliga 
livet: Det &auml;r inte n&ouml;dv&auml;ndigt att vara v&auml;lkl&auml;dd 
n&auml;r du knackar p&aring; ett tangentbord. Du kan vara fullkomligt anonym. 
Ingen ser om du rapar eller v&auml;nder gaffeln p&aring; fel h&aring;ll 
n&auml;r du &auml;ter, och ingen kan se vilken hudf&auml;rg du har. Bilden av 
dig skapas, med f&aring; undantag, helt och h&aring;llet genom ditt 
skriftspr&aring;k. Sociala tillh&ouml;righetsmarkeringar &auml;r n&auml;stan 
totalt utraderade, och dina &aring;sikter &auml;r lika goda som n&aring;gon 
annans. Ingen kan sl&aring; dig, avskeda dig eller degradera dig om du &auml;r 
uppk&auml;ftig och s&auml;ger din &auml;rliga mening. M&auml;nniskor som 
kommunicerar genom datorer &auml;r f&ouml;rv&aring;nansv&auml;rt &auml;rliga 
och uppriktiga, eftersom diskussionen f&ouml;rs av alla, och mellan alla.</p>
<p>MIT, Stanford, Berkeley och de andra stora amerikanska h&ouml;gskolorna 
blev st&ouml;ttepelare i f&ouml;rsvarsprojektet <b>ARPAnet</b> vilket kom att 
bli k&auml;rnan till det som vi idag k&auml;nner som <b>Internet</b>. Med 
detta n&auml;tverk kom hackarna p&aring; MIT i kontakt med hackare p&aring; 
andra h&ouml;gskolor, och de kunde d&auml;rmed l&auml;gga grunden till en 
transnationell hackarkultur som senare kom att sprida sig till Europa och 
Sverige. H&auml;rifr&aring;n h&auml;rr&ouml;r sig t ex de ursprungliga 
slangord man kan finna i <i>The Jargon File</i>, ett fritt tillg&auml;ngligt 
dokument med en lista &ouml;ver m&aring;nga av de slanguttryck som 
anv&auml;nds av hackare v&auml;rlden &ouml;ver. N&aring;gra av de &auml;ldsta 
uttrycken g&aring;r &auml;nda tillbaka till j&auml;rnv&auml;gsklubben TMRC. 
F&ouml;rutom ordlistan inneh&aring;ller denna fil &auml;ven en del sm&aring; 
anekdoter och betraktelser av hackarens natur som sammantaget utg&ouml;r den 
ursprungliga hackarkulturens kanske viktigaste skriftliga dokument.</p>
<p>N&auml;r hackarkulturen spred sig fr&aring;n MIT &ouml;ver ARPAnet 
n&aring;dde den f&ouml;rst de andra stora amerikanska universiteten som 
sysslade med dataforskning -- fr&auml;mst som sagt Stanford och Berkeley i San 
Francisco p&aring; andra sidan den amerikanska kontinenten. Tack vare ARPAnet 
blev hackarna oberoende av geografiska avst&aring;nd och kunde samarbeta och 
utbyta tankar om allt m&ouml;jligt &ouml;ver dessa vidder, en lyx som vanliga 
m&auml;nniskor inte haft tillg&aring;ng till f&ouml;rr&auml;n nu p&aring; 
90--talet. I San Francisco kom hackarkulturen via ARPAnet att i slutet 
p&aring; 60-- och b&ouml;rjan p&aring; 70--talet blandas upp med den samtida 
hippiekulturen, vilket blev den f&ouml;rsta kopplingen mellan hackare och 
hippier.</p>
<p>Till Sverige kom denna kultur f&ouml;rst 1973 n&auml;r Link&ouml;pings 
tekniska h&ouml;gskola specialiserade sig p&aring; datorteknik och 
studenternas egen dataf&ouml;rening <b>Lysator</b> bildades. Lysator g&ouml;r 
f&ouml;r &ouml;vrigt anspr&aring;k p&aring; att vara Sveriges &auml;ldsta 
dataf&ouml;rening (vilket de &auml;r) och ursprunget till den sanna svenska 
hackartraditionen (vilket &auml;r mera tveksamt). Lysator kommer att dyka upp 
l&auml;ngre fram i den h&auml;r boken.</p>
<p>Hackarkulturen &auml;r nu inte bara n&aring;gonting som kommer fr&aring;n 
skolv&auml;rlden; dessa universitetsstuderande hackare &auml;r bara en liten 
del av den digitala kulturarenan. N&aring;gon g&aring;ng d&aring; och d&aring; 
dyker det upp n&aring;gon nisse som p&aring;st&aring;r att bara de h&auml;r 
hackarna som g&aring;r p&aring; h&ouml;gskola och h&auml;ckar i datorlabben 
&auml;r riktiga hackare. Att p&aring;st&aring; n&aring;got s&aring;dant 
&auml;r b&aring;de dumt och idiotiskt. Vad ett ord betyder definieras givetvis 
av dem som anv&auml;nder det. Alla som identifierar sig som hackare har 
r&auml;tt att g&ouml;ra det. S&aring; om vi nu l&aring;ter 60--talet g&aring; 
&ouml;ver i 70--tal h&auml;nder det fler saker parallellt i tiden: de 
h&ouml;gteknologiska amat&ouml;rerna dyker upp -- lika mycket hackare som 
n&aring;gonsin Bill Gosper och hans kompisar p&aring; MIT.</p>
<a name="grasrotter"></a>
<hr>
<h1><a name="grasrot">HACKARKULTURENS GR&Auml;SR&Ouml;TTER</a></h1>
<p>Hackarkulturens gr&auml;sr&ouml;tter bestod av alla de radioamat&ouml;rer 
och elektronikhobbyister som byggde sina egna mikrodatorer med de f&ouml;rsta 
hemmabyggsatserna. Radioamat&ouml;rerna uppstod redan runt 1915 och florerar i 
olika l&auml;ger, d&auml;r de mest puritanska fortfarande anser att 
telegrafnyckeln och morsealfabetet &auml;r det yppersta verktyget f&ouml;r 
internationell kommunikation. Andra anser att radiotelefoni, dvs komradio, 
&auml;r att f&ouml;redra. Andra &aring;ter, har slagit sig p&aring; 
amat&ouml;r-TV och andra fuskar med datakommunikation via radio. 
Radioamat&ouml;rer finns i varje svensk stad och by v&auml;rd namnet och 
m&aring;nga av dessa har idag g&aring;tt &ouml;ver till datakommunikation via 
Internet, d&auml;r de utforskar &auml;nnu ett omr&aring;de f&ouml;r 
kommunikation. Radioamat&ouml;rerna var p&aring; s&auml;tt och vis de 
f&ouml;rsta hackarna. Tidigare till och med, &auml;n hackarna p&aring; 
MIT.</p>
<p>Radioamat&ouml;rerna har till skillnad fr&aring;n hackarna mycket 
s&auml;llan attraherat ungdomar i n&aring;gon st&ouml;rre utstr&auml;ckning. 
Detta beror dels p&aring; att det (i Sverige) fordras att man &auml;r 16 
&aring;r och har tagit ett radiocertifikat (s&aring;kallat C-certifikat) 
f&ouml;r att f&aring; syssla med radio. En normal ungdom i Sverige idag har 
inte r&aring;d med de kurser och prov som kr&auml;vs f&ouml;r att f&aring; 
s&auml;nda radio. En del g&ouml;r det &auml;nd&aring;, och kallas d&aring; 
radiopirater. Om man s&auml;nder amat&ouml;rradio utan certifikat &auml;r det 
inte m&aring;nga som bryr sig, bara man inte st&auml;ller till problem 
f&ouml;r andra.<a href="#4"><font size="-1"><sup>4</sup></font></a> Men det 
g&auml;ller att h&aring;lla sig till r&auml;tt frekvenser. Om man b&ouml;rjar 
s&auml;nda ut radio p&aring; frekvenser som reserverats f&ouml;r andra 
&auml;ndam&aring;l, exempelvis milit&auml;rer och brandk&aring;r, kan man bli 
sp&aring;rad och d&ouml;md till b&ouml;ter f&ouml;r detta.</p>
<p>F&ouml;r att kunna h&aring;lla r&auml;tt p&aring; vilka frekvenser man 
skulle utnyttja f&ouml;r att inte st&auml;lla till problem f&ouml;r sig 
sj&auml;lva och f&ouml;r andra, fordrades tidigt ett internationellt samarbete 
mellan radioamat&ouml;rer. Man hade ocks&aring; f&ouml;r vana att skicka 
varandra bekr&auml;ftelser p&aring; etablerad kontakt i form av speciella 
kort. P&aring; s&aring; vis grundlades n&aring;got som kan kallas det 
f&ouml;rsta <i>virtuella samh&auml;llet</i>, en kultur oberoende av 
nationsgr&auml;nser, men begr&auml;nsat av apparaturen.</p>
<p>Radioamat&ouml;rerna f&ouml;rkroppsligar mycket av den kultur som senare 
har &ouml;verf&ouml;rts till hackarkulturen: en faschination f&ouml;r dels 
teknologi (maskiner) och dels f&ouml;r kommunikation med andra m&auml;nniskor. 
N&aring;gra vill alltid hitta nya, h&auml;ftiga mackap&auml;rer 
(teknikd&aring;rar), andra vill bara kommunicera med andra m&auml;nniskor 
s&aring; smidigt som m&ouml;jligt och f&ouml;rs&ouml;ker st&auml;ndigt 
f&ouml;rb&auml;ttra dessa system (evolutionister), och en del k&auml;nner att 
de har funnit en teknisk nisch de beh&auml;rskar, och stannar d&auml;r (de 
kallas ibland stockkonservativa). Och sedan finns det de som de andra inte 
vill k&auml;nnas vid: de som tycker att det h&auml;ftigaste i v&auml;rlden 
&auml;r att s&auml;nda piratradio. De som vill anv&auml;nda tekniken som ett 
medel att utmana samh&auml;llet.</p>
<p>De f&ouml;rsta elektronikhobbyister som slog sig p&aring; datorer samlades 
till en b&ouml;rjan speciellt kring den absolut f&ouml;rsta hemdatorn 
<b>Altair 8800</b> som b&ouml;rjade s&auml;ljas som byggsats i USA i 
b&ouml;rjan av 1975. Datorn hade f&aring;tt sitt namn fr&aring;n en planet i 
ett avsnitt av TV-serien Star Trek och s&aring;ldes i s&aring; stor m&auml;ngd 
att n&aring;gra av entusiasterna skapade sina egna anv&auml;ndargrupper. De 
var genomg&aring;ende elektronikamat&ouml;rer, och inte s&auml;llan 
ingenj&ouml;rer till yrket. F&aring; eller inga var ungdomar. Hos dessa, 
s&aring;v&auml;l som hos h&ouml;gskolefolket, uppstod samma sorts tekniska 
begeistring och f&ouml;rh&auml;xning vid programmeringsarbetet som kunde 
h&aring;lla hackarna vakna hela n&auml;tter och f&aring; dem att gl&ouml;mma 
allt utom maskinen.</p>
<p>Anv&auml;ndargruppen i Silicon Valley, San Francisco var den mest aktiva. 
Den hette <b>Homebrew Computer Club</b> (Klubben f&ouml;r hembr&auml;nda 
datorer), och bland medlemmarna fanns bl&nbsp;a <b>Steve Wozniak</b>, en 
h&auml;ngiven hackare som senare skulle bygga datorn <b>Apple II</b> som hans 
kamrat <b>Steve Jobs</b> 1977 lyckades marknadsf&ouml;ra som den f&ouml;rsta 
riktigt stora hemdatorn. L&aring;ngt senare, en bit in p&aring; 80-talet, 
tillverkade de en professionell dator som hette MacIntosh, och som &auml;n 
idag &auml;r st&aring;ndaktig i den stenh&aring;rda konkurrensen.</p>
<p>I Sverige hette motsvarigheten till Homebrew Computer Club <b>PD68</b> -- 
en klubb f&ouml;r glada ingenj&ouml;rer och andra som tyckte att mikrodatorer 
var det roligaste som fanns. Man utgav bl&nbsp;a tidningen MPU-laren. 
Tyv&auml;rr vet jag inte s&aring; mycket mer om denna klubb.</p>
<h2><a name="bred">Hemdatorer F&ouml;r Bred Publik</a></h2>
<p>&Aring;ren 1977-78 byggde det svenska f&ouml;retaget <b>Data Industrier 
AB</b> (DIAB)<a href="#5"><font size="-1"><sup>5</sup></font></a> p&aring; 
uppdrag av Luxor och Scandia Metric en dator som hette <b>ABC80</b>. Medan 
DIAB gjorde sj&auml;lva datorn konstruerade Luxor l&aring;dan till datorn, 
monitorn och tangentbordet. F&ouml;rutom att den hade svartvit sk&auml;rm och 
som sagt kr&auml;vde en speciell monitor f&ouml;r att kunna anv&auml;ndas, var 
det inget fel p&aring; denna dator. Precis som n&auml;r det g&auml;llt de 
samtida datorerna Apple&nbsp;II och Tandy Radio Schack TRS-(som med tanke 
p&aring; namnet tydligen var en f&ouml;rbild) i USA trodde den etablerade 
databranchen att dessa datorer var i det n&auml;rmaste oanv&auml;ndbara. IBM 
var fullst&auml;ndigt ointresserade. Steve Wozniak erbj&ouml;d sin uppfinning 
Apple I-datorn till sin arbetsgivare Hewlett-Packard (HP) men de var lika 
ointresserade. Trenden var att utveckla minidatorer som Digital Equipments 
DEC-monster och liknande maskiner. Branchens giganter med IBM och Digital i 
spetsen f&ouml;rutsp&aring;dde att det runt &aring;r 2000 skulle finnas c:a 50 
stora datorer i hela v&auml;rlden som anv&auml;ndarna ansl&ouml;t sig till via 
n&auml;tverk.</p>
<p><b>Lars Karlsson</b> p&aring; DIAB hade sett framg&aring;ngarna PET<a 
href="#6"><font size="-1"><sup>6</sup></font></a> och Apple II hade haft i 
USA, och ins&aring;g att om man inte fick ut datorn under 1978 s&aring; skulle 
det vara f&ouml;rsent. D&aring; skulle amerikanerna ta &ouml;ver den svenska 
marknaden. ABC80 tog &aring;tta m&aring;nader att utveckla. Han sl&ouml;t 
avtal med Scandia-Metric om att leverera 2500 datorer och gick sedan till 
Luxor och sade att det var dags att b&ouml;rja tillverka datorer. 
Scandia-Metric hade ursprungligen t&auml;nkt sig att k&ouml;pa in 
utl&auml;ndska datorer, men trodde p&aring; ABC80. Detta var hemdatorns 
barndom s&aring; allt var m&ouml;jligt. DIAB fortsatte att s&auml;lja 
datorkonstruktioner p&aring; licens: ABC800, Esselte-datorn, Monroe Systems, 
och ett antal Unix-datorer under eget namn tills f&ouml;retaget k&ouml;ptes av 
Televerket.</p>
<p>ABC80 fann stor k&auml;rlek bland Sveriges allra f&ouml;rsta 
hemdatorentusiaster som l&auml;nge v&auml;ntat p&aring; en dator v&auml;rd 
namnet. (Allt som ditills erbjudits hade kostat skjortan och importerats 
fr&aring;n USA.) Nu fick man en -- och till r&aring;ga p&aring; allt en svensk 
s&aring;dan. 1981 efterf&ouml;ljdes den av ABC800.</p>
<p>1980 bildades s&aring; <i>ABC-klubben</i> av elektronikentusiaster, 
ingenj&ouml;rer och annat datorintresserat folk under ledning av 
hemdatorlegenden <b>Gunnar Tidner</b>. Redan fr&aring;n b&ouml;rjan var 
ABC-klubben intresserade av datakommunikation, och mot slutet av &aring;ret 
kunde man sl&aring; upp vad som antagligen var Sveriges f&ouml;rsta 
id&eacute;ella BBS: <i>Monitorn</i>, som fungerade tack vare ett program 
skrivet av Gunnar Tidner sj&auml;lv. Under 80--talet hette sedan n&auml;stan 
alla svenska BBS:er <i>X-monitorn</i> (&Ouml;rebro-monitorn, 
Eskilstuna-monitorn etc) som en hyllning till Tidners genombrott. Klubben har 
fortfarande en monitor som anv&auml;nds som intern v&auml;xelstation f&ouml;r 
allt m&ouml;jligt.</p>
<p>ABC-klubben v&auml;xte explosionsartat; hemdatorintresset i Sverige var i 
princip lika enormt som i USA. Klubben blev centrum f&ouml;r alla debatter om 
datateknik runt ABC-datorerna och datakommunikation i st&ouml;rsta 
allm&auml;nhet. I b&ouml;rjan av 1985 fick ABC-klubben genom avtal 
tillg&aring;ng till en DEC-dator p&aring; datacentralen QZ i Stockholm. 
P&aring; denna startade man en central BBS, eller vad vi kan kalla en riktig 
konferens, med olika diskussionsgrupper. Denna BBS k&ouml;rdes p&aring; QZ:as 
KOM-system och fick namnet <i>Q-Zentralen</i>. Zentralen liknade datan&auml;t 
som fanns (och fortfarande finns) runt om i v&auml;rlden, t&nbsp;ex Compunet i 
England eller Usenet och Prodigy i USA.</p>
<p>I diskussionsgrupperna p&aring; Q-Zentralen figurerade m&aring;nga av de 
personer som senare skulle bli viktiga nyckelpersoner i det kommande 
elektroniska Sverige: <b>Sven Wickberg</b>, <b>Anders Franz&eacute;n</b>, 
<b>Henrik Schyffert</b> och <b>Jan-Inge Fl&uuml;cht</b>.</p>
<hr>
<p>Det var f&ouml;rst i och med dessa hemdatorer i b&ouml;rjan p&aring; 
&aring;ttiotalet som n&aring;gonting verkligen h&auml;nde. Nu var det inte 
l&auml;ngre n&ouml;dv&auml;ndigt att kunna tillverka sin utrustning 
sj&auml;lv, och d&auml;rmed kunde var och en som hade r&aring;d f&aring; 
tillg&aring;ng till en egen dator, om &auml;n inte alltf&ouml;r avancerad. En 
hel uppsj&ouml; hemdatorer d&ouml;k upp &ouml;ver en natt, i USA 
s&aring;v&auml;l som i Europa: Sord, Atari 800, Sol, Texas TI-, Vic- 
Spectravideo m&nbsp;fl. De flesta var dagsl&auml;ndor som bara fanns p&aring; 
marknaden n&aring;gra &aring;r innan tillverkningen lades ned eller 
f&ouml;retagen som stod bakom maskinerna gick i konkurs.</p>
<p>De hemdatorer som &ouml;verlevde konkurrensen var egentligen (i Sverige) 
bara tre: <b>Sinclair ZX-</b> (tack vare sitt l&aring;ga pris), <b>ABC80</b> 
(tack vare sina industriella till&auml;mpningar och starka support fr&aring;n 
ABC-klubben), och <b>Commodore 64</b> (h&auml;danefter kallad <b>C64</b>), som 
&ouml;verlevde helt enkelt d&auml;rf&ouml;r att den var den mest tekniskt 
avancerade hemdatorn vid den tiden.<a href="#7"><font 
size="-1"><sup>7</sup></font></a> &Auml;ven de f&ouml;rsta PC-maskinerna 
d&ouml;k upp i b&ouml;rjan av 1981, men betingade s&aring;dana hutl&ouml;sa 
priser att ingen normal m&auml;nniska skulle betrakta dem som hemdatorer. I 
Amerika var &ouml;verlevde <b>Apple&nbsp;II, Atari&nbsp;800, Commodore PET</b> 
och <b>Commodore 64</b>. Apple&nbsp;II var f&ouml;r Amerika vad ABC80 var 
f&ouml;r Sverige. &Auml;n idag finns det ih&auml;rdiga Apple&nbsp;II-fanatiker 
som fortfarande anv&auml;nder sina datorer fr&aring;n slutet av 70--talet, 
liksom vi i Sverige &auml;nnu har ih&auml;rdiga ABC80 anv&auml;ndare, varav 
n&aring;gra &auml;nnu utg&ouml;r den h&aring;rda k&auml;rnan i 
ABC-klubben.</p>
<p>Till en b&ouml;rjan var de flesta europeiska hackare av samma typ som de 
amerikanska; gamla radioamat&ouml;rer, ingenj&ouml;rer och 
elektronikenstusiaster som dr&ouml;mde om att f&aring; anv&auml;nda en 
<i>riktig</i> minidator som VAX eller IBM (dessa h&auml;rliga, stora 
gr&aring;, kylsk&aring;psliknande saker), och inte bara h&aring;lla p&aring; 
med hemdatorer. Hackarkulturen fr&aring;n 60--talets MIT och den elektroniska 
f&ouml;rl&auml;ngningen av radioamat&ouml;rerna s&aring;gs som ett ideal; en 
riktig hackare var en person som skrev program som gjorde n&aring;got nyttigt 
(eller n&aring;got som s&aring;g ut att vara nyttigt) eller en som 
beh&auml;rskade elektronik och kunde bygga om sin egen dator och p&aring; 
s&aring; vis imponera p&aring; sina kompisar. De lyckligaste datorklubbarna 
hade kunnat k&ouml;pa in (eller f&aring;tt) en begagnad minidator fr&aring;n 
n&aring;got f&ouml;retag och startat egna BBS:er kring dessa. S&aring;dana 
hackare som b&ouml;rjat med ABC80, minidatorer och elektronik blev i regel 
chockade och n&auml;rmast &auml;cklade av den kultur som uppstod kring mitten 
p&aring; 80--talet i och med Commodore 64-invasionen (som jag behandlar i 
stycket <i>Subkulturernas Subkultur</i> lite l&auml;ngre fram). M&aring;nga av 
dessa hackare har idag skaffat sig en PC och anser det vara en &auml;del konst 
att skriva sharewareprogram, delta i Open-Source projekt och liknande riktiga 
sk <i>hack</i>.</p>
<p>Det var ocks&aring; hackare av den h&auml;r typen som startade det 
alternativa datan&auml;tverket <i>Fidonet</i>. Det var amat&ouml;rerna <b>Tom 
Jennings</b> och <b>John Madill</b> i San Francisco som utarbetade ett system 
d&auml;r olika BBS:er ringde upp varandra efter ett visst m&ouml;nster och som 
genom skicklig samordning lyckades uppbringa lika god t&auml;ckning som 
Internet, med den skillnaden att posten gick lite l&aring;ngsammare i och med 
att man saknade permanent uppkopplade f&ouml;rbindelser. Ist&auml;llet 
f&ouml;rmedlades posten genom olika mellanstationer som i ett gammalt 
hederligt postsystem. P&aring; detta vis kunde man ocks&aring; starta 
diskussionsgrupper som omfattade hela v&auml;rlden. I b&ouml;rjan av 1985 
startades det svenska fidon&auml;tet av <b>Conny Johnsson</b> i Karlstad. I 
och med att Internet blivit billigare &auml;r det m&aring;nga som tycker att 
Fidonet spelat ut sin roll. L&aring;ngt ifr&aring;n alla h&aring;ller med -- 
Fidonet &auml;r en genuin amat&ouml;rskapelse medan Internet fr&aring;n 
b&ouml;rjan till slut &auml;r skapat av akademiker. Sedan l&auml;nge finns 
dock bryggor mellan de b&aring;da n&auml;tverken s&aring; att anv&auml;ndarna 
av b&aring;da n&auml;ten kan skicka post till varandra.</p>
<p>Hemdator&auml;garna blev ett begrepp, och m&aring;nga ton&aring;ringar fick 
sin f&ouml;rsta dator i mitten p&aring; &aring;ttiotalet. De flesta 
futuristiska f&ouml;r&auml;ldrar som k&ouml;pte sig en hemdator hade nog inte 
t&auml;nkt sig att deras s&ouml;ner (och ibland d&ouml;ttrar) skulle 
anv&auml;nda datorn s&aring; mycket som de gjorde, men genom en miss i 
marknadsf&ouml;ringen av hemdatorerna kom det att bli s&aring;. Man gick 
n&auml;mligen ut med parollen att hemdatorerna skulle anv&auml;ndas till 
ekonomi, ordbehandling och dataregister, n&aring;got som de f&ouml;r det mesta 
visade sig ganska v&auml;rdel&ouml;sa till. Det var uppenbarligen enklare att 
sl&aring; upp ett recept i en kokbok &auml;n att starta hemdatorn och leta 
reda p&aring; det i n&aring;got dataregister som tog 15 minuter att ladda in. 
Det enda "nyttiga" maskinerna verkligen d&ouml;g till var ordbehandling eller 
enklare kalkyler, n&aring;got som f&aring; var vana vid eller f&ouml;rstod att 
uppskatta. De "nyttiga" programmen var dessutom svindyra och hade h&ouml;g 
inl&auml;rningstr&ouml;skel.</p>
<p>De enda vuxna som anv&auml;nde sina hemdatorer ordentligt var n&auml;stan 
samtliga tekniker eller tekniskt intresserade som kunde sitta hela 
n&auml;tterna igenom och br&aring;ka med sin ABC80 f&ouml;r att f&aring; den 
att g&ouml;ra det ena eller det andra. M&aring;nga var elektronikhobbyister 
som anv&auml;nde datorn f&ouml;r att bygga om den f&ouml;r sina egna 
&auml;ndam&aring;l. (Jag tillh&ouml;r sj&auml;lv den v&aring;g av ungdomar som 
blev helt f&aring;ngade av ABC-datorerna i 13--14 &aring;rs &aring;ldern: 
dessa var f&ouml;r m&aring;nga en entr&eacute;biljett till den elektroniska 
v&auml;rlden.)</p>
<p>Det skulle dr&ouml;ja &auml;nda in p&aring; 90--talet innan hemdatorn slog 
igenom p&aring; allvar som verktyg i hemmen, men d&aring; med besked. Det 
&auml;r f&ouml;rst nu IBM PC har blivit allm&auml;n egendom. Hade det inte 
varit f&ouml;r Altair 8800, Apple&nbsp;II, Atari&nbsp;800, Commodore PET och 
ABC80 hade IBM f&ouml;r &ouml;vrigt aldrig kommit p&aring; tanken att 
tillverka PC-maskiner. Tidens melodi var att tillverka stordatorer; enorma 
burkar som slukade flera tiotals kilowatt str&ouml;m och alstrade mer 
v&auml;rme &auml;n en &aring;ngpanna och inte kunde fungera utan ett separat 
kylsystem. Id&eacute;n med en egen dator f&ouml;r varje anv&auml;ndare 
<i>&auml;r och f&ouml;rblir</i> en hackarid&eacute; som g&aring;r &auml;nda 
tillbaks till MIT, d&auml;r man jobbade ensam med sin PDP-m&aring;nga sena 
n&auml;tter.</p>
<p>Hade inte dessa mikrodatorer uppst&aring;tt hade industrin s&auml;kerligen 
fortfarande arbetat p&aring; sina 50 datorer som skulle klara av att 
f&ouml;rs&ouml;rja hela v&auml;rlden med datorkraft. Utan mikrodatorerna hade 
moderna system f&ouml;r datoranv&auml;ndning som den popul&auml;ra 
<i>Client-Server</i> modellen d&auml;r stora och sm&aring; datorer samsas och 
delar p&aring; arbetet i ett n&auml;tverk, aldrig blivit 
p&aring;t&auml;nkta.</p>
<a name="underjorden"></a>
<hr>
<h1><a name="underjordhack">UNDERJORDISKA HACKARE</a></h1>
<p>Som en produkt av det hemdatorliv och den futuristiska tidsanda som 
f&ouml;ljt p&aring; rymdkappl&ouml;pningen och som kulminerat med 
m&aring;nlandningen 1969 bildades ett flertal teknologiinriktade subkulturer. 
N&aring;gra var helt vanliga sammanslutningar som science fiction fanatiker 
eller radioamat&ouml;rer. Andra var... <i>speciella</i>. Det &auml;r dessa som 
satt d&ouml;dskallest&auml;mpeln p&aring; hackarkulturen och orsakat att 
hackare allt som oftast associeras med brottslig verksamhet. Hur m&aring;nga 
av er -- handen p&aring; hj&auml;rtat -- har n&aring;gonsin funderat p&aring; 
hur det vore att ha makten &ouml;ver tekniken? Att kunna best&auml;mma vilka 
radio och TV-program som skall s&auml;ndas? T&auml;nk om du hade dessa 
gigantiska elektroniksystem under din kontroll. T&auml;nk att kunna fylla alla 
TV-rutor med brus n&auml;r den d&auml;r m&auml;nniskan du avskyr dyker upp... 
Eller sl&aring; ut alla telefonapparater i landet n&auml;r du vet att din 
hj&auml;rtev&auml;n ringer och gullar med sin f&ouml;re detta... T&auml;nk att 
ha <i>makten</i> &ouml;ver samh&auml;llets informationsapparatur...</p>
<h2><a name="phreaks">Phreakare</a></h2>
<p>En grupp elektronikentusiaster som figurerat redan p&aring; 60-- och 
70--talen, kallade <b>Phone Phreaks</b> var bland de f&ouml;rsta som tog till 
sig den nya datatekniken. Dessa "phreakare" hade specialiserat sig p&aring; 
att lura telefonbolagens v&auml;xlar att koppla gratissamtal &ouml;ver hela 
den amerikanska kontinenten, n&aring;got som ocks&aring; kallades <i>blue 
boxing</i>, vilket refererar till en liten bl&aring; plastl&aring;da med 
elektronik som anv&auml;ndes f&ouml;r att framst&auml;lla de toner som lurade 
v&auml;xlarna.</p>
<p>Phrekarna kom delvis fr&aring;n h&ouml;gskolan. Precis som hackarna hade 
tyckt att det var roligt att utforska datorer, hade andra funnit att det var 
v&aring;ldsamt skojigt att prova olika nummerkombinationer p&aring; 
universitetets telefoner f&ouml;r att se hur l&aring;ngt man kunde koppla sig. 
En del lyckades p&aring; det viset koppla sig ut p&aring; det allm&auml;nna 
telen&auml;tet och ringa gratis, eftersom det var gratis f&ouml;r 
h&ouml;gskoleeleverna att anv&auml;nda interntelefonsystemet.</p>
<p>En ung man som hette <b>Mark Bernay</b> (alias <b>The Midnight Skulker</b>) 
och hade goda kunskaper om telefonsystemet, &aring;kte runt p&aring; USA:s 
v&auml;stkust och satte upp klisterlappar i telefonkiosker med nummer till 
olika konferenslinjer han etablerat, och byggde p&aring; s&aring; vis upp ett 
mindre kontaktn&auml;t av teknikintresserade ungdomar. Men det var inte de som 
gjorde phreakande till den enorma illegala verksamhet det &auml;r idag.</p>
<p>Ist&auml;llet var det en man som hette <b>Joe Engressia</b> som p&aring; 
gr&auml;nsen mellan 60-- och 70--talet, utan att riktigt veta om det, skapade 
den underjordiska r&ouml;relsen av telefonmanipulat&ouml;rer. &Auml;ven om 
telefonbolaget som d&aring; hette Bell, redan 1961 sp&aring;rat och arresterat 
de f&ouml;rsta phrekarna hade f&aring; av dessa tillh&ouml;rt n&aring;gon 
organiserad r&ouml;relse. De flesta hade varit aff&auml;rsm&auml;n, 
n&aring;gra vanliga arbetare och en och annan student. En var till och med 
miljon&auml;r. Anledningen till att dessa uppst&aring;tt var att Bell i 
november 1960 publicerat information om telefonsystemet som gjorde det 
l&auml;tt f&ouml;r vem som helst med tillr&auml;ckliga kunskaper att bygga en 
Bl&aring; L&aring;da.</p>
<p>Joe var blind, men som kompensation hade naturen beg&aring;vat honom med 
den fascinerande egenskapen att ha absolut geh&ouml;r. Han kunde komma 
ih&aring;g en ton han hade h&ouml;rt och sedan vissla den exakt. Redan i 
8--&aring;rs&aring;ldern hade han uppt&auml;ckt att han genom att vissla vissa 
toner kunde styra telefonv&auml;xlarnas system. Dessa kallades 
<i>multifrekvenssystem</i> (eng: M--F, Multi Frequency), och det var 
informationen om dessa Bell gjort misstaget att publicera 1960. Han greps av 
polisen f&ouml;r att ha kopplat upp ett gratissamtal &aring;t n&aring;gra 
kompisar enbart genom att vissla i telefonluren. Tack vare publiciteten kring 
denna incident kunde Joe tillsammans med andra telefonentusiaster bilda ett 
underjordiskt n&auml;tverk av i huvudsak blinda m&auml;nniskor som sedan bara 
v&auml;xte och v&auml;xte. N&aring;gra f&aring; kunde vissla tonerna, men de 
flesta anv&auml;nde tidiga elorglar och syntar f&ouml;r att producera de 
n&ouml;dv&auml;ndiga tonerna. Med Joe v&auml;xte phreakandet till en hel 
ungdomsr&ouml;relse. Han greps 1971 och d&ouml;mdes till villkorligt 
f&auml;ngelsestraff mot att han lovade att aldrig mer mixtra med telefoner. 
Han anst&auml;lldes senare som telefonreparat&ouml;r p&aring; ett litet 
f&ouml;retag i Tennessee.</p>
<p>H&auml;r m&aring;ste jag f&aring; p&aring;peka en sak. Med j&auml;mna 
mellanrum h&ouml;r jag talas om personer som s&auml;ger sig ha v&auml;nner som 
kan "vissla" sig f&ouml;rbi telefonv&auml;xlar och ringa gratis. Det &auml;r 
aldrig de sj&auml;lva som kan vissla, och om man unders&ouml;ker saken 
n&auml;rmare s&aring; visar det sig att det var en v&auml;n till en 
v&auml;n... osv. Historier om "visslare" &auml;r allts&aring; att betrakta som 
moderna vandringss&auml;gner, precis som m&aring;nga andra historier om 
phreakare och hackare. Notera att "vissling" <i>kr&auml;ver</i> absolut 
geh&ouml;r - n&aring;got som inte m&aring;nga m&auml;nniskor &auml;r utrustade 
med. Sedan m&aring;ste man k&auml;nna till, och ha h&ouml;rt, den ton som 
skall visslas. Allts&aring; &aring;terst&aring;r ett f&ouml;rsvinnande litet 
antal m&auml;nniskor som skulle kunna utf&ouml;ra detta. Kanske en handfull i 
hela Sverige. Slutligen skall man vara medveten om att det &auml;r 
om&ouml;jligt att anv&auml;nda denna teknik p&aring; det moderna 
AXE-systemet.</p>
<p>Joe och hans kamrater anv&auml;nde modfierade, omst&auml;mda elorglar 
f&ouml;r att ringa. &Auml;n vanligare var dock andra tekniker att alstra de 
speciella signaler som kr&auml;vs f&ouml;r att styra v&auml;xlarna. En metod 
som anv&auml;ndes av <b>John T Draper</b>, i folkmun kallad <b>Cap'n 
Crunch</b> var att ta en leksaksvisselpipa som f&ouml;ljde med 
frukostflingorna med samma namn, och t&auml;ppa till ett av h&aring;len. 
N&auml;r man s&aring; bl&aring;ste i pipan alstrade den en ton p&aring; exakt 
2600 Hz (motsvarar ungef&auml;r ett E i femstrukna oktaven, inte s&auml;rkilt 
njutbart). Detta r&aring;kade vara samma ton som det amerikanska televerket 
AT&T m&nbsp;fl anv&auml;nde f&ouml;r att indikera att l&aring;ngdistanslinjer 
var lediga. Om endera samtalsparten s&auml;nde ut en s&aring;dan ton trodde 
den uppringande telefonv&auml;xeln att samtalet avbrutits (eftersom det var 
s&aring; telefonv&auml;xlar talade om f&ouml;r varandra att linjen var 
&ouml;ppen) varvid all debitering f&ouml;r samtalet upph&ouml;rde. Pipan 
gjorde det allts&aring; m&ouml;jligt att ringa gratis.</p>
<p>Draper var en mycket aktiv phreakare. Han kopplade upp stora konferenser 
d&auml;r han kom i kontakt med m&aring;nga av de blinda m&auml;nniskorna och 
delade med sig av sina erfarenheter till andra phreakare. Han h&ouml;ll reda 
p&aring; telefonnummer och organiserade id&eacute;utbytet mellan phrekare. 
Likt vissa av phreakarna var han elektronikentusiast och byggde sj&auml;lv de 
tongeneratorer som var allt som beh&ouml;vdes f&ouml;r att fullst&auml;ndigt 
kontrollera hela telefonsystemet. Dessa kallades MF-l&aring;dor eller som jag 
n&auml;mnde tidigare <i>Bl&aring; L&aring;dor</i>, och gav sina &auml;gare 
fullst&auml;ndig tillg&aring;ng till nationell och internationell teletrafik 
-- gratis. Eftersom all information om MF-systemet offentliggjorts var det 
inte s&auml;rskilt sv&aring;rt att konstruera dessa bl&aring; l&aring;dor. Och 
d&aring; det inte &auml;r s&aring; billigt att byta ut hela telefonsystem 
finns det &auml;n idag i vissa l&auml;nder telefonv&auml;xlar som kan styras 
med bl&aring; l&aring;dor.</p>
<p>M&aring;nga var liksom Draper helt f&ouml;rh&auml;xade av de bl&aring; 
l&aring;dornas m&ouml;jligheter att koppla ett samtal kors och tv&auml;rs 
&ouml;ver jorden via satelliter och kablar -- en k&auml;nsla av 
oinskr&auml;nkt makt &ouml;ver telefonsystemet. Ett av Drapers mer 
v&auml;lk&auml;nda trick var att koppla sig runt jorden genom 7 l&auml;nder, 
bara f&ouml;r att uppleva den otroliga k&auml;nslan av att h&ouml;ra sin egen 
r&ouml;st med 20 sekunders f&ouml;rdr&ouml;jning.</p>
<p>1971 hade massmedia f&aring;tt nys p&aring; phreakarna. En journalist som 
hette <b>Ron Rosenbaum</b> skrev en artikel om fenomenet och strax 
d&auml;refter arresterades Draper och d&ouml;mdes till f&auml;ngelse. Han 
kontaktades av maffian som ville utnyttja hans kunskaper, och blev sv&aring;rt 
misshandlad n&auml;r han v&auml;grade. Efter att han kommit ut ur 
f&auml;ngelset fick han hj&auml;lp av en gammal bekant, Steve Wozniak som 
utveklat datorn Apple&nbsp;II, att sluta med phrekandet och ist&auml;llet 
&auml;gna sig &aring;t programmering. <a href="#8"><font 
size="-1"><sup>8</sup></font></a> Efter ett par miss&ouml;den med modem till 
Apple&nbsp;II-datorn (som inte bara var modem utan snarare datoriserade 
bl&aring; l&aring;dor) tillverkade han bland annat ordbehandlingsprogrammet 
<i>Easy Writer</i> som s&aring;ldes av IBM tillsammans med IBM PC, vilket han 
tj&auml;nade en dryg miljon dollar p&aring;.</p>
<p>Samma &aring;r (1971) uppt&auml;ckte hippierna m&ouml;jligheterna att ringa 
gratis. Det blev den militanta gren av hippier&ouml;relsen som kallades 
<i>yippier</i> som startade en tidning som hette <i>Youth International Party 
Line</i>, ett o&ouml;vers&auml;ttligt namn som betyder dels Internationella 
Ungdomspartiets Program, dels Ungdomens Internationella Partajtelekonferens, 
ungef&auml;r. Tidningen hade som syfte att l&auml;ra ut olika tekniker 
f&ouml;r telefonbedr&auml;geri.</p>
<p>Det &auml;r kanske sv&aring;rt f&ouml;r en svensk l&auml;sare att 
f&ouml;rst&aring; yippie-fenomenet. Yippier var en sorts h&auml;rdade hippier 
som inte tvekade att anv&auml;nda massor av v&aring;ld och terrorism f&ouml;r 
att i m&ouml;jligaste m&aring;n sl&aring; s&ouml;nder (det amerikanska) 
samh&auml;llet. Man f&ouml;respr&aring;kade dessutom anv&auml;ndningen av 
hallucinogen narkotika. Yippier var m&auml;nniskor som blivit s&aring; 
tr&ouml;tta p&aring; det amerikanska samh&auml;llet och hela 
samh&auml;llssystemet att de bara s&aring;g en enda utv&auml;g -- att 
sl&aring; s&ouml;nder alltihop. Till skillnad fr&aring;n klassiska 
v&auml;nstergrupper var man inte teknikfientliga, utan tog vara p&aring; alla 
kunskaper och hj&auml;lpmedel som fanns till hands. Dessutom visade sig 
m&aring;nga yippier vara ganska <i>intelligenta</i> och det var kanske det 
mest skr&auml;mmande av allt. Yippierna stod f&ouml;r helt nya 
v&auml;rderingar som skakade det amerikanska folkhemmet i grundvalen. Denna 
politiska riktning kom senare att bli ett fr&ouml; till den ideologi som idag 
eventuellt kan kallas cyberpunk, och som jag skall &aring;terkomma till i ett 
s&auml;rskilt kapitel. Yippierna leddes av framf&ouml;r allt <b>Abbie 
Hoffman</b> och <b>Jerry Rubin</b>.</p>
<p>1973 br&ouml;t sig den teknikfanatiska fraktionen ur yippier&ouml;relsen 
och bildade en rent samh&auml;llsfientlig och svindleriinriktad organisation 
kring tidningen som nu hette <i>TAP</i> (Technical Assistance Program). I den 
nya varianten av tidningen kunde man l&auml;ra sig andra saker &auml;n bara 
telefonsvindlerier; det r&ouml;rde sig om recept p&aring; 
spr&auml;ng&auml;mnen, kopplingsscheman f&ouml;r elektroniskt sabotage, 
information om hur man f&ouml;rfalskar kreditkort mm mm. Mycket av detta var 
givetvis "sp&auml;nnande" f&ouml;r ton&aring;ringar och l&auml;tt barnsliga 
unga m&auml;n, s&aring; tidskriften kopierades och spreds &ouml;ver hela 
jorden. Snart fanns det ett v&auml;rldsomsp&auml;nnande n&auml;t av phreakare. 
Den grundl&auml;ggande filosofin (om man kan kalla det s&aring;) bakom 
tidningen &auml;r dock genomg&aring;ende densamma som i yippiepartiet Youth 
International Party.</p>
<p>I TAP uppstod det egensinniga skriftspr&aring;k som innebar att man bytte 
ut alla "s" mot "z" och alla "o" mot "0" (noll), samt att ordet "freak" 
genomg&aring;ende stavades "phreak". Detta har sedan h&auml;ngt kvar. Under 
det tidiga 90-talet d&ouml;k det upp en figur vid namn <b>B1FF</b> p&aring; 
datan&auml;tverket Usenet som f&ouml;rv&auml;rrade denna spr&aring;kmisshandel 
till det absurdas gr&auml;ns genom att skriva ord som de uttalades 
ist&auml;llet f&ouml;r som de stavades, kombinerat med en simulerad 
tangentbordsovana som innebar att han bytte I mot 1, A mot 4, T mot +, E mot 3 
(ett bak&aring;framv&auml;nt E) osv. En del blev vansinniga p&aring; B1FF, men 
hackarna tyckte det var skitkul och b&ouml;rjade skriva som B1FF f&ouml;r att 
reta var v&auml;n av ordning och understryka den anarkistiska pr&auml;geln 
p&aring; det annars s&aring; disciplinerade Usenet. Man har till och med 
g&aring;tt s&aring; l&aring;ngt att man helt slumpm&auml;ssigt blandar stora 
och sm&aring; bokst&auml;ver. Resultatet blir text som det n&auml;stan 
g&ouml;r <i>ont</i> att l&auml;sa.</p>
<p>I Sverige uppstod senare en systertidning till TAP som hette <i>Rolig 
Teknik</i>, och som mest &auml;r k&auml;nd f&ouml;r att ha orsakat en del 
skriverier i kv&auml;llspressen. Rolig Teknik skapades av <b>Nils Johan 
Als&auml;tra</b>, en legend i svensk underjordisk kultur. Han var inspirerad 
av TAP, och publicerade under perioden 1984--1993 ett flertal artiklar med 
samma samh&auml;llsfilosofiska botten som den amerikanska motsvarigheten. I 
tidningen kunde man bl&nbsp;a l&auml;sa om hur man tillverkade falska 
hundralappar f&ouml;r bensinautomater (vilket m&aring;nga gjorde), hur man 
lurar elm&auml;tare, och (f&ouml;rst&aring;s) olika tekniker f&ouml;r att 
ringa gratis. Nils hade startat tidningen efter att ha blivit d&ouml;md till 
dagsb&ouml;ter f&ouml;r att ha tillverkat och s&aring;lt <i>Svarta 
L&aring;dor</i> (eller som han sj&auml;lv kallade dem: 
<i>markerings&auml;tare</i>) som gjorde det m&ouml;jligt att ringa gratis till 
den som anslutit apparaten till sin telefon. Innan han startade 
f&ouml;rs&auml;ljningen erbj&ouml;d han Televerket att k&ouml;pa uppfinningen 
f&ouml;r 3 miljoner kronor. Televerket svarade inte ens p&aring; brevet.</p>
<p>Rolig Teknik dog efter en razzia i G&ouml;teborg 1993. Denna var 
f&ouml;ranledd av att Als&auml;tra b&ouml;rjat publicera anonyma annonser 
d&auml;r annons&ouml;rerna kunde erbjuda varor med tidningen som mellanhand 
utan att beh&ouml;va skylta med namn och adress. F&ouml;r varje produkt 
d&auml;r betalningen distribuerades via tidningen tj&auml;nade Rolig Teknik 10 
kr. Eftersom annonsernas inneh&aring;ll var minst sagt suspekt ans&aring;gs 
detta vara detsamma som h&auml;leri och vapenhandel. Efter att polisen 
f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen i svensk historia inh&auml;mtat 
tillst&aring;nd fr&aring;n regeringen slog man till mot tidningsredaktionen.<a 
href="#9"><font size="-1"><sup>9</sup></font></a> Sedan dess har det varit 
fullst&auml;ndigt tyst kring s&aring;v&auml;l Rolig Teknik som Als&auml;tra 
personligen. M&ouml;jligheten att anv&auml;nda de "markerings&auml;tare" som 
tidningen publicerat ritningar till f&ouml;rsvann fullst&auml;ndigt i och med 
AXE-systemet, men m&aring;nga av de andra tipsen fungerar &auml;n idag.</p>
<p>F&ouml;r moderna hackare &auml;r det mest elektroniska tidningar som 
<i>Phrack</i> eller <i>Phun</i> som g&auml;ller. I Sverige fanns en period 
under tidigt 90--tal en nyst&ouml;pt papperstidning i samma anda som Rolig 
Teknik: <i>Alias</i>.<a href="#10"><font size="-1"><sup>10</sup></font></a> 
Phrack &auml;r antagligen popul&auml;rast eftersom den f&aring;tt mycket 
publicitet. Phrack &auml;r gratis f&ouml;r privatpersoner, medan f&ouml;retag 
och myndigheter m&aring;ste betala 100 dollar om &aring;ret f&ouml;r att 
f&aring; den. P&aring; det viset finansierar myndigheterna utgivandet av 
tidningen, eftersom de m&aring;ste h&aring;lla sig ajour med utvecklingen i 
den undre v&auml;rlden.<a href="#11"><font 
size="-1"><sup>11</sup></font></a></p>
<p>Efter hand som televerken b&ouml;rjat t&auml;ppa till luckorna i sina 
v&auml;xelsystem har phreakare l&auml;rt sig anv&auml;nda f&ouml;rbluffande 
utstuderade metoder f&ouml;r att kunna ringa gratis. En metod &auml;r att 
verkligen programmera om telefonbolagens v&auml;xlar. En annan &auml;r att 
anv&auml;nda stulna eller konstruerade kreditkortskoder f&ouml;r att debitera 
samtalet p&aring; n&aring;gon annan (ibland icke-existerande) person. 
Allrahelst skall r&auml;kningen skickas till ett multinationellt f&ouml;retag 
som Coca-Cola, McDonalds, eller telebolagen sj&auml;lva.</p>
<p>Po&auml;ngen med att kunna ringa p&aring; kreditkort &auml;r man genom att 
ringa &ouml;ver ett visst 020--nummer skall kunna f&aring; samtalet debiterat 
p&aring; sin egen r&auml;kning, oavsett vilken telefon eller myntautomat man 
ringer fr&aring;n. Eftersom man inte kan visa sitt kort f&ouml;r en 
teleoperat&ouml;r f&aring;r man uppge kortnummret och den hemliga 
till&auml;ggskod (kallas vanligen PIN-kod = Personal Identifier Number) som 
beh&ouml;vs f&ouml;r att f&aring; handla p&aring; kredit &ouml;ver 
telefon.</p>
<p>En annan metod f&ouml;r att ringa gratis &auml;r att utnyttja en <b>PBX</b> 
(Private Branch Xchange), vilket &auml;r den amerikanska beteckningen p&aring; 
en privat f&ouml;retagsv&auml;xel. N&auml;r man anv&auml;nder en PBX 
inneb&auml;r detta oftast att man ringer ett 020--nummer, sl&aring;r en kod 
och sedan kan ringa vilket samtal som helst. Samtalet debiteras sedan p&aring; 
f&ouml;retagets r&auml;kning. F&ouml;rfarandet &auml;r en f&ouml;renklad och 
automatiserad variant av betalkortssystemet som inneb&auml;r att ingen 
m&auml;nniska beh&ouml;ver sitta och kontrollera och anteckna nummer. 
Fr&aring;n b&ouml;rjan beh&ouml;vde man inte ens sl&aring; in n&aring;gon kod, 
det var bara att sl&aring; r&auml;tt 020--nummer och sedan sl&aring; det 
nummer man ville n&aring;. Man trodde att det skulle r&auml;cka med att 
h&aring;lla numret hemligt. Eftersom phreakare &auml;r k&auml;nda f&ouml;r att 
systematiskt ringa l&aring;nga serier med 020--nummer uppt&auml;ckte de snart 
att vissa nummer gick att koppla vidare, varefter telebolagen inf&ouml;rde 
kodsystemet. Av anledningar som jag strax skall illustrera &auml;r PBX-koder 
st&auml;ndigt p&aring; drift fr&aring;n sina r&auml;ttm&auml;tiga 
&auml;gare.</p>
<p>Phrekarna ringer som sagt mer eller mindre slumpm&auml;ssigt 020--nummer i 
jakt p&aring; PBX:er, datorer, v&auml;xlar eller andra skojiga 
teleinstallationer, n&aring;got som brukar kallas <i>war-dialling</i> efter 
filmen War Games, d&auml;r tekniken anv&auml;ndes, eller kort och gott 
<i>scanning</i>. (Detta &auml;r inte p&aring; n&aring;got s&auml;tt olagligt 
-- det &auml;r liksom lite av po&auml;ngen med att ha en telefon att man skall 
f&aring; ringa till vilka nummer man vill, och hur m&aring;nga man vill.) 
Under dessa str&ouml;vt&aring;g p&aring; telen&auml;tet st&ouml;ter de ofta 
p&aring; lite allt m&ouml;jligt roligt. Bland annat televerkens egna 
servicelinjer och sk r&ouml;stbrevl&aring;dor (oftare bara kallade <i>VMB</i> 
= <i>Voice MailBox</i>, r&ouml;stbrevl&aring;da). Via s&aring;dana 
r&ouml;stbrevl&aring;dor kan man skicka meddelanden till varandra om inget 
annat fungerar. (L&auml;s: om televerken har blockerat alla andra 
m&ouml;jligheter att ringa gratis.) R&ouml;stbrevl&aring;dor anv&auml;nds 
annars mest av storf&ouml;retag med m&aring;nga tj&auml;nsteresande, 
exempelvis konsult- eller f&ouml;rs&auml;ljningsf&ouml;retag, som ett snabbare 
alternativ till skriven post. R&ouml;stbrevl&aring;dor kr&auml;ver en 
passerkod p&aring; samma vis som en minutenautomat, och &auml;r ungef&auml;r 
lika l&auml;tt att kn&auml;cka. (Enkla koder som 1234, 0001 eller samma nummer 
som r&ouml;stbrevl&aring;dan &auml;r allm&auml;nt f&ouml;rekommande.) En del 
r&ouml;stbrevl&aring;dor har dessutom m&ouml;jligheter till vidarekoppling, 
vilket inneb&auml;r att man kan ringa l&aring;ngdistanssamtal via en lokal 
r&ouml;stbrevl&aring;da.</p>
<p>De flesta phreakare f&aring;r kunskap om tekniska metoder eller 
stulna/konstruerade koder fr&aring;n n&aring;gon annan phreakare. S&aring;dan 
information sprids genom speciella BBS:er och genom f&ouml;rtroendekontakter. 
De flesta som sysslar med phreakande vet ingenting om hur man skaffar fram 
dessa koder eller hur de tekniska r&aring;d de f&aring;r egentligen fungerar. 
De flesta f&ouml;ljer bara anvisningar fr&aring;n andra, sl&aring;r in 
n&aring;gra siffror och <i>voil&aacute;!</i> du har kopplat dig till andra 
sidan jorden!</p>
<p>Men det finns ocks&aring; de som John Draper, som verkligen vet vad de 
h&aring;ller p&aring; med. De mest nitiska av dessa &auml;r ungdomar som 
&auml;nnu inte fyllt 20 men &auml;nd&aring; besitter kunskaper i 
telekommunikation motsvarande 120 po&auml;ng ingenj&ouml;rsutbildning, eller 
<i>mer</i>. Sj&auml;lvklart ses detta som livsfarligt i ett samh&auml;lle 
d&auml;r <i>kunskap</i> &auml;r <i>makt</i>.</p>
<p>Televerkens v&auml;xelsystem &auml;r givetvis idiots&auml;kra. Ingen idiot 
i hela v&auml;rlden skulle kunna programmera om en telefonv&auml;xel att ge 
honom gratis telefonsamtal. Det &auml;r v&auml;rre med de smarta 
brottslingarna.</p>
<p>Smarta, kunskapshungriga ungdomar som vill skaffa sig kunskaper i hur 
telen&auml;tet fungerar b&ouml;rjar ofta med att l&auml;sa vanlig 
h&ouml;gskolelitteratur om telekommunikation. Flera av dessa skulle 
s&auml;kert klara en 20--po&auml;ngstenta med glans. De talar teleteknikernas 
eget slangspr&aring;k f&ouml;r olika tekniska mackap&auml;rer flytande. 
F&ouml;rkortningar som DCE, OSI, V.24, MUX, NCC eller PAD &auml;r 
sj&auml;lvklarheter de kan rabbla utantill i s&ouml;mnen. De tycks hysa en 
n&auml;rmast fetischistisk k&auml;rlek till telefonn&auml;tet.</p>
<p>Inte alla (men n&auml;stan alla) tekniska detaljer om telefonsystemen 
&auml;r offentliga uppgifter. De som fattas brukar phreakarna ibland luska 
fram med en metod som kallas <i>"trashing"</i> och som p&aring; svenka 
n&auml;rmast betyder "skr&auml;protning". Det g&aring;r till s&aring; att man 
upps&ouml;ker containern utanf&ouml;r ett stort telefonbolag och letar igenom 
soporna efter anv&auml;ndbar dokumentation som borde k&ouml;rts genom en 
dokumentf&ouml;rst&ouml;rare, och som inte alls &auml;r avsedd f&ouml;r 
ton&aring;riga tekniska virtuoser. P&aring; det h&auml;r viset kan phreakare 
f&aring; reda p&aring; funktioner, systemkommandon och hemliga telefonnummer 
som telebolagen anv&auml;nder f&ouml;r internt bruk. Ibland &auml;r det etter 
v&auml;rre - hackarna har en kontakt p&aring; insidan av telebolaget som med 
ber&aring;tt mod smugglar ut f&ouml;retagshemligheter till dem. Dessa 
s&auml;kerhetsrisker &auml;r numera i stort sett tillt&auml;ppta, &auml;ven om 
det &auml;r sv&aring;rt n&auml;r s&aring; m&aring;nga m&auml;nniskor trots 
allt m&aring;ste ha del av informationen. Trashing anv&auml;nds ocks&aring; 
f&ouml;r att f&aring; tag i bortkastad eller skrotad teknisk utrustning, och 
ingetdera &auml;r v&auml;l s&auml;rskilt fruktansv&auml;rt kriminellt. 
Thrashing &auml;r inte heller s&auml;rskilt vanligt, i synnerhet inte i 
Sverige.</p>
<p>Vanligare (och enklare) &auml;r d&aring; sk "social ingenj&ouml;rskonst" 
(eng:<i> social engineering</i>) vilket inneb&auml;r att man angriper den 
svagaste l&auml;nken i hela telefon- och kreditv&auml;sendet: m&auml;nniskan. 
Uttrycket &auml;r h&auml;mtat fr&aring;n telefonf&ouml;rs&auml;ljningsbranchen 
d&auml;r det ing&aring;r i f&ouml;rs&auml;ljarens jobb att f&ouml;rst&auml;lla 
sig och angripa svaga punkter hos kunden, bygga p&aring; f&ouml;rtroende och 
samtidigt vara snabb och effektiv.</p>
<p>Exempel p&aring; social ingenj&ouml;rskonst bland phrekare, fritt efter 
exempel i en ytterst ol&auml;mplig hackartidskrift (OBS! Anv&auml;nd denna 
kunskap f&ouml;r att skydda dig sj&auml;lv och andra fr&aring;n att 
uts&auml;ttas f&ouml;r brott av denna typ, inte f&ouml;r att beg&aring; brott. 
Missbruk av denna information skulle g&ouml;ra mig mycket besviken!):</p>
<blockquote>
<p><b>P</b> = Phreakare<br>
 <b>O</b> = Oskyldigt Offer<br>
 <b>T</b> = Offrets telefon</p>
<p><b>T</b>: Ring!</p>
<p><b>O</b>: Hej det &auml;r O?</p>
<p><b>P</b>: Hej, mitt namn &auml;r Tobias Wallenberg och jag jobbar p&aring; 
Sparbankens s&auml;kerhetsavdelning. Nu &auml;r det s&aring; att vi har haft 
ett datafel h&auml;r och ditt Visakort kan f&ouml;r tillf&auml;llet inte 
anv&auml;ndas l&auml;ngre d&aring; ditt kort tyv&auml;rr g&aring;tt 
f&ouml;rlorat i datan. Du skulle inte kunna t&auml;nka dig att ge mig ditt 
kortnummer och din accesskod s&aring; kan vi &aring;teruppr&auml;tta kontot 
omedelbart?</p>
<p><b>O</b>: V&auml;nta lite, vem sade du att du var?</p>
<p><b>P</b>: Mitt namn &auml;r Tobias Wallenberg och jag jobbar p&aring; 
Sparbankens s&auml;kerhetsavdelning. Nu &auml;r det s&aring;... (upprepar det 
nyss sagda)</p>
<p><b>O</b>: Det h&auml;r k&auml;nner jag inte till. Kan jag ringa dig 
p&aring; n&aring;got nummer? (misst&auml;nksam)</p>
<p><b>P</b>: Visst, inga problem. Jag f&ouml;rst&aring;r er skepsis. Ring mig 
p&aring; 0712-170920. (fingerat nummer som g&aring;r till en telefonautomat 
eller som programmerats in i televerkets v&auml;xel av P sj&auml;lv, och som 
han sedan kan ta bort utan att l&auml;mna n&aring;gra sp&aring;r efter sig. 
Givetvis &auml;r detta inte P:s riktiga hemtelefonnummer.)</p>
<p><b>O</b>: Tack. Adj&ouml;!</p>
<p><b>T</b>: Klick. Tyst. Ring!</p>
<p><b>P</b>: Sparbankens s&auml;kerhetsavdelning, Tobias Wallenberg. Vad kan 
jag st&aring; till tj&auml;nst med?</p>
<p><b>O</b>: &Aring;h vilken tur! Jag var r&auml;dd f&ouml;r att du var en 
bedragare. Ok, mitt visakortsnummer &auml;r XXXX...</p>
<p><b>P</b>: Tack. Vi skall f&ouml;rs&ouml;ka &aring;teruppr&auml;tta ert 
konto s&aring; fort som m&ouml;jligt. Var v&auml;nlig och undvik att 
anv&auml;nda ert kreditkort de n&auml;rmaste dagarna. Adj&ouml;, och tack 
f&ouml;r ert samarbete.</p>
<p><b>O</b>: Adj&ouml;.</p>
<p><b>T</b>: Klick.</p>
</blockquote>
<p>G&aring;r man p&aring; en s&aring;dan h&auml;r bl&aring;sning kan 
f&ouml;ljderna bli fruktansv&auml;rda. Kreditkortsf&ouml;retagen st&aring;r i 
allm&auml;nhet f&ouml;r f&ouml;rlusten om det kan bevisas att det inte &auml;r 
du sj&auml;lv som utnyttjat kortet, men annars... Aj, aj, aj. Det &auml;r inte 
bara vanliga kreditkort som drabbas; &auml;ven telebolagens och andra 
f&ouml;retags egna betalkort utnyttjas hejdl&ouml;st. Andra s&auml;tt att 
komma &aring;t kontokortsnummer &auml;r genom "trashing" som jag n&auml;mnde 
innan, eller genom att helt enkelt rota i folks brevl&aring;dor efter brev 
fr&aring;n banker som kan t&auml;nkas inneh&aring;lla b&aring;de kontokort och 
personliga koder. Samma teknik kan givetvis l&auml;tt anv&auml;ndas f&ouml;r 
att ringa r&auml;tt nummer till Telias dokumentationsavdelning och beg&auml;ra 
en kopia av teknisk dokumentation f&ouml;r telefonv&auml;xel 
si-och-s&aring;.</p>
<p>Kontokortsnummer anv&auml;nds av phreakare &auml;ven f&ouml;r att handla 
varor med, f&ouml;retr&auml;delsevis datorer, kringutrustning till datorer, 
syntar, stereoanl&auml;ggningar och andra kapitalvaror. Varorna best&auml;lls 
d&aring; till poste restante eller t ex ett &ouml;dehus, varefter bedragaren 
om&ouml;jligen kan sp&aring;ras. Metoden &auml;r bland phrekare och hackare 
k&auml;nd som "carding". Ett antal svenskar har gripits och d&ouml;mts 
f&ouml;r s&aring;dana brott. Ett <i>betydligt</i> st&ouml;rre antal har (som 
vanligt) sluppit undan.</p>
<p>Phreakare &auml;r sociala personer som g&auml;rna anv&auml;nder sina 
kunskaper f&ouml;r att prata i <i>timmatal</i> om i princip allt och inget. 
Speciellt om olika tekniker, koder och annat som &auml;r n&ouml;dv&auml;ndigt 
f&ouml;r "phreakande" naturligtvis. Ibland kopplar man upp stora 
internationella konferenser som kan p&aring;g&aring; i uppemot &aring;tta 
timmar. Vissa snackar, andra bara lyssnar, n&aring;gon l&auml;gger p&aring; 
och n&aring;gon ny rings upp. Konferensen forts&auml;tter s&aring; l&auml;nge 
organisat&ouml;ren orkar, eller tills televerket anar or&aring;d och 
uppl&ouml;ser den. En mycket ber&ouml;md konferens var den sk 
<b>2111--konferensen</b> som &auml;gde rum p&aring; p&aring; nummer 2111 i 
Vancouver, vilket var avsett som ett testnummer f&ouml;r telextrafik. 
S&aring;v&auml;l phreakare som de telefonister som sympatiserade med dem (!) 
brukade ringa detta nummer f&ouml;r att prata bort n&aring;gra timmar.</p>
<p>&Auml;ven om detta s&aring;klart &auml;r olagligt, fruktansv&auml;rt 
omoraliskt osv, h&aring;ller l&auml;saren s&auml;kert med mig om att det 
&auml;r ganska roande att n&aring;gra ljushuvuden till ton&aring;ringar 
anv&auml;nder dessa konferenssystem, avsedda f&ouml;r multinationella 
f&ouml;retag, f&ouml;r att koppla upp globala konferenser och i princip bara 
<i>snacka skit!</i></p>
<p>Phreakarna sj&auml;lva ser detta grova utnyttjande som oskyldigt, 
&aring;tminstone i de fall d&auml;r man lurar till sig teletrafiken genom att 
anv&auml;nda tekniska trick. De menar att eftersom kablarna &auml;nd&aring; 
bara ligger d&auml;r, varf&ouml;r inte utnyttja dem? Vilken skada g&ouml;r det 
egentligen? Skadar det telen&auml;tet? Knappast. Inte om man vet vad man 
g&ouml;r. Skadar det n&aring;gon m&auml;nniska? Knappast. Inte om man 
h&aring;ller fingrarna borta fr&aring;n sjukhusens och milit&auml;rens linjer. 
F&ouml;rlorar televerket pengar? Knappast. Inga phreakare hade ringt samtalen 
om de varit tvungna att betala f&ouml;r dem. &Ouml;verbelastar man 
telen&auml;tet, s&aring; att televerken m&aring;ste betala f&ouml;r att bygga 
ut dem? Inte direkt. Internationella linjer har ganska h&ouml;gt i tak.</p>
<p>Phreakarnas egentliga brott &auml;r s&aring;ledes att man st&ouml;r 
samh&auml;llsordningen. T&auml;nk om alla b&ouml;rjade g&ouml;ra s&aring; 
h&auml;r! Hur skulle det g&aring; d&aring;? K&auml;ppr&auml;tt &aring;t 
helvete. De internationella telefonlinjerna skulle bryta ihop under 
b&ouml;rdan. Ingenting skulle fungera. Kaos och anarki. Detta &auml;r 
allts&aring; ingen fr&aring;ga om direkt st&ouml;ld, snarare en 
<i>ordningsfr&aring;ga.</i> Och att stj&auml;la koder till kontokort &auml;r 
bedr&auml;geri.</p>
<p>F&ouml;r en sann yippie &auml;r detta ointressant, eftersom hon/han endast 
&auml;r ute efter att f&ouml;rst&ouml;ra samh&auml;llet. M&aring;nga phreakare 
tillh&ouml;r dock den vanliga medel- eller rent av arbetarklassen, som 
egentligen accepterar samh&auml;llet och dess lagar. Dessa phreakare har dock 
medvetet eller omedvetet annammat <b>Nietzsche</b> och betraktar sig en elit, 
kanske rent av <i>&ouml;verm&auml;nniskor</i>, med sj&auml;lvklar r&auml;tt 
att utnyttja systemet. De har aldrig menat att <i>alla</i> skall utnyttja 
systemen p&aring; samma s&auml;tt som de sj&auml;lva. Man s&auml;ger sig vilja 
hj&auml;lpa telefonbolagen att hitta nya rutiner att skydda sig fr&aring;n 
angrepp genom att visa p&aring; brister i de befintliga systemen. P&aring; 
detta vis menar man att handlingar inte ensidigt kan bed&ouml;mas som onda 
eller goda utifr&aring;n lagtexter, p&aring; samma s&auml;tt som Zarathustra 
hos Nietzsche f&aring;r demontera begreppen <i>r&auml;tt</i> och <i>fel</i>. 
Detta &auml;r s&aring;ledes en teori om att system kan f&ouml;rb&auml;ttras 
genom att man s&auml;tter sig &ouml;ver dem. Man skall dock ha klart f&ouml;r 
sig att de flesta phreakare inte t&auml;nker i termer av r&auml;tt och fel 
&ouml;ver huvd taget, det normala &auml;r att phreakaren &auml;r mitt inne i 
det hon/han h&aring;ller p&aring; med, omgiven av likt&auml;nkande som aldrig 
ifr&aring;gas&auml;tter det som sker. Man undviker att inf&ouml;r en 
t&auml;nkt utfr&aring;gare eller "samvete" ber&auml;ttiga det man g&ouml;r. 
Normalt har man snarast inst&auml;llningen att det som sker &auml;r ett 
p&aring;g&aring;ende "bus".</p>
<p>Phrekartidningen TAP har f&aring;tt flera efterf&ouml;ljare i <i>2600: The 
Hacker Quarterly</i> (namnet kommer fr&aring;n den ton p&aring; 2600 Hz som 
n&auml;mndes tidigare), <i>Iron Feather Journal</i> och en hel uppsj&ouml; 
elektroniska tidningar som inte g&aring;r att r&auml;kna. (&Auml;n mindre 
kontrollera.) V&aring;rt svenska Telia vill inte g&auml;rna k&auml;nnas vid 
att phreakare existerar, och det &auml;r rimligt att anta att en hel del fall 
m&ouml;rkl&auml;ggs. Detta s&auml;kerligen f&ouml;r att f&aring; slippa 
h&ouml;ra kommentarer som: "varf&ouml;r f&aring;r <i>dom</i> ringa gratis 
n&auml;r inte <i>jag</i> f&aring;r det?", "Varf&ouml;r <i>g&ouml;r</i> ingen 
n&aring;got &aring;t detta el&auml;nde?", "<i>Jag</i> &auml;r minsann en 
hederlig skattebetalare, och jag <i>kr&auml;ver...</i>" osv osv, men 
ocks&aring; f&ouml;r att man annars riskerar att alla skyller p&aring; 
phreakare n&auml;r en fet teler&auml;kning landar i brevl&aring;dan, trots att 
problemet i de allra flesta fall &auml;r av en helt annan art. Detta &auml;r 
&auml;nd&aring; inte helt ovanligt, och Telia brukar d&aring; inspektera 
kopplingsplintar och dylikt f&ouml;r att se om n&aring;gon manipulerat 
kontakterna elektriskt.</p>
<p>I Sverige har phrekarna rent konkret lyckats med att tillverka falska 
telefonkort, programmera om biltelefoner s&aring; att samtalen debiteras 
p&aring; andras abonnemang, utnyttja Telia Access-koder, anv&auml;nda 
bl&aring; l&aring;dor f&ouml;r att lura Telias egna v&auml;xlar, och (mest av 
allt) utnyttja utl&auml;ndska kreditkort f&ouml;r att ringa gratis 
utlandssamtal. Det mest popul&auml;ra f&ouml;rfaringss&auml;ttet just nu 
&auml;r att tillverka egna kreditkort: hemmagjorda magnetkort som de nyare 
telefonautomaterna uppfattar som riktiga kreditkort. Falska Visa- och Master 
Card-kort har p&aring; detta vis producerats.</p>
<p>Ovanp&aring; detta finns den &auml;ldsta formen av phreakande, sk 
<i>grey-boxing</i> alltid med i bilden. Gr&aring; l&aring;dor (som var 
f&ouml;reg&aring;ngare till de bl&aring;) &auml;r s&aring;dana som h&auml;nger 
p&aring; telefonstolpar eller st&aring;r bredvid elverkens proppsk&aring;p 
p&aring; gatorna. Genom att koppla in sig d&auml;r kan man rent fysiskt 
ansluta sig till n&aring;gon annans telefon och ringa samtal p&aring; andras 
bekostnad.</p>
<p>Det finns ingen offentlig utredning om dessa brotts omfattning, och inte 
l&auml;r Telia vilja g&ouml;ra n&aring;gon heller. Att blottl&auml;gga 
s&auml;kerhetsluckor vore fatalt p&aring; en marknad d&auml;r Telia 
m&aring;ste konkurrera med privata telefonbolag och det &auml;r viktigt att 
framst&auml;lla sig sj&auml;lv i s&aring; god dager som m&ouml;jligt. 
Allts&aring; forts&auml;tter man, tillsammans med alla andra telefonbolag, att 
tiga om bedr&auml;gerierna eller &aring;tminstone f&aring; dem ur fokus.</p>
<p>I USA &auml;r det v&auml;rre &auml;nd&aring;. En del phreakare har 
l&auml;st in sig ordentligt p&aring; f&ouml;retags-PR f&ouml;r att kunna 
utnyttja social ingenj&ouml;rskonst n&auml;r de etablerar falska kontokort 
eller abonnemang. D&auml;r utnyttjar man f&ouml;retagens kundv&auml;nliga 
attityd f&ouml;r att pressa telefonbolagen mot varandra. Om en phreakare 
t&nbsp;ex misslyckas med att uppr&auml;tta ett falskt 800--nummer (Amerikansk 
motsvarighet till 020--numret) kan han avsluta ett samtal d&auml;r telebolaget 
b&ouml;rjar st&auml;lla f&ouml;r m&aring;nga detaljerade fr&aring;gor med att 
s&auml;ga att "om det skall vara p&aring; det viset kan jag g&aring; till 
konkurrenterna ist&auml;llet". Den privata sektorns service-mentalitet 
g&ouml;r givetvis att s&auml;ljare p&aring; f&ouml;retagen drar sig f&ouml;r 
att st&auml;lla f&ouml;r m&aring;nga fr&aring;gor.</p>
<p>Problemen pekar p&aring; brister i ett samh&auml;lle d&auml;r det sociala 
umg&auml;nget mellan f&ouml;retagare blivit f&ouml;rsummat i och med att 
f&ouml;retagen helt enkelt blivit <i>f&ouml;r stora</i> -- den sociala 
dimensionen av f&ouml;retagandet har skilts fr&aring;n den produktiva i jakten 
p&aring; allt h&ouml;gre effektivitet, och skapat ett anonymt samh&auml;lle. 
Enligt phreakare jag talat med &auml;r ocks&aring; de st&ouml;rsta telebolagen 
de som &auml;r l&auml;ttast att lura: man vet inte vem som &auml;r bedragare 
och vem som &auml;r &auml;kta, eftersom man aldrig tidigare tr&auml;ffat vare 
sig den ene eller den andre. Den enda metod man har kvar f&ouml;r att skilja 
agnarna fr&aring;n vetet &auml;r genom att h&ouml;ra hur den andra personen 
<i>l&aring;ter</i> och vilken vokabul&auml;r han/hon anv&auml;nder. 
Telebolagen har blivit anonyma logotyper gentemot sina kunder. S&aring; 
l&auml;nge samh&auml;llet ser ut p&aring; det viset kommer phreakare att kunna 
forts&auml;tta ringa gratis p&aring; ett eller annat s&auml;tt.</p>
<p>En annan form av phreaking f&ouml;rekom p&aring; det tidiga 80--talet 
n&auml;r de sk "heta linjen"-numren var popul&auml;ra. Som en del kanske 
kommer ih&aring;g b&ouml;rjade det med att n&aring;gon uppt&auml;ckte att om 
flera personer ringde ett nummer som inte fanns kunde man prata samtidigt tack 
vare &ouml;verh&ouml;rning, allts&aring; genom att alla samtal till det numret 
oavsiktligt kopplades samman av televerkets utrustning. Detta var ett gratis 
och roligt s&auml;tt f&ouml;r gemene man att sl&aring; ihj&auml;l tid 
p&aring;, och kommersialiserades d&auml;rf&ouml;r i god ordning. Senare 
st&auml;ngdes "heta linjen" &ouml;ver hela landet eftersom det anv&auml;ndes 
alldeles f&ouml;r osedligt av snuskhumrar. Idag har vi dyra dating-linjer 
ist&auml;llet, men den &ouml;ppna, slumpm&auml;ssiga och lotteribetonade 
konversationen med vem som helst som ledde till de mest fantastiska m&ouml;ten 
(och tragedier) finns inte l&auml;ngre.</p>
<p>Senaste g&aring;ngen en phreakare var p&aring; tapeten i Sverige var 
<b>Demon Phreaker</b> i G&ouml;teborg som h&auml;rjade i amerikanska 
telesystem under 1996. Demon Phreaker var en asocial varelse som tillbringade 
sina n&auml;tter med att ringa gratis, k&auml;ka amfetamin och sabotera 
911--nummer (motsvarigheten till svenska 112) i USA. Han var medlem i den 
l&ouml;st sammanh&aring;llna gruppen <b>Organized Confusion</b>. Denna 
19-&aring;rige man lyckades p&aring; n&aring;gra m&aring;nader ringa 60.000 
samtal till olika f&ouml;retag och larmcentraler i USA, till ett v&auml;rde av 
c:a tv&aring; miljoner kronor, men det var attackerna mot 911--numren som var 
det allvarliga. Phreakaren sp&aring;rades av FBI , telefonbolaget AT&T och 
svensk polis, d&ouml;mdes till villkorligt f&auml;ngelse och 60 dagsb&ouml;ter 
f&ouml;r ofredande, samt placerades i ungdomshem. (Han hade redan tidigare 
haft ett antal psykiska sammanbrott.) Eftersom de allvarligare 
bedr&auml;geribrotten inte beg&aring;tts i Sverige, kunde han inte d&ouml;mas 
f&ouml;r dessa.</p>
<h2><a name="nethack">N&auml;tverkshackare</a></h2>
<p>Nu: fr&aring;n telefonn&auml;ten till datan&auml;ten. Phrekarna fick, som 
de teknikfanatiker de var, snart &ouml;gonen p&aring; datatekniken. Det fanns 
gott om phrekare som Captain Crunch som fr&aring;n b&ouml;rjan gett sig 
p&aring; telefonn&auml;tet i brist p&aring; datorer, och som egentligen helst 
ville leka med datorer. Tillsammans med avf&auml;llingar fr&aring;n 
h&ouml;gskolan och mindre exemplariska ungdomar bildade de sm&aring; 
hackargrupper som sysslade med regelr&auml;tt dataintr&aring;ng. M&aring;nga 
av dessa uppn&aring;dde stor skicklighet p&aring; att manipulera inte bara 
telefonstationerna utan ocks&aring; de stora datorer (VAX, IBM osv), normalt 
ett slags <b>UNIX-system</b> (andra namn &auml;r machine, site, host, 
mainframe etc), som satt i noderna p&aring; det mot slutet av 80--talet 
n&auml;stan v&auml;rldsomfattande Internet. Andra specialiserade sig p&aring; 
VAX-system d&auml;r motsvarigheten till UNIX hette <b>VMS</b>. VMS var 
n&aring;got popul&auml;rare eftersom det var enklare att penetrera &auml;n 
UNIX.</p>
<p>De allra f&ouml;rsta hackare som blev allm&auml;nt k&auml;nda var <b>Ronald 
Mark Austin</b> och framf&ouml;r allt gruppen <b>414-gang</b> fr&aring;n 
Milwaukee i USA. 414-gruppen hade b&ouml;rjat "hacka" fr&auml;mmande datorer 
redan runt 1980, och det var avsl&ouml;jandet om dessa hackare strax efter 
premi&auml;ren f&ouml;r filmen <i>War Games</i> (1983) som drog ig&aring;ng 
hela diskussionen kring hackande och datas&auml;kerhet. 414-gruppen hade tagit 
sig in i ett Cancersjukhus i New York, och n&auml;r man efter att ha 
intervjuats i New York Times (en intervju som &auml;ven innebar en 
demonstration av m&ouml;jligheterna) skulle rensa bort sp&aring;ren efter sig 
r&aring;kade man radera uppgifterna i en fil p&aring; ett felaktigt s&auml;tt, 
s&aring; att den f&ouml;rst&ouml;rdes. Bara <i>tanken</i> att detta kunde ha 
varit viktiga forskningsresultat, eller en behandlingsjournal f&ouml;r 
n&aring;gon patient, var h&aring;rresande. F&ouml;re 1983 visste i princip 
ingen vad hackare var f&ouml;r n&aring;gonting. Nu pratade alla om det. 
Antagligen var det i och med denna debatt som begreppet fick sin negativa 
klang.</p>
<p>Sj&auml;lv anv&auml;nder jag begreppet <i>n&auml;tverkshackare</i> f&ouml;r 
att karakterisera en hackare av denna typ. P&aring; engelska kallar man dem 
ibland <i>crackers</i> eller <i>netrunners</i>. Allt f&ouml;r m&aring;nga 
kallar dem bara <i>hackers</i> och bidrar d&auml;rmed till den r&aring;dande 
begreppsf&ouml;rvirringen. De flesta av de som blev n&auml;tverkshackare i 
f&ouml;rsta ledet anv&auml;nde Apple&nbsp;II-datorer, p&aring; vilka det under 
en tid fanns en del elektroniska phreakartidningar som exempelvis 
<i>Bootlegger</i> som var f&ouml;reg&aring;ngare f&ouml;r alla de hackar- och 
phreakartidningar som sedan florerade i massor. N&auml;r n&auml;tverkshackarna 
d&ouml;k upp i Europa anv&auml;nde de fr&auml;mst Commodore 64-datorer, och 
hade inga egna tidningar eftersom n&aring;gon s&aring;dan tradition inte hade 
uppst&aring;tt bland europeiska hackare. Detta begr&auml;nsade till stor del 
de europeiska hackarnas aktiviteter. Eftersom de inte hade n&aring;gra 
amerikanska Apple&nbsp;II-datorer kunde de heller inte l&auml;sa dessa 
tidningar, och d&auml;rigenom inte l&auml;ra sig att hacka b&auml;ttre. 
N&auml;tverkshackandet har <i>aldrig</i> varit lika omfattande p&aring; denna 
sida Atlanten.</p>
<p>En lustig detalj &auml;r att sedan 414-gang blev k&auml;nda har alla 
hackargrupper haft nippran p&aring; att s&auml;tta olika obegripliga siffror 
f&ouml;re eller efter sina gruppnamn. 414-gang fick sitt nummer fr&aring;n att 
de kom fr&aring;n det riktnummeromr&aring;det i USA.</p>
<hr>
<p>Det kan vara sv&aring;rt att f&ouml;rst&aring; vad som menas med att "ta 
sig in" i ett datasystem. Att "kn&auml;cka" eller "g&ouml;ra intr&aring;ng" i 
ett system inneb&auml;r helt enkelt att man &ouml;vertalar en fr&auml;mmande 
dator att g&ouml;ra saker som den inte f&aring;r g&ouml;ra. Man skulle kunna 
kalla det f&ouml;r uppvigling eller bedr&auml;geri med lite vanligare ord. Jag 
kan illustrera det med f&ouml;ljande dialog:</p>
<blockquote>
<p><i>"Hej"</i>, s&auml;ger datorn.</p>
<p><i>"Hej</i>, s&auml;ger hackaren,<i> "jag skulle vilja ha lite 
uppgifter."</i></p>
<p><i>"Stopp och bel&auml;gg"</i>, s&auml;ger datorn, <i>"vem &auml;r du 
egentligen?"</i></p>
<p><i>"Jag &auml;r datachefen"</i>, s&auml;ger hackaren. (Ungef&auml;r.)</p>
<p><i>"Aha d&aring; &auml;r allt OK"</i>, s&auml;ger datorn och ger hackaren 
vad han vill ha.</p>
</blockquote>
<p>Precis s&aring; h&auml;r ser det givetvis inte ut, men principen &auml;r 
densamma. Att hacka sig in i ett system inneb&auml;r i princip att 
till&auml;mpa en form av social ingenj&ouml;rskonst p&aring; elektroniska 
individer. Eftersom datorer inte &auml;r s&aring; smarta kan man inte beskylla 
dem f&ouml;r att vara dumma n&auml;r de inte kan skilja p&aring; datachefen 
och en hackare. D&auml;rf&ouml;r tycker man att hackaren &auml;r ojuste 
n&auml;r han lurar datorn p&aring; det h&auml;r viset. (Ungef&auml;r som att 
sl&aring; p&aring; ett barn.) F&ouml;r att g&ouml;ra det m&ouml;jligt f&ouml;r 
datorn att skilja en hackare fr&aring;n datachefen har man gett datorn vissa 
v&auml;ldigt speciella igenk&auml;nningstecken som anv&auml;ndaren m&aring;ste 
uppge tillsammans med sitt namn. Dessa kallas <i>l&ouml;senord</i> (eng: 
<i>password</i>) och det &auml;r meningen att hackarna inte skall k&auml;nna 
till dem. Ibland lyckas hackarna &auml;nd&aring; ta reda p&aring; 
l&ouml;senordet eller p&aring; n&aring;got annat s&auml;tt f&aring; datorn att 
tro att de &auml;r datachefen eller n&aring;gon annan som <i>f&aring;r</i> 
anv&auml;nda datorn. Ett existerande namn tillsammans med l&ouml;senordet 
brukar man kalla en <i>anv&auml;ndaridentitet.</i> (Eller p&aring; engelska: 
NUI = Network User Identification, identitet f&ouml;r 
n&auml;tverksanv&auml;ndare.) En hackare kallar ibland s&auml;kerhetssystemen 
f&ouml;r <i>IS.</i> (Av eng: <i>ICE</i> = <i>Intrusion Countermeasure 
Electronics</i>, elektroniska anordningar mot intr&aring;ng.) Dialogen mellan 
hackare och dator kan p&aring; sk&auml;rmen se ut n&aring;got &aring;t det 
h&auml;r h&aring;llet:</p>
<blockquote>
<p><b>*** WELCOME TO LEKSAND KOMMUNDATA ICE ***</b></p>
<p><b>UserID</b>: QSECOFR (hackaren skriver in ett namn)<br>
 <b>Password</b>: ******* (hackaren skriver in ett l&ouml;senord, detta brukar 
inte synas p&aring; sk&auml;rmen)<br>
 <b>SECURITY OFFICER LOGGED IN AT 19.07.</b> (namn och l&ouml;senord 
utg&ouml;r tillsammans en giltig anv&auml;ndaridentitet som heter "Security 
Officer")<br>
 <b>ENTER COMMAND&gt;</b>GO MAIN (hackaren har "kommit in" i datasystemet)<a 
href="#12"><font size="-1"><sup>12</sup></font></a></p>
</blockquote>
<p>De vanligaste s&auml;tten att komma &aring;t l&ouml;senord &auml;r inte 
s&auml;rskilt underliga. Enklast &auml;r att titta &ouml;ver axeln p&aring; 
n&aring;gon som skriver in l&ouml;senordet, kanske rent av videofilma n&auml;r 
n&aring;gon sl&aring;r in koden p&aring; tangentbordet eftersom den 
s&auml;llan syns p&aring; sk&auml;rmen. Andra "trick" &auml;r att leta efter 
papperslappar under exempelvis skrivbordsunderl&auml;gg eller att gissa 
p&aring; olika kombinationer av initialer, f&ouml;delsedatum eller andra ord 
med anknytning till den person vars anv&auml;ndaridentitet man 
f&ouml;rs&ouml;ker utnyttja. V&auml;ldigt vanligt &auml;r t&nbsp;ex (f&ouml;r 
manliga anv&auml;ndare) hustruns efternamn som ogift. Om det konto man 
f&ouml;rs&ouml;ker anv&auml;nda tillh&ouml;r en dataansvarig provar man 
givetvis olika datatermer. Allt detta g&aring;r in under begreppet social 
ingenj&ouml;rskonst som jag n&auml;mnde i samband med phrekarna. En 
f&ouml;rbluffande effektiv metod &auml;r att ringa upp den systemansvarige och 
s&auml;ga att man &auml;r en person som &auml;r anst&auml;lld p&aring; 
f&ouml;retaget och har gl&ouml;mt bort sitt l&ouml;senord. Skr&auml;pletning i 
containrar och att samla l&ouml;sa papper p&aring; datam&auml;ssor &auml;r 
andra vanliga tekniker.</p>
<p>Givetvis kan man ocks&aring; anv&auml;nda sk <i>brute-force</i> (brutalt 
v&aring;ld) och testa alla m&ouml;jliga kombinationer av siffror och 
bokst&auml;ver. Att kn&auml;cka ett l&ouml;senord p&aring; detta vis med 
brutalt v&aring;ld tar massor med tid och &auml;r oh&aring;llbart om 
l&ouml;senorden &auml;r l&auml;ngre &auml;n ett visst antal tecken. Ett 
alternativ &auml;r att testa varje uppslagsord i lexikon och ordlistor osv, 
detta &auml;r ofta f&ouml;rbluffande effektivt.</p>
<p>Om l&ouml;senorden &auml;r konstruerade efter n&aring;gon idiotisk algoritm 
kan man oftast lista ut hur denna &auml;r upplagd och anv&auml;nda den 
bakv&auml;gen. Det mest k&auml;nda exemplet p&aring; detta &auml;r det 
l&ouml;senordssystem som tidigare anv&auml;ndes f&ouml;r Telias 
020-abonnemang. L&ouml;senorden anv&auml;nde bara 37 olika tecken, och var 
symmetriskt arrangerade s&aring; att endast 4736 olika l&ouml;senord 
existerade. Detta ledde till att en glad 16-&aring;rig hackare i b&ouml;rjan 
av 1998 programmerade ett program vid namn <i>Telia Nemesis</i> (Nemesis 
&auml;r h&auml;mndens gudinna) och som automatiskt kn&auml;ckte Telias konton 
genom att med brutalt testa alla 4736 kombinationerna mot olika k&auml;nda 
eller gissade konton.</p>
<p>De allra mest sofistikerade metoderna g&aring;r runt hela 
s&auml;kerhetssystemet genom att anv&auml;nda luckor i de sk 
<i>systemprogram</i> (<i>operativsystem, drivrutiner</i> eller 
<i>kommunikationsprotokoll</i>) som dessa datorer anv&auml;nder. 
Systemprogrammen m&aring;ste n&auml;mligen vara aktiva f&ouml;r att datorn 
skall g&aring; att anv&auml;nda &ouml;ver huvud taget. Eftersom VAX/VMS-system 
numera &auml;r t&auml;mligen s&auml;llsynta &auml;r det fr&auml;mst UNIX och 
Windows-system som uts&auml;tts f&ouml;r denna form av hackande. Trots den 
r&aring;dande Windows-dominansen &auml;r det fortfarande vanligast med 
attacker mot UNIX-system, men Windows-attackerna tenderar att vara 
allvarligare eftersom systemet &auml;r ungt och &auml;nnu inneh&aring;ller 
flera fundamentala programfel som kan utnyttjas. Speciellt vanligt &auml;r i 
b&aring;da fallen att anv&auml;nda luckor i kommandon och protokoll som 
g&aring;r under kufiska namn som FTP, finger, NIS, sendmail, TFTP eller 
UUCP.</p>
<p>Dessa metoder blir allt ovanligare och mindre allvarliga allteftersom 
luckorna fylls igen s&aring; fort de uppt&auml;cks. "Igenfyllningen" av 
luckorna g&aring;r till s&aring; att den systemansvarige f&aring;r (eller i 
v&auml;rsta fall <i>borde ha f&aring;tt</i>) ett antal disketter med 
programvara som skall laddas in i datorn. (Dessa kallas <i>fix, patch, service 
pack</i> eller <i>uppdatering</i>.) En hel del systemansvariga slarvar dock 
lite med att uppdatera programmen i datorn, och luckorna kan d&auml;rf&ouml;r 
finnas kvar v&auml;ldigt l&auml;nge. Andra struntar i delar av 
s&auml;kerhetssystemet f&ouml;r att det st&auml;ller till en massa trassel 
f&ouml;r de auktoriserade anv&auml;ndarna. Till exempel st&auml;nger 
m&aring;nga av funktionen att l&ouml;senorden m&aring;ste &auml;ndras med 
j&auml;mna mellanrum, eller att datorn inte godk&auml;nner alltf&ouml;r 
vanliga l&ouml;senord. Vissa datorer har fortfarande (1999) 
s&auml;kerhetsluckor som man varnade f&ouml;r redan 1987. Svenska datorer 
&auml;r inget undantag.</p>
<p>N&auml;r en hackare v&auml;l kommit in i ett system kan han/hon ofta 
l&auml;tt komma &ouml;ver fler l&ouml;senord genom manipulation av 
systemprogrammen. Ibland l&auml;ser man ocks&aring; igenom elektronisk post 
som lagrats i datorn, och d&auml;r l&ouml;senord kan f&ouml;rekomma. T&auml;nk 
er sj&auml;lva: <i>"Olle, jag kan inte komma till jobbet p&aring; fredag, men 
om du beh&ouml;ver tillg&aring;ng till mina siffror s&aring; &auml;r 
l&ouml;senordet 'e487fg87453gf'."</i> En skicklig hackare som v&auml;l tagit 
sig in i ett system l&auml;mnar givetvis ocks&aring; l&ouml;nnd&ouml;rrar, 
s&aring; att nya intr&aring;ng enkelt kan genomf&ouml;ras vid senare 
tillf&auml;llen. En del av dessa l&ouml;nnd&ouml;rrar kan dessutom l&auml;tt 
hittas och anv&auml;ndas av andra hackare.</p>
<hr>
<p>De flesta av dessa hackare gjorde (och g&ouml;r) faktiskt inga st&ouml;rre 
skador p&aring; systemen, utan &auml;r mera ute f&ouml;r att prova "om det 
g&aring;r". Det &auml;r ungef&auml;r samma n&ouml;je som att ge sig in i 
stockholms tunnelbana till fots eller krypa ned i en kloaktunnel, dvs ett 
sp&auml;nnande och lite f&ouml;rbjudet utforskande. Faktum &auml;r att 
majoriteten av hackarna h&aring;ller p&aring; en oskriven regel som 
inneb&auml;r att man <b>aldrig</b> stj&auml;l pengar och <b>aldrig</b> 
f&ouml;rst&ouml;r n&aring;got avsiktligt. De som bryter dessa oskrivna etiska 
regler kallas "den m&ouml;rka sidans hackare" (eng: dark side hackers) ett 
uttryck som man h&auml;mtat fr&aring;n science fiction-filmen 
<i>Stj&auml;rnornas Krig</i>. I <b>Clifford Stolls</b> bok <i>En hacker i 
systemet</i> kan man f&ouml;lja jakten p&aring; en s&aring;dan hackare.</p>
<p>Hackaren som Stoll hade problem med tillh&ouml;rde definitivt den 
m&ouml;rka sidan; denne f&ouml;rs&ouml;kte n&auml;mligen systematiskt 
tillskansa sig milit&auml;ra hemligheter och visade sig ha kontakt med KGB. 
(Detta var mitt under det kalla kriget.) Han hade hj&auml;lp av en av de mest 
fruktade hackargrupperna: <b>Chaos Computer Club</b>, en organisation med 
politiska undertoner som bildats 1984 av <b>Hewart Holland-Moritz</b> och som 
s&auml;ger sig vilja v&auml;rna om m&auml;nniskans r&auml;tt i 
informationssamh&auml;llet. Chaos hade gjort sig k&auml;nda f&ouml;r att ha 
gett d&ouml;dsst&ouml;ten till ett informationssystem som kallats 
<i>Bildschirmtext</i> (svensk motsvarighet: Teletext) genom att vid en 
presskonferens bevisa att systemet var os&auml;kert och op&aring;litligt.</p>
<p>1989 blev fallet med hackaren fr&aring;n KGB v&auml;rldsk&auml;nt och 
d&auml;refter skrev Stoll sin bok. Fallet har mytologiserats: en av de 
inblandade som kallade sig <b>Hagbard</b> hittades d&ouml;d, br&auml;nd till 
d&ouml;ds ute i en skog, och m&aring;nga misst&auml;nkte att KGB l&aring;g 
bakom. Detta &auml;r antagligen inte sant; hackaren i fr&aring;ga hette 
<b>Karl Koch</b> och hade sv&aring;ra mentala st&ouml;rningar och drogproblem 
redan innan han b&ouml;rjade hacka, och det r&ouml;rde sig sannolikt (precis 
som polisen trodde) om ett sj&auml;lvmord. Bland annat trodde han att 
v&auml;rlden styrdes av <i>Illuminati</i>, en fiktiv muslimsk maffia som 
skulle ha infiltrerat regeringar och organisationer sedan 1200--talet, en 
vanf&ouml;rest&auml;llning han h&auml;mtat direkt ur b&ouml;ckerna med samma 
namn. Han var dessutom f&ouml;rtjust i psykedeliska droger vilket inte gjorde 
saken b&auml;ttre. Om man studerar fallet n&auml;rmare kan man tycka att det 
var uppenbart att Karl var galopperande paranoid, men rubriken <i>"Hackare 
l&ouml;nnm&ouml;rdad av KGB?"</i> s&auml;ljer givetvis mer &auml;n <i>"Hackare 
begick sj&auml;lvmord?"</i></p>
<p>Denne Koch hade tillsammans med <b>Pengo</b> (Hans H&uuml;bner) och 
<b>Markus Hess</b> som medlemmar av hackargruppen <b>Leitstelle 511</b>, en 
grupp med tydlig politisk profil och f&ouml;rsmak f&ouml;r l&aring;nga 
hackarn&auml;tter och drogorgier, lyckats komma &ouml;ver hemlig information 
och programvara via Internet. Markus var UNIX-expert och Pengo hj&auml;rnan 
bakom intr&aring;ngen. Detta systematiska utforskande av Amerikanska 
f&ouml;rsvarsinstallationer gick under kodnamnet "projekt Equalizer". 
Equalizer, eller utj&auml;mnare p&aring; svenska, kallades det efter den 
l&auml;tt naiva id&eacute; hackarna hade om att genom sitt spionage j&auml;mna 
ut oddsen mellan &ouml;st och v&auml;st i det kalla kriget. Detta var snarare 
en urs&auml;kt f&ouml;r att spionera f&ouml;r egen vinning &auml;n ett uttryck 
f&ouml;r verkliga politiska intentioner. De tv&aring; mest beg&aring;vade 
hackarna i gruppen, Pengo och Markus, hackade mest f&ouml;r n&ouml;jes skull 
och tj&auml;nade inte heller speciellt mycket p&aring; det hela. Samtliga 
inblandade d&ouml;mdes efter avsl&ouml;jandet till mellan 1 och 2 &aring;rs 
f&auml;ngelse -- villkorligt. Pengo friades helt eftersom han samarbetat med 
polisen.</p>
<p>Detta fall &auml;r ett av de f&aring; man k&auml;nner till d&auml;r 
n&auml;tverkshackare tj&auml;nat pengar p&aring; sin "hobby". Normalt 
&auml;gnar man sig bara &aring;t den h&auml;r typen av hackande f&ouml;r den 
intellektuella utmaningens skull eller f&ouml;r de sociala apekterna med 
datakommunikation.</p>
<p><b>Kevin Mitnick</b> &auml;r en annan hackare som blivit mer eller mindre 
legendarisk. Han var ursprungligen phrekare och utvecklade en hittills 
o&ouml;vertr&auml;ffad talang i att manipulera s&aring;v&auml;l 
telefonv&auml;xlar som datorer och m&auml;nniskor. Han &auml;r urtypen 
f&ouml;r den m&ouml;rka sidans hackare: han stal k&auml;llkoden till 
<b>Digitals</b> operativsystem <i>VMS 5.0</i> genom att ta sig in till deras 
utvecklingsavdelning genom tele- och datan&auml;tet. Han var h&auml;mndlysten 
och straffade de poliser och f&ouml;retag som motarbetade honom genom att ge 
dem fruktansv&auml;rda telefonr&auml;kningar eller sprida ut l&ouml;gner via 
telefon och fax. N&auml;r polisen f&ouml;rs&ouml;kte sp&aring;ra hans 
telefonsamtal visste han om det och kunde snabbt l&auml;gga p&aring; luren, 
eftersom han hade hackat sig in i telefonbolaget <b>Pacific Bells</b> 
&ouml;vervakningsdatorer. N&auml;r han greps var han i full fart med att 
stj&auml;la k&auml;llkoden till det inte helt obekanta dataspelet <i>Doom</i>. 
(<i>K&auml;llkod</i> &auml;r den version av ett dataprogram som med 
l&auml;tthet kan l&auml;sas och modifieras av m&auml;nniskor. Efter en process 
som kallas <i>kompilering</i> blir programmet l&auml;sbart endast f&ouml;r 
datorer -- och hackare.)</p>
<p>Efter gripandet i december 1988 d&ouml;mdes han till ett &aring;rs 
f&auml;ngelse och ett halv&aring;rs rehabilitering. Han behandlades bl&nbsp;a 
tillsammans med alkoholister f&ouml;r sitt, som man sade, n&auml;stan sjukliga 
behov att hacka. den 15 februari 1995 greps han igen, efter att ha jagats av 
en s&auml;kerhetsexpert vid namn <b>Tsutomu Shimomura</b> och en journalist 
som tidigare skrivit en bok om honom: <b>John Markoff</b>.</p>
<p>Mycket av publiciteten kring detta andra gripande var uppbl&aring;st 
p&aring; gr&auml;nsen till h&auml;xjakt. M&aring;nga menade att Kevin inte 
alls var s&aring; farlig som Markoff ville f&aring; honom att framst&aring;. 
Till saken h&ouml;r att Shimomura och Markoff redan p&aring; f&ouml;rhand, dvs 
inna Kevin gripits, gjort upp om bok- och filmr&auml;ttigheter till historien. 
Detta till trots har Kevin f&aring;tt st&aring; modell f&ouml;r den "farliga" 
hackaren; k&auml;nslokall, h&auml;mndlysten och med en otrolig 
f&ouml;rm&aring;ga att manipulera m&auml;nniskor och telefonv&auml;xlar. Han 
var d&auml;remot inte n&aring;gon st&ouml;rre stj&auml;rna p&aring; att 
manipulera datorer -- d&auml;r hade han m&aring;nga &ouml;verm&auml;n. 
V&auml;rt att notera &auml;r att Kevin aldrig s&aring;lde vidare den 
information han kom &ouml;ver. Operativsystemet VMS ville han ha bara f&ouml;r 
att kunna hacka b&auml;ttre, och han samarbetade inte med organiserade 
brottslingar. Mitnick sitter i skrivande stund (1999) fortfarande i 
f&auml;ngelse.</p>
<p>Denna typ av illegala intr&aring;ng har glorifierats i filmer som <i>War 
Games</i> (1983), <i>Sneakers</i> (1992) eller TV-serien <i>Whiz Kids</i> 
(1983--84), och just detta brottsliga hackande har ofta (helt felaktigt) 
ansetts som det enda hackare sysslar med. &Auml;ven i den svenska 
<i>Dr&ouml;mmen om Rita</i> (1992) f&ouml;rekommer en romantiserad hackare i 
en av birollerna som n&aring;got av en symbol f&ouml;r det unga, nya och 
vilda; en modern Jack Kerouac som drar runt p&aring; v&auml;garna med sin 
dator. Hackaren framst&aring;r d&auml;r som v&aring;r tids beatnik. En rolig 
detalj &auml;r att hackaren ifr&aring;ga kallar sig <b>Erik XIV</b>, precis 
samma pseudonym som en riktig hackare anv&auml;nde under ett par reportage i 
Aktuellt och Tidningen Z 1989 d&auml;r han ber&auml;ttade hur han kunde lura 
kontokortsf&ouml;retag att betala telefonsamtal och varor fr&aring;n utlandet. 
(Vilket han senare blev gripen och d&ouml;md f&ouml;r.)</p>
<p>I sj&auml;lva verket &auml;r det mycket f&aring; datorintresserade ungdomar 
som h&auml;nfaller &aring;t illegala aktiviteter. Inte desto mindre 
f&ouml;rekommer det fortfarande, men det egentliga problemet &auml;r att 
datasystemen &auml;r f&ouml;r d&aring;ligt skyddade; ingen hackare orkar ta 
sig in i ett tillr&auml;ckligt v&auml;l skyddat system, &auml;ven om det 
&auml;r teoretiskt m&ouml;jligt. Ingen lurar en tillr&auml;ckligt smart dator. 
De flesta intr&aring;ng som sker hemligh&aring;lls med st&ouml;rsta 
sannolikhet av PR-sk&auml;l. S&aring; vitt jag vet har t ex ingen bank i 
v&auml;stv&auml;rlden <i>officiellt</i> r&aring;kat ut f&ouml;r f&ouml;rluster 
pga den m&ouml;rka sidans hackare, men &aring; andra sidan: om jag var en bank 
och en hackare &ouml;verf&ouml;rde n&aring;gra miljoner till sitt eget konto, 
skulle jag i s&aring; fall vilja dra det inf&ouml;r domstol s&aring; att alla 
mina kunder fick veta hur os&auml;kert mitt datasystem var? Ett enkelt 
programfel i Sparbankens datasystem sommaren 1994 skapade sensationsartade 
rubriker, vad skulle d&aring; inte en miljonst&ouml;ld av hackers kosta i 
goodwill? F&ouml;rmodligen mer &auml;n vad man skulle kunna f&aring; tillbaka 
genom att jaga dem. I s&aring;dana fall &auml;r det givetvis PR-riktigt att 
l&auml;gga locket p&aring;, vilket man med stor sannolikhet ocks&aring; i ett 
flertal fall har gjort.</p>
<p>Gr&auml;nsen mellan n&auml;tverkshackare och phreakare &auml;r flytande. 
Man brukar s&auml;ga att en <i>phreakare</i> utforskar datasystemen av sociala 
sk&auml;l, mest f&ouml;r att skaffa sig gratis l&aring;ngdistanssamtal 
f&ouml;r att kunna snacka med sina kompisar, medan en 
intr&aring;ngsben&auml;gen <i>hackare</i> utforskar systemen mest f&ouml;r 
deras egen skull, f&ouml;r tjusningen i att lura tekniken. Fr&aring;n 
phreakarna har man f&aring;tt den anarkistiska yippieattityden och lusten att 
bryta ned systemen.</p>
<p>M&aring;nga har med r&auml;tta ifr&aring;gasatt samh&auml;llets allvarliga 
syn p&aring; "hackning" dvs hobbydataintr&aring;ng. Man har j&auml;mf&ouml;rt 
hackarna med grottkl&auml;ttrare som utforskar ett nytt land mer av nyfikenhet 
och f&ouml;r utmaningens skull &auml;n f&ouml;r egen vinning. Eftersom 
n&auml;tverken &auml;r s&aring; trassliga att ingen har n&aring;gon karta 
p&aring; dem, menar man att det finns ett helt nytt, outforskat territorium 
d&auml;rute, ibland kallat <i>telerymd</i>, d&auml;r elektroniska 
konversationer &auml;ger rum och som hackarna nyfiket kopplar sig fram igenom. 
Att j&auml;mf&ouml;ra hackande med inbrott &auml;r bara dumt. Vid ett inbrott 
uppst&aring;r fysiska skador p&aring; d&ouml;rrar och l&aring;s, och verkliga 
f&ouml;rem&aring;l stj&auml;ls. En typisk hackare skadar inget vid 
intr&aring;ngen (mycket f&aring; hackare &auml;r vandaler),<a href="#13"><font 
size="-1"><sup>13</sup></font></a> och i den m&aring;n han/hon stj&auml;l 
information <i>kopierar</i> hon/han den bara. Originalhandlingarna 
f&ouml;rsvinner inte. M&ouml;jligen stj&auml;l de n&aring;gra &ouml;ren 
elektricitet och sliter n&aring;got p&aring; maskinen de hackar sig in i, men 
med tanke p&aring; den snabba avskrivningstakten f&ouml;r datautrustning kan 
det knappast betraktas som f&ouml;rlust. Varje dator som &auml;r ansluten till 
Internet <i>till&aring;ter</i> f&ouml;r &ouml;vrigt utomst&aring;ende att 
anv&auml;nda datorn f&ouml;r att s&ouml;ka och f&ouml;rmedla information.</p>
<p>Jag misst&auml;nker att det som skr&auml;mmer etablissemanget &auml;r att 
man tar p&aring; sig rollen som n&aring;gon annan. Att man upptr&auml;der som 
datachef utan att vara det, och &aring;tnjuter de privilegier som detta 
inneb&auml;r. Det v&auml;rsta av allt &auml;r att man klarar uppgiften som 
dataexpert <i>med glans</i>, och p&aring; det viset f&ouml;rl&ouml;jligar de 
dataexperter som f&ouml;retagen hyrt in f&ouml;r dyra pengar. S&aring;dant 
sticker i &ouml;gonen, speciellt som f&ouml;retagsv&auml;rlden i 
allm&auml;nhet och storf&ouml;retagsv&auml;rlden i synnerhet &auml;r uppbyggd 
kring ett system av underf&ouml;rst&aring;dda statussymboler d&auml;r varenda 
person sitter i toppen av sin egen lilla minihierarki. Att bete sig som 
n&aring;got man inte &auml;r betraktas som en d&ouml;dssynd. (Minns Refaat 
El-Sayeds falska doktorstitel!)</p>
<p>F&ouml;rd&ouml;mandet av hackarna st&aring;r inte i proportion till deras 
brottsliga handlingar, och straffsatserna &auml;r ofta p&aring; tok f&ouml;r 
h&ouml;ga. Detta har sin grund i en n&auml;stan paranoid r&auml;dsla f&ouml;r 
det hackaren g&ouml;r, och den etik han/hon anammat. Hackaren &auml;r 
n&auml;mligen (liksom de flesta m&auml;nniskor) inte till naturen ond, 
<i>definitivt</i> ingen f&ouml;rh&auml;rdad brottsling, utan f&ouml;ljer sitt 
hj&auml;rtas r&ouml;st. Han/hon &auml;r inte psykopatisk eller ute efter att 
s&aring;ra eller stj&auml;la fr&aring;n andra m&auml;nniskor i traditionell 
bem&auml;rkelse. M&ouml;jligen vill hackaren stj&auml;la andras hemligheter. 
Detta skr&auml;mmer. Mer om hackaretik och ideologi f&ouml;ljer l&auml;ngre 
fram.</p>
<p>Svenska n&auml;tverkshackare har inte funnits lika l&auml;nge som i 
Staterna, delvis beroende p&aring; att Televerket &auml;nda fram till den 1 
juli 1983 hade monopol p&aring; de modem som fordras f&ouml;r att ansluta sig 
till en dator &ouml;ver telen&auml;tet. Det f&ouml;rsta fall jag k&auml;nner 
till var 1980 d&aring; en student vid Chalmers tekniska h&ouml;gskola 
d&ouml;mdes till 25 dagsb&ouml;ter f&ouml;r att ha manipulerat 
debiteringssystemet p&aring; G&ouml;teborgs datacentral s&aring; att han kunde 
utnyttja systemet gratis. Det f&ouml;rsta fall som uppm&auml;rksammades av 
media var n&auml;r Aftonbladets journalist <b>Lars Ohlson</b> efter att ha 
sett filmen War Games hyrde in ett par 17-&aring;ringar, n&aring;gra modem och 
n&aring;gra datorer och f&ouml;rs&ouml;kte ta sig in i stockholms datacentral 
<b>QZ</b>. Operat&ouml;rerna p&aring; QZ undrade vad de h&ouml;ll p&aring; 
med, vilket ledde till att Ohlson greps och d&ouml;mdes till b&ouml;ter under 
h&ouml;gljudda protester fr&aring;n bland annat Dagens Nyheter. De tre 
lyckades heller aldrig ta sig in i QZ, och syftet var att testa 
s&auml;kerheten. Den visade sig uppenbarligen vara mycket god... 1983.</p>
<p>I #1 1984 av tidningen <i>Allt om hemdatorer</i> rapporterade man om ett 
betydligt mer lyckat intr&aring;ngsf&ouml;rs&ouml;k. Med hj&auml;lp av en 
importerad Apple&nbsp;II hade tv&aring; ungdomar, 17 respektive 19 &aring;r 
gamla, lyckats ta sig in i <b>DAFA-Spar</b>, statens person- och 
adressregister. &Auml;ven om DAFA-Spar inte inneh&aring;ller n&aring;gra 
hemligheter kan man l&auml;tt f&ouml;rest&auml;lla sig vad som kunnat 
h&auml;nda om exempelvis en utl&auml;ndsk makt p&aring; detta vis utan vidare 
kunnat h&auml;mta hem uppgifter om varenda svensk medborgare. DAFA-Spar var 
sj&auml;lva f&ouml;rbluffade och tagna p&aring; s&auml;ngen av det 
intr&auml;ffade. Ungdomarna, som var inspirerade av filmen War Games, hade 
&auml;ven lyckats ta sig in i G&ouml;teborgs Datacentral, Medicin-Data och 
Livsmedelsverkets datorer. Sj&auml;lva sade de att de beg&aring;tt 
intr&aring;nget f&ouml;r att visa p&aring; bristerna i s&auml;kerheten.<a 
href="#14"><font size="-1"><sup>14</sup></font></a></p>
<p>De flesta svenska n&auml;tverkshackare tycks liksom sina amerikanska 
motsvarigheter ha arbetat <i>solo</i>, dvs utan att organisera sig i grupper. 
Enligt uppgifter l&auml;r m&aring;nga av de f&ouml;rsta svenska hackarna ha 
h&auml;mtat inspiration fr&aring;n BBS:en <i>Tungelstamonitorn</i> som drevs 
p&aring; en ABC806-dator av socialinspekt&ouml;r <b>Jan-Inge Fl&uuml;cht</b> i 
en Haninge utanf&ouml;r Stockholm runt 1986--87. Basen bytte senare namn till 
<i>Jinges TCL</i> och gjorde sig k&auml;nd som en av de mest frispr&aring;kiga 
och uppk&auml;ftiga svenska BBS:erna via amat&ouml;rdatan&auml;tverket 
Fidonet.</p>
<p>1987 bildades den mest nambekanta gruppen <b>SHA</b> (Swedish Hackers 
Association) som underligt nog mest gjort sig k&auml;nda f&ouml;r att ha 
irriterat frilansjournalisten och s&auml;kerhetskonsulten <b>Mikael 
Winterkvist</b> efter att denne f&ouml;rs&ouml;kt kartl&auml;gga spridningen 
av datavirus i Sverige.</p>
<p>Sj&auml;lva s&auml;ger sig SHA ha varit Sveriges st&ouml;rsta och mest 
v&auml;lorganiserade hackargrupp. Andra s&auml;ger att de bara &auml;r 
skr&auml;vliga Stockholmare med sj&auml;lvh&auml;vdelsebehov upp &ouml;ver 
&ouml;ronen, vilket &auml;r ganska intets&auml;gande eftersom n&auml;stan alla 
underjordiska hackare har ett astronomiskt sj&auml;lvh&auml;vdelsebehov. Ett 
av deras mest framg&aring;ngsrika hack var n&auml;r en av medlemmarna tog sig 
in i Sveriges Radios dator och var s&aring; f&ouml;rtrogen med systemet att 
han kunde &auml;ndra i programtabl&aring;erna om han ville. F&ouml;r skojs 
skull bytte han ut Pontus Enh&ouml;rnings l&ouml;senord och ringde upp honom 
och fick p&aring; det viset en del publicitet.</p>
<p>SHA lyckades under sin aktiva tid ta sig in i ett flertal datorer runt om i 
Sverige, bl&nbsp;a hos <b>SICS</b>, <b>KTH/NADA</b>, <b>ASEA</b>, <b>Dimension 
AB</b>, <b>S-E Banken</b>, <b>SMHI</b>, <b>OPIAB</b>, <b>DATEMA</b> och sist 
men inte minst: <b>FOA</b>. Inget av de angripna f&ouml;retagen eller 
myndigheterna har n&aring;gon st&ouml;rre lust att prata om det hela. 
B&aring;de Polisen och flera f&ouml;retags egna s&auml;kerhetsgrupper visste 
exakt vilka SHA var, men kunde inte alltid bevisa vad de hade gjort. F&ouml;r 
det mesta l&auml;t man dem bara h&aring;llas, eftersom man ans&aring;g sig ha 
<i>"koll"</i> p&aring; SHA. Man var inte r&auml;dda f&ouml;r SHA, och det 
fanns ingen anledning att vara det heller, eftersom gruppen bestod av relativt 
sn&auml;lla hackare som inte var ute efter att f&ouml;rst&ouml;ra. F&ouml;r 
det mesta ville de bara ha lite systemtid och &ouml;ppna telelinjer. 
St&auml;ngde man dem ute respekterade de det. Var man arrogant och 
auktorit&auml;r i tonen mot SHA, blev de ganska sura och hotade med 
fruktansv&auml;rd vederg&auml;llning. Gruppen &aring;talades under 1997 
f&ouml;r ett flertal dataintr&aring;ng och d&ouml;mdes till b&ouml;ter och 
villkorliga straff. Medlemmarna har nu n&auml;stan undantagsl&ouml;st 
v&auml;lbetalda jobb som s&auml;kerhetsexperter, konsulter, servicetekniker 
och liknande.</p>
<p>Sverige har &auml;ven utsatts f&ouml;r angrepp av hackare fr&aring;n 
utlandet. Den kanske mest v&auml;lk&auml;nda tidiga h&auml;ndelsen var 
n&auml;r ett par hackare fr&aring;n Storbrittanien, <b>Niel Woods</b> och 
<b>Karl Strickland</b> k&auml;nda under pseudonymerna <b>Pad</b> och 
<b>Gandalf</b> som <b>8LGM</b> (<i>8 Little Green Men</i> eller <i>the 8 
Legged Groove Machine</i>) under julhelgen 1990 tog sig in i det svenska 
Datapakn&auml;tet och Decnet d&auml;r de med hj&auml;lp av ett dataprogram 
s&ouml;kte av 22.000 abonnenter i jakt p&aring; datorer att ta sig in i. I 380 
fall lyckades de etablera kontakt. De b&aring;da 20-&aring;ringarna 
d&ouml;mdes 4 juni 1993 till vardera 6 m&aring;naders f&auml;ngelse f&ouml;r 
dataintr&aring;ng i 15 l&auml;nder. (De var f&ouml;r &ouml;vrigt de 
f&ouml;rsta som d&ouml;mts p&aring; grundval av den vid tillf&auml;llet 
nyskrivna engelska datalagen.) Innan man f&ouml;rd&ouml;mer Pad och Gandalf 
skall man ocks&aring; veta att det var de som hackade sig in en av EU:s 
datorer och hj&auml;lpte till att avsl&ouml;ja <b>Jacques Delors'</b> 
gener&ouml;st tilltagna representationskonto.</p>
<h2><a name="hemsidehack">Hackade hemsidor och mailbomber</a></h2>
<p>Alla typer av hacking / cracking har &ouml;kat lavinartat under senare 
delen av 90--talet till f&ouml;ljd av den enorma Internet-explosionen och 
gemene mans tillg&aring;ng till n&auml;tanslutning. I och med att e-post och 
hypertext blivit de mest anv&auml;nda internetteknikerna har en stor 
m&auml;ngd hackare riktat sina attacker mot just dessa i jakt p&aring; 
uppm&auml;rksamhet. Den stora majoriteten av dessa hackare anv&auml;nder 
standardtekniker, vilket &auml;r mycket enkelt d&aring; m&aring;nga av de 
st&ouml;rre Internetleverant&ouml;rerna haft, och fortfarande har mycket 
bristande s&auml;kerhet b&aring;de betr&auml;ffande e-post och 
hypertextutrymmen. Ett mycket illustrativt exempel p&aring; detta &auml;r 
Telia Nemesis som n&auml;mndes tidigare, och de flesta leverant&ouml;rer har 
liknande svagheter. De enda som egentligen kan s&auml;gas ha godtagbar 
s&auml;kerhet idag &auml;r banker, vissa storf&ouml;retag och datorklubbar som 
alla sedan tidigare har erfarenhet av tekniken.</p>
<p>Den f&ouml;rst g&aring;ngen det uppm&auml;rksammades att en hemsida blivit 
"hackad" (dvs att n&aring;gon bytt ut eller f&ouml;r&auml;ndrat 
inneh&aring;llet, sidan i sig &auml;r uppenbarligen inget man hackar) var 
n&auml;r Telias hemsida f&ouml;r&auml;ndrades den 17 mars 1996. Telia bytte 
namn till Felia och spred cannabis-propaganda. Det allra f&ouml;rsta hacket 
var anonymt och det &auml;nda som &auml;ndrats var logotypen och tv&aring; 
bilder. Telia &auml;ndrade snabbt tillbaka sidan till det ursprungliga 
utseendet. N&auml;r sidan hackades f&ouml;r andra g&aring;ngen byttes bilden 
med texten <i>"en annorlunda v&auml;rld, kom uppt&auml;ck den med oss"</i> -- 
Telias reklamslogan som varit textad tv&auml;rs &ouml;ver en jordglob -- ut 
mot en bild med samma text skriven &ouml;ver ett cannabisblad. Den andra 
g&aring;ngen fanns det ocks&aring; ett namn p&aring; hackarna: <b>Kevin 
Mitnick Liberation Front</b>. Missn&ouml;jet med Telias h&ouml;ga 
Internetavgifter och monopolst&auml;llning hade j&auml;st en l&auml;ngre tid, 
speciellt i m&aring;ng h&ouml;gljudda debatter i olika nyhetsgrupper. Den 
f&ouml;rsta v&aring;gen hemsidehack k&auml;nnetecknades just av att hackarna 
utnyttjade sin kunskap f&ouml;r att g&ouml;ra sin r&ouml;st h&ouml;rd i olika 
fr&aring;gor som intresserade hackare.</p>
<p>Bland andra hack som skedde detta &aring;r m&auml;rks ett flertal angrepp 
p&aring; <b>Livets Ord</b> av en hackare under pseudonym <b>Ivil h4x0r</b>, 
d&aring; sidan upprepade g&aring;nger bytte namn till <i>"D&ouml;dens 
Ord"</i>. F&ouml;rsta g&aring;ngen r&ouml;rde det sig om en relativt enkel 
&auml;ndring, men uppm&auml;rksamheten gjorde Ivil h4x0r energisk och 
upprepade attacken. Andra g&aring;ngen designades Livets Ord om till en 
satanistisk sida med hela boken <i>Paradise Lost</i> inl&auml;nkad, och tredje 
g&aring;ngen p&aring; ett smurftema. Andra svenska hackargrupper som 
&auml;ndrade hemsidor detta &aring;r var <b>Border Liners</b> (hackade bl a 
<i>Finanstidningen</i>) och <b>Swedish Internet Terrorist Enterprise</b> 
(S.I.T.E).</p>
<p>Under 1996--97 r&ouml;rde det sig s&aring; gott som uteslutande om hack i 
syfte att lyfta fram hackarkulturen och dess hj&auml;ltar. Den kanske mest 
lyckade attacken av detta slag skedde den 13 September 1998, d&aring; <b>New 
York Times</b> (John Markoffs arbetsgivare) hemsida hackades och utflippade, 
humoristiska budskap blandat med allvar placerades &ouml;ver hela sidan. 
Gruppen <b>HFG</b> (Hacking For Girlies) sade sig ligga bakom, och skrev 
raljerande saker som:</p>
<blockquote>
<i>Eftersom vi nu &auml;r Internetterrorister s&aring; har vi kommit p&aring; 
att vi m&aring;ste beg&auml;ra gisslan eller n&aring;t. S&aring; ge hit 104 
brudar, 6 miljarder i tidningsprenumerationer och kanske en tryckpress, typ. 
Inte f&ouml;r att ni snubbar vet vad seri&ouml;s journalistik &auml;r i vart 
fall. Korkade horor.</i></blockquote>
<p>Den mest p&aring;tagliga effekten av detta var att en stor m&auml;ngd 
skickliga hackare b&ouml;rjade intressera sig f&ouml;r politiska fr&aring;gor. 
Somliga nya hackare b&ouml;rjade ocks&aring; vid denna tid l&auml;ra sig hacka 
i det enda syftet att anv&auml;nda sina kunskaper i politiska syften. Tidigare 
kunde en hackare ange orsaker som att man varit uttr&aring;kad p&aring; 
d&aring;liga TV-program som motivering bakom ett intr&aring;ng. Ofta handlade 
det bara om att upplysa innehavarna om att de hade d&aring;lig 
dators&auml;kerhet, bland annat hackades lundaf&ouml;retaget <b>Netch</b> 
upprepade g&aring;nger f&ouml;r att visa p&aring; den l&aring;ga 
s&auml;kerheten.</p>
<p>Den mest k&auml;nda svenska aktionen av detta slag &auml;r utan tvekan 
attacken mot CIA den 19 september 1996, d&aring; CIA:s huvudsida i USA 
&auml;ndrades i en sympatiaktion f&ouml;r SHA (se ovan). Detta skedde under 
p&aring;g&aring;ende r&auml;tteg&aring;ng. Gruppen <b>Power Through 
Resistance</b> menade att de k&auml;rande parterna i m&aring;let (via 
&aring;klagare Bo Skarinder) lj&ouml;g om vad SHA egentligen hade gjort och 
att r&auml;tteg&aring;ngen d&auml;rf&ouml;r var or&auml;ttvis.<a 
href="#15"><font size="-1"><sup>15</sup></font></a> Ett annat fall som ledde 
till sympatiaktioner var n&auml;r <b>Joel Eriksson</b> &aring;talades och 
f&auml;lldes f&ouml;r intr&aring;ngsf&ouml;rs&ouml;k p&aring; 
reklambyr&aring;n <b>Spray</b> den 13 december 1996. De flesta hackare 
ans&aring;g att Eriksson utsatts f&ouml;r en komplott arrangerad av <b>Svante 
Tidholm</b><a href="#16"><font size="-1"><sup>16</sup></font></a> och ett 
antal andra personer p&aring; Spray, som gick ut p&aring; att f&ouml;retaget 
ville "s&auml;tta dit en hacker" s&aring; att man sedan kunde skryta med sin 
storslagenhet. Spray &aring; sin sida menade att Eriksson f&ouml;r det 
f&ouml;rsta gjort intr&aring;ng i Sprays maskiner, och f&ouml;r det andra 
utsatt f&ouml;retaget f&ouml;r utpressning. Som bevis f&ouml;r utpressningen 
hade man med sig en kassett fr&aring;n ett arrangerat m&ouml;te med Eriksson 
d&auml;r denna skrivit kontrakt om s&auml;kerhetskonsultation. 
Tingsr&auml;tten ogillade anklagelsen om utpressning -- denna &aring;talspunkt 
var direkt l&ouml;jlig -- men f&auml;llde honom f&ouml;r 
datorintr&aring;nget,<a href="#17"><font size="-1"><sup>17</sup></font></a> 
eftersom han inte kunde bevisa att han haft tillst&aring;nd fr&aring;n Tidholm 
att genomf&ouml;ra intr&aring;ngen. &Auml;n idag st&aring;r ord mot ord mellan 
Tidholm och Eriksson om den saken.</p>
<p>Som en sympatiaktion f&ouml;r Eriksson genomf&ouml;rdes ett flertal hack, 
det mest v&auml;lk&auml;nda mot <b>Aftonbladet</b>, d&aring; tidningen bytte 
namn till <i>Aftonpressen</i>, en text lades upp d&auml;r det sades att 
tidningen skulle g&aring; ihop med Expressen, j&auml;mte en gravsten &ouml;ver 
Spray. Hacket hade genomf&ouml;rts av en hackare i L&ouml;ddek&ouml;pinge 
utanf&ouml;r Lund som sp&aring;rades, &aring;talades och d&ouml;mdes att 
betala 20.000 kronor f&ouml;r detta. Sidan var underskriven med <b>VMM</b> och 
hackaren i fr&aring;ga sade sig ha f&aring;tt text och grafik fr&aring;n en 
annan, f&ouml;r honom ok&auml;nd person.</p>
<p>Vi ser allts&aring; en tydlig trend av aktioner i sympati med olika 
hackare, men med alltmer politiska undertoner, framf&ouml;r allt r&ouml;rande 
r&auml;ttss&auml;kerheten f&ouml;r hackare. Ett otal andra liknande hack har 
genomf&ouml;rts under slutet av 90--talet, i allt mer politiserade syften. 
Vissa hack har till och med f&aring;tt karakt&auml;ren av elektronisk 
krigf&ouml;ring.<a href="#18"><font size="-1"><sup>18</sup></font></a></p>
<p>Redan under det tidiga 90-talet h&ouml;rde man talas om<b>Internet 
Liberation Front</b> (<b>ILF</b>) som tydligen hade f&ouml;rs&ouml;kt 
ut&ouml;va terroraktioner p&aring; Internet f&ouml;r att beh&aring;lla den 
anarkistiska strukturen p&aring; n&auml;tet och h&aring;lla de inflytelserika 
f&ouml;retagen s&aring; l&aring;ngt borta som m&ouml;jligt. Men i praktiken 
var den enda som drabbats ILF journalisten <b>Joshua Quittner</b> som skrev en 
bok om hackargruppen <i>Masters of Deception</i> med samma titel. Antagligen 
var hackarna inte n&ouml;jda med hur de portr&auml;tterades i boken, och det 
hela &auml;r snarare att betrakta som en personlig vendetta &auml;n en 
allvarligt menad politisk aktion. Terrorn bestod i att Quittners elektroniska 
postl&aring;da och hela hans lokala Internet-leverant&ouml;rs dator 
dr&auml;nktes med information tills de kroknade. Dessutom vidarekopplades hans 
telefon till en r&ouml;stbrevl&aring;da som &ouml;ste ur sig 
of&ouml;rsk&auml;mdheter. Strax efter&aring;t publicerade tidningen 
<i>Wired</i> ett utdrag ur boken, varefter &auml;ven de fick uppleva 
informationsterrorn. D&auml;rav publiciteten.</p>
<p>Den kanske mest k&auml;nda rent politiska hackargruppen b&ouml;rjade sin 
aktivitet 1997, och heter <b>Electronic Disturbance Theater</b>. Gruppen 
sympatiserar med Zapatisterna i Mexico och har vid ett flertal tillf&auml;llen 
utsatt officiella Mexikanska websiter, i synnerhet presidenten Ernesto 
Zedillos personliga site, f&ouml;r s&aring; kallad DoS 
(Denial-of-Service)-attacker. Dessa g&aring;r till p&aring; s&aring; vis att 
man p&aring; ett givet klockslag uts&auml;tter maskinen som har hand om siten 
f&ouml;r s&aring; m&aring;nga anrop att den g&aring;r p&aring; kn&auml; av 
belastningen eller helt kraschar p&aring; grund av minnesbrist.</p>
<p>Dessa DoS-attacker koordineras genom internationellt samarbete och 
p&aring;minner mycket om en digital ockupation eller demonstration. N&auml;r 
man f&ouml;rs&ouml;kte angripa Pentagon med dessa metoder svarade det 
amerikanska f&ouml;rsvaret med moteld: man blockerade helt anrop fr&aring;n 
datorer som gjorde DoS-attacker. F&ouml;rmodligen anv&auml;ndes h&auml;r en 
programvara utvecklad f&ouml;r att detektera och stoppa EDT:s 
FloodNet-program.</p>
<p>EDT har metodiskt utsatt mexikanska myndigheter, f&ouml;retag som g&ouml;r 
aff&auml;rer med Mexico, Pentagon m&nbsp;fl f&ouml;r flera 
v&auml;lorganiserade angrepp. Denna typ av DoS-attacker &auml;r i princip 
lagliga -- det &auml;r lite av tanken med en website att man skall f&aring; 
beg&auml;ra hur m&aring;nga sidor som helst fr&aring;n den. Andra 
sympatis&ouml;rer har handgripligen gjort intr&aring;ng i mexikanska siter, 
som den i Mexico baserade gruppen <b>X-ploit</b> som i augusti 1998 bytte ut 
presidentens portr&auml;tt mot en bild p&aring; Emilio Zapata. X-ploit 
tillh&ouml;r en slags gr&auml;nslandsgrupper, dit &auml;ven de 
v&auml;lk&auml;nda Cult of the Dead Cow h&ouml;r, de &auml;r inte prim&auml;rt 
politiska, men g&ouml;r politiska aktioner och politiska uttalanden n&auml;r 
de f&aring;r m&ouml;jligheten.</p>
<p>Indonesiska siter har utsatts f&ouml;r ett flertal attacker med b&ouml;rjan 
den 10 februari 1997 p&aring; initiativ av gruppen <b>PHAiT</b> (Portugese 
Hackers Against Indonesian Tyrrany). Vid den f&ouml;rsta attacken som riktades 
mot det indonesiska utrikesdepartementet byttes den ordinarie sidan ut mot en 
d&auml;r texten "V&auml;lkommen till utrikesdepartementet f&ouml;r 
fascistrepubliken Indonesien", och en f&ouml;rvanskad bild av Indonesiens 
utrikesminister Ali Akitas gjorde ett "fuck off" tecken till bes&ouml;karna. 
Anledningen till attackerna &auml;r givetvis Indonesisens brutala ockupation 
av &Ouml;sttimor.</p>
<p>I n&auml;sta v&aring;g, den 18 januari 1997, attackerades nio siter 
samtidigt, s&aring;v&auml;l officiella som f&ouml;retags&auml;gda, och 
bes&ouml;kare v&auml;lkomnades till indonesiens "grymma, v&aring;ldsamma och 
korrupta polismyndighet". Vid den sista attacken den 22 November 1997 
genomf&ouml;rdes ett mer militant attentat -- f&ouml;rutom att f&ouml;rvanska 
hemsidorna valde PHAiT att helt radera inneh&aring;llet p&aring; alla datorer 
tillh&ouml;rnande regeringen som de kom in i. Totalt rensades 26 datorer helt 
fr&aring;n inneh&aring;ll, bland dem bl&nbsp;a mailservrar. P&aring; tv&aring; 
maskiner tillh&ouml;rande f&ouml;retag n&ouml;jde man sig med att &auml;ndra 
utseendet p&aring; de hemsidor som lagrades i maskinerna.</p>
<p>Inte heller den enorma diktaturen <b>Kina</b> g&aring;r s&auml;ker p&aring; 
det digitala slagf&auml;ltet. Den f&ouml;rsta k&auml;nda attacken mot 
kinesiska datorsystem i politiska syften skedde den 26 oktober 1998. Det var 
efter att Kinas regering kungjort att man satt upp en site f&ouml;r "Human 
Rights". Sidan hackades av Bronc Buster och Zyklon fr&aring;n gruppen 
<b>Legions of the Underground</b>. Den nya texten gjorde narr av Kinas 
patetiska f&ouml;rs&ouml;k att st&ouml;dja kampen f&ouml;r m&auml;nskliga 
r&auml;ttigheter med en ilsken kommentar:</p>
<blockquote>
<i>"Kinas folk har inga r&auml;ttigheter &ouml;ver huvud taget, allra minst 
m&auml;nskliga r&auml;ttigheter. Jag fattar inte att v&aring;rt lands regering 
[USA, &ouml;a] handlar med dem. De censurerar, m&ouml;rdar, torterar, 
leml&auml;star och g&ouml;r allt vi tog f&ouml;r givet l&auml;mnade jorden 
under medeltiden"</i></blockquote>
<p>Sidan refererade ocks&aring; till den or&auml;ttvisa behandlingen av Kevin 
Mitnick och l&auml;nkade till Amnesty Internationals kinainformation. Samma 
hackare gjorde sedan en andra attack den 1 december mot Tijanins 
informationsn&auml;tverk f&ouml;r vetenskap och teknologi med anledning av att 
en kinesisk man vid namn Lin Hai d&ouml;mts till livstids f&auml;ngelse 
f&ouml;r att ha kommunicerat med regimskritiska exilkinesiska medier i USA. 
Man kritiserade ocks&aring; f&ouml;retaget SUN Microsystems som installerat 
90% av de datorsystem som anv&auml;nds av den kinesiska regimen. Det var 
sedan l&auml;nge k&auml;nt att kinas post- och telekommunikationsministerium 
censurerade vissa delar av Internet f&ouml;r Kinas c:a 250.000 
Internetanv&auml;ndare. Censuren riktas mot siter som inneh&aring;ller 
s&aring;dant som ministeriet finner politiskt och moraliskt f&ouml;rkastligt. 
Gruppen h&auml;vdade vid intr&aring;nget i december att man ocks&aring; 
konfigurerat om de kinesiska datorer som filtrerade folkets tillg&aring;ng 
till information, s&aring; att allt gick igenom utan urskiljning</p>
<p>Ett annat angrepp mot Kina skedde den 10 januari 1999. D&aring; var det 
&aring;terigen centret f&ouml;r studier av m&auml;nskliga r&auml;ttigheter som 
drabbades. Denna g&aring;ng var det NIS (Network Intrusion Specialists) som 
l&aring;g bakom. Budskapet var denna g&aring;ng mycket mer humoristiskt och 
p&aring;minde mycket om aktionen mot New York Times som n&auml;mndes tidigare. 
Hackarna kallade kinas ledare f&ouml;r "en hoper hundra&aring;riga idioter", 
och man n&auml;mnde ocks&aring; orimligheten i den d&ouml;dsdom som kina 
utf&auml;rdat mot tv&aring; kinesiska hackare som stulit 200.000 Yuan med 
hj&auml;lp av datorer. Vid det h&auml;r laget hade en hel handfull olika 
grupper metodiskt b&ouml;rjat angripa Kina.</p>
<p>Efter att den n&auml;mnda gruppen Legions of the Underground deklarerat 
"informationskrig" mot Kina och Irak och f&ouml;rklarat sig beredda att 
utf&ouml;ra direkta sabotage mot dessa l&auml;nders datorsystem, reagerade 
m&aring;nga hackare av den "gamla skolan" mycket negativt och tidningarna 2600 
och Phrack samt grupperna Chaos Computer Club, Cult of the Dead Cow, 
!Hispahack, L0pht, Pulhas och Toxyn skrev under ett upprop d&auml;r denna 
aggressiva strategi starkt f&ouml;rd&ouml;mdes. Man menade att ingen vann 
n&aring;got p&aring; att ett lands informationsinfrastruktur skadas, och att 
detta bara skulle leda till att hackare ytterligare demoniserades.</p>
<p>Den mest k&auml;nda svenska politiska n&auml;taktivistgruppen &auml;r utan 
tvekan <b>Djurens Befrielsefronts Internetavdelning</b>.<a href="#19"><font 
size="-1"><sup>19</sup></font></a> Denna bildades i mitten av september 1998, 
och under oktober inledde man den omfattande operationen <i>"Close-Down"</i> 
som riktades mot Smittskyddsinstitutet (SMI). Anledningen till aktionen 
&auml;r Smittskyddsinsitutets omfattande och enligt m&aring;nga bed&ouml;mare 
(inklusive Nordiska riksf&ouml;rbundet mot pl&aring;gsamma 
djurf&ouml;rs&ouml;k) helt on&ouml;diga djurf&ouml;rs&ouml;k. Angreppen 
inleddes med ett antal mailbombningar mot SMI d&aring; n&aring;gra tusen brev 
&aring;t g&aring;ngen skickades f&ouml;r att &ouml;verbelasta SMI:s 
mailserver, den dator som hanterar brevtrafiken.</p>
<p>Den 16 oktober lanserades s&aring; operation Close-Down officiellt, och 
20.000 brev skickades till b&aring;de SMI och Karolinska Institutet 
(Karolinska Institutet samarbetar med SMI). Breven inneh&ouml;ll en uppmaning 
till KI att bryta samarbetet med SMI. Detta samordnades med verkliga 
demonstrationer utanf&ouml;r SMI:s lokaler i Stockholm och fick mycket stort 
genomslag i svensk dagspress som lanserade begrepp som "Informationskrig" 
f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen. I januari inleddes aktioner av den typ som 
Electronic Disturbance Theater tidigare anv&auml;nt i form att internationellt 
koordinerade DoS-attacker f&ouml;r att &ouml;verbelasta SMI:s webserver.</p>
<p>F&ouml;rutom dessa stora och v&auml;lk&auml;nda attacker sker st&auml;ndigt 
en m&auml;ngd mindre angrepp av politisk karakt&auml;r. De f&ouml;rsta 
k&auml;nda politiska hackningarna utf&ouml;rdes utan tvekan av tyska <b>Chaos 
Computer Club</b>, som bland annat avsl&ouml;jade omfattningen av det tyska 
atomenergiprogrammet i samband med Tjernobylolyckan redan 1986. 
Forskningscentra f&ouml;r k&auml;rnkraft &auml;r f&ouml;r &ouml;vrigt numera 
tacksamma m&aring;ltavlor f&ouml;r hackare, gruppen <b>Milw0rm</b> attackerade 
Bhabhas forskningscenter f&ouml;r atomenergi i Mumbai och stal data dem 2:a 
juni 1998 i protest mot Indiens k&auml;rnvapenprov i b&ouml;rjan av maj. Den 
stulna datan skall ha inneh&aring;llit geologiska m&auml;tdata och 
isotopv&auml;rden h&auml;rh&ouml;rande fr&aring;n atomvapentesterna. En 
liknande aktion utf&ouml;rdes ocks&aring; strax d&auml;refter mot en turkisk 
anl&auml;ggning.</p>
<p>Till &ouml;vriga politiska attacker kan r&auml;knas demoleringen av <b>Ku 
Klux Klans</b> hemsida i slutet av januari i &aring;r samt ett liknande 
angrepp mot <b>White Pride</b> i februari (b&aring;da utf&ouml;rda av gruppen 
<b>Hackers Against Racist Parties</b>), angreppet p&aring; US Army i Tyskland 
av tyska hackare i protest mot de atombomber USA placerat i landet, 
uppsp&aring;randet och angivandet av barnpornografidistribut&ouml;rer av 
gruppen <b>Ethical Hackers Against Pedophilia</b> (senaste k&auml;nda aktionen 
skedde den 10 januari 1999), ett angrepp fr&aring;n gruppen <b>E-pROM</b> den 
22 mars med arga kommentarer om IT-industrins kontrollnoja betr&auml;ffande 
Operativsystem och MP3-filer, hack av den Chilenska regeringens site i protest 
mot Pinochet den 12 december 1998 osv.</p>
<p>Ett antal aktioner av "spam"-typ har ocks&aring; genomf&ouml;rts i 
politiskt syfte, exempelvis den nationalistiska organisationen Nordlands 
massutskick till alla Algonets kunder 1997. Dessa olika typer av riktat 
politiska aktioner tenderar att &ouml;ka, men metoderna blir allt mer banala 
och det &auml;r alltmer s&auml;llan n&aring;gra "riktiga" hackare ligger 
bakom, snarare r&ouml;r det sig om politiska aktivister med visst 
datorintresse.</p>
<h2><a name="virus">Virushackare</a></h2>
<p>Datavirus &auml;r st&auml;ndigt p&aring; tapeten. Detta sp&auml;nnande 
omr&aring;de &auml;r fortfarande en tacksam k&auml;lla f&ouml;r publicitet i 
tidningar och tidskrifter. Speciellt uppm&auml;rksammade var exempelvis 
viruset <b>Michelangelo</b> tiden f&ouml;re den 6 mars 1992, eller det riktigt 
farliga <b>CIH</b> (&auml;ven k&auml;nt som <b>Chernobyl</b>) under 1999. 
Michelangelo troddes kunna orsaka stora skador p&aring; data och datorer runt 
om i v&auml;rlden. Farh&aring;gorna visade sig vara minst sagt 
&ouml;verdrivna: det h&auml;nde i princip ingenting. Man tog det som ett 
tecken p&aring; att varningarna i massmedia varit effektiva och tesen bevisade 
s&aring; att s&auml;ga sig sj&auml;lv. Fr&aring;gan &auml;r om 
Michelangelo-viruset n&aring;gonsin var ett hot. CIH var och &auml;r i 
skrivande stund ett mycket farligare virus. Det har raderat tusentals 
h&aring;rddiskar och saboterar &auml;ven datorns grundinst&auml;llningar. 
F&ouml;rlusterna och tragedierna till f&ouml;ljd av CIH har varit enorma.</p>
<p>Datavirus &auml;r sm&aring; dataprogram, och precis som alla andra 
dataprogram &auml;r de tillverkade av m&auml;nniskor. De hackare som 
sl&aring;r sig in p&aring; virustillverkning utm&aring;las som de v&auml;rsta 
av skurkar bland hackare, endast intresserade av att f&ouml;rst&ouml;ra 
f&ouml;r andra. Man har framlagt lagf&ouml;rslag som inneb&auml;r att 
s&aring;v&auml;l tillverkning som spridning av datavirus skall kriminaliseras, 
men det verkar inte ha blivit mycket med detta. I USA &auml;r det dock 
illegalt att framst&auml;lla sk "destruktiv programvara".</p>
<p>De f&ouml;rsta virusen av modern typ (som exempelvis Michelangelo), de sk 
<i>l&auml;nk- och bootvirusen</i> d&ouml;k upp i b&ouml;rjan och mitten av 
80-talet. M&aring;nga av de f&ouml;rsta virusen tillverkades i 
<i>Bulgarien</i> av alla st&auml;llen, och det var d&auml;r den f&ouml;rsta 
BBS:en inriktad p&aring; enbart virusbyte och virusdiskussioner d&ouml;k upp: 
<i>Virus Exchange</i>. Enligt uppgift skall detta ha berott p&aring; att 
&ouml;stblocket under n&aring;gon fas av det kalla kriget fick f&ouml;r sig 
att tillverka virus f&ouml;r elektronisk krigf&ouml;ring. Bulgarien &auml;r 
k&auml;nt f&ouml;r sina skickliga datateknologer, mycket tack vare att landet 
tillverkade kopior av amerikanska Apple-II datorer, s&aring; det var naturligt 
att detta elektroniska vapen skulle tillverkas d&auml;r. M&aring;nga 
bulgariska studenter kom p&aring; det viset i kontakt med statsfinansierad 
virusprogrammering och fortsatte sedan utveckla virus som en hobby. Mest 
framtr&auml;dande av dessa studenter &auml;r <b>Dark Avenger</b>, som idag har 
uppn&aring;tt kultstatus bland virushackare.</p>
<p>De individuella l&auml;nk- och bootvirusen har olika egenskaper, men 
gemsamt har de alla att de <i>sprider sig</i> - och det effektivt. De flesta 
&auml;r skrivna av hackare, och alla virus &auml;r inte destruktiva. Datavirus 
har av framst&aring;ende forskare som <b>Stephen B Hawking</b> klassats som 
levande liv i en elektronisk v&auml;rld (dvs telerymden). Det &auml;r i 
s&aring; fall den f&ouml;rsta livsform som skapats helt och h&aring;llet av 
m&auml;nniskor.</p>
<p>En del virushackare &auml;r bara vanliga hobbyhackare som f&aring;tt 
f&ouml;r sig att g&ouml;ra virus, andra &auml;r n&auml;tverkshackare som 
intresserat sig f&ouml;r virus. Ett forum f&ouml;r amerikanska 
virustillverkare var under en period den elektroniska tidningen <b>40hex</b> 
(namngiven efter en funktion i operativsystemet p&aring; IBM PC) som 
framf&ouml;r allt listade hela virusprogram och redog&ouml;r f&ouml;r 
virustekniker, men &auml;ven rapporterade om politiska och 
marknadsm&auml;ssiga aspekter p&aring; virus. Den gavs ut av 
virushackargrupperna <i>Phalcon</i> och <i>SKISM</i> (Smart Kids Into Sick 
Methods). Ett modernare media f&ouml;r virusmakare &auml;r tidningen 
<b>VDAT</b>.</p>
<p>Det &auml;r synd att p&aring;st&aring; att virustillverkare enbart &auml;r 
ute efter att f&ouml;rst&ouml;ra. F&ouml;r det mesta r&ouml;r det sig om 
<i>graffittifenomenet</i>, man vill se sitt namn p&aring; s&aring; m&aring;nga 
sk&auml;rmar som m&ouml;jligt, och man vill l&auml;sa i tidningarna om vad ens 
virus st&auml;llt till med. Man vill bli n&aring;got. Att tillverka ett virus 
&auml;r dessutom en intellektuell utmaning som fordrar relativt djupa 
kunskaper i programmering. Virushackarna &auml;r f&ouml;rmodligen de mest 
intellektuella hackarna n&auml;st efter h&ouml;gskolehackarna. I de fall man 
&auml;r ute efter att f&ouml;rst&ouml;ra &auml;r det samma gamla yippieattityd 
fr&aring;n phreakarna som dyker upp. Virushackaren &auml;r den fascinerande 
m&auml;nniska som uppst&aring;r d&aring; en yippieanarkist och en ordningssam 
programmerare m&ouml;ts i en och samma person. Till saken h&ouml;r att virus 
uteslutande skrivs i assemblerspr&aring;k - det sv&aring;raste och mest 
komlicerade dataspr&aring;k man kan ge sig p&aring;. Ingen virushackare har 
s&aring;vitt jag vet n&aring;gonsin tj&auml;nat pengar p&aring; att tillverka 
ett virus.</p>
<p>Virushackarna hyser n&aring;gon form av hatk&auml;rlek till <b>John 
McAfee</b><a href="#20"><font size="-1"><sup>20</sup></font></a> och andra 
personer och f&ouml;retag som tillverkar program som tar bort virus fr&aring;n 
datorer som infekterats. Innan McAfee b&ouml;rjade jobba med datavirus 
livn&auml;rde han sig p&aring; att s&auml;lja medlemskort i en f&ouml;rening 
som intygade att medlemmarna var AIDS-fria, s&aring; nog hade han erfarenhet 
av virus alltid. Det har antytts att hans f&ouml;retag skulle underbl&aring;st 
virusproduktion eftersom det i princip var livsn&ouml;dv&auml;ndigt f&ouml;r 
dem att nya virus st&auml;ndigt d&ouml;k upp. F&ouml;retaget fungerar 
n&auml;mligen s&aring; att man, liksom de flesta moderna 
antivirusf&ouml;retag, lever p&aring; att <i>uppdatera</i> programmen 
efterhand, dvs p&aring; att anpassa dem till de nya virustyper som 
st&auml;ndigt dyker upp. N&auml;r John McAfee s&aring;lde 
AIDS-f&ouml;rs&auml;kringar jobbade han enligt ett liknande system. Han 
anklagades ocks&aring; f&ouml;r att underbl&aring;sa r&auml;dslan f&ouml;r 
viruset Michelangelo 1992.</p>
<p>Datavirus kan dessutom betraktas som konst. Ett datavirus &auml;r ett 
dataprogram som alla andra, och enligt lagen om upphovsr&auml;tt 
inneh&aring;ller varje nyskapande dataprogram ett konstn&auml;rligt element. 
Att det fordras vilja, anstr&auml;ngning och fantasi f&ouml;r att skapa ett 
virus &auml;r uppenbart. T&auml;nk, att samtidigt som dessa datachefer och 
systemvetare k&auml;mpar sig f&ouml;rd&auml;rvade f&ouml;r att f&aring; 
datasystemen att fungera smidigt och ordentligt, med varje siffra p&aring; sin 
r&auml;tta plats, finns det n&aring;gra sm&aring; ligister som sitter och 
framst&auml;ller dataprogram som &auml;r avsedda att orsaka det <i>rakt 
motsatta</i>, dvs kaos, oordning, &ouml;del&auml;ggelse. Det fordras inte 
mycket insikt i branchen f&ouml;r att f&ouml;rst&aring; det roliga i detta. 
Virusmakarna retas med det n&auml;stan sjukliga ordningssinnet inom 
f&ouml;retag och myndigheter. Det kan mycket v&auml;l ses som en protest mot 
en n&auml;rmast <i>fascistoid</i> &ouml;nskan om kontroll, ordning och 
reda.</p>
<blockquote>
<p><i>"F&ouml;r somliga &auml;r vi som demoner, f&ouml;r andra som 
&auml;nglar</i> (...) <i>V&auml;lsignad &auml;r den som inget v&auml;ntar, 
f&ouml;r han kommer inte att bli besviken"</i></p>
<p>(Ur k&auml;llkoden till viruset <i>Dark Avenger</i> av den bulgariske 
virushackaren med samma namn.)</p>
</blockquote>
<p>Den mest k&auml;nda svenska virushackaren g&aring;r under namnet 
<b>Tormentor</b>. Under 1992 bildade han ett l&ouml;st sammanh&aring;llet 
n&auml;tverk av svenska virushackare under namnet <i>Demoralized Youth</i> 
(demoraliserad ungdom). Tormentor h&ouml;rde till den relativt lilla grupp 
hackare som fattat tycke f&ouml;r virustillverkning, och etablerade kontakt 
med andra svenska ungdomar med samma intresse. Bland annat kom han i kontakt 
med en 13-&aring;ring som hade samlat p&aring; sig ett hundratal virus och 
&auml;ven h&auml;mtade nya fr&aring;n den n&auml;mnda BBS:en <i>Virus 
Exchange</i> i Bulgarien. Under senh&ouml;sten spred han sitt virus p&aring; 
olika BBS:er i G&ouml;teborg, och kunde sedan se hur svallv&aring;gorna bredde 
ut sig &ouml;ver hela Sverige med heta diskussioner p&aring; Fidonet som 
f&ouml;ljd.</p>
<p>N&aring;gon kom p&aring; ett s&auml;tt att stoppa Tormentors virus. Han 
&auml;ndrade p&aring; det och spred ut det en g&aring;ng till. Det stoppades 
igen. Processen upprepades 5 g&aring;nger innan Tormentor tr&ouml;ttnade 
p&aring; att st&auml;ndigt &auml;ndra och sprida viruset. I en intervju 
f&ouml;r Jan Freese och Sten Holmberg sade han: <i>"Ett datavirus &auml;r ett 
vapen. Ett oerh&ouml;rt kraftigt vapen. Att &auml;ga, eller tillverka ett 
virus, ger samma hisnande k&auml;nsla som att h&aring;lla i en revolver eller 
ett spr&auml;ng&auml;mne. Virusets makt ger mig styrka."</i></p>
<p>Efter&aring;t konstaterade han att viruset egentligen hade flera fel. Han 
hade bara testat det mot McAfees ViruScan, det hade ett flertal programfel, 
och v&auml;rst av allt - det var <i>inte</i> destruktivt! S&aring; talar en 
sann sabot&ouml;r. Tormentor &auml;r virushackaren i ett n&ouml;tskal, 
f&ouml;rmodligen ocks&aring; en evig svensk legend p&aring; omr&aring;det. 
Redan fr&aring;n f&ouml;rsta b&ouml;rjan var han i kontakt med SHA, och 
l&aring;g i st&auml;ndig fejd med <b>Mikael Winterkvist</b> p&aring; 
f&ouml;retaget Computer Security Center / Virus Help Center.</p>
<hr>
<p>Bland andra k&auml;nda virus finns den sk <i>trojanska h&auml;sten</i> 
<b>AIDS</b>. (Trojanska h&auml;star &auml;r virus som <i>infiltrerar</i> 
fr&auml;mmande datorer eller datan&auml;tverk.) AIDS &auml;r ett program som 
skickades ut gratis till f&ouml;retag &ouml;ver hela jorden efter en 
internationell konferens om AIDS-problemet i London, och som utger sig 
f&ouml;r att inneh&aring;lla information om AIDS. N&auml;r man k&ouml;r 
programmet l&aring;ser det datorns h&aring;rddisk och man uppmanas betala ett 
visst belopp till ett konto i Panama. D&auml;r kan man snacka om elektronisk 
utpressning. Detta virus har dock inget med hackare att g&ouml;ra, det 
skapades av en man vid namn <b>Joseph Papp</b>, som inte kunnat st&auml;llas 
till svars f&ouml;r handlingarna eftersom r&auml;tten asn&aring;g honom vara 
"ej psykiskt tillf&ouml;rlitlig".</p>
<p>Tv&aring; andra trojanska h&auml;star som fick viss publicitet under 
1998--99 var <i>Netbus</i> (utl&auml;ses "bus p&aring; n&auml;tet", en 
svengelsk ordlek) skrivet av <b>Carl-Fredrik Neikter</b> i V&auml;xj&ouml;, 
och <i>Back Orifice</i><a href="#21"><font size="-1"><sup>21</sup></font></a> 
(ung "bakre &ouml;ppning") av den amerikanska hackargruppen <i>Cult of the 
Dead Cow</i> (CDC). Dessa fungerar s&aring; att de installeras genom att 
"hakas p&aring;" n&aring;got annat program, exempelvis n&aring;got av de 
m&aring;nga sk&auml;mtprogram f&ouml;r Windows som cirkulerar i e-post. Efter 
att h&auml;sten installerats var det m&ouml;jligt att med ett annat program 
p&aring; allehanda s&auml;tt avlyssna och ta kontrollen &ouml;ver arbetsytan i 
den dator d&auml;r h&auml;sten installerats. Detta var en aning allvarligt 
eftersom programmen kunde se allt som f&ouml;rsiggick p&aring; sk&auml;rmen 
eller tangentbordet, inklusive l&ouml;senord och belopp vid privata 
banktransaktioner. Det var exempelvis m&ouml;jligt att i farten &auml;ndra ett 
postgironummer eller belopp om man avlyssnade en dator i samma &ouml;gonblick 
som transaktionen f&ouml;rsiggick.</p>
<p>Bland de mer k&auml;nda datavirusen finns ocks&aring; <i>RTM</i> eller 
<i>The Internet Worm</i> som det ocks&aring; kallas. Viruset var ett sk 
<i>maskvirus</i> som kopierar sig sj&auml;lvt genom datorn&auml;tverk och det 
s&auml;nkte hela Internet n&auml;r det gick l&ouml;st 2 november 1988. 
Programmet hade skrivits av hackaren och studenten <b>Robert Tappan Morris</b> 
(d&auml;rav RTM) och hans tanke med viruset var att tillverka ett program som 
p&aring; egen hand f&auml;rdades runt i Internet och testade hur m&aring;nga 
datorsystem det kunde ta sig in i. Viruset skulle sedan rapportera tillbaka 
till sin f&ouml;rfattare s&aring; att han kunde se hur l&aring;ngt ut i 
v&auml;rlden det lyckats ta sig. Dessv&auml;rre gjorde han en 
programmeringsmiss med f&ouml;ljd att hela Internet b&aring;gnade under 
viruset. Han d&ouml;mdes till b&ouml;ter och &ouml;vervakning f&ouml;r sitt 
d&aring;d. Id&eacute;n med maskvirus kommer ursprungligen fr&aring;n 
f&ouml;retaget Xerox forskningcenter i Paolo Alto, Silicon Valley, d&auml;r 
dessa anv&auml;ndes f&ouml;r att kunna utnyttja datorernas resurser 
b&auml;ttre, t ex genom att vissa program bara k&ouml;rdes p&aring; natten 
n&auml;r ingen anv&auml;nde datorerna.</p>
<p>Fredagen den 26 mars 1999 och ungef&auml;r en vecka fram&aring;t grasserade 
&auml;nnu ett maskprogram vid namn <i>Melissa</i>. Nu hade flera f&ouml;retag 
och myndigheter blivit beroende av fungerande e-postkommunikation s&aring; 
verkan av virusen var betydligt mer omfattande &auml;n RTM som bara drabbade i 
huvudsak akademiska och vissa milit&auml;ra installationer.</p>
<p>Melissa var ett sk <i>makrovirus,</i> ett program som k&ouml;rs inuti ett 
annat program. Dessa anv&auml;nds t ex f&ouml;r att automatiskt generera 
inneh&aring;llsf&ouml;rteckningar och dokumentnummer. Viruset angrep bara 
kombinationen av ordbehandlaren Microsoft Word och e-postprogrammet Microsoft 
Outlook. Genom att &ouml;ppna ett Word-dokument aktiverades ett program som i 
sin tur startade Outlook och skickade iv&auml;g kopior av sig sj&auml;lvt till 
de 50 f&ouml;rsta adresserna i den speciella adressbok som tillhandah&ouml;lls 
av Outlook. Dokumentet som duplicerades ohejdat inneh&ouml;ll, f&ouml;rutom 
viruset, en lista &ouml;ver 80 www-siter med pornografiskt inneh&aring;ll. De 
maskiner som sk&ouml;tte mailtrafiken p&aring; Microsoft, Intel och Motorola 
fick omg&aring;ende st&auml;ngas p&aring; grund av &ouml;verbelastning. I 
Sverige drabbades Ericsson-koncernen v&auml;rst, m&aring;ndagen efter att 
viruset spritts i USA.</p>
<p>Melissa hade skrivits av <b>David L Smith</b> i Eatontown, New Jersey, och 
var d&ouml;pt efter en strippdans&ouml;s han sett i Florida. Smith kunde sex 
dagar senare gripas efter en avancerad teknisk sp&aring;rning, som utnyttjade 
en svaghet i tidigare versioner av operativsystemet Windows 98. Windows 
st&auml;mplar alla nya dokument med ett sk GUID-nummer (Globally Unique 
IDentifier, unikt globalt ID-nummer), och i programmet som genererade numret 
ingick bland annat att MAC-adressen (ungef&auml;r detsamma som ett 
serienummer) p&aring; datorns n&auml;tverkskort anv&auml;ndes.<a 
href="#22"><font size="-1"><sup>22</sup></font></a> Genom att analysera 
GUID-numet kunde p&aring; s&aring; vis MAC-numret &aring;tervinnas. Man visste 
d&aring;, att om man hittade datorn med detta n&auml;tverkskortnummer, 
tillh&ouml;rde den med st&ouml;rsta sannolikhet virusets skapare.</p>
<p>Skaparen av Melissa kallade sig <i>Kwyjibo,</i> men visade sig vara 
identisk med makrovirusskaparen <i>VicodinES</i> eller <i>Alt-F11,</i> som 
hade flera wordfiler som skapats p&aring; datorn med samma n&auml;tverkskort 
liggande p&aring; sin hemsida hos internetleverant&ouml;ren America Online, 
d&auml;r han hackat ett konto tillh&ouml;rande en viss "Skyrocket". En del av 
jobbet att koppla Melissa till VicodinES gjordes av 
datas&auml;kerhetsforskaren Fredrik Bj&ouml;rck p&aring; KTH i Stockholm. 
Emellertid finns &auml;nnu vissa fr&aring;getecken r&ouml;rande huruvida Smith 
verkligen var VicodinES, eller om han bara var Kwyjibo.</p>
<p>Det finns andra typer av virus som genom att kopiera sig sj&auml;lvt i ett 
n&auml;tverk, framf&ouml;r allt sk <i>bakterier</i> eller <i>forkvirus</i>. I 
operativsystemet UNIX brukar man s&auml;ga att en process "forkar", ung 
"gafflar sig", man f&ouml;rst&aring;r vad som menas med detta om man tittar 
p&aring; en gaffel som man h&aring;ller v&aring;gr&auml;tt: processen delas 
efter hand i flera underprocesser, om man ritar dem i ett tidsdiagram ser 
kurvan ut som en gaffel. Till sist blir datorn s&aring; belamrad av processer 
att den stannar helt pga minnesbrist, av att processtabellen tar slut, eller 
av att arbetsbelastningen till slut g&ouml;r s&aring; att maskinen blir 
f&ouml;r l&aring;ngsam att anv&auml;nda. I ett n&auml;tverk finns ocks&aring; 
m&ouml;jligheten att godtyckligt starta processer p&aring; andra maskiner som 
finns till hands, vilket g&ouml;r att ett s&aring;dant virus kan sl&aring; ut 
ett helt deln&auml;tverk, men s&auml;llan n&aring;got utanf&ouml;r ett 
begr&auml;nsat "n&auml;tverksomr&aring;de".</p>
<h2><a name="satellit">Satellit- och Kabelhackare</a></h2>
<p>Det &auml;r tveksamt om man skall kalla satellit- och kabelhackarna 
f&ouml;r hackare alls, och det &auml;r &auml;nnu os&auml;krare om jag har 
r&auml;tt att kalla dem "illegala hackare". F&ouml;r det f&ouml;rsta &auml;r 
det dessa hackare g&ouml;r s&auml;llan olagligt. F&ouml;r det andra &auml;r de 
mera radioamat&ouml;rer och elektronikentusiaster &auml;n datoranv&auml;ndare. 
&Aring; andra sidan anses ju phreakare och hemdatorbyggare ofta vara hackare. 
F&ouml;r &ouml;vrigt vill varken radioamat&ouml;rer eller elektronikhobbyister 
k&auml;nnas vid dem. Och s&aring; delar de den grundl&auml;ggande 
hackarv&auml;rderingen att all information skall vara fri. S&aring; d&aring; 
&auml;r de v&auml;l hackare.</p>
<p>Tidigare var det s&aring;, att om man slog upp de sista sidorna i en 
kv&auml;llstidning strax efter sporten; de d&auml;r alla annonser om 
porrfilmer och h&aring;rtillv&auml;xtpreparat finns, hittade man inte 
s&auml;llan en annons som s&aring;lde byggsatser till kabel-TV dekodrar. 
S&aring;dana tillverkas av den h&auml;r gruppen hackare. Hela den svenska 
grenen av denna underjordiska verksamhet kan h&auml;rledas till kretsen kring 
tidningen Rolig Teknik, som jag n&auml;mnde tidigare. Det g&aring;r knappt att 
uppbringa en dekoderkonstrukt&ouml;r som <i>inte</i> har l&auml;st Rolig 
Teknik.</p>
<p>Det absolut mest v&auml;lk&auml;nda <i>hack</i> en s&aring;dan hackare 
presterat drabbade tittarna p&aring; TV-kanalen <i>Home Box Office</i> den 27 
april 1987. Mitt under filmen <i>Falken och Sn&ouml;mannen</i> avbr&ouml;ts 
uts&auml;ndningen under fyra minuter av en blank sk&auml;rm med texten: 
<i>"Good Evening HBO from Captain Midnight. $12.95 a month? No Way! 
(Show-time/Movie Channel, Beware!)"</i>. (P&aring; svenska: Godkv&auml;ll alla 
HBO-tittare &ouml;nskar Captain Midnight. 12.95 dollar i m&aring;naden? Aldrig 
i livet! (Show-time/Movie Channel, Se upp!)).</p>
<p>Bakgrunden till meddelandet var att HBO planerade att kryptera sina 
s&auml;ndningar s&aring; att den som ville se programmen skulle vara tvungen 
att k&ouml;pa en dekoder f&ouml;r att ta del av utbudet i tabl&aring;n. 
<b>Captain Midnight</b>, eller <b>John MacDougall</b> som det senare visade 
sig att han egentligen hette, hade avbrutit HBOs s&auml;ndning genom att 
programmera om den satellit som s&auml;nde kanalen.</p>
<p>S&auml;ndningen var intressant s&aring;tillvida att den med all 
&ouml;nskv&auml;rd tydlighet visade hur s&aring;rbart det h&ouml;gteknologiska 
samh&auml;llet &auml;r. T&auml;nk om Captain Midnight ist&auml;llet hade 
f&aring;tt f&ouml;r sig att styra satelliten ur sin normala bana, och 
d&auml;rigenom lyckats sabotera utrustning f&ouml;r flera miljoner? Men 
v&auml;rst av allt var kanske att hackarna med detta d&aring;d tr&auml;ngde in 
i varje TV-tittares medvetande med ett otvetydligt politiskt budskap om att 
TV, en form av information, inte borde kosta n&aring;got.</p>
<p>Man spekulerar ofta i att den h&auml;r typen av hackare &auml;r kapabla att 
genomf&ouml;ra avancerad avlyssning. Avlyssningen brukar dock begr&auml;nsas 
till okrypterad trafik s&aring;som de SMS-meddelanden som skickas mellan 
mobiltelefoner,<a href="#23"><font size="-1"><sup>23</sup></font></a> eller 
vanliga mobilsamtal. Att avlyssna ett telefonsamtal genom att bryta sig in i 
en telestation eller ett kopplingssk&aring;p &auml;r givetvis inte heller 
n&aring;gon match f&ouml;r s&aring;dana hackare. D&auml;remot &auml;r det inte 
s&auml;rskilt troligt att de anv&auml;nder de metoder som l&auml;nge har 
anv&auml;nts av s&auml;kerhetspolis och milit&auml;r 
underr&auml;ttelsetj&auml;nst, t ex: avlyssning av bildsk&auml;rmar och 
tangentbord med hj&auml;lp av r&ouml;jande signaler, radios&auml;ndare inuti 
datorer, avlyssning av samtal genom att rikta lasermikrofoner mot glasrutor 
och avst&auml;ngda mobiltelefoner, osv osv. Anledningen &auml;r inte att man 
inte skulle vilja, anledningen &auml;r att man helt enkelt inte har r&aring;d 
med den utrustning som fordras.</p>
<p>Under den h&auml;r rubriken kan jag passa p&aring; att n&auml;mna en del 
andra elektronikhackare som t&nbsp;ex uppsalahackaren och atarientusiasten 
<b>Marvin</b> (fingerat namn) som tillsammans med sina kompisar konstruerade 
egna telefonkort - evighetskort som aldrig tog slut... Efter en utdragen 
process d&ouml;mdes uppsalahackarna till villkorliga straff och 100 
dagsb&ouml;ter medan Telia inte fick ett &ouml;re i skadest&aring;nd. (Bland 
annat beroende p&aring; att Telia sj&auml;lva planterat best&auml;llningar 
p&aring; Marvins kort, nyfikna som de var p&aring; dennes uppfinning.) En del 
ingenj&ouml;rsstuderande runt om i landet blev s&aring; imponerade av Marvins 
telefonkort att de tillverkade kopior av kortet, och inom kort fanns det 
betydligt fler kopior &auml;n original. Marvin sj&auml;lv tillverkade aldrig 
s&auml;rskilt m&aring;nga kort. Han ville i princip bara visa att det var 
m&ouml;jligt, eftersom han h&ouml;rt Telia skryta om kortens 
&ouml;verl&auml;gsna s&auml;kerhet.</p>
<p>Ett liknande fall r&ouml;rde amigahackaren <b>Wolf</b> (ocks&aring; 
fingerat namn), en 23-&aring;ring hemmah&ouml;rande i Helsingborg, som 
r&aring;kade komma &ouml;ver en kortl&auml;sare f&ouml;r den typ av magnetkort 
som anv&auml;nds till bl&nbsp;a bankomatkort och, som i det h&auml;r fallet, 
<i>busskort</i>. Wolf var en ovanligt skicklig ungdom som kunde hantera all 
m&ouml;jlig teknisk utrustning. Han var dessutom h&auml;ndig. Han var utbildad 
p&aring; tv&aring;&aring;rigt el/tele-gymnasium, men betydligt mer 
h&auml;ngiven &auml;n de flesta h&ouml;gutbildade ingenj&ouml;rer. Han hade 
redan r&aring;kat i klameri med r&auml;ttvisan efter att han sysslat med 
hembr&auml;nning.</p>
<p>Utan n&aring;gra st&ouml;rre sv&aring;righeter lyckades han sj&auml;lv 
ansluta kortl&auml;saren till sin Amiga och skriva det program som 
anv&auml;ndes f&ouml;r att styra den. Fr&aring;n b&ouml;rjan ville han 
antagligen bara testa systemet f&ouml;r att se om det gick att programmera 
busskorten sj&auml;lv, men efterhand blev verksamheten alltmer 
aff&auml;rsm&auml;ssig. Det hela utvecklades till en mindre bulvanverksamhet 
d&auml;r hundratals, kanske rent av <i>tusentals</i> kort f&ouml;rfalskades. 
Tack vare ett v&auml;l fungerande och s&auml;kert datasystem kunde 
l&auml;nstrafiken i malm&ouml;hus l&auml;n sp&aring;ra de skyldiga och 
sp&auml;rra de f&ouml;rfalskade korten. Vid en husrannsakan hos Wolf hittade 
man bland annat Marvins utf&ouml;rliga beskrivning av Telias telefonkort.</p>
<p>Behovet av en fungerande lagstiftning f&ouml;r denna typ av brott &auml;r 
skriande. Det finns verksamheter som ligger p&aring; gr&auml;nsen till det 
till&aring;tna och som man inte utan vidare kan f&ouml;rbjuda. Det <i>&auml;r 
inte</i> f&ouml;rbjudet att &auml;ga kortl&auml;sare eller tillverka falska 
kort. Elektroniska "urkunder" som telefonkort eller dekodrar betraktas inte 
som urkunder just d&auml;rf&ouml;r att de &auml;r elektroniska, och &auml;r 
d&auml;rf&ouml;r inte f&ouml;rbjudna att inneha. Svensk lagstiftning &auml;r 
helt enkelt inte utformad f&ouml;r elektroniska urkunder. (&Auml;n.) Att 
d&auml;remot anv&auml;nda s&aring;dana &auml;r helt klart att betrakta som 
bedr&auml;geri. Piratdekodrar har man f&ouml;rbjudit i en speciell lag - men 
bara den aff&auml;rsm&auml;ssiga tillverkningen och f&ouml;rs&auml;ljningen. 
F&ouml;rmodligen har man gjort denna begr&auml;nsning f&ouml;r att inte 
inkr&auml;kta p&aring; radioamat&ouml;rernas friheter, vilket lett till att 
byggsatser och andra hj&auml;lpmedel f&ouml;r amat&ouml;rverksamhet &auml;r 
till&aring;tna.</p>
<p>L&ouml;sningen p&aring; kontroversen &auml;r givetvis inte f&ouml;rbud, 
utan att bygga system som &auml;r s&aring; s&auml;kra att de inte kan forceras 
&auml;ven om angriparen vet <i>allt</i> om hur de fungerar, vilket inte alls 
&auml;r om&ouml;jligt med hj&auml;lp av bra kryptoteknik. Fr&aring;gan &auml;r 
om <i>det</i> &auml;r s&aring; j&auml;kla bra. I ett samh&auml;lle som allt 
mer bygger p&aring; elektronisk valuta skulle detta n&auml;mligen kunna 
s&auml;tta P f&ouml;r <i>alla</i> tekniska bedr&auml;gerier och 
valutaf&ouml;rfalskningar. Jag skall &aring;terkomma till detta l&auml;ngre 
fram.</p>
<h2><a name="anark">"Anarkister"</a></h2>
<p>De "hackare" som kallas anarkister &auml;r knappast hackare i traditionell 
bem&auml;rkelse. Inte heller &auml;r de anarkister. Snarare &auml;r de 
ton&aring;ringar med ett rent allm&auml;nt intresse f&ouml;r bomber, gift, 
vapen och droger. Eftersom s&aring;dan information inte finns p&aring; ett 
normalt bibliotek s&ouml;ker sig dessa till den underjordiska datorkultur 
d&auml;r all information sprids h&auml;rs och tv&auml;rs mellan ungdomar som 
inte sj&auml;lva har barn och d&auml;rf&ouml;r inte k&auml;nner n&aring;got 
som helst ansvar f&ouml;r den information de sprider. Av uppenbara sk&auml;l 
betraktar ungdomarna varandra som j&auml;mlikar och ser det hela som 
n&aring;got av ett uppror mot vuxenkulturen. Barnsligt? Kanske. Som protest 
mot &ouml;verf&ouml;rmynderiet kan det knappast betraktas som barnsligt. Det 
finns f&ouml;r &ouml;vrigt en hel del vuxna "anarkister" ocks&aring;.</p>
<p>Anarkister utm&auml;rker sig genom att med aldrig sinande intresse 
distribuera ritningar p&aring; vapen och bomber, recept p&aring; droger, olika 
instruktioner om hur man b&auml;st tar livet av en annan m&auml;nniska osv. En 
del hackare blir enbart f&ouml;rbannade n&auml;r de ser sina BBS:er 
&ouml;versv&auml;mmas av s&aring;dant material (som ofta &auml;r 
fullst&auml;ndigt felaktigt, farligt och v&auml;rdel&ouml;st), andra 
l&aring;ter anarkisterna h&aring;llas.</p>
<p>Den i Sverige mest omtalade anarkistiska publikationen &auml;r <i>The 
Terrorists Handbook</i>. <a href="#24"><font 
size="-1"><sup>24</sup></font></a> M&aring;nga av tipsen i boken handlar bara 
om helt vanlig pyroteknik och har inget med terrorism att g&ouml;ra. (Jag 
undrar i bland om en av mina grannar p&aring; studentomr&aring;det i Lund 
d&auml;r jag tidigare bodde hade handboken hemma hos sig, eftersom han med 
aldrig svikande frenesi spr&auml;ngde hemmagjorda sm&auml;llare varenda 
kv&auml;ll. M&aring;nga kemistuderande har tydligen l&auml;rt sig mycket om 
pyroteknik genom att l&auml;sa den h&auml;r typen av information.)</p>
<p>En annan omtalad bok &auml;r <i>The Anarchist Cookbook</i>, som enligt 
utsago inneh&aring;ller fullst&auml;ndigt livsfarliga tips som endast stympar 
eller skadar den som f&ouml;rs&ouml;ker anv&auml;nda sig av dem. Det 
spekuleras om huruvida boken planterats av amerikansk 
underr&auml;ttelsetj&auml;nst.</p>
<p>En del tycks samla dylika ritningar och b&ouml;cker p&aring; h&ouml;g 
p&aring; samma vis som andra samlar stenar eller frim&auml;rken. Det &auml;r 
mest p&aring; senare tid s&aring;kallade <i>ASCII-traders</i> (<i>ASCII</i> 
betyder American Standard Code for Information Interchange, ungef&auml;r 
detsamma som text, fast digitalt, <i>trader</i> betyder handlare eller bytare) 
har dykt upp - informationssamlare som ringer runt till BBS:er och s&ouml;ker 
sig igenom Internet efter sp&auml;nnande information som &auml;r lite 
<i>suspekt</i> bara, liksom, f&ouml;r att ha den liksom. Fr&aring;ga inte vad 
som &auml;r s&aring; roligt med det. Samlande av d&ouml;da ting &auml;r 
n&aring;got man &auml;gnar sig &aring;t i princip helt utan anledning. 
Samlarlustan n&auml;r det g&auml;ller information &auml;r tydligen lika stark 
som n&auml;r det g&auml;ller fysiska objekt.</p>
<a name="subkulturer"></a>
<hr>
<h1><a name="subkultur">SUBKULTURERNAS SUBKULTUR</a></h1>
<p>Det som b&ouml;rjade p&aring; MIT och sedan spred sig ut i v&auml;rlden med 
hemdatorerna och datan&auml;tverken har n&aring;tt oss p&aring; ett s&auml;tt 
som gjort att vi knappt kan k&auml;nna igen fenomenet som det som fick de 
amerikanska undomarna att slita dagar och n&auml;tter med sina <i>hack</i>. 
Hackarna invaderade de svenska hemmen -- men inte m&aring;nga ins&aring;g att 
de f&aring;tt hackare i hemmet. N&auml;stan ingen anade att deras s&ouml;ner 
(och i n&aring;got fall d&ouml;ttrar) genom att tillbringa n&aring;gra timmar 
framf&ouml;r en sk&auml;rm kunde influeras av en datorkultur med r&ouml;tterna 
i de amerikanska h&ouml;gskolorna. Och jag skriver Commodore 64-historia, 
f&ouml;r det var d&auml;r allt b&ouml;rjade om vi ser till Sverige.</p>
<p>Den f&ouml;r sin tid (1984) riktigt avancerade C64:an hade inlett sin 
blomningstid; hundratusentals ungdomar i USA, Europa och Australien satt med 
sina br&ouml;dburksliknande datorer och fascinerades &ouml;ver 
m&ouml;jligheterna den erbj&ouml;d. C64:an var precis som Apple&nbsp;II och 
Atari&nbsp;800 datorerna byggd kring mikroprocessorn 6502 fr&aring;n 
kretstillverkaren <b>MOS</b> (som &auml;n idag anv&auml;nds i t&nbsp;ex 
Nintendos TV-spel), och d&auml;rf&ouml;r s&aring;g m&aring;nga Apple- och 
Atari-&auml;gare det som ett naturligt steg att g&aring; &ouml;ver till C64. 
Till en b&ouml;rjan var de flesta program, f&ouml;retr&auml;delsevis spel, som 
kom till datorn ganska simpla med usel grafik och pipigt ljud som 
p&aring;minde om det som alstras av en internh&ouml;gtalare i en PC utan 
ljudkort, men vid n&aring;gon punkt runt 1985--86 n&aring;dde marknaden en 
magisk gr&auml;ns, d&auml;r s&aring; m&aring;nga C64 maskiner var s&aring;lda 
att det l&ouml;nade sig att bygga upp f&ouml;retagsverksamhet enbart med 
syftet att producera program och spel till denna hemdator. Detta hade tidigare 
skett kring Apple och Atari i USA, men eftersom C64:an var den f&ouml;rsta 
riktigt stora europeiska hemdatorn var detta n&aring;got helt nytt p&aring; 
denna sida Atlanten. De f&ouml;rsta f&ouml;retagen d&ouml;k upp i England, som 
var det land som f&ouml;rst importerade C64:an, och blev ett europeiskt 
f&ouml;reg&aring;ngsland inom datorkultur.</p>
<p>Det var <i>spelen</i> med sin f&ouml;r tiden riktigt avancerade grafik och 
hyfsade ljud som piratkopierades och spreds &ouml;ver det som skulle komma att 
bli den sk <i>Scenen.</i> Scenen, ett slags virtuellt samh&auml;lle, hade 
uppst&aring;tt i USA runt 1979 och d&aring; var det spel till Apple och Atari 
som g&auml;llde. Programf&ouml;retagen var f&ouml;rbannade och kallade dem 
pirater och brottslingar.</p>
<p>Pirat BBS:er f&ouml;r hemdatorer, oftast best&aring;ende av en 
Apple&nbsp;II och programmet <i>ASCII Express Professional</i>, hade vuxit upp 
som svampar ur marken och ytterligare sp&auml;tt p&aring; den underjordiska 
hackar- och phreakarr&ouml;relsen med sina egna elektroniska tidningar och 
v&auml;rderingar. Den mest &ouml;k&auml;nda BBS:en var <b>Pirates Harbour</b>, 
som drevs av <b>Red Rebel</b>, med s&aring; prominenta anv&auml;ndare som 
<b>Mr&nbsp;Xerox</b> och <b>Krakowicz</b>, b&auml;gge namnbekanta 
kn&auml;ckare.</p>
<p>I Sverige hade en tid innan C64:ans int&aring;g hade en liten, t&auml;tt 
sammanh&aring;llen skara Apple&nbsp;II-entusiaster som, parallellt med att 
ABC-klubben vuxit fram som en representativ och salongsf&auml;ig datorklubb, 
drivit ett underjordiskt n&auml;tverk d&auml;r <b>Captain Kidd</b>, 
<b>Mr&nbsp;Big</b>, <b>Mr&nbsp;Sweden</b>, <b>TAD</b>, <b>TMC</b> (The Mad 
Computerfreak) och en del andra ingick. Eftersom det inte fanns n&aring;gon 
inhemsk marknad f&ouml;r Apple&nbsp;II-mjukvara i Sverige hade de importerat 
och kn&auml;ckt spel fr&aring;n USA som de sedan delade p&aring;. De hade 
&auml;ven kontakter med den &ouml;k&auml;nda amerikanska 
Apple&nbsp;II-underjorden och dess BBS:er. De flesta av dem bytte sedemera upp 
sig till C64, och med dem f&ouml;ddes den svenska Scenen.<a href="#25"><font 
size="-1"><sup>25</sup></font></a></p>
<p>Begreppet <i>Scen</i> &auml;r h&auml;r det samma som en teater- eller 
musikscen. En scen &auml;r n&aring;got man g&aring;r upp p&aring; f&ouml;r att 
visa vad man kan, inte f&ouml;r att f&ouml;rtj&auml;na sitt uppeh&auml;lle 
eller dominera andra. Scener f&ouml;rekommer inom n&auml;stan alla kulturella 
omr&aring;den, och fascinerande nog ocks&aring; inom en del 
teknologiskt-kulturella dom&auml;ner som bland radioamat&ouml;rer, 
modellflygplansentusiaster och hackare. Det som skiljer hemdatorscenen 
fr&aring;n andra scener &auml;r att den kolliderade med kommersiella intressen 
och p&aring; det viset kom att bli betraktad som en farlig och kriminell 
subkultur.</p>
<p>Scenen, med stort S, &auml;r allts&aring; en beteckning p&aring; den stora 
grupp av anv&auml;ndare som utbyter f&ouml;retr&auml;delsevis spelprogram och 
senare (som vi skall se) &auml;ven sk demoprogram. Tanken var enkel: 
varf&ouml;r k&ouml;pa ett spel f&ouml;r 150 kronor om jag kan kopiera det 
gratis av grannen? Verksamheten var givetvis olaglig, men den l&aring;g 
(vilket de flesta ocks&aring; ins&aring;g) p&aring; samma niv&aring; av 
olaglighet som att kopiera grannens vinylskivor till kassettband, med det enda 
undantaget att kopian inte f&ouml;rlorade kvalit&eacute; och kunde 
forts&auml;tta att reproduceras i hur m&aring;nga led som helst. En kopia av 
en kopia av en ko... ja, ni vet, &auml;r allts&aring; identisk med 
originalet.</p>
<p>&Aring;klagare som den svenska pionj&auml;ren <b>Christer Str&ouml;m</b> i 
Kristianstad och hans kolleger runt om i v&auml;rlden har till viss del 
lyckats hindra den aff&auml;rsm&auml;ssiga och massdistribuerade spridningen 
av dessa kopior, men den sk <i>privat</i>-kopieringen lever fortfarande i 
h&ouml;g&ouml;nsklig v&auml;lm&aring;ga, &auml;ven om den f&ouml;r ett 
&ouml;gonblick stoppades upp n&aring;got under tidigare delen av 90--talet av 
det faktum att moderna spel till framf&ouml;r allt PC-maskiner levererades 
p&aring; CD-skivor och d&auml;rmed inte var s&aring; l&auml;tta att kopiera. 
(Om de trots allt kopierades fyllde de kanske ett 50-tal disketter vilket 
gjorde det hela ganska ohanterligt och dyrbart.) Man k&ouml;pte hellre 
originalen &auml;n lade ned timmatal p&aring; kopiering.</p>
<p>Med de billiga CD-br&auml;nnarnas int&aring;g kopierar man givetvis 
&auml;ven CD-skivor i stor omfattning. Piratkopiorna sprids nu lika friskt via 
CD-skivor som tidigare via disketter.</p>
<p>Speciellt popul&auml;rt har ett system f&ouml;r ljudkomprimering, MPEG 
layer 3 eller MP3, blivit, i och med att det m&ouml;jliggjort masskopiering av 
komprimerad musik fr&aring;n CD-skivor. Detta kompakta musikformat trycker 
ihop en ljud-CD med i typfallet en faktor 1 till 12 vilket inneb&auml;r att en 
normal hitl&aring;t som i okomprimerat ljudformat &auml;r mellan 30 och 40 
megabyte f&ouml;rvandlas till en fil &agrave; 3-4 megabyte, vilket relativt 
bekymmersl&ouml;st kan transporteras via Internet och modem. MPEG layer 3 
komprimeringen f&ouml;r audio definierades av <b>Karlheinz Brandenburg</b> vid 
Fraunhofer-institutet i Erlangen, Tyskland. Brandenburg anses vara en av 
v&auml;rldens fr&auml;msta experter p&aring; ljudkomprimering. Svensken 
<b>Martin X</b> har bidragit till att definiera hur man skall paketera sk 
"metadata" som l&aring;ttitlar, genre och rent av hela bilder, i en 
mp3-fil.</p>
<p>Det har redan uppst&aring;tt en subkultur som anv&auml;nder Video-MPEG 
standarden f&ouml;r att komprimera och kopiera hela filmer, n&aring;got som 
speciellt uppm&auml;rksammades i och med att piratkopior av filmen <i>Star 
Wars: Episod I -- Det m&ouml;rka hotet</i> spreds i landet l&aring;ngt innan 
den svenska premi&auml;ren. Filmen spreds i form av tv&aring; fullmatade 
CD-skivor.</p>
<hr>
<p>Sedan den 1 januari 1993 &auml;r all kopiering av upphovsr&auml;ttsligt 
skyddad programvara, &auml;ven till v&auml;nner etc, f&ouml;rbjuden i svensk 
lag. Ingen individ har dock d&ouml;mts f&ouml;r att ha kopierat program till 
sina kompisar. Brottet &auml;r som sagt j&auml;mf&ouml;rbart med att kopiera 
skivor eller videofilmer, inte r&auml;cka ut handen n&auml;r man cyklar runt 
ett gath&ouml;rn etc etc. S&aring; l&auml;nge man inte massdistribuerar 
piratkopierad programvara kan man nog vara ganska lugn. Men det skall inte jag 
sitta h&auml;r och s&auml;ga, det &auml;r ju fruktansv&auml;rt politiskt 
inkorrekt.</p>
<p>N&aring;v&auml;l (tillbaks till 1984), de personer som tog bort de ofta 
n&auml;stan obefintliga kopieringsskydden fr&aring;n spelen, de sk 
<i>Kn&auml;ckarna</i> (eng: Crackers), kom p&aring; den f&ouml;rtr&auml;ffliga 
id&eacute;n att skriva sitt namn eller <i>pseudonym</i> (eng: <i>handle</i>) 
p&aring; en sk&auml;rm f&ouml;re spelet. Fenomenet &auml;r som s&aring; mycket 
annat i hackarv&auml;rlden till sin art besl&auml;ktat med <i>graffitti</i>. 
Om vi beaktar att en s&aring;dan kopia kunde n&aring; tiotals tusen eller fler 
personer (s&auml;kert fler &auml;n vad som iakttar en sprayad betongv&auml;gg) 
s&aring; f&ouml;rst&aring;r vi varf&ouml;r detta blev s&aring; popul&auml;rt. 
Hackare som gick under pseudonymer som <b>Mr&nbsp;Z, TMC</b> (The Mercenary 
Cracker)<b>, WASP</b> (We Against Software Protection),<b> Radwar, Dynamic 
duo</b> eller <b>CCS</b> (Computerbrains Cracking Service) florerade p&aring; 
sk&auml;rmarna. Bakom dessa namn dolde sig ibland enskilda hackare och ibland 
l&ouml;st sammanh&aring;llna grupper. I Amerika fanns det redan etablerade och 
v&auml;lorganiserade hackargrupper som inte gjorde annat &auml;n kn&auml;ckte 
spel, men i Sverige och &ouml;vriga Europa var fenomenet helt nytt. Den 
underjordiska hackarr&ouml;relsen b&ouml;rjade byggas upp fr&aring;n grunden, 
speciellt i storst&auml;derna d&auml;r det fanns gott om hackare som 
m&ouml;ttes p&aring; olika datorklubbar och utbytte erfarenheter och kopierade 
program.</p>
<p>Hemdatorn som medium hade enorm genomslagskraft, och ett flertal 
hackargrupper som bara sysslade med att avl&auml;gsna kopieringsskydd 
fr&aring;n spel, samt komprimera och distribuera den f&auml;rdiga 
<i>produkten</i> (eng: <i>wares</i>), uppstod p&aring; kort tid. Bland de 
allra f&ouml;rsta grupperna fanns exempelvis den amerikanska gruppen <b>Elite 
Circle</b> med r&ouml;tter inom s&aring;v&auml;l hackar- som phreakarkulturen 
och som redan tidigare drivit BBS:er med piratkopierad mjukvara till 
s&aring;v&auml;l Atari 800 som Apple&nbsp;II. Hela id&eacute;n att kn&auml;cka 
och sprida spel kom fr&aring;n USA d&auml;r det b&ouml;rjat med ett program 
som hette <b>Locksmith</b> till Apple&nbsp;II, som kunde ta bort 
kopieringsskyddet fr&aring;n programmen med hj&auml;lp av vissa parametrar. 
Till en b&ouml;rjan n&ouml;jde man sig med att byta parametrar till detta 
program, senare var man tvungen att l&auml;gga ned mer arbete p&aring; 
sj&auml;lva kn&auml;ckandet, och kn&auml;ckaren var sj&auml;lv tvungen att 
vara programmerare.</p>
<p>Hackarna gjorde detta f&ouml;r att de var f&ouml;rbannade p&aring; att 
programvaruf&ouml;retagen lade in kopieringsskydd som hindrade dem fr&aring;n 
att snoka i programmen p&aring; egen hand, kopiera dem och ge dem till sina 
v&auml;nner. De ville att informationen skulle vara fri. Detta var den 
verkliga orsaken, &auml;ven om man g&auml;rna tog till bortf&ouml;rklaringar i 
stil med: <i>"Programmen &auml;r f&ouml;r dyra, Jag kopierar bara program jag 
&auml;nd&aring; inte skulle ha r&aring;d att k&ouml;pa, Jag vill testa 
programmet innan jag k&ouml;per det"</i> osv, som bara till viss del var 
sanna. Det grundl&auml;ggande idealet var att information <i>inte kunde</i> 
&auml;gas, och att man <i>inte ville</i> vara en del av n&aring;gon 
mjukvaruindustri.</p>
<p>Ett av de allra f&ouml;rsta programmen som piratkopierades, kanske det 
allra f&ouml;rsta n&aring;gonsin, var <i>Altair BASIC</i> som levererades 
stansad p&aring; h&aring;lremsa till datorn med samma namn. BASIC betyder 
Beginners All-purpose Symbolic Instruction Code, dvs nyb&ouml;rjarens 
symboliska instruktionskod f&ouml;r allehanda syften, och Altair BASIC var 
skriven av ingen mindre &auml;n <b>Bill Gates</b>. Bakom kopieringen l&aring;g 
en av medlemmarna i Homebrew computer club i Silicon Valley, en hackare som 
senare kallade sig <b>Nightstalker</b> (Dan Sokol) som skrev ett program som 
kopierade h&aring;lremsan och d&auml;rmed blev v&auml;rldens f&ouml;rsta 
kn&auml;ckare. Den d&aring; 19-&aring;rige Gates blev vansinnig och skrev ett 
argt brev till anv&auml;ndargrupperna d&auml;r han menade att det var 
st&ouml;ld att kopiera ett program och att de som gjorde det 
f&ouml;rst&ouml;rde branchen. De flesta tyckte att lille Bill var dum i 
huvudet; ingen hade n&aring;gonsin tidigare f&ouml;rs&ouml;kt s&auml;lja 
datorprogram -- det normala var att alla delade p&aring; allt. Till de stora 
datorsystemen f&ouml;ljde programvaran med som en del av maskinen, och i den 
m&aring;n n&aring;gon kopierade den var det ingen som brydde sig. Med 
hemdatorerna uppstod piratkopieringen, helt enkelt d&auml;rf&ouml;r att det 
fanns mjukvaruf&ouml;retag som ville sko sig p&aring; den nya hobbyn. 
Hobbyisterna sj&auml;lva bad aldrig om n&aring;gra mjukvaruf&ouml;retag.</p>
<p>H&auml;r m&aring;ste vi ocks&aring; g&ouml;ra en viktig distinktion: 
hackare skiljer p&aring; vanlig kompiskopiering och <i>pirater</i>. Piraterna 
&auml;r inte kompisar, utan liksom dataf&ouml;retagen personer som 
f&ouml;rs&ouml;ker sl&aring; mynt av piratkopieringen. Piraterna parasiterar 
s&aring;v&auml;l p&aring; hemdatorhackarna som bara vill ha lite spel, som 
p&aring; datorbranchen i allm&auml;nhet. <i>B&aring;de</i> hackare <i>och</i> 
dataf&ouml;retag, distribut&ouml;rer etc, anser att pirater &auml;r 
<i>avskum</i>. Dataf&ouml;retagen f&ouml;r att de stj&auml;l deras inkomster, 
hackarna f&ouml;r att de skapar ett nytt beroendef&ouml;rh&aring;llande som 
inte &auml;r ett dugg b&auml;ttre &auml;n det gamla. Hackarna h&aring;ller i 
allm&auml;nhet h&aring;rt p&aring; att kopiering &auml;r n&aring;got man 
g&ouml;r p&aring; v&auml;nskaplig basis, och <i>gratis</i>. Bara i n&aring;got 
undantagsfall har hackare samarbetat med pirater f&ouml;r att exempelvis 
f&aring; tag i originalspel (idag k&auml;nda under det mer kufiska namnet 
"licenser") att kn&auml;cka. Sveriges st&ouml;rste pirat n&aring;gonsin, 
<b>Jerker</b> (fingerat namn) en drygt 40-&aring;rig f&ouml;rtidspensionerad 
tv&aring;barnspappa i Knislinge utanf&ouml;r Kristianstad, hatades av 
s&aring;v&auml;l branchen som av hackarna sj&auml;lva, m&ouml;jligen med 
undantag f&ouml;r gruppen <b>Xakk</b> som under en period var beroende av 
piraten f&ouml;r att f&aring; tag p&aring; originalspel. Ryktet s&auml;ger att 
han inte har gett sig &auml;n, utan fortfarande mer eller mindre lever 
p&aring; piratkopiering. Sj&auml;lv s&auml;ger han sig vara ointresserad av 
datorer, och uppenbarligen st&auml;mmer det. Min gissning &auml;r att han 
&auml;r betydligt mer intresserad av pengar.</p>
<hr>
<p>S&aring;dan var Scenen 1986: I takt med att hackarna f&ouml;rdjupade sina 
programmeringskunskaper b&ouml;rjade introduktionssk&auml;rmarna f&ouml;re 
spelen att utvecklas och f&aring; flera dimensioner. Man h&auml;mtade 
inspiration fr&aring;n titelsk&auml;rmar och sekvenser ur spel, och fr&aring;n 
att ha best&aring;tt av mest vertikalt rullande text tillf&ouml;rdes musik, 
utvecklad grafik, animationer och ett antal tekniska trick f&ouml;r att 
f&aring; det hela att se h&auml;ftigare ut. En ny konstform som ut&ouml;vades 
av enbart programmerare, det sk <i>introt</i>, var f&ouml;dd. &Auml;ven om 
dessa uppst&aring;tt redan p&aring; Apple&nbsp;II-tiden, och d&aring; i ganska 
enkla former, var det f&ouml;rst p&aring; C64 som den avancerade maskinvaran 
till&auml;t den att blomma ut. Grupper som <b>Eagle soft, Hotline, Comics 
Group, FAC</b> (Fedaration Against Copyright),<b> Triad</b> och 
<b>Fairlight</b> &ouml;versv&auml;mmade Scenen i mitten och slutet av 
&aring;ttiotalet.</p>
<p>N&aring;gra av grupperna startade egna BBS:er, elektroniska anslagstavlor, 
d&auml;r tankar utbyttes och programmen spreds. Begreppet <i>elit</i> 
inf&ouml;rdes som en beteckning p&aring; de grupper som var mest produktiva 
och hade flest kanaler att distribuera sina alster, framf&ouml;r allt till 
USA. Den europeiska delen av Scenen var sjukligt fixerad vid att snabbt 
f&aring; sina kn&auml;ckta spel distribuerade till staterna, f&ouml;rmodligen 
en sorts lillebrorskomplex som berodde p&aring; att Scenen fr&aring;n 
b&ouml;rjan uppst&aring;tt kring de amerikanska Apple&nbsp;II-datorerna och de 
mest erfarna hackarna de facto fanns d&auml;r. Det var dem man ville imponera 
p&aring; med sina kn&auml;ckta spel. Ju fler v&auml;nskapsband man hade med 
USA, desto mer elit var man.</p>
<p>Kravet p&aring; &ouml;ppna kanaler ledde till att flera hackare 
b&ouml;rjade attackera bland annat Internet och liera sig med de europeiska 
s&aring;v&auml;l som amerikanska phreakarna f&ouml;r att f&aring; loss 
&ouml;ppna kanaler till v&auml;st. Phrekarna och n&auml;tverkshackarna kallade 
dessa nykomlingar fr&aring;n hemdatorv&auml;rlden f&ouml;r <i>Warez d00ds</i> 
(sv ung: <i>piratpolare</i>) eftersom de alltid kom springande med "varor" i 
form av piratkopierade spel. I sina egna led kallades de <i>traders</i> 
(handlare) eller uttryckligen <i>modem-traders</i>, eftersom de anv&auml;nde 
modem f&ouml;r att koppla upp sig till olika BBS:er. Till en b&ouml;rjan var 
det amerikaner som var insatta i phrekandets sk&ouml;na konst som ringde upp 
olika europeiska kn&auml;ckargrupper, senare var det europ&eacute;erna 
sj&auml;lva som b&ouml;rjade ringa till USA, hacka datorer p&aring; Internet 
osv.</p>
<p>S&aring; sm&aring;ningom ledde denna inbillade storebror i v&auml;ster till 
att det europeiska hemdatorhackarna var totalt &ouml;verl&auml;gsna de 
amerikanska i allt vad programmering och spelkn&auml;ckning hette. Under 
1987--88 b&ouml;rjade de amerikanska spelf&ouml;retagen kopieringsskydda de 
spel de s&aring;lde till Europa, medan de l&auml;t bli att skydda de exemplar 
som s&aring;ldes inom USA. Man fruktade de europeiska kn&auml;ckargrupperna 
och speciellt Sverige n&auml;mndes som ett ovanligt farligt land. Man menade 
att en stor del av den piratkopierade programvara som spreds i Europa och USA 
h&auml;rh&ouml;rde fr&aring;n Sverige, och det var faktiskt sant. De flesta av 
dessa spel h&auml;rh&ouml;rde fr&aring;n en importbutik i G&ouml;teborg dit en 
svensk hackare kom en g&aring;ng i veckan f&ouml;r att "testa" nya spel. Utan 
att butiksinnehavarna hade en aning om det, kopierade han spelen och skickade 
dem till olika svenska kn&auml;ckare.</p>
<p>Det dr&ouml;jde inte l&auml;nge f&ouml;rr&auml;n n&aring;gon kom p&aring; 
id&eacute;n att bryta loss introt fr&aring;n spelet och l&aring;ta det 
st&aring; f&ouml;r sig sj&auml;lvt, kanske rent av fylla hela datorns 
minnesutrymme, och d&auml;rmed uppstod de rena <i>demo</i>programmen 
(h&auml;danefter kort <i>demo</i>), dedicerade &aring;t grafiska och 
musikaliska uppvisningar samt teknisk exkvilibrism. De allra f&ouml;rsta 
demona var samlingar med musik fr&aring;n olika spel, oftast bara 
f&ouml;rsedda med en enkel textsk&auml;rm. Det var f&ouml;r det mesta samma 
grupper som tidigare sysslat med spelkn&auml;ckning och intron som 
&ouml;vergick till att delvis producera demon, men rena demogrupper uppstod 
ocks&aring;, t ex <b>1001 Crew, The Judges, Scoop</b> eller <b>Ash & Dave</b>. 
Man byggde upp en egen jargong och ett eget sk&ouml;nhetsideal framf&ouml;r 
allt genom att byta program och erfarenheter via <b>Compunet</b> i England som 
var ett enormt konferenssystem avsett enbart f&ouml;r hemdatorentusiaster, 
j&auml;mf&ouml;rbart med ABC-klubbens <i>Q-Zentral</i> h&auml;r hemma i 
Sverige. Compunet blev en h&aring;rd k&auml;rna i demogruppernas kretsar, men 
huvuddelen av programbytena skedde fortfarande via diskettbyten eller BBS:er. 
Senare, framf&ouml;r allt under 1988, var den underjordiska tidningen 
<i>Illegal</i> en slags kulturell knutpunkt f&ouml;r denna hastigt 
framv&auml;xande kultur.</p>
<p>Snart skapades ideal betr&auml;ffande vad som var bra och d&aring;ligt och 
den allm&auml;nt bekanta termen <i>lamer</i> (sv ung: <i>lamis</i>) myntades 
som en beteckning f&ouml;r de som ist&auml;llet f&ouml;r att programmera 
sj&auml;lva, anv&auml;nde enkla presentationsprogram f&ouml;r att 
framst&auml;lla demon. Uttrycket kommer antagligen ursprungligen fr&aring;n 
skateboardslang. Ordet <i>lamer</i> spred sig vida utanf&ouml;r 
hackarkretsarna och till&auml;mpades snart p&aring; varje datorm&auml;ssig 
odugling. M&aring;nga liknande slanguttryck har deriverats fr&aring;n Scenen, 
men refereras inte till denna k&auml;lla i <i>The Jargon File</i>, som 
ist&auml;llet f&ouml;rmedlar en bild av de subkulturella hackarna (uteslutande 
kallade <i>warez d00ds</i>) som ogr&auml;s och oduglingar. Detta &auml;r 
b&aring;de f&ouml;rdomsfullt och felaktigt.<a href="#26"><font 
size="-1"><sup>26</sup></font></a></p>
<p>Att de amerikanska akademiska hackarna fr&aring;n MIT, Stanford och Berkely 
m&nbsp;fl betraktar hemdatorhackarna som mindre v&auml;rda amat&ouml;rer 
&auml;r ganska naturligt om man ser det hela ur amerikanskt perspektiv; 
d&auml;r var alla hemdator&auml;gande ton&aring;ringar i princip uteslutande 
intresserade av spel. Demon och Intron var primitiva och befann sig inte alls 
p&aring; samma niv&aring; som de europeiska. Den amerikanska delen av Scenen 
var &ouml;ver huvud taget mycket mindre kulturell &auml;n den europeiska. De 
amerikanska hackarna var kraftigt influerade av phrekarkulturen och var 
d&auml;rf&ouml;r uppk&auml;ftiga och aggressiva. F&ouml;raktet var 
&ouml;msesidigt.</p>
<p>En olycklig konsekvens av detta &auml;r att europeiska hackare som 
s&ouml;ker sin indentitet l&auml;tt tar &aring;t sig de amerikanska idealen 
och tar &ouml;ver den l&auml;tt f&ouml;raktfulla h&aring;llningen mot 
hemdatorentusiasterna. Det kan vara v&auml;rt att p&aring;peka att den breda 
kulturella hackarbasen i Europa utgjordes av hemdatorentusiasterna, och inte 
av sm&aring; studentf&ouml;reningar p&aring; h&ouml;gskolor, phreakare eller 
n&auml;tverkshackare. Den europeiska hackaridentiteten byggdes kring 
Commodores och Ataris hemdatorer, och det &auml;r ocks&aring; d&auml;r den 
europeiska hackaren b&ouml;r s&ouml;ka sina r&ouml;tter. Sedan &auml;r det 
klart att det finns v&auml;rderingar och traditioner som &auml;rvts ned 
fr&aring;n de amerikanska h&ouml;gskolorna. En sak &auml;r dock t&auml;mligen 
s&auml;ker: <i>de europeiska hemdatorhackarna utvecklade datorkonsten p&aring; 
ett s&auml;tt som aldrig skedde i Amerika</i>. Den breda skaran av 
ton&aring;riga europeiska hackare skapade en amat&ouml;rbaserad och vacker 
konstform som MIT och Stanford aldrig sett maken till.</p>
<h2><a name="demos">Konstformen Demo</a></h2>
<p>Ett demo &auml;r lite sv&aring;rt att karakterisera. Egentligen skall det 
upplevas. Redan de f&ouml;rsta hackarna p&aring; MIT gjorde runt 1961 enkla 
demon p&aring; datorn PDP-1 i form av sm&aring; matematiska m&ouml;nster som 
ritades upp p&aring; en enkel bildsk&auml;rm, n&aring;got som kallades 
<i>Tri-pos</i> eller <i>Minskytronm&ouml;nster</i> efter professorn med samma 
namn. De var vackra, med hade inget praktiskt 
anv&auml;ndningsomr&aring;de.</p>
<p>Sinuskurvor, rullande text och r&ouml;rliga grafikblock tillsammans med 
musik utgjorde de f&ouml;rsta demona p&aring; hemdatorer. Efterhand har det 
hela blivit mer och mer likt film eller f&ouml;retagsdemonstrationer, 
n&aring;got man kallar <i>trackmo</i> (sv ung: <i>sp&aring;rdemo</i>) och som 
kommer sig av att man kontinuerligt m&aring;ste ladda in nya data fr&aring;n 
en diskett f&ouml;r att h&aring;lla demot ig&aring;ng. En diskett &auml;r 
n&auml;mligen indelad i <i>tracks</i>, allts&aring; sp&aring;r. Alltsedan MIT 
har demoprogrammerare haft en passion f&ouml;r att v&auml;va in matematiska 
bildm&ouml;nster i sina skapelser.</p>
<p>Ungef&auml;r samtidigt som demona uppstod b&ouml;rjade den nya 
kulturyttringen att sprida sig fr&aring;n C64 till andra datorer, f&ouml;rst 
<b>Atari ST</b> (1984) med grupper som <b>TCB</b> (The Care Bears) och 
<b>Omega</b> och senare Commodores<b> Amiga</b> (1986) d&auml;r bland annat 
<b>Defjam, Top Swap, Northstar</b> och <b>TCC / Red Sector</b> eller senare 
<b>Skid Row</b> och <b>Paradox</b> blev s&auml;rskilt namnbekanta. F&ouml;rst 
1988--89 b&ouml;rjade demon dyka upp &auml;ven p&aring; <b>IBM PC</b> 
fr&aring;n bland annat de svenska pionj&auml;rerna <b>TDT</b> (The Dream Team) 
och <b>Space Pigs</b>. (Macintosh har mig veterligt aldrig n&auml;rt 
n&aring;gon demoverksamhet, men det kan komma att &auml;ndras i och med att 
denna blivit mera "hemdator".) Utbytet av spel, intron och demon var helt 
beroende av ett n&auml;tverk av brevf&ouml;rs&auml;ndelser och ett antal 
BBS:er och personer som ringde transnationellt och transkontinentalt och 
f&ouml;rmedlade programmen. Demogrupperna hade inte r&aring;d att koppla in 
sig p&aring; Internet under &aring;ttiotalet, bara n&aring;gon enstaka hackare 
som gick p&aring; h&ouml;gskola hade den m&ouml;jligheten, och merparten av 
dessa Commodore-hackare var i gymnasial &aring;lder. De hackare som gick 
p&aring; h&ouml;gkolan var oftast "gammel-hackare" som tyckte att minidatorer 
var det h&auml;ftigaste som fanns och struntade blankt i hemdatorerna.</p>
<p>Eftersom ett dataprogram kopieras i flera led erbjuder dessa utm&auml;rkta 
m&ouml;jligheter till spridning av namn och adress f&ouml;r ytterligare 
ut&ouml;kning av bytesmarknaden. Ganska snart skaffade sig de tidiga 
hackargrupperna medlemmar som hade till enda uppgift att kopiera och byta spel 
och demon med likasinnade, fr&auml;mst f&ouml;r att sprida den egna gruppens 
alster. De kallades <i>swappers</i> (sv: bytare, uttalas "swopper") och en 
flitig swapper kunde ha runt hundratalet kontakter. Eftersom det inte var 
s&auml;rskilt billigt att skicka flera dussintal brev i m&aring;naden var det 
m&aring;nga som, till postverkets stora f&ouml;rtret, b&ouml;rjade spreja 
fixativ p&aring; frim&auml;rkena s&aring; att de skulle "h&aring;lla 
l&auml;ngre".</p>
<p>Renodlade bytare uppt&auml;ckte snart att man kunde byta andra saker 
&auml;n disketter och det utvecklades tv&aring; nya subkulturer: 
<i>film-swappers</i> och <i>tape-swappers</i>. De f&ouml;rra bytte videofilmer 
av allehanda karakt&auml;r, f&ouml;retr&auml;delsevis filmer som var 
totalf&ouml;rbjudna av statens biografn&auml;mnd eller p&aring; annat 
s&auml;tt var sp&auml;nnande. En <i>tape-swapper</i> bytte musikkassetter.</p>
<p>Diskettbyten mellan hackare har betytt otroligt mycket som kontaktyta 
f&ouml;r dessa subkulturer. Man skriver heller aldrig <i>disk-swapper</i>, 
eftersom ordets ursprungliga betydelse inneb&auml;r att man byter just 
disketter. Speciellt filmbytare h&auml;nger naturligt ihop med datorkulturen 
eftersom videons genombrott sammanf&ouml;ll med hemdatorboomen under mitten av 
80--talet.</p>
<p>Ofta bytte en bytare b&aring;de disketter, filmer, kassettband och vad man 
nu kunde f&aring; f&ouml;r sig att byta. Skillnaden mellan en bytare och en 
vanlig brevv&auml;xlare &auml;r att sj&auml;lva bytesobjektet, disketten, 
kommer f&ouml;re allt annat. Orkar man inte skriva n&aring;got brev s&aring; 
skickar man helt enkelt bara en diskett m&auml;rkt med sitt eget namn, 
s&aring; att mottagaren vet vem som skickat den. Diskettbytandet &auml;r dock 
en f&ouml;reteelse som h&ouml;r samman med 80--talets europeiska 
hemdatorhackare. P&aring; det tidiga 90--talets IBM PC var det relativt 
ovanligt -- det normala var d&aring; att man h&auml;mtade hem de program man 
vill ha fr&aring;n en BBS. Numera &auml;r det givetvis bara Internet som 
g&auml;ller. Man har g&aring;tt fr&aring;n <i>swapping</i> till 
<i>trading</i>, dvs fr&aring;n disketter till modem.</p>
<p>Byte av piratkopierad och kn&auml;ckt programvara via Internet sker 
p&aring; slutna maskiner vars administrat&ouml;r man m&aring;ste vara bekant 
med (eller bli bekant med) f&ouml;r att f&aring; tilltr&auml;de. Liksom 
tidigare p&aring; BBS:erna anv&auml;nds en <i>ratio</i> 
(f&ouml;rh&aring;llande eller skala, som i "kartan i skala 1:15") som 
inneb&auml;r att man m&aring;ste ladda upp t ex 1 megabyte f&ouml;r att 
f&aring; ladda ner 15 megabyte. (Att "ladda upp" inneb&auml;r att 
&ouml;verf&ouml;ra ett program till en avl&auml;gsen maskin, att "ladda ner" 
inneb&auml;r att man h&auml;mtar hem en kopia till sin egen maskin.) Om man 
inte till&auml;mpar s&aring;dana f&ouml;rh&aring;llanden riskerar man att 
maskinen snart &ouml;verbelastas av personer som bara laddar ner, vilka brukar 
kallas <i>leechers</i> (iglar, blodsugare). Antalet grupper och slutna 
maskiner (<i>sites, distro sites</i> osv) &auml;r o&ouml;versk&aring;dligt och 
de olika grupperna har specialiserat sig p&aring; olika typer av program. 
Namnbekanta &auml;r t ex <b>Radium</b> som bara kn&auml;cker audio-relaterade 
program.</p>
<p>Fr&aring;n b&ouml;rjan bestod hackargrupper bara av just programmerare och 
bytare, eller personer som var kombinationer av b&aring;da. De 
framg&aring;ngsrikaste hackargrupperna av det h&auml;r slaget har alltid varit 
de som haft geografisk n&auml;rhet mellan medlemmarna, s&aring; att man kunnat 
byta id&eacute;er och erfarenheter utan dyra och kr&aring;ngliga 
telefonf&ouml;rbindelser. Efter ett tag uppstod behov av mer specialiserade 
hackare; kategorierna <i>musiker, grafiker,</i> de tidigare 
n&auml;mnda<i>kn&auml;ckarna</i> och <i>kodare</i> (eng: <i>coder</i>) 
uppstod. Skillnaden mellan kn&auml;ckare och kodare var att kn&auml;ckare 
specialiserade sig p&aring; att f&ouml;rst&ouml;ra kopieringsskydd (dvs 
modifiera befintliga program) medan kodare &auml;gnade sig &aring;t ren 
programmering.</p>
<p>Att f&ouml;rst&ouml;ra kopieringsskydd &auml;r i sig inte f&ouml;rbjudet. 
(En produkt som du k&ouml;pt har du faktiskt r&auml;tt att g&ouml;ra vad du 
vill med.) Att d&auml;remot sprida det "kn&auml;ckta" programmet vind f&ouml;r 
v&aring;g, vilket bytarna ofta gjorde, &auml;r h&ouml;gst illegalt. (Jag 
b&ouml;r kanske po&auml;ngtera att l&aring;ngt ifr&aring;n alla bytare bytte 
copyrightskyddade program, m&aring;nga h&ouml;ll sig till demos.) Nu har vi 
dock &aring;ter liknelsen med att kopiera musik CD-skivor, n&aring;got som 
&auml;r lika illegalt. Ingen normalt funtad polisi&auml;r myndighet skulle 
f&aring; f&ouml;r sig att ingripa mot en hobbyhackare som kopierade program av 
sina kamrater, s&aring; l&auml;nge detta inte &auml;r aff&auml;rsm&auml;ssigt. 
Detta visste inte kn&auml;ckarna och bytarna, viket gjorde det hela mycket 
sp&auml;nnande och "f&ouml;rbjudet". (Minns att en medelhackare var i 
gymnasial &aring;lder och att det i den &aring;ldern &auml;r viktigt att 
trotsa samh&auml;llet.)</p>
<p>I USA fanns det ytterligare en kategori hackare som kallades <i>fixers</i> 
(sv: <i>fixare</i>). Dessa anpassade program avsedda f&ouml;r europeiska PAL 
TV-system till den nordamerikanska TV-standarden NTSC, en grupp som inte finns 
bland PC-hackarna eftersom alla PC-maskiner har egna system f&ouml;r 
bildsk&auml;rmar ist&auml;llet f&ouml;r att utnyttja TV-apparater. En del 
grupper hade ocks&aring; <i>suppliers</i> (sv: <i>tillhandah&aring;llare</i>) 
som skaffade fram originalprogram som kn&auml;ckarna kunde ta bort 
kopieringsskydden fr&aring;n. Det var inte helt ovanligt att dessa arbetade 
p&aring; datorbutiker eller rent av hos programtillverkare.</p>
<p>Av sociala sk&auml;l uppstod redan runt 1984 sk <i>copy-partyn</i> 
(kopieringspartaj) d&auml;r flera hackare fr&aring;n olika grupper samlades 
p&aring; n&aring;gon ort f&ouml;r att umg&aring;s och byta erfarenheter. 
M&ouml;jligen inspirerades man av publiciteten kring The Whole Earth Catalogs 
f&ouml;rsta hackarkonferens samma &aring;r. F&ouml;reteelsen p&aring;minner om 
rollspelskonvent eller t&nbsp;ex bokm&auml;ssan i G&ouml;teborg 
s&aring;tillvida att det &auml;r en ganska smal intressegrupp som 
tr&auml;ffas, med den skillnaden att det hela &auml;r ganska tumultartat och 
uppsluppet, mer som ett party &auml;n en vanlig m&auml;ssa. Ben&auml;mningen 
<i>copy-party</i> kommer av det faktum att det kopierades en hel del p&aring; 
dessa partyn, b&aring;de legalt och illegalt. P&aring; senare tid har man ofta 
d&auml;mpat ben&auml;mningen lite grand och kallar det hela f&ouml;r 
<i>demo-party</i> eller bara <i>party</i>. En ber&ouml;md serie regulj&auml;ra 
copy-partyn h&ouml;lls under 80--talet i den lilla holl&auml;ndska staden 
<b>Venlo</b>. <i>The Party</i> (med stort P) &auml;r f&ouml;rmodligen Europas 
(eller rent av v&auml;rldens) st&ouml;rsta och mest v&auml;lbes&ouml;kta 
kopieringspartaj. Det h&aring;lls regulj&auml;rt i mellandagarna 27-30 
december varje &aring;r sedan 1991 i Herning messecenter, Danmark, och drog 
n&auml;rmare 2000 personer 1994.</p>
<p>Inte ens hackare kan h&aring;lla sams: stridigheter mellan grupper och 
personer urartade (urartar?) ofta i regelr&auml;tta "g&auml;ngkrig" som mest 
handlade om psykologisk krigf&ouml;ring. M&aring;let var d&aring; att 
f&ouml;rs&ouml;ka frysa ute en grupp eller en person genom att v&auml;gra byta 
disketter, och samtidigt uppmana alla sina v&auml;nner att g&ouml;ra det 
samma. P&aring; s&aring; vis kunde en person eller en grupp "kastas ut" ur 
gemenskapen. F&ouml;r att uppn&aring; detta spred man l&aring;nga textfiler 
med spetsade sanningar eller rena osanningar, varp&aring; den angripne svarade 
med samma mynt. Krigen ledde i princip aldrig till n&aring;gonting, och 
handgem&auml;ng p&aring; copypartyn var ytterst s&auml;llsynt. Att f&ouml;ra 
psykologiskt g&auml;ngkrig mot andra hackare f&aring;r v&auml;l betraktas som 
ganska harml&ouml;st, &auml;ven om de inblandade ofta var helhj&auml;rtat 
engagerade i kriget. Man f&aring;r anta att dessa schismer l&auml;rde 
ton&aring;riga hackare en <i>hel del</i> om vad krig egentligen g&aring;r ut 
p&aring;: det blossar upp ett tag, och sedan g&aring;r det &ouml;ver, och 
sedan blossar det upp igen n&aring;gon annanstans. N&aring;gra l&auml;mnar 
Scenen (eller <i>d&ouml;r</i> i ett verkligt krig) men de flesta stannar kvar, 
och en annan dag uppst&aring;r ett annat gr&auml;l.</p>
<p>Jag kan passa p&aring; att n&auml;mna att bland phreakarna gick krigen 
&ouml;ver mycket snabbare: man polisanm&auml;lde helt enkelt den man hatade. 
Det var det enda s&auml;ttet att praktiskt ingripa i en phreakares liv. Hos 
phreakarna s&aring;v&auml;l som hos hemdatorhackarna dominerade dock 
v&auml;nskapen. I och med krigen mellan hackargrupper flyttades &auml;nnu ett 
stycke m&auml;nskligt beteende &ouml;ver till telerymden. Abstraktionen med 
krig som ett avancerat schackspel i form av schismer p&aring; Scenen, 
s&aring;v&auml;l som i olika rollspel eller handgripligen som i filmen <i>War 
Games</i> har gjort m&aring;ngen hackare cynisk i f&ouml;rh&aring;llande till 
den m&auml;skliga naturen.</p>
<hr>
<p>De som &auml;r (och var) aktiva p&aring; Scenen &auml;r det f&ouml;r att de 
har ett annat f&ouml;rh&aring;llande till datorer &auml;n n&aring;gon tidigare 
generation har haft. D&auml;r en annan m&auml;nniska bara ser en burk, en 
maskin med bildsk&auml;rm och tangentbord, ser hobbyhackaren en hel v&auml;rld 
med sina egna sociala regler och dolda hemligheter. Det &auml;r dessa dolda 
hemligheter som lockar, drar, och f&aring;r hackaren att gl&ouml;mma allt utom 
hackandet. S&ouml;kandet efter mer kunskap accelererar sedan f&ouml;r att 
n&aring; en topp av intensiv kreativitet. Man producerar d&aring; ett demo 
p&aring; ett par veckor eller kn&auml;cker ett spel om dagen. Alla sociala 
kontakter utanf&ouml;r datorn och de som anv&auml;nder den blir oviktiga.</p>
<p>De flesta n&aring;r sedan en gr&auml;ns n&auml;r de tr&ouml;ttnar p&aring; 
Scenen och den eviga jakten p&aring; nytt, st&ouml;rre och b&auml;ttre. Man 
<i>quittar</i> dvs slutar, helt enkelt. En hackare som jag k&auml;nner 
v&auml;l sade en g&aring;ng:</p>
<p><i>"Det &auml;nda riktiga s&auml;ttet att quitta, &auml;r att sl&auml;pa ut 
datorn till ett tr&auml;sk och kasta ned den d&auml;r"</i>, n&aring;got som 
f&aring;r illustrera den leda ett alltf&ouml;r intensivt scenliv kan leda 
till. Andra tar det mera m&aring;ttligt med hackandet och lever ett 
n&aring;gots&aring;n&auml;r normalt socialt liv vid sidan av. Det &auml;r de 
som stannar l&auml;ngst p&aring; Scenen. (Sj&auml;lv har jag varit d&auml;r 
sedan 1986 och &auml;r alltj&auml;mt kvar, om &auml;n n&aring;got sporadiskt 
aktiv.)</p>
<p>Scenen s&auml;ger en del om vad hackarkultur egentligen &auml;r: ett tak 
att samlas under. Det handlar om utforskande av datorer, datasystem och 
n&auml;tverk, men ocks&aring; om att utforska hur samh&auml;llet fungerar och 
skapa n&aring;got nytt och eget genom att g&ouml;ra experiment med 
subkulturer. Det &auml;r d&auml;rf&ouml;r hackare tar sig in i n&auml;tverk 
som de inte f&aring;r vara i, det &auml;r d&auml;rf&ouml;r de sprejar fixativ 
p&aring; frim&auml;rken och struntar i allt vad copyright heter. De vill 
utforska och se hur saker och ting fungerar. De vill, kanske omedvetet, 
l&auml;ra sig inf&ouml;r framtiden. Det handlar om utforskande och inte 
kallblodig st&ouml;ld.<a href="#27"><font size="-1"><sup>27</sup></font></a> 
Hackarna &auml;r inga egocentriska brottslingar med avsikter att 
f&ouml;rst&ouml;ra s&aring; mycket som m&ouml;jligt. De &auml;r, enligt min 
mening, bara barn av sin tid.</p>
<p>Det h&auml;r med utforskandet &auml;r egentligen det enda som driver vad 
som kan kallas <i>riktiga</i> hackare. Den som g&ouml;r samma saker med 
motivet att stj&auml;la eller sabotera &auml;r bedragare eller databrottsling, 
inte hackare.</p>
<p>Hur speciell hackarkulturen kring hemdatorerna verkligen &auml;r 
framg&aring;r med all &ouml;nskv&auml;rd tydlighet om man l&auml;ser 
sociologen <b>J&ouml;rgen Nissens</b> fascinerande avhandling <i>Pojkarna Vid 
Datorn</i>. Han intervjuar n&aring;gra av hackarna i grupperna Fairlight och 
TCB och p&aring;pekar hur underligt det ter sig n&auml;r medlemmarna talar om 
<i>marknadsandelar</i> p&aring; Scenen och hur grupperna drivs under 
n&auml;rmast f&ouml;retagsliknande former, trots att dessa inte sporras av 
n&aring;got ekonomiskt vinstmotiv. Han po&auml;ngterar ocks&aring; hur 
hackarna beter sig mer som uttr&aring;kade konsumenter &auml;n som 
brottslingar eller klassiska ungdomsg&auml;ng; det som <b>Douglas Coupland</b> 
kallar <i>Generation X</i>.</p>
<p>Hemdatorgrupperna &auml;r typiska f&ouml;r Generation X. De avskyr 
politiskt korrekta budskap, de driver allt som f&ouml;retag, och de 
<i>&auml;r</i> uttr&aring;kade av den enorma marknaden. Ist&auml;llet f&ouml;r 
att konsumera b&ouml;rjar de producera. Ist&auml;llet f&ouml;r att manipulera 
pengar f&ouml;r att kunna skaffa sig status och &aring;tnjuta beundran, har de 
skapat en marknad d&auml;r de byter kreativitet mot beundran utan n&aring;gra 
materiella mellanled. Inga CD-skivor, promotionturn&eacute;er eller 
marknadsplaner beh&ouml;vs. Bara produkter av ren information i form av demon 
och kn&auml;ckta spel som byts mot ren information i form av beundran. Inget 
annat.</p>
<p>De enda av dessa subkulturella hackare som fick n&aring;gon st&ouml;rre 
medial uppm&auml;rksamhet var de som gick &ouml;ver gr&auml;nsen till 
n&auml;tverkshackarna och phreakarna och &aring;kte fast. Det var delar av 
kretsen kring demogruppen <b>Agile</b> som 1989 greps av polisen efter att 
medlemmen <b>Erik XIV</b> (fingerat namn) g&aring;tt ut i tidningen Z och 
Aktuellt och ber&auml;ttat hur s&aring;rbart kreditkortsv&auml;sendet i 
sj&auml;lva verket var, samtidigt som en annan medlem, <b>Erlang</b> 
(ocks&aring; fingerat namn), best&auml;llde hem videoredigeringsutrustning 
f&ouml;r en kvarts miljon kronor till sin egen hemadress med hj&auml;lp av 
falska kontokortsnummer. Drivna av sin l&auml;tt elitistiska attityd 
fr&aring;n demokulturen ville de vara ensamma om att kunna beh&auml;rska 
tekniken med kontokorten, och testade gr&auml;nserna f&ouml;r vad som gick att 
g&ouml;ra med konstruerade koder.</p>
<p>N&auml;r polisen grep Erlang efter att han best&auml;llt 
redigeringsutrustningen b&ouml;rjade han ber&auml;tta allt - med en 
n&auml;stan sjuklig detaljrikedom. Phreakare och hackare g&ouml;r ofta 
s&aring;; det verkar n&auml;stan som om de tror att poliserna skall bli 
imponerade av deras bedrifter. De inblandade d&ouml;mdes i fallet Agile till 
villkorliga f&auml;ngelsestraff, dryga b&ouml;ter och &ouml;vervakning. 
Samtliga utom Erlang arbetar idag inom databranchen. (&Ouml;verraskande?)</p>
<h2><a name="attityd">Attityder</a></h2>
<p>De f&ouml;rsta hackarna p&aring; MIT brukade alltid utnyttja alla tekniska 
resurser de kunde komma &aring;t. Det var inte alltid s&auml;kert att 
"auktoriteten", de l&auml;rare och vaktm&auml;stare som hade hand om 
utrustningen, tyckte om detta. De flesta l&auml;rare tyckte att undervisningen 
i datakunskap skulle vara av den klassiskt auktorit&auml;ra typen, att 
l&auml;raren stod vid katedern och f&ouml;rel&auml;ste. Om eleverna skulle 
f&aring; tillg&aring;ng till datorerna skulle det ske i form av 
tillr&auml;ttalagda uppgifter som kunde l&auml;mnas in och r&auml;ttas och 
betygs&auml;ttas, inte genom den <i>learning by doing</i>, dvs <i>l&auml;rdom 
genom verkliga erfarenheter</i>, <i>l&auml;ra f&ouml;r livet</i>, som hackarna 
praktiserade. De &auml;lskade datorerna och kunde inte f&ouml;r sitt liv 
begripa varf&ouml;r de skulle h&aring;llas borta fr&aring;n maskinerna. De 
sm&ouml;g in till maskinerna p&aring; natten och utnyttjade dem utan 
l&auml;rarnas vetskap.</p>
<p>Efter att sj&auml;lv ha konfronterats med ett flertal datal&auml;rare, och 
framf&ouml;r allt efter att jag <i>sj&auml;lv</i> jobbat som datal&auml;rare 
har jag insett att detta klassiska nyttot&auml;nkande &auml;r alltf&ouml;r 
vanligt bland svenska datal&auml;rare. Det <i>g&aring;r</i> absolut inte att 
f&aring; n&aring;gon att tycka att "data &auml;r roligt" om man samtidigt 
p&aring;tvingar dem regler f&ouml;r vad de f&aring;r och inte f&aring;r 
g&ouml;ra med datorn. M&aring;nga datal&auml;rare g&aring;r i taket n&auml;r 
de uppt&auml;cker att eleverna installerat egna program i datorerna eller 
programmerat n&aring;got som de inte f&aring;tt i uppgift att g&ouml;ra. 
Vanliga orsaker till detta brukar vara en paranoid r&auml;dsla f&ouml;r virus, 
&aring;sikten att dataspel bara &auml;r sl&ouml;seri med tid etc.</p>
<p>En datal&auml;rare som vi kan kalla <b>X</b>, p&aring; mitt gamla 
gymnasium, skaffade sig ett program som gav ifr&aring;n sig ett tjutande alarm 
s&aring; fort n&aring;gon &auml;ndrat i maskinkonfigurationen. 
(Maskinkonfigurationen &auml;r i det h&auml;r fallet ett par filer med 
information som anv&auml;nds f&ouml;r att st&auml;lla in datorn f&ouml;r olika 
tillbeh&ouml;r.) En utforskande hackare vill givetvis &auml;ndra i 
maskinkonfigurationen, och skolans egna bin&auml;rgenier brydde sig 
s&aring;klart inte en sekund om att stora anslag med <i>absolut 
f&ouml;rbud</i> mot detta satts upp &ouml;verallt i datasalen. Till historien 
h&ouml;r att l&auml;raren undervisade i spr&aring;k och under inga 
omst&auml;ndigheter kunde acceptera att "hans" datorer anv&auml;ndes till 
n&aring;got annat &auml;n spr&aring;k, ordbehandling och andra 
<i>auktoriserade</i> aktiviteter. N&aring;gra elever som blivit ertappade med 
en "tjutande" dator blev p&aring; det viset avst&auml;ngda fr&aring;n den 
spr&aring;kvetenskapliga datasalen. De allra skickligaste eleverna visste hur 
man skulle bete sig f&ouml;r att g&aring; runt s&auml;kerhetssystemet, och 
fick allts&aring; vara kvar i datasalen, trots att de &auml;ndrat i 
maskinkonfigurationen ett flertal g&aring;nger.</p>
<p>Dessa elever, som &auml;gde en smula av den &auml;kta hackarmentalitet som 
innneb&auml;r att man inte accepterar monopol p&aring; kunskap eller 
datakraft, tillverkade ett litet roligt program, som <i>f&ouml;rutom</i> att 
det fullkomligt gick runt X:s lilla s&auml;kerhetssystem <i>dessutom</i> 
slumpm&auml;ssigt sl&auml;ngde upp en <i>requester</i>, ett litet f&ouml;nster 
med text d&auml;r det stod: <i>X &Auml;R EN KN&Ouml;L.</i> Under denna text 
fanns knappen <b>OK</b> som man m&aring;ste trycka p&aring; f&ouml;r att komma 
vidare. Programmet var ett klassiskt <i>hack</i>: det gjorde ingen nytta, men 
heller ingen direkt skada, och det kunde betraktas som roligt. De f&ouml;rsta 
hackarna p&aring; MIT skulle alldeles s&auml;kert ha uppskattat detta roliga 
sk&auml;mt. (Sj&auml;lv tycker jag att det &auml;r uts&ouml;kt!) Det var 
st&ouml;rt om&ouml;jligt f&ouml;r l&auml;raren i fr&aring;ga att hitta och ta 
bort programmet. Det slutade med att han fick formatera om datorernas 
h&aring;rddiskar och l&auml;gga in all programvara p&aring; nytt. Att krypa 
till korset och be de hackande eleverna att sj&auml;lva ta bort programmet, 
eller att rent av <i>be om urs&auml;kt</i> f&ouml;resv&auml;vade honom aldrig. 
Om han gjorde det skulle han ju f&ouml;rutom att erk&auml;nna elevernas 
<i>r&auml;tt</i> till datorerna, ocks&aring; erk&auml;nna sanningen - att 
vissa av eleverna var b&auml;ttre orienterade i datakunskap &auml;n <i>han 
sj&auml;lv</i>.</p>
<p>Faktum kvarst&aring;r: dessa elevers f&ouml;r&auml;ldrar hade betalt skatt 
f&ouml;r att deras barn skulle f&aring; anv&auml;nda datorer i skolan. 
Eleverna, liksom hackare i allm&auml;nhet, ans&aring;g d&auml;rf&ouml;r att 
det naturliga vore att l&aring;ta eleverna anv&auml;nda datorerna hur mycket 
de ville, och till vad de ville. (P&aring; tid som inte var schemalagd 
f&ouml;r undevisning allts&aring;.) Denna sj&auml;lvklara r&auml;tt kallas 
sedan MIT-hackarnas tid f&ouml;r <i>hands on-imperativet</i>.</p>
<p>Datal&auml;rare f&ouml;rst&aring;r sig ofta inte p&aring; hackare. Om de 
n&ouml;dv&auml;ndigtvis skall h&aring;lla p&aring; med datorerna hela tiden, 
varf&ouml;r kan de d&aring; inte g&ouml;ra n&aring;got som &auml;r 
<i>nyttigt</i> och <i>till&aring;tet</i>, t&nbsp;ex l&auml;gga upp en 
avbetalningsplan, skriva en sammanfattning om Afrikas historia eller 
n&aring;got dylikt? Attityden verkar vara att eleverna bara skall 
<i>anv&auml;nda</i> maskinerna, inte <i>utforska</i> dem och allra minst 
<i>hacka dem</i>. Maskinen skall bara vara ett verktyg, och anv&auml;ndaren 
skall helst veta s&aring; lite som m&ouml;jligt om de processer som 
f&ouml;rsig&aring;r bakom sk&auml;rmen. Hackaren &auml;r den som, trots detta, 
<i>faktiskt vill veta.</i></p>
<p>Hackare <i>vill inte</i> g&ouml;ra "nyttiga" saker. De vill g&ouml;ra 
<i>roliga</i> saker, som att utforska datorns operativsystem, l&auml;gga in 
egna program och testa olika tekniska finesser. Det &auml;r d&aring; det blir 
roligt att anv&auml;nda en dator. Jag har f&ouml;rs&ouml;kt att p&aring;tala 
detta f&ouml;r flera datal&auml;rare jag har tr&auml;ffat, tyv&auml;rr 
mestadels utan resultat. Jag anser personligen att detta utforskande &auml;r 
nyttigt, och skulle inte f&ouml;r mitt liv vilja hindra det. Det &auml;r det 
som &auml;r grunden till den entusiasm som g&ouml;r att vissa tycker att "data 
&auml;r s&aring; roligt". Om de trots allt skulle lyckas st&auml;lla till det 
med datorn s&aring; att den inte fungerar l&auml;ngre, anser jag att det 
&auml;r min uppgift som l&auml;rare att se till att f&aring; den 
funktionsduglig igen. Om jag inte klarar av detta &auml;r jag inkompetent. Om 
jag inte har tid med detta &auml;r skolan underbemannad. Jag har aldrig haft 
n&aring;gra st&ouml;rre problem med mina elever sj&auml;lv, och har 
genomg&aring;ende positiv erfarenhet av de elever jag haft. Faktum &auml;r att 
jag <i>uppmuntrar</i> mina elever att utforska operativsystemet 
<i>&auml;ven</i> om detta inte ing&aring;r i kursen. Om de datorer jag 
ansvarar f&ouml;r blir drabbade av virus eller kraschar, &auml;r det snarare 
mitt problem &auml;n elevernas.</p>
<p>P&aring; MIT 1960 uppt&auml;ckte man snart de m&ouml;jligheter som 
&ouml;ppnade sig n&auml;r man l&auml;t eleverna jobba fritt med datorerna. 
Professor Marvin Minsky kunde komma in i datorrummet, st&auml;lla ifr&aring;n 
sig en teknisk mackap&auml;r och sedan l&aring;ta eleverna f&ouml;rs&ouml;ka 
utveckla ett styrprogram till den p&aring; egen hand. Detta var inte 
undervisning -- det var forskning p&aring; h&ouml;g niv&aring;, och det var 
eleverna, hackarna, som utf&ouml;rde den. Hade det inte varit f&ouml;r denna 
attityd till l&auml;randet, hade datorerna aldrig blivit vad de &auml;r idag. 
Sedan MIT som f&ouml;rsta datorskola i v&auml;rlden l&aring;tit eleverna 
f&aring; obegr&auml;nsad tillg&aring;ng till datorerna, spred sig denna nya 
pedagogik till alla h&ouml;gskolor som bedrev datorforskning. &Auml;ven de 
svenska. Ingen h&ouml;gskola med sj&auml;lvaktning l&aring;ser idag ute sina 
elever fr&aring;n datasalarna. De har ofta egna nycklar eller l&aring;skort, 
och kan komma och g&aring; som de vill. De svenska gymnasie- och 
h&ouml;gstadieskolorna har mycket att l&auml;ra av h&ouml;gskolan p&aring; det 
h&auml;r omr&aring;det.</p>
<p>Faktum &auml;r att n&auml;tverkshackarnas h&auml;rjningar i universitetens 
datorer delar de dataansvariga i tv&aring; l&auml;ger: ett med folk som blir 
helt <i>vansinniga</i> om de uppt&auml;cker att n&aring;gon hackat deras 
dator, och ett som bara tycker det &auml;r roligt och sp&auml;nnande om 
n&aring;gon hackar deras dator. Den senare gruppen &auml;r dock inte lika 
h&ouml;gljudd som den f&ouml;rsta (&auml;ven om jag upplevt den som betydligt 
st&ouml;rre), vilket g&ouml;r att bilden ut&aring;t &auml;r att alla 
dataansvariga hatar hackare. Detta &auml;r l&aring;ngt ifr&aring;n sant.</p>
<p>Hackaren utforskar. Inte bara enskilda datorer, utan &auml;ven datasystem, 
datan&auml;tverk, telefonsystemet, eller vad som helst annat som &auml;r 
elektroniskt. De f&ouml;rd&ouml;mer och ignorerar den auktoritet som vill 
hindra dem fr&aring;n att utforska. De &auml;r inte ute efter att stj&auml;la. 
Punkt.</p>
<h2><a name="mentalitet">Mentalitet</a></h2>
<p>Vad som driver hackare rent psykiskt &auml;r ett k&auml;nsligt 
omr&aring;de. MIT:s hackare kunde sitta uppe och arbeta i 30-timmarspass 
f&ouml;r att sedan kollapsa och sova i 12 timmar, och d&auml;refter g&aring; 
p&aring; n&auml;sta 30-timmarspass. Hackarna f&ouml;rsummar ibland allt utom 
datorn, inkluderat mat, kroppsv&aring;rd och vanligt socialt umg&auml;nge. Vi 
tolkar detta som ett osundhetstecken, trots att vi kanske accepterar det bland 
m&auml;nniskor som jobbar i f&ouml;retagsledningar, kommitt&eacute;er och 
andra ansvarsfulla yrken. Man skall ha klart f&ouml;r sig att s&aring; gott 
som varenda hackare g&aring;r igenom en s&aring;dan h&auml;r period av 
intensiv koncentration n&aring;gon g&aring;ng under sin karri&auml;r, och det 
vore f&ouml;rhastat att generellt f&ouml;rd&ouml;ma ett s&aring;dant 
beteende.</p>
<p>Men i vissa fall <i>&auml;r</i> datorn faktiskt en flykt undan en 
odr&auml;glig tillvaro. En ungdom mellan 14 och 19 &aring;r uts&auml;tts 
f&ouml;r m&aring;nga h&aring;rda krav fr&aring;n omv&auml;rlden. Det 
kr&auml;vs av dem att de skall klara sina studier, umg&aring;s med sina 
kamrater och framf&ouml;r allt (mest underf&ouml;rst&aring;tt) att de skall 
knyta kontakter med det motsatta k&ouml;net.</p>
<p>Samtidigt skall man inte gl&ouml;mma att hackandet ofta sker i grupp och 
baseras p&aring; en v&auml;nskap som g&aring;r l&aring;ngt bortom datorns 
begr&auml;nsade omr&aring;de. (F&ouml;r den oinsatte: <i>v&auml;nskap</i> 
&auml;r den egenskap som g&ouml;r att man kan f&aring; f&ouml;r sig att 
l&aring;na ut ett rum till n&aring;gon n&aring;gra dygn, kopiera ett 
dataprogram, dela med sig av kunskap osv - utan att kr&auml;va betalt.)</p>
<p>Datorn erbjuder en ovanligt l&auml;ttillg&auml;nglig flykt fr&aring;n 
uppv&auml;xtens krav. Redan tidigare i historien har m&aring;nga unga m&auml;n 
(och en del kvinnor) flytt fr&aring;n jobbiga k&auml;nslor genom att &auml;gna 
sig helhj&auml;rtat &aring;t n&aring;gon vetenskap, och s&aring; totalt 
g&aring; upp i forskandet att de "gl&ouml;mt bort" sina jobbiga sociala 
"plikter", med umg&auml;nge, &auml;ktenskap och allt vad det inneb&auml;r. 
Datorer &auml;r i v&aring;r tid ett mycket outforskat omr&aring;de. Alla som 
f&aring;r tillg&aring;ng till en hemdator hamnar genast i en v&auml;rld 
d&auml;r mycket &auml;r ok&auml;nt och underligt, men samtidigt bundet till en 
viss logik. En dator skriker efter att f&aring; utforskas. P&aring; det viset 
blir datorn n&auml;stan till en drog som ers&auml;tter en mer "naturlig" drift 
att unders&ouml;ka sociala beteendem&ouml;nster. Utforskandet av datorn blir 
inte ett substitut, inte en ers&auml;ttning, f&ouml;r sexuella relationer. Det 
blir n&aring;got man &auml;gnar sig &aring;t f&ouml;r att <i>slippa 
t&auml;nka</i> p&aring; sexuella relationer. Det &auml;r d&auml;rf&ouml;r 
s&aring; m&aring;nga sk "t&ouml;ntar" &auml;gnar sig &aring;t datorer. 
Samh&auml;llet har fr&aring;n b&ouml;rjan gett dem en otacksam roll, och 
ist&auml;llet f&ouml;r att spela den, flyr de fr&aring;n den.</p>
<p>M&aring;nga hackare &auml;r fullt medvetna om detta. Samtidigt ser de det 
h&aring;rda liv med djungelns lag som v&auml;ntar utanf&ouml;r telerymden, och 
g&ouml;r d&auml;rmed till sist ett medvetet val att antingen &auml;ndra 
p&aring; allt eller stanna d&auml;r de &auml;r. En del gamla hackare har med 
&aring;ren utvecklat en enorm bitterhet och cynism pga detta. De 
f&ouml;rd&ouml;mer den riktiga v&auml;rlden och &auml;r fast beslutna att 
skapa en v&auml;rld d&auml;r de sj&auml;lva f&aring;r best&auml;mma, fast inne 
i datorn. De iakttar med sp&auml;nning de tekniska landvinningarna inom 
virtuell verklighet och artificiell intelligens, och s&auml;ger f&ouml;r sig 
sj&auml;lva att <i>en dag...</i></p>
<p>Kunde de g&aring; in i datorn f&ouml;r alltid, skulle de g&ouml;ra det. De 
hatar redan den v&auml;rld d&auml;r de m&aring;ste se sig bundna till sina 
fysiska eller sociala handikapp, och d&auml;r deras lott redan p&aring; 
f&ouml;rhand &auml;r att vara f&ouml;rlorare. Den m&auml;nskliga 
k&ouml;nsidentiteten utg&ouml;rs n&auml;mligen av en fysisk s&aring;v&auml;l 
som en social bit. Om man saknar den ena eller den andra, &auml;r man 
d&ouml;md att vara f&ouml;rlorare. Det h&auml;nder att hackarna 
genomsk&aring;dar detta och ist&auml;llet s&auml;ger: <i>"vi vill inte vara 
med"</i> och drar sig tillbaka till telerymden. Det finns inget vi kan 
g&ouml;ra &aring;t detta, annat &auml;n att tona ned v&aring;ra sociala 
attityder mot avvikare, om ens det hj&auml;lper. Kanske &auml;r det inte ens 
&ouml;nskv&auml;rt att hackare anpassas till "normalt" liv. Kanske vill vi ha 
dem d&auml;r, s&aring; att vi har kontroll &ouml;ver dem och vet var vi har 
dem, d&auml;r de matar hj&auml;rnan med s&aring; mycket praktiska problem att 
de slipper t&auml;nka p&aring; sociala sv&aring;righeter. De st&auml;ngs in i 
en subkultur d&auml;r det avvikande &auml;r normalt. Tillst&aring;ndet kan i 
v&auml;rsta fall &ouml;verg&aring; i lindrig eller sv&aring;r <i>eskapism</i>, 
dvs verklighetsflykt. Detta tillst&aring;nd brukar kallas 
<i>datorsjuka</i>.</p>
<p>Ut&ouml;ver detta kan vi notera att illegala hackare har ett n&aring;got 
annorlunda beteendem&ouml;nster j&auml;mf&ouml;rt med de subkulturella, 
beroende p&aring; vilket s&auml;tt de kommit in i kulturen. En del phreakare 
kommer fr&aring;n en v&auml;rld best&aring;ende av heta linjen, 
radioamat&ouml;rs&auml;llskap etc. Dessa drivs snarare av en vilja att 
kommunicera &auml;n av utforskande genom gruppbildningar och inb&ouml;rdes 
t&auml;vlan. De &auml;r ofta betydligt mer arroganta och sysslar med 
phreakandet helt enkelt d&auml;rf&ouml;r att de &auml;r uttr&aring;kade och 
inte har n&aring;got annat att g&ouml;ra. (Samma motivationsfaktor som de som 
ringer <i>heta linjen</i> och andra 071-nummer.) De tar absolut inte hackandet 
p&aring; blodigt allvar, utan driver tv&auml;rtom g&auml;rna med hackare, som 
de innerst inne tycker &auml;r fullst&auml;ndiga t&ouml;ntar.</p>
<p>Hackare som hellre sysslar med datorer &auml;n telefoni har i 
allm&auml;nhet en starkare gruppk&auml;nsla och lojalitet mot gruppen som 
helhet. En renodlad phreakare av den typ jag just n&auml;mnde, kan mycket 
v&auml;l ange sina b&auml;sta v&auml;nner om hon/han blir uppt&auml;ckt, medan 
en hackare inte f&ouml;r sitt liv skulle ange ens sina <i>fiender</i>.</p>
<p>S&aring;v&auml;l n&auml;tverkshackare, phreakare, virushackare och en del 
kn&auml;ckare lider av hoppl&ouml;st negativa sj&auml;lvbilder. De ser sig 
sj&auml;lva som elaka, grymma och dominanta v&auml;rstingar. Man har 
g&aring;tt in i en roll d&auml;r man identifierat sig med 
f&ouml;rst&ouml;relselusta, samh&auml;llshat, kaos och allm&auml;nt 
dj&auml;vulskap mest f&ouml;r att veta var man h&ouml;r hemma. Det brukar dock 
g&aring; &ouml;ver efter ett tag. Har man anammat yippieideal g&aring;r det 
<i>inte</i> &ouml;ver.</p>
<p>De allra farligaste hackarna (om vi ser det hela fr&aring;n samh&auml;llets 
synvinkel) &auml;r uteslutande <i>bittra</i>. De ser sig som 
missf&ouml;rst&aring;dda och missbed&ouml;mda av skolsystemet, eller i 
v&auml;rsta fall av samh&auml;llet som helhet. De tycker att skolan inte 
lyckats ta vara p&aring; deras intelligens och anser sig d&auml;rf&ouml;r ha 
r&auml;tt att h&auml;mnas p&aring; samh&auml;llet som st&auml;ngt dem ute 
fr&aring;n en v&auml;rld av kunskap eftersom de inte uppf&ouml;rt sig p&aring; 
r&auml;tt s&auml;tt, inte varit f&ouml;rsedda med r&auml;tt social kod. De har 
tvingats in p&aring; tv&aring;&aring;riga gymnasieutbildningar av ett 
betygssystem som inte klarat av att sortera in dem bland de som verkligen 
l&auml;mpat sig f&ouml;r en h&ouml;gre utbildning.</p>
<p>De har dessutom <i>r&auml;tt</i>, och det g&ouml;r inte saken b&auml;ttre. 
Med hat mot samh&auml;llet som inte f&ouml;rst&aring;tt att uppskatta deras 
kvalit&eacute;er kommer de tillbaka med datorer och elektronisk utrustning 
f&ouml;r att s&aring;ga i grundvalarna f&ouml;r hela samh&auml;llets 
socioekonomiska system, inte s&auml;llan med en n&auml;st intill 
<i>psykopatisk</i> f&ouml;rst&ouml;relselusta.</p>
<blockquote>
<p><b>Carceres ex Novum</b></p>
<p><i>Det fanns ett alternativ till det vanliga livet. Jag var tr&ouml;tt 
p&aring; allt det vanliga, p&aring; att alltid vara sist, aldrig 
uppm&auml;rksammas. Datorn var uppm&auml;rksam, den uppm&auml;rksammade ingen 
annan &auml;n mig. Jag fann kamrater som jag aldrig beh&ouml;vde tr&auml;ffa 
ansikte mot ansikte, och s&aring; fl&ouml;t min ton&aring;rstid f&ouml;rbi, 
jag blev en intressant m&auml;nniska.</i></p>
<p><i>N&auml;r jag b&ouml;rjade p&aring; h&ouml;gskolan kom det j&auml;ttelika 
Internet till mitt rum och v&auml;rlden str&aring;lade in till mig. Jag hade 
miljoner m&auml;nniskor n&auml;ra inp&aring; mig utan att n&aring;gonsin 
beh&ouml;va se dem i ansiktet. Jag satt d&auml;r j&auml;mt, enda avbrottet jag 
beh&ouml;vde var att &auml;ta och g&aring; till skolan. Jag tr&auml;ffade 
ingen, ingen k&auml;nde mig. Och jag trivdes. Tack vare uppm&auml;rksamheten 
fr&aring;n de anonyma m&auml;nniskorna p&aring; andra sidan sk&auml;rmen 
k&auml;nde jag mig inte ensam.</i></p>
<p><i>Men tiden rann ut och den verkliga v&auml;rlden kr&ouml;p inp&aring; 
mig, och jag visste att jag i och f&ouml;r sig alltid skulle kunna fly, men 
aldrig skulle jag kunna g&ouml;mma mig fr&aring;n dem, vars v&auml;rderingar 
f&ouml;rvandlade mig till en ensam asocial r&aring;tta som tillbringade all 
sin tid med datorn. Och jag hatade dem."</i></p>
</blockquote>
<p>Visst &auml;r en del av det som dessa hackare sysslar med olagligt, och 
visst &auml;r detta fel fr&aring;n samh&auml;llets synvinkel. Inte desto 
mindre &auml;r det att grovt underv&auml;rdera hackarna om man 
p&aring;st&aring;r att de skulle beg&aring; dessa handlingar 
slentrianm&auml;ssigt, "i brist p&aring; annat" eller enbart f&ouml;r egen 
vinning. Det har varit alldeles f&ouml;r mycket f&ouml;rd&ouml;mande och 
alldeles f&ouml;r lite empati i hackardebatten. Nu &ouml;ver till n&aring;got 
helt annat.</p>
<a name="blippblopp"></a>
<hr>
<h1><a name="blipp">BLIPP-BLOPP KULTUREN</a></h1>
<p>I Sohlmans musiklexikon st&aring;r det: <i>"Med elektronisk musik avses 
musik som framst&auml;llts eller bearbetats med hj&auml;lp av elektronisk 
apparatur och som uteslutande komponerats f&ouml;r 
h&ouml;gtalarmediet."</i></p>
<p>Den elektroniska musiken har l&auml;nge levt ett skyddat liv som en egen 
subkultur inom den sk "seri&ouml;sa" musiken, inte minst i Sverige. 1948 
(samma &aring;r som IBM marknadsf&ouml;rde den f&ouml;rsta kommersiella 
datamaskinen) gjordes den f&ouml;rsta elektronmusikkompositionen av en viss 
<b>Pierre Schaeffer</b>, ett stycke kallat <i>&Eacute;tudes aux Chemins de 
Fer</i> (Etyder med t&aring;g). I hans studio f&ouml;r <i>Musique Concrete</i> 
(Sv: <i>Konkret Musik</i>) vid den franska radion f&ouml;ddes elektronmusiken. 
Konkret musik &auml;r musik som inte begr&auml;nsas till rena toner och 
instrument utan blandar in ljud ur vardagen, l&aring;nga 
f&ouml;r&auml;nderliga toner utan klangf&auml;rg osv. 1952-53 jobbade musikern 
<b>Karlheinz Stockhausen</b> hos Schaeffer och tog med sig id&eacute;erna hem 
till Tyskland och sedan dess har musikformen spritt sig och levt p&aring; 
olika statliga institutioner runt om i Europa som en mycket smal gren av den 
klassiska musiken. Stockhausen var helt inne p&aring; att bara anv&auml;nda 
elektroniskt alstrade ljud, till skillnad fr&aring;n Schaeffer som helst 
anv&auml;nde bandinspelningar av riktiga ljud, som exempelvis t&aring;g eller 
f&aring;glar. I Sverige var musikformen i princip obekant tills den 
anv&auml;ndes i och med upps&auml;ttningen av <b>Harry Martinssons</b> science 
fiction-opera <i>Aniara</i> 1959.</p>
<p>Det h&auml;r kapitlet kommer inte att behandla klassisk elektronmusik - det 
finns mycket skrivet om detta p&aring; andra h&aring;ll. Dessutom &auml;r den 
h&auml;r boken riktad till vanliga m&auml;nniskor som tycker att konst skall 
f&ouml;rest&auml;lla n&aring;got, dvs att man inte st&auml;ndigt skall 
f&ouml;rs&ouml;ka bryta sig ur alla begreppssystem s&aring; att man blir 
s&aring; obegriplig som m&ouml;jligt. Elektronmusik &auml;r en s&aring;dan 
musikform d&auml;r musiken m&aring;ste f&ouml;rst&aring;s p&aring; fler plan 
&auml;n det rent musikaliska. Med andra ord: den h&auml;r boken h&aring;ller 
sig till lite bredare popul&auml;rkultur. D&auml;rmed inte sagt att 
elektronisk konstmusik skulle vara mindre intressant, bara att den inte 
&auml;r s&auml;rskilt intressant i det h&auml;r fallet.</p>
<p>Det vore on&ouml;digt att p&aring;peka att den elektroniska musikens 
historia &auml;r bra mycket &auml;ldre &auml;n hackarkulturen. Elektronisk 
musik som f&ouml;reteelse har dock haft ett avg&ouml;rande inflytande 
&ouml;ver hackarkulturen, och i sin popul&auml;rkulturella form som syntpop, 
techno, acid osv har den haft en oerh&ouml;rd betydelse f&ouml;r den 
generation som v&auml;xt upp med datorer. Inte minst f&ouml;r att visa den 
vackra sidan hos datorn. Elektronmusiken var det f&ouml;rsta omr&aring;de 
d&auml;r datorer bevisligen anv&auml;ndes f&ouml;r att skapa <i>konst</i>, och 
till skillnad fr&aring;n annan elektronisk kultur har elektronmusiken sina 
r&ouml;tter i Europa.</p>
<p>F&ouml;rsta g&aring;ngen en dator spelade musik var 1957 p&aring; Bell 
Laboratories i USA. Melodin hette <i>Daisy</i> vilket &auml;r samma melodi som 
den intelligenta datorn <b>HAL</b> i <b>Stanley Kubricks</b> filmatisering av 
<b>Arthur C Clarkes</b> science fiction-roman <i>&Aring;r 2001</i> b&ouml;rjar 
nynna n&auml;r den monteras s&ouml;nder. Detta &auml;r givetvis ingen slump, 
utan en avsikt fr&aring;n regiss&ouml;rens sida att ta datorn till sin 
"barndom" i dubbel bem&auml;rkelse n&auml;r den f&ouml;rlorar sin avancerade 
elektroniska identitet. F&ouml;rsta g&aring;ngen en svensk dator spelade musik 
var n&auml;r <b>Sven Yngvell</b> programmerade SAABs BESK-kopia<a 
href="#28"><font size="-1"><sup>28</sup></font></a> <i>SARA</i> att spela 
Calle Schewen, Flickan i Havanna m fl l&aring;tar n&aring;gon g&aring;ng 
1958.</p>
<h2><a name="technopop">Technopop</a></h2>
<p>V&auml;rlden under 70- och 80-talet: I och med de f&ouml;rsta billiga 
japanproducerade syntarna b&ouml;rjade de elektroniska instrumenten 
anv&auml;ndas av vanliga m&auml;nniskor som inte var utbildade musiker, och 
den elektroniska popul&auml;rmusiken f&ouml;ddes. Skillnaden mellan t&nbsp;ex 
hammondorgeln eller <b>Pink Floyds</b> monofoniska syntar och den nya 
generationen elektroniska instrument var att dessa kunde lagra rytmer och hela 
melodislingor i digitala minnen som sedan bearbetades. Bland annat 
<i>kvantiseringen</i> (som anpassar spelade toner <i>exakt</i> till en given 
rytm) kritiserades (och kritiseras) mycket av "seri&ouml;sa" musiker. De 
menade att simpla och rytmiskt perfekta melodislingor var att 
f&ouml;rst&ouml;ra musiken, och drog sig &aring;t sitt h&aring;ll. En annan 
faktor som verkade avskr&auml;ckande p&aring; musiker av den &auml;ldre skolan 
var att musik som spelas av maskiner inte beh&ouml;ver anpassas till 
n&aring;gon musikers fingerf&auml;rdighet, med f&ouml;ljd att &ouml;rats 
f&ouml;rm&aring;ga att uppfatta variationer i ljudet ist&auml;llet fick 
s&auml;tta ramarna. Ett "groove" p&aring; flera hundra taktslag i minuten, 
slingor med tonl&auml;ngder p&aring; hundradelar av en sekund - s&aring;dana 
melodier skr&auml;mmer slag p&aring; musiker som &auml;r vana vid att kunna 
h&auml;nga med och analysera det som spelas.</p>
<p>F&ouml;r den nya elektroniska musikerna var den perfekta kvantiseringen, 
m&ouml;jligheterna till ett h&ouml;gt tempo och syntetiska ljudbilder ett 
sk&ouml;nhetsideal. Bland pionj&auml;rerna m&auml;rks speciellt tyska 
<b>Kraftwerk</b> som byggde sina egna syntar, och som f&aring;r betraktas som 
klassiker i genren.</p>
<p>Kraftwerks betydelse f&ouml;r syntmusiken kan knappast &ouml;verdrivas. 
Ingen enskild grupp har haft s&aring; stort inflytande &ouml;ver elektronisk 
popul&auml;rmusik som dessa tyska futurister - futurister s&aring; tillvida 
att de s&aring;g sk&ouml;nheten i tekniken i sig, snarare &auml;n som ett 
verktyg f&ouml;r att reproducera andra ideal. De hade tidigt kontakt med 
n&auml;mnde Karlheinz Stockhausen och h&auml;mtade mycket av sina id&eacute;er 
och inspiration fr&aring;n den klassiska elektronmusiken.</p>
<p>Kraftwerk, och speciellt bandmedlemmen Ralf H&uuml;tter &auml;r dessutom 
mycket politiskt medvetna och sympatiserar &ouml;ppet med hackare. Ralf 
titulerar sig t&nbsp;o&nbsp;m ibland som hackare sj&auml;lv. Dessa tyska 
herrars mentalitet har s&aring;ledes influerat - och influerats av - den 
underjordiska digitala kulturen v&auml;rlden &ouml;ver. Chaos Computer 
Club-medlemmen Pengo, som jag n&auml;mnde tidigare i samband med de illegala 
hackarna, var f&ouml;rtjust i Kraftwerk och kunde lyssna p&aring; skivorna 
g&aring;ng efter g&aring;ng samtidigt som han tog sig in i datorer 
v&auml;rlden &ouml;ver. Det var han inte ensam om. &Auml;ven om hackare rent 
allm&auml;nt har splittrad musiksmak, fr&aring;n Bach till Deathmetal, &auml;r 
det f&aring; som inte kan njuta av elektronisk musik i en eller annan 
form.</p>
<p>Medan en "vanligt" skolad musiker kanske ser datorn som ett <i>verktyg</i> 
f&ouml;r att framst&auml;lla arrangemang, "komp" och snygga notskrifter, ser 
en futuristisk musiker datorn som ett <i>instrument</i>, n&aring;got som skall 
spelas f&ouml;r sin egen skull och likv&auml;l som en saxofon eller en harpa 
&auml;ger en inre sk&ouml;nhet. Futuristmusikern kan sitta i timmar och 
st&auml;lla olika parametrar f&ouml;r att f&aring; fram ett personligt ljud ur 
maskinen, och han &auml;lskar det lika mycket som en gitarrist &auml;lskar att 
extrapolera sina skalor upp och ned i jakt p&aring; st&ouml;rre personlig 
"touch" i sin musik.</p>
<p>Medan en "vanlig" musiker profilerar sig genom att s&ouml;ka nya tekniker 
f&ouml;r att manipulera sitt redan befintliga instrument, jobbar 
elektronmusikern snarare med sifferparametrar, spektrumanalysatorer och 
enhandsspel. En del kan inte spela alls, utan n&ouml;jer sig med att skriva in 
musiken - not f&ouml;r not - i n&aring;got som p&aring;minner om en musikalisk 
ordbehandlare. Metoden m&aring; vara radikalt annorlunda mot traditionellt 
musikskapande, men inneb&auml;r inte att elektropopen skulle ha mindre 
"sj&auml;l" f&ouml;r det.</p>
<p>En annan konsekvens av datorernas int&aring;g i musikbranchen &auml;r de 
helt elektroniska ljudbehandlingsprogram som nu b&ouml;rjat dyka upp f&ouml;r 
hemmabruk. Genom att emulera funktionen hos professionell 
ljudbehandlingselektronik kan en h&ouml;gklassig studio skapas med enbart 
datorprogram och n&aring;gra mikrofoner och ett hyfsat ljudupptagningsrum. De 
flerkanaliga mixerborden och bandspelarna &auml;r en g&aring;ng f&ouml;r alla 
p&aring; v&auml;g bort till f&ouml;rdel f&ouml;r helt digitala utrustningar. 
&Auml;ven vissa musikinstrument som Rolands kultf&ouml;rklarade och 
sv&aring;r&ouml;verkomliga <b>TB-303</b> emuleras med stor framg&aring;ng, 
exempelvis av svenska Propellerheads program RB-338.</p>
<p><b>Peter Samson</b> hade som en av de allra f&ouml;rsta hackarna p&aring; 
MIT (ja, nu &auml;r vi tillbaka d&auml;r igen) lyckats f&aring; en PDP-1 dator 
att spela fugor av Bach enbart baserade p&aring; inskrivna siffror. Hans 
program f&aring;r nog s&auml;gas vara den allra f&ouml;rsta sk "sequencern" 
tillverkad av en amat&ouml;r. En sequencer (sv: <i>sekvensator</i>, alla 
anv&auml;nder dock det engelska namnet) &auml;r ett dataprogram eller en 
maskin som kommer ih&aring;g vad som skall spelas, och som g&ouml;r det 
m&ouml;jligt att &auml;ndra om tonerna, spela upp dem igen, lagra dem p&aring; 
n&aring;got vis och sedan plocka fram dem vid n&aring;got annat 
tillf&auml;lle. Allt sedan den dagen har vi haft en levande, maskinskapad 
musikkultur.</p>
<p>M&aring;nga traditionellt skolade musiker reagerar med ren och sk&auml;r 
fr&auml;mlingsfientlighet mot detta nya s&auml;tt att jobba med musiken, 
snarare &auml;n att ta &aring;t sig det goda och f&ouml;rs&ouml;ka 
f&ouml;rst&aring; vari po&auml;ngen ligger.</p>
<p>Bland de svenska elektropionj&auml;rerna fanns t&nbsp;ex <b>Page</b> som 
fortfarande &auml;r aktiva. Under det tidiga &aring;ttiotalet var de en av de 
f&ouml;rsta (och f&ouml;r sin genre ocks&aring; en av de mest 
framg&aring;ngsrika) sk <i>syntpopgrupperna.</i> Det var m&aring;nga som 
hoppade p&aring; syntt&aring;get, men som nu fallit i gl&ouml;mska. Vem 
lyssnar idag p&aring; grupper som <b>Trans-X, Ultravox</b> eller <b>Texas 
instruments?</b> Inte m&aring;nga, &auml;ven om det fortfarande finns en hel 
del syntpopdiggare ute i landet. Genren har kommit tillbaka under det tidiga 
nittiotalet i form av t ex <b>S.P.O.C.K</b> eller nykomlingarna <b>Children 
Within</b>, b&auml;gge lysande svenska beg&aring;vningar.</p>
<p>Som en motreaktion p&aring; de ofta mycket tv&aring;lfagra och hemtrevliga 
syntare (l&auml;s Howard Jones, Depeche Mode etc.) som florerade i mitten av 
&aring;ttiotalet d&ouml;k det upp en ny, oerh&ouml;rt tung form av syntmusik; 
<i>Electronic Body Music</i> eller helt enkelt bara <i>EBM.</i> F&ouml;r det 
mesta kallades den dock rakt av f&ouml;r <i>"R&aring;synt"</i>. Engelska 
<b>Cabaret Voltaire</b> hade "uppfunnit" stilen 1978<a href="#29"><font 
size="-1"><sup>29</sup></font></a> , men f&ouml;rst nu fick den m&aring;nga 
lyssnare &ouml;ver hela kontinenten och i Amerika. Bland andra <b>Portion 
Control, Front 242</b> (som myntade termen <i>EBM</i>), <b>Skinny Puppy</b> 
och <b>Invincible Spirit</b> h&ouml;rde till dem som h&auml;ngde p&aring; 
trenden. Man kan j&auml;mf&ouml;ra tungsyntens int&aring;g med n&auml;r 
<i>grungen</i> (personifierad i Nirvana) d&ouml;k upp som en reaktion p&aring; 
<i>pudelrocken</i> - det hade blivit f&ouml;r mycket av det sliskiga helt 
enkelt. Mindre lyckat var kanske tendensen hos m&aring;nga tungsyntband att 
flirta med rent nazistisk symbolism och kl&auml;dsel, och m&aring;nga grupper 
(d&auml;ribland n&auml;mnda Front 242) tvingades g&ouml;ra offentliga 
avb&ouml;janden f&ouml;r att slippa f&ouml;rknippas med nynazism.</p>
<p>Under 90-talet har flera grupper tr&ouml;ttnat p&aring; EBM-konceptet, 
eftersom det hela b&ouml;rjat bli en smula uttjatat. T ex <b>Ministry, Die 
Krupps</b> och svenska <b>Poupp&eacute; Fabrikk</b>har g&aring;tt &ouml;ver 
till <i>Crossover,</i> musik som &auml;r en blandning mellan EBM och olika 
typer av <i>Metal</i>, g&auml;rna i trash-pionj&auml;erna <b>Metallicas</b> 
stil.</p>
<h2><a name="ambient">Ambient</a></h2>
<p>&Aring;r 1978 sl&auml;ppte fd Roxy Music-keyboardisten <b>Brian Eno</b> en 
skiva vid namn <i>Music For Airports</i> p&aring; ett eget skivbolag som 
d&ouml;pts till <b>Ambient</b>. "Ambient" betyder ungef&auml;r "totalt 
omgivande" och &auml;r ursprungligen en relativt sv&aring;rtillg&auml;nglig 
form av konstmusik. Id&eacute;n med musiken &auml;r att &aring;terge <i>en hel 
milj&ouml;</i> ist&auml;llet f&ouml;r bara en musikalisk ljudmatta med rytmer 
och ordnade toner. Givetvis &auml;r det en f&ouml;rdel att &aring;terge en 
ljudbild fr&aring;n en fr&auml;mmande och g&auml;rna sp&auml;nnande milj&ouml; 
om man vill g&ouml;ra bra, engagerande ambientmusik. Ett enkelt s&auml;tt att 
g&ouml;ra ambientmusik &auml;r att bara st&auml;lla upp tv&aring; mikrofoner i 
ett st&aring;lverk, en f&ouml;rortsl&auml;genhet eller vad man nu vill 
skildra.</p>
<p>Eno l&auml;r ha f&aring;tt id&eacute;n att g&ouml;ra s&aring;dan musik 
efter att ha varit s&auml;ngliggande efter en bilolycka med stereon 
p&aring;slagen utan m&ouml;jlighet att varken skruva upp eller st&auml;nga av 
den. Den tysta viskningen av musik ute i periferin uppblandad med ljud 
fr&aring;n gatan utanf&ouml;r fick honom att inse att detta faktiskt var en 
egen musikform. Musik i periferin - s&aring;dan som vi till exempel h&ouml;r 
p&aring; varuhus eller flygplatser - har en egen grammatik och liknar inte 
alls "vanlig" musik. Ambientmusik &auml;r musik som man skall ha p&aring; 
medan man g&ouml;r n&aring;got annat, koncentrerar sig p&aring; andra ljud, 
men som man &auml;nd&aring; skall kunna tycka om <i>undermedvetet</i>. Inom 
psykologin g&aring;r fenomenet under begreppet <i>subliminal perception.</i> 
Musiken skapar en helhet tillsammans med redan befintliga ljud och kr&auml;ver 
inte lyssnarens koncentration.</p>
<p>Det &auml;r egentligen inte Eno som har "uppfunnit" ambientmusiken. Den 
excentriska och geniala komposit&ouml;ren <b>Erik Satie</b> gjorde n&aring;gra 
f&ouml;ga uppskattade f&ouml;rs&ouml;k med "m&ouml;belmusik" p&aring; det 
tidiga 1900-talet och p&aring; 60-talet skrev musikkonstn&auml;ren <b>John 
Cage</b> l&aring;ten <i>Four Minutes, Thirty-three Seconds</i>, ett stycke 
musik f&ouml;r tyst piano, som av m&aring;nga betraktas som den absolut 
ultimata ambientkompositionen. Meningen var att lyssnaren skulle lyssna 
koncentrerat p&aring; ljuden i sin omgivning. Mest utbyte av stycket har man 
kanske om man samtidigt kan l&auml;sa partituret: tre satser med en enda 
instruktion: <i>tystnad</i>. Cage jobbade ocks&aring; mycket med 
elektronmusik, d&auml;r han bland annat inf&ouml;rde id&eacute;er fr&aring;n 
Zen-filosofin om hur musik skulle kunna vara m&ouml;nstergill men 
&auml;nd&aring; kaosartad, vilket bland annat legat till grund f&ouml;r 
studier av improvisationsteknik. &Auml;ven detta har haft stort inflytande 
p&aring; ambientmusiken och n&auml;mns p&aring; omslagen till Brian Enos 
skivor.</p>
<p>Tillsammans med installationskonst s&auml;ger den h&auml;r musikformen en 
del om ambitioner i modern konst: man vill skapa en total milj&ouml; och 
placera betraktaren i denna. <a href="#30"><font 
size="-1"><sup>30</sup></font></a> Konceptet <i>Virtuell Verklighet</i> (eng: 
Virtual Reality) anses vara den optimala kombinationen av installation och 
ambientmusik. En autentisk konstgjord, skapad milj&ouml; av den typ som 
f&ouml;rfattare i &aring;rhundraden kunnat skapa med hj&auml;lp av 
l&auml;sarens egen fantasi - men p&aring;taglig, detaljerad och <i>exakt.</i> 
En v&auml;rld byggd av ren information.</p>
<p>Tidiga elektronmusikpionj&auml;rer som <b>Tangarine Dream</b> (som 
debuterade med <i>Electronic meditation</i> 1969) och en del 
symfonirockgrupper som till exempel <b>Hawkwind</b> experimenterade tidigt med 
att skapa fr&auml;mmande, futuristiska ljudmilj&ouml;er med tidiga syntar och 
genom att manipulera allsk&ouml;ns elektronik (till exempel 
gitarrf&ouml;rst&auml;rkare) f&ouml;r att kl&auml;mma fram underliga ljud. 
Brian Eno &auml;r alltj&auml;mt en portalfigur f&ouml;r musikformen. Innan 
ambientmusik blev allm&auml;nt k&auml;nd sorterade man ofta in den under 
etiketter som <i>New Age</i> eller <i>Meditationsmusik</i>. Dessa 
ben&auml;mningar anv&auml;nds numera mest p&aring; artister som <b>Jean-Michel 
Jarre</b> och <b>Vangelis</b>, som representerar en sorts st&auml;mningsladdad 
hissmusik, l&auml;mpad f&ouml;r s&aring;v&auml;l aktivt som passivt 
lyssnande.</p>
<p>Moderna techno- och industrimusikinspirerade diskjockeyer som <b>Alex 
Paterson</b> och <b>Bill Drummond</b> (<i>The Orb</i> <i>/ KLF</i>) eller 
<b>Sven V&auml;th</b> har lyckats med konststycket att g&ouml;ra rytmisk 
popul&auml;rmusik med inslag av ambient utan att f&ouml;rst&ouml;ra 
grundid&eacute;n. Speciellt Patersons <i>The Orbs adventures beyond the 
ultraworld</i> och V&auml;ths <i>Accident in Paradise</i> r&auml;knas som 
viktiga milstolpar inom "modern" ambient.</p>
<h2><a name="elfilm">Elektronisk Film</a></h2>
<p>Det sista omr&aring;de jag tar upp i det &auml;r kapitlet handlar inte om 
musik. Elektronisk film har i princip funnits sedan TV:n uppfanns, men har 
aldrig kommit att utvecklas till n&aring;gon egen genre f&ouml;rr&auml;n 
tidigast under det sena 80-talet.</p>
<p>Vi kan j&auml;mf&ouml;ra elektronisk film med elektronisk musik, och 
s&auml;ga att det &auml;r film som alstrats p&aring; enbart elektronisk 
v&auml;g. F&ouml;rsta g&aring;ngen man gjorde n&aring;got s&aring;dant var 
n&auml;r man f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen riktade en TV-kamera mot en 
TV-sk&auml;rm och p&aring; det viset lyckades skapa ett rinnande 
rundg&aring;ngsm&ouml;nster. &Auml;ven inom musiken har den sortens effekter 
anv&auml;nts f&ouml;r att piffa upp och l&auml;gga till nya dimensioner: det 
finns knappast en gitarrist som inte vet hur man kan utnyttja rundg&aring;ng i 
en elektronisk f&ouml;rst&auml;rkare f&ouml;r att skapa nya ljud.</p>
<p>N&auml;r det g&auml;llde musik utvecklades som jag sade denna form av 
manipulation till en egen konstform redan i mitten p&aring; 50-talet under 
ledning av Karlheinz Stockhausen. N&auml;r det g&auml;llde TV och film var det 
aldrig fr&aring;ga om att g&ouml;ra elektronisk film till n&aring;gon egen 
konstform. Ist&auml;llet anv&auml;ndes tekniken mera till just 
specialeffekter. Ett lysande exempel &auml;r exempelvis vinjetten till den 
engelska TV-serien <i>Doctor Who</i>, en illusion av en f&auml;rd genom en 
l&aring;ngstr&auml;ckt, gr&auml;ll tunnel, som skapats enbart med hj&auml;lp 
av rundg&aring;ngsm&ouml;nster.</p>
<p>Filmkonsten har utvecklats i m&aring;nga riktningar, men just elektronisk 
film tycks te sig oerh&ouml;rt avskr&auml;ckande f&ouml;r m&aring;nga 
filmskapare. Inom filmen finns det n&auml;mligen ingen som helst tradition att 
skapa filmer utan m&auml;nniskor. Film har, i princip &auml;nda sedan den 
uppfanns, byggt p&aring; teater och d&auml;rmed dialog. S&aring;v&auml;l 
<i>klassisk</i> film som sk <i>konstfilm</i>, bygger p&aring; 
sk&aring;despelare och dialoger. Bara tanken att tillverka en film utan 
m&auml;nniskor &auml;r absurd f&ouml;r de flesta filmare. Inom musiken finns 
d&auml;remot en, milt sagt, <i>betydligt</i> l&auml;ngre tradition av att 
tillverka musik utan s&aring;ng. Man skulle kunna s&auml;ga att musiken till 
skillnad fr&aring;n teater och film handlar mer om att direkt generera 
k&auml;nslor och st&auml;mningar &auml;n att f&ouml;rs&ouml;ka &aring;terge 
verkliga h&auml;ndelser eller psykologiska skeenden.</p>
<p>Inom den tecknade filmen har en del f&ouml;rs&ouml;k gjorts att ta steget 
ifr&aring;n m&auml;nniskan, och f&ouml;rs&ouml;ka skapa en symbolisk 
v&auml;rld. F&ouml;r det mesta har det dock bara lett till kompromisser. 
N&auml;stan alla tecknade filmer &auml;r <i>fabler</i>, dvs de beskriver 
n&aring;got som egentligen intr&auml;ffar i den m&auml;nskliga, sociala 
vardagen. I princip alla f&ouml;rlopp som &aring;terges i tecknad film 
inneh&aring;ller akt&ouml;rer med vissa psykiska och fysiska egenskaper som 
f&ouml;rs&auml;tts i n&aring;gon m&auml;nniskoliknande situation. De f&aring; 
f&ouml;rs&ouml;k som gjorts att skapa tecknad film p&aring; samma vis som 
modern konst, genom att anv&auml;nda symboler och m&ouml;nster utan "liv", har 
n&auml;stan undantagsl&ouml;st blivit beskyllda f&ouml;r att vara 
obegripliga.</p>
<p>Till saken h&ouml;r att film fram till 90-talet har varit n&aring;got 
oerh&ouml;rt kostsamt som man inte experimenterar med hur som helst. Man 
m&aring;ste ha antingen en kommersiell potential och en publik, alternativt 
statlig finansiering, f&ouml;r att ha r&aring;d att g&ouml;ra en film. Ingen 
av dessa b&aring;da institutioner &auml;r s&auml;rskilt mottaglig f&ouml;r 
experiment. I och med den billiga videoteknikens int&aring;g i slutet av 80- 
och b&ouml;rjan p&aring; 90-talet har det blivit m&ouml;jligt att 
experimentera med film p&aring; ett helt nytt s&auml;tt.</p>
<p>&Auml;ven datorn har gjort sitt int&aring;g i den elektroniska filmen. 
H&auml;r, s&aring;v&auml;l som inom musiken, &auml;r den allm&auml;nna 
attityden dock att datorn bara skall vara ett verktyg, ett medel, att 
g&ouml;ra alldeles vanlig kommersiell film eller konstfilm. Bland de som 
sj&auml;lva sysslar med animationer och datorgrafik &auml;r dock 
id&eacute;erna radikalt annorlunda.</p>
<p>Ett av de tydligaste och vackraste exemplen p&aring; elektronisk film 
&auml;r en serie kortfilmer som skapats av <b>George Lucas'</b> farmarbolag 
<b>PIXAR</b>, ett f&ouml;retag som grundats av denne filmmogul endast i syfte 
att utveckla datorteknik f&ouml;r film. Dessa g&aring;r under samlingsnamnet 
<i>Beyond the Mind's Eye</i>, och &auml;r mycket uppskattade bland de som 
redan tidigare f&aring;tt upp &ouml;gonen f&ouml;r elektronisk kultur. Lite 
paradoxalt var det allts&aring; i det h&auml;r fallet den kommersiella filmen 
som finansierade utvecklingen av en av de mest alternativa konstformer som 
finns. Vissa av PIXARs filmer &auml;r vanliga spelfilmer, ungef&auml;r som 
tecknad film fast mycket mer detaljerade, medan andra varit riktigt 
experimentella. Man har nu f&aring;tt ett kommersiellt genombrott med filmer 
som <i>Toy Story</i> och <i>Antz</i>. Andra "seri&ouml;sa" filmer och tecknade 
filmer i synnerhet, anv&auml;nder idag stora m&auml;ngder datorgenererade 
sekvenser.</p>
<p>Filmer som bara inneh&aring;ller exploderande geometriska figurer, 
panoreringar &ouml;ver obegripliga landskap, fraktalbilder och psykedeliska 
f&auml;rgm&ouml;nster brukar jag sj&auml;lv kalla <i>ambientfilm</i>, eftersom 
tanken &auml;r ungef&auml;r den samma som med ambientmusik - att skapa en 
st&auml;mning utan n&aring;gon r&ouml;d tr&aring;d i det som visas. Filmstilen 
&auml;r till sin art besl&auml;ktad med sk <i>parametrisk</i> film, en sorts 
filmstil d&auml;r tekniken, speciellt kameraf&ouml;rning och panoreringar, 
anv&auml;nds som ett sj&auml;lv&auml;ndam&aring;l f&ouml;r att ge filmen en 
viss st&auml;mning utan att anv&auml;nda de klassiska filmiska 
ber&auml;ttarmetoderna.</p>
<p>Elektronisk film &auml;r mycket uppskattad p&aring; exempelvis 
<i>ravefester</i>, och en i m&aring;nga fall sj&auml;lvklar ingrediens i 
musikvideor till <i>technomusik</i>, som jag skall ta upp i n&auml;sta 
kapitel.</p>
<a name="rave"></a>
<hr>
<h1><a name="rejv">RAVE, TECHNO OCH ACID</a></h1>
<p>Det d&ouml;k upp n&aring;got konstigt i Sverige under &aring;ttiotalet. De 
diskjockeyer som vuxit upp under 70-talet och som var t&auml;nkta att 
ers&auml;tta den alltf&ouml;r dyra och okontrollerbara levande musiken hade 
f&aring;tt konstn&auml;rliga ambitioner, och sm&aring; bolag som var 
mellanting mellan skivbolag och diskjockey-stall b&ouml;rjade dyka upp 
&ouml;ver praktiskt taget hela v&auml;stv&auml;rlden. De producerade skivor 
med en sorts musik som var avsedd f&ouml;r en enda sak - att spelas p&aring; 
diskon. Den skulle vara s&aring; dansant som m&ouml;jligt, med en markerad 
rytm och ett tempo runt 120 bpm - ett perfekt danstempo. (Bpm &auml;r en 
f&ouml;rkortning f&ouml;r <i>beats per minute</i> antal anslag per minut, en 
m&aring;ttenhet f&ouml;r musiktempo.)</p>
<p>I mitten av 80--talet startades bolaget <b>Swemix</b> av n&aring;gra 
diskjockeyer i Stockholm som ville ge ut mixar av svenska artister. Bland de 
diskjockeyer som lyckades sl&aring; sig fram b&auml;st genom att kombinera 
dans- och popul&auml;rmusik fanns t&nbsp;ex <b>Dag Volle</b>, mer k&auml;nd 
som <b>Denniz Pop</b> och ansvarig f&ouml;r succ&eacute;erna <i>Hello 
Africa</i> och <i>No Coke</i> med Dr. Alban 1989, samt senare 
v&auml;rldsartisterna <b>Ace of Base</b>. D&auml;r fanns ocks&aring; <b>Robert 
W&aring;tz</b> och <b>Rasmus Lindvall</b>, senare mer k&auml;nda som 
<b>Rob'n'Raz</b>. Andra f&ouml;redrog att h&aring;lla sig mindre kommersiella 
och g&ouml;ra <i>sin egen grej</i>. De ville inte s&aring; sakteliga 
<i>reformera</i> discot till en svettig dansklubb. De ville g&ouml;ra 
<i>revolution nu</i>.</p>
<p>I mitten och slutet av &aring;ttiotalet, och i Sverige speciellt 1987--88, 
uppstod den nya danskulturen. Vild, fri dans f&ouml;r dansens egen skull, inte 
n&aring;got v&auml;lordnat som man underkastade sig av sociala sk&auml;l 
p&aring; v&auml;lorganiserade danstillst&auml;llningar eller diskon eller 
p&aring; skolgymnastiken, utan <i>vild</i> h&auml;mningsl&ouml;s dans. Det var 
den rytmiska, tidigare rituella dansen som i &aring;rhundraden tryckts under 
ytan och tyglats av v&auml;stv&auml;rldens moraliska och etiska 
v&auml;rderingar som &aring;teruppstod. Och den &aring;teruppstod i form av 
acidhouse. Givetvis blev det etablerade samh&auml;llet med politiker, musiker 
och kuratorer d&ouml;dsf&ouml;rskr&auml;ckt. Och givetvis k&ouml;pte var enda 
ung m&auml;nniska som hade vett nog att vara upprorisk en acidhouseplatta 
f&ouml;r att skr&auml;mma f&ouml;r&auml;ldrarna med. (&Auml;ven 
f&ouml;rfattaren, som k&ouml;pte sin f&ouml;rsta acidplatta <i>House 
Nation</i> av <b>MBO</b>, 1987.)</p>
<p>Ren <i>house</i> var mest framg&aring;ngsrik till en b&ouml;rjan, 
f&ouml;rmodligen f&ouml;r att den byggde p&aring; funk-, soul- och diskomusik 
&aacute;la George Clinton och James Brown snarare &auml;n p&aring; syntetisk 
musik. Det syntetiska inslaget var begr&auml;nsat till ett trumkomp som man 
fick fr&aring;n en trummaskin eller bara stal rakt av fr&aring;n n&aring;gon 
Kraftwerkskiva. Genren uppstod i Chicago och skall ha f&aring;tt sitt namn 
fr&aring;n att danspartyn ofta h&ouml;lls i lagerlokaler, p&aring; engelska 
<i>warehouses</i>. (En av de f&ouml;rsta europeiska klubbarna som spelade 
housemusik hette ocks&aring; just <b>Warehouse</b> och l&aring;g i K&ouml;ln.) 
Tillsammans med en samtida (rent elektronisk) genre fr&aring;n Detroit som 
kallades <i>techno</i> samlades den nya dansmusiken under beteckningen <i>acid 
house</i>. Tidiga houseband var t ex <b>The Royal House</b>, n&auml;mnda 
<b>MBO</b> eller <b>D-Mob</b>. N&auml;r musiken blev popul&auml;r blandades de 
b&aring;da stilarna, framf&ouml;r allt i Europa och kallades bara <i>acid</i> 
och det var ingen som hade reda p&aring; vilket som var vilket. Runt 
Manchester i England v&auml;xte de f&ouml;rsta riktigt inflytelserika 
europeiska houseklubbarna upp.</p>
<p>Acidhouse var en speciell variant p&aring; dansmusik som anv&auml;nde 
<i>samplingar</i> (brottstycken av ljud) p&aring; ett speciellt s&auml;tt. 
Inspirerade av industrimusikens kakafonier av maskinljud (som hos <b>Throbbing 
Gristle</b> eller <b>Einst&uuml;erzende Neubaten</b>), f&ouml;rfattaren 
<b>William S Burroughs</b> s&auml;tt att bygga st&ouml;rre texter av sm&aring; 
textfragment (l&auml;s mer om Burroughs i n&auml;sta kapitel), och kollage- 
och mosaikkonsten, byggde acidmusikerna en mosaik av ljudfraser. Musikerna var 
genomg&aring;ende diskjockeyer som visste att l&auml;gga tonvikt p&aring; bra 
dansrytm. Man kan s&auml;ga att man f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen lyckades 
g&ouml;ra <i>konkret musik</i> (Pierre Schaeffers sk&ouml;tebarn) som 
n&aring;dde en bred publik. Det var bland de musiker som jobbat med konkret 
musik som samplingsmaskinerna f&ouml;rst gjorde sitt int&aring;g.</p>
<p>Rent musikaliskt byggde man p&aring; den tendens som redan tidigare fanns 
inom elektropopen att anv&auml;nda v&auml;lkomponerade <i>Riff</i> (ett Riff 
&auml;r en enkel musikalisk id&eacute; som upprepas g&aring;ng p&aring; 
g&aring;ng) i form av syntetiska slingor som tr&auml;ffade en viss k&auml;nsla 
och gav en st&auml;mning &aring;t hela l&aring;ten. En s&aring;dan slinga var 
l&auml;tt att programmera med en tryck-p&aring;-knappen sequencer som innebar 
att man inte beh&ouml;vde kunna spela i takt eller ens s&auml;rskilt bra, bara 
man kunde uppfinna en hyfsad melodislinga och f&aring; in den i 
apparaturen.</p>
<p>"Acid" &auml;r ett engelskt ord som betyder "syra" vilket olyckligtvis 
&auml;r ett slanguttryck f&ouml;r <i>lysergsyradietylamid</i> eller <i>LSD</i> 
som man brukar s&auml;ga kort. Acidhouse &auml;r dock antagligen inte 
d&ouml;pt till <i>acid</i> f&ouml;r att musiken skulle ha n&aring;got med LSD 
att g&ouml;ra. Det sanna ursprunget till namnet skall ha varit slanguttrycket 
<i>Burn Acid</i> som betyder ungef&auml;r "spinna skivor", dvs en 
diskjockey-syssla som utf&ouml;rdes medan man samplade ljud fr&aring;n olika 
skivor. Sedan finns det andra som s&auml;ger att detta &auml;r en 
f&ouml;rsk&ouml;nande l&ouml;gn och att det sanna urspunget &auml;r att 
n&aring;gra musiker fr&aring;n England &aring;kte till Detroit runt 1986 
d&aring; England befann sig i en acidrock-revival och k&ouml;pte allt 
m&ouml;jligt som det stod "acid" p&aring;, i jakt p&aring; t&nbsp;ex Grateful 
Dead m&nbsp;fl hippieband, varvid de ist&auml;llet fick med sig en hel del 
konstig syntmusik som visade sig vara tidig techno och house. 
Genrebeteckningen skulle sedan ha f&ouml;tts ur denna h&auml;ndelse.</p>
<p>Acidhouse karakteriseras ocks&aring; av ett speciellt "sound", lite 
r&aring;are &auml;n vanlig diskomusik, men sn&auml;llare &auml;n 
"r&aring;synten" som jag n&auml;mnde tidigare. Speciellt popul&auml;ra &auml;r 
ljud fr&aring;n syntar och trummaskiner av m&auml;rket <b>Roland TR 808</b> 
och <b>909</b> (D&auml;rav t&nbsp;ex gruppen <b>808 State</b>) och bassynten 
<b>Roland</b> <b>TB303</b> vars "bas" snarast l&aring;ter som en knorrande 
rymdman.</p>
<p>Acidmusiken var popul&auml;r samtidigt som hemdatorhackarna befann sig i 
sin absoluta guld&aring;lder. &Aring;ren 1987--88--89 betraktas som de absolut 
intensivaste i hemdatorkulturens tidiga historia, varf&ouml;r m&aring;nga 
demon, pseudonymer och gruppnamn bland de subkulturella hackarna h&auml;mtade 
inspiration direkt fr&aring;n acidmusiken. Acidmusikerna &aring; sin sida 
betraktar just 1988 som musikstilens absoluta h&ouml;jdpunkt, med flera stora 
fester utomhus i England. De b&aring;da kulturerna vilar p&aring; samma 
amat&ouml;rm&auml;ssiga grund och uppstod b&aring;da tack vare att 
datorutrustning och elektroniska instrument blev tillg&auml;ngliga f&ouml;r 
gemene man under den h&auml;r perioden. Notera ocks&aring; ett oklart 
inflytande fr&aring;n hackarkultur p&aring; acidmusiker: technogrupper med 
namn som <b>Phuture</b> och <b>Phusion</b> har (om man iakttar stavningen) 
uppenbarligen inspirerats av hackare. Acidhouse blev under de h&auml;r 
&aring;ren n&aring;got av en symbol f&ouml;r ungdomsrevolt och har varit det 
sedan dess, men under andra namn som vi snart skall introducera.</p>
<p>Det r&aring;der sedan l&auml;nge total begreppsf&ouml;rvirring inom 
dansmusiken. Acidhouse utvecklades explosionsartat till en m&auml;ngd 
underkategorier; varenda st&ouml;rre stad i England och Tyskland hade sin egen 
housegenre, och &auml;ven i USA utvecklades nya housegenrer. Mycket snart 
tr&ouml;ttnade m&aring;nga p&aring; de eviga kompromisserna mellan elektronisk 
dansmusik och vers-refr&auml;ngt&auml;nkandet fr&aring;n rockmusiken eller den 
inom hip-hopen obligatoriska rapen och lyfte &aring;ter fram den ursprungliga 
rent elektroniska dansmusiken: <i>techno</i>.</p>
<h2><a name="tekkno">Techno</a></h2>
<p>Techno str&auml;vade tillbaka till den elektroniska popul&auml;rmusikens 
r&ouml;tter - man hade blivit tr&ouml;ttnat p&aring; de ljud och harmonier som 
anv&auml;ndes inom vanlig dansmusik och all acidhouse hade b&ouml;rjat 
l&aring;ta likadant. Acid var inte nyskapande l&auml;ngre; det var dags 
f&ouml;r n&aring;got nytt. Diskjockeyer som numera var fullfj&auml;drade 
elektronmusiker satt n&auml;tterna igenom och lyssnade p&aring; <b>Kraftwerk, 
Ultravox, D.A.F</b> (Deutsch Amerikanische Freundschaft) och andra tidiga 
syntband som hade haft n&aring;got att ge, i ett f&ouml;rs&ouml;k att hitta 
det goda som g&aring;tt f&ouml;rlorat p&aring; v&auml;gen och samtidigt skapa 
n&aring;got nytt. Och man lyckades, speciellt genom att anv&auml;nda riktigt 
tidiga syntar som <b>Prophet, Fairlight</b> och n&auml;mnda 
<b>Roland</b>-m&auml;rken. Anledningen till att man anv&auml;nde gamla syntar 
l&auml;r fr&auml;mst ha varit att man inte hade r&aring;d med annat.</p>
<p>Technon f&ouml;ddes som sagt i Detroit. Hela genren kan sp&aring;ras till 
tre diskjockeyer som hette <b>Magic</b> (Juan Atkins), <b>Reese</b> (Kevin 
Saunderon) och <b>Mayday</b> (Derrik May). Sj&auml;lva s&auml;ger de sig ha 
varit inspirerade av framf&ouml;r allt Kraftwerk, och <b>Parliament</b> 
(George Clinton). Magic hade gett ut en singel kallad <i>Techno City</i> 
tillsammans med bandet <b>Cybotron</b> redan 1983 (gruppen hade varit aktiv 
redan 1981) och det var f&ouml;rmodligen denna som gav namnet &aring;t genren. 
Namnet <i>Techno City</i> var h&auml;mtat fr&aring;n en roman av science 
fiction-f&ouml;rfattaren Alan Toffler. F&ouml;r europas del smittade den 
amerikanska technon av sig n&auml;r Mayday &aring;kte p&aring; turn&eacute; i 
England 1987 och inspirerade den underjordiska acidscenen med sina 
kompositioner, framf&ouml;r allt den d&aring; nykomponerade klassikern 
<i>Strings of Life</i>. F&ouml;rmodligen har denne legendariske diskjockey 
ocks&aring; gett namn &aring;t det enorma rave som heter just <i>Mayday</i>, 
som h&aring;lls &aring;rligen i Tyskland och som har f&aring;tt astronomiska 
proportioner. Trion Magic, Reese och Mayday gjorde sig ocks&aring; k&auml;nda 
under gruppnamnet <b>Phuture</b>.</p>
<p>I Frankfurt hade man tidigt inspirerats av technon fr&aring;n Detroit och 
skapade sin egen variant, <i>eurotechno</i> genom att sl&auml;nga bort sina 
japansyntar och ge sig ut p&aring; jakt efter gamla reliker fr&aring;n 
sjuttiotalet. <b>SNAP</b> uppfann det vinnande och multikulturella konceptet 
med en f&auml;rgad rap:are och en kvinnlig vokalist, <b>LA Style</b> gjorde en 
skramlig och provokativ l&aring;t: <i>James Brown is Dead</i>, f&ouml;r att 
markera att det var slut p&aring; flirten med funk och rhythm'n'blues. Grupper 
som <b>2 Unlimited, Pandora, Captain Hollywood project</b> och <b>Culture 
Beat</b> kallas med ett samlingsnamn <i>eurodance, eurotechno</i> eller bara 
<i>dance</i> allt efter smak (i USA kallar man denna genre f&ouml;r 
<i>techno/rave</i>).</p>
<p>Dessa och andra tidiga eurotechnogrupper tillf&ouml;rde n&aring;got nytt 
som m&aring;nga v&auml;ntat l&auml;nge p&aring;. Man sprang ifr&aring;n de 120 
bpm som varit ett sk&ouml;nhetsideal f&ouml;r acidhouse och pressade upp 
l&aring;tarna i ett tempo som n&auml;rmast p&aring;minde om driven punkmusik. 
Tempot &ouml;kade p&aring; dansgolv runt om i v&auml;rlden samtidigt som MTV 
v&auml;xte sig riktigt stora och ytterligare snabbade upp hela 
popul&auml;rkulturutbudet. Vi fick en karikyr av en ny uttr&aring;kad 
ungdomsgeneration som kallades generation X och som gick ifr&aring;n 
biograferna om inget h&auml;nde de f&ouml;rsta 10 minutrarna i filmen.</p>
<p>I samma veva d&ouml;k de odefinierbara <b>KLF</b> (Kopyright Liberation 
Front) upp fr&aring;n ingenstans och gjorde en runda p&aring; hitlistorna med 
en enda skiva och en enorm m&auml;ngd singlar, f&ouml;r att sedan dra sig 
tillbaka och, som de sj&auml;lva s&auml;ger, "aldrig mer g&ouml;ra musik". 
Gruppen bestod av <b>Bill Drummond</b>, desillusionerad fd manager f&ouml;r 
bl&nbsp;a <i>Echo and the Bunnymen</i> och <b>Jimmy Cauty</b>, som tidigare 
varit medlem i <i>Killing Joke</i>. De f&ouml;rde in ett helt nytt element i 
popul&auml;rmusiken genom att ta danmusikens instrumentering och dansanta 
tempo och kombinera detta med klassiska rockarrangemang. Resultatet blev musik 
som gick hem hos s&aring;v&auml;l synt- techno- och rockdiggare.</p>
<p>KLF var mycket medvetna om vad de gjorde. Under den tidigare delen av sin 
karri&auml;r skrev de en bok med titeln <i>The Manual</i> (sv: 
<i>Manualen</i>) och lovade pengarna tillbaka till alla som inte lyckades 
f&aring; en topplacering p&aring; Englands hitlista med bokens hj&auml;lp. 
Innan KLF blev KLF kallade de sig <b>The Timelords</b> och <b>The Justified 
Ancients of Mu Mu</b> (ett namn, som liksom mycket av KLFs image &auml;r 
h&auml;mtat fr&aring;n kultboken <i>Illuminatus!</i>). I sj&auml;lva verket 
&auml;r nog hela KLFs kommersiella karri&auml;r att betrakta som modern konst 
i form av en protest mot popindustrin. Mot slutet av sin karri&auml;r 
<i>hatade</i> de verkligen denna sj&auml;lvg&aring;ende maskin som 
st&auml;ndigt producerade samma sm&ouml;rja om och om igen. Genomg&aring;ende 
k&auml;nnetecknades bandet av total respektl&ouml;shet gentemot pengar, den 
etablerade popul&auml;rmusiken, och en allm&auml;nt sm&aring;cynisk livssyn. 
Huvudmannen Drummond var mycket inspirerad av Zenbuddhism och provocerade dem 
som fr&aring;gade om bandet med att anklaga dem f&ouml;r att vara under 
inflytande av Lucifers fyra tj&auml;narinnor <i>Varf&ouml;r, Vad, Vart</i> och 
<i>N&auml;r</i>, fr&aring;gor som enligt Zen inte kan besvaras med ord. 
Drummond jobbade tidigt med Alex Paterson p&aring; projektet <i>The Orb</i> 
och de tv&aring; kan tillsammans s&auml;gas ha uppfunnit genren <i>ambient 
techno</i>.</p>
<p>KLF visar ocks&aring; tydligt p&aring; sambandet mellan attityder i den 
underjordiska danskulturen och bland hackarna. Som s&aring; m&aring;nga andra 
diskjockeyer samplade de friskt fr&aring;n andra artister, och ans&aring;g mer 
eller mindre att musik inte skulle patenteras. Vid ett tillf&auml;lle samplade 
de ABBA och skrev lite provocerande p&aring; baksidan av skivan att <i>"KLF 
f&ouml;rklarar h&auml;rmed allt material p&aring; denna skiva befriat 
fr&aring;n copyright"</i>, vilket s&aring; sm&aring;ningom ledde till att hela 
upplagan fick br&auml;nnas p&aring; en &aring;ker i mellansverige efter att 
KLF misslyckats med att &ouml;vertyga ABBA att dra tillbaka det hot om 
st&auml;mning man f&aring;tt fr&aring;n svenskarnas agenter. Vid ett annat 
tillf&auml;lle b&ouml;rjade Drummond "befria" gruppens utrustning vid en 
spelning p&aring; en klubb i London, vilket resulterade i att klubb&auml;garna 
fick rycka in och hindra bes&ouml;karna fr&aring;n att ta med sig apparaterna 
hem.</p>
<p>I England uppstod sedan vid mitten av 90--talet en uppsj&ouml; underliga 
musiker, f&ouml;rutom KLF &auml;ven bl&nbsp;a ambientf&ouml;rnyarna <b>Black 
Dog Productions</b> och en egensinnig grupp vid namn <b>The Prodigy</b> som 
uppfunnit en helt egen form av musik kallad <i>breakbeat</i> och som gett 
gruppen dess speciella sound. Breakbeat innebar i detta fall att man 
f&aring;ngade en bra passage (ett <i>break</i>) i ett stycke musik och 
anv&auml;nde detta om och om igen som ett bakgrund att skriva ny musik 
ovanp&aring;. Dessa grupper uppstod liksom KLF under senare h&auml;lften av 
80--talet parallellt med diverse independentband som t ex <i>Pop Will Eat 
Itself</i>. Att utvecklingen i musikbranchen var s&aring; explosiv i just 
England berodde p&aring; just den popindustri som KLF protesterade mot.</p>
<p>Betydligt fler m&auml;nniskor i England g&aring;r p&aring; inneklubbar och 
lyssnar p&aring; den senaste musiken innan den sl&auml;pps, och topplistan 
&auml;r en konstruktion baserad p&aring; lobbying och utan n&aring;got som 
helst samband med verkligheten. Egentligen &auml;r Englands top-40 bara ett 
maktmedel som popindustrin anv&auml;nder f&ouml;r att tala om f&ouml;r 
publiken vad de skall k&ouml;pa. Eftersom placeringarna p&aring; topplistan 
rasar upp och ned med en v&aring;ldsam hastighet m&aring;ste ny musik och nya 
artister st&auml;ndigt genereras. I denna hetsjakt f&aring;r hundratals 
artister varje &aring;r chansen att visa vad de kan, p&aring; gott och ont. 
Originalitet &auml;r betydligt intressantare &auml;n teknisk skicklighet. 
P&aring; s&aring; vis rotade man fram acidhouse musiken fr&aring;n 
f&ouml;rorternas sm&aring;klubbar, och det osannolika intr&auml;ffade att 
denna smala genre d&ouml;k upp p&aring; topplistan. Detta fenomen har gjort 
England till "motorn" bakom europeisk popul&auml;rmusik under mitten och 
slutet av 90--talet.</p>
<p>I Tyskland producerade Sven V&auml;th och myriader med andra diskjockeyer 
en blandning av techno och ambient med tydliga influenser av &aring;ttiotalets 
acidhouse: sk <i>trance,</i> som i England kombinerades med influenser 
fr&aring;n New Age-kulturen och det indiska semesterparadiset Goa och 
kallades<i> goatechno</i> eller <i>goatrance</i>. N&aring;gra halvgalna 
holl&auml;ndare som kallade sig <b>Rotterdam Termination Source</b>gjorde en 
l&aring;t med enbart trummor och ljudeffekter; <i>Poing</i> och skapade 
d&auml;rmed en egen genre som kallas <i>hardcoretechno</i> och som utvecklats 
till en hybrid mellan techno och deathmetal, g&auml;rna med ett tempo p&aring; 
uppemot 300-400 bpm. Denna hybrid har f&aring;tt en del fd metal-diggare att 
b&ouml;rja lyssna p&aring; techno.</p>
<p>Elektronisk popul&auml;rmusik st&aring;r aldrig stilla: Hela tiden 
h&auml;nder n&aring;got nytt, hela tiden experimenteras det i sm&aring; 
studior runt om i v&auml;rlden. <i>crossovertechno,</i> d&auml;r techno 
(framf&ouml;r allt eurodance) blandas med andra musikstilar, d&ouml;k upp 
&ouml;verallt. Det var ofta mycket kommersiellt, kanske med undantag f&ouml;r 
hyperexperimentella <b>The Grid</b> som f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen i 
sin karri&auml;r lyckades g&ouml;ra kommersiell succ&eacute; med <i>Swamp 
thing</i> -- en blandning mellan n&aring;gon form av techno och banjoslingor. 
<i>Jungle</i> &auml;r en genre som &auml;r b&aring;de en 
f&ouml;reg&aring;ngare till och forts&auml;ttning p&aring; The Prodigys 
breakbeattechno -- en blandning mellan techno-, ragga-, breakbeat- och 
dubmusik, med ett tempo runt 160 bpm, d&auml;r basen &auml;r reggaeliknande 
p&aring; halva tempot, dvs runt 80bpm. V&auml;rre &auml;n v&auml;rst &auml;r 
<i>gabber</i> som &auml;r en f&ouml;rv&auml;rrad verison av Hardcoretechno, en 
stil som fr&auml;mst spridits av det holl&auml;ndska skivbolaget <i>ID&T</i> 
p&aring; samlingsalbum under namnet <b>Thunderdome</b>. Denna stil 
anv&auml;nds bland annat av det revolutionsromantiska och extrempolitiska 
bandet <b>Atari Teenage Riot</b> (ja, musiken g&ouml;rs p&aring; en hemdator 
av m&auml;rket Atari ST, d&auml;rav namnet) och &auml;r en reaktion p&aring; 
den "fred, k&auml;rlek och f&ouml;rst&aring;else"-inriktade trance-, och 
goatechnon. Atari Teenage Riots grundare Alec Empire h&auml;vdade sig i en 
intervju vara beredd att arrangera en "hate parade" som alternativ till den 
k&auml;rleksdyrkande "loveparade" som h&aring;lls &aring;rligen i 
Tyskland.</p>
<p>Under slutet av 90--talet har de subkulturella genrerna inom dansmusiken 
blandats upp med jazz och ytterligare splittrats upp. F&ouml;ljande 
uppst&auml;llning av genrer &auml;r en sammanst&auml;llning av listor gjorda 
av av DJ:n och dansfestarrang&ouml;ren <b>Lisa Thelin</b>, samt n&auml;mnde 
Mikael J&auml;gerbrand och &aring;terges h&auml;r in extenso f&ouml;r 
dagsf&auml;rsk orientering d&aring; detta skrivs i augusti 1999:</p>
<ul>
<li><b>Drum'n'Bass</b>: F&ouml;re 1994 anv&auml;ndes termen f&ouml;r att 
beskriva det grundl&auml;ggande elementet i jungle. D&auml;refter har termen 
anv&auml;nts f&ouml;r att beskriva en mera musikalisk och komplex variant av 
av jungle. Termen anv&auml;nds ocks&aring; f&ouml;r att beskriva en tung 
variant av reggae utan gitarr -- som dub utan eko.</li>
<li><b>Ambient Drum'n'Bass</b>: En mycket mjuk stil med dr&ouml;mlika 
str&aring;kljud kombinerat med utstretchade<a href="#31"><font 
size="-1"><sup>31</sup></font></a> breakbeats.</li>
<li><b>Big Beat</b>: Kommersiell men &auml;nd&aring; alternativ musik, typ 
<i>Fatboy Slim</i> eller <i>Chemical Brothers</i>.</li>
<li><b>Campcore</b>: Blandning av hardcore och camp. (Camp --Village People 
o&nbsp;dyl musik bland homosexuella) st&ouml;rsta namnet och "grundare" 
&auml;r Tony de Vit.</li>
<li><b>Dark</b>: En ljudbild mellan hardcore och jungle som kombinerar 
ambient, skr&auml;ckfilmssamplingar och utstretchade breakbeats.</li>
<li><b>Darkcore</b>: Blandning av h&aring;rd techno och jungle/ragga. 
F&ouml;rsta Darkcore-l&aring;ten var LTJ Bukeems <i>Demon Theme</i>.</li>
<li><b>Darkstep</b>: Jungle blandat med stenh&aring;rd hardcore techno. Allt 
som kommer fr&aring;n skivbolagen <i>U-Turn</i> och <i>31 Records</i>.</li>
<li><b>Deep House</b>: Tyngre house.</li>
<li><b>Eclectic</b>: I danskretsar ett samlingsnamn p&aring; trip hop, 
<i>Bj&ouml;rk</i> o&nbsp;dyl artister som inte g&aring;r att kalla techno 
eller house, men &auml;nd&aring; spelas p&aring; vissa 
undergroundklubbar.</li>
<li><b>Electronica</b>: Samlingsnamn f&ouml;r all elektronisk dansmusik 
(inklusive gammal synth) d&auml;r udda artister kan placeras in. Exempel 
&auml;r <i>Bandulu</i> och <i>Vaporspace</i>.</li>
<li><b>Garage</b>: Snabb energifylld techno fr&aring;n London uppfunnen cirka 
1996--97.</li>
<li><b>Handbag</b>: Ganska gammal stil som inte slog igenom f&ouml;rr&auml;n 
1998. Poppig musik fr&aring;n transvestitklubbar i London och New York. Namnet 
kommer av att "damerna" st&auml;ller sina handv&auml;skor p&aring; golvet och 
dansar kring dem. F&ouml;rsta stora skivbolaget var <i>Cleveland City</i> i 
England, bland celebriteterna finns <i>Taiko, Tony di Bart</i> och <i>Direct 2 
Disc</i>.</li>
<li><b>Happy Hardcore</b>: Lika snabb som andra hardcorestilar, ofta runt 170 
bpm. "Glada" inslag av samplingar fr&aring;n k&auml;nda l&aring;tar gav namn 
&aring;t stilen. Typiska exempel: <i>Marusha, Charly Lownoise & Mental Theo, 
Technohead, Mark Oh</i>. Den oerh&ouml;rt kommersiella gruppen <i>Scooter</i> 
h&ouml;r egentligen till denna skola.</li>
<li><b>Hardbag</b>: Holl&auml;ndsk variant av Handbag, h&aring;rdare och 
tuffare. Typexempel: <i>Patrick Prins</i>.</li>
<li><b>Hardstep</b>: Minimalistisk jungle d&auml;r melodin tagits bort och 
d&auml;r man anv&auml;nder ett renare breakbeat. Man tills&auml;tter sedan 
mycket diskant f&ouml;r att f&aring; ett krispigare ljud. Tyngdpunkten 
p&aring; break:et l&auml;ggs ofta p&aring; det andra eller fj&auml;rde 
beatet.</li>
<li><b>Hartcore</b>: Nytt namn p&aring; hardcore techno och gabber som 
anv&auml;nds i Tyskland. Det &auml;r s&aring; "hardcore" l&aring;ter n&auml;r 
man uttalar det p&aring; tyska.</li>
<li><b>Hip House</b>: En kombination av hiphopbreakbeats och den typ av 
Chicago House som n&aring;dde h&ouml;jden av sin popularitet 1989--90.</li>
<li><b>Jazz Step</b>: Hardstep med jazzrefr&auml;nger.</li>
<li><b>Jazz Jungle</b>: Ambient Drum'n'Bass med jazzrefr&auml;nger. Vanligtvis 
samplingar fr&aring;n 80--talets jazz-funkskivor.</li>
<li><b>Jump Up</b>: Ligger n&auml;ra tidig jungle musikaliskt men l&auml;gger 
tyngdpunkten p&aring; junglens hiphopinfluenser.</li>
<li><b>Malaka</b>: Sn&auml;llt grekiskt ord f&ouml;r "&auml;lska". 
B&ouml;rjade anv&auml;ndas av goagruppen <i>Transwave</i> efter en spelning i 
Grekland.</li>
<li><b>Marocko-trance</b>: Heter egentligen <i>gnawa-musik</i> och har spelats 
i hundratals &aring;r i Marocko. Musiken kom till landet genom muslimska 
slavar som importerades fr&aring;n Sudan. Liveband i denna genre har spelat 
p&aring; rave i USA. Det finns en samlingsskiva med namnet <i>Maroccan Trance 
Music</i>.</li>
<li><b>Noisecore</b>: H&aring;rd techno i gr&auml;nslandet mellan vanlig 
techno och gabber. Samlingsbeteckning p&aring; n&auml;stan all musik 
fr&aring;n Holland och viss tysk musik.</li>
<li><b>Nosebleed</b>: Musik som &auml;r s&aring; snabb att man f&aring;r 
n&auml;sblod av att lyssna p&aring; den. Samma som Noisecore fast aldrig under 
250 bpm.</li>
<li><b>Overdrive</b>: Ytterligare ett namn p&aring; det som betecknas med 
Noisecore.</li>
<li><b>Popcore</b>: Gabberversion av eurotechno eller poptechno / dance. 
Exempel: samlingsskiva fr&aring;n holl&auml;ndska skivbolaget <i>Mokum</i> med 
samma titel.</li>
<li><b>Ragga</b>: En slags reggae med vokala inslag som rappas eller chattas 
av en MC (Microphone Controller) &ouml;ver instrumentala versioner av musiken. 
Texterna omfattar en blandning av jamaicanska r&ouml;tter och Londons 
gatuslang. Hiphopinfluerat. Hittade till London via New York.</li>
<li><b>Ragga-Jungle</b>: Kombination av raggas&aring;ngslingor (licks) och 
junglerytmer.</li>
<li><b>Shoulderbag</b>: Nyare namn f&ouml;r handbag. Allt f&ouml;r att 
f&ouml;rvirra fienden.</li>
<li><b>Slang Teng</b>: En blandning av reggae och Kraftwerks europeiska 
technosound. K&auml;nnetecknas av den surrande basg&aring;ngen.</li>
<li><b>Speedcore</b>: Renodlad techno-speedmetal, undergenre till hardcore. 
Tung och ren bas med m&auml;ngder av samplade Metallica-liknande 
gitarrsamplingar. Exempel: <i>DJ Dano, DJ Hooligan</i>.</li>
<li><b>Techstep</b>: Liknar hardstep. Tyngdpunkten p&aring; ett metalliskt 
ljud och underliggande hotfulla ljud. K&auml;nnetecknas ocks&aring; av extremt 
h&ouml;g distad basg&aring;ng, ofta bara tre toner med betoning p&aring; 
oktaverna.</li>
<li><b>Tribal</b>: Musik med medvetna inslag av etnisk musik fr&aring;n 
Afrika.</li>
</ul>
<p>Andra musiker som <b>Future Sound of London, Leftfield, Black Dog 
Productions</b> och de svenska<b> Lucky People Center</b> har n&auml;rmat sig 
elektronmusiken och utg&ouml;r en genre som brukar kallas <i>progressive 
house</i>, allts&aring; housemusik som &auml;r p&aring; v&auml;g 
n&aring;gonstans och som st&auml;ndigt utvecklas. Dessa vill komma ifr&aring;n 
genret&auml;nkandet genom att bryta alla normer. Otacksamt nog blir 
genrespr&auml;ckandet en genre i sig. Motsvarande fenomen finns inom 
jazzen.</p>
<p>Thomas Chrome, Jean-Lois Hutha, Cari Lekebusch, Adam Beyer, Alexi de Lano, 
Stefan Grider, Lenk (Jesper Dalb&auml;ck). Detta &auml;r bara namnen p&aring; 
n&aring;gra svenska technoartister som h&aring;ller den h&auml;r kulturen 
levande.</p>
<p>S&aring; fort en genre blir kommersiell, som n&auml;r technon blev 
eurodance med U96, tenderar de sm&aring; klubbarna att uppfinna n&aring;gon ny 
variant och smyga tillbaka ned i underjorden. Jungle, Goa-techno och Gabber 
&auml;r exempel p&aring; detta. Nya stilar uppfinns med s&auml;kerhet just nu 
i n&aring;gon studio i Tyskland, England, Holland, Sverige eller Belgien. Man 
kan ha vilken &aring;sikt som helst om detta. I praktiken &auml;r hela den 
underjordiska klubbkulturen bara en konceptfabrik f&ouml;r popindustrin. Man 
letar upp n&aring;got nytt, putsar till det, g&ouml;r det lite sn&auml;llare, 
och sl&auml;pper det f&ouml;r bred publik. Om man tror p&aring; 
&auml;ndl&ouml;s artistisk integritet och nyskapande konst &auml;r det kanske 
hemskt att se. P&aring; ett annat plan kanske man skall vara tacksam f&ouml;r 
att vi inte lyssnar p&aring; samma tuggummipop idag som f&ouml;r tjugo 
&aring;r sedan.</p>
<h2><a name="klubb">Klubbar och Rave</a></h2>
<p>Techno spelas mest p&aring; sm&aring; slutna klubbar, &auml;ven om det 
numera faktiskt <i>g&aring;r</i> att s&auml;lja technoskivor till 
m&auml;nniskor som inte &auml;r diskjockeyer. Som kulturell f&ouml;reteelse 
&auml;r technon starkt knuten till dansgolvet, och de tv&aring; kan s&auml;gas 
utg&ouml;ra en helhet.</p>
<p>Dansmusiken har f&ouml;r&auml;ndrat musikmarknaden. F&ouml;rr i tiden 
lyssnade man p&aring; radio och kollade in vad kompisarna lyssnade p&aring;, 
skaffade sig skivorna och lyssnade hemma. Nu g&aring;r man p&aring; disko, 
kanske rent av rave, och tar &aring;t sig av musiken man h&ouml;r d&auml;r -- 
musik som &auml;r gjord f&ouml;r att lyssnas p&aring; medan man dansar. Kanske 
k&ouml;per man sedan n&aring;gon skiva. Speciellt samlingsskivor med eurodance 
s&auml;ljer som sm&ouml;r i solsken.</p>
<p>Techno &auml;r inte gjord f&ouml;r att man skall sitta stilla medan man 
lyssnar och kan verka stressande om man anv&auml;nder den som skvalmusik. I 
England d&auml;r publiken av tradition &auml;r mycket &ouml;ppen f&ouml;r nya 
musikformer har tung kompromissl&ouml;s technomusik lyckats sl&aring; igenom 
kommersiellt, likas&aring; i Tyskland som med sin tradition av elektronmusik 
&aacute;la Kraftwerk v&auml;lkomnar varje ny innovation p&aring; 
omr&aring;det. &Auml;ven i Sydeuropa spelas till och med riktigt r&aring;a 
technol&aring;tar p&aring; skvalradion. &Auml;ven i Sverige b&ouml;rjar 
kompromissl&ouml;s musik av denna typ bli allm&auml;nt accepterad, exempelvis 
i form av bandet <b>Antiloop</b>. Kalle Dernulf p&aring; P3 &auml;r 
f&ouml;rmodligen den person som g&ouml;r st&ouml;rst insatser f&ouml;r att 
sprida svensk och utl&auml;ndsk techno i etern.</p>
<p>Rave &auml;r fortfarande mycket underjordiska h&auml;ndelser i Sverige och 
Norden, &auml;ven om publiken har vuxit explosionsartat sedan 1988. Det finns 
idag <i>tusentals</i> glada ravare i Sverige, som kan &aring;ka 
l&aring;ngv&auml;ga f&ouml;r att g&aring; p&aring; ett bra rave. I Tyskland 
och Storbrittanien &auml;r rave redan en accepterad f&ouml;reteelse som i 
b&auml;sta fall samlar uppemot 150.000 personer, t&nbsp;ex det 
v&auml;lk&auml;nda <i>Mayday</i> i Tyskland som ibland beskrivits som 
v&aring;r tids Woodstock-festival. Speciella rave f&ouml;r olika genrer 
anordnas ocks&aring;. Rave i Norden brukar inte precis annonseras ut i 
dagspressen; informationen sprids ryktesv&auml;gen och via flygblad (eng: 
flyers) som man kan f&aring; tag i om man har r&auml;tt kontakter. Detta 
s&aring;klart d&auml;rf&ouml;r att det &auml;r mest ekonomiskt och effektivt - 
<i>inte</i>, egentligen, f&ouml;r att h&aring;lla det hela hemligt p&aring; 
n&aring;got vis.</p>
<p>En speciellt uppm&auml;rksammad form av rave &auml;r de sk 
<i>bryt-raven</i>, som inneb&auml;r att man bryter sig in i en lagerlokal, 
sl&aring;r upp en ljudanl&auml;ggning och b&ouml;rjar spela och dansa. Det 
hela p&aring;minner om ett slags husockupation, och &auml;r publiken stor 
&auml;r polisen maktl&ouml;s. Denna typ av rave har f&ouml;rekommit ganska 
rikligt i Hammarbyhamnen i Stockholm. Koppla t&nbsp;ex mot Prodigy-l&aring;ten 
<i>break & enter</i> (det engelska namnet p&aring; f&ouml;reteelsen), d&auml;r 
ljud av krossat glas och d&ouml;rrar som skjuts upp ackompanjerar musiken. 
K&auml;nslan av revolt och uppk&auml;ftighet mot samh&auml;llet &auml;r 
total.</p>
<p>Ravekulturen &auml;r numera framf&ouml;r allt baserad p&aring; 
Trancegenren, som med sina l&aring;nga l&aring;tar i perfekt danstempo kan 
h&aring;lla ett dansgolv levande hela n&auml;tter igenom. Ett rave &auml;r 
<i>inte</i> en plats dit man g&aring;r f&ouml;r att bli full eller ragga. Ett 
rave &auml;r en plats dit man g&aring;r f&ouml;r att dansa, lyssna p&aring; 
musik, och tr&auml;ffa och titta p&aring; andra m&auml;nniskor. Den som 
bevistar ett rave med andra intentioner blir urskiljningsl&ouml;st 
besviken.</p>
<p>Ravekulturen g&ouml;r anspr&aring;k p&aring; att expandera - &auml;ven 
futuristisk kl&auml;dsel och annat som skapar en homogen gruppidentitet har 
utformas. Ravelokalerna (mestadels lagerlokaler, allts&aring; "warehouses") 
har inreds futuristiskt f&ouml;r att ge mer "cyber"-k&auml;nsla till 
milj&ouml;n. F&ouml;reteelsen fick ett svenskt ansikte i <b>Mikael 
J&auml;gerbrand</b>, journalist och chefredakt&ouml;r f&ouml;r tidningen <b>NU 
NRG Update</b> (Uttalas "New Energy"), en tidning som trycktes och 
distribuerades landet runt i cirka 1000 exemplar och hade en layout som 
luktade "underground" l&aring;ng v&auml;g, p&aring;minnande om amerikanska 
annonssidor. F&ouml;rst gjordes ett par nummer av en riktig tidning med stort 
omf&aring;ng, men n&auml;r det visade sig att en s&aring;dan tidning inte hade 
tillr&auml;cklig publik gjordes den om till ett nyhetsbrev som skickades ut 
till prenumeranter och delades ut gratis i skivaff&auml;rer som s&aring;lde 
technomusik.<a href="#32"><font size="-1"><sup>32</sup></font></a> Det finns 
&auml;ven en del mindre fanziner och s&aring;klart &auml;ven en del 
elektroniska bulletiner och tidningar.</p>
<h2><a name="droger">Klubbar, Trender och Droger</a></h2>
<p>Debatten kring danstillst&auml;llningar som acidpartyn och rave &auml;r 
kraftigt inflammerad av drogdebatten. Den underjordiska danskulturen &auml;r 
<i>under inga omst&auml;ndigheter</i> drogf&ouml;rh&auml;rligande. Ibland kan 
dock dessv&auml;rre m&auml;nniskorna som vistas d&auml;r vara spaceade 
haschtomtar.<a href="#33"><font size="-1"><sup>33</sup></font></a> Det 
huvudsakliga syftet med dansarrangemangen &auml;r och f&ouml;rblir dock dans 
och musik. Ursprungligen var acidpartyn helt drogfria 
tillst&auml;llningar.</p>
<p>Vad som sedan h&auml;nde &auml;r inte s&auml;rskilt sv&aring;rt att 
f&ouml;rklara. Under det sena 80--talet hakade diskoteken p&aring; Ibiza 
p&aring; acidhousetrenden och skapade sin egen variant, <i>balearic beat</i>, 
en blandning mellan house, flamenco(!) och en del andra stilar, fr&auml;mst 
f&ouml;rknippad med artisten <b>Paul Oakenfold</b>. Till Ibiza &aring;ker 
framf&ouml;r allt rika m&auml;nniskor, fr&auml;mst fr&aring;n England, och 
d&auml;r finns droger i &ouml;verfl&ouml;d.</p>
<p>Anledningen till att acidhouse och techno / rave f&ouml;rknippas med droger 
&auml;r allts&aring; att de som redan innan acidpartynas tid tyckte om att 
festa hela n&auml;tterna tog med sig sina konstiga modedroger n&auml;r de gick 
p&aring; acidpartyn. Speciellt "designer-drogen" <i>ecstacy</i> <a 
href="#34"><font size="-1"><sup>34</sup></font></a> har figurerat i media. 
Ecstacy &auml;r egentligen en "yuppie-drog", som blev en sorts exklusiv 
marijuana f&ouml;r rika &ouml;verklassm&auml;nniskor, f&ouml;r att sedan 
sprida sig ned till de "vanliga" missbrukarna och ungdomarna. St&ouml;rst 
skuld i acid- och ravekulturens drogst&auml;mpel har utan tvivel Engelska 
&ouml;verklassungdomar. Drogerna solkade ned ryktet f&ouml;r alla de livliga 
house-klubbarna kring Manchester, och st&auml;mpeln sitter i &auml;n.</p>
<p>Icke desto mindre f&ouml;rekommer numera ecstacy, amfetamin och kokain 
rikligt p&aring; en del rave och raveliknande tillst&auml;llningar. Som man 
kunde v&auml;nta sig verkar det f&ouml;rekomma mer p&aring; rent kommersiella 
danstillst&auml;llningar dit "innefolk" som vill h&auml;nga med i den nya 
kulturen dras. Entusiaster p&aring; sm&aring; technoklubbar tycker f&ouml;r 
det mesta att ecstacy &auml;r ett ofog som f&ouml;rst&ouml;r technokulturens 
rykte. Men eftersom allt f&ouml;rbjudet dessv&auml;rre ocks&aring; &auml;r 
"rebelliskt" har drogerna spritt sig till flera acid- och technoklubbar. 
&Auml;ven de flesta svenska s&aring;dana. Den puckade medelrebellen tror som 
vanligt att man &auml;r en <i>riktig</i> outsider f&ouml;rst n&auml;r man 
knarkar knark. Sj&auml;lvst&auml;ndigt t&auml;nkande &auml;r aldrig 
popul&auml;rt i konforma grupper.</p>
<p><b>Stora</b> klubbar finns det gott om i storst&auml;derna. Det &auml;r 
kitschigt, v&auml;l inrett med elaka d&ouml;rrvakter och en ganska l&aring;ng 
k&ouml; utanf&ouml;r oavsett om det &auml;r fullt d&auml;rinne eller ej. 
(F&ouml;r att skapa ett publiksug, givetvis.) Det &auml;r h&auml;r inte 
<i>fr&aring;gan</i> om att st&ouml;dja n&aring;gon subkultur &auml;ven om 
m&aring;nga diskjockeyer fr&aring;n den underjordiska scenen f&aring;r chansen 
att g&ouml;ra sig en hacka p&aring; dessa klubbar. Droger intas p&aring; 
toaletterna.<a href="#35"><font size="-1"><sup>35</sup></font></a></p>
<p>Skr&auml;cken i folkhemmet &auml;r total. Ungdomarnas stackars 
f&ouml;r&auml;ldrar minns n&auml;mligen med fasa n&aring;gra &aring;r i slutet 
p&aring; 60--talet d&aring; de sj&auml;lva drogs med av vinden fr&aring;n San 
Francisco, r&ouml;kte Marijhuana och Hasch och provade LSD. Det &auml;r det 
inte m&aring;nga som vill erk&auml;nna idag, men skr&auml;cken f&ouml;r att de 
egna barnen skall g&ouml;ra samma sak &auml;r genuin. Huvudgrejen d&aring; var 
att protestera mot vietnamkriget och samh&auml;llet, huvudsaken nu &auml;r att 
dansa och ha kul. Ravare beh&ouml;ver inte politik som urs&auml;kt f&ouml;r 
att tr&auml;ffas och ha roligt. Droger &auml;r en bisak och inte alls s&aring; 
omfattande som media vill f&aring; det att framst&aring;. Skr&auml;ck och 
missf&ouml;rst&aring;nd f&ouml;rstorar ofta upp problemet till bizarra 
proportioner.</p>
<p>N&aring;got ravare d&auml;remot g&auml;rna sysslar med &auml;r 
s&aring;kallade <i>smarta drycker</i> (eng: <i>smart drinks</i>) 
--energigivande preparat som hj&auml;lper ravedansare att h&aring;lla 
ig&aring;ng l&auml;nge, l&auml;nge. F&ouml;r det mesta r&ouml;r det sig om 
preparat som man kan hitta i vilken h&auml;lsokost- eller dagligvaruaff&auml;r 
som helst, fast med andra etiketter. Det finns ingen anledning att 
misst&auml;nka att detta skulle vara farligt -- medel&aring;lders svenskar har 
&auml;tit pillren i &aring;rtionden utan att ta skada. N&aring;got v&auml;rre 
&auml;r dock tendensen att blanda in receptbelagda l&auml;kemedel, n&aring;got 
som speciellt cyberpunkare kan f&aring; f&ouml;r sig. (Mer om dessa i 
n&auml;sta kapitel.) De flesta "larm" om droger p&aring; ravefester under 
mitten av 90--talet berodde f&ouml;rmodligen p&aring; att journalister 
g&aring;tt p&aring; n&aring;gon tillst&auml;llning och sett dessa sockerpiller 
och l&auml;skedrycker st&aring; framme i baren, ofta insvepta i n&aring;got 
gr&auml;llt f&auml;rgat papper eller aluminumfolie, vilket givetvis s&aring;g 
j&auml;ttehemskt ut. N&auml;r man sedan intervjuade ungdomar som varit 
p&aring; rave svarade de troget som en klocka "ja" p&aring; fr&aring;gan om de 
har tagit extacy, fast de i sj&auml;lva verket k&auml;kat <i>Kan Jang</i>. 
S&aring; kan det g&aring;.</p>
<p>N&aring;gon debatt&ouml;r har f&ouml;rs&ouml;kt g&ouml;ra g&auml;llande att 
dansen i sig skulle kunna vara skadlig. P&aring;st&aring;endet att 
f&ouml;rm&aring;gan till extatisk dans - n&aring;got som finns inbr&auml;nt i 
v&aring;ra gener sedan tusentals &aring;r - skulle vara <i>farlig</i>, faller 
p&aring; sin egen dumhet. Ett s&aring;dant p&aring;st&aring;ende &auml;r 
d&aring; snarare ett uttryck f&ouml;r konservativa kulturv&auml;rderingar 
eller ren fr&auml;mlingsfientlighet, n&aring;got som verkar vara 
utm&auml;rkande f&ouml;r m&aring;nga "tyckare". Utm&auml;rkande f&ouml;r detta 
syns&auml;tt &auml;r tokdebatt&ouml;ren <b>Allan Rubin</b>. Denne man 
kritiserar inte bara rave utan &auml;ven rollspel, h&aring;rdrock, 
&ouml;sterl&auml;ndsk religion och mystik, nyandlighet och Gud vet vad. 
Huvudlinjen i denne mans t&auml;nkande &auml;r n&aring;got f&ouml;rvirrande 
men dock tydlig: m&auml;nniskan &auml;r ett djur, hon &auml;r vild och ostyrig 
s&aring; l&auml;nge hon inte t&auml;mjs av kulturen, och den h&ouml;gsta 
kulturen &auml;r den v&auml;sterl&auml;ndska protestantiskt-kalvinistiska 
kulturen d&auml;r lagom &auml;r b&auml;st och gr&aring; kostymer kutym.</p>
<p>Det som hotar denna kultur &auml;r A) Hallucinogena droger som f&aring;r 
oss att bryta oss loss fr&aring;n det rationella f&ouml;rnuftet och &auml;gna 
oss &aring;t &ouml;sterl&auml;ndskt "k&auml;rleksflum" alternativt satanistisk 
Kalidyrkan (tydligen sorterar ocks&aring; endorfiner under hallucinogener i 
Rubins skola), B) Vildhet och h&auml;mningsl&ouml;shet i allm&auml;nhet, 
vilket leder till ocivilisation och oskick vilket (som vi alla vet) &auml;r 
s&aring; hemskt s&aring; hemskt...</p>
<p>F&ouml;r att uttrycka det kort tycks denne man f&ouml;retr&auml;da den 
samlade skr&auml;cken hos ett g&auml;ng halvbildade frireligi&ouml;sa 
gotemplare. (Jag h&ouml;ll p&aring; att s&auml;ga folkpartister.) Beh&ouml;ver 
jag till&auml;gga att denne filantrop g&ouml;r mer skada &auml;n nytta? 
Uppenbarligen anses alla som inte g&aring;r p&aring; vanliga diskon och 
lyssnar p&aring; Gyllene Tiders <i>sommartider</i> f&ouml;r 18803:e 
g&aring;ngen och dricker sig fulla som as, och som inte g&aring;r till ett 
dansst&auml;lle enbart i syftet att finna en s&auml;ngkamrat, ha 
<i>n&aring;got</i> fuffens p&aring; g&aring;ng... Noll koll, kort sagt.</p>
<p>Under 1996 och fram&aring;t var det vanligt att poliser uppl&ouml;ste 
ravefester helt utan anledning, i total okunskap om hur underjordisk kultur 
fungerar. Bland annat m&auml;rks totalf&ouml;rbud f&ouml;r UNF (Ungdomens 
Nykterhetsf&ouml;rbund) att arrangera rave i Sundsvall under 1996. Senare 
bildades polisens sk "ravekommision" som skulle motverka droganv&auml;ndning 
p&aring; ravefester. Denna uppl&ouml;stes s&aring; sm&aring;ningom under 
h&ouml;sten 1999 eftersom den inte gjorde n&aring;gon nytta. En del 
polisingripanden mot ravefester liknar mest etisk rasism -- av samma slag som 
n&auml;r tulltj&auml;nstem&auml;n och butikskontrollanter kategoriskt 
f&ouml;rf&ouml;ljer m&auml;nniskor med udda kl&auml;dsel eller hudf&auml;rg. I 
England inf&ouml;rdes 1994 den sk <i>Criminal Justice Act</i> vilken 
inneh&ouml;ll en m&auml;ngd lagar mot i stort sett all form av civil olydnad, 
varav fyra punkter specifikt behandlade rave, vilka definierades som <i>100 
eller fler m&auml;nniskor som lyssnar p&aring; f&ouml;rst&auml;rkt musik 
best&aring;ende av "ljud helt eller dominerande karakteriserande av 
v&auml;xlingar mellan olika repeterande beats"</i>.<a href="#36"><font 
size="-1"><sup>36</sup></font></a></p>
<p>Polisens &aring;sikt om raven var i m&aring;ngt och mycket att de 
anordnades endast i "flumsyfte" f&ouml;r att sprida droger. Den verkliga 
orsaken till det kulturella fenomenet rave &auml;r som sagt att sj&auml;lva 
dansen p&aring; de kommersiella danstillst&auml;llningarna blivit n&aring;got 
sekund&auml;rt. Arrang&ouml;rerna &auml;r mer intresserade av att s&auml;lja 
s&aring; mycket &ouml;l och sprit som m&ouml;jligt och bes&ouml;karna &auml;r 
mer ute efter att ragga och kr&ouml;ka &auml;n att dansa. Dansens 
egenv&auml;rde har f&ouml;rsummats.</p>
<p>Den mest intensiva attacken mot ravekulturen, fr&aring;n s&aring;v&auml;l 
polis som massmedia, intr&auml;ffade runt 1995--96 d&aring; klubben 
<b>Docklands</b> startades p&aring; Finnboda varv i Nacka Hamn. Klubbens 
initiativtagare <b>Anders Varveus</b> och <b>Mats Hinze</b>, var b&aring;da 
tidigare sparsamt aktiva medlemmar i den nyliberala organisationen 
<i>Frihetsfronten</i>. Det kunde konstateras att en viss droghandel &auml;gt 
rum p&aring; Docklands, och klubben st&auml;ngdes i maj 1996 efter upprepade 
tillslag fr&aring;n polisen. Hinze, som l&auml;nge f&ouml;rt ett privat krig 
mot alla statliga myndigheter blev oerh&ouml;rt bitter &ouml;ver det 
intr&auml;ffade, och &auml;r senare k&auml;nd som den sk "OS-bombaren", efter 
att han med dynamex planerat f&ouml;rst&ouml;ra / f&ouml;rfula den staty av 
Carl Milles som anv&auml;ndes som OS-kampanjens<a href="#37"><font 
size="-1"><sup>37</sup></font></a> emblem. Docklands har nu &aring;ter 
&ouml;ppnats f&ouml;r allm&auml;nheten.</p>
<p>Tanken har slagit mig att det kanske rent av &auml;r <i>bra</i> att 
ravekulturen har d&aring;ligt rykte. Det hindrar folk med enbart kommersiella 
intressen att annonsera om stora ravefester och d&auml;rmed kommersialisera 
den vitala och underjordiska technokulturen. Ibland verkar det till och med 
som om ravare &auml;r en smula roade av att vara illa sedda, att man 
<i>identifierat</i> sig med underjorden. I Sverige har ravekulturens 
d&aring;liga rykte bara f&aring;tt ett resultat: det lockar ungdomar till 
festerna.</p>
<p>Runt 1997 b&ouml;rjade kulturen anv&auml;nda ett nytt spr&aring;kbruk 
d&auml;r ordet "rave" inte l&auml;ngre ingick. Ist&auml;llet pratade man bara 
om "fest". Inte i n&aring;got flygblad, inte i n&aring;gons mun, fanns 
l&auml;ngre ordet "rave". Detta gjorde det mycket l&auml;ttare att f&aring; 
tillst&aring;nd till "fester", h&ouml;ll polisen borta, och h&ouml;ll dessutom 
de av ungdomarna som "bara vill knarka" p&aring; beh&ouml;rigt 
avst&aring;nd.</p>
<h2><a name="musique">Musik och Musikkultur</a></h2>
<p>Om elektronisk musik i allm&auml;nhet kan man s&auml;ga att det verkar som 
om varje ny generation innovativa musiker f&ouml;raktas av den 
f&ouml;reg&aring;ende: Klassiskt skolade elektronmusiker ser med avsmak 
p&aring; elektronisk popul&auml;rmusik, syntpopare f&ouml;raktar tungsyntare 
och technomusiker, technomusiker f&ouml;raktar hardcoretechnomusiker, alla 
underjoriska techno DJs och andra som lyssnar p&aring; "seri&ouml;s" techno 
f&ouml;raktar eurotechno och eurodancemusik osv, osv. Jag beh&ouml;ver 
v&auml;l knappast n&auml;mna att klassiska musiker och rockmusiker 
f&ouml;raktar all form av elektronmusik.</p>
<p>Detta &auml;r antagligen n&ouml;dv&auml;ndigt. Det &auml;r 
avst&aring;ndstagandet fr&aring;n gamla normer som skapar en ny subkulturell 
grupp inom ett accepterat omr&aring;de, och det &auml;r s&aring; kulturen 
utvecklas. Resonemanget &auml;r till&auml;mpligt p&aring; skrift, teater, film 
- kort sagt all form av konst.<a href="#38"><font 
size="-1"><sup>38</sup></font></a></p>
<p>Technomusik och technokultur &auml;r, speciellt tack vare TV:s inverkan, 
ofr&aring;nkomligt sammankopplad med video- och datorkonst. Att techno inte 
g&aring;r att skilja fr&aring;n danskultur har jag redan illustrerat. Denna 
utveckling av popul&auml;rkulturen inneb&auml;r att vi f&aring;tt m&aring;nga 
artister som &auml;r mera produkter &auml;n m&auml;nniskor. Musiken skapas i 
studio, framf&ouml;randet sk&ouml;ts av en grupp fotomodeller osv. 
Popul&auml;rmusik blir mer &auml;n musik - det blir en del av ett helt 
kulturpaket. Du k&ouml;per inte bara en skiva utan en hel livsstil. Mode, 
dans, film - allt ing&aring;r. Man skulle kunna sammanfatta det och kalla det 
"konst". Popul&auml;rkonst.</p>
<p>Konst vidareutvecklas genom att individer med en &ouml;nskan att skapa 
n&aring;got nytt d&auml;r inte allt redan har provats bryter mot de 
g&auml;ngse idealen och utvecklar n&aring;got nytt. Oftast &auml;r det 
ungdomar som t&nbsp;ex Sex Pistols, Grateful Dead, Bob Dylan eller Jack 
Kerouac. N&aring;gon g&aring;ng &auml;r det en excentrisk 
konstn&auml;rssj&auml;l som Marcel Proust, James Joyce eller Frank Zappa. 
N&auml;r det &auml;r en ung konstn&auml;r som bryter m&ouml;nstret skapas det 
under gynnsamma f&ouml;rh&aring;llanden en ny subkultur, som under &auml;nnu 
gynnsammare f&ouml;rh&aring;llanden skapar en ny generationsanda.</p>
<p>Ju mer jorden krymper samman och desto snabbare massmedier vi f&aring;r, 
desto fler subkulturer utvecklas det, desto snabbare v&auml;xlar 
generationerna och desto snabbare f&ouml;r&auml;ndras samh&auml;llet. Detta 
&auml;r en egenskap hos det postindustriella samh&auml;llet som jag skall 
&aring;terkomma till. L&aring;t oss konstatera att detta med att bryta med 
normer och skapa nya &auml;r mycket viktigt f&ouml;r de nya musikstilarna. Det 
har n&auml;mligen en avsev&auml;rd betydelse f&ouml;r den h&auml;r bokens mera 
centrala po&auml;nger.</p>
<p>Vi skall nu se hur den pulserande rytmen i kulturen odlade fram en helt ny 
litter&auml;r genre, en ny samh&auml;llssyn och -- snart -- en ny 
ideologi.</p>
<a name="cyberpunk"></a>
<hr>
<h1><a name="cyberpunx">CYBERPUNK</a></h1>
<p>Cyberpunk &auml;r fr&aring;n b&ouml;rjan en litter&auml;r och filmrelaterad 
r&ouml;relse. Vi b&ouml;rjar med litteraturen.</p>
<p>Det finns olika sorters Science fiction (kort: SF), och definitionen 
p&aring; vad som &auml;r vad &auml;r ganska godtycklig. Bibliografier 
&ouml;ver SF str&auml;cker sig ofta &ouml;ver s&aring; vida omr&aring;den som 
<i>fantasy</i> och <i>skr&auml;ck</i>. Den h&auml;r boken skall inte handla om 
SF litteratur. Vill man veta mer om SF kan man med f&ouml;rdel leta reda 
p&aring; <b>Sam J Lundwalls</b> utt&ouml;mmande ess&auml;er i &auml;mnet. Vi 
g&aring;r ist&auml;llet rakt p&aring; den del av science fiction som kallas 
cyberpunk.</p>
<p>Definitionen p&aring; den typ av SF-litteratur som kallas cyberpunk brukar 
vara att det &auml;r verk som liknar n&aring;got som <b>William Gibson</b> har 
skrivit; en typ av futuristisk framtidsskildring d&auml;r avancerad data- 
nano- och bioteknik liksom artificiell intelligens tillh&ouml;r vardagsmaten. 
V&auml;rlden &auml;r stenh&aring;rt segregerad till en liten styrande elit av 
multinationella f&ouml;retag och en stor brutal massa av vanliga 
m&auml;nniskor. Regeringar har f&aring;tt ge vika f&ouml;r storf&ouml;retag 
och maffior, och det &auml;r dessa som kontrollerar v&auml;rlden. Handlingen 
brukar utspela sig i enorma storst&auml;der av ghettokarakt&auml;r. Droger av 
allehanda slag &auml;r allm&auml;nt f&ouml;rekommande, tempot &auml;r 
h&ouml;gt och person- och milj&ouml;beskrivningarna ytliga och g&auml;rna (i 
Gibsons fall) fulla med varum&auml;rken och allehanda datatermer. I s&aring; 
gott som samtliga ber&auml;ttelser existerar en datorgenererad v&auml;rld i 
form av en eller annan sorts virtuell verklighet d&auml;r man kan koppla in 
hela sitt nervsystem till ett v&auml;rldsomsp&auml;nnande datan&auml;tverk. En 
typisk cyberpunkber&auml;ttelse utspelar sig kring &aring;r 2020.</p>
<p>Man brukar s&auml;ga att cyberpunken &auml;r <i>dystopisk</i>, allts&aring; 
att den beskriver en <i>dyster utopi</i>. De flesta tidiga SF romanerna var 
utopier d&auml;r alla sjukdomar var utpl&aring;nade och ett enhetligt 
samh&auml;llssystem tagit &ouml;ver efter alla st&auml;ndiga konflikter, och 
handlingen cirklade oftast kring en grupp vetenskapsm&auml;n p&aring; uppdrag 
i universum eller rymdhj&auml;ltar typ Blixt Gordon. TV-serien <i>Star 
Trek</i> &auml;r exempelvis en uttalad utopi. Det &auml;r inte s&aring; att 
alla problem saknas i en utopi, det &auml;r bara det att <i>"de goda"</i> 
alltid &auml;r givna vinnare och aldrig moraliskt tvivelaktiga. Alla utopier 
&auml;r optimistiska framtidsskildringar.</p>
<p>I en dystopi av det slag som anv&auml;nds inom cyberpunken finns 
m&aring;nga problem kvar i v&auml;rlden, milj&ouml;n &auml;r i det 
n&auml;rmaste fullst&auml;ndigt f&ouml;rst&ouml;rd och politiken som alltid 
kaotisk. B&ouml;ckerna blir d&auml;rf&ouml;r mycket mer trov&auml;rdiga och 
realistiska &auml;n klassiska SF romaner, och har funnit en mycket stor 
l&auml;sarkrets bland m&auml;nniskor som normalt inte l&auml;ser SF. Tidigare 
menade man att det var on&ouml;digt att beskriva verkligheter som var 
<i>v&auml;rre</i> &auml;n den som fanns p&aring; jorden. En del dystopiska 
f&ouml;rfattare som exempelvis <b>Stephen King</b> &ouml;vergav 
d&auml;rf&ouml;r SF f&ouml;r att i st&auml;llet skriva skr&auml;cklitteratur. 
Dystopier &auml;r dock mera l&auml;mpade f&ouml;r samh&auml;llskritik &auml;n 
utopiska verk, och d&aring; de flesta dystopier &auml;r satiriska eller 
komiska, utg&ouml;r cyberpunken en bj&auml;rt kontrast med sin iskalla 
realism. Andra k&auml;nda dystopier &auml;r t ex <b>Karin Boyes</b> 
<i>Kallocain</i> eller <b>George Orwells</b> <i>1984</i>.</p>
<p>Precis som den mesta SF fr&aring;n USA har cyberpunken r&ouml;tterna i den 
sk <i>pulplitteraturen</i>. Pulp &auml;r en sorts grov pappersmassa som 
anv&auml;ndes till billiga SF- och deckartidningar under 50-talet i USA. 
Eftersom filmindustrin inte var s&aring; l&aring;ngt g&aring;ngen vid den 
tiden l&auml;ste man mycket mer b&ouml;cker och tidningar, och pulp var 
s&aring; att s&auml;ga den "ofina", billiga litteraturen. (Det svenska 
<i>Jules Verne magasinet</i> skulle man kanske kunna kalla f&ouml;r 
pulptidning.) Serietidningar och TV-serier som <i>Blixt Gordon</i> kallas 
ocks&aring; pulp, eftersom de inspirerats av teckningar och historier 
fr&aring;n dessa tidningar. Pulp ter sig mest fjantigt och fruktansv&auml;rt 
orealistiskt f&ouml;r en normal svensk l&auml;sare, men f&ouml;r SF 
&auml;lskare &ouml;ver hela v&auml;rlden &auml;r pulp ursprunget och 
k&auml;llan till all modern SF, och upphov till en egen subkultur i sig.</p>
<p>Sterling och Gibson och n&aring;gra andra SF f&ouml;rfattare hade en egen 
pulptidning som hette <i>Cheap Truth</i>. Detta var i och f&ouml;r sig inte 
p&aring; 50-talet, men den drevs i samma anda som de b&auml;sta tidiga 
pulptidningarna. G&auml;nget bakom Cheap Truth tyckte att det inte 
producerades n&aring;gon vettig SF, s&aring; man uppmanade folk att starta 
sina ordbehandlare och skriva <i>bra, levande</i> och <i>l&auml;sbar</i> SF. 
Man rackade inte s&aring; s&auml;llan ned p&aring; b&auml;sts&auml;ljande 
f&ouml;rfattare inom genren. En lustig och intressant detalj med Cheap Truth 
&auml;r att den inte var copyrightskyddad, och att kopiering och spridning 
uppmuntrades.</p>
<p>Cyberpunk &auml;r nu lite mer &auml;n s&aring;, men den litter&auml;ra 
genren &auml;r s&aring; gott som synonym med en liten grupp amerikanska 
f&ouml;rfattare, varav William Gibson och <b>Bruce Sterling</b> &auml;r de 
mest namnbekanta. En del sk 2000 AD serier, framf&ouml;r allt <i>Judge 
Dredd</i> r&auml;knas ocks&aring; till cyberpunken, eftersom v&auml;rldsbilden 
i dessa till viss del liknar Gibsons dystopier. Beteckningen cyberpunk 
l&auml;r ha myntats av en herre vid namn <b>Gardner Dozois</b> i en recension 
av Gibsons f&ouml;rsta roman <i>Neuromancer</i>, och den etiketten skall han i 
sin tur ha tagit fr&aring;n en novell av <b>Bruce Bethke</b> som l&aring;g 
p&aring; Dozois' bord f&ouml;r granskning.<a href="#39"><font 
size="-1"><sup>39</sup></font></a></p>
<p>Ordet cyberpunk kommer av <i>cybernetik</i> = m&auml;nniska eller 
samh&auml;lle i samspel med maskiner (av gerkiskans <i>kybeternetes</i> = 
styrman), och <i>punk</i> = n&auml;st intill lagl&ouml;s individ med l&auml;tt 
anarkistisk syn p&aring; samh&auml;llet, typ cowboy, som lever i den undre 
v&auml;rlden. Huvudpersonerna i Gibsons romaner &auml;r ofta "punks". Man 
skulle kunna j&auml;mf&ouml;ra en s&aring;dan "punks" vardag med det mentala 
klimatet i den fascinerande svenska filmen <i>S&ouml;karna</i>, som &auml;ven 
den &auml;r en sorts dystopi.</p>
<h2><a name="cybermusic">Musik</a></h2>
<p>Cyberpunkmusik brukar man vanligtvis kalla musik av den typ som produceras 
av den kanadensiska tungsyntduon <b>Front Line Assembly</b> (bildad av Skinny 
Puppy-producenten <b>Bill Leeb</b>) och grupper med liknande image, t ex 
svenska <b>Cat Rapes Dog</b>, som i sina texter m&aring;lar nattsvart ironiska 
och pessimistiska framtidsbilder liknande de som n&auml;mnda f&ouml;rfattare 
g&auml;rna producerar. M&aring;nga texter &auml;r ocks&aring; laddade med 
politiska budskap som verkligen h&ouml;r till den ideologiska sidan av 
cyberpunk som jag strax skall g&aring; in p&aring;. Ett g&auml;ng musiker med 
tydlig politisk linje som fr&auml;mst kritiserar media och medias 
p&aring;verkan p&aring; m&auml;nniskan, milj&ouml;f&ouml;rst&ouml;ring och 
"smutsig" teknologi, kallas <b>The Tribe</b> och best&aring;r av n&auml;mnda 
kanadensiska band plus n&aring;gra grupper fr&aring;n Chicago som t&nbsp;ex 
<b>Ministry</b> och <b>Revolting Cocks</b>. Alla dessa band har dock skapats 
med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n de b&ouml;cker och filmer som har anknytning 
till cyberpunk och inte ur n&aring;gon egen f&ouml;rnyelser&ouml;relse.</p>
<p>Ljudbilden i cyberpunkmusik &auml;r f&ouml;r det mesta n&aring;gonstans 
mellan <i>EBM</i>, <i>Crossover</i> eller <i>Metal</i>, g&auml;rna med distade 
vokalister och skrikigt samplade gitarrer.</p>
<blockquote>
<p><i>Tystaden bed&ouml;var <br>
regressionen tynger luften <br>
en f&ouml;rlamad v&auml;rld inv&auml;ntar <br>
de nya koderna <br>
ett teknikens krig som <br>
hotar att initiera <br>
digitala mord - <br>
maskinens spr&aring;k.</i></p>
<p>(Ur <i>Mindphaser</i> av <b>Frontline Assembly</b>)</p>
</blockquote>
<h2><a name="cyberfilm">Film</a></h2>
<p>Cyberpunkfilm &auml;r lite sv&aring;rare att definiera; m&aring;nga brukar 
kalla <b>Ridley Scotts</b><i> Blade Runner</i> fr&aring;n 1982 f&ouml;r den 
f&ouml;rsta cyberpunkfilmen, och det &auml;r inte helt fel: milj&ouml;n i 
filmen &auml;r bitvis mycket lik det "Sprawl" som beskrivs i Gibsons romaner. 
<i>Neuromancer</i>, Gibsons mest k&auml;nda verk, utkom samma &aring;r. Det 
&auml;r fr&aring;gan om vem som egentligen var f&ouml;rst med id&eacute;erna. 
En del betraktar av denna anledning <b>Philip K Dick</b> som skrev romanen 
<i>Androidens Dr&ouml;mmar</i> (1968) vilken l&aring;g till grund f&ouml;r 
manuset till Blade Runner, s&aring;som genrens egentliga upphovsman. Det hela 
&auml;r d&auml;rmed en definitionsfr&aring;ga. En annan roman som har tydliga 
paralleller med Gibsons alster &auml;r <b>John Brunners</b> <i>Shockwave 
Rider</i>. En uf&ouml;rligare &ouml;versikt av den litter&auml;ra cyberpunkens 
r&ouml;tter finns i f&ouml;rordet till antologin <i>Mirrorshades - the 
Cyberpunk Anthology</i> av Bruce Sterling.</p>
<p>N&auml;r jag &auml;nd&aring; &auml;r inne och kopplar litteratur och film 
som h&ouml;r ihop med cyberpunk kan jag inte undvika att n&auml;mna <b>William 
Seward Burroughs</b>. Denne beatnikf&ouml;rfattare och fd knarkare har haft 
inflytande p&aring; n&auml;stan alla omr&aring;den inom cyberpunkkulturen. Han 
har skrivit b&ouml;cker, varav den mest v&auml;lk&auml;nda &auml;r <i>Den 
Nakna Lunchen</i>, d&auml;r han liknar individens beroende av 
samh&auml;llsmaskineriet vid en knarkares behov av sin langare och olika 
sexuella beroendesituationer. Boken var n&auml;ra att censureras i USA pga sin 
obscena framtoning, varav de mest extrema partierna skrevs "f&ouml;r mitt eget 
h&ouml;ga n&ouml;jes skull" enligt f&ouml;rfattaren. Efter en 
uppm&auml;rksammad r&auml;tteg&aring;ng d&auml;r bl&nbsp;a Norman Mailer 
vittnade om att boken hade konstn&auml;rliga kvalit&eacute;er, friades den 
fr&aring;n censurhoten. Burroughs har sedan dess sysslat med musik, bildkonst 
och film (han l&aring;nade bland annat ut titeln till <i>Blade Runner</i> 
fr&aring;n en bok med samma namn han tidigare gett ut), skrivit otaliga 
ess&auml;er, dikter och betraktelser och gett ut ett flertal romaner varav 
flera lyckligtvis finns &ouml;versatta till svenska.</p>
<p>Ett genomg&aring;ende tema hos Burroghs &auml;r att han vill l&ouml;sa upp 
gr&auml;nserna f&ouml;r betvingande system genom att f&ouml;ra in <i>kaos</i> 
i systemen. Sedan <i>Den Nakna Lunchen</i> publicerades har han skrivit stora 
delar av sina b&ouml;cker med <i>cut-up tekniken</i>, som inneb&auml;r att man 
kan b&ouml;rja l&auml;sa boken var som helst och sluta var om helst och 
&auml;nd&aring; f&aring; ungef&auml;r samma beh&aring;llning av den. I 
&ouml;vrigt &auml;r hans prosa en slags dr&ouml;mv&auml;v, ett sammelsurium av 
absurditeter och bilder. Den svenska f&ouml;rfattaren <b>Sture 
Dahlstr&ouml;m</b> skriver litteratur i en liknande anda.</p>
<p>Den kanske mest litter&auml;rt betydelsfulla av Burroughs b&ouml;cker 
&auml;r SF-romanen <i>Nova Express</i> (1964) d&auml;r han l&aring;nar 
meningar och fraser av f&ouml;rfattare fr&aring;n n&auml;r och fj&auml;rran 
f&ouml;r att bygga en mosaik av textfragment. <a href="#40"><font 
size="-1"><sup>40</sup></font></a>I denna roman introducerar han ocks&aring; 
f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen tanken att g&ouml;ra musik med samma metod i 
form av romanfiguren Subliminal Kid som blandar en ljudmix av fragment 
fr&aring;n bakgator och torg.</p>
<blockquote>
<p><i>"G&ouml;r en tio minuters inspelning p&aring; en bandspelare -- K&ouml;r 
bandet bakl&auml;nges utan att spela och klipp in andra ord p&aring; 
m&aring;f&aring; -- P&aring; de st&auml;llen d&auml;r man har klippt och 
spelat in nytt har orden suddats bort fr&aring;n bandet och nya ord har kommit 
i st&auml;llet -- P&aring; s&aring; vis har man vridit tiden tillbaka tio 
minuter och suddat ut elektromagnetiska ordm&ouml;nster fr&aring;n bandet och 
ersatt dem med andra m&ouml;nster -- Det g&aring;r att g&ouml;ra samma sak med 
tankebandet efter att ha arbetat med bandspelaren -- (Detta kr&auml;ver en del 
&ouml;vning) -- De gamla tankebanden kan suddas rena -- Magnetiskt orddamm som 
faller fr&aring;n gamla m&ouml;nster -- Ord faller -- Bild faller"</i></p>
<p>(Ur <i>Nova Express</i>)</p>
</blockquote>
<p>Man kan l&auml;tt anv&auml;nda Burroughs teknik f&ouml;r att 
f&ouml;rvr&auml;nga en nyhetssida i vilken tidning som helst till ett roligt 
och samh&auml;lls- / mediekritiskt potpurri, h&auml;r &auml;r ett exempel 
utf&ouml;rt med Svenska Dagbladet 15 augusti 1999: <i>"F&ouml;r f&ouml;rsta 
g&aring;ngen sedan istiden med en varm kram, leende mot varandra under vita 
bygghj&auml;lmar, demonstrerar sparare i Ryssland f&ouml;r att 
f&ouml;rs&ouml;ka f&aring; tillbaka de 847 soldaterna i Sveriges f&ouml;rsta 
Kosovobataljon. Lucasfilm som har producerat Star Wars har m&ouml;jlighet att 
f&ouml;rnya skolsystemet bland alla pratprogram i radio och TV."</i> 
(Tidningsspr&aring;k &auml;r bland det enklaste att klippa ihop p&aring; detta 
vis, eftersom spr&aring;ket &auml;r s&aring; likriktat och stilfritt.) 
Tekniken anv&auml;ndes &auml;ven av popbandet U2 under en uppm&auml;rksammad 
turn&eacute; 1988 under namnet <i>ZooTV</i>.</p>
<p><i>Tetsuo</i> (J&auml;rnmannen) &auml;r en japansk film fr&aring;n 1989. 
Filmen s&aring;gs som en av de mest nyskapande japanska filmerna under 
80-talet, med r&ouml;tter i den japanska animationstraditionen - samma skola 
som de tecknade sk <i>Mangafilmerna</i> h&auml;rh&ouml;r fr&aring;n. 
J&auml;rnmannen handlar om en m&auml;nniskor som f&aring;r sina kroppar 
invaderade av maskiner; kampen mellan det goda och onda, det m&auml;nskliga 
och mekaniska. En av de filosofiska linjerna tycks vara att det inte spelar 
n&aring;gon roll om man &auml;r m&auml;nsklig eller metallisk, gott och ont 
&auml;r begrepp som st&aring;r bortom s&aring;dana ytliga faktorer. Denna film 
&auml;r f&ouml;r &ouml;vrigt en av William Gibsons absoluta favoriter.</p>
<p>Andra filmer som har otydliga kopplingar till cyberpunkgenren &auml;r 
postapokalyptiska "efter kriget"-filmer som <b>Tarkovskis</b> <i>Stalker</i> 
eller <i>Mad Max</i>-filmerna, mest d&auml;rf&ouml;r att de h&ouml;r till den 
dystopiska familjen som skildrar f&ouml;rfall snarare &auml;n m&auml;nniskans 
seger &ouml;ver naturen. <i>Alien</i>-filmerna skildrar ett samh&auml;lle 
d&auml;r hela jorden, eller i princip hela universum, styrs fullst&auml;ndigt 
av ett enda f&ouml;retag. Ingenstans i n&aring;gon av filmerna skymtar ett 
enda gr&ouml;nt blad eller en enda sekund solljus.<a href="#41"><font 
size="-1"><sup>41</sup></font></a>Man f&aring;r n&auml;stan intrycket av att 
naturen fullst&auml;ndigt rationaliserats bort. Gibson i kvadrat och kubik 
allts&aring; - v&auml;rre kan det knappast bli.<a href="#42"><font 
size="-1"><sup>42</sup></font></a></p>
<p>Blade Runner och Tetsuo &auml;r som sagt ett kluvet kapitel, men vad som 
&auml;r moderna cyberpunkfilmer &auml;r lite mer givet: <i>Hardware, Robocop, 
Total Recall</i> och framf&ouml;r allt <i>Gr&auml;sklipparmannen</i> och den 
japanska filmen <i>Gunhed</i> betraktas mer allm&auml;ngiltigt som cyberpunk. 
&Auml;ven den riktigt lyckade norsk-svenska (!) SF-filmen <i>Femte 
Generationen</i> kan i n&aring;gon m&aring;n betraktas som inspirerad av den 
amerikanska cyberpunken.<a href="#43"><font size="-1"><sup>43</sup></font></a> 
Samtliga filmer har det gemensamt att de totalt s&aring;gats av m&aring;nga 
recensenter och &auml;nd&aring; betraktas som klassiker i sin genre och 
&auml;r kultfilmer bland hackare. Filmerna lyckades uppenbarligen skapa 
n&aring;got som var s&aring; nytt att inte alla 
f&ouml;rst&aring;sigp&aring;are f&ouml;rstod sig p&aring; dem.</p>
<p>Filmatiseringen av William Gibsons novell <i>Johnny Mnemonic</i>, efter 
hans eget manus, kan ocks&aring; den betraktas som ett referensverk, &auml;ven 
om den s&aring;gades av kritikerna eftersom alla hollywoods filmskapare redan 
stulit alla Gibsons id&eacute;er till sina filmer; Gibson hade inget nytt att 
tillf&ouml;ra cyberpunkfilmen. N&auml;r man gjorde filmen <i>Matrix</i> 1999 
och f&ouml;renade cyberpunkens teman med en filmstil som blandade lika delar 
av Hong-Kong fimens actionsekvenser med den japanska Manga-filmens 
serieliknande estetik, blev resultatet en hyllad framtidsfilm.</p>
<h2><a name="cyberideologi">Cyberpunk som Ideologi</a></h2>
<p>Litteratur, musik och film som sagt, men cyberpunk &auml;r trots allt lite 
mer &auml;n s&aring;. Den litter&auml;ra r&ouml;relsen har n&auml;mligen 
f&aring;tt l&aring;na namn &aring;t en ideologi ocks&aring;, och den delen av 
cyberpunken &auml;r inte lika enkel. De flesta hackare betraktar sig 
n&auml;mligen som cyberpunkare och det hela r&ouml;r sig kring 
<i>information</i>. Vi s&aring;g tidigare hur viktigt det var f&ouml;r 
amat&ouml;rhackarna att kunna kommunicera fritt genom att skicka disketter med 
post och f&ouml;r h&ouml;gskolehackarna att kunna kommunicera via Internet. 
Informationens frihet &auml;r ocks&aring; medelpunkten i den ideologi som 
f&ouml;rknippas med termen cyberpunk. Anledningen till att man kallar denna 
ideologi cyberpunk &auml;r att den bland annat tog sin b&ouml;rjan som en 
diskussion om samh&auml;llet med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n de dystopier 
som konstruerats av bl&nbsp;a Gibson.</p>
<p>Fr&aring;gan &auml;r om man kan kalla cyberpunken f&ouml;r en genuin 
ideologi, eftersom den inte finns inom n&aring;gon klart avgr&auml;nsad 
intressegrupp och inte har n&aring;gon ledande f&ouml;retr&auml;dare, men jag 
anv&auml;nder h&auml;r begreppet som ett samlingsnamn f&ouml;r den politiska 
attityd som sprids inom kretsarna av n&auml;tanv&auml;ndare, hackare och andra 
informationsaktivister. Man skulle snarare kunna p&aring;st&aring; att det 
&auml;r ett till&auml;gg som kan hakas p&aring; en redan befintlig ideologi, 
och definierar begreppet <i>mental frihet</i>. Skall man precisera begreppet 
<i>cyberpunkare</i> s&aring; som det anv&auml;nds av de som sj&auml;lva kallar 
sig cyberpunkare blir det ungef&auml;r f&ouml;ljande (def):</p>
<blockquote>
<b>En cyberpunkare &auml;r en person i ett h&ouml;gteknologiskt samh&auml;lle 
som besitter besitter information och/eller kunskaper som den etablerade 
makten (eller makterna) helst hade sett begr&auml;nsad till sin egen 
sf&auml;r.</b> </blockquote>
<p>Huvudpersonen Case i Gibsons roman <i>Neuromancer</i> besitter b&aring;de 
information och kunskaper som de etablerade makterna inte vill se hos vanliga 
medborgare. Detsamma g&auml;ller alla typer av hackare i v&aring;rt eget 
samh&auml;lle. D&auml;rav kopplingen.</p>
<p>Till skillnad fr&aring;n Gibsons romanfigurer har verklighetens 
cyberpunkare ett <i>moraliskt etos</i>, en gemensam v&auml;rderingsgrund som 
ger dem en gruppidentitet. Dessa moraliska v&auml;rderingar har vuxit fram 
successivt sedan 60--talet. I botten av cyberpunkens ideologiska arv ligger 
den hackaretik som nedtecknats av <b>Steven Levy</b> i boken <i>Hackers - 
Heroes of the computer revolution</i>, delad p&aring; sex punkter (motton), 
och som p&aring; svenska ser ut s&aring;h&auml;r:</p>
<p><b>1. Tillg&aring;ngen till datorer - och till vad som helst som kan 
t&auml;nkas l&auml;ra dig n&aring;gonting om hur v&auml;rlden fungerar - borde 
vara obegr&auml;nsad och total. F&ouml;lj alltid</b> 
<i>hands-on</i><b>-imperativet.</b></p>
<p><i>Hands-on</i>-imperativet &auml;r en pedagogisk uppmaning som 
inneb&auml;r att man l&auml;r sig mer om hur bl&nbsp;a datorer och program 
fungerar genom att fingra p&aring; dem, skruva is&auml;r dem och se hur de ser 
ut inuti. (&Auml;r det n&aring;gon som har en bra svensk 
&ouml;vers&auml;ttning av detta uttryck?) Miniatyriseringen av elektroniken 
och den h&ouml;ga niv&aring; av komlexitet som dagens dataprogram har g&ouml;r 
dessv&auml;rre detta ganska sv&aring;rt rent praktiskt. Ursprungsbetydelsen 
kan nog omformuleras till att: <i>Alla borde ha r&auml;tt att 
f&ouml;rst&aring; sin utrustning p&aring; ingenj&ouml;rsplanet, om de s&aring; 
&ouml;nskar.</i> Den svenska ABC-klubben hade hands-on-imperativet inskrivet i 
klubbpolicyn: <i>"en bra l&ouml;sning p&aring; problemet med kopieringsskydd 
&auml;r att strunta helt i det"</i>. (Ur ABC-bladet #2 1984) Kopieringsskydd 
retar gallfeber p&aring; vilken hackare som helst och st&auml;ller bara till 
problem. All modifiering, f&ouml;rb&auml;ttring eller granskning av ett 
dataprogram f&ouml;rsv&aring;ras av kopieringsskydd. Dessutom &auml;r det 
provocerande eftersom hackare g&auml;rna tillbringar flera dagar och veckor 
med att kn&auml;cka det, om inte annat s&aring; bara f&ouml;r principens 
skull.</p>
<p>Men hands-on har &auml;ven en politiskt betydelse: fingra p&aring; 
systemet, besv&auml;ra politiker och tj&auml;nstem&auml;n och f&ouml;rs&ouml;k 
f&ouml;rst&aring; hur det hela fungerar rent praktiskt. (Med andra ord: social 
ingenj&ouml;rskonst.) Dessa praktiska l&auml;rdomar &auml;r b&auml;ttre 
&auml;n att l&auml;sa politologi och statskunskap. Hackare drar verkligen 
s&aring;dana paralleller till verkligheten utifr&aring;n datorer - och 
eftersom datorer bara &auml;r ytterligare ett system som konstruerats av 
m&auml;nniskor f&aring;r detta s&auml;gas vara fullt befogat.</p>
<p>Den h&auml;r regeln &auml;r f&ouml;rmodligen den &auml;ldsta av alla 
hackarens etiska motton, s&auml;kert med ursprunget hos de f&ouml;rsta 
amat&ouml;rradioentusiasterna fr&aring;n &aring;r 1915.</p>
<p><b>2. All information borde vara fri.</b></p>
<p>Motarbeta restriktioner som stoppar informationen. I 
f&ouml;rl&auml;ngningen: <i>avskaffa allt vad copyright heter</i>, dock inte 
upphovsmannar&auml;tt, vilket &auml;r en helt annan sak. Du har t ex r&auml;tt 
att, s&aring; l&auml;nge du lever, s&auml;tta restriktioner f&ouml;r hur "din" 
information manipuleras, om n&aring;gon direkt g&aring;r in och bearbetar det 
du skapat. D&auml;remot har du ingen som helst r&auml;tt att kr&auml;va 
kontroll &ouml;ver spridningen, allts&aring; hur program, texter, musik osv 
kopieras n&auml;r du v&auml;l sl&auml;ppt dem fr&aring;n dig.</p>
<p>Kriteriet motverkar sekterism och elitt&auml;nkande, du kan ha 
informationen antingen f&ouml;r dig sj&auml;lv, eller ocks&aring; dela den med 
alla, inga mellanalternativ finns. Sm&aring; grupper av informationssyndikat, 
kunskapsmaffior och profit&ouml;rer, skall inte f&aring; finnas. Varken 
mjukvaruf&ouml;retag eller snikna pirater har r&auml;tt att pressa pengar ur 
en privatperson som bara &auml;r ute efter information, det m&aring; sedan 
vara kalkylprogram, b&ouml;cker eller rena mentala kunskaper.</p>
<p>Sedan 60-talets hackare har mottot f&ouml;r&auml;ndrats en smula: det vore 
dumt att offentligg&ouml;ra saker om dig som du inte vill att andra skall 
veta. Det finns allts&aring; viss information som r&ouml;r individen 
sj&auml;lv och som hon d&auml;rmed har r&auml;tt att sj&auml;lv kontrollera. 
Ett modernt till&auml;gg lyder: <i>Maximalt skydd f&ouml;r privatlivet -- 
minimalt skydd &aring;t offentligheten,</i> som understryker betydelsen av att 
begr&auml;nsa bl&nbsp;a de stora personregistren. Denna vinkling har vuxit 
fram framf&ouml;r allt under starkt inflytande fr&aring;n libertarianismen. 
(Mer om detta l&auml;ngre fram.)</p>
<p>I mottot ligger en underf&ouml;rst&aring;dd tes om att <i>kunskap i 
allm&auml;nhet</i> inte kan &auml;gas, n&aring;got som ocks&aring; f&ouml;ljer 
naturligt av det f&ouml;rsta mottot. &Auml;ven patent &auml;r s&aring;ledes 
f&ouml;rkastligt. Den typ av information som hotar privatlivet (vad du har 
f&ouml;r sexuell l&auml;ggning etc) skall inte vara fri.</p>
<p>Det h&auml;r mottot &auml;r kort och gott den f&ouml;rl&auml;ngning av 
tryckfriheten som uppstod med datorernas f&ouml;rm&aring;ga att reproducera 
information till obefintlig kostnad.</p>
<p>Man kan sp&aring;ra dessa tankar tillbaka till upplysningens id&eacute;er 
om bred kunskap som ett s&auml;tt att f&ouml;rb&auml;ttra och utveckla 
samh&auml;llet. Skillnaden &auml;r att man anser att &auml;ven <i>&auml;gd</i> 
kunskap; b&ouml;cker och patent, urskiljningsl&ouml;st skall vara fria. Denna 
inst&auml;llning &auml;r fullst&auml;ndigt fr&auml;mmande f&ouml;r alla de tre 
statsmakterna, besatta av hunger efter makt, status och pengar som de alla 
&auml;r. Begreppet "dela med sig" existerar inte i maktens korridorer. 
Id&eacute;ellt informationsutbyte -- vem tj&auml;nar pengar p&aring; det?</p>
<p><b>3. Misstro auktoriteter - fr&auml;mja decentralisering.</b></p>
<p>En hyllning till m&auml;nniskans f&ouml;rm&aring;ga att 
ifr&aring;gas&auml;tta s&aring;som central f&ouml;r all utveckling. 
Decentralisering -- sm&aring; hemdatorer tillg&auml;ngliga f&ouml;r alla 
ist&auml;llet f&ouml;r stora myndighets&auml;gda datasystem -- m&aring;nga 
sm&aring; f&ouml;retag ist&auml;llet ett f&aring;tal stora -- ligger till 
grunden f&ouml;r hackarnas protester mot Microsoft m fl 
f&ouml;retagsj&auml;ttar och mediamoguler som tidningen Wired. 
Decentralisering, menar man, ligger i informationsteknikens natur. Det ena 
mottot f&ouml;ljer som en logisk f&ouml;ljd av det andra: auktoriteter &auml;r 
onekligen centraliserade. Mottot finns inom s&aring;v&auml;l anarkismen som 
nyliberalismen och andra politiska ideologier och &auml;r p&aring;tagligt hos 
de flesta subkulturer (t&nbsp;ex ravekulturen).</p>
<p><b>4. Hackare b&ouml;r bed&ouml;mas efter sin hackarkonst, inte enligt 
suspekta kriterier s&aring;som betyg, &aring;lder, ras eller social 
status.</b></p>
<p>M&auml;nniskan b&ouml;r bed&ouml;mas f&ouml;r vad hon presterar, inte 
f&ouml;r vad hon kan t&auml;nkas prestera med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n 
social klasstillh&ouml;righet, kl&auml;dsel, betyg, &aring;lder osv. Var och 
en som n&aring;gonsin sett hur hierarkierna inom ett f&ouml;retag eller en 
myndighet fungerar i praktiken f&ouml;rst&aring;r relevansen av detta 
kriterium. Detta &auml;r givetvis ingen ny tanke, men de elektroniska medierna 
ger m&ouml;jligheten att n&auml;stan helt sk&auml;rma av en m&auml;nniskas 
yttre uppenbarelse genom textkommunikation.</p>
<p><b>5. Datorer kan anv&auml;ndas f&ouml;r att skapa konst och 
sk&ouml;nhet.</b></p>
<p><i>Vilket Skulle Bevisas</i> -- varje m&auml;nniska som sett de moderna 
konstverk, filmer och den musik som skapats med hj&auml;lp av datorer torde 
inse det uppenbart riktiga i detta antagande. Datorerna har i sig gett upphov 
till konstformerna <i>demo</i> och <i>dataspel</i> (multimedia) vilket torde 
understryka datorns kapacitet som kulturell katalysator. (P&aring; 60- och 
70-talen var det m&aring;nga som skrattade sig f&ouml;rd&auml;rvade &aring;t 
p&aring;st&aring;endet att datorer skulle kunna anv&auml;ndas f&ouml;r att 
skapa konst, och det &auml;r fr&aring;n den tiden kriteriet h&auml;rh&ouml;r.) 
Den svenska upphovsr&auml;ttslagen sl&aring;r dessutom fast att bara 
konstn&auml;rligt nyskapande dataprogram skyddas av lagen, vilket inneb&auml;r 
att en f&ouml;rskr&auml;cklig massa aff&auml;rsmjukvara fr&aring;n Microsoft, 
Novell och andra mjukvaruf&ouml;retag &auml;r att betrakta som konstverk.</p>
<p><b>6. Datorer kan f&ouml;r&auml;ndra ditt liv till det b&auml;ttre.</b></p>
<p>Mottot s&auml;ger med andra ord: h&auml;nge dig &aring;t futurism. Det 
&auml;r upp till var och en att sj&auml;lv bed&ouml;ma detta. F&ouml;r den som 
hatar allt vad datorer heter torde det vara ganska sv&aring;rt att 
sv&auml;lja. F&ouml;r en hackare &auml;r det sj&auml;lvklart. Att datorer 
generellt skulle g&ouml;ra livet b&auml;ttre &auml;r en &ouml;verdrift -- i 
gulfkriget anv&auml;ndes datorer mest till att ha ihj&auml;l m&auml;nniskor 
med, och deras liv f&ouml;r&auml;ndrades knappast till det b&auml;ttre. (Om de 
inte var tr&ouml;tta p&aring; det allts&aring;.) Men var och en f&aring;r nog 
erk&auml;nna att det &auml;r ganska bekv&auml;mt att ha den d&auml;r 
bankomaten p&aring; h&ouml;rnet att g&aring; till n&auml;r banken &auml;r 
st&auml;ngd...</p>
<hr>
<p>Som ni ser &auml;r information ganska centralt i dessa sex hackaretiska 
fundament. Jag skall nu g&ouml;ra ett f&ouml;rs&ouml;k att f&ouml;rankra detta 
p&aring; n&aring;gots&aring;n&auml;r vardaglig niv&aring;.</p>
<p>En allm&auml;n uppfattning om begreppet information &auml;r att det &auml;r 
n&aring;gonting som finns p&aring; papper. Detta har nu modifierats till att 
omfatta videokasetter, disketter och CD-skivor. Vi talar om 
informationssamh&auml;llet och t&auml;nker d&aring; p&aring; datorer och 
dataregister.</p>
<p>F&ouml;r en cyberpunkare har begreppet en n&aring;got djupare 
inneb&ouml;rd: f&ouml;r denne innefattar information i princip <i>alla 
nervsignaler som n&aring;r hj&auml;rnan</i>, kanske rentav dessutom delar av 
<i>hj&auml;rnans processer i sig</i>, och det &auml;r en 
f&ouml;rskr&auml;cklig massa mer. F&ouml;r denne &auml;r den perfekta 
informationsk&auml;llan inte en dator i vanlig mening, utan helst en 
t&auml;nkt f&ouml;rl&auml;ngning av konceptet virtuell verklighet, d&auml;r 
all information fr&aring;n omgivningen kan syntetiseras och lagras. I Gibsons 
tappning kallas manicken f&ouml;r <i>Simstim-d&auml;ck</i>, och det r&ouml;r 
sig givetvis om ren science fiction<a href="#44"><font 
size="-1"><sup>44</sup></font></a> . Optimistiska bed&ouml;mare anser att en 
s&aring;dan klockren &aring;tergivning av verkligheten &auml;r m&ouml;jlig 
tidigast om cirka 50 &aring;r. Jag skall &aring;terkomma till virtuell 
verklighet i ett separat kapitel.</p>
<p>En cyberpunkare ser uppenbara brister i industrisamh&auml;llets s&auml;tt 
att t&auml;nka och den ideologi som h&auml;rstammar d&auml;rur. V&aring;ra 
vanligaste ideologier som socialism, liberalism, konservatism etc, grundar sig 
p&aring; ett ganska smalt ekonomiskt syns&auml;tt. Debatt&ouml;rerna &auml;r 
oerh&ouml;rt fixerade vid <i>produktionskrafter</i>, <i>arbete</i> och 
<i>kapital</i>. V&aring;rt valutasystem, som ju utg&ouml;r grunden f&ouml;r 
all samh&auml;llsplanering, baserades f&ouml;re industrialiseringen p&aring; 
guld. Industrisamh&auml;llets valutasystem vilar p&aring; produktionskrafter, 
och det &aring;terspeglas i politiken, speciellt i kommunal- och 
landstingspolitik. F&ouml;r den fyrtiotalistgeneration (de sk "baby-boomarna") 
som nu sitter vid makten &auml;r detta A och O f&ouml;r allt politiskt arbete. 
Ekonomi, ekonomi och &aring;ter ekonomi, arbetstillf&auml;llen, 
kommunikationer och bidrag kan diskuteras <i>i det o&auml;ndliga</i>. 
Milj&ouml;fr&aring;gor och v&auml;rderingar kommer f&ouml;rst i andra eller 
tredje hand. Det finns en generation ute p&aring; taburetterna som fortfarande 
tror att vi lever i ett alltigenom industriellt samh&auml;lle, och att 
politikens viktigaste uppgift &auml;r att s&auml;kra sveriges exportindustri. 
I sj&auml;lva verket befinner sig v&aring;rt samh&auml;lle p&aring; 
gr&auml;nsen till det rena <i>informationssamh&auml;llet</i> -- vad vi kallar 
f&ouml;r det <i>postindustriella</i> samh&auml;llet.</p>
<p>Cyberpunkaren ser den h&auml;r h&aring;llningen som direkt fjantig. En 
sedel &auml;r inte mer &auml;n ett papper. Det &auml;r den objektiva 
<i>information</i> man kan f&aring; fr&aring;n den. Den &auml;r ett papper med 
n&aring;gra symboler p&aring;. Ett papper kan inte devalveras, &auml;tas eller 
bytas mot n&aring;got annat om inte alla, eller n&auml;stan alla 
m&auml;nniskor accepterar dess fiktiva v&auml;rde. Cyberpunkaren accepterar 
det <i>inte</i>, f&ouml;r i informationssamh&auml;llet kommer valutan inte att 
baseras p&aring; varken guld eller produktionskrafter, utan ren 
<i>information</i>, eller om man s&aring; vill: tillg&aring;ng till kunskap, 
och m&ouml;jligheten att utnyttja den.</p>
<p>D&aring; v&aring;rt samh&auml;lle av idag befinner sig p&aring; randen till 
detta blir det allt viktigare att utf&ouml;ra teoretiskt arbete och allt 
mindre viktigt med materiellt bundet kapital och industrier.<a 
href="#45"><font size="-1"><sup>45</sup></font></a> (Vilket helt enkelt 
inneb&auml;r att cyberpunkarna, som beh&auml;rskar datan&auml;ten och har 
m&aring;nga sympatis&ouml;rer bland de systemansvariga p&aring; n&auml;stan 
alla nyckelpositioner, kommer att ta makten fr&aring;n politikerna -- om dessa 
inte t&auml;nker om.)</p>
<p>Redan nu har det dykt upp banker som handlar med <i>virtuell valuta</i> 
&ouml;ver datan&auml;tverken, exempelvis holl&auml;ndska <b>Digicash</b> eller 
<b>First Virtual</b>. Valutan &auml;r &auml;nnu inte konvertibel med vanliga 
valutor som dollar och kronor, men den &auml;r h&ouml;gst funktionell och 
anv&auml;nds vid handel med ren information. Den fungerar s&aring; att du 
s&auml;tter in n&aring;gra hundra p&aring; ett helt vanligt konto i banken 
varefter dessa pengar kan distribueras &ouml;ver Internet med ett speciellt 
program. De kan &auml;ven &aring;terl&ouml;sas till vanliga pengar via samma 
bank. Det &auml;r allts&aring; fullt m&ouml;jligt att bedriva 
informationshandel med p&aring;hittade pengar som mellanled redan idag. Det 
&auml;r bara en tidsfr&aring;ga innan beskattning och liknande fr&aring;gor 
aktualiseras, och d&aring; &auml;r vi inne i informationsekonomin ordentligt. 
I USA har man t&nbsp;o&nbsp;m myntat begreppet <i>Infonomi</i> (eng: 
<i>Infonomics</i>) som en beteckning p&aring; det nya ekonomiska systemet.</p>
<p>Samtidigt lanserar kreditf&ouml;retagen de sk <i>smarta korten</i> (eng: 
<i>smart cards</i>) som kan anv&auml;ndas f&ouml;r att handla varor med enligt 
samma princip som telefonkorten: k&ouml;pen registreras helt elektroniskt och 
inneh&aring;llet p&aring; ditt kort f&ouml;rsvinner p&aring; samma vis som 
p&aring; ett telefonkort.<a href="#46"><font 
size="-1"><sup>46</sup></font></a> Speciellt kommer dessa att anv&auml;ndas 
p&aring; varuautomater och liknande, t&nbsp;ex f&ouml;r att k&ouml;pa bensin. 
Det fungerar <i>inte</i> som ett kontokort; du beh&ouml;ver inte sl&aring; in 
n&aring;gon kod f&ouml;r att anv&auml;nda kortet, det &auml;r bara att stoppa 
i och handla. R&auml;tt hanterade kan s&aring;dana smarta kort vara betydligt 
s&auml;krare &auml;n vanliga sedlar och i princip om&ouml;jliga att 
f&ouml;rfalska. Fel hanterade kan de bli lika l&auml;tta att f&ouml;rfalska 
som telefonkorten. Ett omfattande f&ouml;rs&ouml;k med detta under 
varum&auml;rket <i>Cash</i> p&aring;g&aring;r just nu i Sverige och dess 
framtid &auml;r oviss.</p>
<h2><a name="mackt">Makten &Ouml;ver Informationen</a></h2>
<p>Information &auml;r allts&aring; inte bara det som matas in i hj&auml;rnan, 
utan ocks&aring; det som lagrats d&auml;r, inklusive v&aring;r 
v&auml;rldsuppfattning och de <i>arketyper</i> som vi f&ouml;ds med och som 
hj&auml;lper oss att g&ouml;ra v&auml;rlden begriplig. Tanken h&auml;rstammar 
fr&aring;n bl&nbsp;a Douglas Hofstadter.</p>
<p>De politiska cyberpunkarna s&auml;ger: kopiera allt, stj&auml;l all 
programvara och all information du &ouml;ver huvud taget kan komma &ouml;ver, 
och kopiera den till s&aring; m&aring;nga som m&ouml;jligt. F&ouml;r till 
skillnad fr&aring;n produktionskrafter kan information kopieras ohejdat, och 
d&auml;rmed sprids makten &ouml;ver framtida valutasystem ut &ouml;ver alla 
som har tillg&aring;ng till informationen. &Ouml;versatt till gammalt 
t&auml;nkande blir det s&aring;h&auml;r: <i>"okej, jag kan inte ta &ouml;ver 
din fabrik (produktionsmedlet), s&aring; jag tar och kopierar den. Sen ger jag 
kopior till alla mina kompisar osv och sen kan du st&aring; d&auml;r med din 
fabrik och tro att du &auml;r n&aring;got"</i>. Produktionsmedlen tappar 
p&aring; s&aring; vis sitt inneboende v&auml;rde och en ekonomisk 
j&auml;mlikhet kan uppn&aring;s.<a href="#47"><font 
size="-1"><sup>47</sup></font></a></p>
<p>Cyberpunkarna menar till och med att informationskanalerna genom de 
h&ouml;ga teletaxorna h&aring;lls otillg&auml;ngliga f&ouml;r allm&auml;nhet 
och ungdomar just d&auml;rf&ouml;r att f&ouml;rst&aring;else m&auml;nniskor 
emellan inte gynnar de stora ekonomiska makthavarna. Om telebolagen 
s&auml;nkte priserna p&aring; internationella kommunikationer skulle den 
&ouml;msesidiga f&ouml;rst&aring;elsen i v&auml;rlden bli alldeles f&ouml;r 
stor f&ouml;r att vara l&ouml;nsam. Det skulle ocks&aring; vara 
d&auml;rf&ouml;r f&ouml;retagen s&aring; g&auml;rna vill ta makten &ouml;ver 
Internet, som ju of&ouml;rsk&auml;mt nog erbjuder internationell kommunikation 
utan n&aring;gon st&ouml;rre kostnad. M&auml;nniskor skulle i ett alltf&ouml;r 
kommunikativt samh&auml;lle inte g&ouml;ra tillr&auml;cklig <i>nytta</i> utan 
enbart se till att de fick mat f&ouml;r dagen och &auml;gna resten av sin tid 
till s&aring;dant de tyckte var sp&auml;nnande tillsammans med andra 
m&auml;nniskor, ist&auml;llet f&ouml;r att <i>producera</i>. L&aring;t 
f&ouml;retagstopparna kommunicera internationellt men h&aring;ll f&ouml;r guds 
skull de vanliga m&auml;nniskorna borta fr&aring;n den stora v&auml;rlden. 
Resonemanget &auml;r ideologiskt och i princip om&ouml;jligt att bevisa. 
(Eller motbevisa.)</p>
<p>Ett annat exempel &auml;r att belysa redan befintliga ekonomiska 
mots&auml;ttningar med cyberpunkens lampa: under hela 90-talet gn&auml;llde 
programvaruindustrin med Microsoft i spetsen &ouml;ver att de f&ouml;rlorar 
s&aring; f&ouml;rskr&auml;ckligt mycket pengar p&aring; piratkopiering, och nu 
talar vi inte om n&aring;gra sm&aring; hackare som sitter i en k&auml;llare 
utanf&ouml;r Stockholm med en PC, utan om hela nationer i orienten: Indonesien 
och Bangladesh bland annat. I dessa l&auml;nder ger man h&ouml;ga fan i andra 
l&auml;nders copyrightlagar och tillverkar d&auml;rf&ouml;r kubikmetervis med 
piratkopierad programvara. Det svinn detta ger upphov till uppskattas till 
sis&aring;d&auml;r 110 miljarder per &aring;r. Jag (och m&aring;nga med mig) 
m&aring;ste erk&auml;nna att jag knappast ligger s&ouml;mnl&ouml;s f&ouml;r 
att Bill Gates med n&aring;gra miljarder i personlig f&ouml;rm&ouml;genhet 
inte f&aring;r kl&auml;mma de sista dollarna ur befolkningen i dessa 
U-l&auml;nder. Detta &auml;r knappast n&aring;got enkelt moraliskt problem. 
Det handlar om global ekonomi och r&auml;ttvisa mellan l&auml;nder. Vem 
programmerar vem? Vilket land har r&auml;tt att best&auml;mma ett annat lands 
ekonomiska v&auml;rdighet?</p>
<p>Jag n&auml;mnde tidigare hur man p&aring; den sk <i>Scenen</i> bytte 
information mot information - konstn&auml;rliga dataprogram och spel mot 
beundran. F&ouml;r en m&auml;nniska med s&aring;dan bakgrund, som genom ett 
socialt spel i ton&aring;ren insett var de grundl&auml;ggande byggstenarna 
f&ouml;r v&aring;rt klassamh&auml;lle <i>egentligen</i> finns, &auml;r 
cyberpunkideologin ett naturligt steg. Det uppenbara spel mellan individer med 
allt vad det inneb&auml;r av klasstillh&ouml;righet, politiker och 
direkt&ouml;rer &auml;r s&aring; uppenbart likt det s&auml;tt p&aring; vilket 
scenen organiserade sig. Man inser att det inte handlar om pengar, arbete och 
kapital - utan om informationshandel. Status i form av klasstillh&ouml;righet, 
&auml;gander&auml;tt, bostad - alla sociala symboler - &auml;r inget annat 
&auml;n information. Att kontrollera informationskanalerna inneb&auml;r makt 
och d&auml;rmed status. Det &auml;r inte sv&aring;rt f&ouml;r en gammal 
hackare att bli en smula cynisk.</p>
<p>Stora f&ouml;retag motarbetar enligt cyberpunken m&auml;nskliga relationer. 
F&ouml;retag t&auml;nker inte som m&auml;nniskor. I och med att makten &auml;r 
delad och de styrande m&auml;nnen och kvinnorna intrigerar ist&auml;llet 
f&ouml;r att titta ut&aring;t kan ett f&ouml;retag upptr&auml;da fullkomligt 
k&auml;nslol&ouml;st. Ingenstans &auml;r k&auml;nslan av en intelligens som 
&ouml;verstiger m&auml;nniskans s&aring; p&aring;taglig som n&auml;r man 
m&ouml;ter ett f&ouml;retag ansikte mot ansikte. Ingen av de anst&auml;llda 
p&aring; ett stort f&ouml;retag k&auml;nner sig det minsta ansvariga f&ouml;r 
f&ouml;retagets handlingar. Maktpyramiden inom ett st&ouml;rre f&ouml;retag 
&auml;r lika effektiv p&aring; att ta bort de anst&auml;lldas samvete som en 
milit&auml;r organisation &auml;r p&aring; att ta bort soldaternas k&auml;nsla 
av ansvar f&ouml;r sina handlingar. F&ouml;retagen &auml;r snabbare, rikare 
och mer effektiva &auml;n v&auml;rldens regeringar. Denna syn p&aring; 
f&ouml;retag som komplexa individer bortom m&auml;nsklig kontroll &auml;r en 
gemensam n&auml;mnare f&ouml;r s&aring;v&auml;l cyberpunkideologi som 
litteratur och film inom detta omr&aring;de.<a href="#48"><font 
size="-1"><sup>48</sup></font></a></p>
<p>En annan sida hos cyberpunken &auml;r vad man med Ladislaus Horatius d.y:s 
ord skulle kalla <i>neoterisk</i>, dvs evigt fram&aring;tstr&auml;vande med 
inst&auml;llningen att allt nytt &auml;r bra. Speciellt tydligt m&auml;rks det 
hos en del teknikfetischister som prisar allt det som den litter&auml;ra 
cyberpunken vill varna f&ouml;r. Genetik, droger, manipulation av 
sinnesintryck och nu senast nanoteknik. (Nanoteknik &auml;r en teknik som 
inneb&auml;r att man konstruerar f&ouml;rem&aring;l genom att manipulera 
enskilda atomer. Forskare p&aring; IBM lyckades med denna teknik skapa en 
IBM-logotype av uppradade xenonatomer.) Det mest skr&auml;mmande med denna 
inst&auml;llning &auml;r att dessa fanatiska neoteriker &auml;r fullkomligt 
medvetna om hur otrevligt och odemokratiskt ett s&aring;dant samh&auml;lle 
skulle bli, men f&ouml;respr&aring;kar det &auml;nd&aring; - eftersom det 
placerar dem sj&auml;lva bland vinnarna.<a href="#49"><font 
size="-1"><sup>49</sup></font></a></p>
<p>Till det tankekomplex som brukar f&ouml;rknippas med cyberpunk h&ouml;r 
ocks&aring; en god portion paranoia av det slag som utvecklats av Robert Anton 
Wilson och som g&aring;r i samma anda som tankarna om enorma konspirationer av 
den typ som f&ouml;rekommer i TV-serien <i>Arkiv X</i>.</p>
<p>Cyberpunkideologin f&ouml;rknippas framf&ouml;r allt med <b>Michael 
Synergy</b> (formodligen en pseudonym), en medarbetare p&aring; 
cyberpunktidningen <i>MONDO 2000</i>. Bland t&auml;nkarna p&aring; MONDO 2000 
m&auml;rks &auml;ven den excentriske f&ouml;rfattaren och LSD-profeten 
<b>Timothy Leary</b>, b&aring;de &auml;lskad och hatad f&ouml;r sina 
kontroversiella tankar redan p&aring; sjuttiotalet. Det skall dock betonas att 
de flesta cyberpunkare anser MONDO 2000 vara en tidning som bara nosar efter 
kitsch och nyheter f&ouml;r att verka s&aring; h&auml;ftig och inne som som 
m&ouml;jligt. Tidningen har dock gett r&ouml;relsen ett ansikte ut&aring;t. 
Den riktiga politiska cyberpunkr&ouml;relsen finns i datan&auml;tverken, med 
utg&aring;ngspunkt fr&aring;n n&auml;tverket <i>The Well</i> i San Francisco, 
och utvecklas i en evigt p&aring;g&aring;ende diskussion mellan 
anv&auml;ndarna. Den mest namnkunnige t&auml;nkaren i detta lag torde vara 
<b>John Perry Barlow</b>. <i>Aprop&aring; San Fransisco...</i></p>
<h2><a name="hippie">Hippier och Yippier</a></h2>
<p>Cyberpunkideologin har rent v&auml;rderingsm&auml;ssigt drag av 
s&aring;v&auml;l anarkism, socialism och nyliberalism som amerikansk hippie- 
och yippiekultur fr&aring;n universiteten Berkely och Stanford i San 
Francisco. Jag har redan tidigare n&auml;mnt yippier, men det kan vara 
p&aring; sin plats att n&auml;mna &auml;ven hippiekulturen, eller det som vi i 
Sverige f&ouml;rknippar med "proggkultur". Denna kultur &auml;r ett av 
fundamenten f&ouml;r den cyberpunkideologi som sprids &ouml;ver datan&auml;ten 
med San Francisco som utg&aring;ngspunkt.</p>
<p>Hippiekulturen i USA var dels grundad i en kamp f&ouml;r m&auml;nskliga 
r&auml;ttigheter, om svarta och vitas lika v&auml;rde och m&ouml;tesfrihet mm, 
dels var det en f&ouml;rl&auml;ngning av beatnikkulturen fr&aring;n 50-talet, 
bland hippierna framf&ouml;r allt f&ouml;retr&auml;dd av poeten <b>Allen 
Ginsberg</b>, en v&auml;n till Jack Kerouac och William S Burroughs. Ginsberg 
hade kommit i kontakt med psykologen Timothy Leary 1960 och de b&aring;da blev 
f&ouml;rgrundsfigurer i den framv&auml;xande hippier&ouml;relsen.<a 
href="#50"><font size="-1"><sup>50</sup></font></a> 1962 sl&auml;pptes <b>Ken 
Keseys</b> bok <i>G&ouml;kboet</i>, en roman som skrivits under kraftigt 
inflytande av Peyote och LSD. Kesey arrangerade offentliga LSD-partyn, sk 
<i>acid-tests</i> dit folk kunde komma och testa LSD gratis. (Det var fullt 
lagligt att tillverka och s&auml;lja LSD i USA fram till 1965.) En rockgrupp 
som brukade spela p&aring; Keseys syrapartyn var <b>Grateful Dead</b>, en 
grupp som senare blev synonym med en musikstil som kallas <i>syrarock</i> 
(eng: acid rock) och som senare blev f&ouml;rebilder f&ouml;r olika 
hippierockare som exempelvis <b>The Doors</b> och <b>Jefferson 
Airplane</b>.</p>
<p>Hippierna predikade sitt k&auml;rleksbudskap fram till 1970 d&aring; de mer 
v&aring;ldsamma yippierna tog &ouml;ver. Sommaren 1967 r&auml;knas som en 
kulmen, den sk <i>k&auml;rlekssommaren</i>, n&auml;r Grateful Dead, Simon & 
Garfunkel, The Who och Jimi Hendrix spelade p&aring; en festival i Monterey 
som filmades och spreds &ouml;ver hela v&auml;rlden. Samma &aring;r 
sl&auml;pptes de od&ouml;dliga l&aring;tarna<i>Light My Fire</i> av <b>The 
Doors</b>, och <i>A Whiter Shade of Pale</i> av <b>Procul Harum</b>. Det kunde 
bara g&aring; utf&ouml;r.</p>
<p>I Sverige kallar vi v&aring;ra hippier f&ouml;r proggare (eller <i>den nya 
v&auml;nstern</i>), och de &auml;r (var?) mycket mer kommunistiska &auml;n 
sina amerikanska anf&auml;drer. Detta berodde framf&ouml;r allt p&aring; ett 
stort inflytande fr&aring;n olika maoistiska organisationer vid svenska 
universitet som Clart&eacute;, KFML (Kommunistiska F&ouml;rbundet 
Marxist-Leninisterna), De F&ouml;renade FNL-grupperna osv. Runt 1967-68 
kulminerade v&aring;gen med protester mot det mesta, bland annat vid en 
ocksupation av k&aring;rhuset i Stockholm, och den generation som var mellan 
15 och 25 &aring;r d&aring; och som nu (1999) &auml;r mellan 45 och 55 ser 
g&auml;rna tillbaka p&aring; tiden som en guld&aring;lder.</p>
<p>Huvudtanken bakom hippier&ouml;relsen var protesten mot det 
p&aring;g&aring;ende kriget i Vietnam och organisationer som Svenska Freds- 
och Skiljedomsf&ouml;reningen v&auml;xte sig under den h&auml;r perioden 
enormt stora. Musikgrupper som Nationalteatern eller Hoola Bandola Band blev 
generationssymboler. Timothy Leary var inte ok&auml;nd, och LSD, Hasch och 
Marijhuana var inte alls ovanligt bland ungdomar. Efterhand distansierade sig 
den svenska delen av r&ouml;relsen fr&aring;n h&auml;ndelserna i San Fransisco 
kanske eftersom den renodlat kommunistiska delen av r&ouml;relsen inte ville 
f&ouml;rknippas med id&eacute;er fr&aring;n USA. Ist&auml;llet h&auml;mtades 
Detta fick till f&ouml;ljd att vi efter slutet p&aring; 60-talet inte 
h&ouml;rde av San Francisco p&aring; ett tag.</p>
<p>I den m&aring;n vi n&aring;gonsin s&aring;g n&aring;gra av 70-talets 
yippier i Sverige var de uppblandade med den centraleuropeiska anarkismen med 
autonoma grupper i Holland och Tyskland (sk <i>provos</i>), eller BZ i 
Danmark. Svenska proggare var dock lite r&auml;dda f&ouml;r den nya aggressiva 
attityden; 1967 hade man ockuperat &Aring;hl&eacute;ns leksaksavdelning i 
protest mot krigsleksaker - en typisk manifestation av den auktorit&auml;ra 
men samtidigt pacifistiska icke-v&aring;lds attityd som r&aring;dde inom 
r&ouml;relsen. Man tycks ha menat att man skulle anv&auml;nda aggressivitet 
mot v&aring;ld, en uppenbart paradoxal inst&auml;llning som inte m&aring;nga 
f&ouml;rstod sig p&aring;. <b>Charles Mansons</b> rituella mord 1969 med 
avl&auml;gsen anknytning till hippier&ouml;relsen, och yippiernas 
v&aring;ldsamma f&ouml;rst&ouml;relselusta, blev f&ouml;r mycket f&ouml;r 
sveriges lena mysproggare.<a href="#51"><font 
size="-1"><sup>51</sup></font></a></p>
<p>En inte alltf&ouml;r ovanlig tanke om vad som h&auml;nde sen var att 
proggarna skaffade sig jobb och om kv&auml;llarna satt hemma och tittade 
p&aring; TV, l&auml;rde sig att h&aring;lla k&auml;ften och vara n&ouml;jda 
och hj&auml;lpa till att bygga folkhemmet ist&auml;llet f&ouml;r att 
f&ouml;r&auml;ndra v&auml;rlden utanf&ouml;r Sveriges gr&auml;nser. Eftersom 
vietnamkriget var &ouml;ver b&ouml;rjade n&aring;gra protestera mot 
k&auml;rnkraft ist&auml;llet f&ouml;r mot krig. &Auml;nda sedan dess dras vi 
med folkr&ouml;relser som m&aring;ste ha n&aring;got att protestera mot 
f&ouml;r att &ouml;verhuvudtaget fungera. Hursomhelst: de v&auml;rderingar och 
livsideal som fanns inom hippie/yippie-r&ouml;relsen har till viss del 
&ouml;verf&ouml;rts till cyberpunken.<a href="#52"><font 
size="-1"><sup>52</sup></font></a></p>
<p>En del skulle s&auml;kert p&aring;st&aring; att hela hippiegrejen dog med 
60-talet. &Auml;ven om detta till viss del g&auml;ller f&ouml;r Sverige, 
&auml;r det en helt annan sak med USA, d&auml;r konflikten gick mycket djupare 
och hade stort inflytande &ouml;ver hur det amerikanska samh&auml;llet ser ut 
idag. I USA bottnade dessa protester i rasf&ouml;rtryck och politiska 
f&ouml;rf&ouml;ljelser som vi i Sverige aldrig sett maken till. M&aring;nga 
medel&aring;lders amerikaner vet vad det inneb&auml;r att sl&aring;ss f&ouml;r 
medborgerliga r&auml;ttigheter, och att yttrande- och r&ouml;relsefrihet inte 
&auml;r n&aring;gra sj&auml;lvklarheter. I och med att USA:s st&ouml;rre 
BBS:er och konferenssystem som <i>The Well</i> i San Francisco kryllar av 
gamla hippier och yippier kommer alla Internetanv&auml;ndare f&ouml;rr eller 
senare i kontakt med en hippiekultur som visar s&aring;v&auml;l militanta, 
drogliberala som pacifistiska drag, men som framf&ouml;r allt v&auml;rnar om 
medborgerliga r&auml;ttigheter.</p>
<p>Vad m&aring;nga europeiska iakttagare av denna kulturform s&auml;kert 
missat, &auml;r den <i>kritik mot makten</i>, som d&ouml;ljer sig hos de 
viktigaste ideologiska f&ouml;retr&auml;darna f&ouml;r hippier&ouml;relsen. 
Det &auml;r framf&ouml;r allt Burroughs och Leary som st&aring;r f&ouml;r 
denna kritik. Leary har en av de viktigaste po&auml;ngerna i sin bok <i>The 
Politics of Ecstasy</i>, d&auml;r han menar att makten st&auml;ndigt matar 
medborgarna med l&auml;ttbegripliga budskap f&ouml;r att hindra dem fr&aring;n 
att ifr&aring;gas&auml;tta. Han menar att den kraftiga lagstiftningen mot, och 
f&ouml;rd&ouml;mandet av, psykedeliska droger handlar mer om makt &ouml;ver 
m&auml;nniskans psyke &auml;n den eventuella farligheten hos drogerna 
sj&auml;lva.</p>
<h2><a name="heroes">Hj&auml;ltar och Skr&auml;vlare</a></h2>
<p>En del cyberpunkare, framf&ouml;r allt hackare, vill g&auml;rna g&ouml;ra 
sken av att de distribuerar ljusskygg information till bland annat 
<b>Greenpeace</b> (en av v&auml;rldens mest politiskt korrekta organisationer, 
vilket tydligen kan f&aring; vilket hj&auml;rta som helsta att sm&auml;lta), 
men fr&aring;gan &auml;r hur mycket dessa moderna hackare <i>egentligen</i> 
f&ouml;rm&aring;r; hackare har n&auml;mligen en tendens att utm&aring;la sig 
sj&auml;lva i s&aring; god dager som m&ouml;jligt och h&auml;nfaller inte 
s&auml;llan &aring;t rent skryt.</p>
<p>Det &auml;r emellertid ett faktum att hackarna i <b>Chaos Computer Club</b> 
i samband med Tjernobylolyckan spridde ut uppgifter om det v&auml;sttyska 
k&auml;rnkraftsprogrammet som regeringen sj&auml;lv inte ville sl&auml;ppa ut. 
All denna information hade man kommit &aring;t genom att att g&ouml;ra 
olagligt intr&aring;ng i regeringens databaser. Men var det <i>r&auml;tt</i> 
eller <i>fel?</i> I laglig mening var det olagligt, men ur moralisk synpunkt? 
J&auml;mf&ouml;r exempelvis med gr&auml;vande journalistik som gr&auml;ver 
f&ouml;r djupt och hamnar p&aring; fel sida lagen.</p>
<p>Dataintr&aring;ng f&ouml;r det allm&auml;nnas b&auml;sta har &auml;ven 
skett i Sverige: BBS:en <i>Ausgebombt</i> i V&auml;nersborg som fick en del 
uppm&auml;rksamhet i media, penetrerades och unders&ouml;ktes av en hackare, 
varefter basens inneh&aring;ll kunde avsl&ouml;jas. Basen skall f&ouml;rutom 
den vanliga propagandan, knarkrecepten och bombritningarna &auml;ven ha 
inneh&aring;llit grov barn- och v&aring;ldspornografi samt d&ouml;dslistor. 
Detta hade f&ouml;rmodligen inte kommit upp till ytan utan hj&auml;lpen 
fr&aring;n hackaren. (Vem som egentligen lejde hackaren &auml;r d&auml;remot 
h&ouml;ljt i dunkel, han gjorde det tydligen inte p&aring; eget initiativ. 
K&auml;lla: Elvsborgs l&auml;ns allehanda augusti 1993.) &Auml;ven de andra 
politiska hackaktioner som n&auml;mndes i kapitel 4 har dimensioner som 
g&aring;r ut&ouml;ver begreppen lagligt/olagligt och in i den mycket 
st&ouml;rre fr&aring;gan om r&auml;tt/fel. &Auml;r det inte egentligen helt 
<i>r&auml;tt</i> att f&ouml;rst&ouml;ra propagandaapparaten f&ouml;r en 
diktatur?</p>
<p>&Auml;ven om vi i Sverige kanske inte upplevt s&aring; m&aring;nga fall av 
rena cyberpunkaktioner, s&aring; har en del cyberpunkrelaterade <i>brott</i>, 
d&auml;r sm&aring; grupper tekniska ljushuvuden lagt ned massor av 
arbetstimmar p&aring; att konstruera tekniska hj&auml;lpmedel f&ouml;r 
informationsspridning: de piratdekodrar f&ouml;r kabel- och satellit-TV som en 
del hackare tillverkar &auml;r ett exempel, eller falska telefonkort.</p>
<p>S&aring;dana hackare t&auml;nker kanske inte i f&ouml;rsta hand 
ideologiskt, men man kan som sagt ana vissa gemensamma v&auml;rderingar: Alla 
satellits&auml;ndningar v&auml;ller ju in &ouml;ver oss - men apparaten som 
beh&ouml;vs f&ouml;r att <i>tolka</i> dem vill kabelf&ouml;retag och 
TV-stationer bel&auml;gga med monopol. Jag skall allts&aring; inte f&aring; 
bygga en egen hur som helst. Individens frihet blir d&aring; begr&auml;nsad 
till f&ouml;rm&aring;n f&ouml;r stora mediaf&ouml;retag - en ofrihet som 
kr&auml;ver sitt uppror. Kanske &auml;r det rentav s&aring; att hackarna genom 
att testa var gr&auml;nserna g&aring;r visar f&ouml;r oss att de h&auml;r 
gr&auml;nserna verkligen finns och att det inte bara r&ouml;r sig om en 
formsak.</p>
<p>En underlig egenskap med dessa hackare &auml;r att de i stort sett alltid 
st&aring;r upp f&ouml;r sina aktioner och inte betraktar sig som traditionella 
brottslingar. N&auml;r de grips f&ouml;r sina brott brukar de prata om att 
<i>hj&auml;lpa</i> de drabbade f&ouml;retagen att hitta sina 
s&auml;kerhetsbrister. <i>"Vi ville visa att systemet var os&auml;kert"</i> 
&auml;r en av de vanligaste f&ouml;rklaringarna. Vi ser i dem Nietzsches 
&ouml;verm&auml;nskliga natur som ser det som sin r&auml;ttighet att bryta 
reglerna f&ouml;r att samh&auml;llet skall ha en chans att utvecklas. En 
hackare med rent politiska motiv kan givetvis &aring;beropa &auml;nnu 
h&ouml;gre syften &auml;n s&aring;.</p>
<p>Man m&aring;ste ocks&aring; skilja p&aring; de som bygger piratdekodrar 
eller telefonkort f&ouml;r att <i>tj&auml;na pengar</i> p&aring; dem och de 
som mest g&ouml;r det f&ouml;r utmaningens skull, f&ouml;r att befria 
informationen. Den som tillverkar piratdekodrar enbart f&ouml;r att g&ouml;ra 
sig en hacka p&aring; f&ouml;rs&auml;ljningen &auml;r inte ett dugg 
b&auml;ttre &auml;n vanliga egoistiska falskmyntare. Men sedan finns det de 
d&auml;r andra - de som bara vill sprida informationen, eller som 
&aring;tminstone har flera motiv; t&nbsp;ex ett brinnande intresse f&ouml;r 
teknik, en jakt p&aring; sp&auml;nning, en fascination. Hackarens 
rebellr&ouml;relse &auml;r f&ouml;dd - informationen skall vara 
tillg&auml;nglig f&ouml;r alla; man s&auml;ger till och med att den har en 
inneboende l&auml;ngtan efter frihet: <b>Information WANTS to be free!</b><a 
href="#53"><font size="-1"><sup>53</sup></font></a></p>
<p>N&auml;r man ser hackarna ur det h&auml;r perspektivet, att de 
f&ouml;rs&ouml;ker f&ouml;rmedla information och rent av p&aring;st&aring;r 
att den inte kan &auml;gas, precis som <b>Sitting Bull</b> en g&aring;ng 
p&aring;stod att land inte kunde &auml;gas, och pengar inte gick att &auml;ta, 
b&ouml;rjar man kanske f&ouml;rst&aring; var det sunda ligger i hackarnas 
cyberpunkideologi. Information - och p&aring; ett s&auml;tt <i>&auml;r</i> 
allt information - kan inte &auml;gas. Inte heller land, arbetskraft eller 
kapital. Ideologiskt &auml;r det inte mycket nytt, bara ett nytt 
syns&auml;tt.</p>
<p>Hackarnas ideologi syftar inte till att skapa n&aring;gon teknokrati 
d&auml;r de st&ouml;rsta genierna h&auml;rskar. Den vittnar bara &auml;n en 
g&aring;ng om individens l&auml;ngtan efter befrielse fr&aring;n maskineriet - 
och en djupt liggande humanism. Vi omges av ett system av regler som 
begr&auml;nsar v&aring;rt handlande p&aring; ett ibland ganska absurt 
s&auml;tt. Hackarna visar p&aring; att systemet existerar och att det varken 
&auml;r s&auml;kert eller of&ouml;r&auml;nderligt. Kanske &auml;r det en form 
av anarkism, kanske &auml;r det bara n&aring;gon djupt liggande l&auml;ngtan 
efter frihet, n&aring;got inneboende i den m&auml;nskliga naturen, som tittar 
fram. Ett fr&ouml; till en ideologi som givetvis &auml;r ett enormt hot mot de 
v&auml;rderingar och ekonomiska system som h&aring;ller samman v&aring;rt 
samh&auml;lle.</p>
<p>Bland cyberpunkinspirerade aktionsgrupper m&auml;rks &auml;ven 
<i>cypherpunkarna</i> (kallas ocks&aring; <i>kryptoanarkister</i>). Den 
lustiga &auml;ndringen i stavningen &auml;r inte slumpm&auml;ssig utan 
anspelar p&aring; det amerikanska ordet f&ouml;r chiffer = <i>cipher</i>. Till 
viss del &aring;terknyter det kanske ocks&aring; till de tidigare n&auml;mnda 
phreakarna, som i bland ans&aring;g att teletrafiken borde vara gratis, och 
utforskandet av telefonsystemet till&aring;tet. (Telefoni &auml;r ju 
ocks&aring; informationsutbyte.) Cypherpunkarna &auml;r mest intresserade av 
kryptering och har framf&ouml;r allt gjort sig k&auml;nda f&ouml;r att 
distribuera programmet <i>PGP (Pretty Good Privacy)</i>, ett 
<i>krypteringsprogram</i> som kodar data s&aring; att inte ens den amerikanska 
s&auml;kerhetstj&auml;nsten kan dechiffrera den. Den politiska makten 
fr&aring;ntas d&auml;rmed den sista m&ouml;jligheten att fullt ut kontrollera 
vad f&ouml;r slags information som sprider sig i datan&auml;tverken, vilket ju 
&auml;r precis vad cyberpunkarna vill uppn&aring;. Bland dessa 
handlingskraftiga cypherpunkare m&auml;rks bland annat <b>Eric Hughes</b> som 
drivit fr&aring;gorna p&aring; Internet, och de hackare som f&ouml;r full 
maskin nu producerar programmet <i>GPG (GNU Privacy Guard)</i>, en fri 
kryptoprogramvara.</p>
<p>Cypherpunkarna f&ouml;rsvarar ocks&aring; r&auml;tten till anonymitet 
p&aring; n&auml;tverken. Man har satt upp ett flertal anonymiseringsservrar 
som anonymiserar meddelanden, f&ouml;rdr&ouml;jer dem, krypterar dem och 
skickar den kors och tv&auml;rs &ouml;ver jordklotet f&ouml;r att 
fullt&auml;ndigt om&ouml;jligg&ouml;ra all sp&aring;rning. Deras politiska 
f&ouml;rbilder finns, liksom inom flera delar av cyberpunken, i den 
amerikanska <i>libertarianismen</i>.</p>
<h2><a name="ideoldecent">Ideologiskt Arv</a></h2>
<p>Om vi ger oss p&aring; att f&ouml;rs&ouml;ka analysera vad 
cyberpunkideologi egentligen &auml;r kan vi b&ouml;rja med libertarianismen. 
Detta &auml;r en radikal nyliberal ideologi som fordrar maximal frihet 
&aring;t individen, och st&auml;ller individens r&auml;tt att t&auml;nka, tala 
eller konspirera (om hon s&aring; &ouml;nskar) i centrum. De menar att det 
moderna samh&auml;llet alltf&ouml;r mycket begr&auml;nsar individens frihet. 
En tongivande filosof &auml;r <b>Robert Nozick</b>, och medlemmarna i det 
amerikanska libertarianistiska partiet best&aring;r mest av gn&auml;lliga 
sm&aring;f&ouml;retagare. (Eller <i>urbaniserade sm&aring;borgare</i> om vi 
skall vara formella.) I Sverige &auml;r nyliberalerna i allm&auml;nhet yngre, 
med anknytning till <i>Frihetsfronten</i> elle <i>Fria Moderata 
Studentf&ouml;rbundet</i>, som i praktiken fungerar som ett slags 
id&eacute;farmer f&ouml;r Moderata Samlingspartiet. En annan filosofi som 
&auml;r mycket popul&auml;r bland nyliberaler &auml;r f&ouml;rfattarinnan 
<b>Ayn Rands</b> <i>objektivism</i><a href="#54"><font 
size="-1"><sup>54</sup></font></a> som egentligen var fr&ouml;et till hela den 
nyliberala tankeriktningen.</p>
<p>Det individcentrerade t&auml;nkandet inom nyliberalismen har haft 
avg&ouml;rande inflytande p&aring; cyberpunken som ideologi. Den mest markanta 
skillnaden &auml;r att medan nyliberalismen ser det kapitalistiska systemet 
som ett neutralt instrument att befria individen fr&aring;n massans kontroll 
(arbeta och konsumera s&aring; blir du lycklig utan staten), struntar 
cyberpunken totalt i det kapitalistiska systemet. Cyberpunken bortser i stort 
sett helt fr&aring;n de materiella friheterna och &auml;gnar sig &aring;t de 
mentala. Som verktyg f&ouml;r att befria m&auml;nniskans sj&auml;l ser man 
informationstekniken, vad som befriar henne materiellt &auml;r mindre 
intressant. Till skillnad fr&aring;n nyliberalerna anser cyberpunkarna att 
f&ouml;retag &auml;r farliga maktfaktorer som lika v&auml;l som staten kan 
f&aring; f&ouml;r sig att begr&auml;nsa medborgarnas frihet, oavsett 
samh&auml;llsskicket i &ouml;vrigt.</p>
<p>I &ouml;vrigt kan man m&auml;rka starka influenser fr&aring;n 
<i>anarkismen</i>, speciellt bland hackare och <i>teknokrater</i> (som jag 
skall ta upp l&auml;gre fram).<i> Hands-on imperativet</i> f&aring;r 
s&auml;gas vara h&auml;mtat fr&aring;n anarkismen; att man inte skall 
acceptera auktorit&auml;ra gr&auml;nser f&ouml;r sitt handlingsrum. Hos 
hackarna &auml;r detta knutet till sammanslutningar av fria m&auml;nniskor i 
den anda som beskrivs av anarkistiska t&auml;nkare som Max Stirner, 
Pierre-Joseph Proudhon, Michail Bakunin eller Peter Kropotkin. 
J&auml;mf&ouml;r till exempel de sm&aring; grupperna p&aring; 
h&ouml;gskolorna, <i>Scenen</i> bland hemdatorentusiasterna och de fria 
diskussionsgrupperna p&aring; Internet; likheten &auml;r sl&aring;ende med de 
fria grupper i samverkan som Kropotkin f&ouml;respr&aring;kade. Regeringar, 
f&ouml;retag och enorma hierarkiska organisationer st&aring;r i bj&auml;rt 
kontrast till detta.</p>
<p><i>Att all information borde vara fri</i> &auml;r ett n&auml;stan rent 
socialistiskt inslag i cyberpunken, om man med detta menar att det &auml;r fel 
att bygga murar kring kunskap eller att tj&auml;na pengar p&aring; 
information. Om man avser tryckfrihet, &auml;r mottot grundl&auml;ggande inom 
s&aring;v&auml;l liberalismen som reformsocialismen. <i>Tillg&aring;ngen till 
datorer, eller vad som helst som kan l&auml;ra dig n&aring;got om hur 
v&auml;rlden fungerar borde vara obegr&auml;nsad och total</i> - ocks&aring; 
detta &auml;r ett mycket socialistiskt motto. Det inneb&auml;r (som jag ser 
det) &auml;ven att det borde vara skattefinansierat och d&auml;rmed gratis att 
telefonera.</p>
<p>Redan efter dessa inledande exempel ser vi tydligt det kluvna ideologiska 
arvet inom cyberpunken. Den &auml;r i stora delar of&ouml;renlig med vanliga 
ideologier, samtidigt som den &auml;r anpassningsbar eftersom den bara 
intresserar sig f&ouml;r information.</p>
<p>Om vi j&auml;mf&ouml;r med <b>Karl Marx</b> samh&auml;llsteorier ser vi 
tydliga likheter. Marx menade att ett samh&auml;lles ekonomi utgick fr&aring;n 
de som gjorde <i>arbetet</i>: I antikens Grekland var det slavarna, under 
medeltiden b&ouml;nderna och de livegna och i industrisamh&auml;llet arbetarna 
(prolet&auml;rerna). Genom att detta organiserades i ett kapitalistiskt system 
f&ouml;dde de l&auml;gre klasserna de &ouml;verliggande. Innan vi kan 
f&ouml;rst&aring; vad som menas med detta m&aring;ste vi genomsk&aring;da 
myten om arbetaren: vi har lite var till mans bilden av en arbetare som den 
som utf&ouml;r tungt och slitigt jobb f&ouml;r taskig l&ouml;n. Detta m&aring; 
ha st&auml;mt bra in p&aring; industrisamh&auml;llet, men &auml;r mindre 
till&auml;mpligt p&aring; informationssamh&auml;llet.</p>
<p>Arbetaren &auml;r och f&ouml;rblir den som hamnar <i>i botten p&aring; 
maktpyramiden</i>, och som genom ett subtilt m&ouml;nster av sociala 
f&ouml;rh&aring;llningsregler och inrutade arbetsuppgifter i m&ouml;jligaste 
m&aring;n h&aring;lls borta fr&aring;n allt avancemang upp&aring;t. I 
v&aring;r marknadseknomiska bild av v&auml;rlden har vi n&auml;ra nog 
b&ouml;rjat betrakta det som en naturlag att hierarkier d&auml;r de undre 
f&ouml;der de &ouml;verliggande alltid uppst&aring;r och alltid 
<i>m&aring;ste</i> existera, och p&aring; det viset uppr&auml;tth&aring;lls 
systemet fr&aring;n generation till generation. Pragmatiker inser att s&aring; 
inte beh&ouml;ver vara fallet, men l&aring;t oss f&ouml;r ett &ouml;gonblick 
utg&aring; fr&aring;n att teorin om att maktpyramiden &auml;r solid och kommer 
att finnas kvar &auml;nnu ett tag in i framtiden.</p>
<p>Om vi nu applicerar detta p&aring; ett informationssamh&auml;lle, var 
hamnar vi d&aring;? Jo, <i>arbetet</i> utf&ouml;rs av terminalslavar, 
programmerare (popul&auml;rt ben&auml;mnda <i>IT-prolet&auml;rer</i>) och 
andra som f&ouml;rm&aring;s jobba h&aring;rt med datorerna medan bourgeosin<a 
href="#55"><font size="-1"><sup>55</sup></font></a> (&ouml;verklassen och den 
&ouml;vre medelklassen) sk&ouml;ter alla de slicka och roliga jobben, samt 
h&aring;var in de grova st&aring;larna. F&ouml;r att skydda sina investeringar 
m&aring;ste bourgeoisin bygga murar runt sin information och skydda den 
fr&aring;n att hamna under arbetarnas kontroll. De informationssystem som 
byggs nuf&ouml;rtiden &aring;terspeglar detta f&ouml;rh&aring;llande: 
e-postkryptering inom f&ouml;retag utformas s&aring;, att &ouml;verodnade vid 
behov kan l&auml;sa underordnades post, men inte tv&auml;rtom, <i>Data 
Warehousing</i> (ett buzzword inom IT-branchen) g&aring;r ut p&aring; att 
sammanst&auml;lla information om medarbetarnas arbete som sedan bara delges 
beslutsfattarna. De som arbetar p&aring; en l&auml;gre niv&aring; i en 
organisation f&ouml;rv&auml;ntas bara ha kunskap om sin sitt begr&auml;nsade 
arbetsf&auml;lt, medan de som jobbar h&ouml;gre upp ensamma har r&auml;tt till 
&ouml;verblicken. Hierarkin har implementerats i form av datorprogram. Att i 
ett s&aring;dant l&auml;ge fordra informationens frihet m&aring;ste betraktas 
som synnerligen socialistiskt. Att piratkopiera dataprogram i stor skala, 
hacka sig in i maktens datorsystem osv, blir en potentiell revolution.</p>
<p>D&auml;r arbetarna tidigare lurades bort fr&aring;n sin insikt om hur 
v&auml;rlden egentligen fungerar med hj&auml;lp av religion, luras dagens 
bourgeoisi med sp&ouml;ken som <i>marknaden</i> och <i>nationalekonomin</i>. 
(Tidigare betonade man &auml;ven moral och r&auml;ttsk&auml;nsla, n&aring;got 
som fallit platt till marken efter att det sena 80-talet visade att 
bourgeoisin i princip saknade s&aring;dant sj&auml;lv.)</p>
<p>Slutligen har vi speciellt bland de illegala hackarna som jag n&auml;mnt, 
ett starkt inflytande fr&aring;n <b>Nietzsche</b> med tankar om att ett 
felaktigt system m&aring;ste rivas ned innan ett nytt (hos Nietzsche kallat 
<i>&ouml;verm&auml;nniskan</i>) kan byggas. Detta inflytande &auml;r s&aring; 
starkt att cyberpunkare ibland kallas <i>Tekno-Nihilister</i>, vilket dock 
&auml;r en grov generalisering. Med Nietzsche i ryggen kan hackarna motivera 
sig f&ouml;r att riva ned s&auml;kerhetsbarri&auml;rer inom s&aring;v&auml;l 
telefon- samt datan&auml;t f&ouml;r att p&aring; s&aring; vis vidareutveckla 
tekniken och d&auml;rmed hela informationssamh&auml;llet. De menar att de 
sjuka delarna av systemen m&aring;ste f&ouml;rst&ouml;ras f&ouml;r att 
m&ouml;jligg&ouml;ra ett livsv&auml;rdigt informationssamh&auml;lle. Dessa 
tankar kan man rent allm&auml;nt inte f&ouml;rneka; det &auml;r uppenbart att 
s&auml;kerhetsrutinerna har blivit b&auml;ttre delvis <i>tack vare</i> 
hackare, och att samh&auml;llet d&auml;rigenom skyddats mot t&auml;nkbara 
angrepp fr&aring;n organiserad brottslighet som exempelvis maffior. Svenska 
f&ouml;retag har vid flera tillf&auml;llen informellt anv&auml;nt sig av 
hackare f&ouml;r att utveckla sina s&auml;kerhetssystem. Jag skall l&auml;ngre 
fram visa att polisen och milit&auml;ren g&ouml;r detsamma.</p>
<blockquote>
<p><i>"Du kom dem n&auml;ra och gick dem f&ouml;rbi: det f&ouml;rl&aring;ter 
de dig aldrig.</i> (...) <i>De korsf&auml;ster g&auml;rna den som uppfinner 
sin egen dygd."</i></p>
<p>(Ur: <i>S&aring;lunda talade Zarathustra</i> av <b>Friedrich 
Nietzsche</b>)</p>
<p><i>"Ja, jag &auml;r en brottsling. Mitt brott &auml;r nyfikenhet. Mitt 
brott &auml;r att jag d&ouml;mer folk efter vad de s&auml;ger och t&auml;nker, 
inte efter vad de ser ut att vara. Mitt brott &auml;r att jag &auml;r smartare 
&auml;n er, n&aring;got ni aldrig kommer att f&ouml;rl&aring;ta mig."</i></p>
<p>(Ur: <i>Phrack</i> #7, <i>The Conscience of a Hacker</i> av <b>The 
Mentor</b>)</p>
</blockquote>
<p>En rolig vinkling p&aring; det hela &auml;r att medan socialismen fordrar 
frihet &aring;t produktionsmedlen (fabrikerna till folket), och liberalismen 
fordrar frihet &aring;t tanken (tryckfrihet) blir detta i 
informationssamh&auml;llet i princip en och samma sak. Cyberpunkarna 
kr&auml;ver frihet &aring;t informationen. John Locke, en liberal 
f&ouml;reg&aring;ngst&auml;nkare, ans&aring;g i princip att privat egendom 
&auml;r en del av den naturliga v&auml;rldsordningen. Det vet vi numera att 
det inte &auml;r. I sj&auml;lva verket har vi m&auml;nniskor kommit 
&ouml;verens om att det skall finnas n&aring;got som heter privat egendom, och 
de flesta av oss g&ouml;r denna &ouml;verenskommelse utan att vi vet om det. 
Informationstekniken tar upp medvetandet om s&aring;dana konventioner p&aring; 
ett pinsamt p&aring;tagligt plan.</p>
<p>Ett exempel p&aring; detta &auml;r kontroversen med Scientologikyrkan som 
blossat upp p&aring; Internet. En avhoppare fr&aring;n r&ouml;relsen 
publicerade scientologernas heligaste och hemligaste dokument elektroniskt och 
tillg&auml;ngligt f&ouml;r alla. Scientologerna blev inte glada, och har 
lyckats tjata p&aring; (och hota) de systemansvariga s&aring; att de tagit 
bort dokumenten som de betraktar som sin intellektuella egendom. Vilket skall 
g&aring; f&ouml;rst i ett s&aring;dant fall? Yttrandefrihet och offentlighet 
eller copyright? (Inte f&ouml;r att scientologernas papper har s&aring; 
h&ouml;gt intellektuellt v&auml;rde, men &auml;nd&aring; -- det &auml;r en 
principsak.)</p>
<p>Under 1997--98 kom stockholmaren Zenon Panoussis avsiktligt p&aring; 
kollisionskurs med Scientlogerna r&ouml;rande detta, s&aring; han publicerade 
de hemliga dokumenten som av Scientologerna kallades <i>OT:s</i>, vilket var 
kurshandledningar som f&ouml;rde upp den aspirerande scientologen till 
hierarkiniv&aring;n Operating Thetan, vilket &auml;r den h&ouml;gsta kasten 
inom scientologin. Senare fick han &auml;ven tillg&aring;ng till <i>de 
superhemliga</i> dokumenten, sk <i>NOT:s</i> (New Era Dianetics for Operating 
Thetans) vilket var den moderna varianten av kurshandledningen och kunde 
f&ouml;ra upp medlemmarna p&aring; de h&ouml;gsta niv&aring;erna <i>inom</i> 
den h&ouml;gsta kasten. Dokumenten hade redan varit p&aring; drift bland 
avhoppare i flera &aring;r, men i och med Internet har de spridits 
explosionsartat. Panoussis postade dem till nyhetsgrupper, lade upp dem 
p&aring; websidor och skickade dem med e-post till den som s&aring; 
&ouml;nskade. Sedan skrev han ut kopior p&aring; papper och l&auml;mnade 
kopior till riksdagen, regeringen och justitiekanslern, vilket innebar att 
dokumenten blev offentlig handling och kunde kopieras av vem som helst. 
M&aring;nga jurister har menat att detta &auml;r ett of&ouml;rsvarligt 
f&ouml;rfarande, eftersom offentlighetsprincipen inte skrevs med avsikten att 
man med den skulle kunna "tv&aring;ngsoffentligg&ouml;ra" hemliga eller 
copyrightskyddade handlingar. Men man m&aring;ste &aring;terigen fr&aring;ga 
sig: &auml;r detta en fr&aring;ga om vad som &auml;r <i>lagligt</i> och 
<i>olagligt</i> eller &auml;r det en fr&aring;ga om vad som &auml;r 
<i>r&auml;tt</i> och <i>fel</i>?</p>
<p>Vad vill egentligen cyberpunkarna? De vill ha maximal frihet &aring;t 
individen, samtidigt som de vill ha en otroligt stark stat som kan garantera 
fria kommunikationer. &Auml;r inte detta bara att plocka de godaste bitarna ur 
n&aring;gra befintliga ideologier och konstruera ett stort populistiskt 
system? Nej, att betrakta cyberpunken p&aring; det viset &auml;r att 
&aring;terigen till&auml;mpa samma m&aring;ttstock som anv&auml;nts f&ouml;r 
alla andra ideologier. Cyberpunken saknar n&auml;mligen en klart 
utm&ouml;nstrad utopi. Den <i>&auml;r</i> ingen genuin ideologi, snarare ett 
s&auml;tt att betrakta v&auml;rlden. Den allm&auml;nna inst&auml;llningen till 
hur problem skall l&ouml;sas &auml;r <i>"som det verkar b&auml;st"</i>. Att 
diskutera i termer av praktiska &aring;tg&auml;rder &auml;r t&auml;mligen 
ointressant. Alla &aring;tg&auml;rder &auml;r i praktiken kompromisser mellan 
individens frihet och massans trygghet.</p>
<p>I cyberpunkens natur ligger av tradition en vilja att bryta sig ur dessa 
begreppssytem. Det &auml;r l&auml;tt att missf&ouml;rst&aring; en cyberpunkare 
och b&ouml;rja diskutera begrepp som ligger p&aring; ett helt annat plan. Man 
m&aring;ste h&auml;r bet&auml;nka att en cyberpunkare <i>inte</i> accepterar 
alla v&auml;rderingar som vi &auml;r s&aring; vana vid att vi betraktar dem 
som sj&auml;lvklara. Du skulle t&nbsp;ex kunna fr&aring;ga en cyberpunkare hur 
hon/han st&auml;ller sig till att politiker kan h&ouml;ja sina egna 
l&ouml;ner. Han/hon h&ouml;jer kanske p&aring; &ouml;gonbrynen och 
fr&aring;gar: <i>"hur kan du acceptera att det finns n&aring;got som kallas 
'l&ouml;ner' ?"</i></p>
<p>En s&aring;dan motfr&aring;ga &auml;r n&auml;stan tabu, och s&aring; 
sv&aring;r att ta &aring;t sig att man g&auml;rna betraktar personen som 
enbart dum i huvudet. Likv&auml;l finns det, som du nu har 
f&ouml;rst&aring;tt, en tydlig tankeg&aring;ng bakom. (Med ett ord skulle man 
kunna s&auml;ga att cyberpunken inneh&aring;ller <i>metafilosofiska 
inslag</i>, men det &auml;r nog inte alla som f&ouml;rst&aring;r vad jag menar 
om jag skriver det.)</p>
<p>Det mest skr&auml;mmande med cyberpunkare &auml;r kanske just detta att de 
betraktar m&auml;nskligheten med en sorts ironisk distans; de ser att 
m&auml;nniskorna &auml;r slavar under ett gigantiskt informationssystem, och 
samtidigt vet de hur l&auml;tt det &auml;r att manipulera information. 
F&ouml;r en cyberpunkare &auml;r en rik m&auml;nniska inget annat &auml;n en 
hyfsad hackare som lyckats manipulera informationsfl&ouml;dena till sin egen 
f&ouml;rdel. D&aring; grundtesen inom cyberpunkideologi &auml;r att ingen 
information kan &auml;gas, kan ingen m&auml;nniska heller vara "rik". Rikedom 
blir f&ouml;r individen bara en fr&aring;ga om att manipulera information 
s&aring; att andra accepterar att hon/han <i>&auml;r</i> rik.</p>
<h2><a name="swepunx">Cyberpunk i Sverige</a></h2>
<p>Cyberpunken, fr&auml;mst hackaretiken och medborgarr&auml;ttsr&ouml;relsen, 
har funnits l&auml;nge i Sverige. Att hackaretiken f&aring;tt s&aring;dan bred 
spridning bland hackare och andra dataintresserade ungdomar i Sverige beror i 
princip endast p&aring; en enda man - chefredakt&ouml;ren f&ouml;r 
hemdatortidningen <i>Datormagazin</i>: <b>Christer Rindeblad</b>. Tidningen, 
som n&auml;rmast var en <i>bibel</i> f&ouml;r alla hemdatorintresserade 
ungdomar under senare delen av 80-talet, publicerade under 1987 en 
artikelserie om hackarnas ursprung, f&ouml;rfattad av Rindeblad sj&auml;lv. I 
#7 1987 publicerade man f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen hackaretikens motton 
p&aring; svenska, och i artiklarna i &ouml;vrigt kan man tydligt sp&aring;ra 
ett starkt inflytande fr&aring;n denna etik. Man var &ouml;ppen f&ouml;r 
diskussion p&aring; ins&auml;ndarsidorna och uttryckte vid ett flertal 
tillf&auml;llen sin st&aring;ndpunkt att kompiskopiering inte &auml;r s&aring; 
farligt j&auml;mf&ouml;rt med organiserad piratverksamhet.</p>
<blockquote>
<p><i>"Om sanningen skall fram har nog de flesta av oss piratkopior i 
v&aring;ra diskettl&aring;dor.</i> (...) <i>Visst kan man moralisera &ouml;ver 
detta, men det hj&auml;lper f&ouml;ga. Fr&aring;gan &auml;r om det g&aring;r 
att stoppa kompiskopieringen. En del branchfolk anser tom att denna typ av 
piratkopiering vitaliserar branchen. Piratkopiorna &auml;r en form av reklam. 
De riktigt bra programmen s&auml;ljs &auml;nd&aring; d&auml;rf&ouml;r att folk 
vill ha originalet med en riktig manual.</i> (...)<i> St&ouml;rsta hotet 
kommer fr&aring;n de professionella programpiraterna."</i></p>
<p>(<b>Christer Rindeblad</b> i <i>Datormagazin</i> #7 1987, ledarsidan.)</p>
</blockquote>
<p>Christer, som sj&auml;lv &auml;r gammal hackare, m&aring;ste ha f&aring;tt 
utst&aring; mycket ovett fr&aring;n databranchen efter s&aring;dana h&auml;r 
uttalanden. Den officiella attityden fr&aring;n mjukvaruj&auml;ttarna &auml;r 
benh&aring;rt auktorit&auml;r och menar att all kopiering av mjukvara inte 
bara &auml;r f&ouml;rbjuden, utan ocks&aring; skadlig f&ouml;r branchen. (I 
praktiken struntar man i alla fall som r&ouml;r kopiering i mindre skala.) 
Under ett tag var tidningen Datormagazin ovanligt uppk&auml;ftig trots att den 
i princip satt i kn&auml;t p&aring; mjukvarubranchen. Senare tonade man ner 
hackarattityden. Numera &auml;r tidningen nedlagd.</p>
<p>En del h&ouml;gskolef&ouml;reningar, framf&ouml;r allt <b>Lysator</b> vid 
Link&ouml;pings tekniska h&ouml;gskola (som &auml;r k&auml;nd f&ouml;r att 
dyrka 60-talets hackarideal) &auml;r ibland inne p&aring; 
cyberpunksp&aring;ret. F&ouml;r det mesta &auml;r det dock en smula vinklat av 
medlemmarnas egna politiska id&eacute;er. S&aring;dana dataf&ouml;reningar 
&auml;r ocks&aring; av tradition r&auml;dda f&ouml;r att alltf&ouml;r mycket 
st&ouml;ta sig med etablissemanget och h&aring;ller sig till lite lagom 
harml&ouml;sa politiska grupperingar som <b>EFF</b>, <b>Free Software 
Foundation</b> (se n&auml;sta kapitel) och <b>League for Programming 
Freedom</b>. (Detta b&ouml;rjade redan p&aring; MIT d&aring; 
h&ouml;gskolehackarna l&aring;ste in sig p&aring; institutionen medan 
hippierna stod utanf&ouml;r och demonstrerade mot Vietnamkriget.) De 
underjordiska hackarna som inte beh&ouml;ver vara r&auml;dda om yrkesheder och 
status &auml;r betydligt mer radikala. M&aring;nga h&ouml;gskolehackare har 
dock goda kontakter med, och sympatiserar med de underjordiska hackarna.</p>
<p>Det kontroversiella (och l&auml;sv&auml;rda) svenska fanzinet 
<i>Flashback</i> har ibland lite grand av cyberpunkkarakt&auml;r; bland annat 
publicerar man intervjuer med udda artister och politiskt om&ouml;jliga 
personer som Albert Hoffman och Timothy Leary, listor med namn och address 
p&aring; m&auml;nniskor som beg&aring;tt brott etc. Huvudsakligen intresserar 
man sig dock mest f&ouml;r allm&auml;nna tryckfrihetsfr&aring;gor typ 
filmcensur, och publicerar material som andra medier helst inte vill befatta 
sig med; ungef&auml;r som <i>Folket i Bild / Kulturfront</i> -- fast helt utan 
moralisk urskiljning, och l&aring;ngt mindre politisk. Om det retar 
n&aring;gon -- tryck det i s&aring; fall.</p>
<p>Denna tidning har ocks&aring; en djupt ideologisk klangbotten: det &auml;r, 
f&ouml;rv&aring;nande nog, ett medium som kritiserar media. Flashback plockar 
fram all den information som etablerade massmedia undviker eller sorterar 
bort, helt enkelt d&auml;rf&ouml;r att det &auml;r <i>f&ouml;r</i> 
kontroversiellt, <i>f&ouml;r</i> osmakligt, och <i>f&ouml;r</i> politiskt 
inkorrekt. Flashback visar, kort sagt, att &auml;ven den tredje statsmakten 
ljuger f&ouml;r oss. Exempelvis tryckte man en lista &ouml;ver vilka tidningar 
som uppbar presst&ouml;d, och hur mycket. Detta &auml;r n&auml;stan 
<i>tabu</i> i etablerade tidningar. Det vore att kritiskt granska sin egen 
branch, att exponera sina egna privilegier och visa vilken ekonomisk makt 
media i sj&auml;lva verket har.</p>
<p>N&auml;r Flashback den 25 juni 1996 startade ett elektroniskt nyhetsbrev, 
<i>Flashback News Agency</i>, gick det ut till ett drygt 20-tal personer 
(varav undertecknad var en). Nu, 1999 har det &ouml;ver 80.000 prenumeranter 
och &auml;r utan tvekan sveriges st&ouml;rsta elektroniska nyhetsbrev. 
Flashback News Agency &auml;r unikt i v&auml;rlden p&aring; detta vis, ingen 
annanstans finns ett s&aring; stort och etablerat undergroundmedia. Denna 
expansion har ocks&aring; p&aring;verkat tidningens tidigare profil -- 
fr&aring;n att fr&aring;n b&ouml;rjan ha varit en undergroundtidning i 
st&ouml;rsta allm&auml;nhet, som nu breddats till att omfatta i princip all 
undergroundkultur som t&auml;nkas kan, den har b&auml;ttre informat&ouml;rer i 
alla vinklar och vr&aring;r av det svenska samh&auml;llet, kvaliteten p&aring; 
spr&aring;ket och inneh&aring;llet har &ouml;kat, och chefredakt&ouml;r Jan 
Axelsson (som &auml;r synonym med tidningens redaktionspolicy) g&ouml;r en 
viss, om &auml;n ytterst begr&auml;nsad, moralisk bed&ouml;mning av 
materialet.</p>
<blockquote>
<p><i>"Att skriva om olika undergroundr&ouml;relser och subkulturer, men 
samtidigt ta avst&aring;nd fr&aring;n t&nbsp;ex nazism skulle enbart 
inneb&auml;ra att v&aring;r bevakning blev s&auml;mre, mer tr&aring;ngsynt och 
avsev&auml;rt mer begr&auml;nsad. Det finns redan m&auml;ngder av politiskt 
korrekta tidningar..."</i></p>
<p>(<b>Jan Axelsson</b>, redakt&ouml;r f&ouml;r <i>Flashback</i> ur 
<i>Flashback #3</i> 1995)</p>
</blockquote>
<p>Huvuddraget i just cyberpunkideologi &auml;r att man f&ouml;respr&aring;kar 
<i>kopiering</i> av dataprogram samt litter&auml;ra och visuella alster, dvs 
att man &auml;r <i>mot</i> copyright - att information inte kan och inte 
b&ouml;r &auml;gas.</p>
<p>Cyberpunkarna liksom nyliberalerna och st&ouml;rre delen av anarkisterna 
anser att det inte finns "farlig" information -- bara farliga m&auml;nniskor. 
Att som i Sverige censurera filmer f&ouml;r vuxna m&auml;nniskor ses som ett 
f&ouml;rakt av den m&auml;nskliga intelligensen. Vad har auktoriteterna som 
klipper filmerna som inte m&auml;nniskor i gemen har? Vad g&ouml;r dem 
b&auml;ttre? Det finns bara ett vettigt svar p&aring; den fr&aring;gan: 
<i>V&auml;rderingar</i>. Cyberpunkaren har sina egna v&auml;rderingar, och 
t&auml;nker inte tumma p&aring; dem. Alla restriktioner av information &auml;r 
av ondo och syftar bara till att bevara samh&auml;llet s&aring; som det alltid 
varit, en form av statsfinansierad tankekontroll. I det h&auml;r avseendet 
&auml;r cyberpunken kraftigt influerad av den samh&auml;llssyn som William 
Burroughs framf&ouml;r i sina b&ouml;cker, om den lilla m&auml;nniskan som 
insydd i ett maskineri som andra m&auml;nniskor &auml;r roade av att 
kontrollera. Den yttersta spetsen mot m&auml;nniskans integritet i detta 
maskineri blir givetvis censuren.</p>
<p>Cyberpunkaren fr&aring;gar sig: Varf&ouml;r f&aring;r jag inte se oklippta 
filmer? Varf&ouml;r f&aring;r jag inte &auml;ga bombrecept och 
steg-f&ouml;r-steg anvisningar p&aring; hur man tillverkar LSD? Varf&ouml;r? 
Litar inte samh&auml;llet p&aring; mitt omd&ouml;me? Om jag inte kan 
bed&ouml;ma vad som &auml;r bra eller d&aring;ligt f&ouml;r min och andras 
h&auml;lsa, kan d&aring; samh&auml;llet lita p&aring; mitt omd&ouml;me 
n&auml;r det g&auml;ller politiska ideologier? Varf&ouml;r inte f&ouml;rbjuda 
farliga politiska b&ouml;cker av Adolf Hitler, IRA, Timothy Leary och Jerry 
Rubin? Eller konstiga kvasireligi&ouml;sa skrifter av Hans Scheike? 
Varf&ouml;r inte f&ouml;rbjuda allt som kan g&ouml;ra medborgare 
uppk&auml;ftiga mot myndigheter, och all kritisk granskning &ouml;ver huvud 
taget? Varf&ouml;r inte ta bort offentlighetsprincipen? Varf&ouml;r inte 
inf&ouml;ra obligatoriska drog- och psyktester f&ouml;r alla medborgare med 
j&auml;mna mellanrum, s&aring; att vi hittar alla missbrukare med en 
g&aring;ng? Varf&ouml;r lita p&aring; n&aring;gon alls?</p>
<p>Problemet med datorer och tryckfrihet &auml;r en spr&auml;ngfr&aring;ga. 
Tryckfrihet var fr&aring;n b&ouml;rjan t&auml;nkt att motverka politisk 
censur. I och med liberalismens int&aring;g med Locke och Voltaire p&aring; 
1700-talet ans&aring;gs detta s&aring; viktigt att Sverige som andra land i 
v&auml;rlden avskaffade censuren. I tryckfrihetsf&ouml;rordningen &aring;r 
1766 ville man fr&auml;mst v&auml;rna om folkbildningen och hade inte en tanke 
p&aring; de problem med bilder, filmer, elektroniska media och tecknade serier 
som skulle dyka upp i v&aring;r tid. <i>Men</i> m&aring;nga av censurens 
f&ouml;rsvarare ville redan d&aring; v&auml;rna om "den goda smaken". Intresse 
av bombtillverkning, narkotikaframst&auml;llning eller sexuella perversioner 
kan knappast kallas f&ouml;r god smak. D&auml;rf&ouml;r f&ouml;rordar man 
censur. <i>Damer utan kl&auml;der b&ouml;r man inte titta p&aring;...</i><a 
href="#56"><font size="-1"><sup>56</sup></font></a> </p>
<p>&Auml;nd&aring; m&aring;ste man nu fr&aring;ga sig: Vad &auml;r det vi 
skall ha tryckfriheten till? Och vad skulle censuren vara bra f&ouml;r? Om det 
nu finns m&auml;nniskor som f&ouml;rsvarar dessa dokuments 
existensber&auml;ttigande, vad &auml;r det d&aring; som driver dem? Med ett 
idiotiskt bakv&auml;nt resonemang skulle man givetvis kunna s&auml;ga att de 
m&aring;ste vara terrorister, narkomaner eller "fula gubbar". Men kanske 
&auml;r det inte dokumenten i sig som intresserar f&ouml;rsvararna, utan 
snarare dokumentens <i>blotta existens?</i> Att all information &auml;r lika 
mycket v&auml;rd och att vi inte har r&auml;tt att kollektivt s&auml;tta oss 
till doms &ouml;ver den. Spridandet av dylika dokument skulle allts&aring; 
kunna vara en <i>politisk aktion</i>, &auml;ven om det &auml;r ett brott.</p>
<p>Detta s&auml;tter saken i ett helt nytt ljus. Det finns allts&aring; en 
politisk vilja som utg&aring;r fr&aring;n information som ett centralt begrepp 
f&ouml;r m&auml;nniskans tillvaro. Genom att inta information formas 
v&aring;ra personligheter, och myndigheterna vill genom censuren styra 
v&aring;r r&auml;tt att forma v&aring;ra egna personligheter som vi 
sj&auml;lva vill. Det har inte l&auml;ngre med f&ouml;rdelandet av resurser 
och andra politiskt-ekonomiska m&aring;l att g&ouml;ra; det h&auml;r handlar 
om makten &ouml;ver det egna psyket. En viss likhet med tankeg&aring;ngarna 
hos <b>Noam Chomsky</b> kan sk&ouml;njas h&auml;r: medierna som en fabrik 
&auml;gd av stat och n&auml;ringsliv som skall "fabricera samtycke" bland 
medborgarna.</p>
<p>Antag att jag l&auml;ste ett antal dokument om narkotikaframst&auml;llning 
i n&aring;gon underjordisk databas. Om jag kunde dessa saker utantill, och 
regeringen kunde ingripa i mitt huvud, skulle de d&aring; g&ouml;ra det, 
f&ouml;r att &aring;terst&auml;lla ordningen? &Auml;r vissa tankar 
"f&ouml;rbjudna"?</p>
<blockquote>
<p><i>"Det finns alldeles f&ouml;r mycket respekt f&ouml;r myndigheter i 
samh&auml;llet, det m&auml;rker jag inte minst i mitt jobb. Det beh&ouml;vs 
mer civil olydnad, det &auml;r ingen st&ouml;rre skada om man i databaserna 
diskuterar hur man ska lura en telefonv&auml;xel att bara debitera 23 &ouml;re 
ist&auml;llet f&ouml;r 13:23. Inte heller &auml;r det s&auml;rskilt allvarligt 
att f&ouml;rmedla hur man g&ouml;r dynamit och krut."</i></p>
<p>(<b>Jan-Inge Fl&uuml;cht</b>, socialinspekt&ouml;r, sysop f&ouml;r den 
legendariska BBS:en <i>Tungelstamonitorn</i> och handfast f&ouml;rk&auml;mpe 
f&ouml;r yttrandefriheten.)</p>
</blockquote>
<h2><a name="improv">Att F&ouml;rb&auml;ttra M&auml;nniskan</a></h2>
<p>Inom den litter&auml;ra cyberpunken f&ouml;rekommer ofta elektroniska 
inplantat i kroppen och hj&auml;rnan som ett s&auml;tt att f&ouml;rst&auml;rka 
m&auml;nniskans fysiska och mentala f&ouml;rm&aring;gor. Detta &auml;r 
anledningen till att det bland cyberpunkarna finns en vilja att med 
artificiella stimuli f&ouml;rb&auml;ttra eller f&ouml;rl&auml;nga kroppens 
funktioner. En del <i>g&ouml;r</i> det ocks&aring;, men i brist p&aring; 
avancerad mikrokirurgi tar de till speciella droger, sk <i>nootropiska 
l&auml;kemedel</i> (eng: <i>nootropics</i>) eller som de ocks&aring; kallas: 
<i>smarta droger</i> (eng: <i>smart drugs</i>). F&ouml;rutom de vanliga 
h&auml;lsokostpreparat (l&auml;s: smarta drycker) som ravare g&auml;rna 
stoppar i sig, anv&auml;nder man g&auml;rna en rad l&auml;kemedel som 
<b>DHEA</b>, <b>DMAE</b>, <b>Lucidril</b> och <b>Nootropyl</b> (d&auml;rav 
namnet) som ibland s&auml;gs f&ouml;rdr&ouml;ja &aring;ldrandet, 
f&ouml;rb&auml;ttra kognition, intelligens och minne osv. Det finns inga 
vetenskapliga bel&auml;gg f&ouml;r att dessa preparat verkligen fungerar. Om 
man j&auml;mf&ouml;r dem med narkotiska preparat framst&aring;r de dock som 
t&auml;mligen harml&ouml;sa. En del skulle s&auml;kert f&aring; passera som 
naturmedel vid en granskning.</p>
<p>Att diskutera droger &auml;r alltid farligt i Sverige eftersom fruktan 
f&ouml;r droger tack vare flertalet propagandakampanjer &auml;r mycket djupt 
inpr&auml;ntad i den svenska folksj&auml;len. L&aring;t oss n&ouml;ja oss med 
att konstatera att det &auml;r politiskt korrekt att s&auml;ga att man blir 
piggare av att dricka kaffe, medan det d&auml;remot &auml;r fruktansv&auml;rt 
politiskt inkorrekt att s&auml;ga att man &auml;ter koffeintabletter f&ouml;r 
att h&aring;lla sig vaken. (Samma sj&auml;lvemots&auml;gande resonemang som 
s&auml;ger att det &auml;r mindre farligt att dricka vin &auml;n att dricka 
sprit.) Sj&auml;lv slutade jag en period med kaffe f&ouml;r att ist&auml;llet 
&auml;ta koffeintabletter eller dricka Jolt-cola om jag beh&ouml;ver 
h&aring;lla mig vaken.<a href="#57"><font size="-1"><sup>57</sup></font></a> 
Eftersom det i dagsl&auml;get inte finns n&aring;got som tyder p&aring; att 
smarta droger skulle vara vanebildande f&ouml;rtj&auml;nar de samma &ouml;ppna 
debattklimat som g&auml;ller de flesta andra hokus-pokus mediciner som 
s&auml;ljs via damtidningarnas helsidesannonser.</p>
<p>En vetenskap som har anknytning till detta &auml;r <i>kryoniken</i> (eng: 
<i>cryonics</i>), ofta kallad kvacksalveri -- den g&aring;r ut p&aring; att 
frysa in en persons huvud, alternativt hela kroppen, i hopp om att den i 
framtiden skall kunna tinas upp och &aring;terf&aring; livet med hj&auml;lp av 
ny medicinsk teknik. Tekniken f&ouml;rekommer bl&nbsp;a i filmen <i>Demolition 
Man</i> (1994), d&auml;r grova brottslingar straffas med nedfrysning f&ouml;r 
att ha en chans att &ouml;verleva sina m&aring;nghundra&aring;riga 
f&auml;ngelsestraff. (Den som k&auml;nner till det amerikanska 
r&auml;ttsv&auml;sendet vet att det f&ouml;rekommer att m&auml;nniskor 
d&ouml;ms till f&auml;ngelse i flera hundra &aring;r.) Om dessa stackars 
huvuden och frusna 70-&aring;riga kroppar kommer att &aring;teruppv&auml;ckas 
f&aring;r v&auml;l i dagsl&auml;get anses ganska tveksamt. Om inte annat 
s&aring; visar det i alla fall att det finns n&aring;gra som &auml;nnu har 
framtidstro och litar p&aring; att vi m&auml;nniskor fixar det mesta.</p>
<p>Modifikationer av den m&auml;nskliga kroppen ansluter till medicinsk 
cybernetik, d&auml;r man bl&nbsp;a f&ouml;rs&ouml;ker f&aring; naturliga 
nervimpulser att styra proteser genom att l&auml;sa av nervsignalerna med 
inplanterade kiselplattor. Kanske &auml;r alla dessa tankar bara en naturlig 
f&ouml;rl&auml;ngning av den fixering vid kroppskontroll som &auml;r 
allm&auml;nt utbredd i v&aring;rt samh&auml;lle, med plastikkirurgi, parfymer, 
sportmaskiner och allt vad det inneb&auml;r. M&auml;nniskan tycks i v&aring;r 
tid ha en dragning till det artificiella -- gr&auml;nserna mellan 
m&auml;nniska och maskin suddas ut alltmer. Var och en inser att om det 
pl&ouml;tsligt skulle bli m&ouml;jligt att operera in en relativt enkel dator, 
exempelvis en s&nbsp;k PDA (Personal Digital Assistant, den mest k&auml;nda 
typen &auml;r 3COMs <i>Palm Pilot</i>) i huvudet som gjorde att man alltid 
kunde h&aring;lla reda p&aring; exakt tid och h&aring;llpunkter i en 
planeringskalender, skriva anteckningar och utf&ouml;ra vanliga 
minir&auml;knaroperationer med tankens hastighet skulle m&aring;nga 
s&auml;kert finna detta verktyg s&aring; nyttigt att det snart skulle vara 
k&ouml; utanf&ouml;r operationssalarna. (L&auml;s mer i kapitel 12 om virtuell 
verklighet.)</p>
<p>L&auml;gg m&auml;rke till den tydliga gemensamma n&auml;mnaren: att man 
h&auml;r &aring;terigen f&ouml;rs&ouml;ker bryta ned betvingande system. 
Kroppens begr&auml;nsningar och livets l&auml;ngd. Varf&ouml;r acceptera dessa 
gr&auml;nser f&ouml;r den m&auml;nskliga varelsen? Skulle det vara 
<i>omoraliskt</i>, <i>onaturligt</i> eller <i>&auml;ckligt</i> att 
f&ouml;rb&auml;ttra kroppen? Knappast. I s&aring; fall hade Gud redan straffat 
de som skaffat sig en enkel pacemaker. I och f&ouml;r sig kan man fr&aring;ga 
sig om det &auml;r s&aring; n&ouml;dv&auml;ndigt att pumpa upp br&ouml;st med 
silikon eftersom det inte har n&aring;gon praktisk anv&auml;ndning, men hur 
&auml;r det med elektroniska implantat som man verkligen har nytta av? 
Varf&ouml;r acceptera gr&auml;nser - det har ju ingen varelse gjort 
f&ouml;rut. Varf&ouml;r skulle inte m&auml;nniskoapan plocka upp stenen 
fr&aring;n marken och kasta den? Varf&ouml;r skulle inte den moderna 
m&auml;nniskan med aldrig sinande kraft f&ouml;rs&ouml;ka ta sig ur 
skalet...?</p>
<h2><a name="xtropi">Extropiker</a></h2>
<p>En annan r&ouml;relse som uppst&aring;tt i Californien &auml;r en slags 
halvfilosofisk framtidsfetischistisk r&ouml;relse som b&auml;st representeras 
av den officiella linjen hos den d&aring;varande redaktionen p&aring; <b>MONDO 
2000</b> cirka &aring;r 1995. <i>Extropiker</i> &auml;r en blandning av 
cyberpunkare, nyliberaler (fr&auml;mst objektivister) och allm&auml;nt 
uttr&aring;kade n&auml;tsurfare. (N&auml;tsurfare &auml;r ursprungligen en 
beteckning p&aring; folk som sitter uppkopplade mot Internet s&aring; ofta de 
kan och bara l&aring;ter sig &ouml;verv&auml;ldigas av den enorma 
informationsstr&ouml;mmen, egentligen n&aring;got av ett sk&auml;llsord.)</p>
<p>Extropikerna utg&ouml;r en slags positiv motpol till den pessimistiska 
cyberpunkr&ouml;relsen. Till skillnad fr&aring;n cyberpunkf&ouml;rfattarna 
tror man att tekniken kommer att leda till st&ouml;rre frihet f&ouml;r 
individen och mindre f&ouml;rtryck. F&ouml;r att detta skall kunna ske 
m&aring;ste dock fria individer ta kontrollen &ouml;ver den tekniska 
utvecklingen.</p>
<p>Den allm&auml;nna tanken bakom den extropiska filosofin &auml;r att den 
teknik som produceras i v&aring;r tid g&aring;r s&aring; hastigt fram att inga 
statliga institutioner &auml;r snabba nog att hinna till&auml;mpa 
innovationerna innan de redan &auml;r f&ouml;r&aring;ldrade, och n&auml;r de 
v&auml;l till&auml;mpas sker det p&aring; ett s&aring;dant s&auml;tt att det 
fr&auml;mjar statens makt och kontroll. Man menar d&auml;rf&ouml;r att 
individen sj&auml;lv m&aring;ste f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rst&aring; och ta 
till sig tekniken innan staten blandar sig i och saboterar hela n&ouml;jet med 
lagstiftning och moraliska restriktioner. I den objektivistiska filosofin 
anser man att m&auml;nniskan bara skall lyda en r&ouml;st, n&auml;mligen sin 
egen, och att individen st&auml;ndigt m&aring;ste sl&aring;ss mot 
kontrollerande &ouml;vre makter.<a href="#58"><font 
size="-1"><sup>58</sup></font></a></p>
<p>Filosofin &auml;r &auml;ven i m&aring;nga stycken ned&auml;rvd fr&aring;n 
Timothy Leary som i sina b&ouml;cker menade att staten ville f&ouml;rbjuda 
psykedeliska droger fr&auml;mst f&ouml;r att de minskade statens kontroll av 
individen, och inte f&ouml;r att de var farliga. Bland nyliberaler i 
allm&auml;nhet (och extropiker i synnerhet) &auml;r denna syn p&aring; staten 
mycket vanlig. Till skillnad fr&aring;n nyliberaler &auml;r extropiker 
intresserade av annat &auml;n bara legalisering av droger och en minimering av 
den statliga makten, exempelvis DNA-manipulation, nanoteknik och kryonik.</p>
<p>N&auml;r det g&auml;ller andra omr&aring;den inom cyberpunkfilosofin, 
exempelvis konfliken om <i>Intellektuell Egendom</i> (copyright) &auml;r man 
dock ensidigt f&ouml;respr&aring;kare f&ouml;r m&auml;nniskans r&auml;tt att 
&auml;ga information, &aring;tminstone den som man sj&auml;lv direkt eller 
indirekt producerar. Detta beror fr&auml;mst p&aring; en l&aring;ng tradition 
inom amerikansk liberalism som b&ouml;rjade i och med koloniseringen i 
Amerika. Symbolerna f&ouml;r denna liberalism &auml;r taggtr&aring;den och 
handeldvapnet -- r&auml;tten att &auml;ga ett landomr&aring;de och att 
f&ouml;rsvara det. (Fr&aring;n bland annat indianer och andra barbarer.) 
S&aring;ledes befattar man sig h&ouml;gst og&auml;rna med de som 
f&ouml;respr&aring;kar f&ouml;r&auml;ndringar i copyrightlagarna.</p>
<p>P&aring; det hela taget p&aring;minner extropikerna om en slags digital 
variant av New Age r&ouml;relsen, men det &auml;r knappast en definition de 
sj&auml;lva skulle h&aring;lla med om. Bland svenska tidningar som anammat den 
h&auml;r typen av budskap m&auml;rks <b>Dolly</b> (1998) namngiven efter det 
klonade f&aring;ret Dolly som r&ouml;nte stor uppm&auml;rksamhet i media och 
<b>M2</b> (1999) som bland annat startades av nyliberalen <b>Christian 
Gergils</b>.</p>
<a name="eff"></a>
<hr>
<h1><a name="intresse">EN ELEKTRONISK INTRESSEORGANISATION</a></h1>
<p>Historien om hackarna, phreakarna, telef&ouml;retagen och r&auml;ttvisan 
ber&auml;ttas (med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n amerikanska 
f&ouml;rh&aring;llanden) i Bruce Sterlings <i>The Hacker Crackdown</i> (1992). 
Anledningen till att denne science fiction f&ouml;rfattare skrev hackarnas 
historia, &auml;r just det jag med mitt resonemang hittills velat visa: att 
elektroniska kulturomr&aring;den &ouml;verlappar varandra. Det hela 
b&ouml;rjade n&auml;r den amerikanska s&auml;kerhetstj&auml;nsten <i>USSS</i> 
(United States Secret Service) 1990 f&ouml;rs&ouml;kte vingklippa den 
underjordiska hackarr&ouml;relsen, och i n&aring;gra fall gick l&aring;ngt 
utanf&ouml;r gr&auml;nserna f&ouml;r polisi&auml;ra ingripanden.</p>
<p>Man ville verkligen <i>kl&auml;mma &aring;t</i> hackarna, som p&aring; bara 
n&aring;got f&aring;tal &aring;r vuxit sig enormt starka, genom att g&ouml;ra 
ett landsomfattande <i>nedslag</i> (eng: <i>crackdown</i>, d&auml;rav titeln 
p&aring; boken) och sl&aring; de odisciplinerade hackarna ordentligt p&aring; 
fingrarna en g&aring;ng f&ouml;r alla. L&auml;ra dem en l&auml;xa, helt 
enkelt. Nedslaget fick kodnamnet <i>Operation Sundevil</i>.</p>
<p>Secret Service stormade in hos amerikanska ton&aring;ringar och tog med sig 
allt elektroniskt. Datorn, printern, CD-spelaren, bergsspr&auml;ngaren, 
moderns och faderns datorer, rubbet. Inte nog med det: man tog ocks&aring; 
<i>manualer</i> och allt som kunde likna manualer: science fiction romaner och 
vanliga CD-skivor till exempel.</p>
<p>Var och en kan s&auml;kert r&auml;kna ut vad som h&auml;nder om man tar 
ifr&aring;n en hackare alla hans/hennes apparater. Han/hon blir helt enkelt 
fullkomligt maktl&ouml;s, utan m&ouml;jlighet att h&aring;lla kontakt med sina 
v&auml;nner eller uttrycka sig i &ouml;ppna elektroniska m&ouml;ten. Hackarna 
blev allts&aring; inte bara vingklippta; de fick munnen tillt&auml;ppt 
ocks&aring;. Detta var givetvis precis vad USSS ville, och antagligen hade 
ingen brytt sig - inte ens Bruce Sterling - om man n&ouml;jt sig med att 
rannsaka hackare. M&aring;nga hackare som greps under nedslaget kom att 
d&ouml;mas till straff som innebar att de inte fick anv&auml;nda datorer under 
en viss tidsrymd.</p>
<p>Den f&ouml;rsta mars 1990 begick emellertid USSS ett misstag: man tog sig 
in hos spelf&ouml;retaget <b>Steve Jackson Games</b> i Austin och beslagtog 
alla datorer man kunde hitta, inklusive en vars h&aring;rddisk inneh&ouml;ll 
ett alldeles nytt spel: <i>GURPS Cyberpunk</i>. (GURPS st&aring;r f&ouml;r 
Generic Universal Role Playing System, p&aring; svenska ungef&auml;r: 
<i>&Ouml;vergripande Universellt Rollspelssystem</i>, ett system som 
utvecklats av Steve Jackson Games f&ouml;r att underl&auml;tta byte mellan 
olika rollspel utan att byta rollspelssystem.)</p>
<p>Steve Jackson Games tillverkar allts&aring; <i>rollspel</i>, och rollspelet 
GURPS Cyberpunk var skrivet av en hackare som gick under namnet <b>Mentor</b> 
(han heter egentligen <b>Loyd Blankenship</b>) och som jobbade som 
f&ouml;rfattare vid f&ouml;retaget. N&auml;r f&ouml;retaget kr&auml;vde att 
f&aring; tillbaka datorn, eller &aring;tminstone filerna till <i>GURPS 
Cyberpunk</i> (som snart skulle lanseras p&aring; marknaden), nekades de 
detta, bland annat med motivationen att det inte var ett spel utan en manual 
f&ouml;r databrott. Mentor var ju sj&auml;lv hackare och hade skrivit ett 
alldeles utm&auml;rkt och realistiskt spel som handlade om att bryta sig in i 
olika datasystemen. Spelet ans&aring;gs farligt.</p>
<p>Alla som har sett ett rollspel vet dock att det &auml;r fr&aring;gan om en 
sorts <i>b&ouml;cker</i> som anv&auml;nds som faktaunderlag f&ouml;r spelen, 
d&auml;r spelarna f&ouml;rs&ouml;ker leva sig in i en annan v&auml;rld. 
<i>GURPS Cyberpunk</i> var allts&aring; en <i>BOK</i>, utgiven p&aring; ett 
f&ouml;rlag, med ett ISBN-nummer som alla andra b&ouml;cker. Det faktum att 
den amerikanska s&auml;kerhetstj&auml;nsten f&ouml;rs&ouml;kt stoppa <i>en 
bok</i> helt enkelt d&auml;rf&ouml;r att inneh&aring;llet ans&aring;gs vara 
<i>f&ouml;r farligt</i> s&aring;gs inte med milda &ouml;gon av USAs 
r&auml;ttframa medborgare. Tryckfriheten &auml;r &auml;ven i USA inskriven i 
grundlagen, och ett fantasibetonat rollspel som <i>GURPS Cyberpunk</i> har 
formellt sett samma r&auml;tt att existera som t ex <i>New York Times</i>, 
oavsett om det l&auml;r ut databrott eller inte - s&aring; l&auml;nge det inte 
uppviglar.</p>
<p>Efter en tids uppst&aring;ndelse kring fallet med Steve Jackson Games 
bildades <b>Electronic Frontier Foundation</b> (<b>EFF</b>), ledda av bland 
annat <i>Grateful Deads</i> textskrivare <b>John Perry Barlow</b>,<a 
href="#59"><font size="-1"><sup>59</sup></font></a> och ekonomiskt 
underst&ouml;dda av framf&ouml;r allt <b>Mitch Kapor</b> (som var en av dem 
som skrev kalkylprogrammet <i>Lotus 1-2-3</i>). Organisationen 
underst&ouml;ddes av engagemanget bland anv&auml;ndarna i det elektroniska 
konferenssytemet <b>The Well</b> som startats av tidningen <b>The Whole Earth 
Review</b> i San Francisco. WELL &auml;r en f&ouml;rkortning f&ouml;r <b>Whole 
Earth 'Lectronic Link</b>, och fungerar i princip som en j&auml;ttestor BBS 
med kopplingar till Internet. (The Well betyder rakt &ouml;versatt &auml;ven 
<i>kunskapsk&auml;lla</i>.) M&aring;nga av anv&auml;ndarna av The Well &auml;r 
gamla hippier och Grateful Dead-fans som s&auml;tter yttrandefrihet och 
demonstrationsr&auml;tt h&ouml;gt. M&aring;nga &auml;r vad jag kallar 
h&ouml;gskolehackare, ingenj&ouml;rer eller programmerare. Kombinationen 
hippie-programmerare &auml;r inte alls ovanlig p&aring; The Well. Jag 
n&auml;mnde tidigare att det var vid univeristeten kring San Francisco som 
hippiekulturen v&auml;xte fram. Betrakta t&nbsp;ex Mitch Kapor -- innan han 
b&ouml;rjade tillverka aff&auml;rsmjukvara var han meditationsl&auml;rare.</p>
<p>San Francisco &auml;r n&auml;stan ett kapitel i sig. Det betraktas som den 
elektroniska v&auml;rldens Mekka. D&auml;r finns universiteten Berkeley och 
Stanford och hela omr&aring;det omges av Silicon Valley. Den st&ouml;rsta 
delen av all modern datateknik har kommit fr&aring;n San Francisco. Det var 
h&auml;r den f&ouml;rsta hemdatorn Altair byggdes, och h&auml;rifr&aring;n 
kommer Apple, Xerox, Adobe, EFF, The Well, Whole Earth Review, Wired och MONDO 
2000. Alla former av elektronisk popul&auml;rkultur har i princip 
uppst&aring;tt h&auml;r. Det var ocks&aring; h&auml;r Virtuell Verklighet 
marknadsf&ouml;rdes f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen. Samtidigt skulle jag 
nog vilja p&aring;st&aring; att San Franciscos rykte &auml;r en smula 
&ouml;verdrivet. Det handlar lika mycket om amerikansk attityd och 
marknadsf&ouml;ring som verkliga kunskaper, och de kunskaper som datortekniken 
bygger p&aring; har forskats fram &ouml;ver hela v&auml;rlden, men det &auml;r 
en naturlig knytpunkt f&ouml;r s&aring;v&auml;l amat&ouml;rer som proffs inom 
databranchen. Speciellt Silicon Valley har betytt mycket med sina tusentals 
uttr&aring;kade &ouml;vre medelklassingenj&ouml;rer som bara v&auml;ntar 
p&aring; att n&aring;got skall h&auml;nda p&aring; den elektroniska fronten, 
ett omr&aring;de d&auml;r det finns enorma varuhus som bara s&auml;ljer 
elektronik till f&ouml;rtag och hobbyister. Det &auml;r s&aring;dana 
m&auml;nniskor som utg&ouml;r den h&aring;rda k&auml;rnan i EFF.</p>
<p>EFF har goda kontakter inom hela den amerikanska program- och 
h&aring;rdvaruindustrin och h&auml;vdar <i>m&auml;nniskans elektroniska 
r&auml;ttigheter.</i> Organisationen beskyddar inte hackare, som man ofta 
f&aring;r h&ouml;ra, utan hackarens r&auml;ttigheter. EFF &auml;r allts&aring; 
en <i>medborgarr&auml;ttsorganisation</i>. Ideologiskt &auml;r man liksom 
cyberpunkarna kraftigt influerade av libertarianismen men i flera 
fr&aring;gor, exempelvis n&auml;r det g&auml;ller "intellektuell egendom", 
hamnar man p&aring; rak kollisionskurs med dessa. Jag skall nu 
f&ouml;rs&ouml;ka belysa hur hoten mot v&aring;ra medborgerliga 
r&auml;ttigheter och v&aring;r personliga integritet ser ut i ett 
informationssamh&auml;lle.</p>
<h2><a name="communiq">R&auml;tten att Kommunicera</a></h2>
<p>EFF menade (och menar) att det &auml;r kr&auml;nkande att ta ifr&aring;n en 
m&auml;nniska hennes dator. Lika kr&auml;nkande faktiskt, som att ta 
ifr&aring;n en m&auml;nniska r&auml;tten att anv&auml;nda penna och papper. En 
hackare &auml;r van vid att anv&auml;nda sin dator f&ouml;r att kommunicera 
med omv&auml;rlden via BBS:er, via Internet osv. Att ta datorn fr&aring;n en 
hackare &auml;r som att ta skrivmaskinen (ordbehandlaren, papperet och 
pennorna) fr&aring;n en f&ouml;rfattare. EFF st&auml;mde USSS f&ouml;r brott 
mot reglementet i samband med raiden mot Steve Jackson Games -- och vann. 
Organisationen arbetar nu f&ouml;r att r&auml;tten att uttrycka sig 
elektroniskt skall skrivas in bland de medborgerliga r&auml;ttigheterna i den 
amerikanska grundlagen.</p>
<p>Kort sagt: en datorbrottsling borde kanske inte hindras fr&aring;n att 
anv&auml;nda datorer (det g&ouml;r ju alla nuf&ouml;rtiden) utan fr&aring;n 
att beg&aring; fler databrott. Man v&auml;grar inte falskmyntare att jobba 
p&aring; ett tryckeri - man l&auml;r honom att l&aring;ta bli att trycka 
falska sedlar. R&auml;tt anv&auml;nd &auml;r &auml;ven den illegale hackarens 
kunskap v&auml;rdefull f&ouml;r samh&auml;llet.</p>
<h2><a name="integrity">Integritet</a></h2>
<p>EFF har sedan grundandet expanderat och f&ouml;r nu en allm&auml;n debatt 
om datorer datorer och m&auml;nniskor i ett framtida 
informationssamh&auml;lle. Man vill v&auml;rna om individens r&auml;tt att 
slippa registreras och kontrolleras av myndigheterna bara f&ouml;r att 
m&ouml;jligheten &ouml;ppnat sig i och med datorns int&aring;g. Man 
f&ouml;respr&aring;kar d&auml;rf&ouml;r ocks&aring; anv&auml;ndandet av 
krypteringsprogrammet PGP som jag n&auml;mnde tidigare. Varf&ouml;r? Jo, 
S&Auml;PO (eller n&aring;gon annan m&auml;nniskogranskande organisation) 
skulle inte kunna kontroll&auml;sa all post som skickas i Sverige. De skulle 
inte kunna l&auml;sa all elektronisk post heller. <i>Men</i> de skulle (om de 
ville) kunna s&auml;tta en snabb, effektiv dator till att leta igenom 
<i>all</i> elektronisk post efter vissa nyckelord, f&ouml;r att p&aring; 
s&aring; vis snabbt kunna komma nya, politiska grupper p&aring; sp&aring;ren. 
(Det &auml;r utomordentligt enkelt att programmera ett s&aring;dant program, 
jag skulle faktiskt kunna g&ouml;ra det sj&auml;lv.) S&auml;g att varenda 
elektroniskt brev som inneh&ouml;ll orden "REVOLUTION", "VAPEN" eller 
"SAMH&Auml;LLE" i n&aring;gon kombination kopierades och skickades till en 
granskare. Du skulle inte m&auml;rka n&aring;got. Det finns en seglivad myt om 
att amerikanska underr&auml;ttelsetj&auml;nsten redan har ett s&aring;dant 
v&auml;rldsomsp&auml;nnande avlyssningssystem f&ouml;r e-post, fax och SMS vid 
namn <i>Echelon</i>. Det &aring;terst&aring;r att bevisa om detta verkligen 
existerar eller bara &auml;r ytterligare en konspirationsteori.</p>
<p>Just av denna anledning b&ouml;r man, enligt <b>Philip Zimmerman</b>, 
programmeraren bakom PGP (Pretty Good Privacy, som jag n&auml;mnde tidigare), 
kryptera sin post s&aring; att ingen utomst&aring;ende kan l&auml;sa den.</p>
<p>Givetvis skulle vi i det demokratiska Sverige f&ouml;rbjuda inhemska 
organisationer att g&ouml;ra s&aring;dana hemska saker. &Auml;nd&aring; kan 
det finnas anledning att kryptera sin post. Varf&ouml;r?</p>
<p>F&ouml;r det f&ouml;rsta: det finns andra &auml;n S&Auml;PO och Lokala 
Skattemyndigheten som kan vilja veta om du skriver n&aring;got ol&auml;mpligt. 
F&ouml;r det andra: litar du p&aring; myndigheterna? Varf&ouml;r i s&aring; 
fall inte skicka en kopia av alla dina personliga brev till dem s&aring; att 
de vid behov kan kontroll&auml;sa dem, s&aring; att de s&auml;kert vet att du 
inte h&aring;ller p&aring; och konspirerar? Vad har du, en samvetsgrann 
medborgare att d&ouml;lja? Varf&ouml;r inte l&aring;ta polisen leta igenom 
ditt hus efter olagliga vapen? Varf&ouml;r inte genomg&aring; 
l&ouml;gndetektortest regelbundet? Ni f&ouml;rst&aring;r nog var jag vill 
komma -- krypteringen skyddar individens privatliv fr&aring;n 
myndighetsintr&aring;ng. <a href="#60"><font 
size="-1"><sup>60</sup></font></a> Ur myndigheternas egen synvinkel kan detta 
argument -- att man skall skydda sig fr&aring;n deras &ouml;vervakning 
eftersom de till syvende och sidst inte &auml;r p&aring;litliga -- aldrig 
godtas. Den argumentationen m&aring;ste f&ouml;ras utanf&ouml;r den 
parlamentariska sf&auml;ren.</p>
<p>St&aring;hejet kring PGP b&ouml;rjade den 10 april 1991 d&aring; den 
amerikanska kongressen uttalade sig om krypteringsprogram. Man sade i klartext 
att man f&ouml;rv&auml;ntade sig att alla som tillverkade krypteringsutrusning 
av n&aring;got slag skulle bygga in bakd&ouml;rrar s&aring; att myndigheterna 
vid behov kunde g&aring; in och l&auml;sa den krypterade informationen. 
Budskapet var skr&auml;mmande: ha g&auml;rna hemligheter -- men 
hemligh&aring;ll inget f&ouml;r myndigheterna. Strax efter detta for 
Zimmermans kollega Kelly Goen runt i San Francisco och kopierade PGP till 
olika BBS:er via telefonautomater(!). Han menade att det stred mot principerna 
f&ouml;r f&ouml;renta staternas konstitution och gjorde det f&ouml;r att 
skydda det amerikanska samh&auml;llet fr&aring;n totalit&auml;r 
&ouml;vervakning av medborgarna. Runt 1995 utf&auml;rdade EU ett liknande 
direktiv till Europas stater, dock med det explicita undantaget att detta bara 
g&auml;llde kommersiella produkter; exempelvis det fria kryptoprogrammet 
<i>GPG</i> (GNU Privacy Guard) som utvecklats i Tyskland under ledning av 
<b>Werner Koch</b>, eller den krypterade kommandotolken <i>LSH</i>, som 
utvecklats i Sverige av <b>Niels M&ouml;ller</b> m&nbsp;fl, omfattas inte av 
exportrestriktionerna. N&auml;r det g&auml;ller program som utvecklats av 
f&ouml;retag f&aring;r inte ens fria program exporteras, detta har bland annat 
drabbat link&ouml;pingsf&ouml;retaget <b>Idonex</b> som i sin fria webserver 
<i>Roxen</i> byggde in stark kryptering.<a href="#61"><font 
size="-1"><sup>61</sup></font></a> Varje g&aring;ng detta program skall 
f&ouml;ras ut ur landet fordras exporttillst&aring;nd. (Amerikaner &auml;r 
mycket k&auml;nsligare f&ouml;r s&aring;dana h&auml;r saker &auml;n vi 
svenskar -- tack och lov, skulle jag vilja s&auml;ga.)</p>
<p>Kryptering &auml;r f&ouml;rresten inget uttalat amerikanskt. Vi i Sverige 
har varit med i chifferleken minst lika l&auml;nge. Redan under andra 
v&auml;rldskriget dechiffrerade vi tyskarnas kommunikation genom Sverige. 1984 
gjorde "experten" <b>Ragnar Eriksson</b> och hans kompisar p&aring; S&Auml;PO 
ett krypteringssystem som de med regeringens goda minne fick lov att 
s&auml;lja tillsammans med annan s&auml;kerhets "know-how". Tyv&auml;rr var 
systemet v&auml;rdel&ouml;st eftersom S&Auml;PO aldrig haft n&aring;gra 
krypteringsexperter v&auml;rda namnet, vilket medf&ouml;rde att ingen ville 
k&ouml;pa systemet.<a href="#62"><font size="-1"><sup>62</sup></font></a></p>
<p>De som sysslar professionellt med kryptering (allts&aring; <i>inte</i> 
S&Auml;PO, utan milit&auml;ren och universiteten) r&aring;kar alltid ut 
f&ouml;r uppkomlingar som tror att de kommit p&aring; v&auml;rldens b&auml;sta 
krypteringssystem. Gemensamt f&ouml;r dessa uppkomlingar &auml;r att de vill 
hemligh&aring;lla sitt system eftersom de tror att de &auml;r s&aring; 
fantastiskt smarta att ingen m&auml;nniska n&aring;gonsin tidigare varit inne 
p&aring; samma tankeg&aring;ngar. Alla proffs l&auml;mnar ut sina algoritmer 
(principer f&ouml;r kodning) och ber&auml;ttar hur systemet fungerar; om 
systemet &auml;r bra nog kan ingen kn&auml;cka chiffret <i>&auml;ven</i> om de 
vet hur det fungerar. Exempel p&aring; s&aring;dana system &auml;r DES (Data 
Encryption Standard, Standard f&ouml;r datakryptering), Blowfish, El-gamal 
eller IDEA (International Data Encryption Algorithm) som anv&auml;nds i PGP. 
(S&Auml;PO ville inte l&auml;mna ut sin algoritm...) Varken DES. Blowfish, 
El-gamal eller IDEA &auml;r okn&auml;ckbara algoritmer -- det &auml;r bara det 
att det skulle ta n&aring;gra miljoner &aring;r f&ouml;r dagens datorer att 
g&ouml;ra det med de tekniker f&ouml;r dechiffrering vi k&auml;nner idag.</p>
<p>Som ett belysande exempel kan jag n&auml;mna ett v&auml;ldigt vanligt 
nyb&ouml;rjarkrypto som g&aring;r ut p&aring; att addera en rad slumptal till 
en digitalt lagrad text. Detta hade varit v&auml;ldigt sv&aring;rt att 
kn&auml;cka om meddelandet inte vore l&auml;ngre &auml;n slumtalsserien, men 
p&aring; en l&auml;ngre text kan man l&auml;tt trolla bort denna 
slumpm&auml;ssighet p&aring; samma s&auml;tt som man filtrerar bort brus 
fr&aring;n en radiosignal.</p>
<h2><a name="wakeup">Sverige Vaknar</a></h2>
<p>Redan idag har den svenska polisen gjort sig skyldig till tvivelaktiga 
handlingar p&aring; yttrandefrihetens omr&aring;de. Man har beslagtagit 
BBS:er, som faktiskt anv&auml;nds bl&nbsp;a som utv&auml;xlingsplats f&ouml;r 
privat elektronisk post, och antagligen ocks&aring; l&auml;st den privata post 
som funnits i dessa. Detta har man gjort f&ouml;r att BBS:erna misst&auml;nkts 
f&ouml;r att sprida piratkopierade datorprogram. Detta kan j&auml;mf&ouml;ras 
med att l&auml;sa igenom all post i en av postverkets gula l&aring;dor bara av 
misstanken att det n&aring;gonstans i denna l&aring;da d&ouml;ljer sig 
information om ett brott. Skulle du vilja att din post blev l&auml;st, bara 
f&ouml;r att den r&aring;kat hamna i samma l&aring;da som ett brev fr&aring;n, 
l&aring;t s&auml;ga, en organiserad biltjuvsliga? (Jag vet inte ens om polisen 
har r&auml;tt att g&ouml;ra s&aring;dana saker, men jag tycker inte om 
tanken.)</p>
<p><i>"Gudbevars!"</i>, s&auml;ger polisen, <i>"de som anv&auml;nder en BBS 
&auml;r ju hemska hackare! Det har v&auml;l inget med vanliga hederliga 
m&auml;nniskors privatliv att g&ouml;ra?"</i></p>
<p>Det var ju f&ouml;r v&auml;l s&aring; att de var hackare, och inte 
<i>judar</i> eller <i>invandrare</i> utan vanliga hederliga <i>hackare</i> som 
vi alla vet &auml;r s&aring; hemskt kriminella. Hundratals BBS-anv&auml;ndare, 
helt vanliga ostraffade svenskar, har allts&aring; f&aring;tt sin r&auml;tt 
till privatliv upph&auml;vd genom att de faller under det minst sagt luddiga 
begreppet <i>hackare</i>? Och polisen bekymmrar sig &ouml;ver att de hittat 
krypterat material i BBS:erna som &auml;r sv&aring;rt eller om&ouml;jligt att 
l&auml;sa. Jag tycker <i>verkligen</i> synd om dem. (OBS! Ironi ;-)</p>
<p>Bet&auml;nk att dagens BBS:er i framtiden kommer att ers&auml;ttas av 
Internet, och d&auml;r &auml;r det t&auml;nkt att &auml;ven du skall skicka 
din post. Vad kommer att h&auml;nda d&aring;? Ska vi ha poliser som springer 
och provl&auml;ser post och beslagtar stora m&auml;ngder brev om de 
misst&auml;nker att det d&ouml;ljer sig n&aring;got olagligt i h&ouml;gen?</p>
<p>Men, men... Polisen f&ouml;ljer bara lagen, och enligt lagen skyddas inte 
elektroniska dokument eller elektronisk post av tryckfriheten. 
F&ouml;rhoppningsvis skyddas de av yttrandefriheten, men inte ens det &auml;r 
s&auml;kert. Allt h&auml;r &auml;r mycket luddigt och ingen tycks veta vad som 
g&auml;ller. Lagstiftning &auml;r p&aring; g&aring;ng.</p>
<p>Med tanke p&aring; alla hot mot integriteten vill den observante 
medborgaren givetvis skydda sig mot &ouml;vervakning och skaffar sig 
d&auml;rf&ouml;r ett krypteringsprogram. Den amerikanska 
underr&auml;ttelsetj&auml;nsten tyckte ett tag att man skulle anv&auml;nda 
deras "Clipper-chip" ist&auml;llet f&ouml;r egna krypton. Det &auml;r ett 
mycket bra krypteringsprogram i form av ett chip, som (enligt dem sj&auml;lva) 
bara underr&auml;ttelsetj&auml;nsten har bakd&ouml;rr till.</p>
<p>Ut&ouml;ver dessa rena avlyssningskontroverser kommer de saker som medvetet 
eller omedvetet anv&auml;nds f&ouml;r att underl&auml;tta identifiering av 
datoranv&auml;ndare. Exempel p&aring; detta &auml;r de serienummer som finns 
p&aring; n&auml;tverkskort och bland annat anv&auml;ndes f&ouml;r att 
lokalisera David Smith efter melissaattacken (se kapitel 4) och det 
serienummer som pr&auml;glas i Pentium III-processorn och som bland annat 
skall kunna anv&auml;ndas f&ouml;r att lokalisera stulna datorer.</p>
<p>Ett annat s&auml;tt att anv&auml;nda sig av kryptering (f&ouml;rutom att 
g&ouml;ra sin post ol&auml;slig) &auml;r att f&ouml;rse meddelandena med 
<i>sigill</i> - en slags elektronisk kontrollsumma som matematiskt kan visa 
att avs&auml;ndaren &auml;r den r&auml;tta <i>och</i> att inneh&aring;llet 
inte f&ouml;r&auml;ndrats. P&aring; det viset kan man massdistribuera 
elektroniska tidskrifter utan att det g&aring;r att "klippa" i dem, i varje 
fall inte utan att det m&auml;rks. Denna metod anv&auml;nds av bl&nbsp;a 
bankernas transaktionssystem SWIFT.</p>
<p>Den som &auml;r intresserad av tekniken bakom kryptering rekommenderas 
l&auml;sa n&aring;gon bok i &auml;mnet eller leta dagsf&auml;rsk information 
p&aring; Internet. Amerikanska kryptoforskare (som Zimmerman) &ouml;vervakas 
av milit&auml;r s&auml;kerhetstj&auml;nst. (Jag vet inte hur det &auml;r med 
svenska forskare.) I vissa l&auml;nder, t&nbsp;ex Frankrike, &auml;r all 
kryptering f&ouml;rbjuden f&ouml;r privatpersoner.</p>
<h2><a name="rights">Svenska R&auml;ttigheter</a></h2>
<p>Hur &auml;r det med de medborgerliga r&auml;ttigheterna i Sverige och 
resten av Europa? Beh&ouml;vs det en organisation som EFF &auml;ven h&auml;r 
hemma? Kanske -- speciellt med tanke p&aring; att europeisk polis l&auml;r sig 
bek&auml;mpning av elektronisk brottslighet genom att tjuvkika p&aring; USA. 
&Auml;ven i Sverige har polisen beslagtagit dels datorer och disketter, men 
&auml;ven tidningar, tr&ouml;jor och printrar p&aring; amerikanskt 
man&eacute;r. Den amerikanska polisen visste inte vad de skulle g&ouml;ra med 
allt de beslagtog -- och det vet inte den svenska polisen heller. Inte 
s&aring; konstigt att det tar n&auml;st intill <i>o&auml;ndligt</i> l&aring;ng 
tid att reda ut hackarnas brott s&aring; mycket skr&auml;p som brottsutredarna 
samlar p&aring; sig som bevismaterial. N&auml;r jag inventerade min egen 
diskettsamling p&aring; drygt 200 disketter tog det mig en dryg m&aring;nad, 
och jag tog bara ytterst knapph&auml;ndiga uppgifter p&aring; varje fil. En 
brottsutredare m&aring;ste vara <i>enormt</i> mycket mera noggrann om hans 
bevis skall h&aring;lla i r&auml;tten, och en v&auml;lsorterad hackare kan i 
v&auml;rsta fall ha <i>tusentals</i> disketter. Med de rent astronomiska 
informationsm&auml;ngder som en CD-skiva rymmer kompliceras detta givetvis 
ytterligare.</p>
<p>Handl&auml;ggningstiderna f&ouml;r &aring;tal mot hackare &auml;r 
v&auml;rre &auml;n de f&ouml;r flyktingar, med den skillnaden att dessa 
&aring;tal till slut avskrivs. I den m&aring;n hackarna n&aring;gonsin ser 
sina beslagtagna datorer igen &auml;r de oftast ur&aring;ldriga och har 
f&ouml;rlorat allt v&auml;rde. Polisen f&ouml;rvarar &auml;nnu datorer som 
beslagtogs f&ouml;r sex &aring;r sedan.</p>
<p>I m&aring;nga fall betraktas hackarnas datorer mer som brottsverktyg 
&auml;n som kommunikationskanaler. &Auml;ven svenska hackares yttrandefrihet 
har naggats i kanten vid polisi&auml;ra nedslag -- sedan m&aring; de vara 
brottslingar eller inte. Kom ih&aring;g var <b>Cervantes</b> befann sig 
n&auml;r han skrev <i>Don Quiotte</i>. (I f&auml;ngelse.) Borde man ha tagit 
penna och papper fr&aring;n honom bara f&ouml;r att han var brottsling? I 
&aring;tminstone ett fall har &auml;ven den svenska polisen anm&auml;lts 
f&ouml;r brott mot yttrandefrihetslagen och informationsfrihetslagen.</p>
<p>Redan 1984 konstaterade rikspolisstyrelsen att det kunde orsaka 
ol&auml;genheter om man beslagtog utrustning, och att detta endast skulle ske 
i undantagsfall. Idag &auml;r det mera regel &auml;n undantag. Om man kunde 
f&ouml;lja sina egna direktiv som inneb&auml;r att man helst skall ta kopior 
av informationen och l&aring;na ut dessa till den drabbade, hade situationen 
varit mycket behagligare f&ouml;r b&aring;da parter. I s&aring; fall hade 
hackarna sluppit se sina datorer i f&ouml;rvar i &aring;rtionden i polisens 
magasin.</p>
<p>Vi har ocks&aring; en lagstiftning som inneb&auml;r att utrustning som 
anv&auml;nts vid brott kan anses f&ouml;rverkad, dvs att en dator som 
anv&auml;nts till brott f&ouml;rst&ouml;rs eller s&auml;ljs. Detta &auml;r 
kanske vettigt n&auml;r det g&auml;ller specialtillverkad utrustning som 
dyrkar, bl&aring; l&aring;dor och andra direkta brottsverktyg, men 
<i>datorer?</i> Om en skrivmaskin anv&auml;nts i brottsliga syften &auml;r den 
allts&aring; f&ouml;rverkad? Till&aring;t mig vara en smula skeptisk. Vi skall 
v&auml;l ha lite yttrandefrihet ocks&aring;?</p>
<p>Informations&aring;ldern har nu medf&ouml;rt att somliga brotts&aring;tal 
mot spridande av specifik, skyddad information blivit fullkomligt ohanterliga. 
Sl&aring;s ni nu av samma tanke som jag? Att detta spelar cyberpunkarna i 
h&auml;nderna? Om nu information verkligen <i>kan</i> &auml;gas -- kan vi i 
s&aring; fall skydda dess upphovsr&auml;tt p&aring; n&aring;got vettigt 
s&auml;tt? Eller &auml;r v&aring;rt gamla samh&auml;lle p&aring; v&auml;g att 
f&ouml;r&auml;ndras vad betr&auml;ffar upphovsr&auml;tt?</p>
<p>Lugn, det finns bot f&ouml;r allt detta. <i>Datorer</i> &auml;r 
v&auml;ldigt bra p&aring; att kontrollera stora m&auml;ngder information, och 
det snabbt. Organisationen <b>BSA</b> (<b>Business Software Alliance</b>, en 
sammanslutning av f&ouml;retag inom mjukvaruindustrin) &auml;r uppenbarligen 
beredda att l&aring;ta ett dataprogram som heter <i>Search II</i> vittna i 
processer mot f&ouml;retag som misst&auml;nks f&ouml;r piratkopiering. 
Programmet fungerar s&aring; att det l&auml;ser av en dators h&aring;rddisk 
och registrerar vilka program som finns installerade. Anledningen till att man 
g&ouml;r detta ist&auml;llet f&ouml;r att beslagta f&ouml;retagens datorer 
&auml;r att f&ouml;retag, till skillnad fr&aring;n hackare, f&ouml;r ett 
dj&auml;vla (urs&auml;kta uttrycket) liv om man tar ifr&aring;n dem alla deras 
datorer. S&aring; l&aring;ngt allt v&auml;l.</p>
<p>N&auml;r f&ouml;retag och (ibland) privatpersoner grips f&ouml;r 
piratkopiering anlitar polisen som sagt organisationen BSA, och deras program 
<i>Search</i>, som teknisk expertis. Det &auml;r ganska underligt att BSA, som 
f&ouml;retr&auml;der k&auml;randen i m&aring;let, anlitas f&ouml;r att samla 
bevis. Minst sagt underligt. Till&aring;t mig nu spr&auml;nga in en liten 
provokation som kanske f&aring;r dig att t&auml;nka i nya banor:</p>
<blockquote>
<p><b>Fr&aring;ga:</b> Vill vi att datorer skall vittna mot f&ouml;retag och 
individer?</p>
<p><b>Fr&aring;ga:</b> Varf&ouml;r inte l&aring;ta datorer sk&ouml;ta hela 
r&auml;ttskipningen? Automatiskt, kraftfullt, kostnadseffektivt - finns i alla 
f&auml;rger - inga kr&aring;ngliga f&ouml;rh&ouml;r och uppskjutna 
r&auml;tteg&aring;ngar... </p>
</blockquote>
<p>Personligen anser jag att vi inte b&ouml;r l&aring;ta datorer vittna 
f&ouml;rr&auml;n de &auml;r minst lika intelligenta som m&auml;nniskor. Men om 
en m&auml;nniska kan g&aring; ed p&aring; att en dator talar sanning, s&aring; 
OK. Vi har ju redan sedan l&auml;nge l&aring;tit f&ouml;rem&aring;l agera 
vittnen, eller <i>bevismaterial</i> som vi s&auml;ger. Allt bevismaterial 
m&aring;ste dock tolkas av en eller flera m&auml;nniskor innan det f&aring;r 
n&aring;gon praktisk inneb&ouml;rd. Till saken h&ouml;r att datorer &auml;r 
bevismaterial som har en hittills o&ouml;vertr&auml;ffad f&ouml;rm&aring;ga 
att ljuga i och med att de l&aring;ter sig manipuleras hur som helst av vem 
som helst. Elektronisk r&auml;ttsskipning tycker jag att vi skall ta det lugnt 
med ett tag fram&ouml;ver -- risken f&ouml;r r&auml;ttsr&ouml;ta &auml;r 
uppenbar.</p>
<p>Fr&aring;gan om datorer som h&aring;ller koll p&aring; m&auml;nniskor 
&auml;r n&auml;mligen lite v&auml;rre &auml;n den verkar -- 
informationsteknologi kan om den anv&auml;nds p&aring; r&auml;tt s&auml;tt 
f&ouml;rhindra eller <i>helt eliminera</i> vissa typer av brott. Vill vi 
egentligen det? Vill vi ha en intelligent alkoholm&auml;tare p&aring; bilen 
som talar om f&ouml;r oss att vi inte f&aring;r k&ouml;ra? Det kommer kanske 
att lagstiftas om den typen av &ouml;vervakning av v&aring;ra k&ouml;rvanor. 
Vill vi att mottagaren av ett telefonsamtal alltid skall kunna veta vem vi 
&auml;r?</p>
<p>Exempelvis finns det ett program som heter <i>Net Nanny</i>, allts&aring; 
en barnvakt f&ouml;r Internet. Den kan programmeras att &ouml;vervaka barn som 
kommunicerar via Internet och kopplar omedelbart ned f&ouml;rbindelsen om en 
"ful gubbe" b&ouml;rjar fr&aring;ga efter namn och telefonnummer. &Auml;ven om 
syftet kan tyckas behj&auml;rtansv&auml;rt kan man fr&aring;ga sig vad som 
skulle h&auml;nda om en aldrig s&aring; v&auml;lvillig regering b&ouml;rjade 
f&ouml;rse medborgarnas kommunikationer med s&aring;dana filter. Jag menar, 
varf&ouml;r inte dra ur kontakten om n&aring;gon b&ouml;rjar prata om vissa 
typer av spr&auml;ng&auml;mnen eller anv&auml;nda f&ouml;r m&aring;nga 
v&aring;ldsamma ord -- bara i fall att... En intressant episod jag h&ouml;rde 
talas om var n&auml;r en gymnasieelev uppt&auml;ckte att en engelsk version av 
Net Nanny installerats p&aring; skolans datorer. Programmet censurerade 
f&ouml;r glatta livet, s&aring; texter som inneh&ouml;ll ord som "slut" och 
"slutsats" ("slut" = amerikanskt uttryck f&ouml;r "slyna") blev helt 
s&ouml;nderklippta, f&ouml;rvirrande och ol&auml;sliga. Scientologisekten 
anv&auml;nder sedan en tid tillbaka just en modifierad version av Net Nanny 
f&ouml;r att h&aring;lla sina medlemmar borta fr&aring;n allt material som 
&auml;r kritiskt mot sekten, filtrera bort kritisk e-post etc.</p>
<p>Till skillnad fr&aring;n en polis &auml;r datorn <i>&ouml;verallt</i>,<i> 
alltid</i> och i princip gratis. Skall vi l&aring;ta v&aring;r m&ouml;jlighet 
att v&auml;lja mellan att lyda eller strunta i lagen elimineras av datorer? 
Skall datorerna bli v&aring;rt kollektiva elektroniska samvete, och ge oss en 
elektroniskt &ouml;vervakad utopi d&auml;r brott inte f&ouml;rekommer eftersom 
de inte kan beg&aring;s? Det &auml;r inte en s&aring; l&auml;tt fr&aring;ga 
som man kan tro, om man t&auml;nker efter en stund... EFF och flera andra 
organisationer menar att det &auml;r <i>om&auml;nskligt</i> att ta ifr&aring;n 
m&auml;nniskan hennes r&auml;tt att vara olydig. All social kontroll &ouml;ver 
m&auml;nniskan har n&auml;mligen hittills bottnat i sj&auml;lvkontroll, 
n&aring;got som mekaniseringen hotar. Det finns h&auml;r en risk f&ouml;r att 
principer b&ouml;rjar uppr&auml;tth&aring;llas enbart f&ouml;r att de 
programmerats p&aring; det viset. Det &auml;r bland annat detta <b>Paul 
Verhouens</b> cyberpunkfilm <i>Robocop</i> handlar om - mekaniska varelser som 
med outsinlig effektivitet tuktar medborgaren till lydnad. I filmen 
<i>Demolition Man</i> visas hur man anv&auml;nder datorer f&ouml;r att tvinga 
p&aring; m&auml;nniskor "moraliskt" spr&aring;k.</p>
<blockquote>
<p><b>A</b> = Anders<br>
 <b>B</b> = Bilen</p>
<p><b>A</b>: Hej Bilen.<br>
 <b>B</b>: Hej Anders.<br>
 <b>A</b> <i>(Hoppar in i f&ouml;rars&auml;tet)</i>: Nu b&auml;r det av...<br>
 <b>B</b>: Ett &ouml;gonblick Anders, jag tycker du l&aring;ter konstig 
p&aring; r&ouml;sten, du har v&auml;l inte druckit?<br>
 <b>A</b>: Nej d&aring;.<br>
 <b>B</b>: Det &auml;r nog b&auml;st att du bl&aring;ser innan jag l&aring;ter 
dig k&ouml;ra n&aring;gonstans.<br>
 <b>A</b>: Ska det vara n&ouml;dv&auml;ndigt?<br>
 <b>B</b>: Ja.<br>
 <b>A</b>: Okej d&aring;... <i>(Tar upp en plastbl&aring;sa och bl&aring;ser 
med den i munstycket p&aring; instrumentbr&auml;dan)</i><br>
 <b>B</b>: F&ouml;rs&ouml;k inte med mig, Anders. Det d&auml;r var inte din 
andedr&auml;kt. Skall jag ringa efter en taxi?<br>
 <b>A</b> <i>(P&aring; v&auml;g ut ur bilen, uppenbart irriterad)</i></p>
</blockquote>
<h2><a name="yttrande">Yttrandefrihet</a></h2>
<p>Och hur &auml;r det nu med yttrandefriheten? Har en elektronisk bok lika 
stort existensber&auml;ttigande som en som &auml;r tryckt p&aring; papper? 
N&auml;r chefen f&ouml;r datainspektionen <b>Anitha Bondestam</b> uttalade sig 
om att de l&auml;tt barnsliga textfiler som finns p&aring; en del BBS:er och 
som beskriver hur man tillverkar bomber och vapen skulle kunna vara 
<i>olagliga</i> - s&aring;g vi d&aring; lika kritiskt p&aring; detta som om 
hon sagt att <i>b&ouml;cker</i> som beskriver dylika anordningar skulle kunna 
vara olagliga?</p>
<p>Upplysningsvis kan jag avsl&ouml;ja att det <i>inte alls</i> &auml;r 
olagligt att skriva b&ouml;cker om hur man tillverkar bomber - bara man inte 
uppmanar l&auml;sarna att till&auml;mpa kunskaperna. (&Auml;r man milit&auml;r 
och skriver en s&aring;dan bok f&ouml;r internt anv&auml;ndande som 
<i>uppmanar</i> l&auml;saren att anv&auml;nda kunskaperna, blir man kanske 
rent av befodrad.) Det &auml;r kanske moraliskt tvivelaktigt, s&auml;rskilt 
som l&auml;sarna ofta &auml;r ton&aring;ringar, men det &auml;r definitivt 
inte f&ouml;rbjudet. Dra t&nbsp;ex en parallell till 
<i>Hembr&auml;nningsboken</i> som beskriver hur hembr&auml;nning g&aring;r 
till i detalj. Den &auml;r inte f&ouml;rbjuden. Datainspektionen s&auml;ger 
mycket konstigt som verkar ha v&auml;ldigt lite med deras verkliga uppdrag som 
myndighet att g&ouml;ra.</p>
<p>Datainspektionen g&ouml;r v&auml;ldigt mycket bra. Framf&ouml;r allt 
v&auml;rnar de om offentlighetsprincipen och individens r&auml;tt till 
privatliv, att man har r&auml;tt att veta var man registreras osv. Problemet 
&auml;r att de i sin iver ibland tar p&aring; sig rollen som sedel&auml;rande 
moraltempel, och det &auml;r inte deras uppgift.</p>
<p>F&ouml;reningen f&ouml;r gr&auml;vande journalister med <b>Anders R 
Olsson</b> i spetsen har l&auml;nge drivit en linje som p&aring;minner om 
EFF:s id&eacute;er. Detta b&ouml;rjade s&aring; vitt jag har 
f&ouml;rst&aring;tt det med en bok som Anders gav ut 1985 och som hette 
<i>Spelrum</i>. I denna beskriver han den komplicerade statsapparaten och 
viljan att kontrollera individen p&aring; ett medryckande och agiterande 
s&auml;tt. Det William S Burroughs skriver p&aring; Hcg-hyllan skriver Anders 
Olsson p&aring; Occ-hyllan, f&ouml;r att uttrycka det lite f&ouml;renklat. Han 
bygger inte sina teorier p&aring; libertarianismens id&eacute;er om 
m&auml;nniskans frihet, utan snarare p&aring; en beskrivning av 
<i>maskinen</i> som han kallar <i>AB Sverige</i> som den stora, kontrollerande 
samh&auml;llsmekanismen som byggs upp av byr&aring;krati och (den goda) viljan 
att kontrollera m&auml;nniskor.</p>
<p>Anders har ocks&aring; agiterat f&ouml;r att journalister skall ta 
hj&auml;lp av hackare f&ouml;r att ta sig in i, och unders&ouml;ka 
statsmaktens och andra organisationers slutna datasystem. Som jag beskrev i 
f&ouml;rra kapitlet skedde detta ocks&aring; i fallet med BBS:en 
<i>Ausgebombt</i> i V&auml;nersborg. I sin bok <i>Yttrandefrihet och 
Tryckfrihet</i> menar han att det &auml;r fullt motiverat att hacka sig in i 
datorer som tillh&ouml;r f&ouml;retag, myndigheter och andra organisationer 
f&ouml;r att skaffa fram uppgifter som &auml;r av allm&auml;nt intresse. Han 
betonar att det &auml;r <i>syftet</i> bakom handlingen, inte handlingen i sig, 
som &auml;r det centrala. Han menar att grundlagsskyddet f&ouml;r 
anskaffandefriheten i tryckfrihetsf&ouml;rordningen och 
yttrandefrihetsgrundlagen skyddar den hackare som letar efter uppgifter 
f&ouml;r publicering.</p>
<p>Anders har nyligen publicerat en ny bok om informationsfrihet: <i>IT och 
det Fria Ordet -- Myten om Storebror</i>, d&auml;r han visar p&aring; hur 
r&auml;dslan f&ouml;r insyn kan utnyttjas f&ouml;r att d&ouml;lja mer &auml;n 
vad som beh&ouml;ver d&ouml;ljas; han avdramatiserar de stora dataregistren 
och visar att det &auml;r ganska sv&aring;rt att "veta allt om en 
m&auml;nniska" med dess hj&auml;lp. Ist&auml;llet pekar han p&aring; en ny 
fara -- att man insynsskyddar information som borde vara offentlig genom att 
p&aring;st&aring; att den &auml;r integritetsk&auml;nslig. Han definierar 
&auml;ven fyra anv&auml;ndbara termer som jag tolkar s&aring; h&auml;r:</p>
<p><b>Yttrandefrihet och Tryckfrihet</b>: r&auml;tten att uttrycka sin 
&aring;sikt i etern och i medier utan att riskera att bli tystad eller 
&aring;talad. (Ex: f&ouml;rbud mot uppl&ouml;sning av demonstrationer 
o&nbsp;dyl, f&ouml;rbud mot f&ouml;rhandscensur av b&ouml;cker och 
tidningar.)</p>
<p><b>"Privacy"</b> eller <b>Privatlivets Helgd</b>: r&auml;tten att slippa 
insyn i sitt privatliv fr&aring;n myndigheter eller andra maktorgan. 
(Dataregister, drogtester, kroppsunders&ouml;kningar etc.)</p>
<p><b>Informationsfrihet</b>: r&auml;tten att informera sig om myndigheters 
eller andra maktorgans inre strukturer. (Ex: offentlighetsprincipen.) Denna 
frihet &auml;r speciellt viktig f&ouml;r journalister.</p>
<p>I September startades en mailinglista vid namn Elektroniska Fronten hos 
Internetleverant&ouml;ren Bahnhof i Stockholm. Listan modererades av Alexander 
Bard och var en samlingspunkt f&ouml;r framf&ouml;r allt libertarianska 
frihetsf&ouml;respr&aring;kare. Den lades ner tidigt 1999 efter en l&auml;ngre 
tids inaktivitet. I &lt;DATUM&gt; startades <b>Elektroniska Fronten 
Sverige</b> (EFS<a href="#63"><font size="-1"><sup>63</sup></font></a> ) av 
<b>Anna-Mi Wendel</b> som en systerorganisation till det amerikanska EFF. 
F&ouml;reningen (d&auml;r b&nbsp;la undertecknad och Anders R Olsson &auml;r 
medlemmar) har till syfte att v&auml;rna och bevaka den svenska yttrande- och 
tryckfriheten. Den utg&ouml;rs i praktiken av en websida och en e-postlista 
d&auml;r tankar, id&eacute;er och information utbyts och f&ouml;r i 
dagsl&auml;get en slumrande tillvaro.</p>
<a name="databrott"></a>
<hr>
<h1><a name="datorbrott">DATABROTT: TERMINALSLAVAR, PLASTKORTSBEDRAGARE OCH 
CENSUR</a></h1>
<p>Vad &auml;r egentligen databrott? Vart g&aring;r gr&auml;nsen mellan 
harml&ouml;st utforskande av ett datasystem och verkliga brott?</p>
<p>I lagens bokstav &auml;r databrott alla brott d&auml;r en dator &auml;r 
inblandad p&aring; n&aring;got vis. Om jag slog n&aring;gon i huvudet med en 
avst&auml;ngd dator skulle det i princip kunna betraktas som databrott. En 
lite smalare definition skulle kunna vara att ett databrott &auml;r ett brott 
d&auml;r information i telerymden utan tillst&aring;nd f&ouml;rflyttas eller 
skadas. Det brukar st&auml;mma in f&ouml;r det mesta. De myndigheter i Sverige 
som bekymmrar sig mest f&ouml;r databrott &auml;r: <i>Polisen, 
S&auml;kerhetspolisen (S&auml;k, S&Auml;PO), Milit&auml;r 
Underr&auml;ttelsetj&auml;nst och Kontraspionage, Brottsf&ouml;rebyggande 
R&aring;det (BR&Aring;), Civildepartementet</i> och 
<i>Datainspektionen</i>.</p>
<p>Ut&ouml;ver dessa finns <i>storf&ouml;retagens egna 
s&auml;kerhetsorganisationer</i> och en del <i>id&eacute;ella 
sammanslutningar, informella n&auml;tverk</i> samt (givetvis) <i>kriminella 
organisationer</i>. Det &auml;r inte s&auml;rskilt f&ouml;rv&aring;nande att 
alla dessa m&auml;nniskor presenterar problemen p&aring; helt olika vis.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen delar in databrotten i f&ouml;ljande kategorier:</p>
<ol>
<li>Dator eller programvara som anv&auml;nts som brottshj&auml;lpmedel</li>
<li>Dator eller programvara som utsatts f&ouml;r brottslig p&aring;verkan</li>
<li>Programvara som kopierats eller f&ouml;r&auml;ndrats</li>
<li>Obeh&ouml;rigt intr&aring;ng eller obeh&ouml;rig anv&auml;ndning av 
datorer eller datorn&auml;tverk</li>
</ol>
<p>De flesta databrott som beg&aring;s har ingenting alls med hackare att 
g&ouml;ra. F&ouml;r det mesta handlar det om personal p&aring; banker, posten, 
f&ouml;rs&auml;kringskassor eller privata f&ouml;retag som har hand om 
utbetalningar. M&aring;nga faller f&ouml;r frestelsen n&auml;r de ser hur 
<i>l&auml;tt</i> det &auml;r att f&ouml;rflytta pengar fram och tillbaka 
mellan konton, bevilja sig sj&auml;lva studiemedel eller socialbidrag, 
f&ouml;rfalska fakturor etc. Det &auml;r egentligen bara en 
"f&ouml;rb&auml;ttring" (f&ouml;rv&auml;rring?) av den gamla vanliga 
ekonomiska brottsligheten. Ett exempel &auml;r en svensk socialtj&auml;nsteman 
som 1982 skrev ut 400.000 kronor i socialbidrag &aring;t sig sj&auml;lv, och 
sedan &aring;kte till Venezuela f&ouml;r att l&ouml;sa ut en kompis som satt i 
f&auml;ngelse f&ouml;r politisk verksamhet. Detta kunde han g&ouml;ra 
d&auml;rf&ouml;r att han k&auml;nde till vissa brister i utbetalningssystemet: 
utbetalningarna rapporterades inte mer &auml;n var 14:e dag. Detta &auml;r 
typiskt f&ouml;r den absolut mest omfattande formen av databrott. I 
j&auml;mf&ouml;relse med s&aring;dana h&auml;r brott &auml;r hackande och 
phreakande en piss i Missisippi. De v&auml;rsta databrotten beg&aring;s av 
folk med en respektabel position, och avsl&ouml;jas n&auml;stan <i>aldrig.</i> 
Men det visste du ju redan.</p>
<p>Anledningen till att dessa databrott inte f&aring;r lika mycket publicitet 
som hackarnas sm&aring; pojkstreck &auml;r att de dels pekar p&aring; 
n&aring;got mycket k&auml;nsligt: sammanh&aring;llning och moral p&aring; det 
egna f&ouml;retaget eller myndigheten &auml;r absolut viktigast om man vill 
skydda sig fr&aring;n yttre hot. Det &auml;r dessv&auml;rre betydligt 
sv&aring;rare att f&ouml;rs&auml;kra sig om att de egna anst&auml;llda trivs 
och &auml;r lojala mot f&ouml;retaget &auml;n att skylla p&aring; hackare som 
kommer utifr&aring;n. Principen har med framg&aring;ng till&auml;mpats av hela 
l&auml;nder f&ouml;r att slippa ta itu med den egna problematiken. Genom att 
skylla p&aring; exempelvis judar, kommunister eller muslimer kan man f&aring; 
en klar hotbild och en m&aring;ltavla f&ouml;r sina aggressioner, samtidigt 
som man slipper diskutera sina egna problem.</p>
<p>Den verklige databrottslingen ser ut som f&ouml;ljer: medel&aring;lern 
ligger mellan 30 och 40 &aring;r. H&auml;lften av brottslingarna har jobbat 
mer &auml;n 10 &aring;r inom f&ouml;retaget. <i>45% &auml;r kvinnor.</i> 
Hackare? Knappast. (K&auml;lla: N&auml;tv&auml;rlden #8/1994 sid 36.)</p>
<p>S&aring; l&aring;ngt interna databrott.</p>
<p>Ett lite mer "hackaraktigt" brott &auml;r att lura bankomater eller 
kreditkortsf&ouml;retag. N&auml;r bankomaterna var nya i Sverige p&aring; 
1960-talet och uttagen fortfarande lagrades p&aring; h&aring;lremsor inne i 
maskinerna, var det n&aring;gon som sprang runt mellan en massa bankomater med 
f&ouml;rfalskade bankomatkort och lyckades ta ut i runda tal 900.000 kr 
&ouml;ver en p&aring;skhelg. Det &auml;r inte lika l&auml;tt idag. Kanske. 
Flera svenska hackare har tillg&aring;ng till de apparater som beh&ouml;vs 
f&ouml;r att l&auml;sa och skriva magnetkort. De har dessutom luskat ut 
<i>mycket</i> om vad det &auml;r f&ouml;r information som lagras p&aring; 
korten, och vad som inte lagras d&auml;r, mest av allm&auml;nt intresse 
f&ouml;r systemet.</p>
<p>Det &auml;r dock inte s&aring; l&auml;tt att ta sig in i en bankomat 
"bakv&auml;gen". Bankerna har byggt upp ett eget telen&auml;t som man inte 
kommer &aring;t med en vanlig telefon, och det &auml;r via detta som 
transaktionerna till bankomaterna sker.</p>
<p>Jag fascineras sj&auml;lv st&auml;ndigt &ouml;ver vilken tilltro folk har 
till magnetkort. Alla kort med en magnetremsa, typ minutenkort, l&aring;nekort 
osv, &auml;r standardiserade och kan kopieras med r&auml;tt utrustning. En 
v&auml;n till mig roade sig med att ta ut pengar p&aring; sitt gamla 
l&aring;nekort. Han hade helt enkelt kopierat informationen fr&aring;n sitt 
bankomatkort till l&aring;nekortet. Jag blev heller knappast 
f&ouml;rv&aring;nad n&auml;r jag i april 1995 fick veta att n&aring;gra 
ungdomar i Helsingborg kopierat l&auml;nstrafikens busskort och s&aring;lt dem 
f&ouml;r halva ordinarie priset. (Hackaren <i>Wolf</i> som jag n&auml;mnde i 
kapitel 4.) Televerkets egna telefonkort h&aring;ller skr&auml;mmande 
l&aring;g s&auml;kerhetsniv&aring;; likas&aring; de kort som anv&auml;nds till 
GSM-telefoner och satellitdekodrar. Det r&ouml;r sig alltf&ouml;r ofta om helt 
oskyddade standardformat.</p>
<p>Aprop&aring; kort: <i>Kreditkort</i> &auml;r dessv&auml;rre v&auml;ldigt 
popul&auml;ra bland hackare. L&aring;t oss titta p&aring; lite statistik 
fr&aring;n 1989 d&aring; det fanns mellan 6 och 7 miljoner kort i Sverige. 
Detta &aring;r var oms&auml;ttningen via kort 20-30 miljarder kronor per 
&aring;r uppdelade p&aring; c:a 50 miljoner transaktioner p&aring; i medeltal 
400 kronor. Det gjordes p&aring; denna tid 18.000 anm&auml;lningar om 
bedr&auml;gerier varje &aring;r, d&auml;r varje anm&auml;lan kunde innefatta 
sis&aring;d&auml;r 50 bedr&auml;gerier (allts&aring; att n&aring;gon har 
handlat p&aring; n&aring;gon annans kort 50 g&aring;nger innan det hela 
polisanm&auml;ldes). Polisen utreder helst inte s&aring;dana bedr&auml;gerier 
om det inte r&ouml;r sig om minst 50.000 kronor. Vad siffrorna &auml;r idag 
v&aring;gar jag inte ens dr&ouml;mma om. Vad vi kan konstatera &auml;r att det 
inte &auml;r s&auml;rskilt troligt att de d&auml;r 18.000 bedr&auml;gerierna 
begicks enbart av hackare.</p>
<p>Det &auml;r ofta rent l&ouml;jligt l&auml;tt att ringa gratis eller handla 
varor p&aring; n&aring;gon annans kreditkort. Tidigare, n&auml;r kontrollen 
inte var s&aring; h&aring;rd, var det m&aring;nga hackare som <i>"kortade"</i> 
varor fr&aring;n utlandet. Speciellt datautrustning och liknande, 
s&aring;klart. Hur man stj&auml;l kortnummer med social ingenj&ouml;rskonst, 
skr&auml;protning etc, har jag redan tidigare illustrerat.</p>
<p>Om du r&aring;kar ut f&ouml;r att en phreakare l&auml;nsar ditt kreditkort 
kommer du aldrig att f&aring; veta det. Kreditskortsf&ouml;retagen talar 
aldrig om detta f&ouml;r sina kunder. Det vanligaste &auml;r att man 
s&auml;ger att det blivit <i>"n&aring;got tekniskt fel"</i>.</p>
<p>Med undantag f&ouml;r st&ouml;ld av kreditkortsnummer och tillh&ouml;rande 
s&auml;kerhetskoder, &auml;r det en hackare sysslar med inte databrott i 
hans/hennes egna &ouml;gon. Som databrott r&auml;knar en hackare ett brott som 
beg&aring;s med hj&auml;lp av datorer f&ouml;r att uppn&aring; n&aring;got 
annat &auml;n tillg&aring;ng till information. En brottsling som anv&auml;nder 
hackarmetoder &auml;r allts&aring; ingen hackare, utan en databrottsling. 
Hackande i traditionell bem&auml;rkelse handlar om nyfikenhet, <i>inte</i> om 
girighet.</p>
<h2><a name="sabbot">Sabotage</a></h2>
<p>Datasabotage &auml;r en ganska ovanlig, men mycket gammal form av 
databrott. Ordet <i>sabotage</i> kommer fr&aring;n franskans <i>sabbot</i> som 
betyder tr&auml;sko. Det heter s&aring; f&ouml;r att arbetarna p&aring; de 
franska v&auml;verierna sl&auml;ngde tr&auml;skor i de automatiska 
v&auml;vstolarna eftersom de var f&ouml;rbannade p&aring; att maskinerna tagit 
jobben ifr&aring;n dem. En automatisk v&auml;vstol &auml;r ju p&aring; 
m&aring;nga s&auml;tt ganska lik en dator, s&aring; man kan s&auml;ga att 
sabotage fr&aring;n b&ouml;rjan var just datasabotage. Denna typ av 
verksamheter har f&ouml;rkommit sedan den engelske upprorsmakaren <b>Ned 
Ludd</b> och hans <i>ludditer</i> f&ouml;rst&ouml;rde v&auml;vstolar och 
spinnmaskiner i mitten av 1700-talet.</p>
<p>Svenska anarkister har ofta sagt att de skall sabotera datacentraler. 
(Bland annat genom den utomparlamentariska och anarkistiska aktionstidningen 
<i>Brand</i>.) Som de flesta av de h&auml;r aktivisternas hot s&aring; 
r&ouml;r det sig mest om att lova runt men h&aring;lla tunt. Svenska 
aktivister har nog lite sv&aring;rt att hitta och komma &aring;t 
datacentraler, varf&ouml;r de n&ouml;jer sig med att f&ouml;rst&ouml;ra 
Shellmackar och andra mer l&auml;ttidentifierade m&aring;l. IRA har 
d&auml;remot bombat n&aring;gra datorer p&aring; Nordirland, och i Amerika tog 
sig n&aring;gra fredsaktivister som kallade sig <b>Beaver 55</b> redan 1969 in 
p&aring; en datacentral vid ett kemif&ouml;retag i Michigan och raderade 1000 
databand som skall ha inneh&aring;llit planer p&aring; kemiska vapen. Detta 
skedde med hj&auml;lp av helt vanliga magneter. (Kanske n&aring;got f&ouml;r 
plogbillarna?)</p>
<p>Det har &auml;ven funnits en aktivistgrupp i Frankrike vid namn 
<b>CLODO</b> (Comite de Liberation Ou de Detournement des Ordinateurs). Mellan 
1979 och 1983 f&ouml;rst&ouml;rde dessa aktivister ett antal datorer vid 
f&ouml;retag i Toulouse-omr&aring;det. De ville protestera mot 
datasamh&auml;llet som de menade anv&auml;nde datorer till att kontrollera 
m&auml;nniskor - en direkt efterf&ouml;ljare till de ursprungliga 
tr&auml;skoaktivisterna i god fransk tradition. Detta &auml;r som synes en 
militant gren av de medborgarr&auml;ttsr&ouml;relser som EFF och Chaos 
Computer Club tillh&ouml;r.</p>
<p>Det kanske ot&auml;ckaste exemplet p&aring; den h&auml;r formen av aktioner 
&auml;r den sk <i>Unabombaren</i>, en person som sedan 1978 misst&auml;nks ha 
genomf&ouml;rt 16 spr&auml;ngd&aring;d som sammanlagt d&ouml;dat 3 personer 
och skadat 23. Onsdagen den 2 augusti 1995 publicerade <i>Washington Post</i> 
och <i>New York Times</i> utdrag ur ett manifest fr&aring;n personen i 
fr&aring;ga, som visade sig vara v&auml;lskriven argumentation mot teknikens 
utbredning i samh&auml;llet.</p>
<p>Det &auml;r inte bara den fysiska utrustningen som uts&auml;tts f&ouml;r 
sabotage. Man kan givetvis &auml;ven sabotera dataprogram eller annan 
information som finns lagrad i datorn. En redakt&ouml;r vid Encyclopedia 
Britannica i Chicago blev s&aring; syrak f&ouml;r att han blev avskedad att 
han &auml;ndrade en massa ord i uppslagsverket. Bland annat &auml;ndrade han 
<i>Jesus</i> till <i>Allah</i>. Det finns otaliga exempel p&aring; 
anst&auml;llda som h&auml;mnats p&aring; sina arbetsgivare p&aring; liknande 
vis.</p>
<p>Ett annat sabotage intr&auml;ffade i Israel. En 18-&aring;rig hackare 
lyckades genom att ta sig in i en dator som tillh&ouml;rde en israelisk 
tidning publicera en p&aring;hittad nyhet om att hans datal&auml;rare blivit 
gripen och anklagad f&ouml;r narkotikabrott i USA. (Ett ganska roligt 
<i>hack</i> om jag f&aring;r s&auml;ga det sj&auml;lv, men &auml;nd&aring; 
r&auml;tt allvarligt om man ser till massmedias betydelse i v&aring;rt 
samh&auml;lle. J&auml;mf&ouml;r <i>Captain Midnight</i>, kapitel 4.)</p>
<h2><a name="nasse">Nassar</a></h2>
<p>Att som phrekarna sprida stulna kontokortskoder, passerkoder till olika 
datasystem och liknande &auml;r givetvis ocks&aring; olagligt. En del BBS:er 
som <i>Ausgebombt</i> har annonser om vapen, anabola steroider och varor som 
skulle kunna vara st&ouml;ldgods. De kan ocks&aring; inneh&aring;lla grov 
barn- eller v&aring;ldspornografi eller rasistiska budskap. Svenska nazister 
har f&ouml;r l&auml;nge sedan uppt&auml;ckt den nya tekniken, och 
anv&auml;nder den flitigt f&ouml;r att kommunicera. Enligt vissa forskare 
b&ouml;rjade nazister anv&auml;nda detta medium p&aring; allvar f&ouml;rst 
under 1991, men redan tidigare fanns det BBS:er med rasistisk eller &ouml;ppet 
nazistisk profil.</p>
<p>Sedan Internetgenombrottet i mitten p&aring; 90-talet har ett flertal 
nazistiska hemsidor etablerats och blivit spridningscentraler f&ouml;r 
propaganda. BBS:erna &auml;r nedlagda till f&ouml;rm&aring;n f&ouml;r 
&ouml;ppna och slutna diskussionsforum p&aring; Internet. Genom att flytta 
fr&aring;n land till land om publikationen hotas kan all form av lagstiftning 
enkelt och smidigt undvikas. Det sker dock en sm&auml;rre skada varje 
g&aring;ng en nazistisk eller annan propagandasida st&auml;ngs: det blir 
sv&aring;rt att hitta till den nya platsen eftersom adressen &auml;ndrats, och 
klisterm&auml;rken, broschyrer och dylikt som tryckts f&ouml;r att propagera 
f&ouml;r webbplatsen m&aring;ste kastas eller g&ouml;ras om.</p>
<p>Att vara rasist &auml;r dock inte f&ouml;rbjudet.<a href="#64"><font 
size="-1"><sup>64</sup></font></a> Hets mot folkgrupp, allts&aring; spridande 
av l&ouml;gnaktiga uppgifter, &auml;r d&auml;remot mycket f&ouml;rbjudet. Jag 
tycker personligen inte att det h&auml;r har s&aring; mycket med hackardebatt 
att g&ouml;ra. De flesta hackare &auml;r inte rasister, och inte ett dugg 
intresserade av varken anabola steroider, stulna vapen eller 
barnpornografi.</p>
<p>N&auml;r det g&auml;ller BBS:er och Internet &auml;r det t&auml;nkt att man 
skall man f&ouml;lja samma lagar som g&auml;ller i samh&auml;llet i 
&ouml;vrigt: om du ser n&aring;got misst&auml;nk och som du tror kan vara 
&aring;talbart -- ring polisen. Emellertid &auml;r detta s&auml;llan det 
effektivaste. Det enklaste &auml;r oftast att sp&aring;ra och ta kontakt med 
den som ligger bakom infrastrukturen och genom p&aring;tryckningar 
f&ouml;rs&ouml;ka f&aring; dem att st&auml;nga av tj&auml;nsten. Denna 
"det-s&auml;kra-f&ouml;re-det-os&auml;kra-attityd motst&aring;r n&auml;stan 
bara Flashback, som hittills v&auml;grat att st&auml;nga webbplatser av 
ideologiska sk&auml;l eller i den "allm&auml;nna opinionens" intresse. 
T&auml;nk ocks&aring; p&aring; att de som &auml;r s&aring; engagerade i en 
politisk r&ouml;relse som nynazismen att de l&auml;gger ned tid och arbete 
p&aring; att starta informationskanaler av det h&auml;r slaget inte &auml;r 
det utan anledning. Innan du l&aring;ter dina tankar och handlingar styras av 
hat och avsky skall du t&auml;nka p&aring; att dessa personer faktiskt 
m&aring;nga g&aring;nger <i>har</i> t&auml;nkt igenom vad de g&ouml;r. Har du 
det?</p>
<p>Att ringa svensk polis &auml;r f&ouml;r det mesta meningsl&ouml;st eftersom 
den st&ouml;rsta delen av Internet finns utomlands, framf&ouml;r allt i USA. I 
vissa l&auml;nder &auml;r det inte ens ett brott att sprida rasistisk 
information mm. I s&aring;dana fall &auml;r svenska staten idag n&auml;stan 
helt maktl&ouml;s.</p>
<p>Det enda s&auml;ttet f&ouml;r en myndighet att komma &aring;t information 
som lagras i ett land med liberal lagstiftning &auml;r att antingen koppla 
bort landets datorer <a href="#65"><font size="-1"><sup>65</sup></font></a> 
(vilket inte &auml;r s&auml;rskilt l&auml;tt, eller ens &ouml;nskv&auml;rt) 
eller genom internationell lagstiftning i FN. Men det finns ett annat 
s&auml;tt! Internet &auml;r byggt av m&auml;nniskor, f&ouml;r m&auml;nniskor 
och verkar genom m&auml;nniskor. <i>Du kan s&auml;ga din uppriktiga mening 
till den som &auml;r ansvarig f&ouml;r att sprida informationen</i>. Du kan 
ocks&aring; i v&auml;rsta fall &ouml;vertala den som &auml;r ansvarig f&ouml;r 
datorn d&auml;r informationen lagras att ta bort den. Innan &ouml;verg&aring;r 
till s&aring;dana &aring;tg&auml;rder b&ouml;r man dock t&auml;nka sig 
f&ouml;r b&aring;de en och tv&aring; g&aring;nger. Internet betraktas 
n&auml;mligen av m&aring;nga som ett enda stort bibliotek d&auml;r var och en 
sj&auml;lv s&ouml;ker reda p&aring; vad hon eller han vill ha, och om du 
kommer med id&eacute;er om att s&nbsp;a&nbsp;s "censurera" detta bibliotek 
m&aring;ste du ocks&aring; beakta att du angriper det fria ordet, och vara 
beredd att ta ansvaret f&ouml;r detta. Din handling &auml;r i ett s&aring;dant 
fall att likst&auml;lla med att g&aring; ner till n&auml;rmaste bibliotek, 
plocka ut b&ouml;cker ur hyllorna, ta ut dem p&aring; gatan och br&auml;nna 
upp dem.</p>
<p>Informationstekniken har p&aring; s&aring; vis tagit hem 
v&auml;rldsproblemen till ditt skrivbord. &Auml;r det d&aring; inte f&ouml;r 
roligt! Nu g&aring;r det inte att avsk&auml;rma sig fr&aring;n problemen i 
v&auml;rlden, utan man m&aring;ste engagera <i>sig sj&auml;lv</i>. Kryss i 
taket! Sj&auml;lv tycker jag att den h&auml;r diskussionen &auml;r s&aring; 
nyttig f&ouml;r det svenska folkhemmet att det helt uppv&auml;ger det hot som 
denna "farliga" information utg&ouml;r. Sri-lankas och Elfenbenskustens 
problem &auml;r helt pl&ouml;tsligt ocks&aring; v&aring;ra problem. S&aring; 
l&auml;nge barnporr &auml;r till&aring;tet n&aring;gonstans i v&auml;rlden <a 
href="#66"><font size="-1"><sup>66</sup></font></a> kommer vi ocks&aring; att 
ha s&aring;dant material h&auml;r, i v&aring;rt eget Internet. Personligen 
trivs jag faktiskt med detta, och hoppas att vi l&auml;r oss n&aring;got av 
det. N&auml;r det g&auml;ller s&aring;dant h&auml;r &auml;r problemet 
<i>allas</i>, precis som med milj&ouml;problemen. Problemet skall l&ouml;sas 
d&auml;r det h&ouml;r hemma: i v&auml;rlden. FN kanske.<a href="#67"><font 
size="-1"><sup>67</sup></font></a></p>
<h2><a name="snuten">Polisen</a></h2>
<p>Den svenska polisen i form av Rikspolisstyrelsen hade en expert p&aring; 
databrott, n&auml;mligen polis&ouml;verintendent <b>Hans Wranghult</b> i 
Malm&ouml;. Han var liksom de flesta andra europeiska experter p&aring; 
omr&aring;det utbildad i Kalifornien, USA. Hans fr&auml;msta arbete p&aring; 
omr&aring;det &auml;r en rapport som heter <i>Datakriminalitet - Hackers, 
insiders och datorst&ouml;dd brottslighet</i>, och som tycks vara 
renskrivningar av hans anteckningar fr&aring;n skolan i USA, l&auml;tt 
anpassade f&ouml;r svenska f&ouml;rh&aring;llanden.</p>
<p>Trots att denna rapport &auml;r en mycket detaljerad genomg&aring;ng av 
databrottslighet och m&ouml;jliga perspektiv f&ouml;rmedlar den dessv&auml;rre 
en kraftigt f&ouml;renklad bild av hackare. Det &auml;r tydligt att Hans mest 
har lyssnat p&aring; sina l&auml;rare och inte fr&aring;gat n&aring;gra 
amat&ouml;rer vad de tycker om hackare. Stycket om hackare inleds med 
meningarna:</p>
<blockquote>
<i>"Ursprungligen var ordet hacker en ben&auml;mning p&aring; en person som 
inom den organisation han arbetade hade till uppgift att testa ett datasystem. 
Metoden f&ouml;r testen var att uts&auml;tta systemet f&ouml;r ett stort 
angrepp av olika slag och att d&auml;rigenom uppt&auml;cka fel och brister i 
programvaran eller s&auml;kerhetssystemet."</i> </blockquote>
<p>Detta &auml;r f&ouml;r det f&ouml;rsta inte sant, eftersom de f&ouml;rsta 
hackarna var studenter som hade till uppgift att <i>utveckla</i> datasystem, 
och tyder p&aring; en grundsyn p&aring; hackare som inneb&auml;r att de alltid 
&auml;r ute efter att testa eller forcera s&auml;kerhetssystem. Du som har 
l&auml;st den h&auml;r boken fr&aring;n b&ouml;rjan vet att detta bara &auml;r 
en ganska liten del av hackarkulturen.</p>
<p>En annan m&ouml;jlighet &auml;r att Wranghult medvetet g&ouml;r denna 
f&ouml;renkling f&ouml;r att motivera sina mannar. Polisen bygger sitt arbete 
p&aring; ett "vi mot dom"-t&auml;nkande, och om han b&ouml;rjat tala om att 
det finns s&aring;v&auml;l sn&auml;lla som dumma hackare hade det kanske 
blivit lite v&auml;l suddiga gr&auml;nser f&ouml;r vad lagen egentligen tycker 
om hackare.</p>
<p>Speciellt kritisk &auml;r han mot bilden av hackaren som 
<i>hj&auml;lte</i>, vilket ha tycker &auml;r ett ofog. Om han k&auml;nt till 
hur journalister anv&auml;nt sig av hackare som n&auml;r Chaos Computer Club 
hackade fram uppgifter om det V&auml;sttyska k&auml;rnenergiprogrammet eller 
n&auml;r den anonyme hackaren tog sig in i BBS:en <i>Ausgebombt</i> i 
V&auml;nersborg, hade han varit tvungen att nyansera sin svartm&aring;lning av 
hackarnas verksamhet.</p>
<p>Tydligen har polisen t&auml;nkt igenom det h&auml;r en andra g&aring;ng, 
f&ouml;r i juni 1995 gjorde man g&auml;llande att man mycket v&auml;l kunde 
t&auml;nka sig att ta hj&auml;lp av hackare f&ouml;r att komma till r&auml;tta 
med databrottsligheten. Hans Wranghults kunskaper anses numera f&ouml;r 
&ouml;vrigt inte v&auml;rdefulla, utan f&ouml;r&aring;ldrade (de var i 
sj&auml;lva verket aldrig s&auml;rskilt bra), och han har numera tilldelats 
andra arbetsuppgifter av strategisk karakt&auml;r.</p>
<hr>
<p>N&auml;r det g&auml;ller S&Auml;POs intresse f&ouml;r hackare och annan 
datakultur &auml;r det inte mycket man f&aring;r veta. Det &auml;r i och 
f&ouml;r sig inte s&aring; konstigt, eftersom det &auml;r s&aring; det 
fungerar. <b>Bengt Angerfelt</b> och <b>Roland Frenzell</b> arbetar som 
utredare i datas&auml;kerhetsfr&aring;gor p&aring; S&Auml;PO,<a 
href="#68"><font size="-1"><sup>68</sup></font></a> och deras arbete 
best&aring;r antagligen mest i att samla information och kunskaper om 
databrott s&aring; att det finns n&aring;gon som kan vidta &aring;tg&auml;rder 
om rikets s&auml;kerhet hotas. F&ouml;rhoppningsvis vet de mer om 
datas&auml;kerhet &auml;n n&aring;gon annan i Sverige. Med tanke p&aring; 
fiaskot p&aring; krypteringsomr&aring;det borde man ha sett &ouml;ver sin 
expertis vid det h&auml;r laget.</p>
<p>&Auml;ven den milit&auml;ra underr&auml;ttelsetj&auml;nsten intresserar sig 
givetvis f&ouml;r datas&auml;kerhetsfr&aring;gor. Om detta vet jag &auml;nnu 
mindre, det enda jag s&auml;kert vet &auml;r det som &auml;r v&auml;lk&auml;nt 
bland hackare: Den milit&auml;ra underr&auml;ttelsetj&auml;nsten samlar 
p&aring; alla upplysningar den kan f&aring; om system- och datas&auml;kerhet. 
Dessa uppgifter anv&auml;nder de sedan till att f&ouml;rb&auml;ttra <i>sin 
egen</i> s&auml;kerhet. Ingen milit&auml;r skulle n&aring;gonsin f&aring; 
f&ouml;r sig att f&ouml;ra ut kunskaperna till stat och n&auml;ringsliv. Det 
finns uppenbara sk&auml;l till detta:</p>
<p>N&auml;ringslivet, och fr&auml;mst dataf&ouml;retagen, &auml;r 
angel&auml;gna om att utrustningen &auml;r s&auml;ker. Om t&nbsp;ex det 
amerikanska NSA (National Security Agency) talade om f&ouml;r ett f&ouml;retag 
som tillverkade ett visst operativsystem var s&auml;kerhetsbristerna fanns 
skulle detta genast &aring;tg&auml;rdas. <i>Varf&ouml;r ligger detta inte i de 
milit&auml;ra underr&auml;ttelsetj&auml;nsternas intressen?</i> Mycket enkelt, 
faktiskt: Eftersom datasystemen exporteras kan milit&auml;ren anv&auml;nda 
s&auml;kerhetsluckorna f&ouml;r att angripa utl&auml;ndska datasystem i 
h&auml;ndelse av krig. Milit&auml;ren (&aring;tminstone den amerikanska) har 
ju sina egna hackare och virustillverkare. Jag menar, varf&ouml;r inte? Det 
&auml;r knappast n&aring;gra kontroversiella vapen, och de begr&auml;nsas inte 
av internationella &ouml;verenskommelser. Klart att de har bev&auml;pnat sig 
till t&auml;nderna med verktyg f&ouml;r elektronisk krigf&ouml;ring. Genom att 
k&auml;nna till bristerna kan man skydda sig sj&auml;lv och angripa andra. Av 
samma anledning skulle svensk underr&auml;ttelsetj&auml;nst aldrig tipsa 
Ericsson om s&auml;kerhetsbrister i AXE-systemen.</p>
<p>Ett antal av Sveriges skickligaste hackare har anst&auml;llts som 
s&auml;kerhetsexperter av s&aring;v&auml;l S&Auml;PO som milit&auml;r 
underr&auml;ttelsetj&auml;nst och kontraspionage.<a href="#69"><font 
size="-1"><sup>69</sup></font></a> F&ouml;rmodligen anv&auml;nder man sig av 
denna kompetens f&ouml;r att m&ouml;jligg&ouml;ra "avlyssning" av elektronisk 
kommunikation. (Vilket inte &auml;r f&ouml;rbjudet, till skillnad fr&aring;n 
telefonavlyssning.)</p>
<p>Den enskilt mest betydelsefulla elektroniska krigsf&ouml;ringen r&ouml;r 
sig i dag om industrispionage. Genom att det fysiska kriget s&nbsp;a&nbsp;s 
har avvecklats, krigas det numera ekonomiskt om marknadsandelar p&aring; en 
v&auml;rldsmarknad, och det &auml;r i detta perspektiv de olika ryktena om 
USA:s sk <i>echelon-projekt</i> skall ses. Det prim&auml;ra syftet med detta 
&auml;r f&ouml;rmodligen inte att bek&auml;mpa terrorism, maffia eller 
liknande. Det prim&auml;ra syftet &auml;r riktad avlyssning i syfte att 
genomf&ouml;ra riktat industrispionage mot Europa och Japan. Att kunna 
man&ouml;vrera marknader &auml;r idag viktigare &auml;n att kunna 
man&ouml;vrera krigsfartyg, och detta &auml;r ocks&aring; den prim&auml;ra 
orsaken till att (stor-)f&ouml;retagen nu &auml;r s&aring; intresserade av 
kryptering. (Se f&ouml;r &ouml;vrigt f&ouml;reg&aring;ende kapitel 
r&ouml;rande kryptering.)</p>
<h2><a name="bigbrother">Storebror Vill Se Dig</a></h2>
<p>Men spridande av "samh&auml;llsfarlig" information d&aring;? Det &auml;r 
inte lika sj&auml;lvklart att p&aring;st&aring; att information som t ex 
<i>Terroristens handbok, narkotikarecept, bombritningar</i> eller kanske 
<i>tekniska beskrivningar av televerkets telefonkort</i> skulle vara olaglig. 
Ett popul&auml;rt begrepp &auml;r att kalla detta n&aring;got s&aring; lustigt 
som <i>sociopatisk information.</i> Att vara sociopat inneb&auml;r att man 
&auml;r <i>socialt missanpassad</i> och tillh&ouml;r en grupp som inte 
accepterar den i samh&auml;llet r&aring;dande normen f&ouml;r normal 
m&auml;nniska<a href="#70"><font size="-1"><sup>70</sup></font></a> .</p>
<p>Alla hackare, ravare, anarkister, nazister, frimurare och liknande 
sm&aring; grupperingar &auml;r d&auml;rf&ouml;r att betrakta s&aring;som 
sociopater. S&aring; &auml;ven Rotary. Sociopatisk information &auml;r 
f&ouml;ljaktligen information som &auml;r skriven av socialt missanpassade 
m&auml;nniskor, eller m&ouml;jligen information som beskriver hur man skall 
bete sig f&ouml;r att bli en socialt missanpassad m&auml;nniska. Att 
exempelvis sprida liberala id&eacute;er i ett totalit&auml;rt kommunistiskt 
land m&aring;ste betraktas som synnerligen sociopatiskt.</p>
<p>Det &auml;r inte f&ouml;rbjudet att vara socialt missanpassad. Det &auml;r 
inte ens f&ouml;rbjudet att sprida sociopatisk information. Men det finns en 
del auktorit&auml;ra element inom v&aring;rt samh&auml;lle som g&auml;rna 
skulle se att det var det. Under mitt arbete med denna bok har jag lyckligtvis 
bara hittat ett enda genuint exempel p&aring; denna storebrorattityd:</p>
<p>I en liten skojig rapport fr&aring;n <b>Institutet f&ouml;r 
R&auml;ttsinformatik</b> i Stockholm som heter <i>Kriminella Teknikzonen</i> 
har en jurist som heter <b>Anders Wallin</b> skrivit mycket om hur <i>han</i> 
tycker att lagen ser p&aring; sociopatisk information. I en rapport p&aring; 
&ouml;ver 50 sidor lyckas han med konststycket att upprepade g&aring;nger 
f&ouml;rd&ouml;ma denna s&nbsp;k sociopatiska information, utan att en enda 
g&aring;ng n&auml;mna att den faktiskt inte &auml;r f&ouml;rbjuden. 
Ist&auml;llet lutar han sig tillbaka p&aring; ett juridiskt paradigm 
(tankem&ouml;nster) som inneb&auml;r att allt som hotar samh&auml;llet 
s&aring; som det ser ut i dag per definition &auml;r farligt. 
&Ouml;verf&ouml;rt till ideologi skulle detta kallas konservatism.</p>
<p>Han n&auml;mner bland annat att han inte kunnat hitta den sociopatiska 
boken <i>The Anarchists Cookbook</i> p&aring; n&aring;got svenskt bibliotek, 
och forts&auml;tter med att ondg&ouml;ra sig &ouml;ver att liknande 
information finns tillg&auml;nglig i flertalet svenska databaser. Han 
n&auml;mner dock inte att denna bok varit uppe till granskning -- och blivit 
<i>friad.</i> Vill man l&auml;sa en riktigt sociopatisk bok kan man leta redan 
p&aring; <b>Jerry Rubins</b> <i>Snacka inte bara</i> som finns p&aring; flera 
svenska bibliotek. Den &auml;r dessutom utgiven p&aring; det respektabla 
f&ouml;rlaget Pan/Nordstedts. <b>Nikanor Teratologens</b> 
<i>&Auml;ldreomsorgen i &Ouml;vre K&aring;gedalen</i> &auml;r ett annat 
exempel p&aring; "tvivelaktig" litteratur, <b>Torbj&ouml;rn S&auml;fwe</b> 
&auml;r en sociopatisk f&ouml;rfattare osv, listan kan g&ouml;ras 
l&aring;ng.</p>
<p>Med sociopatisk information menas tydligen b&ouml;cker som inte vanliga 
m&auml;nniskor skall l&auml;sa, f&ouml;r d&aring; blir de f&ouml;rst&ouml;rda. 
Eller: b&ouml;cker som inte ungdomar b&ouml;r l&auml;sa, f&ouml;r d&aring; 
blir de f&ouml;rst&ouml;rda. Eller: b&ouml;cker som vissa skall f&aring; 
l&auml;sa men inte alla, f&ouml;r man kan inte lita p&aring; deras 
omd&ouml;me. (Sj&auml;lv &auml;r jag ganska barnsligt f&ouml;rtjust i 
tryckfrihet.)</p>
<p>Samtidigt m&aring;ste jag po&auml;ngtera att jag inte tycker att allt i 
Wallins rapport &auml;r dumt. Det jag tycker &auml;r dumt &auml;r det 
underf&ouml;rst&aring;dda rop p&aring; censur som ligger mellan raderna 
p&aring; en hel del st&auml;llen i den h&auml;r rapporten. Wallin tycker att 
det &auml;r hemskt att unga pojkar skall f&aring; l&auml;sa s&aring;dana 
h&auml;r hackarb&ouml;cker och terrormanualer. Och visst f&ouml;rst&aring;r 
jag honom -- det finns de som har lyckats st&auml;lla till ordentliga problem 
med de kunskaper de skaffat sig genom att l&auml;sa s&aring;dana. Det var 
visst n&aring;gon i USA som lyckades spr&auml;nga sin lillasyster. Det blundar 
jag inte f&ouml;r. Men han har tydligen <i>l&auml;st dem sj&auml;lv</i>...</p>
<p>S&aring;dant retar s&aring;klart gallfeber p&aring; cyberpunkare, och 
betraktas med r&auml;tta som &ouml;verf&ouml;rmynderi. Ytterst ansvariga 
f&ouml;r att ungdomar inte bygger bomber hemma torde deras f&ouml;r&auml;ldrar 
vara. Och &auml;r de s&aring; gamla att de flyttat hemifr&aring;n, s&aring; 
anser jag faktiskt att man kan lita p&aring; dem. Faktiskt tror jag till och 
med att de klarar av att l&auml;sa s&aring;dana h&auml;r b&ouml;cker, om det 
roar dem. Jag r&aring;kar anse att en m&auml;nniska som tillverkar en bomb 
hemma i garaget helt klart m&aring;ste ha mer &auml;n en skruv l&ouml;s, och 
f&ouml;r den skull skall inte vanliga, hederliga m&auml;nniskors yttrande- och 
tryckfrihet &aring;sidos&auml;ttas.</p>
<p>Jag skall erk&auml;nna en sak: jag &auml;ger massor med sociopatisk 
information. Jo, det &auml;r faktiskt sant. Jag har bland annat anv&auml;nt 
den som underlag f&ouml;r den h&auml;r boken. N&auml;stan all s&aring;dan 
information jag har &auml;r digital, och eftersom det roar mig kopierar jag 
den g&auml;rna till var och en som &auml;r intresserad, vilket jag inte ser 
som ett dugg ansvarsl&ouml;st.</p>
<h2><a name="datavirus">F&ouml;rbjuda Datavirus??</a></h2>
<p>Att f&ouml;rbjuda virustillverkning &auml;r ocks&aring; mycket tveksamt. 
S&auml;rskilt som man inte har n&aring;gra planer p&aring; att f&ouml;rbjuda 
<i>innehav</i> av datavirus, bara nyproduktionen. F&aring;r jag inte 
framst&auml;lla ett datavirus och infektera min egen dator med det om jag 
k&auml;nner f&ouml;r det? Det verkar konstigt, tycker jag. Till saken h&ouml;r 
att man kan skapa ett datavirus p&aring; papper med hj&auml;lp av en vanlig 
blyertspenna om man vill. Det &auml;r f&ouml;rst n&auml;r man matar in viruset 
i en dator och sprider det, som det kan g&ouml;ra skada.<a href="#71"><font 
size="-1"><sup>71</sup></font></a></p>
<blockquote>
<b>Storebror:</b><i> Vad skall du g&ouml;ra virus f&ouml;r? Det kommer inget 
gott ur det. L&aring;t bli det. L&aring;t bli det s&auml;ger jag. Varf&ouml;r 
skall du skriva dikter? Vad skall det vara bra f&ouml;r? L&aring;t bli. 
G&aring; till fabriken och jobba ist&auml;llet. G&ouml;r nytta s&auml;ger 
jag.</i></blockquote>
<p>D&auml;remot kan jag h&aring;lla med om att avsiktligt spridande av 
datavirus kanske b&ouml;r kriminaliseras. Debatten har varit uppe i USA, 
d&auml;r bland annat den namnbekante virusbek&auml;mparen <b>Alan Solomon</b> 
(k&auml;nd som <b>Dr Solomon</b>) klart och tydligt deklarerade att han 
ans&aring;g att ett f&ouml;rbud mot virustillverkning hotade individens fri- 
och r&auml;ttigheter. Vidare kan ett virus inte riktigt j&auml;mf&ouml;ras med 
en bomb, eftersom en isolerad dator med ett virus p&aring; inte kan s&auml;gas 
utg&ouml;ra n&aring;gon allm&auml;n fara. I synnerhet g&auml;ller detta inte 
om anv&auml;ndaren vet vad han/hon h&aring;ller p&aring; med, vilket man 
f&aring;r anta att en virustillverkare g&ouml;r. Dessutom best&aring;r ett 
virus inte av n&aring;got p&aring;tagligt som kemikalier eller metall, utan av 
ren information. Ett datavirus <i>kan</i> konstrueras som en serie nedskrivna 
kommandon p&aring; papper, det &auml;r bara olika former av samma information. 
Ett virus p&aring; papper skulle allts&aring; vara lagligt eftersom det 
r&aring;der tryckfrihet h&auml;r i landet, medan ett k&ouml;rbart virus skulle 
vara f&ouml;rbjudet eftersom det inte r&aring;der informationsfrihet? &Auml;r 
inte det samma sak?</p>
<p>V&aring;r moderna trojanska h&auml;st i form av datavirus drabbas sannolikt 
av samma &ouml;de som <b>Karl Gerhards</b> revy <i>Den &ouml;k&auml;nda 
h&auml;sten fr&aring;n Troja</i>, som snabbt och effektivt f&ouml;rbj&ouml;ds 
eftersom den kritiserade nazisternas infiltration av Sverige under 1940-talet. 
O&ouml;nskad konst b&ouml;r icke framf&ouml;ras (i nationens intresse) och du 
vet inte alls b&auml;st sj&auml;lv vad du vill g&ouml;ra med din dator.<a 
href="#72"><font size="-1"><sup>72</sup></font></a></p>
<h2><a name="datainspek">Datainspektionen och Integriteten</a></h2>
<p>Den yttersta fronten mot datorbrottslighet i Sverige utg&ouml;rs av 
<i>Datainspektionen</i>. Denna myndighet skall framf&ouml;r allt kontrollera 
att statliga myndigheter och f&ouml;retag f&ouml;ljer <b>Datalagen</b>, som 
uppr&auml;ttats speciellt f&ouml;r att skydda individen mot ett 
totalit&auml;rt datasamh&auml;lle. B&aring;de Datalagen och Datainspektionen 
tillkom 1973 som en produkt av en allm&auml;n internationell debatt med 
ursprunget i San Francisco. Det var i samband med folk- och 
bostadsr&auml;kningen 1970 d&aring; samtliga uppgifter f&ouml;r f&ouml;rsta 
g&aring;ngen registrerades med hj&auml;lp av datorer som m&aring;nga 
b&ouml;rjade dra paralleller till <b>George Orwells</b> <i>1984</i> och 
v&auml;ckte en debatt om integritetsfr&aring;gorna. Man menade att 
myndigheterna till viss del samlade p&aring; sig uppgifter man inte hade 
n&aring;gon som helst nytta av, och som skulle kunna anv&auml;ndas att 
kontrollera medborgaren i minsta detalj.<a href="#73"><font 
size="-1"><sup>73</sup></font></a></p>
<p>En tongivande filosof som &auml;nnu tycks ha stort inflytande &ouml;ver 
datainspektionen &auml;r f&ouml;rre chefen <b>Jan Freese</b>. I praktiken 
verkar det som om mycket av vad Jan s&auml;ger eller skriver anammas av 
Datainspektionen utan vidare diskussion. Det g&ouml;r dock inte s&aring; 
mycket eftersom karln &auml;r ganska vettig. Han har lagt fram flera kloka 
f&ouml;rslag p&aring; nya datalagar och avsev&auml;rt f&ouml;rberett det 
svenska samh&auml;llet p&aring; informationsrevolutionen. Speciellt vettigt 
&auml;r f&ouml;rslaget om en <i>generell integritetslag</i> som skall 
g&auml;lla personregister och intr&aring;ng i privatlivet oavsett om datorer 
och elektronik &auml;r inblandade eller inte. Lagen borde enligt Freese 
reglera (citat ur Datateknik Nr 8/1995):</p>
<ul>
<li>Tilltr&auml;de till och genoms&ouml;kande av privata lokaler</li>
<li>Kroppsunders&ouml;kning, medicinska unders&ouml;kningar och psykologiska 
test</li>
<li>Skuggning / Spionage</li>
<li>Olovlig fotografering / Inspelning</li>
<li>Elektronisk avlyssning</li>
<li>Spridande av f&ouml;rtroliga uppgifter</li>
<li>Avsl&ouml;jande av annans privata f&ouml;rh&aring;llanden</li>
<li>Utnyttjande av annans namn, bild o dyl</li>
<li>Missbruk av annans ord och meddelanden</li>
</ul>
<p>Och det &auml;r v&auml;l ungef&auml;r den h&auml;r sortens registrering som 
EFF, Cypherpunkare m&nbsp;fl motarbetar. Skillnaden i cypherpunkarnas fall 
&auml;r att de menar att regimen (i USA allts&aring;) fullst&auml;ndigt 
misslyckats med att uppr&auml;tth&aring;lla individens integritet. Ja, de 
menar rent av att regimen inte kan hantera dessa m&ouml;jligheter utan att bli 
maktgalen och vilja kontrollera allt. <i>D&auml;rf&ouml;r</i> b&ouml;r 
individen skydda sig sj&auml;lv med kryptografi, anonymitetsbarri&auml;rer 
etc. Man ser h&auml;r tydligt det libertarianska arvet fr&aring;n de 
amerikanska nybyggarna som var tvungna att skydda sina hus och g&aring;rdar 
med egna vapen d&aring; r&auml;ttvisan &auml;nnu inte fungerade. Den tiden 
ligger s&aring; l&aring;ngt tillbaka i den svenska historien att den 
n&auml;stan blir fr&auml;mmande f&ouml;r oss. Vi &auml;r vana att lita 
p&aring; att myndigheterna fixar allt.</p>
<p>Att alltfler m&auml;nniskor bev&auml;pnar sig med kryptering beror till 
stor del p&aring; att den elektoniska parallellv&auml;rlden, telerymden, 
&auml;r barbarisk och ociviliserad, och att &auml;ven myndighetspersoner tycks 
handla instinktivt och nyckfullt i st&auml;llet f&ouml;r lagenligt n&auml;r de 
kommer i kontakt med datorer. Hade en integritetsskyddslag som den Freese 
f&ouml;resl&aring;r funnits tidigare hade problemet varit ur v&auml;rlden.</p>
<p><i>Men notera f&ouml;ljande</i>: datainspektionen lyder under regeringen. 
Om regeringen f&aring;r f&ouml;r sig att registrera alla olikt&auml;nkande kan 
inte datainspektionen g&ouml;ra ett smack &aring;t det, &auml;ven om det 
st&aring;r i datalagen att regeringen b&ouml;r inh&auml;mta synpunkter 
fr&aring;n datainspektionen innan den uppr&auml;ttar n&aring;got register 
p&aring; eget bev&aring;g. Datainspektionen &auml;r <i>inte p&aring; 
n&aring;got vis</i> ett skydd mot ett totalit&auml;rt kontrollsamh&auml;lle! 
Bara den som blint litar p&aring; myndigheter och regeringar skulle v&aring;ga 
luta sig tillbaka p&aring; datainspektionen.</p>
<h2><a name="hackbrott">Fr&aring;n Hackande till Databrott</a></h2>
<p>Kan d&aring; hackande leda till gr&ouml;vre brottslighet? Svaret &auml;r 
utan tvekan JA. Hackarg&auml;ngen har &auml;ven de sin dos av psykopater och 
hugade f&ouml;ljeslagare. Redan social ingenj&ouml;rskonst m&aring;ste 
betraktas som ett grovt avsteg fr&aring;n samh&auml;llets normer. Det 
<i>&auml;r</i> o&auml;rligt att lura m&auml;nniskor, och att betrakta 
m&auml;nniskan i andra &auml;nden av telefonlinjen som ett objekt snarare 
&auml;n en m&auml;nniska av k&ouml;tt och blod &auml;r skr&auml;mmande 
k&auml;nslokallt. En del phreakare som konstruerat bl&aring; l&aring;dor har 
slagit mynt av verksamheten och s&aring;lt apparaterna f&ouml;r uppemot 1500 
dollar, och det har sannerligen inga ideologiska orsaker.</p>
<p>Phreakare f&ouml;rsvarar sina brott p&aring; klassiskt vis: f&ouml;r det 
f&ouml;rsta drabbas i f&ouml;rsta hand stora f&ouml;retag. 
Kontokortssvindlerier mot privatpersoner brukar i regel t&auml;ckas upp av 
f&ouml;retagen som uppl&aring;ter korten. Samtidigt bortser man glatt 
fr&aring;n det faktum att man st&auml;ller till ett helvetes el&auml;nde 
f&ouml;r de privatpersoner som m&aring;ste bevisa f&ouml;r 
kontokortsf&ouml;retagen att de inte sj&auml;lva utnyttjat korten. 
Elitt&auml;nkandet &auml;r h&auml;r allt som oftast f&ouml;rvr&auml;ngt en 
urs&auml;kt att g&ouml;ra vad som helst. Samtidigt skall det p&aring;pekas att 
s&aring;v&auml;l kontokortsf&ouml;retag som media &ouml;verdriver de 
f&ouml;ljder som drabbar innehavarna av missbrukade kontokort. &Auml;ven 
utredare p&aring; kontokortsf&ouml;retag kan t&auml;nka och begriper i 
allm&auml;nhet att en v&auml;lutbildad tv&aring;barnspappa inte ringer 
upprepade konferenssamtal &ouml;ver halva jordklotet f&ouml;r skojs skull. 
M&aring;nga utredningar avskrivs p&aring; ett tidigt stadium.</p>
<p>F&ouml;r det andra p&aring;pekar man g&auml;rna det faktum att man inte 
<i>tj&auml;nar</i> n&aring;gonting p&aring; att hacka. Hackare har gjort sig 
k&auml;nda f&ouml;r att g&ouml;ra inbrott p&aring; telefonbolag och 
<i>enbart</i> stj&auml;la manualer. Man l&aring;ter bli pengar och maskiner, 
eftersom man bara &auml;r ute efter information. S&aring;dant s&auml;tter 
givetvis myror i huvudet p&aring; &aring;klagare. En hackare st&auml;mmer inte 
in p&aring; v&aring;r stereotypa bild av en brottsling som tillskansar sig 
andra m&auml;nniskors egendom f&ouml;r egen ekonomisk vinning. F&ouml;r en 
informationslysten hackare &auml;r det sj&auml;lva brottet <i>i sig</i> som 
utg&ouml;r vinningen, vilket kan tyckas lite egendomligt.</p>
<p>Att tillverka ett datavirus, eller att spraya graffitti p&aring; en 
cementv&auml;gg -- det tj&auml;nar man inget p&aring;. M&ouml;jligen &auml;r 
det sabotage eller vandalism, men n&aring;gon ligabrottslighet &auml;r det 
inte fr&aring;gan om. Kanske &auml;r virustillverkning rent av, likt 
graffitti, att betrakta som en o&ouml;nskad konstform; en produkt av v&aring;r 
tid d&auml;r allt konstn&auml;rligt skall vara sanktionerat och planerat och 
spontaniteten s&aring; gott som fullst&auml;ndigt utpl&aring;nats.</p>
<p>Att hacka ett n&auml;tverk handlar mer om att <i>utforska</i> systemet 
&auml;n att <i>stj&auml;la</i> systemtid. I vissa l&auml;nder, som Kanada, 
&auml;r det till&aring;tet att g&aring; in i en annan m&auml;nniskas hus, se 
sig omkring, och sedan g&aring; d&auml;rifr&aring;n, s&aring; l&auml;nge man 
inte skadar n&aring;got. Ur etisk synvinkel &auml;r det h&auml;r ett knivigt 
problem. I Holland var det fram till 1987 fullst&auml;ndigt lagligt att ta sig 
in i en dator s&aring; l&auml;nge man inte f&ouml;rst&ouml;rde eller 
&auml;ndrade n&aring;gonting.<a href="#74"><font 
size="-1"><sup>74</sup></font></a></p>
<p>F&ouml;r det tredje f&ouml;rsvarar man sina handlingar ideologiskt -- man 
beskriver d&aring; g&auml;rna samh&auml;llet som allm&auml;nt ruttet och menar 
att de riktiga bovarna &auml;r de stora f&ouml;retagen och valutahandlarna som 
med sina spekulationer manipulerar hela m&auml;nskligheten att springa deras 
&auml;renden. Parallellen till cyberpunkideologin &auml;r uppenbar. Dessa 
p&aring;st&aring;enden &auml;r utan tvekan till viss del sanna. Motpolen 
&auml;r det etablerade samh&auml;llets sk&ouml;nhet s&aring; som <b>Oscar 
Wilde</b> en g&aring;ng uttryckte den:</p>
<p><i>Det &auml;r b&auml;ttre att leva or&auml;tt &auml;n att leva utan 
r&auml;ttvisa.</i></p>
<p>Det g&aring;r allts&aring; bra att tala och teoretisera om att g&ouml;ra 
samh&auml;llet r&auml;ttvist, medan de direkta aktionerna b&ouml;r betraktas 
som olagliga i samh&auml;llets mening. Det &auml;r samma princip som 
g&auml;ller alla andra utomparlamentariska aktioner - sedan m&aring; det 
r&ouml;ra sig om hackare, tr&auml;dkramare eller plogbillar. Bryter man mot 
lagen beg&aring;r man brott. Punkt.</p>
<p>Sj&auml;lv tycker jag att det f&ouml;ljer rent logiskt att b&aring;de 
hackare och cyberpunkare som bryter mot lagen, s&aring;v&auml;l som 
tr&auml;dkramare, plogbillar eller abortmotst&aring;ndare som sl&aring;r 
s&ouml;nder abortkliniker, som ju <i>alla</i> har ideologiska sk&auml;l till 
sina handlingar, <i>skall</i> d&ouml;mas och s&auml;ttas i f&auml;ngelse 
ocks&aring;, om samh&auml;llet anser att det &auml;r n&ouml;dv&auml;ndigt. Det 
&auml;r inte samh&auml;llets uppgift att avg&ouml;ra vilka v&auml;rderingar 
som g&ouml;r en utomparlamentarisk aktion befogad eller inte. (Ur 
samh&auml;llets synvinkel.) Med anarkistiska v&auml;rderingar blir slutsatsen 
snarast att det inte borde finnas n&aring;gra lagar alls, och handlingen 
f&ouml;der ett martyrskap. Det hela &auml;r en fr&aring;ga om 
v&auml;rderingar, och i v&aring;rt samh&auml;lle av idag betraktas 
utomparlamentariska aktioner som brottsliga. Drabbar de privatpersoner &auml;r 
de uppenbart felriktade; det var v&auml;l samh&auml;llet och inte individerna 
som skulle f&ouml;r&auml;ndras?<a href="#75"><font 
size="-1"><sup>75</sup></font></a></p>
<p>Det har spekulerats om att hackare skulle kunna bilda hela underjordiska 
syndikat och samarbeta med maffian. Detta &auml;r &auml;n s&aring; l&auml;nge 
bara spekulationer. F&aring;r jag s&auml;ga n&aring;got sj&auml;lv skulle jag 
vilja p&aring;st&aring; att den generella hackarens mentalitet inte fungerar i 
organiserad brottslighet. Hackaren drar sig genast tillbaka n&auml;r han/hon 
k&auml;nner sig fysiskt hotad och skiljs fr&aring;n den skyddade tillvaron 
bakom sk&auml;rmen. Detta beror inte p&aring; att hon eller han skulle vara 
<i>feg</i> utan p&aring; att det hela bara &auml;r "p&aring; kul".</p>
<p>M&aring;nga hackare f&aring;r underliga erbjudanden som <i>"du som &auml;r 
s&aring; teknisk, skulle inte du kunna bygga en piratdekoder..."</i>, <i>"kan 
du inte.. (ditt och datt)"</i>. Faktum &auml;r, att &auml;ven om hackarna 
definitivt <i>kan</i> g&ouml;ra detta, &auml;r det ytterst s&auml;llan de 
g&ouml;r det. Hackare &auml;r n&auml;mligen antiauktorit&auml;ra och avskyr 
att kommenderas. <i>"L&auml;r dig sj&auml;lv!"</i> brukar vara det vanligaste 
svaret. Hackare vill inte ha n&aring;gon underordnad roll som tekniksnille i 
n&aring;gon brottslig organisation. Varf&ouml;r skulle han? Han kan tj&auml;na 
betydligt mer pengar p&aring; ett <i>l&aring;gavl&ouml;nat</i> datajobb 
&auml;n n&aring;gon brottslig organisation kan erbjuda, m&ouml;jligen med 
undantag av maffian och fr&auml;mmande underr&auml;ttelsetj&auml;nster. 
R&aring;d, tips och id&eacute;er st&aring;r de d&auml;remot g&auml;rna till 
tj&auml;nst med: <i>"Har du k&ouml;rt fast?"</i>, <i>"Hur gjorde du det 
d&auml;r?", "Har du hittat n&aring;got intressant?"</i>, men uppdrag av 
ekonomiska sk&auml;l och inte av vanlig uppt&auml;ckarlusta? Gl&ouml;m 
det.</p>
<p>Till och med tycker jag att vi skall vara tacksamma att det var de 
sm&aring; ettriga hackarna som uppt&auml;ckte s&auml;kerhetsbristerna i 
datorsystemen ist&auml;llet f&ouml;r <i>de stora hajarna</i>. I phreakarnas 
guld&aring;lder p&aring; 70-talet fanns det en del stora spelsyndikat som 
utnyttjade de bl&aring; l&aring;dorna som ibland tillverkades n&auml;stan 
industriellt och s&aring;ldes f&ouml;r hutl&ouml;sa priser. Om detta m&aring; 
man sedan ha vilken &aring;sikt som helst, men ingen kan f&ouml;rneka att det 
hackarna gjort har varit <i>viktigt</i> f&ouml;r industrin, &auml;ven om det 
inte alltid varit <i>bra.</i> (Annars skulle det nog inte vara s&aring; 
popul&auml;rt att prata om dem.)</p>
<p>N&auml;r Marvin i Uppsala tillverkar egna telefonkort och s&auml;ljer dem 
f&ouml;r mellan 100 och 800 kronor &auml;r det knappast att betrakta som 
industriell framst&auml;llning eller ens som verksamhet f&ouml;r egen vinning. 
Med tanke p&aring; den enkla utrustning som anv&auml;ndes och den tid som 
lades ned p&aring; konstruktion liknar det n&auml;rmast brakf&ouml;rlust. Det 
tycks d&aring; snarare vara n&aring;got ideologiskt som ligger bakom 
konstruktionen av telefonkorten. Frihet &aring;t informationen? Anarki?</p>
<p>Personligen m&aring;ste jag s&auml;ga att de "h&aring;rdvaru-virus" i form 
av en liten elektronisk mackap&auml;r som kallas <i>Big Red</i> och som 
hittats i en del amerikanska och australiensiska bankdatorer &auml;r mycket 
mer skr&auml;mmande &auml;n n&aring;gonting <i>n&aring;gon</i> hackare 
<i>n&aring;gonsin</i> &aring;stadkommit. Detta f&ouml;rem&aring;l kopierar, 
krypterar och g&ouml;mmer viktig information p&aring; en dators h&aring;rddisk 
s&aring; att den som vet hur man skall g&aring; till v&auml;ga l&auml;tt kan 
komma &aring;t den. Big Red kan mycket v&auml;l vara konstruerat av maffian 
eller n&aring;gon internationell underr&auml;ttelsetj&auml;nst. Dessa 
m&aring;ste ha monterats m&aring;lmedvetet fr&aring;n <i>insidan</i> av ett 
f&ouml;retag, till skillnad fr&aring;n hackarens utforskande som sker 
utifr&aring;n och av ren nyfikenhet.</p>
<p>Fortfarande i juli 1995 huserade en ovanligt sofistikerad datorliga i 
Sverige. De gick in i kontor och stal enbart datorer, inte sk&auml;rmar och 
tangentbord (dessa klipptes loss), utan bara datorer. P&aring; en del 
&auml;ldre modeller tog man enbart minneskretsar och h&aring;rddiskar. 
F&ouml;r att kunna arbeta ost&ouml;rt hade man klippt av televerkets 
larmkablar genom att &ouml;ppna luckor i gatan p&aring; samma man&eacute;r som 
hackarna i filmen <i>Sneakers</i>. Man kommunicerade internt via komradio, och 
polisen lyckades till och med banda tjuvarnas kommunikation. &Auml;nd&aring; 
lyckades man inte ta dem.</p>
<p>Det &auml;r ingen tvekan om varifr&aring;n dessa tjuvar kommer. En del av 
dem &auml;r definitivt hackare av n&aring;got slag, andra mer h&auml;rdade 
tekniska brottslingar. Likheten med Gibsons romanfigurer &auml;r 
sl&aring;ende: man tar bara verktyg f&ouml;r informationshantering, minnen 
&auml;r guld v&auml;rda och den tekniska skickligheten hos tjuvarna &auml;r 
fantastisk. Jag t&auml;nker inte f&ouml;r en sekund f&ouml;rneka att dessa 
tjuvar l&auml;rt sig mycket av den teknik de anv&auml;nder vid sina 
st&ouml;lder fr&aring;n olika hackartidskrifter: Rolig Teknik, Phrack, alla 
m&ouml;jliga b&ouml;cker fr&aring;n sm&aring; obskyra bokf&ouml;rlag. (Plus 
vanlig studentlitteratur, helt s&auml;kert.) Men det &auml;r faktiskt inte det 
som &auml;r problemet.</p>
<p>Problemet &auml;r <i>vi</i>. Problemet &auml;r att vi tittar p&aring; 
filmer som Sneakers, J&ouml;nssonligan, Enkelst&ouml;ten osv, d&auml;r vi 
f&aring;r chansen att mysa &aring;t bilden av den romantiske eller rolige 
brottslingen, trots att det &auml;r denna vi f&ouml;rd&ouml;mer som 
samh&auml;llets fiende och allt ont f&ouml;rtj&auml;nande avskum. 
Brottslingen, eller i det h&auml;r fallet den <i>tekniskt avancerade 
brottslingen</i>, beh&ouml;ver vi f&ouml;r att veta att det fortfarande 
g&aring;r att g&aring; runt alla elektroniska s&auml;kerhetssystem. F&ouml;r 
kan vi inte komma undan den tekniska bevakningen, ja d&aring; <i>kan</i> vi 
inte vara ohederliga, och d&aring; &auml;r det inte l&auml;ngre n&aring;got 
fritt val att vara hederlig. Det finns ingen antikarri&auml;r som vi kan se 
ned p&aring; i v&aring;r str&auml;van att st&auml;ndigt dundra upp i den 
sociala hierarkin. Det finns ingen heder som vi kan bevara, f&ouml;r om ingen 
n&aring;gonsin &auml;r ohederlig vet man inte vad det inneb&auml;r att vara 
hederlig. Brottsligheten finns som en motor som driver oss att vara 
sk&ouml;tsamma, varnar oss om vi kommer i n&auml;rheten av kanten, och 
f&aring;r oss att k&auml;nna oss n&ouml;ja med v&aring;ra lyckade liv. Vi 
springer ju trots allt inte omkring och klipper av larmkablar och snor datorer 
om n&auml;tterna, eller hur? Vi jobbar ju p&aring; dagarna och <i>sover</i> 
p&aring; n&auml;tterna. Var natt beh&ouml;ver sin dag. Var samh&auml;lles 
ljusa laglydiga sida beh&ouml;ver sin ljusskygga underjordiska 
r&ouml;relse.</p>
<p>Vi ger v&aring;ra genier tv&aring; karri&auml;rer. Antingen skall de genom 
en nio&aring;rig skola, ett tre&aring;rigt gymnasium och en 
h&ouml;gskolekarri&auml;r f&ouml;r att kunna bli civilingenj&ouml;rer och 
st&auml;ndigt forts&auml;tta sina karri&auml;rer upp&aring;t eller &aring;t 
sidan i jakten p&aring; <i>mer</i> status, <i>mer</i> pengar, och <i>mer</i> 
sp&auml;nnande arbetsuppgifter. (T&auml;nk, en dag kan man ju bli chef... Jag 
m&aring;ste l&auml;sa lite ekonomi ocks&aring;... Umg&aring;s i r&auml;tt 
kretsar, dryfta r&auml;tt &aring;sikter...)</p>
<p>Men om man inte tycker om skolan? Om den hiskeligt l&aring;nga utbildningen 
tr&aring;kar ut dig, men ditt intresse fortfarande gl&ouml;der f&ouml;r 
elektroniska mackap&auml;rer och datorer? Inget problem. Samh&auml;llet har 
n&aring;got f&ouml;r dig ocks&aring;: <i>tv&aring;&aring;rigt</i> gymnasium, 
<i>ingen</i> status, <i>inga</i> pengar, och <i>inga</i> sp&auml;nnande 
arbetsuppgifter som PLEX-programmering eller styrsystemskonstruktion. Du 
f&aring;r aldrig g&aring; i de r&auml;tta skolorna, l&auml;ra k&auml;nna 
r&auml;tt m&auml;nniskor eller l&auml;sa de r&auml;tta b&ouml;ckerna. Du 
f&aring;r inte det r&auml;tta sociala arvet. <i>Detta trots att du kanske i 
sj&auml;lva verket &auml;r h&auml;ndig och l&auml;ttl&auml;rd och passar 
b&auml;ttre p&aring; Ericssons utvecklingsavdelning &auml;n n&aring;gon 
annan!</i> Anst&auml;llningsf&ouml;rfarandet p&aring; 
h&ouml;gteknologif&ouml;retagen &auml;r smakfullt anpassat att f&ouml;rpassa 
personer med tv&aring;&aring;rig utbildning ner i kryptan igen.</p>
<p>&Aring;terst&aring;r: antikarri&auml;r. Utnyttja dina kunskaper till att 
bryta ned samh&auml;llets s&auml;kerhetssystem s&aring; att de stackars 
medborgarna ser att det inte &auml;r bombs&auml;kert. Ge dem n&aring;got att 
k&auml;mpa och leva f&ouml;r. Ge dem ett yttre hot s&aring; att de slipper 
v&auml;nda blicken in&aring;t. Var lagl&ouml;s f&ouml;r att s&auml;tta ramarna 
f&ouml;r de laglydiga. Tro inte att brott inte l&ouml;nar sig -- det g&ouml;r 
de ibland. Bara n&aring;gra stycken d&aring; och d&aring; &aring;ker fast 
s&aring; att de goda m&auml;nnsikorna f&aring;r n&aring;got ont att 
bespotta.</p>
<p>K&auml;ra l&auml;sare -- era brottslingar &auml;r de dj&auml;vlar ni 
speglar er i f&ouml;r att se &auml;ngeln inom er sj&auml;lva. Ta mig fan om de 
&auml;r ett dugg s&auml;mre &auml;n er!<a href="#76"><font 
size="-1"><sup>76</sup></font></a></p>
<h2><a name="storsak">Det Stora F&ouml;retagets S&auml;kerhetsstyrkor</a></h2>
<p>Ett av de mest otrevliga databrott jag har h&ouml;rt talas om begicks (och 
beg&aring;s kanske fortfarande) av <b>Telia</b>. I april 1995 avsl&ouml;jade 
den elektroniska tidningen Z central, en underavdelning till Z-mag@zine att 
Telia hade en egen enhet f&ouml;r n&auml;t&ouml;vervakning som systematiskt 
samlade in information om abonnenter som de misst&auml;nkte vara phreakare 
eller hackare. Genom att anv&auml;nda telefonv&auml;xlarnas datorer kunde man 
l&auml;tt katalogisera vilka som ringde vilka samtal och vart. Det verkar rent 
av som om Telia systematiskt sp&aring;rade och iakttog vissa hackare, 
n&aring;got som egentligen bara Polisen har r&auml;tt att g&ouml;ra. De 
f&ouml;rde sedan dessa uppgifter vidare till andra f&ouml;retag som de 
misst&auml;nkte blev utnyttjade av dessa hackare.</p>
<p>Detta &auml;r f&ouml;rbjudet enligt 4:e paragrafen i datalagen som 
inneb&auml;r att man inte f&aring;r registrera uppgifter om brottsmisstankar 
mm utan datainspektionens tillst&aring;nd. S&aring;dana tillst&aring;nd ges i 
princip aldrig -- detta f&ouml;r att undvika totalit&auml;ra 
samh&auml;llsmaskinerier.</p>
<p>Det skall till&auml;ggas att denna debatt om Telias trafikavl&auml;sningar 
inte &auml;r n&aring;gon nyhet. Redan 1981 skaffade man sig en elektronisk 
trafikavl&auml;sare med namnet <b>TAL-T M80</b> som kunde registrera all 
trafik p&aring; en viss linje, varefter informationen s&auml;ndes till en 
central dator d&auml;r den lagrades. Sedan dess har Telia inf&ouml;rt denna 
&ouml;vervakning p&aring; s&aring; gott som varenda telefon i hela Sverige, 
eftersom funktionen f&ouml;r trafik&ouml;vervakning finns inbyggd i varje 
AXE-v&auml;xel. I sj&auml;lva verket registreras allt n&aring;gon g&ouml;r 
p&aring; sin telefon av AXE-v&auml;xeln. Om du lyfter luren, trycker <i>en</i> 
siffra och l&auml;gger p&aring; igen, registreras detta med klockslag och 
tryckt siffra i en dator. Telia kan sedan ta fram en komplett lista p&aring; 
alla telefonsamtal och icke-telefonsamtal som gjorts - allt som h&auml;nt 
p&aring; linjen. Uppgifterna skall enligt Telia anv&auml;ndas f&ouml;r 
utv&auml;rdering och f&ouml;rb&auml;ttring av befintliga system, f&ouml;r att 
l&ouml;sa tvister med abonnenter osv. Uppgifterna om lyckade uppkopplingar 
lagras p&aring; CD-skivor i all evighet.<a href="#77"><font 
size="-1"><sup>77</sup></font></a></p>
<p>Att Telia inte kan l&aring;ta bli att registrera och analysera sin 
verksamhet f&ouml;rst&aring;r var och en som jobbat inom ett st&ouml;rre 
f&ouml;retag. Men att f&ouml;ra uppgifter om detta vidare &auml;r 
f&ouml;rbjudet enligt s&aring;v&auml;l tele- som datalagen. Telia hade i och 
f&ouml;r sig gott upps&aring;t i att "hj&auml;lpa" de drabbade f&ouml;retagen, 
men det urs&auml;ktar inte att man g&ouml;r n&aring;got s&aring;dant h&auml;r. 
Jag har &auml;ven sett indikationer p&aring; att Telia anv&auml;nder sina 
datalistor till b&aring;de det ena och det andra inom bolaget. N&auml;r de 
sj&auml;lva drabbas av hackare av n&aring;got slag utnyttjas informationen 
h&auml;nsynsl&ouml;st av Telias s&auml;kerhetsavdelningar f&ouml;r att pressa 
hackare p&aring; uppgifter om hur intr&aring;ngen beg&aring;tts. (Telias egna 
datorer lider i m&aring;nga fall av underm&aring;lig s&auml;kerhet.<a 
href="#78"><font size="-1"><sup>78</sup></font></a>) Detta trots att dessa 
uppgifter inte ens f&aring;r l&auml;mnas ut till Polisen...</p>
<p>F&ouml;r att g&ouml;ra bek&auml;mpandet av telebrottslighet &auml;n mer 
effektivt har man b&ouml;rjat unders&ouml;ka m&ouml;jligheterna att konstruera 
ett sk <i>expertsystem</i>, en artificiellt intelligent agent som skall 
analysera de databand d&auml;r alla svenska telefonsamtal registreras i jakten 
p&aring; <i>beteendem&ouml;nster</i> som verkar suspekta; exempelvis personer 
som ringer m&aring;nga och l&aring;nga samtal utan mellanrum, ringer 
m&aring;nga 020-nummer osv osv, s&aring; att man kan bygga upp en databas med 
"misst&auml;nkta" abbonenter. Man f&aring;r hoppas att Telia i s&aring; fall 
inte t&auml;nker anv&auml;nda systemet eftersom detta inneb&auml;r 
fullst&auml;ndigt olaglig hantering av dataregister. Men vad g&ouml;r man inte 
f&ouml;r att uppr&auml;tth&aring;lla s&auml;kerheten...</p>
<p>Telia f&aring;r st&aring; som exempel p&aring; hur storf&ouml;retagen ser 
p&aring; databrott. Av de angrepp som sker mot Telias tekniska 
anl&auml;ggningar utg&ouml;rs 87% av st&ouml;ld och skadeg&ouml;relse, medan 
manipulation av tekniska system och intr&aring;ng utg&ouml;r drygt 10%. I den 
sistn&auml;mnda kategorin ing&aring;r phreakare och hackare, men &auml;ven en 
stor del andra som inte har n&aring;got som helst med denna underjordiska 
r&ouml;relse att g&ouml;ra. (<i>Men</i>, eftersom hackarna har en gemensam 
kultur och etik &auml;r de s&aring;klart alltid l&auml;ttast att s&auml;tta 
fingret p&aring; och f&ouml;rd&ouml;ma.)</p>
<p>Telia &auml;r dessutom ett f&ouml;retag som lider av en n&auml;rmast 
paranoid r&auml;dsla f&ouml;r att n&aring;gon skall f&ouml;rst&aring; sig 
p&aring; deras system. Det g&ouml;r alla telebolag. Eftersom det tekniska 
skyddet p&aring; Telias v&auml;xlar inte &auml;r tillr&auml;ckligt lutar man 
sig tillbaka p&aring; ett <i>psykologiskt skydd</i>, som helt enkelt 
inneb&auml;r att man h&aring;ller inne med information s&aring; att en 
t&auml;nkt angripare inte kan veta n&aring;got om hur systemen fungerar. 
P&aring; samma s&auml;tt skyddar man sin egen organisation, sina egna interna 
telefonnummer etc. Till och med inom organisationen skyddar man sig. Man ser 
noga till att inte sprida on&ouml;digt mycket kunskap bland operat&ouml;rer 
som inte beh&ouml;ver den f&ouml;r att sk&ouml;ta sitt arbete. N&aring;gon 
helhetssyn p&aring; systemen finns inte annat &auml;n hos chefer och mycket 
h&ouml;gt uppsatta ingenj&ouml;rer och systemutvecklare. Enda v&auml;gen dit 
&auml;r via internutbildning. Kunskap om Telias system skall allts&aring; bara 
finnas p&aring; insidan av organisationen, ingen utanf&ouml;r Telia skall 
f&aring; veta n&aring;got om hur kopplingarna verkligen fungerar. <i>Bort med 
tassarna</i>, till skillnad fr&aring;n "hands-on" allts&aring;. Du skall bara 
anv&auml;nda systemet. F&ouml;rs&ouml;k inte ta reda p&aring; hur det 
fungerar, inte ens om du &auml;r intresserad. Granska inte, rota inte bland 
kablarna, bara <i>ring</i>, <i>betala</i> och <i>var n&ouml;jd!</i></p>
<p>Den direkta orsaken till att Telia skaffat sig en egen 
s&auml;kerhetsorganisation &auml;r att Polisen varken har tid eller r&aring;d 
att reda ut Telias problem. (Som jag n&auml;mnde tidigare rotar man 
og&auml;rna i bedr&auml;gerier f&ouml;r mindre &auml;n 50.000 kr.) Telia har 
sj&auml;lva uppgett att bolaget har behov av c:a 30 s&auml;kerhetschefer plus 
ett 10-tal specialister inom omr&aring;dena fysiskt s&auml;kerhet, 
systemteknisk s&auml;kerhet, ADB-s&auml;kerhet, sekretess och 
informationsskydd. Den sistn&auml;mnda kategorin &auml;r den som skall se till 
att bland andra jag inte f&aring;r veta det som stod i f&ouml;reg&aring;ende 
mening. (Dessa siffror h&auml;rh&ouml;r sig dock fr&aring;n tiden d&aring; 
Telia fortfarande hette Televerket och d&auml;rmed var tvungna att l&auml;mna 
ut uppgifter till allm&auml;nheten tack vare offentlighetsprincipen.) 
F&ouml;rmodligen har cheferna f&ouml;r informationsskydd numera en v&auml;l 
strukturerad organisation som ser till att information som betraktas som 
farlig inte l&auml;mnar f&ouml;retaget eller hamnar i offentliga arkiv.</p>
<p>En annan sak som man skall ha fullst&auml;ndigt klart f&ouml;r sig &auml;r 
att storf&ouml;retag som Telia inte har r&aring;d med moral. N&auml;r man 
v&auml;l har kartlagt de bedr&auml;gerier som drabbar f&ouml;retaget 
m&aring;ste man f&ouml;rst avg&ouml;ra om det l&ouml;nar sig att jaga 
bedragare och f&ouml;rb&auml;ttra s&auml;kerhetsrutinerna innan man verkligen 
g&ouml;r det. Om man f&ouml;rlorar kunder p&aring; att f&ouml;rb&auml;ttra 
s&auml;kerheten s&aring; att rutinerna blir f&ouml;r kr&aring;ngliga f&ouml;r 
de legitima anv&auml;ndarna, l&aring;ter man hellre hackarna h&aring;llas. 
Detta har f&aring;tt en del hackare att h&ouml;ja p&aring; &ouml;gonbrynen och 
undra om telef&ouml;retagen &auml;r sn&auml;lla, dumma eller bara korkade. I 
sj&auml;lva verket t&auml;nker de bara p&aring; pengar. Det &auml;r 
d&auml;rf&ouml;r det fortfarande &auml;r s&aring; l&auml;tt att ringa p&aring; 
falska kontokortsnummer -- det kostar helt enkelt f&ouml;r mycket att 
&aring;tg&auml;rda problemet.</p>
<p>L&aring;t mig nu dra en liten parallell. N&auml;r jag pratade om cyberpunk 
n&auml;mnde jag att William Gibson med flera skildrar en framtid d&auml;r all 
ekonomi och utveckling sk&ouml;ts av storf&ouml;retag med benh&aring;rd 
hierarkisk organisation och en vanvettigt h&ouml;g arbetsmoral. I 
utvecklingslaboratorierna spottas nya tekniska innovationer fram av 
uttr&aring;kade ingenj&ouml;rer med ett finger konstant p&aring; 
snabbspolningsknappen. Allt i dessa f&ouml;retags organisation syftar till att 
f&aring; alla m&auml;nniskor som ing&aring;r i hierarkin att k&auml;nna sig 
s&aring; viktiga som m&ouml;jligt, s&aring; att de jobbar s&aring; effektivt 
som m&ouml;jligt och tvingar de som finns under dem att jobba &auml;n 
h&aring;rdare. Resultatet blir en fruktansv&auml;rt effektiv, men samtidigt 
vanvettigt psykopatisk organisation som kan driva samh&auml;llsutvecklingen 
&ouml;ver vilka gr&auml;nser som helst.</p>
<p>De hackare som tvingats till Telias regionskontor som informat&ouml;rer har 
med skr&auml;ckblandad f&ouml;rtjusning beskrivit den rigor&ouml;sa 
s&auml;kerheten. De har passerat flera d&ouml;rrar, alla med blinkande 
lysdioder och med krav passerkort f&ouml;r att hindra fel m&auml;nniska att 
vara p&aring; fel plats vid fel tillf&auml;lle. L&auml;ngst upp i byggnaden 
sitter de h&ouml;gsta cheferna, bakom sammanlagt kanske fem d&ouml;rrar som 
alla fordrar passerkoder. Hierarkierna fordrar att kontorsrummen blir allt 
st&ouml;rre ju h&ouml;gre upp man kommer. P&aring; &ouml;versta v&aring;ningen 
&auml;r de rej&auml;lt vr&auml;kiga. Det &auml;r hit upp alla i huset 
str&auml;var att komma. De som finns p&aring; nedersta v&aring;ningen i detta 
babels torn kan inte ens komma igenom h&auml;lften av d&ouml;rrarna till 
&ouml;versta v&aring;ningen. P&aring; det viset uppr&auml;tth&aring;lls viljan 
att st&auml;ndigt kl&auml;ttra upp&aring;t mot toppen.</p>
<p>Hit kallas hackaren. Mannen p&aring; andra sidan bordet &auml;r inte elak. 
Han &auml;r inte om&auml;nsklig, psykopatisk eller enbart grym. Han &auml;r 
nitiskt. Han tror p&aring; de tio v&aring;ningar betong som hackaren just 
slussats upp igenom. Han har i hela sitt liv, &auml;nda sedan han kom ut 
fr&aring;n universitetet, varit en del av denna hierarki. Eftersom han &auml;r 
chef har han varit bland dem som visat st&ouml;rst lojalitet, trohet mot 
bolaget och hela det samh&auml;llssystem det &auml;r en produkt av. Han kan 
inte f&ouml;r sitt liv f&ouml;rest&auml;lla sig att n&aring;got av detta 
skulle kunna bygga p&aring; ett felaktigt antagande. Att det skulle vara 
n&aring;got fel p&aring; det marknadsekonomiska system vari han sj&auml;lv 
bara &auml;r ett litet, litet kugghjul. N&aring;gonstans inom sig 
uppr&auml;tth&aring;ller han en liten illusion om frihet och oberoende som han 
v&aring;rdar &ouml;mt.</p>
<p>Han har all respekt f&ouml;r hackaren. 20-&aring;ringen p&aring; andra 
sidan bordet lyckades ju ta sig igenom allt han byggt upp. Och han gjorde det 
inte med v&aring;ld -- han gjorde det med sin intelligens. Han manipulerade 
Telias datorer. Han t&auml;nke ett steg l&auml;ngre &auml;n Telias egen 
s&auml;kerhetspersonal. Chefen &auml;r imponerad. Men samtidigt vet han, med 
grund i sina v&auml;rderingar av det vackra samh&auml;lle d&auml;r han kan 
leva i en fl&aring;dig enplansvilla med hemmafru, tv&aring; barn och tv&aring; 
bilar, att den d&auml;r grabben har fel. Grabben &auml;r en brottsling och 
skall behandlas som en brottsling. Han vet att han har att g&ouml;ra med en 
farlig person. Hackarmyten om den kallblodiga, anarkistiska antagonisten har 
han svalt med hull och h&aring;r. Det &auml;r <i>han</i>, 
s&auml;kerhetschefen, som har r&auml;tt. Betongen, skrivbordet, villan, 
marknaden, skolan... Allt detta har han i ryggen. Det &auml;r klart att han 
har r&auml;tt. Hur skulle saker och ting annars fungera?</p>
<p>Givetvis m&aring;ste han f&aring; veta hur det gick till. Eftersom han vet 
att han har r&auml;tt kan han ta till alla medel som st&aring;r till buds. I 
betongsalarna i G&ouml;teborg, Farsta och Kalmar st&aring;r hans trogna 
tj&auml;nare -- <b>IBM 3081 D, AS/9000, Sperry 1100/92</b> - datorer som lyder 
hans minsta vink. Redan innan hackaren kallades till kontoret l&auml;t han dra 
ut listor p&aring; alla de samtal denne gjort under det senaste 
halv&aring;ret. Exakt, med tidsangivelser p&aring; sekunder. <i>S&aring; han 
ringde sin flickv&auml;n mitt i natten direkt efter ett tv&aring;timmars 
samtal p&aring; ett 020-nummer i USA? Varf&ouml;r d&aring;? &Auml;r hon 
ocks&aring; inblandad?</i> Det kommer att bli ett l&aring;ngt 
f&ouml;rh&ouml;r. Hackaren p&aring; andra sidan bordet vet inte att listan som 
Telias s&auml;kerhetschef snart skall sticka under n&auml;san p&aring; honom 
&auml;r fullst&auml;ndigt v&auml;rdel&ouml;s ur juridisk synvinkel. Ingenting 
&auml;r bevittnat eller undertecknat; bara 5 samtal har sp&aring;rats. Dessa 5 
samtal utg&ouml;r den enda bindande bevisningen.</p>
<p>Hackaren med sin tr&aring;kiga medelklassbakgrund tittar rakt &ouml;ver 
bordet och in i den imponerade chefens &ouml;gon. Han sk&aring;dar Gibsons 
psykopatiska Tessier-Ashpool koncern i vit&ouml;gat. Han ser det enorma 
f&ouml;retagets pulserande hj&auml;rna sitta d&auml;r i Lacoste-tr&ouml;ja och 
vit skjorta. Fr&aring;gan &auml;r om han f&ouml;rst&aring;r det.</p>
<h2><a name="bbsen">BBS:en som F&ouml;rsvann</a></h2>
<p>Vi t&auml;nker oss att en grupp cyberpunkare i en n&auml;ra framtid 
s&auml;tter upp en BBS med namnet <i>Pheliks</i> f&ouml;r 
informationsspridning p&aring; en st&ouml;rre persondator med ett flertal 
ing&aring;ende telefonlinjer. P&aring; denna BBS finns piratkopierad 
programvara, narkotikarecept, anarkistiska elektroniska pamfletter, 
ing&aring;ende beskrivningar av Telias AXE-v&auml;xlar, dokumentation p&aring; 
smarta kreditkort och lite annat sm&aring;tt och gott. Programvaruindustrin 
med Microsoft i spetsen &auml;r f&ouml;rbannade. Kreditinstituten med Visa och 
Eurocard &auml;r f&ouml;rbannade. Polisen som vill uppr&auml;tth&aring;lla 
ordningen ser att detta bryter mot lagen och m&aring;ste g&ouml;ra 
n&aring;got.</p>
<p>Cyberpunkarna &auml;r dessv&auml;rre medvetna om polisens och 
myndigheternas t&auml;nkbara mot&aring;tg&auml;rder och har d&auml;rf&ouml;r 
vidtagit kontra&aring;tg&auml;rder. N&auml;r myndigheter ringer upp BBS:en 
m&ouml;ts de av meddelandet:</p>
<blockquote>
<p><b>Pheliks BBS &ouml;ppen dygnet runt p&aring; 28.800 bps.</b></p>
<p><b>OBSERVERA: Pheliks BBS &auml;r &ouml;ppen f&ouml;r amat&ouml;rer. 
Poliser, journalister, forskare och andra myndighetspersoner, s&aring;v&auml;l 
som f&ouml;retagare eller f&ouml;retr&auml;dare f&ouml;r id&eacute;ella 
organisationer som ringer i tj&auml;nsten &auml;r INTE V&Auml;LKOMMNA. Om du 
tillh&ouml;r n&aring;gon av dessa kategorier ber vi dig v&auml;nligt men 
best&auml;mt att omedelbart avsluta f&ouml;rbindelsen med Pheliks BBS. Tryck 
ENTER f&ouml;r att bekr&auml;fta att du inte tillh&ouml;r n&aring;gon av 
ovanst&aring;ende kategorier. Tryck +++ath0 f&ouml;r att avsluta 
f&ouml;rbindelsen.</b></p>
</blockquote>
<p>Genom detta meddelande aktiveras 21 paragrafen i datalagen med resultat att 
den som inte f&ouml;ljer uppmaningen g&ouml;r sig skyldig till databrott. 
P&aring; detta vis om&ouml;jligg&ouml;rs varje form av elektronisk 
husrannsakan och BBS:en hotas inte av myndigheter eller forskningsinstitut som 
m&aring;ste h&aring;lla sig inom lagens r&aring;m&auml;rken.</p>
<p><i>Journalisterna</i> skulle i ett s&aring;dant fall kunna &aring;beropa 
sin morliska r&auml;tt att som tredje statsmakt bryta mot datalagen i 
allm&auml;nhetens intresse. Mjukvaruf&ouml;retagen i form av Business Software 
Alliance skulle dessutom med h&ouml;gsta sannolikhet ge h&ouml;ga fan i 
datalagen och trots detta meddelande g&aring; vidare. Efter ett 
avsl&ouml;jande i tidningar eller upprepade anonyma tips (l&auml;s: lobbying) 
indirekt fr&aring;n BSA, kombinerat med n&aring;gon slags spaningsresultat som 
skulle kunna tolkas som att det &auml;ven fanns t&nbsp;ex narkotika i den 
lokal BBS:en finns, skulle polisen trots allt kunna sl&aring; till mot denna 
BBS.</p>
<p>Cyberpunkarna har dock f&ouml;rutsett &auml;ven detta scenario. N&auml;r 
polisen kommer tillbaka till polisstationen med datorn m&auml;rker de att den 
del av h&aring;rddisken som inneh&aring;ller BBS-informationen krypterats med 
programmet <i>Securedrive</i>. Detta program anv&auml;nder 128-bitars 
DES-kryptering som &auml;r k&auml;nd f&ouml;r att vara okn&auml;ckbar. Att 
kryptera sin h&aring;rddisk &auml;r inte f&ouml;rbjudet - f&ouml;retagare 
g&ouml;r det ocks&aring; f&ouml;r att skydda hemlig information mot 
st&ouml;ld, och till skillnad fr&aring;n vanliga l&aring;s kan DES inte 
forceras med v&aring;ld. I samma &ouml;gonblick som polisen st&auml;ngde av 
datorn blev den allts&aring; i praktiken v&auml;rdel&ouml;s som bevismaterial. 
Av utredningstekniska sk&auml;l kan polisen i och f&ouml;r sig beh&aring;lla 
datorn det n&auml;rmaste &aring;rhundradet och p&aring; s&aring; vis hejda att 
den misst&auml;nkta verksamheten forts&auml;tter.</p>
<p>Datorer &auml;r dessv&auml;rre inte s&aring; dyra. Redan innan utredningen 
har startat p&aring; allvar har de v&auml;lorganiserade cyberpunkarna 
h&auml;mtat en ny dator och &aring;terst&auml;llt hela BBS:en med hj&auml;lp 
av de magnetband som f&ouml;rvarades p&aring; ett helt annat st&auml;lle 
&auml;n datorn. Samma metod anv&auml;nds av f&ouml;retagen f&ouml;r att skydda 
v&auml;rdefull information fr&aring;n brand, st&ouml;ld eller 
maskinhaveri.</p>
<p>Polisen kan d&aring;, om det anses finnas sk&auml;l, installera 
&ouml;vervakningsutrustning och avlyssna datatrafiken till och fr&aring;n 
BBS:en, videofilma cyberpunkarna medan de sl&aring;r in passerkoderna osv, 
s&aring; att de sedan kan g&ouml;ra ett lyckat tillslag. Men detta &auml;r 
dyrt och det skall mycket till f&ouml;r s&aring;dana &aring;tg&auml;rder. Det 
&auml;r ocks&aring; troligt att mjukvaruf&ouml;retagen vidtar 
utomparlamentariska &aring;tg&auml;rder. Kanske hyr de in en samurajhackare 
som likt datorcowboyen Case i Gibsons romaner p&aring; f&ouml;retagens uppdrag 
g&aring;r in i BBS:en via telen&auml;tet och f&ouml;rst&ouml;r den. Kanske 
lyckas n&aring;got f&ouml;retag &ouml;vertyga Telia om att st&auml;nga av 
telefonlinjerna till BBS:en. P&aring; det viset kan det etablerade 
samh&auml;llet f&ouml;rsvara sig mot cyberpunkarna och uppr&auml;tth&aring;lla 
de ideal som hotats.</p>
<p>Det verkliga faran b&ouml;rjar n&auml;r alltf&ouml;r m&aring;nga 
s&aring;dana cyberpunkgrupper uppst&aring;r, n&auml;r de g&ouml;mmer sig 
f&ouml;r myndigheterna och f&ouml;retagen eller bildar en bred organiserad bas 
i hela landet. Det v&auml;rsta som kan h&auml;nda &auml;r om BBS:en flyttar 
till ok&auml;nd adress p&aring; Internet, eventuellt i Taiwan eller Chile. Har 
man r&aring;d med datorhyran p&aring; andra sidan jordklotet (vilket 
f&ouml;rmodligen &auml;r billigare &auml;n att ha en egen dator) &auml;r det 
inga problem att uppr&auml;tth&aring;lla en s&aring;dan verksamhet fr&aring;n 
Sverige. Det &auml;r d&aring; cyberpunkarna kan g&aring; fr&aring;n 
informationssyndikat till bred, underjordisk politisk r&ouml;relse. Och det 
&auml;r det verkliga hotet mot det etablerade samh&auml;llet. Om det &auml;r 
n&aring;got hot mot samh&auml;llet i bred historisk mening &auml;r mera 
tveksamt. Jag skall &aring;terkomma till detta.<a href="#79"><font 
size="-1"><sup>79</sup></font></a></p>
<a name="ai"></a>
<hr>
<h1><a name="artificiell">ARTIFICIELL INTELLIGENS</a></h1>
<p>Resonemang kring artificell intelligens (h&auml;danefter kort: AI) &auml;r 
allm&auml;nt &aring;terkommande i m&aring;nga sammanhang, inte minst i alla de 
&auml;mnen jag tar upp i den h&auml;r boken. D&auml;rf&ouml;r har jag 
l&aring;tit AI f&aring; ett eget kapitel.</p>
<p>AI &auml;r en tv&auml;rvetenskap; den gr&auml;nsar till elektronik, 
datalogi, psykologi, sociologi, filosofi, religion, medicin och matematik. 
Detta &auml;r absolut ingen &ouml;verdrift. Skapandet av AI inneb&auml;r att 
man f&ouml;rst m&aring;ste f&ouml;rst&aring; hur "vanlig" intelligens 
fungerar, vilket &auml;r sv&aring;rare &auml;n det l&aring;ter -- det enda 
f&ouml;rem&aring;l man med s&auml;kerhet vet &auml;r intelligent &auml;r ju 
den m&auml;nskliga hj&auml;rnan. AI handlar allts&aring; ytterst om att 
studera de humanistiska vetenskaperna f&ouml;r att bygga de naturvetenskapliga 
modellerna. V&aring;r intelligens har visat sig ha tydliga kopplingar till 
v&aring;rt s&auml;tt att uppfatta v&auml;rlden, vad vi med ett fint ord kallar 
<i>perception</i>.</p>
<p>Att forska i AI &auml;r h&ouml;gsta mode p&aring; h&ouml;gskolorna, och det 
&auml;r inte helt utan anledning. F&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen i 
v&auml;rldshistorien finns det n&auml;mligen <i>pengar</i> att tj&auml;na 
p&aring; AI. F&ouml;retagen som administrerar och kommunicerar allt mer och 
mer via elektroniska l&auml;nkar &auml;r i behov av dataprogram som kan 
g&ouml;ra rutinjobb, som att sortera elektronisk post och underh&aring;lla 
lagren. Sk intelligenta <i>agenter</i> marknadsf&ouml;rs, avpassade f&ouml;r 
olika elektroniska rutinjobb. Lite cyniskt skulle man kunna s&auml;ga att 
f&ouml;retagen f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen kan ers&auml;tta 
t&auml;nkande m&auml;nniskor med maskiner p&aring; omr&aring;den man aldrig 
trodde skulle kunna mekaniseras. (Jag skall dock p&aring;peka att det knappast 
kan kallas <i>mekanisering</i>, eftersom riktigt intelligenta program 
verkligen <i>t&auml;nker</i>, inte bara handlar enligt en upps&auml;ttning 
regler.)</p>
<p>Det finns en rad filosofier och inriktningar inom AI. Till de fr&auml;msta 
h&ouml;r idag: <i>expertsystem</i> (stora databaser med specifik kunskap), 
<i>genetiska algoritmer</i> (simulerad evolution av t&nbsp;ex matematiska 
formler f&ouml;r att passa ett visst &auml;ndam&aring;l) och 
<i>neuronn&auml;t</i> (efterapning av hj&auml;rnans organisation i 
sj&auml;lvst&auml;ndiga och parallellt arbetande nervceller).</p>
<p>I takt med att informationsdatabaser i stil med de som finns p&aring; 
Internet v&auml;xer fram kan agenter jobba direkt med informationen utan att 
beh&ouml;va f&ouml;rst&aring; sig p&aring; m&auml;nniskor. Varf&ouml;r 
s&auml;tta en m&auml;nniska p&aring; att g&ouml;ra research n&auml;r du lika 
g&auml;rna kan l&aring;ta en agent g&ouml;ra det b&aring;de billigare och 
snabbare? (Den som n&aring;gonsin s&ouml;kt information p&aring; Internet 
inser sj&auml;lv hur anv&auml;ndbart ett lite mer intelligent s&ouml;kverktyg 
skulle kunna vara.)</p>
<p>Det forskas dessutom p&aring; <i>artificiellt liv</i>, som verkligen 
&auml;r levande organismer som lever och fortplantar sig i datasystem. 
Datavirus &auml;r en form av artificiellt liv, om &auml;n ganska osofistikerat 
och ofta destruktivt. Artificiellt liv har &auml;nnu inte r&ouml;nt 
n&aring;gra st&ouml;rre framg&aring;ngar. (Om man inte skall kalla datavirus 
och alla de f&ouml;retag och konsulter som jobbar med att bek&auml;mpa 
datavirus f&ouml;r en framg&aring;ng - det har bevisligen h&ouml;jt BNP.)</p>
<p>Forskningen kring artificiellt liv b&ouml;rjade med ett program av <b>John 
Conway</b> som var en sorts blandning mellan dataspel och ber&auml;knad 
simulation och kallades <i>Life</i>. Hackaren <b>Bill Gosper</b> p&aring; MIT 
blev i det n&auml;rmaste besatt av denna simulation. Senare 
f&ouml;rb&auml;ttrades det och kallades ist&auml;llet <i>Core Wars</i> och 
innebar att m&aring;nga sm&aring; dataprogramm skulle expandera och 
sl&aring;ss om systemminnet (eng: core) och bara de starkaste skulle 
&ouml;verleva. Programmen uts&auml;tts f&ouml;r flera milj&ouml;faktorer som 
p&aring;minner om de krav som st&auml;lls p&aring; verkligt liv: ensamma eller 
tr&aring;ngbodda individer d&ouml;r, program uts&auml;tts f&ouml;r 
mutationsrisker, systemresurserna varierar med tiden (dygnsrytm), alltf&ouml;r 
gamla organismer d&ouml;r osv.</p>
<p>Speciellt framg&aring;ngsrik med artificiellt liv har <b>Tom Ray</b> varit 
med programmet <i>Tierra</i>. Hans artificiella liv har genom simulerad 
darwinistisk evolution lyckats utveckla programl&ouml;sningar f&ouml;r vissa 
specifika problem som varit b&auml;ttre &auml;n de som n&aring;gon 
m&auml;nniska kunnat &aring;stadkomma.</p>
<p>Jag har redan n&auml;mnt att hackare respekterar artificiell intelligens 
p&aring; ett helt annat s&auml;tt &auml;n m&auml;nniskor i allm&auml;nhet. En 
person som vuxit upp med st&auml;ndig n&auml;rhet till datorer ser inte 
n&aring;gra hot i att maskiner kan t&auml;nka. Han ser bespottandet av 
artificiell intelligens som en sorts rasism riktad mot en viss livsform. Om du 
sj&auml;lv &auml;r kritisk mot artificiell intelligens, och s&auml;ger att 
<i>det kan aldrig bli samma sak</i>, <i>bara m&auml;nniskor kan t&auml;nka</i> 
osv, bet&auml;nk i s&aring; fall att det inte finns n&aring;got som helst 
vetenskapligt bel&auml;gg f&ouml;r att den m&auml;nskliga hj&auml;rnan skulle 
vara n&aring;got annat &auml;n en maskin, l&aring;t vara av k&ouml;tt.</p>
<p>Dessa tankar g&aring;r &auml;nda tillbaka till <b>Ada Lovelace</b> och 
<b>Charles Babbage</b>, tv&aring; av datorernas anf&auml;drer, som i en skrift 
kallad <i>Thinking Machines</i> fr&aring;n mitten av 1800-talet behandlar 
detta.</p>
<p>Allm&auml;nt k&auml;nda blev inte dessa id&eacute;er f&ouml;rr&auml;n 
p&aring; 1960-talet, i t ex rysarfilmen <i>Colossus -- The Forbins project 
(1969)</i> d&auml;r intelligenta, milit&auml;ra datorer tar &ouml;ver hela 
v&auml;rlden. Tanken figurerar som bekant &auml;ven i 
<i>Terminator</i>-filmerna, med den enda skillnaden att datorn heter 
<i>Skynet</i> ist&auml;llet f&ouml;r <i>Colossus</i> som i <i>Forbins 
project</i> -- inte mycket nytt under solen i popul&auml;r science fiction 
allts&aring;. R&auml;dslan f&ouml;r konstgjorda intelligenser g&aring;r 
egentligen &auml;nda tillbaka till <b>Mary Shelleys</b><i> Frankenstein</i> 
(1818), kanske rent av &auml;nnu l&auml;ngre tillbaka.</p>
<p>I Frankensteinmyten personifieras r&auml;dslan f&ouml;r artificiella 
intelligenser. Denna historia om en vetenskapsman som skapar en livsfarlig 
intelligens &auml;r en av den industrialiserade v&auml;rldens nya symboler, 
fullt i klass med tidig grekisk mytologi. Det finns en koppling mellan 
Frankenstein och Bibeln s&aring;tillvida att det skapade (m&auml;nniskan i 
moseboken, monstret i Frankenstein) s&auml;tter sig upp mot skaparen (gud 
respektive m&auml;nniskan).</p>
<p>I judisk mytologi har vi en motsvarighet i myten om lerm&auml;nniskan 
<b>Golem</b> som l&ouml;per amok d&aring; dess herre gl&ouml;mmer av att 
kontrollera varelsen. Det har slagit mig hur l&aring;ngt f&ouml;re sin tid 
denna myt var: Golem var gjord av lera, och datorer &auml;r gjorda av kisel, 
som tillverkas av sand. F&ouml;r att Golem skall "fungera" stoppar 
konstrukt&ouml;ren <b>Rabbi L&ouml;w</b> ett stycke pergament med guds namn i 
munnen p&aring; varelsen. Detta &auml;r j&auml;mf&ouml;rbart med hur 
ingenj&ouml;ren "matar" sin dator med mjukvara. F&ouml;r att stoppa den 
skenande Golem tar rabbin ut pergamentet ur munnen p&aring; denna, varvid 
varelsen faller ihop i en h&ouml;g torkad lera, efter att den ber&ouml;vats 
sin livsgnista.</p>
<p>Redan i dessa tv&aring; 1800-talsmyter finns allts&aring; r&auml;dslan 
f&ouml;r att m&auml;nniskan, liksom Gud, skall skapa intelligent liv ur 
d&ouml;d materia. Denna ganska ogrundade r&auml;dsla f&ouml;r <i>uppror mot 
gud</i> &auml;r allts&aring; bakgrunden till mycket av den fientlighet som 
riktas mot forskningen inom artificiell intelligens. Det som skr&auml;mmer oss 
&auml;r myten om hur m&auml;nniskan &aring;t av kunskapens tr&auml;d, och 
v&aring;r skr&auml;ck f&ouml;r att ytterligare en skapelse skall g&ouml;ra 
detsamma. Jag t&auml;nker dock g&aring; bortom dessa myter och ist&auml;llet 
rikta in resonemanget p&aring; de filosofier som ligger till grund f&ouml;r 
AI-forskningen: <i>Pragmatismen</i> med arv fr&aring;n Fallibilismen, 
Nihilismen och Zenfilosofin. (L&aring;t inte dessa konstiga ord avskr&auml;cka 
dig fr&aring;n att l&auml;sa vidare!)</p>
<p>Man kan fr&aring;ga sig <i>varf&ouml;r</i> forskare prompt skall 
f&ouml;rs&ouml;ka skapa artificiell intelligens. Det finns ju redan 
m&auml;nniskor, varf&ouml;r f&ouml;rs&ouml;ka skapa n&aring;got nytt, 
b&auml;ttre, fr&auml;mmande? Att st&auml;lla en s&aring;dan fr&aring;ga till 
en forskare p&aring; omr&aring;det &auml;r ungef&auml;r som att fr&aring;ga 
ett ungt par varf&ouml;r de prompt skall skaffa barn. Varf&ouml;r f&ouml;da 
upp en ny generation som ifr&aring;gas&auml;tter allt du byggt upp? -- det 
&auml;r en s&aring;dan sak som man bara g&ouml;r helt enkelt; en utmaning, en 
&ouml;nskan att skapa n&aring;got som skall leva vidare. En drift att 
l&aring;ta evolutionen fortg&aring;. Kanske &auml;r det ocks&aring; detta som 
till viss del driver hackare att framst&auml;lla datavirus: n&ouml;jet i att 
se n&aring;got nytt v&auml;xa och sprida sig.</p>
<p>Hela v&aring;rt samh&auml;lle och v&aring;ra liv &auml;r nu s&aring; 
sammanl&auml;nkade att de inte g&aring;r att skilja &aring;t. Samh&auml;llet, 
maskinerna och m&auml;nniskan -- allt m&aring;ste utvecklas vidare. 
Evolutionen till&aring;ter inga st&auml;ngda d&ouml;rrar, och AI &auml;r 
enligt mitt s&auml;tt att se det bara &auml;nnu ett steg p&aring; evolutionens 
v&auml;g. Sj&auml;lv ser jag detta som n&aring;got relativt positivt, andra 
blir skr&auml;ckslagna.</p>
<p>Samtidigt skall man inte gl&ouml;mma att l&auml;gga m&auml;rke till de 
<i>marknadsm&auml;ssiga intressen</i> som st&aring;r bakom den artificiella 
intelligensens expansion. Att datorer skall kunna l&auml;sa blanketter, 
sortera information och skicka den vidare, &auml;r givetvis bara &auml;nnu ett 
s&auml;tt f&ouml;r marknaden att rationalisera bort m&auml;nniskor ur 
produktionen, att automatisera kontorslivet och g&ouml;ra sekreteraren och 
revisorn &ouml;verfl&ouml;diga. Ledningen f&ouml;r ett f&ouml;retag &auml;r 
givetvis som vanligt enbart intresserad av att tj&auml;na pengar och 
ackumulera kapital. <i>Skulle inte du?</i> Vad &auml;r det som r&ouml;r sig 
p&aring; en h&ouml;gre niv&aring;? Vad d&ouml;ljer sig i den komplexa individ 
(eller som jag sj&auml;lv kallar det: <i>superindivid</i>) som vi gett namnet 
<i>"marknaden"</i> och som st&auml;ndigt driver p&aring; denna utveckling?</p>
<p>Den som &auml;r intresserad av att f&aring; veta mer om AI och allm&auml;nt 
filosofiska aspekter kring &auml;mnet kan med f&ouml;rdel l&auml;sa boken 
<i>The Age of Intelligent Machines</i> av <b>Raymond Kurzweil</b> (1990). Vill 
man f&ouml;rst&aring; mekanismerna bakom AI b&ouml;r man l&auml;sa <b>Douglas 
Hofstadters</b> <i>G&ouml;del Escher Bach</i>, en b&aring;de upplyftande och 
bekl&auml;mmande bok. I ett avseende &auml;r den en vetenskaplig 
bekr&auml;ftelse av Kafkas tes: <i>att r&auml;tt uppfatta en sak och samtidigt 
missf&ouml;rst&aring; samma sak utesluter inte vartannat</i>, n&aring;got som 
fascinerande nog h&ouml;r samman med mots&auml;gelserna inom Zenbuddhism, en 
religion som i vissa stycken gr&auml;nsar till ren filosofi. F&ouml;r att 
l&aring;ta er f&ouml;rst&aring; n&aring;got av mekanismerna bakom AI 
m&aring;ste jag f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rklara n&aring;got av den del av Zen 
som sammankopplas med filosofer som <b>Mumon</b> och som inte har s&aring; 
mycket med att sitta med benen i kors och meditera (och annat hokus-pokus) att 
g&ouml;ra. Zen &auml;r i sig en filosofi som kan brytas l&ouml;s fr&aring;n 
Buddhismen och betraktas separat. Buddhismen bygger p&aring; respekt f&ouml;r 
livet i alla dess former. Zen i sig kr&auml;ver inget s&aring;dant, eftersom 
det &auml;r en icke-v&auml;rderande, icke-religi&ouml;s filosofi.</p>
<h2><a name="zen">Zen, Eller Konsten att Bryta Sig Ur Formella System</a></h2>
<p>Just Zen har ju ocks&aring; blivit en av de mest inflytelserika "nya" 
filosofierna i v&auml;stv&auml;rlden under 80- och 90-talet. B&ouml;cker som 
<i>Zen Och Konsten Att Sk&ouml;ta En Motorcykel</i> s&auml;ljer 
f&ouml;rbluffande bra. Zenbuddhismen inneb&auml;r bland annat att det som vi i 
v&auml;sterl&auml;ndsk tradition kallar Gud, och som hinduisterna och 
buddhisterna kallar Brahman respektive Buddha, i sj&auml;lva verket &auml;r 
summan av alla processer i universum och ingen frist&aring;ende 
sj&auml;lvst&auml;ndigt t&auml;nkande kraft. S&aring;ledes finns Gud lika 
mycket i m&auml;nniskans sj&auml;l som i en dators str&ouml;mkretsar eller 
cylinderloppet p&aring; en motorcykel. Zen kan lite f&ouml;renklat s&auml;gas 
vara ett enda l&aring;ngt s&ouml;kande efter sambandet mellan processerna i 
naturen, kosmos eller mikrokosmos, och samtidigt utg&ouml;r sj&auml;lva 
s&ouml;kandet en process som g&aring;r upp i de andra. <i>S&ouml;kandet i 
sig</i> &auml;r Zenbuddhismen, och po&auml;ngen &auml;r att man aldrig lyckas 
finna Zen, som &auml;r ett abstrakt begrepp f&ouml;r "svaret". Ett 
s&ouml;kande efter Zen inneb&auml;r att man st&auml;ndigt kommer till en plats 
d&auml;r man besvarar en fr&aring;ga med: <i>b&aring;de ja och nej</i>. 
Exempelvis:</p>
<p>Fr&aring;ga: <i>&Auml;r bollen i flaskan?</i></p>
<p>Svar: <i>P&aring; s&auml;tt och vis ja, om flaskans insida &auml;r dess 
insida, p&aring; s&auml;tt och vis nej, om flaskans utsida &auml;r dess 
insida.</i></p>
<p>Zen leker st&auml;ndigt med v&aring;rt s&auml;tt att <i>definiera</i> 
v&aring;r omgivning, att s&auml;tta etiketter p&aring; f&ouml;rem&aring;l 
s&aring; v&auml;l som m&auml;nniskor. Zen l&auml;r oss att genomsk&aring;da 
bristerna i v&aring;rt eget spr&aring;k och hj&auml;lper oss att bryta 
felaktiga system, som om vi till exempel f&aring;tt f&ouml;r oss att alla 
brottslingar &auml;r svartmuskiga. (Eller att alla hackare bryter sig in i 
datasystem!) Zen &auml;r tesen att inga perfekta formella system existerar, 
att det <i>inte finns</i> n&aring;got perfekt s&auml;tt att uppfatta 
verkligheten p&aring;. Att det inte finns n&aring;gra perfekta system inom 
naturvetenskapen bevisade matematikern G&ouml;del 1931, och att det inte finns 
n&aring;gra perfekta system inom religionen inser var och en som inte &auml;r 
bokstavstroende.</p>
<p>Zen kan s&auml;gas grunda sig p&aring; antagandet att:</p>
<p><i>Den enda absolut sanna sanningen &auml;r att inga absoluta sanningar 
existerar.</i></p>
<p>En paradox! Vilket givetvis &auml;r en perfekt utg&aring;ngspunkt f&ouml;r 
tesen att verkligheten inte l&aring;ter sig f&aring;ngas och alla formella 
system (som det m&auml;nskliga spr&aring;ket, matematiken osv) d&auml;rmed 
m&aring;ste vara felaktiga. Till och med sj&auml;lva p&aring;st&aring;endet 
att verkligheten &auml;r ofullst&auml;ndig &auml;r ofullst&auml;ndigt! 
<i>Sanningen kan inte uttryckas i ord</i> -- d&auml;rav behovet av konst och 
andra uttrycksformer. Jag skall inte skriva mer om Zen nu, men ni 
f&ouml;rst&aring;r s&auml;kert att det &auml;r m&aring;nga som blir b&aring;de 
f&ouml;rvirrade och f&ouml;rbannade n&auml;r man f&ouml;rs&ouml;ker 
f&ouml;rklara Zen, speciellt som f&ouml;rklaringen g&aring;r ut p&aring; att 
det inte finns n&aring;gon f&ouml;rklaring. Notera i t&nbsp;ex <b>William S 
Burroughs</b> citat: <i>"spr&aring;k &auml;r ett virus fr&aring;n rymden"</i>, 
frustrationen &ouml;ver det m&auml;nskliga spr&aring;kets begr&auml;nsningar. 
&Auml;ven Nietzsche kritiserade spr&aring;ket och menade att det var 
hoppl&ouml;st begr&auml;nsat, likv&auml;l som feministen <b>Dorothy Smith</b> 
med sin teori om hur orden styr maktf&ouml;rdelningen i samh&auml;llet.<a 
href="#80"><font size="-1"><sup>80</sup></font></a> I v&auml;sterl&auml;ndsk 
filosofisk tradition kallas motsvarigheten till Zen f&ouml;r 
<i>fallibilism</i> och grundar sig p&aring; tanken att all kunskap &auml;r 
provisorisk, n&aring;got som senare utvecklats i en filosofisk riktning som 
kallas <i>pragmatism</i> och betraktar alla formella system som felbara och 
d&auml;refter f&ouml;rs&ouml;ker bed&ouml;ma dem efter hur de fungerar 
ist&auml;llet f&ouml;r hur de &auml;r uppbyggda. G&ouml;dels teorem &auml;r 
kanske den mest p&aring;tagliga indikationen p&aring; att denna 
v&auml;rldsuppfattning &auml;r korrekt.<a href="#81"><font 
size="-1"><sup>81</sup></font></a></p>
<p>Mycket av modern matematisk teori om sk <i>icke-formella system</i> 
h&auml;nger ihop med b&aring;de Zen och kaosforskning. Ett icke-formellt 
system skapar ett formellt system f&ouml;r att l&ouml;sa ett problem. F&ouml;r 
att vi skall ha en chans att f&ouml;rst&aring; oss p&aring; den p&aring; ytan 
kaosartade v&auml;rlden m&aring;ste vi f&ouml;rst f&ouml;renkla den genom att 
skapa formella system p&aring; olika beskrivningsniv&aring;er, men ocks&aring; 
ha m&ouml;jligheten att bryta ned dessa system och skapa nya. Vi vet till 
exempel att m&auml;nniskor &auml;r skapta av celler. Men p&aring; s&auml;tt 
och vis &auml;r vi ju skapta av atomer, och p&aring; s&auml;tt och vis av ren 
energi. Naturen bjuder p&aring; s&aring; m&aring;nga beskrivningsniv&aring;er 
att vi m&aring;ste s&aring;lla fram dem som vi beh&ouml;ver f&ouml;r att klara 
av det som vi f&ouml;resatt oss. Det &auml;r det som &auml;r intelligens.</p>
<p>Det finns andra filosofier som anammar delar av Zen: hit h&ouml;r 
exempelvis l&auml;ran om <i>Tao</i>, d&auml;r motsatspar som svart/vitt 
r&auml;tt/fel eller ett/noll (informationens minsta byggsten) ses som heliga 
och det g&auml;ller att finna n&aring;gon slags gyllene medelv&auml;g. 
(Urtypen &auml;r allts&aring; <i>Yin</i> och <i>Yang</i>, ett slags 
<i>ur-motsatspar</i>.) Hit h&ouml;r ocks&aring; v&aring;rt 
v&auml;sterl&auml;ndska tes-antites-syntes-resonemang. Dessa filosofier har 
som styrka och svaghet att de invaggar anh&auml;ngaren i en tro att <i>lagom 
alltid &auml;r b&auml;st</i>, vilket enligt Zen kan vara b&aring;de sant och 
falskt beroende p&aring; hur man ser det. Alla s&aring;dana f&ouml;rs&ouml;k 
att konkretisera verkligheten till formella system &auml;r i och f&ouml;r sig 
intressanta men definitivt provisoriska och st&auml;ndigt underkastade 
anpassning. Ett annat filosofiskt system som anammade detta tankes&auml;tt var 
den f&ouml;rkristna <i>Gnosticismen</i>, d&auml;r det ursprungliga 
motsatsparet &auml;r <i>Gud</i> och <i>Materien</i> som sedan m&ouml;ts genom 
en serie sk <i>Eoner</i> (tids&aring;ldrar, id&eacute;v&auml;rldar eller 
gudomliga v&auml;sen). Gnosticismen &auml;r i sin tur f&ouml;rmodligen 
sprungen ur en gammalpersisk religion som kallas <i>parsism</i> och som 
inr&auml;ttades av den inte helt ok&auml;nda filosofen <b>Zarathustra</b>, som 
allts&aring; ursprungligen h&auml;vdade att v&auml;rlden styrdes av 
s&aring;dana h&auml;r motsatspar.</p>
<p>Zenfilosofins s&auml;tt att t&auml;nka &auml;r dels en bekr&auml;ftelse 
p&aring; den sk <i>nihilismens</i> v&auml;rldsbild att objektiva sanningar 
inte existerar, samtidigt dementerar den samma v&auml;rldsbild; det &auml;r 
helt enkelt en fr&aring;ga om var man befinner sig: p&aring; insidan av ett 
formellt system existerar objektiva sanningar. P&aring; utsidan av systemet 
finns de inte. Lyckas man bryta sig ur ett formellt system d&auml;r 
verkligheten inte beskrivs i begrepp som <i>r&auml;tt</i> och <i>fel</i>, 
eller alla m&ouml;jliga mellanting som <i>mera r&auml;tt &auml;n fel</i>, har 
man ocks&aring; funnit n&aring;got av intelligensens k&auml;rna. Att vara 
intelligent inneb&auml;r att man kan bygga ett system av ordning ur kaos, 
s&aring; grundligt att man sedan kan betrakta sitt eget system fr&aring;n 
insidan och inordna sina egna tankar i det system man skapat. Forskningen 
kring AI har p&aring; ett f&ouml;rbluffande s&auml;tt visat att denna 
f&ouml;rm&aring;ga &auml;r absolut n&ouml;dv&auml;ndig f&ouml;r <i>varenda 
liten intelligent operation</i>.</p>
<p>Denna skillnad mellan den verkliga v&auml;rlden och den som man 
f&ouml;rest&auml;ller sig, allts&aring; det formella system man skapat, har i 
&aring;rhundraden retat gallfeber p&aring; filosofifarbr&ouml;der som Platon 
m&nbsp;fl, och f&aring;tt dem att i djupa bryderier konstatera att den 
verkliga v&auml;rlden &auml;r felaktig och att deras perfekta, matematiska 
system &auml;r en id&eacute;v&auml;rld som st&aring;r bortom den verkliga och 
som den verkliga v&auml;rlden aldrig riktigt n&aring;r fram till. (Observera 
att jag &auml;r en smula uppk&auml;ftig h&auml;r; en 24-&aring;rig lekman som 
jag har normalt inte ens r&auml;tt att ta dessa stora filosofers namn i min 
mun. Den vakne l&auml;saren l&auml;gger m&auml;rke till att jag &auml;r i full 
fart med att ifr&aring;gas&auml;tta auktoriteter... I vetenskapsteorin &auml;r 
denna konflikt k&auml;nd som kontroversen mellan subjekt (iakttagare) och 
objekt. &Auml;ven inom en s&aring; "h&aring;rd" vetenskap som fysiken har det 
visat sig att detta &auml;r av avg&ouml;rande betydelse, fr&auml;mst i det 
f&ouml;r fysiker v&auml;lbekanta <i>Bells Teorem</i>, som st&auml;llt till 
stort huvudbry f&ouml;r m&aring;ngen forskare. (Jag t&auml;nker inte 
f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rklara Bells Teorem, jag n&auml;mner det mest som en 
referens f&ouml;r den som k&auml;nner till det.)</p>
<p>N&auml;r AI-forskarna s&ouml;kte svaret p&aring; hur intelligens fungerade 
hamnade man i konflikt med de vetenskapliga grundnormerna. Vi beh&ouml;ver 
f&ouml;ra ett intelligent resonemang f&ouml;r att skapa intelligens. Vi 
beh&ouml;ver en ritning p&aring; hur man g&ouml;r ritningar, en teori om hur 
teorier fungerar, ett paradigm f&ouml;r hur paradigm skapas osv. Man hamnade i 
en paradox d&auml;r man ville beskriva ett formellt system med hj&auml;lp av 
ett formellt system. Det var d&aring; man tog till sig G&ouml;dels teorem -- 
ett bevis f&ouml;r att alla formella system inneh&aring;ller sanningar som 
inte kan bevisas. L&ouml;sningen p&aring; att skapa ett formellt system 
f&ouml;r intelligens var genom att l&aring;ta det referera till sig 
sj&auml;lvt, precis som en nervcell i hj&auml;rnan kan f&ouml;r&auml;ndra sitt 
s&auml;tt att fungera och behandla information genom att, just det, behandla 
information. L&ouml;sningen p&aring; intelligensens g&aring;ta var inte 
tabeller, strikta regler och matematik. Intelligensen var inte 
matematiskt-maskinell. F&ouml;r att intelligensen skulle fungera m&aring;ste 
den vara till viss del <i>of&ouml;ruts&auml;gbar</i>, 
<i>mots&auml;gelsefull</i> och <i>f&ouml;r&auml;nderlig</i>.</p>
<p>M&aring;nga hackare och n&auml;tanv&auml;ndare &auml;r h&auml;ngivna 
Zen-filosofer, inte minst d&auml;rf&ouml;r att mycket av funktionerna i 
datorer och datan&auml;tverk ofta &auml;r ganska sj&auml;lvmots&auml;gande. 
Den del av datavetenskapen som behandlar AI &auml;r sj&auml;lvmots&auml;gande 
i allra h&ouml;gsta grad. <i>Programmering</i> &auml;r ocks&aring; en konst 
som g&aring;r ut p&aring; att skapa ordning i ett fr&aring;n b&ouml;rjan 
n&auml;st intill kaotiskt system av m&ouml;jliga instruktioner, hela 
v&auml;gen fram till ett f&auml;rdigt dataprogram. Om det h&auml;r stycket var 
sv&aring;rt att f&ouml;rst&aring;, var sn&auml;ll och l&auml;s det igen, 
f&ouml;r det &auml;r v&auml;rt att f&ouml;rst&aring;.</p>
<h2><a name="manmachine">M&auml;nniskan som Maskin - Datorn som Gudomlig 
Skapelse</a></h2>
<p>De flesta hackare betraktar m&auml;nniskor som avancerade maskiner och det 
&auml;r egentligen inget fel med det; det &auml;r bara ett nytt syns&auml;tt, 
&auml;nnu ett betraktelses&auml;tt inom den m&aring;ngfassetterade 
psykologiska vetenskapen. Hackare &auml;r i allm&auml;nhet futurister och 
f&ouml;r dem &auml;r maskinen, och d&auml;rmed m&auml;nniskan, n&aring;got 
vackert och livsfyllt. Jag skall villigt erk&auml;nna att jag sj&auml;lv till 
viss del betraktar m&auml;nniskor som maskiner, men skulle hellre d&auml;mpa 
det lite och s&auml;ga att vi i likhet med datorer &auml;r 
<i>informationshanterare</i> -- vi f&ouml;ds med en viss information 
pr&auml;glad i generna; under uppv&auml;xten tillf&ouml;rs sedan alltmer 
information fr&aring;n omgivningen. Resultatet blir en komplex m&auml;ngd 
information som vi kallar f&ouml;r <i>individ</i>. Processen d&auml;r 
informationen bearbetas och lagras i individen kallar vi f&ouml;r intelligens. 
Individen samverkar ocks&aring; med omgivningen genom att symboliskt uppta och 
avs&ouml;ndra informationsstycken, och blir d&auml;rigenom del i en &auml;nnu 
st&ouml;rre process som ocks&aring; den &auml;r intelligent. (&Auml;r man 
religi&ouml;st lagd kan detta p&aring;st&aring;ende uppfattas som hybris.)</p>
<p>Skillnaden mellan m&auml;nniskor och datorer d&aring;?</p>
<p>Tv&aring; saker: Datorn vet vem som skapat den (ett) och m&auml;nniskans 
liv &auml;r klart tidsbegr&auml;nsat (tv&aring;). Man har framkastat teorin 
att det unika i m&auml;nniskans "sj&auml;l" &auml;r en produkt av endast dessa 
tv&aring; faktorer, och att det d&auml;rmed bara &auml;r just ovissheten och 
tidsbegr&auml;nsningen som g&ouml;r livet <i>"v&auml;rt att leva"</i>. Sedan 
kan man ifr&aring;gas&auml;tta teorin med den inv&auml;ndningen att b&aring;da 
premisserna i princip &auml;r f&ouml;rhandlingsbara i ett l&auml;ngre 
perspektiv. H&auml;rom f&aring;r l&auml;saren dra sina egna metafysiska 
slutsatser. &Auml;mnet &auml;r i det n&auml;rmaste outt&ouml;mligt. (Och 
publiken i princip outtr&ouml;ttlig.)</p>
<blockquote>
<p><i>"Jag har sk&aring;dat saker ni m&auml;nniskor inte kan 
f&ouml;rest&auml;lla er... Brinnande attackskepp vid Orions skuldra... Jag 
s&aring;g C-str&aring;lar tindra i Tannhauser-porten... Alla dessa 
&ouml;gonblick kommer nu att g&aring; f&ouml;rlorade i tiden, likt t&aring;rar 
i regnet."</i></p>
<p>(Androiden Roy Beatty i <b>Ridley Scotts</b> <i>Blade Runner</i> inser i 
d&ouml;ds&ouml;gonblicket n&aring;got av livets inneb&ouml;rd.)</p>
</blockquote>
<p>Om vi g&aring;r till djuppsykologin blir det hela lite enklare. Ett 
intelligent system, s&aring;v&auml;l artificiellt som naturligt, m&aring;ste 
kontrolleras mot ett &ouml;verliggande system, vad vi skulle kunna kalla ett 
<i>metasystem</i>, f&ouml;r att kunna veta i vilken riktning det skall 
utveckla sig. P&aring; ett AI-system som skall k&auml;nna igen bokst&auml;ver 
"bel&ouml;nas" respektive "bestraffas" det s&auml;tt p&aring; vilket det 
uppfattat ett tecknen tills systemet l&auml;rt sig hur det skall kunna 
k&auml;nna igen s&aring; gott som alla tecken. Detta fordrar att systemet har 
tv&aring; funktioner: dels in- och utmatning av information, och dels 
<i>eftertanke</i>.</p>
<p>P&aring; ett AI-system sker detta kontrollerat i tv&aring; steg. Hos en 
m&auml;nniska sker informationsbehandlingen (enligt <i>en</i> teori) om dagen 
och j&auml;mf&ouml;relsen mot det "korrekta" handlingsm&ouml;nstret under 
natten i form av dr&ouml;mmar, d&auml;r f&ouml;rloppen &aring;terupprepas och 
j&auml;mf&ouml;rs med v&aring;ra <i>verkliga</i> motiv, allts&aring; det 
<i>undermedvetna</i>. Likheten &auml;r p&aring;fallande.</p>
<p>Vi kan allts&aring; med detta resonemang konstatera att m&auml;nniskan har 
ett inre system f&ouml;r vad som &auml;r korrekta och felaktiga handlingar. 
Som om inte detta vore nog, vet vi att vi ocks&aring; kan f&ouml;r&auml;ndra 
de planer vi handlar efter -- vi &auml;r allts&aring; inte f&ouml;dda till att 
g&aring; en viss utstakad v&auml;g. P&aring; det viset &auml;r m&auml;nniskan 
lika paradoxal som vilket icke-formellt system som helst. Vi har 
f&ouml;rm&aring;gan att bryta oss ur systemet och omv&auml;rdera v&aring;ra 
m&aring;l.</p>
<p>De stora psykologiska filosoferna, fr&auml;mst <b>Sigmund Freud</b> och 
<b>Carl Jung</b>, fann dock att det fanns ett slags symboler och motiv som 
<i>inte</i> modifierades utan var gemensamma f&ouml;r alla m&auml;nniskor. 
Freud talade om de stora <i>drifterna</i>, fr&auml;mst sexual- och 
d&ouml;dsdriften. Jung vidareutvecklade resonemanget till flera 
<i>arketyper</i>, som t&nbsp;ex visade p&aring; vissa grundl&auml;ggande 
uppfattningar om vad som &auml;r gott och ont.<a href="#82"><font 
size="-1"><sup>82</sup></font></a> Dessa arketypiska drifter som tycks finnas 
hos alla djur &auml;r tydligen en motor som driver m&auml;nniskan att utforska 
och f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rst&aring; sin omv&auml;rld.</p>
<p>Detta &auml;r den mest grundl&auml;ggande skillnaden mellan m&auml;nniskor 
och maskiner. Det finns inget som s&auml;ger att vi skulle beh&ouml;va 
l&aring;ta de intelligenta maskinerna drivas av samma drifter och instikter 
som vi sj&auml;lva. Vi kan ist&auml;llet specialutrusta dem med en 
<i>drift</i> att l&ouml;sa det problem de konstruerats f&ouml;r. N&auml;r 
maskinen utv&auml;rderar sitt eget handlande drivs den d&aring; st&auml;ndigt 
att springa v&aring;ra &auml;renden. Science fiction f&ouml;rfattaren <b>Isaac 
Asimov</b> f&ouml;reslog exempelvis i sina robotnoveller robotikens 
<i>lagar</i>, d&auml;r robotarna drevs av en n&auml;rmast sjuklig vilja att 
vara m&auml;nniskor till lags. Dessa &aring;terfinns &auml;ven i den 
n&aring;got modernare filmen <i>Robocop</i> d&auml;r robotpolisen drivs av 
viljan att uppr&auml;tth&aring;lla lagen.</p>
<h2><a name="aisam">Mot en Artificiell Tids&aring;lder - AI och 
Samh&auml;llet</a></h2>
<p>Aspekter p&aring; AI &aring;terspeglas i tidens medier - <i>Blade 
Runner</i> handlar om skillnaden mellan m&auml;nniskor och maskiner, i 
cyberpunkromaner, musik och filmer f&ouml;rkommer AI rikligt, och &aring;r 
1995 har Frankenstein nypremi&auml;r p&aring; biograferna. Slump? 
Knappast.</p>
<p>Ett sp&auml;nnande exempel p&aring; den h&auml;r trenden &auml;r <b>Arnold 
Schwarzeneggers</b> roll som robot i <i>Terminator 2</i>. D&auml;r har den 
konstgjorda intelligensen m&auml;nskliga drag, som en f&ouml;ljd av att den 
programmerats av en m&auml;nsklig rebell ist&auml;llet f&ouml;r en brutal 
milit&auml;r. Den visar ocks&aring; p&aring; olika aspekter av hur det kan 
g&aring; om man hanterar tekniken v&aring;rdsl&ouml;st. (Som n&auml;r Rabbi 
L&ouml;w tappade kontrollen &ouml;ver sin Golem.) S&auml;rskilt intressant 
&auml;r scenen d&auml;r roboten, maskin som den &auml;r, bara f&ouml;ljer sitt 
program att utpl&aring;na m&auml;nniskor som &auml;r i v&auml;gen 
ist&auml;llet f&ouml;r att v&auml;lja fredliga l&ouml;sningar. Huvudpersonen 
John (som f&nbsp;&ouml; &auml;r en skicklig hackare) uppt&auml;cker h&auml;r 
en farlig "programlus" i roboten, som han r&auml;ttar till. Budskapet i filmen 
&auml;r att teknik och AI &auml;r bra -- om den anv&auml;nds p&aring; 
r&auml;tt s&auml;tt och &ouml;vervakas av m&auml;nniskan. Den riktiga faran 
&auml;r den nonchalanta m&auml;nniskan.</p>
<p>Den svenska <i>Femte Generationen</i> f&ouml;rtj&auml;nar &aring;terigen 
att n&auml;mnas i sammanhanget. Femte generationens datasystem &auml;r just en 
annan beteckning p&aring; artificiellt intelligenta datasystem.</p>
<p><b>Lars Gustafsson</b> utm&auml;rker sig med den vackra science fiction 
romanen <i>Det S&auml;llsamma Djuret Fr&aring;n Norr</i> som p&aring; ett 
ing&aring;ende och underh&aring;llande vis behandlar metafysiska aspekter 
p&aring; AI. Speciellt sp&auml;nnande &auml;r h&auml;r tankarna om 
decentraliserad intelligens. Detta inneb&auml;r t&nbsp;ex att ett 
myrsamh&auml;lle kan s&auml;gas vara intelligent, men knappast en enskild 
myra, att hela m&auml;nskligheten kan betraktas som en sammanh&auml;ngande 
intelligent organism osv -- ett syns&auml;tt h&auml;mtat fr&aring;n sociologin 
som kommit att f&aring; en central betydelse inom AI-forskningen.</p>
<p>Informationsfl&ouml;den &auml;r en indikation p&aring; intelligens. Detta 
bekr&auml;ftas i modellen av samh&auml;llet som en enhetlig t&auml;nkande 
kraft. Individens och samh&auml;llets intelligens &auml;r otvivelaktigt 
besl&auml;ktade; f&ouml;rm&aring;gan att lagra och bearbeta information genom 
kontruktion och uppl&ouml;sande av formella system k&auml;nnetecknar 
intelligens. Samh&auml;llet &auml;r som en organism, &auml;nd&aring; inte. De 
h&auml;r id&eacute;erna g&aring;r &auml;nda tillbaka till den sociologiska 
vetenskapens grundare <b>Auguste Comte</b>. Sj&auml;lv har jag myntat 
begreppet <i>superindivider</i> som en beteckning p&aring; dessa 
&ouml;verordnade intelligenser med namn som <i>f&ouml;retag, marknaden, 
staten, kapitalet</i> osv. Jag skall &aring;terkomma till detta l&auml;ngre 
fram i denna bok.</p>
<p>Man kan &aring;terigen betona sl&auml;ktskapet mellan kaosforskning och 
intelligens; intelligens kan uppfattas p&aring; m&aring;nga olika 
niv&aring;er, varje niv&aring; i sig ett formellt system. Det ena systemet 
liknar det andra och bildar ett m&auml;rkligt sammanh&auml;ngande 
m&ouml;nster. V&aring;r intelligens verkar vara ett med v&aring;r 
f&ouml;rm&aring;ga att betvinga kaos.</p>
<h2><a name="turing">Alan Turing och Turingtestet</a></h2>
<p>En av de allra f&ouml;rsta som &auml;gnade sig &aring;t att 
f&ouml;rs&ouml;ka f&aring; maskiner att hysa intelligens var <b>Alan 
Turing</b>. Han f&ouml;reslog ett test som kunde avg&ouml;ra om ett system var 
intelligent eller inte, det sk <i>Turingtestet</i>. Det gick ut p&aring; att 
man placerade en m&auml;nniska i ett rum med en terminal som antingen var 
kopplad till en annan terminal d&auml;r det satt en annan m&auml;nniska, 
<i>eller</i> till en dator som l&aring;tsades vara en m&auml;nniska. Om 
f&ouml;rs&ouml;kspersonerna inte kunde skilja p&aring; m&auml;nniskan och 
datorn, dvs att de i h&auml;lften av fallen d&ouml;mde ut datorn och i 
h&auml;lften av fallen m&auml;nniskan, skulle man kunna p&aring;st&aring; att 
datorn var intelligent.</p>
<p>Detta kritiserades ganska omg&aring;ende med en teori som kallades det 
<i>kinesiska rummet</i>. Denna innebar att turingtestet gjordes p&aring; 
kinesiska, och att man placerade en kines vid ena terminalen, och en person 
som inte kunde kinesiska vid den andra. F&ouml;r att den icke-asiatiske 
personen skulle ha en chans att svara p&aring; de fr&aring;gor som kinesen 
st&auml;llde, skulle man ge honom en upps&auml;ttning regler i form av tecken, 
grammatik etc med vars hj&auml;lp han skulle kunna generera vettiga svar utan 
att f&ouml;rst&aring; ett smack kinesiska. Genom att bara sl&aring; i 
b&ouml;cker och tabeller skulle det d&auml;rf&ouml;r verka som om personen i 
fr&aring;ga talade kinesiska <i>och</i> var intelligent, fast han/hon i 
sj&auml;lva verket bara f&ouml;ljde regler.</p>
<p>Den lilla slaven som sprang fram och tillbaka och tolkade kinesens 
fr&aring;gor och framst&auml;llde intelligenta svar utan att kunna n&aring;got 
j&auml;mf&ouml;rdes med h&aring;rdvaran i datorn, <i>maskinen</i>. 
B&ouml;ckerna och reglerna f&ouml;r hur han skulle svara var mjukvaran, 
allts&aring; <i>dataprogrammet</i>. P&aring; det viset menade man att en dator 
inte kunde vara intelligent, bara f&ouml;lja givna instruktioner.</p>
<p>Nu visade sig denna inv&auml;ndning vara felaktig. Det kinesen kommunicerar 
med &auml;r inte <i>enbart</i> den person som sitter i andra &auml;nden, utan 
<i>hela systemet</i>, med terminal, b&ouml;cker, regelverk och allt annat som 
den stressade stackaren i det andra rummet anv&auml;nder sig av. <i>&Auml;ven 
om personen som satt vid terminalen inte var intelligent, var systemet som 
helhet intelligent.</i> Detsamma g&auml;ller f&ouml;r en dator: &auml;ven om 
inte maskinen eller dataprogrammet <i>i sig</i> &auml;r intelligenta, kan 
systemet <i>maskin+program</i> mycket v&auml;l vara det.</p>
<p>Det samma g&auml;ller en m&auml;nniska -- en enskild neuron i hj&auml;rnan 
&auml;r inte intelligent. Inte ens hela delar av hj&auml;rnan eller 
<i>hj&auml;rnan i sig</i> kan s&auml;gas vara intelligenta, eftersom de inte 
kan kommunicera. <i>Systemet</i> m&auml;nniska med <i>b&aring;de</i> kropp och 
hj&auml;rna kan d&auml;remot s&auml;gas vara intelligent!<a href="#83"><font 
size="-1"><sup>83</sup></font></a></p>
<p>Av detta f&ouml;ljer ocks&aring; den l&auml;tt obehagliga insikten att 
varje system som &auml;r intelligent st&auml;ndigt m&aring;ste bearbeta 
information f&ouml;r att kunna kallas intelligent. Vi m&aring;ste ta emot 
sinnesintryck och avge svar p&aring; dessa p&aring; n&aring;got vis f&ouml;r 
att kunna kallas intelligenta. <i>En m&auml;nniska utan f&ouml;rm&aring;ga att 
ta emot eller ge ifr&aring;n sig information &auml;r allts&aring; inte 
intelligent!</i> Informationsfl&ouml;de &auml;r en indikation p&aring; 
n&auml;rvaron av intelligens. H&auml;rav definierar vi begreppet 
hj&auml;rnd&ouml;d. En m&auml;nniska utan kommunicerande intelligens &auml;r 
ingen m&auml;nniska.</p>
<p>Vi skulle kunna avsluta det h&auml;r kapitlet med att definiera vad 
intelligens egentligen &auml;r (enligt Walleij):</p>
<p><i>Intelligens &auml;r f&ouml;rm&aring;gan att i ett till synes kaosartat 
informationsfl&ouml;de skapa system f&ouml;r att sortera och &ouml;verblicka 
detta samt oupph&ouml;rligen revidera och bryta ned dessa f&ouml;r att skapa 
nya.</i> (Notera att denna definition &auml;r en paradox eftersom den 
beskriver den process genom vilken f&ouml;rfattaren lyckades konstatera detta. 
Aldrig f&aring;r man vara riktigt glad.)</p>
<a name="virtuell"></a>
<hr>
<h1><a name="virtuality">VIRTUELL VERKLIGHET (VIRTUAL REALITY)</a></h1>
<p>Nu skall jag ber&auml;tta om n&aring;got som &auml;r ruskigt 
&ouml;verskattat, men som oundvikligen kommer att f&aring; stor betydelse i 
framtiden. I varje fall som fenomen betraktat. Jag tvekade l&auml;nge om jag 
skulle skriva om virtuell verklighet &ouml;ver huvud taget, men jag inser att 
det oundvikligen h&ouml;r till &auml;mnet. Anledningen till att jag tvekar 
&auml;r att detta forskningsomr&aring;de blivit s&aring; uppbl&aring;st och 
missf&ouml;rst&aring;tt att det antagit rent religi&ouml;sa proportioner.</p>
<p>Virtuell verklighet &auml;r ursprungligen en beteckning f&ouml;r 
p&aring;hittad verklighet. Det &auml;r samma sorts verklighet som 
rollspelsentusiaster befinner sig i d&aring; de tar sig fram i en 
p&aring;hittad v&auml;rld. I sin ursprungliga form kr&auml;ver denna 
konstgjorda omgivning en god portion fantasi och t&aring;lamod. Utvecklingen 
har g&aring;tt fr&aring;n rollspel till interaktiva rollspel p&aring; 
Internet, sk <b>MUD</b>-spel (Multi-User Dungeon, dvs fleranv&auml;ndargrotta, 
en grotta som flera m&auml;nniskor kan vara i samtidigt, kallas ocks&aring; 
<i>textbaserad verklighet</i>) och f&ouml;rst p&aring; 90-talet har begreppet 
blivit synonymt med en viss teknik f&ouml;r att konkret med ljud och bild 
uppleva konstruerade verkligheter med datorns hj&auml;lp.</p>
<p>I ett MUD-spel uppr&auml;ttar man vissa konventioner f&ouml;r att 
kommunicera direkt med m&auml;nniskor genom att anv&auml;nda ett spr&aring;k 
som &auml;r en f&ouml;rl&auml;ngning av det skrivna ordet. Man kan tala om 
p&aring; vilket s&auml;tt man vill kommunicera med en medspelare. Man kan t ex 
tala om ifall man vill uttala ett ord ironiskt, kallt eller erotiskt. Man 
skriver kanske: "S&auml;g 'Hejsan' p&aring; ett humoristiskt vis till X", 
varvid X f&aring;r ett meddelande av typen: "Y s&auml;ger 'Hejsan' till dig 
p&aring; ett humoristiskt vis". Man har ocks&aring; m&ouml;jligheten att inta 
poser, att utstr&aring;la olika k&auml;nslor. Du skulle kunna f&aring; ett 
meddelande av typen: "Y ler ett ironiskt leende".</p>
<p>Detta s&auml;tt att kommunicera &ouml;ver Internet har haft avg&ouml;rande 
inflytande p&aring; det spr&aring;k gemene man anv&auml;nder vid skriftliga 
debatter i den elektroniska v&auml;rlden. De mest v&auml;lk&auml;nda 
konventioner som uppr&auml;ttats &auml;r tecknet f&ouml;r humor :-) (glatt 
ansikte fr&aring;n sidan) och tecknet f&ouml;r ironi ;-) (blinkande ansikte), 
eller att skriva med STORA BOKST&Auml;VER f&ouml;r att skrika. Ut&ouml;ver 
dessa har en uppsj&ouml; mer eller mindre accepterade symboler av samma slag 
uppst&aring;tt. Detta &auml;r f&ouml;rsta steget mot att via ett n&auml;tverk 
&ouml;verf&ouml;ra symboler med en annan inneb&ouml;rd &auml;n de rent 
spr&aring;kliga. Det inneb&auml;r en f&ouml;rsta m&ouml;jlighet att 
anv&auml;nda tonfall och kroppsspr&aring;k i konstgjorda v&auml;rldar.</p>
<p>En f&ouml;rl&auml;ngning av MUD &auml;r det internationella n&auml;tverket 
f&ouml;r struntprat, IRC (Internet Relay Chat, Internets Rel&auml;system 
f&ouml;r Snack). I IRC-systemet kan man g&ouml;ra ungef&auml;r samma saker som 
i MUD, skillnaden &auml;r att det hela ligger lite n&auml;rmare verkligheten. 
En del s&auml;tter upp privata konferenser i IRC och pratar sinsemellan, medan 
andra &auml;gnar sig &aring;t n&aring;gon av de m&aring;nga &ouml;ppna 
grupperna, t&nbsp;ex #Sweden eller #Sverige som fungerar ungef&auml;r som en 
textversion av Heta Linjen f&ouml;r svenskar. I dagsl&auml;get anv&auml;nder 
ungef&auml;r 1000 personer i Sverige IRC regelbundet. <a href="#84"><font 
size="-1"><sup>84</sup></font></a> IRC har en benh&aring;rd teknokratisk 
hierarki d&auml;r de som kan mer om systemet har mer makt och kan bolla med 
andra m&auml;nniskor ungef&auml;r hur de vill. Demokrati existerar inte: 
p&aring; varje kanal finns ett antal sm&aring;kungar (sk chan-ops, 
kanaloperat&ouml;rer) som ibland kan "sl&aring;ss" om kontrollen &ouml;ver 
kanalen. IRC har redan utvecklats till en egen subkultur med egna 
v&auml;rderingar och hackordningar. F&ouml;rv&aring;nansv&auml;rt m&aring;nga 
kvinnor anv&auml;nder IRC.</p>
<p>I IRC finns &auml;ven m&ouml;jlighet att idka informationshandel, att byta 
information mot information med ett enda enkelt kommando: <i>/dcc send nick 
fil</i>, vilket gjort IRC till den fr&auml;msta kommunikationskanalen f&ouml;r 
"bytare" och andra hackargrupper, en plats d&auml;r kurirer springer med filer 
och kommunicerar internt, annonserar ut FTP-areor och webbsidor d&auml;r 
enorma programbibliotek finns tillg&auml;ngliga f&ouml;r en kort tid. Det har 
d&auml;rmed ocks&aring; blivit den naturliga knutpunkten f&ouml;r 
m&auml;nniskor med de mest udda perversioner, och ingen annanstans kan man 
hitta s&aring;dana ansamlingar av pornografiska bilder och hela filmer, som 
p&aring; kanaler med namn som "xxx..." mediet &auml;r &auml;nnu mycket anonymt 
och sv&aring;rt f&ouml;r myndigheter att &ouml;vervaka, f&ouml;rmodligen 
&auml;r det den mest lagl&ouml;sa del av Internet som finns idag.</p>
<p>Dessa tekniker &auml;r bara det f&ouml;rsta steget i en utveckling som 
kommer att leda oss till kommunikationsformer o&auml;ndligt mer sofistikerade 
&auml;n de vi k&auml;nner idag. I experimentanl&auml;ggningar blir de 
p&aring;hittade milj&ouml;erna alltmer verkliga; rentav s&aring; verkliga att 
m&aring;nga b&ouml;rjat ifr&aring;gas&auml;tta skillnaden mellan verklig och 
p&aring;hittad verklighet, och kommit fram till att det snarast &auml;r en 
definitionsfr&aring;ga. Men vi b&ouml;rjar fr&aring;n b&ouml;rjan.</p>
<p>Ingen enskild person har betytt s&aring; mycket f&ouml;r virtuell 
verklighet som <b>Jaron Lanier</b>. Jaron flyttade till Kalifornien 1981 och 
t&auml;nkte att han skulle leva hippieliv och spela fl&ouml;jt p&aring; 
trottoarerna. Ist&auml;llet halkade han in p&aring; ett jobb som 
dataspelsprogrammerare. Efter ett tag i branchen startade han ett f&ouml;retag 
kallat <b>VPL</b> (Visual Programming Languages, Visuella Programspr&aring;k) 
f&ouml;r egna pengar och b&ouml;rjade jobba helt ideellt med en id&eacute; han 
f&aring;tt: han ville g&ouml;ra ett programspr&aring;k. Programspr&aring;k 
&auml;r det spr&aring;k som m&auml;nniskor anv&auml;nder f&ouml;r att 
kommunicera med datorer och beskriva vad de vill att den skall g&ouml;ra. 
Vanliga programspr&aring;k &auml;r t&nbsp;ex BASIC (Begginers All-purpose 
Symbolic Instruction Code), Pascal (d&ouml;pt efter matematikern med samma 
namn), eller C (d&ouml;pt av Dennis Ritchie som en efterf&ouml;ljare till 
spr&aring;ket B under utveckling av operativsystemet Unix p&aring; AT&T 
laboratories).</p>
<p>Nu ville Jaron inte g&ouml;ra vilket programspr&aring;k som helst utan 
PROGRAMSPR&Aring;KET med stort P. Han tyckte att det h&auml;r med att 
programmera var bland det roligaste som fanns, men att det var 
f&ouml;rbeh&aring;llet en alldeles f&ouml;r liten grupp m&auml;nniskor. Han 
ans&aring;g att alla borde f&aring; programmera. Ist&auml;llet f&ouml;r att 
bara l&aring;ta en liten elit av programmerare bygga upp matematiska och 
symboliska modeller av verkligheten, ville han s&auml;tta det verktyget i 
h&auml;nderna p&aring; mannen p&aring; gatan, med minimala krav p&aring; 
f&ouml;rkunskaper. Spr&aring;ket d&ouml;ptes s&aring; sm&aring;ningom till 
<i>Mandala</i>.</p>
<p>M&aring;nga som provar att anv&auml;nda datorer f&ouml;r f&ouml;rsta 
g&aring;ngen tycker att det hela &auml;r f&ouml;r abstrakt och 
inneh&aring;ller f&ouml;r m&aring;nga teoretiska begrepp. En dataelev jag hade 
sade en g&aring;ng:</p>
<blockquote>
<i>"Du kan s&auml;ga att det h&auml;r &auml;r ett kommando, att det har den 
och den egenskapen och fungerar s&aring; och s&aring;. Det &auml;r som att 
s&auml;ga till mig att det h&auml;r &auml;r en hammare, och den fungerar 
s&aring; och s&aring;. Jag kommer aldrig att fatta det om jag inte f&aring;r 
en hammare i n&auml;ven."</i></blockquote>
<p>Hammarhuvudet p&aring; spiken. Om inte m&auml;nniskan kan anpassa sig till 
datorn s&aring; f&aring;r man v&auml;l anpassa datorn till m&auml;nniskan. Om 
inte berget kommer till Muhammed f&aring;r v&auml;l Muhammed komma till 
berget. Det var det som var Jarons id&eacute;. G&ouml;r datamilj&ouml;n 
s&aring; verklig som m&ouml;jligt, ta bort det d&auml;r tangentbordet om det 
st&auml;ller till s&aring; mycket f&ouml;rtret, och ta bort den d&auml;r 
tv&aring;dimensionella sk&auml;rmen om platta symboler &auml;r s&aring; 
sv&aring;ra att f&ouml;rst&aring;. Skapa en hel verklighet kring 
anv&auml;ndaren s&aring; att denne k&auml;nner sig hemma. Konceptet virtuell 
verklighet (och fr&aring;n och med nu f&ouml;rkortar jag det med bara 
<b>VV</b>) var f&ouml;tt. Nu var den h&auml;r id&eacute;n egentligen inte 
s&aring; ny. F&ouml;rsta g&aring;ngen tanken p&aring; VV d&ouml;k upp skall ha 
varit 1965 hos <b>Ivan Sutherland</b> p&aring; Utah University. Men det var 
Jaron som var f&ouml;rst att fullt ut f&ouml;rs&ouml;ka genomf&ouml;ra 
id&eacute;erna, och g&ouml;ra <i>pengar</i> p&aring; dem.</p>
<p>VPL grundades 1985. Sedan dess har ingenting varit sig likt. 1991 fick vi 
vanliga m&auml;nniskor veta vad VV var i och med att <b>W&nbsp;Industries</b> 
marknadsf&ouml;rde sitt dataspelsystem <i>Virtuality</i> p&aring; bred front. 
Tidningar, radio, TV -- alla ber&auml;ttade om detta nya och fantastiska 
fenomen. Det var ocks&aring; d&aring; man b&ouml;rjade g&ouml;ra 
j&auml;mf&ouml;relser med William Gibsons roman <i>Neuromancer</i> och 
uppt&auml;ckte uppenbara likheter mellan huvudpersonen Case's s&auml;tt att 
ansluta sin hj&auml;rna till datorerna och d&auml;rmed uppg&aring; totalt i 
telerymden, och ambitionerna bakom VV. Och det var d&aring; man p&aring; 
allvar b&ouml;rjade ifr&aring;gas&auml;tta vart v&aring;rt samh&auml;lle var 
p&aring; v&auml;g. Och det &auml;r bl&nbsp;a d&auml;rf&ouml;r Gibson &auml;r 
en s&aring; viktig f&ouml;rfattare.</p>
<p>Det hela &auml;r egentligen inte s&aring; konstigt som man ibland lyckas 
f&aring; det att framst&aring;. Genom att applicera sensorer p&aring; kroppen 
som registerar alla r&ouml;relser kan datorn k&auml;nna av hur du r&ouml;r 
dig, d&auml;refter kan den generera ljud och bildintryck som st&auml;mmer 
&ouml;verens med hur vi &auml;r vana att uppfatta verkligheten. Ljudet skapas 
av ett kvadrafoniskt ljudsystem som g&ouml;r det m&ouml;jligt f&ouml;r oss att 
placera ljud i rummet. Bilderna visas tredimensionellt genom att datorn ritar 
en bild f&ouml;r varje &ouml;ga. Det &auml;r det som &auml;r VV idag; varken 
mer eller mindre. F&ouml;rm&aring;l kan uppfattas som tredimensionella och ge 
i fr&aring;n sig ljud s&aring; att vi upfattar ljudet som om det kom 
fr&aring;n f&ouml;rem&aring;let i fr&aring;ga. Inget konstigt, bara vanlig 
manipulation av v&aring;ra sinnesintryck, precis som en datask&auml;rm och en 
h&ouml;gtalare, fast lite mer sofistikerat och f&ouml;rfinat. Maskinskapad 
hallucination eller p&aring;taglig dr&ouml;m skulle man ocks&aring; kunna 
kalla det.</p>
<p>Jaron hade allts&aring; t&auml;nkt sig att VV skulle vara en form av 
programmeringsspr&aring;k, avsett fr&auml;mst f&ouml;r att skapa modeller 
f&ouml;r att underl&auml;tta forskning, undervisning och g&ouml;ra datorns 
funktioner l&auml;tt&aring;tkomliga. Nu blev det inte riktigt s&aring;. En del 
uppfinningar har f&ouml;rm&aring;gan att chocka sina uppfinnare genom att de 
visar sig f&aring; helt andra till&auml;mpningar &auml;n uppfinnaren 
n&aring;gonsin kunnat dr&ouml;mma om. K&auml;rnkraften &auml;r v&auml;l det 
mest skr&auml;mmande exemplet p&aring; detta. VV f&ouml;rvandlades fr&aring;n 
programmeringsspr&aring;k till <i>medium.</i></p>
<p>Vi har en handfull medier i v&aring;rt samh&auml;lle. Vi har litteratur av 
olika slag. Vi har teater och film. Vi har etermedia som radio och TV. Vi har 
sk <i>multimedia</i> som dataspel eller <i>hypertext</i>, en slags 
f&ouml;rb&auml;ttrad text som g&ouml;r att vi kan l&auml;sa text som en 
databas ist&auml;llet f&ouml;r som en bok. Och nu har vi VV, och det &auml;r 
ocks&aring; en form av medium. N&auml;rmare best&auml;mt den kraftfullaste 
form av media som m&auml;nniskan n&aring;gonsin tillverkat. VV omsluter dig 
p&aring; alla sidor och fordrar din totala uppm&auml;rksamhet, precis som om 
det var ditt verkliga liv det handlade om. Du kan springa, men du <i>kan 
absolut inte g&ouml;mma dig</i> fr&aring;n den. (T&auml;nk vilket fascinerande 
medium att anv&auml;nda f&ouml;r reklam: Pampers bl&ouml;jor tr&auml;nger in 
dig i ett h&ouml;rn och hetsar dig till d&ouml;ds.)</p>
<p>N&auml;r Jaron kommit en bit p&aring; v&auml;gen med sin id&eacute; 
ins&aring;g han att han beh&ouml;vde hj&auml;lp f&ouml;r att slutf&ouml;ra 
projektet. Han fick hj&auml;lp av medialaboratoriet p&aring; MIT, som redan 
tidigare hj&auml;lpt till att beg&aring;va v&auml;rlden med det <i>grafiska 
gr&auml;nssnittet</i>. (Gr&auml;nssnitt &auml;r den moj&auml;ng som finns 
mellan datorn och anv&auml;ndaren, typ tangentbord, bildsk&auml;rm, skrivare, 
mus, datahandske etc.) Detta kom senare att anv&auml;ndas av Xerox, Macintosh 
och Microsoft, och vi k&auml;nner det idag under produktnamn som <i>System 
7</i> och <i>Windows</i>.</p>
<p>Milit&auml;ren blandade sig f&ouml;rst&aring;s i leken som vanligt. Redan 
tidigare hade man ju experimenterat med flygsimulatorer f&ouml;r att 
tr&auml;na piloter inf&ouml;r flygningar. VV s&aring;gs som en m&ouml;jlighet 
att f&ouml;rb&auml;ttra simulatorerna, ja till och med att utveckla riktigt 
verklighetstrogna system f&ouml;r <i>fj&auml;rrn&auml;rvaro</i>, d&auml;r 
exempelvis en pilot kan styra ett flygplan in &ouml;ver fientligt territorium 
fast han fysiskt befinner sig i en bunker hemma i h&ouml;gkvarteret. Ett 
s&aring;dant system skulle naturligtvis vara ett bra s&auml;tt att 
hush&aring;lla med piloter. Dessutom skulle man kunna bygga plan som utsattes 
f&ouml;r p&aring;frestningar som ingen pilot skulle t&aring;la. Som 
radiostyrda flygplan allts&aring;, men lite h&auml;ftigare. (Och farligare.) 
S&aring;lunda sl&auml;ngde milit&auml;ren in en rej&auml;l skopa pengar i 
forskningen. Krig har som vanligt en f&ouml;rm&aring;ga att f&aring; den 
tekniska utvecklingen att ta kvantspr&aring;ng.</p>
<p>Det &auml;r sv&aring;rt att s&auml;ga vad VV kommer att f&aring; f&ouml;r 
betydelse. P&aring; s&auml;tt och vis f&ouml;r&auml;ndrar den ingenting - VV 
upplever vi alla p&aring; natten n&auml;r vi dr&ouml;mmer. Skillnaden &auml;r 
h&auml;r att vi kan styra inneh&aring;llet och anv&auml;nda oss av h&ouml;gst 
p&aring;tagliga <i>dr&ouml;mmar</i> f&ouml;r v&aring;ra egna syften. Ett av de 
st&ouml;rsta anv&auml;ndningsomr&aring;dena f&ouml;r VV &auml;r 
d&auml;rf&ouml;r inom psykologin, d&aring; dr&ouml;mmar har en central 
betydelse f&ouml;r studiet av m&auml;nniskans psyke. Man kan mycket v&auml;l 
t&auml;nka sig att VV kan anv&auml;ndas f&ouml;r mycket sofistikerad terapi. 
<i>Eller</i> hj&auml;rntv&auml;tt, om man nu skulle vilja det. 
Hj&auml;rntv&auml;tt &auml;r f&ouml;r m&aring;nga betraktare inte enbart 
negativt; inom den slutna psykiatriska v&aring;rden behandlas 
v&aring;ldt&auml;ktsm&auml;n och m&ouml;rdare med mycket sofistikerad 
hj&auml;rntv&auml;tt f&ouml;r att bota ett sjukligt beteende. S&aring;dan 
v&aring;rd kan s&auml;kert f&ouml;rb&auml;ttras och effektiviseras med VV. 
Omv&auml;nt kan det missbrukas.<a href="#85"><font 
size="-1"><sup>85</sup></font></a></p>
<p>Som medium har VV fantastiska m&ouml;jligheter. N&auml;r vi kommunicerar 
&ouml;ver en elektronisk l&auml;nk k&auml;nns det inte som att vi verkligen 
m&ouml;ter n&aring;gon. Anonymiteten i en telefonlur g&ouml;r att vi kan 
sl&auml;nga ur oss de mest v&aring;gade saker eftersom vi inte k&auml;nner oss 
fysiskt hotade. N&auml;r vi talar i telefon distraheras vi av andra 
h&auml;ndelser i omgivningen. N&auml;r vi kommunicerar via Internet kan vi 
om&ouml;jligen anv&auml;nda n&aring;got kroppsspr&aring;k eller 
r&ouml;stl&auml;ge. Enda s&auml;ttet att visa k&auml;nslor i en elektronisk 
konferens &auml;r att skriva blixtsnabba, felstavade inl&auml;gg f&ouml;r att 
uttrycka att man &auml;r uppr&ouml;rd eller att anv&auml;nda olika 
typografiska konventioner f&ouml;r att tillk&auml;nnage 
k&auml;nslol&auml;gen.</p>
<p>I VV kan vi anv&auml;nda hur mycket kroppspr&aring;k vi vill. Vi kan 
g&ouml;ra m&ouml;tet fullkomligt verkligt, som om vi tr&auml;ffades i ett rum. 
Vi kan g&ouml;ra det <i>mer</i> &auml;n verkligt -- vi <i>kan</i> verkligen 
bl&aring;sa upp oss till dubbel storlek om vi vill. Vi kan kl&auml; ut oss 
till vem som helst. Vi kan best&auml;mma oss f&ouml;r hur rummet skall se ut. 
Jag kan uppleva det som att vi tr&auml;ffas hemma hos mig, och du kan uppleva 
det som att vi tr&auml;ffas hemma hos dig. Vi kan allts&aring; vara p&aring; 
tv&aring; st&auml;llen samtidigt, s&aring; att b&aring;da k&auml;nner sig 
hemma! Jag kan vara i ett st&aring;lverk och h&ouml;ra bullret i bakgrunden, 
och du kan vara i skogen och h&ouml;ra f&aring;glarna kvittra. Jag tycker att 
du sitter p&aring; ett st&auml;d och du tycker att jag sitter p&aring; en 
stubbe. Allt &auml;r m&ouml;jligt.</p>
<hr>
<p>Inom sociologin, som &auml;r den vetenskap som studerar samspelet mellan 
m&auml;nniskor, anv&auml;nder man begreppet <i>symboler</i> f&ouml;r att 
uttrycka den informationsv&auml;xling m&auml;nniskor emellan som g&aring;r 
djupare &auml;n sj&auml;lva spr&aring;ket. Till skillnad fr&aring;n 
spr&aring;ket kan s&aring;dana symboler idag inte lagras eller syntetiseras. 
Det &auml;r bland annat d&auml;rf&ouml;r vi har uppfunnit skriftspr&aring;ket. 
Ett lagringsbart spr&aring;k m&ouml;jligg&ouml;r ett kulturellt arv fr&aring;n 
generation till generation, och ger m&auml;nskligheten till ett sk 
<i>kollektivt medvetande</i>. Begreppet <i>symbol</i> innefattar f&ouml;rutom 
det talade och skrivna spr&aring;ket, s&aring;v&auml;l kroppsspr&aring;k som 
blickar och ofrivilliga r&ouml;relser (inom spr&aring;kvetenskapen kallas 
gester etc f&ouml;r <i>paralingvistik</i>).</p>
<p>Symbolspr&aring;ket m&auml;nniskor emellan best&aring;r av s&aring;v&auml;l 
genetiska som inl&auml;rda komponenter. Djur som inte kan tala eller skriva 
kommunicerar uteslutande genom "primitiva" symboler, som de jag just 
n&auml;mnde. Symboler kan s&auml;gas vara de band som knyter samman 
m&auml;nniskor till grupper, samh&auml;llen och hela system av samh&auml;llen. 
Inte helt ov&auml;ntat har symbolerna en stor betydelse inom forskningen kring 
artificiell intelligens; de flesta AI-forskare betraktar m&auml;nniskans hela 
medvetande som byggt av ett fl&ouml;de av symboler i en eller annan form, och 
hela intelligensen som en stor informationshanterande process. (Men det har 
jag ju redan ber&auml;ttat om...)</p>
<p>M&aring;let med virtuell verklighet &auml;r att samtliga symboler skall 
kunna lagras och syntetiseras. Det skall bli det perfekta kommunikationsmedlet 
mellan m&auml;nniskor; b&auml;ttre &auml;n sj&auml;lva verkligheten. Och det 
&auml;r kanske det som &auml;r s&aring; skr&auml;mmande: Datorn erbjuder 
m&ouml;jligheten att f&ouml;rvr&auml;nga symbolspr&aring;ket. Om du sj&auml;lv 
kontrollerar datorn skulle du kunna anv&auml;nda den f&ouml;r att sj&auml;lv 
framst&aring; s&aring; god och uppbl&aring;st som m&ouml;jligt, och 
f&ouml;rvr&auml;nga din egen syn p&aring; omv&auml;rlden s&aring; att alla 
andra framstod som t&ouml;ntar. Gr&auml;nsen mellan illusion och verklighet 
kan bli suddig.<a href="#86"><font size="-1"><sup>86</sup></font></a></p>
<p>Det &auml;r helt om&ouml;jligt att f&ouml;rutse vad detta kommer att 
inneb&auml;ra f&ouml;r v&aring;rt s&auml;tt att uppfatta v&auml;rlden i 
allm&auml;nhet och m&auml;nniskor i synnerhet, s&auml;kert &auml;r bara 
<i>att</i> det kommer att f&ouml;r&auml;ndras. Man talar ibland om den 
kulturella eller sociologiska <i>atombomben</i>, d&auml;r VV &auml;r ett hot 
som skulle kunna sl&aring; s&ouml;nder alla v&aring;ra fasta normer, eller 
hela v&aring;r verklighetsuppfattning. Alla f&ouml;ruts&auml;gelser p&aring; 
det h&auml;r omr&aring;det m&aring;ste i dagsl&auml;get betraktas som rena 
spekulationer, eftersom ingen &auml;nnu kommunicerar genom VV i st&ouml;rre 
skala.</p>
<p>Redan nu varnar emellertid science fiction f&ouml;rfattare f&ouml;r 
riskerna med VV, ett av de tidigaste exemplen &auml;r Philip K Dicks novell 
<i>Minnen en gros</i>, senare filmad som <i>Total Recall</i>, andra exempel 
&auml;r trilogin <i>Illuminatus!</i><a href="#87"><font 
size="-1"><sup>87</sup></font></a> , allas v&aring;rt <i>Arkiv X</i> eller 
filmen <i>Videodrome</i> (1982). Samtliga bygger ett skr&auml;ckscenario 
p&aring; r&auml;dslan f&ouml;r att inte kunna veta vad som &auml;r verklighet 
och vad som &auml;r inbillning,<a href="#88"><font 
size="-1"><sup>88</sup></font></a> verklighetsbaserad <i>paranoia</i> f&ouml;r 
att s&auml;ga det med ett ord. Jag har sj&auml;lv skrivit en novell p&aring; 
temat, och b&ouml;rjade p&aring; &auml;nnu en som jag aldrig 
fullf&ouml;ljde:</p>
<blockquote>
<p><i>"N&aring;gon g&aring;ng det &aring;ret opererade n&aring;gra 
entusiastiska forskare in det f&ouml;rsta Carcer-chipet i huvudet p&aring; en 
d&ouml;vstum samt lam f&ouml;rs&ouml;ksperson. N&auml;r de rikare skikten av 
samh&auml;llet gradvis f&ouml;rflyttade sig till en b&auml;ttre, konstgjord 
v&auml;rld, skulle dessa slavar, m&auml;nniskor som p&aring; grund av 
Carcer-chipets j&auml;rnh&aring;rda kontroll inte ens kunde t&auml;nka 
p&aring; uppror mot systemet utan att deras &aring;ngestfunktioner 
aktiverades, l&auml;mnas kvar att sk&ouml;ta k&auml;rnkraftverk, 
bondg&aring;rdar, livsmedelsfabriker och andra n&ouml;dv&auml;ndiga 
samh&auml;llsinstitutioner.</i></p>
<p><i>M&aring;nga fria m&auml;nniskor f&ouml;rstod att Carcer-projektet 
fr&aring;n b&ouml;rjan till slut var om&auml;nskligt, att de som stod under 
chipets kontroll inte l&auml;ngre hade n&aring;gon fri vilja. &Auml;nd&aring; 
ville de inte g&auml;rna l&auml;mna den materiella v&auml;lf&auml;rd de under 
&aring;ren byggt upp i en v&auml;rld som inte fanns. Deras hj&auml;rnor var 
l&auml;nkade med elektroder till maskineriet och deras perifera nervsystem med 
armar, ben och &ouml;gonlock var fr&aring;nkopplat. Rent fysiskt framlevde de 
sina dagar sv&auml;vande i en tank fylld med isolerande, kroppstempererad 
v&auml;tska.</i></p>
<p><i>N&aring;gra mindre priviligierade m&auml;nniskors frihet var 
allts&aring; v&auml;rd att offras f&ouml;r de fria m&auml;n och kvinnor som nu 
levde sina liv med os&aring;rbara datakroppar, och som mentalt styrde de 
politiska skeendena. (bla bla bla)"</i><a href="#89"><font 
size="-1"><sup>89</sup></font></a> </p>
</blockquote>
<p>Men -- om jag skall vara &auml;rlig: oroa er inte. M&auml;nniskor &auml;r 
ganska f&ouml;rnuftiga varelser n&auml;r allt kommer omkring. Det finns ingen 
anledning att misst&auml;nka att vi inte skulle kunna hantera denna nya resurs 
p&aring; ett alldeles vettigt s&auml;tt. Men virtuell verklighet i kombination 
med AI ger oss en ny bild av m&auml;nniskans betydelse kontra samh&auml;llet, 
n&aring;got som jag skall illustrera i kapitel 15.</p>
<a name="teknokrati"></a>
<hr>
<h1><a name="tekknokrat">N&Auml;TATTITYD, TEKNOKRATI OCH DEMOKRATI</a></h1>
<p>Att s&auml;lja och &auml;ga information &auml;r idag ett yrke. 
Journalister, speciellt fackjournalister och allehanda informat&ouml;rer, 
konsulter och lobbyister, bygger stora delar av sin yrkesstolthet p&aring; att 
<i>&auml;ga</i> information. Givetvis vill de inte dela med sig om de inte 
f&aring;r n&aring;got i utbyte, och det vi ger dem (eller skall jag s&auml;ga: 
"det de tar av oss"?) i utbyte &auml;r en hederlig l&ouml;n och en social 
status. Informationsteknologin hotar att i grunden f&ouml;r&auml;ndra deras 
yrken, och m&aring;nga av dem vet om det. Hur?</p>
<p>P&aring; MIT brukade de f&ouml;rsta hackarna l&aring;ta program de skrivit 
(i form av l&aring;nga pappersremsor med h&aring;l i) ligga framme i en 
l&aring;da bredvid datorn. Det gjorde de dels f&ouml;r att den som hade lust 
skulle kunna titta p&aring; dem, men ocks&aring; f&ouml;r att den som s&aring; 
&ouml;nskade skulle kunna b&auml;ttra p&aring; och ut&ouml;ka programmen. 
Denna hj&auml;rtliga och &ouml;ppna attityd &auml;r typisk "hackarmentalitet", 
och har sedan dess genomsyrat n&auml;stan all forskning och programutveckling 
som skett via Internet. Detta g&aring;r in under det som jag n&auml;mnde som 
<i>Regel 1</i> i kapitlet om cyberpunk: <i>hands-on</i>-imperativet.</p>
<p>Det finns ett otal s&aring;dana dataprogram som utvecklats enligt en 
princip som p&aring; engelska kallas <i>stone soup</i> -- vad vi i Sverige 
brukar ben&auml;mna att <i>koka soppa p&aring; en spik</i>. Detta &auml;r 
allts&aring; en av de allra &auml;ldsta metoderna att driva 
programmeringsprojekt (om inte den &auml;ldsta). De f&ouml;rsta hackarna 
p&aring; MIT p&aring; 60-talet jobbade enligt denna princip. I dag fungerar 
det s&aring; att en programmerare tillverkar en grundstomme, ett fungerande 
program som utg&ouml;r <i>fundament</i> f&ouml;r programmet (spiken i grytan). 
Han l&auml;gger sedan ut programmet p&aring; Internet och s&auml;ger till alla 
de amat&ouml;rprogrammerare som finns d&auml;r:</p>
<p><i>"H&auml;r har ni programmet - hittar ni brister och kan r&auml;tta till 
dem, s&aring; g&ouml;r det. Skicka sedan &auml;ndringarna till mig."</i></p>
<p>Den ursprungliga programmeraren fungerar sedan som en redakt&ouml;r som tar 
emot programf&ouml;rslag och st&auml;ndigt l&auml;gger till nya delar till 
programmet. Programmet distribueras sedan gratis. Ett av de f&ouml;rsta 
riktigt lyckade spiksoppsprogrammen var <b>Tiny BASIC</b>, en konkurrent till 
Bill Gates Altair BASIC som skilde sig fr&aring;n denna genom att vara mycket 
b&auml;ttre &auml;n Gates BASIC <i>och gratis</i>. (Gissa om det stack i 
&ouml;gonen p&aring; vissa!) Bland moderna spiksoppor finner vi hela 
operativsystem som <b>Linux</b> (mer om detta l&auml;ngre ned), <b>X-Window 
System</b>, och texteditorn <b>EMACS</b> som anv&auml;nts f&ouml;r att skriva 
otaliga l&auml;rob&ouml;cker och h&ouml;gskoleuppsatser. Alla dessa program 
&auml;r <i>fria</i>, dvs de f&aring;r kopieras och modifieras utan andra 
restriktioner &auml;n att resultatet ocks&aring; m&aring;ste f&ouml;rbli 
fritt.</p>
<p>Kommunikationsprotokollstacken (vilket ord!) <b>TCP/IP</b> (Transfer 
Control Protocol / Internet Protocol) som &auml;r p&aring; v&auml;g att ta 
&ouml;ver hela marknaden f&ouml;r n&auml;tverkskommunikation, &auml;r 
ocks&aring; spiksoppa. (Man anv&auml;nder det f&ouml;r att f&aring; olika 
datorer att "prata" med varandra i datan&auml;tverk, TCP/IP &auml;r f&ouml;r 
en dator ungef&auml;r vad en telefonlur och en knappsats &auml;r f&ouml;r en 
m&auml;nniska.) Denna protokollstack utv&auml;rderas av de som bygger 
Internet, och f&ouml;rb&auml;ttras st&auml;ndigt genom att "redakt&ouml;rerna" 
skickar ut sk <i>RFC:er</i> (<i>Request For Comments</i>, sv ung: 
<i>&Ouml;nskar Synpunkter</i> [p&aring; detta]).</p>
<p>TCP/IP &auml;r helt gratis, och det &auml;r ingen som tj&auml;nar pengar 
p&aring; att ha uppfunnit TCP/IP. Det har, helt utan marknadsf&ouml;ring, 
blivit s&aring; stort bara f&ouml;r att ingen br&aring;kar om 
upphovsr&auml;tten till det och f&ouml;rs&ouml;ker beh&aring;lla 
"f&ouml;retagshemligheter". D&auml;remot &auml;r det inga problem att 
tj&auml;na grova st&aring;lar p&aring; <i>kunskap</i> om hur TCP/IP fungerar. 
Kunskapen om hur produkten fungerar har allts&aring; st&ouml;rre 
marknadsv&auml;rde &auml;n sj&auml;lva produkten. D&auml;rf&ouml;r 
h&aring;ller sig de som kan det hela ibland rent av med hemligheter, f&ouml;r 
att p&aring; s&aring; vis skapa sig en f&ouml;dkrok som konsulter.</p>
<p>De f&ouml;retag som s&auml;ljer egna kommunikationsprotokoll &auml;r 
givetvis inte s&aring; glada. D&auml;rf&ouml;r sprider de g&auml;rna ut 
osanningar om att TCP/IP inte skulle vara bra. Ja, rent av att det skulle vara 
d&aring;ligt, eller v&auml;rdel&ouml;st. Den vanligaste angreppspunkten 
&auml;r att <i>"ju fler kockar desto s&auml;mre soppa"</i> -- i princip att de 
l&auml;ggs in en massa skr&auml;p som inte beh&ouml;vs i programmen. Detta 
&auml;r inte sant. Diskussionsgrupperna utv&auml;rderar varje f&ouml;rslag 
innan det skrivs in. Det &auml;r synd att s&aring;dana rykten ibland 
publiceras i en del riktigt stora tidningar. (Ingen n&auml;mnd, ingen 
gl&ouml;md.) Sj&auml;lv f&ouml;redrar jag att lyssna p&aring; experter som 
<b>Peter Schaeffer</b> som vet vad de talar om. (Se exempelvis Datateknik 
#3/1995 sid 36.)</p>
<p>I fr&auml;msta ledet bland f&ouml;rsvararna f&ouml;r denna 
grundl&auml;ggande teknokratiska princip finner vi bland annat <b>Richard 
Stallman</b>, en f&nbsp;d hackare fr&aring;n MIT som ett tag kallade sig den 
sista riktiga hackaren. Han lade grunden till s&aring;v&auml;l <b>GNU</b> som 
<b>EMACS</b> och anser i princip att mjukvara inte b&ouml;r &auml;gas, och 
&auml;r dessutom den tongivande kraften bakom stiftelsen <i>Free Software 
Foundation</i> som i princip inte g&ouml;r annat &auml;n underbl&aring;ser 
produktion av gratis mjukvara. Han har retat gallfeber p&aring; m&aring;nga 
mjukvaruf&ouml;retag genom att kopiera id&eacute;er utan att kopiera 
programkod, en metod som kallas f&ouml;r <i>bakv&auml;nd 
ingenj&ouml;rskonst</i> eller bara <i>dekonstruktion</i>, och inneb&auml;r att 
man analyserar ett program p&aring; objektniv&aring; (i "maskinspr&aring;k"), 
ser vad det g&ouml;r, och sedan skapar ett program som utf&ouml;r samma sak. 
Stallmans produktivitet i detta h&auml;nseende &auml;r s&aring; vida beryktad 
att han omtalas som den kanske skickligaste och mest drivna hackaren 
n&aring;gonsin, fullt kapabel att utf&ouml;ra samma jobb som ett helt lag 
programmerare ensam. Han har dessutom haft avg&ouml;rande inflytande p&aring; 
organisationen <i>League for Programming Freedom</i> som driver kravet att all 
programkod skall befrias fr&aring;n patent.</p>
<p>Spiksoppsmjukvara har dessutom den f&ouml;rdelen att man sj&auml;lv 
l&auml;tt kan g&ouml;ra &auml;ndringar eller ta reda p&aring; <i>exakt</i> hur 
programmet fungerar eftersom all dokumentation &auml;r tillg&auml;nglig 
f&ouml;r den som s&aring; &ouml;nskar, till skillnad mot mjukvara som 
tillverkats av f&ouml;retag; dessa l&aring;ser in k&auml;llkod och 
dokumentation i ett kassavalv och tar sedan skyh&ouml;gt betalt f&ouml;r att 
dela med sig av kunskaperna n&auml;r n&aring;got problem uppst&aring;r. 
Meningen &auml;r att anv&auml;ndaren skall tro att programmet &auml;r s&aring; 
otroligt fantastiskt att det bara &auml;r det producerande f&ouml;retagets 
programmerare (som utm&aring;las som en slags trollkarlar) som har en chans 
att begripa sig p&aring; och f&ouml;rb&auml;ttra programmet. D&auml;r kan man 
tala om monopol p&aring; information.</p>
<p>N&aring;.</p>
<p>T&auml;nk er nu att man till&auml;mpar spiksoppsprincipen p&aring; en text; 
till exempel den h&auml;r. Om jag hade tillg&aring;ng till en Internetserver 
skulle jag kunna l&auml;gga ut det h&auml;r dokumentet i sk <i>hypertext</i> 
(en sorts text uppfunnen av <b>Tim Berners-Lee</b> efter en id&eacute; av 
<b>Ted Nelson</b>, d&auml;r sammanh&auml;ngande &auml;mnen eller generella 
s&ouml;kord &auml;r hopkopplade med elektroniska l&auml;nkar f&ouml;r att man 
snabbt skall kunna hoppa i texten) och skriva n&aring;gonstans i slutet:</p>
<p><i>"Alla ni som l&auml;ser det h&auml;r - skicka in &auml;ndringar och 
till&auml;gg till mig, s&aring; fogar jag dem till texten."</i></p>
<p>Allt &auml;r gratis. Vem som helst kan h&auml;mta dokumentet p&aring; 
Internet. Jag tj&auml;nar inget p&aring; det, mer &auml;n kunskap. Ingen annan 
heller. Om mitt dokument blev popul&auml;rt och l&auml;stes av m&aring;nga, 
skulle (med lite tur) snart n&aring;gra experter h&ouml;ra av sig och 
l&auml;mna r&auml;ttningar och till&auml;gg. Inte mycket, men precis lagom 
f&ouml;r att t&auml;cka upp just det omr&aring;de som den personen &auml;r 
expert p&aring;. Jag kunde sedan sitta som redakt&ouml;r och sammanst&auml;lla 
detta, l&auml;gga in nya l&auml;nkar i hypertexten och g&ouml;ra det l&auml;tt 
att s&ouml;ka och f&ouml;r l&auml;saren att veta vad som &auml;r nytt varje 
g&aring;ng han/hon l&auml;ser. Jag skulle k&auml;nna att jag gjorde nytta, men 
jag skulle inte kunna leva p&aring; det. Efter n&aring;gra &aring;r skulle 
mitt dokument vara en hel databas och t&auml;cka in snart sagt varenda litet 
omr&aring;de inom datorkultur, mer omfattande, l&auml;ttbearbetat och 
utf&ouml;rligt &auml;n nationalencyklopedin, dessutom skriven av 
gr&auml;sr&ouml;tter som &auml;lskar det de h&aring;ller p&aring; med.</p>
<p><i>Varf&ouml;r g&ouml;r jag inte det?</i></p>
<p><b>Svar:</b> f&ouml;r det f&ouml;rsta har jag varken tid eller lust.<a 
href="#90"><font size="-1"><sup>90</sup></font></a> F&ouml;r det andra handlar 
det inte om att l&ouml;sa ett tekniskt problem som i ett dataprogram, denna 
text &auml;r m&aring;ngfasetterad och h&ouml;gst subjektiv. Den &auml;r 
pr&auml;glad av mina egna v&auml;rderingar och jag vill att den &auml;ven i 
framtiden skall vara det. Varenda ord &auml;r skrivet av <i>mig</i> och ingen 
annan. Kalla det stolthet. Dessutom har den en b&ouml;rjan och ett slut, och 
man kan <i>kritisera</i> den som n&aring;got faktiskt, inte som n&aring;got 
som hela tiden &auml;ndrar p&aring; sig. Man kan bilda sig en <i>klar</i> 
uppfattning som h&aring;ller ett par dagar. Detta &auml;r den statiskt 
of&ouml;r&auml;nderliga textens f&ouml;rdelar framf&ouml;r den st&auml;ndigt 
f&ouml;r&auml;nderliga.</p>
<p>Hade det h&auml;r r&ouml;rt sig om ett praktiskt problem av teknisk 
karakt&auml;r inom vilken som helst av naturvetenskaperna eller t ex 
medicinen, hade det varit radikalt annorlunda. S&aring;dana hypertextdokument 
skapas i detta nu runt om i v&auml;rlden. De v&auml;xer samman till en 
v&auml;rld av information, tillg&auml;nglig f&ouml;r alla, &ouml;verallt, som 
har tillg&aring;ng till Internet. Dess namn &auml;r World Wide Web (WWW). I 
f&ouml;rl&auml;ngningen kommer det m&auml;nskliga <i>hypertextarvet</i> att 
v&auml;xa till en informationsm&auml;ngd som &auml;r s&aring; mastodontartad 
att man varken vet ut eller in. Den kommer att bli som ett stort 
biblioteksliknande minne f&ouml;r hela m&auml;nskligheten.</p>
<p>Hypertexten i sig f&ouml;rvandlas dessutom alltmer till <i>programkod</i>, 
g&aring;r fr&aring;n det primitiva markup-spr&aring;ket HTML till det 
ut&ouml;kade XHTML och XML, och g&ouml;r att gr&auml;nsen mellan vanlig, 
litter&auml;r text och dataprogram blir allt suddigare. Yrkena f&ouml;rfattare 
och programmerare flyter ihop. Det &auml;r det som <i>&auml;r</i> sk 
multimedia. Verktygen f&ouml;r att skapa multimediaprodukter kallas inte 
programspr&aring;k, utan <i>f&ouml;rfattarprogram</i> (eng: <i>authoring 
programs</i>).</p>
<p>En del sk&ouml;nlitter&auml;ra f&ouml;rfattare har anammat id&eacute;n att 
publicera sina alster f&ouml;r en bred publik p&aring; Internet. Eftersom 
sk&ouml;nlitter&auml;ra f&ouml;rfattare i allm&auml;nhet fr&auml;mst &auml;r 
ute efter att bli l&auml;sta och inte s&aring; mycket efter att tj&auml;na 
pengar, &auml;r det ett naturligt steg. Den f&ouml;rsta etablerade 
f&ouml;rfattare som publicerade n&aring;got av sina alster fritt 
tillg&auml;ngligt p&aring; Internet var <b>Stephen King</b> den 19:e september 
1993. M&aring;nga andra f&ouml;rfattare tyckte att det var en alldeles 
utm&auml;rkt id&eacute; och publicerade n&aring;gra av sina gamla verk 
p&aring; Internet. F&ouml;rst ut i Sverige var <b>Lars Fimmerstad</b> med 
romanen <i>V&auml;lkommen Hem</i> och strax d&auml;refter <b>Ola Larsmo</b> 
med novellen <i>Stumheten</i>. Ju mer etablerad en f&ouml;rfattare &auml;r, 
desto mer styvmoderligt tycks han/hon betrakta denna elektroniska publicering. 
De lever ju till viss del p&aring; int&auml;kterna fr&aring;n sina b&ouml;cker 
och k&auml;nner sig hotade av publicering som man &auml;nnu inte kan ta betalt 
f&ouml;r. <a href="#91"><font size="-1"><sup>91</sup></font></a></p>
<p>Denna utveckling av medierna ligger v&auml;l i takt med att allt fler 
organisationer omformas till n&auml;tverk - l&ouml;st sammanh&aring;llna 
s&auml;llskap utan kanslister och ombudsm&auml;n som etableras f&ouml;r en 
enda fr&aring;ga eller f&ouml;r att l&ouml;sa ett enda v&auml;l definierat 
problem (koka spiksoppa), och som hittills h&aring;llts samman genom 
brevv&auml;xling och telefonsamtal (informationsbyte). F&ouml;rv&auml;xla inte 
"n&auml;tverk" med "datan&auml;tverk" &auml;ven om m&aring;nga "n&auml;tverk" 
utnyttjar "datan&auml;tverk". St&ouml;dstrumporna<a href="#92"><font 
size="-1"><sup>92</sup></font></a> &auml;r ett "n&auml;tverk", Internet 
&auml;r ett "datan&auml;tverk". Gemensam n&auml;mnare f&ouml;r alla 
n&auml;tverk &auml;r att de distribuerar information av n&aring;got slag. 
(F&ouml;rvirrande?) Minnesregel: St&ouml;dstrumpor = N&auml;tverk av 
m&auml;nniskor, Internet = N&auml;tverk av datorer.</p>
<p>Vad &auml;r d&aring; po&auml;ngen med det h&auml;r?</p>
<p>Jo, n&auml;tverksdokumenten kommer p&aring; nolltid att bli totalt 
o&ouml;verk&aring;dliga. Allts&aring; m&aring;ste man, om man beh&ouml;ver 
tillg&aring;ng till ett visst stycke kunskap, precis som alltid f&ouml;rut, 
l&auml;sa sig till det under en l&aring;ng m&ouml;dosam inl&auml;rningsprocess 
<i>eller</i> anlita en konsult. En typisk konsult &auml;r en grupp som bevakar 
det intresseomr&aring;de man delar; vad vi brukar kalla fackpress, fast 
elektronisk i det h&auml;r sammanhanget, ju. Behovet av fackpress finns 
allts&aring; &auml;ven i informationssamh&auml;llet. I skrivande stund kan 
s&aring;dana tidningar inte ta betalt f&ouml;r sina informationstj&auml;nster, 
men ett system &auml;r just nu under utveckling. Det inneb&auml;r att du 
kommer att kunna <i>k&ouml;pa</i> information om vad som helst fr&aring;n din 
egen dator. Du betalar givetvis inte med kontanter utan med siffror.</p>
<p>Dessa fackjournalister kommer i princip att vara de f&ouml;rsta som 
f&ouml;rtj&auml;nar sitt livsuppeh&auml;lle p&aring; att bara bearbeta 
information - de kommer att vara de f&ouml;rsta som tar klivet in i en total 
informationsekonomi. Sedan kommer de andra tidningarna att f&ouml;lja efter, 
en efter en. N&aring;gra tidningar, t&nbsp;ex <b>Aftonbladet / Kultur</b> har 
redan f&ouml;rutsett detta och b&ouml;rjat f&ouml;rbereda sig f&ouml;r att 
tr&auml;da in i informationsekonomin med experiment med elektroniska 
tidningar. Andra tidningar n&ouml;jer sig med elektroniska komplement till 
sina tryckta alster.<a href="#93"><font size="-1"><sup>93</sup></font></a> 
(Under experimenttiden &auml;r allt detta gratis! Passa p&aring; nu, f&ouml;r 
den h&auml;r chansen &aring;terkommer aldrig.)</p>
<p>Ut&ouml;ver detta kommer vi som en naturlig f&ouml;ljd att f&aring; en 
uppsj&ouml; elektroniska fanziner,<a href="#94"><font 
size="-1"><sup>94</sup></font></a> i och med att det blir <i>s&aring; 
l&auml;tt och billigt</i> att g&ouml;ra en egen elektronisk tidning. 
(Hackarkulturen har sedan l&auml;nge alstrat hundratals eller rent av 
tusentals s&aring;dana fanziner.) Inga tryckkostnader -- inga avtal -- inga 
annons&ouml;rer osv, bara information och initiativ. Bara kultur, ingen 
bizniss.</p>
<p>Skall vi se det krasst &auml;r journalisterna experter p&aring; 
informationshandel. Det &auml;r v&auml;l egentligen den enda yrkesgrupp som 
redan l&aring;ngt innan datorernas tid levde p&aring; att enbart producera och 
bearbeta information. <i>Journalister</i> tycker <i>inte</i> att information, 
och d&auml;rmed kunskap, skall vara fri och tillg&auml;nglig f&ouml;r alla. 
Tv&auml;rtom. Varje journalist (&aring;tminstone varje fackjournalist) vaktar 
med n&auml;bbar och klor "sina" sm&aring; informationsk&auml;llor, och &auml;r 
noggrann med att inte i on&ouml;dan n&auml;mna var han f&aring;r sin 
information i fr&aring;n. Journalisten &auml;r lika &aring;terh&aring;llsam 
och sn&aring;l som de elitistiska och sekteristiska hackargrupperna. <i>Det 
allm&auml;nnas b&auml;sta</i>, i och f&ouml;r sig -- men &auml;ven en 
journalist m&aring;ste ju &auml;ta. Det g&auml;ller att skydda sin 
"intellektuella egendom". Sanningen &auml;r att den tredje statsmakten,<a 
href="#95"><font size="-1"><sup>95</sup></font></a> likt staten och 
storf&ouml;retagen, ocks&aring; den best&aring;r av personliga kontaktn&auml;t 
och hierarkier d&auml;r det g&auml;ller att kunna rycka i r&auml;tt 
tr&aring;dar vid r&auml;tt tillf&auml;lle. &Auml;ven journalister &auml;r 
fullst&auml;ndigt fr&auml;mmande f&ouml;r hackarnas etik, vilket inte minst 
f&auml;rgar de reportage man g&ouml;r om hackare.</p>
<p>Riktlinjerna kring elektronisk publicering antyder att vi kommer att 
f&aring; tv&aring; nya typer av media. Den ena kommer att levereras p&aring; 
CD-ROM skivor och inneh&aring;lla stora m&auml;ngder kunskap, som en databas 
eller ett lexikon d&auml;r man kan s&ouml;ka information. Tidningen 
<b>Interface</b> var den f&ouml;rsta svenska tidning som provade p&aring; 
detta. Den andra tj&auml;nsten &auml;r <i>onlinetj&auml;nster</i> vilket 
inneb&auml;r att du f&aring;r nyheter regulj&auml;rt som uppdateras varje dag, 
timma eller &auml;nnu oftare. Den f&ouml;rsta onlinetidningen i Sverige var 
f&ouml;rmodligen <b>Text-TV</b>. Den f&ouml;rsta svenska onlinetidningen 
p&aring; Internet var <b>Datateknik</b>, men numera har i princip varenda 
tidning sin egen "online"-version. Onlinetj&auml;nster kan man i dagens 
l&auml;ge inte ta betalt f&ouml;r, men man g&ouml;r sitt yttersta f&ouml;r att 
finna en v&auml;g att g&ouml;ra detta. De enda onlinef&ouml;retag som 
tj&auml;nar pengar f&ouml;r tillf&auml;llet &auml;r s&aring;dana som de 
virtuella bokhandlarna <b>Bokus</b> eller <b>Amazon</b>, som tillh&ouml;r en 
branch som man lite l&ouml;st brukar kalla <i>e-commerce</i>, och Aftonbladet 
som g&ouml;r det via radannonser.</p>
<p>CD-ROM skivorna har vissa problem. Det &auml;r n&auml;mligen inga som helst 
problem att kopiera en skiva, s&aring; varf&ouml;r skulle jag k&ouml;pa 
tidningen, uppslagsverket, ordlistan eller vad det nu &auml;r, n&auml;r jag 
kan kopiera grannens? S&aring; fort man f&ouml;rs&ouml;ker skydda 
informationen fr&aring;n kopiering s&aring; kan man ge sig fan p&aring; att 
det &auml;r n&aring;gra hackare som kommer att kn&auml;cka skyddet och kopiera 
i alla fall. Nationalencyklopedin sprids exempelvis ganska friskt p&aring; 
detta vis sedan den svenske hackaren <b>Replicator</b> utvecklade en s&nbsp;k 
patch som tog bort kopieringsskyddet fr&aring;n PC-varianten. 
Onlinetj&auml;nster lider inte direkt av detta problem.<a href="#96"><font 
size="-1"><sup>96</sup></font></a> N&aring;gra siar att skivorna kommer att 
f&ouml;rsvinna helt till f&ouml;rm&aring;n f&ouml;r onlinetj&auml;nsterna, 
detta l&auml;r dock inte ske &auml;n p&aring; ett tag. Behovet att &auml;ga 
n&aring;got fysiskt, som en CD-skiva eller en papperstidning, &auml;r 
&auml;nnu starkt i v&aring;r generation, och n&auml;tverken &auml;r helt 
enkelt f&ouml;r instabila f&ouml;r att man skall kunna lita p&aring; att de 
alltid finns d&auml;r n&auml;r man beh&ouml;ver dem. Man skall ocks&aring; ha 
i &aring;tanke, att de flesta m&auml;nniskor f&ouml;redrar att betala en fast 
klumpsumma f&ouml;r s&aring;dana nyttigheter framf&ouml;r kontinuerliga 
l&ouml;pande avgifter.</p>
<p>En del s&auml;ger att massmedia kommer att f&ouml;rsvinna. Det beror 
p&aring; hur man ser det. Massmedia <i>som det ser ut idag</i> kommer att 
f&ouml;rsvinna, men vi kommer s&auml;kert att f&aring; en ny definition 
p&aring; massmedia. Papperstidningarna kommer givetvis att vara kvar tills 
dess vi kommer p&aring; n&aring;got s&auml;tt att g&ouml;ra elektronisk 
information lika l&auml;tthanterlig, men den dagen kommer s&auml;kert.</p>
<p>Tidningen <i>The Whole Earth Review</i> har v&auml;ckt det allm&auml;nna 
intresset f&ouml;r elektroniska media i USA. Popul&auml;rtidskriften 
<i>Wired</i>, som jag n&auml;mde tidigare, &auml;r en av de tidningar som 
f&aring;tt en skjuts fram&aring;t av h&auml;ndelserna p&aring; den 
elektroniska fronten. Denna tidning har blivit om&aring;ttligt popul&auml;r, 
inte minst tack vare sin ungdomliga layout. Den har banat v&auml;g f&ouml;r 
flera liknande tidningar v&auml;rlden &ouml;ver, i Sverige <b>Z mag@zine</b> 
och <b>Hall&aring;</b> som uppenbarligen tog &ouml;ver hela 
marknadsid&eacute;n fr&aring;n tidningar som Wired. Man skrev om Internet, 
BBS:er och allt som ing&aring;r i begreppet informationsteknik och medier, 
samt mode och trender. B&auml;gge &auml;r numera nedlagda, och andra, mer 
praktiskt inriktade tidningar som <i>Internetguiden</i> har kommit i deras 
st&auml;lle.</p>
<p>Andra amerikanska tidningar som verkar vara en stor inspirationsk&auml;lla 
f&ouml;r dessa medier &auml;r <b>RayGun</b> och <b>Gray Areas</b>. <b>MONDO 
2000</b> &auml;r en smula f&ouml;r provokativ f&ouml;r att passa in i de fina 
salongerna. Denna har n&auml;mligen ganska tydliga drag av hippie- och 
yippie-sympatier.</p>
<p>En del blir f&ouml;rbannade p&aring; de h&auml;r tidningarna som i princip 
skriver mest om sig sj&auml;lva (medier som skriver om andra medier, 
journalister som intervjuar journalister osv). Om man skall s&ouml;ka 
n&aring;gon orsak till detta s&aring; &auml;r det v&auml;l just detta att hela 
medieutbudet h&aring;ller p&aring; att f&ouml;r&auml;ndras i och med 
informationsteknikens intr&aring;ng. Text och bild blir allt l&auml;ttare att 
distribuera och manipulera, journalistens uppgift ifr&aring;gas&auml;tts mm. 
Att journalister &auml;r intresserade av journalistik &auml;r v&auml;l inte 
heller s&auml;rskilt &ouml;verraskande. I och med mediernas st&auml;llning som 
"den tredje statsmakten" &auml;r mediegranskande medier antagligen 
n&ouml;dv&auml;ndiga. F&ouml;r att piffa upp det hela skriver man g&auml;rna 
om saker som &auml;r sp&auml;nnande p&aring; riktigt. Helst hackare 
s&aring;klart. Det &auml;r ju de som &auml;r den superhypeade 
"informationsrevolutionens" spjutspets.<a href="#97"><font 
size="-1"><sup>97</sup></font></a></p>
<p><i>Hackarna sj&auml;lva</i> ser inte dessa tidningar som n&aring;got 
s&auml;rskilt m&auml;rkv&auml;rdigt (vilket de ibland sj&auml;lva tycks 
g&ouml;ra) utan kallar dem rakt av f&ouml;r <i>hacker-wannabe's</i>, 
s&aring;dana som sj&auml;lva inte &auml;r, men vill skriva s&aring; att det 
verkar som om de vore (tyv&auml;rr finns det inget bra svenskt ord f&ouml;r 
f&ouml;reteelsen). Sverige &auml;r t ex f&ouml;r tillf&auml;llet fullt av 
Schyffert-wannabe's, Guillou-wannabe's och Bildt-wannabe's. (Sj&auml;lv 
&auml;r jag Vision&auml;r-wannabe :-). Gemensam n&auml;mnare f&ouml;r 
hacker-wannabes som &auml;r journalister &auml;r enligt en tumregel att de 
anv&auml;nder enkla floskler som <i>cyber, kraftfullt, IT, e-commerce,</i> och 
<i>&lt;senaste modeordet h&auml;r&gt;</i> i var och varannan mening, och att 
de anv&auml;nder MacIntosh-datorer. Stil. Klass. Yta.</p>
<p>Att dessa tidningar ibland anammar hackarkultur och ideal beror antagligen 
p&aring; att den agressiva t&auml;vlingsattityd som finns bland hackare 
&auml;r ruskigt lik den h&aring;rda vardagen f&ouml;r journalister. F&aring; 
av dessa journalister tycks begripa sig p&aring; den v&auml;nliga, 
icke-amerikanska delen av hackarkulturen, vilken inte &auml;r s&aring; 
intressant eftersom den inte &auml;r fullt lika olaglig och inneh&aring;ller 
betydligt mindre konfrontationer, samt bygger mer p&aring; v&auml;nskap 
&auml;n t&auml;vlan. Det &auml;r i och f&ouml;r sig inte s&aring; konstigt 
eftersom journalister &auml;lskar konflikter, och inte s&aring; s&auml;llan 
underbl&aring;ser dem. (Konflikter ger <i>mycket</i> bra rubriker, och drar 
till sig l&auml;sare.)</p>
<h2><a name="gnu">Fri mjukvara och "Open Source"</a></h2>
<p>Under 1990-talet har en stark utl&ouml;pare av hackarkulturens 
salongsf&auml;iga delar f&aring;tt stor uppm&auml;rksamhet. Det r&ouml;r sig 
givetvis om det som i folkmun kallas <b>Linux</b>. som jag n&auml;mde som 
hastigast ovan och som ofta tillskrivs finlandssvensken <b>Linus Torvalds</b>. 
Man skall dock vara medveten om att detta operativsystem, som enligt 
m&aring;nga snarare borde kallas GNU/Linux, har anor fr&aring;n 1983 och 
egentligen &auml;nnu l&auml;ngre tillbaka.<a href="#98"><font 
size="-1"><sup>98</sup></font></a> Vi b&ouml;r granska detta n&aring;got mer i 
detalj.</p>
<p>F&ouml;r att f&ouml;rst&aring; vad denna kultur inneb&auml;r m&aring;ste 
man f&ouml;rst&aring; vad som &auml;r skillnaden mellan <i>k&auml;llkod</i> 
och <i>bin&auml;rkod</i>. K&auml;llkoden &auml;r ett datorprograms "recept", 
det beskrivningsspr&aring;k som anv&auml;nds f&ouml;r att tala om vad 
programmet skall genomf&ouml;ra. Bin&auml;rkoden ("maskinspr&aring;ket") 
&auml;r det som sedan verkligen kan f&ouml;rst&aring;s av datorn, det 
slutgiltiga programmet, en fil som kan startas och k&ouml;ras med 
f&ouml;rsumbar f&ouml;rdr&ouml;jning.</p>
<p>N&auml;r <b>Richard Stallman</b> b&ouml;rjade skriva sitt operativsystem 
GNU (GNU's Not Unix) 1983, hade han en klar plan -- att skriva ett 
operativsystem och alla de verktyg som beh&ouml;vdes f&ouml;r att g&ouml;ra 
det till ett riktigt arbetsredskap, och att detta skulle vara <i>fritt</i>, 
dvs helt &ouml;ppet att &auml;ndra i, och sprida vidare, precis som de tidiga 
programmen i AI-labbet p&aring; MIT. Han gjorde detta genom att starta en 
skattebefriad stiftelse, Free Software Foundation, med uppdrag att 
f&ouml;rvalta GNU. Han hade precis l&auml;mnat MIT dit han kommit 1971 och 
sedemera anst&auml;llts vid labratoriet f&ouml;r artificiell intelligens. Han 
hade d&auml;r blivit uppl&auml;rd av de tidigare n&auml;mnda hackarlegenderna 
Richard Greenblatt och Bill Gosper, som han ocks&aring; ans&aring;g vara sin 
personliga mentor.</p>
<p>Bakom sig hade han en bitter konflikt mellan tv&aring; f&ouml;retag som 
bildats av Greenblatt respektive Gosper f&ouml;r att tillverka LISP-maskiner. 
Det ena f&ouml;retaget, Symbolics, hade anst&auml;llt merparten av de hackers 
som jobbat p&aring; laboratoriet, vilket gjort Stallman rasande. Han s&aring;g 
upphandlingen av hackers som en fientlig handling och v&auml;grade tala med 
n&aring;gon som var anst&auml;lld p&aring; Symbolics eller handlade med dem. 
Som "h&auml;mnd" analyserade han alla nya f&ouml;r&auml;ndringar i Symbolics 
maskiner och programmerade dem p&aring; nytt &aring;t det andra 
f&ouml;retaget, LMI, n&aring;got han kallade "Reverse Engineering" eller 
"omv&auml;nd ingenj&ouml;rskonst". Han kunde f&ouml;rvisso inte kopiera 
programmen rakt av, eftersom de var copyrightskyddade, men det gick 
naturligtvis bra att g&ouml;ra program som "fungerade lika dant som" Symbolics 
program.</p>
<p>N&auml;r han till sist gav upp h&auml;mndaktionerna och sade upp sig 
fr&aring;n MIT formulerade han riktlinjerna f&ouml;r GNU. Stallman ville bygga 
en "Community", ett virtuellt samh&auml;lle av egendomsl&ouml;s programvara -- 
ingen skulle &auml;ga eller ha ensamr&auml;tt till GNU eller n&aring;got som 
hade med GNU att g&ouml;ra.</p>
<p>F&ouml;r att hindra att n&aring;got av det som utvecklades inom ramen 
f&ouml;r GNU "kapades" eller p&aring; n&aring;got vis togs &ouml;ver och 
patenterades av kommersiella krafter uppfanns GNU GPL (General Public 
License). Licensen fungerar s&aring; att om man l&aring;nar eller 
anv&auml;nder delar av mjukvara som omfattas av GNU GPL m&aring;ste denna 
mjukvara i sin tur ocks&aring; omfattas av GNU GPL, om den publiceras. GPL 
kr&auml;ver att du till&aring;ter andra att ha full insyn i k&auml;llkoden och 
att de har full r&auml;tt att l&aring;na och vidareutveckla vad resultatet 
blir. Andra f&ouml;rbeh&aring;ll saknas helt.</p>
<p>P&aring; detta vis &auml;r GPL en mycket aggressiv frihetlig licens som 
anv&auml;nder copyrightsystemet f&ouml;r att attackera &auml;gandet av 
mjukvara p&aring; hemmaplan, till skillnad fr&aring;n de licenser som 
anv&auml;nds av liknande projekt s&aring;som BSD,<a href="#99"><font 
size="-1"><sup>99</sup></font></a> som avs&auml;ger sig all form av 
&auml;gandeskap. S&aring;dana egalit&auml;ra (= egendomsl&ouml;sa, 
anspr&aring;ksl&ouml;sa) licenser till&aring;ter &auml;ven kommersiella 
intressen att f&ouml;rutom att modifiera och vidareutveckla, &auml;ven 
hemligh&aring;lla, copyrightskydda och sedan s&auml;lja program som byggts 
p&aring; denna k&auml;llkod. Detta g&auml;ller inte GNU GPL. Det saknas inte 
exempel p&aring; kommersiella krafter som med eller mot sin vilja tvingats 
acceptera att deras produkter befriats av GNU GPL.</p>
<p>Det &auml;r viktigt att betona att GPL inte &auml;r <i>antikommersiell</i> 
-- det &auml;r helt okej att s&auml;lja programvara som skyddas av GPL -- den 
&auml;r bara <i>fri</i>, s&aring; om du s&auml;ljer GPL-skyddad mjukvara 
m&aring;ste du &auml;ven tillhandah&aring;lla k&auml;llkoden och till&aring;ta 
vidare kopiering. Man f&aring;r inte heller blanda GPL-skyddad och vanlig 
s&nbsp;k propriet&auml;r (=&auml;gd) programvara. Stallman har definierat 
skillnaden mycket tydligt eftersom det engelska ordet <i>free</i> &auml;r mer 
m&aring;ngtydligt &auml;n svenskans <i>fri</i>: <i>"free, as in free speech, 
not free beer".</i></p>
<p>S&aring; blev GNU fr&ouml;et till ett virtuellt frihetligt samh&auml;lle 
som spirade och v&auml;xte och omg&auml;rdades av GNU GPL och som idag 
&auml;ven omfattar GNU/Linux. En av de tidiga medarbetarna inom ramen f&ouml;r 
GNU var <b>Eric Raymond</b>. Raymond var tidgare mest k&auml;nd som mannen som 
sammanst&auml;llt den moderna versionen av <i>The Jargon File</i>. Han har 
ocks&aring; deltagit i utvecklandet av ett antal fria mjukvaror varav 
programmet <i>fetchmail</i> kanske &auml;r den mest k&auml;nda. Han s&auml;ger 
sig tidigt ha blivit fascinerad av Linux (som fr&aring;n b&ouml;rjan 
betraktades med skepsis fr&aring;n Free Software Foundation) och 
f&ouml;rs&ouml;kt f&ouml;rst&aring; hur det kunde utvecklas p&aring; premisser 
som liknade de som g&auml;llde f&ouml;r GNU, fast s&aring; mycket 
snabbare.</p>
<p>Linux &auml;r ursprungligen endast en s&aring;kallad Kernel, en 
systemk&auml;rna som hanterar grundl&auml;ggande operationer i en dator som 
process- och minneshantering, filer och in/utmatning. Free Software Foundation 
hade redan f&ouml;re Linux p&aring;b&ouml;rjat sin egen Kernel under namnet 
Hurd, ett projekt som dock dragit ut p&aring; tiden. N&auml;r finlandssvensken 
Linus Torvalds b&ouml;rjade utveckla Linux v&auml;xte det lavinartat och blev 
p&aring; mycket kort tid tillsammans med en m&auml;ngd program fr&aring;n 
GNU-projektet ett helt fritt, fungerande operativsystem. Raymond menar att 
detta berodde p&aring; en rad faktorer, varav den viktigaste &auml;r liknelsen 
mellan katedralen och basaren, som jag skall f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rklara i 
det f&ouml;ljande.</p>
<p>Enligt Raymond utvecklades program f&ouml;re Linux enligt modellen "ju fler 
kockar desto s&auml;mre soppa", det vill s&auml;ga mjukvaran skulle utvecklas 
av en grupp superhackare som jobbade som idioter under l&aring;ng tid och 
sedan presenterade ett helt fungerande, avlusat system. Vad Linux gjorde var 
att l&aring;ta ALLA delta i utvecklingen genom att s&aring; tidigt som 
m&ouml;jligt sl&auml;ppa ut nya versioner fr&aring;n utvecklarlaget, s&aring; 
n&auml;r den f&ouml;rsta fungerande versionen av Linux sl&auml;pptes 
str&ouml;mmade genast en m&auml;ngd utvecklare till -- det h&auml;vdas att 
Linux idag utvecklas av cirka 40.000 glada amat&ouml;rer.</p>
<p>&Auml;ven om en eller tv&aring; personer agerar spindlar i n&auml;tet och 
skriver alla st&ouml;rre &auml;ndingar av ett program, str&ouml;mmar 
f&ouml;rslag p&aring; f&ouml;rb&auml;ttringar och hela delprogram 
st&auml;ndigt in fr&aring;n de personer som deltar i mailinglistor och 
nyhetsgrupper med anknytning till n&aring;gon av delarna i Linux. GNU var som 
en katedral, centralt planerat och uppf&ouml;rt efter ritningar fr&aring;n 
h&ouml;gsta ort. Man sl&auml;ppte i och f&ouml;r sig in kreti och pleti i 
utvecklarlagen, men man h&ouml;ll h&aring;rt i programvaran tills man var helt 
s&auml;ker p&aring; att den fungerade till 100%. Linux var mer som en basar, 
vimlande, stojande, fullt med folk som byggde p&aring; det de tyckte var 
roligast, halvd&aring;liga betaversioner av nya implentationer och s&aring; 
vidare. Linux handlade om att "koka soppa p&aring; en spik", alla som deltog 
tillf&ouml;rde n&aring;got.</p>
<p>Raymond har sedemera blivit en pratglad f&ouml;respr&aring;kare f&ouml;r 
fria operativsystem som ofta &aring;ker runt bland anv&auml;ndare och 
ber&auml;ttar om sina erfarenheter, och de priciper han menar ligger till 
grund f&ouml;r systemens framg&aring;ng. Han talar hellre om Open Source 
&auml;n GPL, detta begrepp inneb&auml;r att k&auml;llkoden f&ouml;r ett 
program finns tillg&auml;nglig s&aring; att andra kan granska och &auml;ndra 
programmet. Ett av de f&ouml;retag han influerat &auml;r Netscape, som 
sedemera beslutat att sl&auml;ppa sin webl&auml;sare Navigator 5.0 som Open 
Source under namnet Mozilla.</p>
<p>Det finns emellertid vissa djupg&aring;ende skillnader mellan den syn 
p&aring; fri mjukvara som Stallman f&ouml;respr&aring;kar och den som Raymond 
beskriver. Stallman skriver med anledning av Apples lansering av sitt kernel 
som Open Source nyligen, att Open Source-r&ouml;relsen mest tycks vara 
inriktad p&aring; det rent materialistiska m&aring;let med snabbare 
utveckling, medan man "sidos&auml;tter de djupare aspekterna av begreppet 
frihet, gemenskap, samarbete och fr&aring;gan om vilken slags samh&auml;lle vi 
vill leva i".</p>
<p>Man kan s&auml;ga att om operativsystemet &auml;r en v&auml;g d&auml;r alla 
beh&ouml;ver komma fram, f&ouml;respr&aring;kar Stallmans FSF att v&auml;gen 
av morliska sk&auml;l b&ouml;r vara fri f&ouml;r alla att f&auml;rdas 
p&aring;, medan "open source"-f&ouml;respr&aring;karna menar att alla 
v&auml;gsp&auml;rrar och avgifter som vore alternativet &auml;r till mer skada 
&auml;n nytta, och att v&auml;gen av den anledningen skall vara fri. 
J&auml;mf&ouml;relser mellan mjukvara och fysiska ting &auml;r emellertid 
alltid bristf&auml;lliga, s&aring; ta detta med en nypa salt.</p>
<p>Det r&aring;der ingen som helst tvekan om att &auml;ven om b&aring;de 
Stallman och Raymond kallar sig sj&auml;lva anarkister, &auml;r Stallman den 
som st&aring;r l&auml;ngst till v&auml;nster av de b&aring;da. Raymond 
g&ouml;r ingen hemlighet av att han tillh&ouml;r det nyliberala libertarianska 
partiet samt den amerikanska organisation som anser att varje m&auml;nniska 
borde ha r&auml;tt att &auml;ga ett skjutvapen. &Auml;ven om b&aring;da klart 
mest intresserar sig f&ouml;r programmering och datorer finns det saker i det 
de s&auml;ger som antyder stora skillnader i framf&ouml;r allt synen p&aring; 
egendom.</p>
<p>Stallman har bland annat sagt: "jag anser att mjukvara ej skall &auml;gas, 
eftersom detta f&ouml;rfarande &auml;r skadligt f&ouml;r m&auml;nskligheten 
som helhet. Det hindrar folk fr&aring;n dra maximal nytta av ett existerande 
program". Han har ocks&aring; gjort sig k&auml;nd f&ouml;r att vara helt emot 
id&eacute;n att ha l&ouml;senord p&aring; datorsystem, och kn&auml;ckte 
upprepade g&aring;nger l&ouml;senordsskyddet p&aring; MIT d&aring; han jobbade 
d&auml;r. Alla l&aring;s, hinder och &auml;gandesystem r&ouml;rande mjukvara 
&auml;r av ondo enligt Stallman. Man m&auml;rker ocks&aring; i Stallmans 
skrifter att han &auml;ven har ett klart och tydligt klassperspektiv i sitt 
s&auml;tt att se p&aring; v&auml;rlden - ett outtalat syfte med Free Software 
Foundation &auml;r att ge alla, oavsett ras, social bakgrund osv, 
tillg&aring;ng till fri mjukvara.</p>
<p>Raymond &aring; sin sida g&ouml;r krumbukter f&ouml;r att f&ouml;rena sina 
nyliberala &aring;sikter med det faktum att han sj&auml;lv bidrar till att 
skapa egendomsl&ouml;s programvara -- nyliberaler &auml;r annars k&auml;nda 
f&ouml;r att &ouml;verallt f&ouml;rsvara r&auml;tten till egendom och 
egendomssystemets moraliska och praktiska &ouml;verl&auml;gsenhet gentemot 
alla andra system. Han kommer till r&auml;tta med detta problem dels genom att 
definiera om vad vi menar med egendom fr&aring;n att vara n&aring;got 
n&auml;st intill heligt, till att endast omfatta f&ouml;rvaltning av ett 
program. Detta, menar han, ger en kick &aring;t egot och det &auml;r det alla 
deltagare i GNU/Linux projektet "vinner" p&aring; att delta. H&auml;r lutar 
han sig tillbaka p&aring; den objektivistiska<a href="#100"><font 
size="-1"><sup>100</sup></font></a> dogmen att alla m&auml;nniskor drivs av 
ett egoistiskt egenintresse.</p>
<p>V&auml;ldigt f&aring; programmerare, cirka 10% enligt Raymond, lever 
direkt av de pengar de f&aring;r in p&aring; att s&auml;lja mjukvara till en 
kund. Det finns dock en underton i hans resonemang som s&auml;ger att de 
d&auml;r sista 10% kanske skulle m&aring; b&auml;ttre av att f&aring; 
beh&aring;lla &auml;gander&auml;tten till sina program. Stallman skulle aldrig 
t&auml;nka tanken, vissa av hans uttalanden kan till och med tolkas som att 
han &auml;ven anser att piratkopiering &auml;r moraliskt f&ouml;rsvarbart:</p>
<blockquote>
<p><i>Jag kallar inte s&aring;dan kopiering f&ouml;r 'piratkopiering', 
f&ouml;r det &auml;r ett propagandauttryck. Jag tycker inte att det &auml;r 
fel att kopiera och dela med sig av information. Regeringar kan lagstifta mot 
det, men det g&ouml;r det inte mera fel, bara illegalt. (...) oauktoriserade 
kopior &auml;r inte mycket b&auml;ttre &auml;n auktoriserade kopior. Det enda 
som &auml;r bra med den oauktoriserade kopian &auml;r att man undviker att ge 
pengar till &auml;garen. Detta &auml;r bra, f&ouml;r &auml;garen 
f&ouml;rtj&auml;nar ingen bel&ouml;ning f&ouml;r att han gjort mjukvaran till 
sin egendom.</i></p>
<p>(Richard Stallman i en intervju, min &ouml;vers&auml;ttning.)</p>
</blockquote>
<p>Man kunde tidigare h&ouml;ra folk d&ouml;ma ut GNU/Linux och liknande 
system som d&ouml;dsd&ouml;mda, framf&ouml;r allt med olika motivationer som 
h&auml;nvisade till att det inte kunde fungera i v&aring;rt ekonomiska system. 
I dagsl&auml;get &auml;r emellertid GNU/Linux v&auml;rldens n&auml;st 
st&ouml;rsta operativsystem (efter Microsofts Windows) och det mest 
v&auml;xande. Tillv&auml;xt attraherar marknad, marknad attraherar investerare 
och i skrivande stund sk&ouml;rdar f&ouml;retag som Red Hat Software och VA 
Linux Systems i USA och Cygnus Solutions i Tyskland enorma vinster fr&aring;n 
GNU/Linux. Min kvalificerade gissning i dagsl&auml;get &auml;r att detta 
&auml;r ett av framtidens operativsystem.</p>
<h2><a name="tekonkrat">Teknokrati</a></h2>
<p>Internet har ofta kallats "anarkistiskt". Detta &auml;r en grov 
&ouml;verdrift. Internet &auml;r i grunden <i>teknokratiskt</i> och 
<i>decentraliserat</i>. N&auml;r n&auml;tet fr&aring;n b&ouml;rjan byggdes av 
hackarna p&aring; h&ouml;gskolorna v&auml;vde de ocks&aring; in lite av sin 
&ouml;ppna attityd i det. Kom ih&aring;g regel nr 3 i hackaretiken: <i>Misstro 
auktoriteter -- fr&auml;mja decentralisering</i>.</p>
<p><i>Jag hj&auml;lper dig s&aring; hj&auml;lper du mig</i>, allts&aring;, och 
ingenstans i grundstommen p&aring; Internet fanns det n&aring;gon funktion 
f&ouml;r universiteten att debitera varandra f&ouml;r utnyttjandet av 
kommunikationskanalerna. Det fanns inga l&aring;sta d&ouml;rrar 
n&aring;gonstans, eftersom man ans&aring;g att alla borde f&aring; komma in 
&ouml;verallt och att alla borde dela med sig av all information. (Regel nr 2: 
<i>All information borde vara fri</i>.) Koppla in dig och k&ouml;r, bara. Det 
enda man beh&ouml;vde betala f&ouml;r var de st&auml;ndigt uppkopplade 
telefonlinjerna d&auml;r informationen str&ouml;mmade fram, sedan var det bara 
att kommunicera b&auml;st man ville.</p>
<p>Hela n&auml;tverket har konstruerats enligt spiksoppsprincipen. Varje 
problem som dyker upp l&auml;ggs ut i diskussionsgrupper och sedan f&aring;r 
vem som vill komma med f&ouml;rslag p&aring; l&ouml;sningar. Engagemanget 
bland n&auml;tanv&auml;ndarna &auml;r stort, och ofta f&ouml;resl&aring;s en 
m&auml;ngd l&ouml;sningar. F&ouml;rslagen utv&auml;rderas i diskussionsgruppen 
och det som anses vara det b&auml;sta vinner. Resultatet dokumenteras och 
dokumentationen sprids som en <i>de facto</i>-standard.</p>
<p>Detta teknokratiska s&auml;tt att l&ouml;sa tekniska problem &auml;r 
radikalt annorlunda mot marknadsmodellen. I marknadsekonomin 
<i>konkurrerar</i> f&ouml;retag om den b&auml;sta l&ouml;sningen. Varje 
f&ouml;retag har sin egen forskningsavdelning som utarbetar en l&ouml;sning, 
som sedan marknadsf&ouml;rs. D&auml;refter f&aring;r konsumenterna 
utv&auml;rdera genom att k&ouml;pa den produkt som faller dem mest i smaken. 
De "d&aring;liga" l&ouml;sningarna sl&aring;s ut genom att de f&ouml;retag som 
inte lyckats vinna konsumenterna l&auml;gger ned sin produkt, och k&ouml;per 
upp patent fr&aring;n de f&ouml;retag som lyckats, eller (i v&auml;rsta fall) 
g&aring;r i konkurs. P&aring; s&aring; vis menar man att den b&auml;sta 
produkten alltid lever vidare.<a href="#101"><font 
size="-1"><sup>101</sup></font></a></p>
<p>Problemet med de marknadsekonomiska l&ouml;sningarna &auml;r att det inte 
alltid &auml;r de <i>tekniskt</i> <i>b&auml;sta</i> l&ouml;sningarna som 
vinner. Det kan lika g&auml;rna vara de som <i>marknadsf&ouml;rts</i> 
b&auml;st, eller de <i>billigaste</i>. J&auml;mf&ouml;r t&nbsp;ex med hur 
videosystemet VHS slog ut det kvalitetsm&auml;ssigt &ouml;verl&auml;gsna 
Betamax, antagligen fr&auml;mst d&auml;rf&ouml;r att JVC, som skapade VHS, 
hade f&ouml;rsett kasetterna med l&auml;ngre speltid och samarbetade mer med 
andra f&ouml;retag. (Detta beror enligt en annan legend ytterst p&aring; att 
VHS-formatet marknadsf&ouml;rdes av porrfilmsdistribut&ouml;rerna... Hmmm.<a 
href="#102"><font size="-1"><sup>102</sup></font></a> ) N&aring;got 
s&aring;dant skulle aldrig h&auml;nda i en teknokrati som Internet. En 
teknokrati till&aring;ter inte att marknadsf&ouml;ring eller godtycke 
f&aring;r f&ouml;rpassa en bra id&eacute; till historiens papperskorg om 
videosystemet varit ett "Open Source projekt", eller inom den 
statsfinansierade forskningen, hade f&ouml;rdelarna med Betamax 
bild&aring;tergivning f&ouml;renats med VHS-systemets l&auml;ngre speltid. 
Tv&aring; system med f&ouml;r- och nackdelar hade blivit ett med enbart 
f&ouml;rdelar. Det &auml;r ganska typiskt f&ouml;r h&ouml;gskolorna att bygga 
upp ett teknokratiskt n&auml;tverk, eftersom man hela tiden str&auml;var efter 
teknisk utveckling.</p>
<p>I en marknadsekonomi &auml;r det <i>moroten</i> i form av personlig vinning 
och rikedom som driver f&ouml;retagarna att utveckla &auml;n b&auml;ttre 
produkter. I en teknokrati &auml;r det det personliga engagemanget, 
gruppgemenskapen och forskningslustan som driver utvecklarna. I och med 
Internet har denna attityd till forskande och produktutveckling kommit att 
sprida sig &ouml;ver v&auml;rlden och ibland lyckats med att helt sl&aring; ut 
marknadsekonomiska l&ouml;sningar. Man kan inte kalla det planekonomi, 
eftersom det inte finns n&aring;gon stat som enhetligt finansierar eller 
utv&auml;rderar framstegen. Det &auml;r teknokrati, byggd p&aring; individer i 
frivillig samverkan. Juridikhistorikern <b>Eben Moglen</b> (som &auml;r 
anh&auml;ngare av den fria mjukvaran) formulerar i debatt med ekonomer och 
jurister n&aring;got han kallar f&ouml;r "Moglens lag", och som formuleras 
naturvetenskapligt:</p>
<blockquote>
<i>Vira n&auml;tverket runt varje hj&auml;rna p&aring; planeten, och snurra 
planeten. Information kommer d&aring; att fl&ouml;da i 
n&auml;tverket.</i></blockquote>
<p>Ut&ouml;ver de universitetsforskare som har tryggad ekonomi och kan jobba 
engagerat p&aring; arbetstid med att l&ouml;sa Internet-problem har &auml;ven 
m&aring;nga personer som om dagarna arbetar p&aring; vanliga 
marknadsm&auml;ssiga f&ouml;retag b&ouml;rjat jobba ideellt p&aring; fritiden 
med att utveckla l&ouml;sningar p&aring; olika tekniska problem. Viljan att 
visa sig duktig p&aring; ett tekniskt omr&aring;de och bli accepterad som 
skicklig utvecklare bland andra p&aring; Internet har varit tillr&auml;cklig 
f&ouml;r att driva dessa m&auml;nniskor att utveckla tekniska l&ouml;sningar. 
Kalla det arbetsgl&auml;dje eller yrkesstolthet. (Ja, s&aring;dant existerar 
tydligen &auml;n i v&aring;r tid.)</p>
<p>Om teknokratin &auml;r ett hot mot, eller ett komplement till 
marknadsekonomin, &auml;r &auml;nnu sv&aring;rt att sia om. Kanske &auml;r vi 
p&aring; v&auml;g in i en form av <i>kunskapsekonomi</i>. Klart &auml;r dock 
att man i och med internationaliseringen och m&ouml;jligheten att arbeta i 
sm&aring; intressegrupper &ouml;ver l&aring;nga avst&aring;nd har hittat en sk 
"ideell" drivkraft som g&ouml;r det m&ouml;jligt att utf&ouml;ra praktiskt 
arbete och samtidigt ha roligt. Gruppgemenskapen &auml;r densamma som hos de 
hackargrupper som sedan l&auml;nge utbytt erfarenheter via brev, BBS:er, 
copypartyn och Internet. Den enda skillnaden &auml;r att den ena formen 
&auml;r mera "respektabel" &auml;n den andra.</p>
<p>I teknokratin kan man, som jag tidigare antydde, sp&aring;ra ett 
ideologiskt arv fr&aring;n anarkismen. Den anarkistiske teoretikern <b>Peter 
Kropotkin</b> menade att samh&auml;llet skulle sk&ouml;tas av fria grupper i 
samverkan. Till skillnad fr&aring;n <b>Charles Darwin</b>, som ans&aring;g att 
raser (och i f&ouml;rl&auml;ngningen &auml;ven samh&auml;llen) v&auml;xte fram 
genom konkurrens, betonade Kropotkin <i>samarbetet</i> som en viktig faktor i 
samh&auml;llsbygget. Teknokratin p&aring; Internet &auml;r p&aring; s&auml;tt 
och vis ett bevis f&ouml;r att fria grupper sj&auml;lvst&auml;ndigt 
uppr&auml;ttar samarbete utan statlig inblandning. Det <i>virtuella 
samh&auml;llet</i> &auml;r p&aring; s&aring; vis anarkistiskt. Samtidigt 
<i>har man</i> ett inslag av Darwinism i och med att bara de b&auml;sta 
tekniska l&ouml;sningarna f&aring;r leva vidare. Skillnaden &auml;r att detta 
sker i samf&ouml;rst&aring;nd och inte drabbar n&aring;gon m&auml;nniska eller 
n&aring;got f&ouml;retag.</p>
<h2><a name="eggsempel">Ett Par Exempel</a></h2>
<p>Jag skrev en g&aring;ng n&auml;r jag var ung och dum en ins&auml;ndare till 
tidningen Datateknik. I denna ondgjorde jag mig &ouml;ver den d&aring;liga 
tillg&aring;ngen p&aring; digitaliserad (maskinl&auml;sbar, lagrad i en dator 
eller p&aring; t&nbsp;ex disketter) litteratur, och att v&aring;rt kulturarv 
inte fanns ordentligt elektroniskt lagrat. Jag f&ouml;reslog att man skulle 
tvinga f&ouml;rlag att l&auml;mna ut icke copyrightskyddat material till 
allm&auml;nheten i elektronisk form, n&auml;r de &aring;terutgav &auml;ldre 
litter&auml;ra verk. Jag fick en v&auml;l motiverad &aring;thutning av <b>Lars 
Aronsson</b>, projektledare f&ouml;r <i>Projekt Runeberg</i> som lagrar 
klassisk svensk litteratur. I min bl&aring;&ouml;gda iver hade jag bara 
t&auml;nkt praktiskt och f&ouml;rbisett de marknadsekonomiska aspekterna.</p>
<p>Digitaliserad text &auml;r givetvis en konkurrensm&auml;ssig f&ouml;rdel 
vid &aring;terutgivning och mitt f&ouml;rslag skulle kunna skada vissa 
f&ouml;retags konkurrenskraft. Ett annat f&ouml;rlag skulle ju (om mitt system 
inf&ouml;rdes) kunna ta texten direkt fr&aring;n det andra f&ouml;retaget och 
ge ut samma bok i nyupplaga, vilket i sin tur skulle leda till f&ouml;rluster 
f&ouml;r det f&ouml;rsta f&ouml;retaget som lagt ned pengar p&aring; att 
anst&auml;lla n&aring;gon som suttit framf&ouml;r en ordbehandlare och skrivit 
in texten. S&aring;dan &auml;r den sk neoklassiska ekonomiska teorins 
dogma.</p>
<p>Faktum kvarst&aring;r att det &auml;r sl&ouml;seri med m&auml;nskliga 
resurser att l&aring;ta flera m&auml;nniskor utf&ouml;ra det monotona arbetet 
att skriva in en text g&aring;ng p&aring; g&aring;ng ist&auml;llet f&ouml;r 
att lagra denna centralt och g&ouml;ra den tillg&auml;nglig f&ouml;r alla; 
f&ouml;retag s&aring;v&auml;l som privatpersoner. Detta &auml;r betecknande 
f&ouml;r en av marknadsekonomins nackdelar som teknokratin f&ouml;rs&ouml;ker 
r&aring;da bot p&aring;: marknadsekonomin underbl&aring;ser ibland 
sl&ouml;seri med naturresurser och dubblering av arbetsinsatser. Man kan dra 
en parallell till utbyggnaden av mobiltelefonn&auml;tet d&auml;r man 
ist&auml;llet f&ouml;r att bygga upp ett enda stort och stabilt n&auml;t 
gemensamt, bygger upp flera sm&aring; n&auml;t som inte kan utnyttja varandra. 
Kalla det gnidenhet eller konkurrens -- kostnadseffektivt &auml;r det 
<i>inte</i>.</p>
<p>Givetvis &auml;r detta sl&ouml;seri faktiskt <i>bra</i> med v&aring;r 
klassiska m&aring;ttstock p&aring; samh&auml;llsnytta. BNP &ouml;kar och 
m&auml;nniskor f&aring;r jobb. Vad man b&ouml;r fr&aring;ga sig &auml;r om 
<i>m&auml;nniskorna</i> m&aring;r s&aring; bra av det hela. Vi lever i en tid 
d&aring; livskvalitet bed&ouml;ms med ett samh&auml;llsekonomiskt bollande med 
siffror. &Auml;r det t&nbsp;ex vettigt att skapa problem f&ouml;r att skaffa 
jobb &aring;t probleml&ouml;sare? Att provocera brott f&ouml;r att ge jobb 
&aring;t brottsm&aring;lsadvokater och utredare?<a href="#103"><font 
size="-1"><sup>103</sup></font></a></p>
<p>Teknokraterna p&aring; Internet med League for Programming Freedom i 
spetsen anser att bra kunskap inte skall patenteras. Det anser d&auml;remot 
f&ouml;retagen. Redan nu har det kommit till &ouml;ppen konflikt mellan 
idealister och profithungriga f&ouml;retagare. Jag har redan n&auml;mnt den 
negativa ryktesspridningen kring "spiksoppsmjukvara". Ett annat exempel 
&auml;r br&aring;ket om en komprimeringsmetod som kallas LZW och som bara 
&auml;r en modifikation av en allm&auml;nt tillg&auml;nglig metod fr&aring;n 
h&ouml;gskolan i Jerusalem som kallas LZ2. I princip kan f&ouml;retag vara 
s&aring; fr&auml;cka att de tar patent p&aring; metoder som uppfunnits av 
idealister och som avsetts vara tillg&auml;ngliga f&ouml;r alla. F&ouml;retag 
har dessutom tid och pengar att driva processer...</p>
<p>Ett annat p&aring;tagligt exempel p&aring; skillnaden mellan 
marknadst&auml;nkande och idealism &auml;r hur olika kommersiella 
entrepren&ouml;rer nu sl&aring;ss om att f&aring; erbjuda sina kunder 
elektroniska posttj&auml;nster via Internet. Svenska Telia fick smaka p&aring; 
teknokratin under internethaussen 1993. Bakgrunden &auml;r f&ouml;ljande: det 
var inga problem f&ouml;r Telia att f&aring; koppla in sig p&aring; Internet. 
Problemet var, att Telia ville kunna best&auml;mma hur vissa adresser p&aring; 
Internet skulle se ut. Det &auml;r ju roligt att kunna sm&ouml;ra kunder med 
ett personligt utformat telefonnummer s&aring; att numret blir l&auml;tt att 
komma ih&aring;g. (T ex SJ:s 020-757575) Nu &auml;r det <i>tyv&auml;rr</i> 
s&aring; att det inte &auml;r Telia som best&auml;mmer s&aring;dant p&aring; 
Internet. Principen &auml;r att alla kommersiella anslutningar till Internet 
skall ha &auml;ndelsen COM som i COMmercial. Ist&auml;llet f&ouml;r detta 
ville Telia ge sina f&ouml;retag &auml;ndelsen 400NET som &auml;r namnet 
p&aring; deras kommersiella elektroniska postn&auml;tverk.</p>
<p><b>Bernt Allonen</b> p&aring; Telia s&auml;ger i Z-mag@zine 1/95: <i>"Det 
&auml;r dags f&ouml;r Internet att l&auml;mna sandl&aring;dan"</i> (...) 
<i>"Internet beh&ouml;ver strikta regler och operat&ouml;rer som garanterar 
driften."</i> Med detta vill han f&ouml;rmodligen ha sagt att Internet borde 
drivas marknadsm&auml;ssigt, som ett f&ouml;retag ist&auml;llet f&ouml;r 
ideellt-akademiskt som d&aring;, med allt vad det inneb&auml;r av rigid 
byr&aring;krati, marknadsplaner och sm&aring; hierarkier d&auml;r det 
st&auml;ndigt g&auml;ller att slicka upp&aring;t och sparka ned&aring;t.<a 
href="#104"><font size="-1"><sup>104</sup></font></a> Helst skulle han 
antagligen sett att Telia tog &ouml;ver all hantering av Internet i Sverige 
s&aring; att det blev <i>ordning och reda.</i> Nu blev det inte s&aring;. 
F&ouml;rhoppningsvis kommer det heller aldrig att bli s&aring;. Vem bryr sig 
egentligen om vad Bernt Allonen tycker? Han f&ouml;retr&auml;der bara ett 
stort f&ouml;retags expansionsintressen.</p>
<p><b>Bj&ouml;rn Eriksen</b> och <b>Peter L&ouml;thberg</b> var de som hade 
mest makt &ouml;ver Internet i Sverige d&aring; detta intr&auml;ffade. 
B&aring;da f&ouml;retr&auml;dde den &ouml;ppna och teknokratiska attityden, 
och det var Bj&ouml;rn som best&auml;mde vilka sk <i>dom&auml;ner</i> som fick 
uppr&auml;ttas p&aring; den svenska delen av Internet. Till Telias stora 
f&ouml;rtret hade deras marknadsplaner inget som helt inflytande p&aring; 
dessa akademiker. Internet <i>kunde inte k&ouml;pas!</i> Ack och ve och onda 
demoner. Akademikerna var inte alls intresserade av att det skall vara 
"ordning och reda" p&aring; Internet. Internet var i deras &ouml;gon i 
f&ouml;rsta hand till f&ouml;r att <i>anv&auml;ndas,</i> inte f&ouml;r att 
<i>s&auml;ljas</i>.</p>
<p>T&ouml;rs man drista sig att p&aring;peka f&ouml;r Telia att alla dessa 
idealister och akademiker faktiskt hade lyckats med att bygga upp 
v&auml;rldens st&ouml;rsta datan&auml;tverk <i>helt utan konkurrens, 
marknadsanpassning och reklamkampanjer?</i> Nu n&auml;r Telias s&aring;kallade 
X.400-n&auml;tverk inte blivit lika framg&aring;ngsrikt som Internet, vad 
ville man g&ouml;ra d&aring;? Jo, givetvis ville man ha r&auml;ttigheterna 
till Internet. I normala fall kan ju en j&auml;tte som Telia utan vidare 
k&ouml;pa upp sina konkurrenter.</p>
<p>T&auml;nkande m&auml;nniskor &auml;r nu betydligt mer sv&aring;rk&ouml;pta. 
Telia f&ouml;retr&auml;der den gamla marknadsm&auml;ssiga filosofin att det 
som inte g&aring;r att k&ouml;pa f&ouml;r pengar g&aring;r att k&ouml;pa 
f&ouml;r <i>mer</i> pengar. Internets anv&auml;ndare med de tekniska 
h&ouml;gskolorna i botten har ett helt annat s&auml;tt att t&auml;nka. Hade 
det funnits annat &auml;n marknadstaktiska sk&auml;l bakom Telias krav hade 
man kanske lyssnat. Som tur &auml;r f&ouml;redrar man att t&auml;nka. Tack 
vare denna filosofi har Internet blivit n&aring;got som ingen i Sverige har 
monopol p&aring;. Hundratals f&ouml;retag sl&aring;ss idag om att f&aring; 
erbjuda sk Internetaccess. Konkurrensen har pressat priserna oerh&ouml;rt 
l&aring;gt. Ett Internetabonnemang &auml;r idag &ouml;verkomligt f&ouml;r en 
helt vanlig m&auml;nniska, och alla som har en hyfsad startpl&aring;t och 
kunskaper d&auml;rtill kan k&ouml;pa in n&aring;gra datorer och modem och 
starta sin egen Internet-nod. M&aring;ngfald ist&auml;llet f&ouml;r monopol. 
Ur den h&auml;r synvinkeln fr&auml;mjar Internet sm&aring;f&ouml;retag och 
motarbetar j&auml;ttar. Minns &aring;ter regel nr 3 i hackaretiken om 
decentralisering.</p>
<p>Regel nr 3 &auml;r ocks&aring; en av anledningarna till att cyberpunkare 
m&nbsp;fl g&auml;rna motarbetar <b>Microsoft</b> och d&aring; framf&ouml;r 
allt deras operativsystem <i>Windows</i>. N&auml;r hundratals hackare 
arresterades under <i>Operation sundevil</i> som jag n&auml;mnde tidigare, var 
detta f&ouml;ranlett av att man trodde att det var hackare som l&aring;g bakom 
ett sammanbrott i det amerikanska telefonsystemet den 15 januari 1990. Nu var 
det inte hackarna som l&aring;g bakom. Ist&auml;llet berodde sammanbrottet 
p&aring; ett fel i det <i>datorprogram</i> som styrde telefonv&auml;xlarna. 
Felet f&ouml;rv&auml;rrades av att samma program anv&auml;ndes &ouml;verallt, 
och v&auml;xlarna "s&auml;nkte" varandra. De enda v&auml;xlar som fungerade 
klanderfritt var de som anv&auml;nde ett &auml;ldre program.</p>
<p>Microsofts produkt Windows, &auml;r ocks&aring; ett program, n&auml;rmare 
best&auml;mt ett <i>operativsystem</i>, dvs ett program som anv&auml;nds 
f&ouml;r att man skall kunna anv&auml;nda andra program. Idag finns detta 
installerat p&aring; i princip varenda PC-dator som s&auml;ljs i Sverige. De 
flesta program som anv&auml;nds idag beh&ouml;ver programmet Windows f&ouml;r 
att fungera. Windows anv&auml;nds d&auml;rf&ouml;r av ett otal privata 
f&ouml;retag och statliga verk, d&auml;ribland SJ och det svenska 
<i>f&ouml;rsvaret.</i> Alldeles nyligen har ny version av Windows som heter 
<i>Windows 95</i> sl&auml;ppts ut p&aring; marknaden.<a href="#105"><font 
size="-1"><sup>105</sup></font></a> Detta skall man framf&ouml;r allt 
anv&auml;nda sig av f&ouml;r att p&aring; ett smidigt s&auml;tt koppla upp 
flera datorer med varandra &ouml;ver exempelvis Internet.</p>
<p>Om det nu var ett programfel som liknade det i de amerikanska televerkens 
v&auml;xlar -- fast i <i>Windows 95?</i> I s&aring; fall skulle alla datorer 
som anv&auml;nde Windows 95 krascha. Det finns inget s&auml;tt att empiriskt 
bevisa att ett dataprogram saknar s&aring;dana fel. Det &auml;r allts&aring; 
fullt m&ouml;jligt, och som sagt -- det har h&auml;nt f&ouml;rr. Liknande 
risker finns med andra n&auml;st intill monopoliserade programvaror, 
exempelvis <i>Netscape</i>. En del puckade datanissar tror kanske att det 
&auml;r om&ouml;jligt, men det var Harrisburg och Tjernobyl ocks&aring;, 
s&aring; det tror jag inte mycket p&aring;. F&ouml;rresten vet jag vad jag 
pratar om. (Urs&auml;kta den populistiska och provokativa kommentaren.)</p>
<p>Om n&aring;got s&aring;dant h&auml;nde skulle allts&aring; stora delar av 
det svenska samh&auml;llet sl&aring;s ut. Ett parallellfall har vi i det virus 
som h&ouml;sten 1988 lamslog hela Internet genom att s&auml;tta 6000 datorer 
ur spel. Att detta virus kunde skapas berodde p&aring; fel i operativsystemet 
(dataprogrammet) Berkeley-UNIX (BSD). En del datorer infekterades inte av 
viruset -- tack vare att de anv&auml;nde en annan "dialekt", en annan version 
av UNIX, exempelvis NeXT eller AIX. (Det finns ungef&auml;r 11 olika varianter 
p&aring; UNIX.) UNIX fungerar i princip likadant som Windows,<a 
href="#106"><font size="-1"><sup>106</sup></font></a> men <i>Windows finns det 
bara en enda dialekt av!</i> Om alla datorer hade anv&auml;nt <i>samma</i> 
UNIX h&ouml;sten 1988 -- ja d&aring; hade hela Internet kraschat! Jag 
p&aring;st&aring;r allts&aring; att detta kan h&auml;nda &auml;ven Windows 95, 
eller n&aring;gon av programmets efterf&ouml;ljare. Om detta skedde skulle 
alla datorer som anv&auml;nde Windows 95 kunna braka ihop, om de var 
hopkopplade. En katastrof med o&ouml;versk&aring;dliga f&ouml;ljder f&ouml;r 
samh&auml;llet.</p>
<p>H&auml;r g&auml;ller det att ta efter naturen. M&aring;ngfald, d&auml;r 
flera <i>olika</i> program jobbar sida vid sida, &auml;r att f&ouml;redra. 
Hackare har i alla tider f&ouml;respr&aring;kat m&aring;ngfald och 
decentralisering. Monopol p&aring; programvara &auml;r i l&auml;ngden 
skadligt, och ger upphov till fel i datorsystemen som liknar de som 
uppst&aring;r vid <i>inavel</i> bland levande djur. De enda som idag kunnat ta 
upp kampen med Microsoft &auml;r <b>IBM</b>, som lanserat operativsystemet 
<i>OS/2</i> och <b>Apple</b> med sitt <i>System 7</i>.<a href="#107"><font 
size="-1"><sup>107</sup></font></a> Jag ser sj&auml;lv fram mot ytterligare 
konkurrens. M&aring;ngfald, decentralisering och sm&aring; f&ouml;retag 
ist&auml;llet f&ouml;r j&auml;ttar och enkelriktning &auml;r det enda som 
h&aring;ller i l&auml;ngden. Microsoft kan inte l&aring;tas dominera marknaden 
f&ouml;r operativsystem. Kaos &auml;r kul. Och nyttigt.</p>
<p>Gripandet av hackare efter incidenten i januari 1990 var allts&aring; ett 
s&auml;tt att skyla &ouml;ver inaveln i telefonsystemet och de stora 
f&ouml;retagens of&ouml;rm&aring;ga till praktiska l&ouml;sningar genom att 
skylla p&aring; hackare. Vad skall de f&aring; skulden f&ouml;r 
h&auml;rn&auml;st?</p>
<p>Det finns hinkvis med exempel p&aring; hur marknaden f&aring;tt stryk av 
hemmatillverkade l&ouml;sningar. En del datan&ouml;rdar vill d&auml;rf&ouml;r 
begr&auml;nsa spridningen genom att f&ouml;rs&ouml;ka stoppa de 
statsfinansierade distributionskanalerna. En s&aring;dan &auml;r t&nbsp;ex 
<b>ftp.sunet.se</b>, ett antal datorer i Uppsala d&auml;r tusentals bra 
gratisprogram finns lagrade. Dessa datorer finansieras av skattepengar och vem 
som helst kan koppla in sig via Internet och h&auml;mta hem vilket som helst 
av dessa program. Egentligen &auml;r det ganska bra eftersom alla Sveriges 
datorentusiaster f&aring;r tillg&aring;ng till gratis programvara, men det 
sticker givetvis i &ouml;gonen p&aring; dem som upph&ouml;jer ett dogmatiskt 
kapitalistiskt system till livsnorm.</p>
<blockquote>
<p><i>"Det st&ouml;rsta problemet med ftp.sunet.se &auml;r att det p&aring; 
ett effektivt s&auml;tt sticker kniven i ryggen p&aring; alla f&ouml;rs&ouml;k 
att starta upp inhemska mjukvaruf&ouml;retag.</i> (...) <i>Mjukvara &auml;r 
framtidens industri, en industri som vi h&auml;r i Sverige kunnat dra stora 
f&ouml;rdelar av pga v&aring;r v&auml;lutbildade befolkning om det inte varit 
f&ouml;r ftp.sunet.se.</i> (...) <i>Men hur skall s&aring;dana f&ouml;retag 
kunna konkurrera med program som &auml;r 'gratis' p&aring; grund av att de 
subventioneras via skatterna?"</i></p>
<p>(<b>Bertil Jonell</b> i Z-mag@zine #6 1995)</p>
</blockquote>
<p>H&auml;r blir det en uppenbar konflikt med hackaretikens motto <i>Misstro 
auktoriteter</i>. Svaret fr&aring;n den etablerade mjukvaruindustrin blir: 
<i>Misstro hackare</i>. Ett vanligt argument &auml;r att program som gjorts av 
hackare skulle vara "d&aring;liga", "amat&ouml;rm&auml;ssiga", "instabila" 
osv. Det torde dock vara sv&aring;rt att hitta bel&auml;gg f&ouml;r att 
n&aring;got k&auml;nsligt program i flygplan eller medicinsk utrustning 
n&aring;gonsin tillverkats av en amat&ouml;r. F&ouml;retagen som tillverkar 
denna utrustning &auml;r ju r&auml;dda om sitt rykte och anst&auml;ller inte 
vilka hobbyhackare som helst av den anledningen. De h&auml;mtar ist&auml;llet 
sina programmerare fr&aring;n h&ouml;gskolans statusbem&auml;ngda 
utbildningar, och programmen ing&aring;r som en del av den st&ouml;rre 
produkten, vilken man egentligen betalar f&ouml;r. N&auml;r det g&auml;ller 
ett helt operativsystem som GNU/Linux, har tester visat, att detta &auml;r 
v&auml;rldens mest stabila unixoperativsystem, och d&auml;rmed borde den 
anm&auml;rkningen vara ur v&auml;rlden.<a href="#108"><font 
size="-1"><sup>108</sup></font></a></p>
<p>Det finns en hel del v&auml;rderingar som vi tror &auml;r oss givna av Gud 
allsm&auml;ktig men som i sj&auml;lva verket inte alls &auml;r n&aring;gra 
sj&auml;lvklarheter. Att en v&auml;lutbildad ingenj&ouml;r skulle vara 
b&auml;ttre elektronikkonstrukt&ouml;r &auml;n grabben p&aring; h&ouml;rnet 
som varit radioamat&ouml;r sedan barnsben &auml;r ingen sj&auml;lvklar 
sanning. Snarare &auml;r det en direkt l&ouml;gn. I och f&ouml;r sig 
s&ouml;ker sig de kallade g&auml;rna till de fina universiteten och 
h&ouml;gskolorna, men en del tycker <i>inte alls</i> om den formella och 
strikta milj&ouml; de i s&aring; fall blir f&ouml;rflyttade till. De stannar 
hellre hemma i garaget och pluggar och experimenterar p&aring; egen hand. Den 
sortens <i>motivation</i> sl&aring;r de flesta h&ouml;gskoleutbildningar med 
h&auml;stl&auml;ngder vad betr&auml;ffar direkta praktiska kunskaper. 
(D&auml;rut&ouml;ver har vi oengagerade studenter, som g&aring;r utbildningar 
i Elektroteknik, Datateknik och Teknisk Fysik utan n&aring;got som helst 
intresse f&ouml;r ingenj&ouml;rs- eller naturvetenskapen, utan med det enda 
och uttalade m&aring;let att bli chefer &ouml;ver "de andra", mindre belevade, 
att "f&aring; resa" eller vad den moderna sj&auml;len nu g&ouml;mmer f&ouml;r 
sublimerade &ouml;nskningar.)</p>
<p>Du har dock i hemmahackaren en individ som inte &auml;r s&auml;rskilt 
socialt anpassningsbar, och som dessutom n&auml;r ett varmt intresse f&ouml;r 
vissa suspekta subkulturer. <i>Det</i> &auml;r snarare den <i>verkliga 
anledningen</i> till att dessa skickliga hackare inte anst&auml;lls d&auml;r 
de kunde g&ouml;ra mest nytta. Ist&auml;llet sitter de hemma och filar i 
b&auml;sta fall ihop gratis mjukvara &aring;t alla och envar. (Vad som 
h&auml;nder i v&auml;rsta fall har jag ju redan ber&auml;ttat i kapitel 4 och 
10 om underjordiska hackare och databrott.) En universitetsexamen betecknar 
allts&aring; inte bara kompetens. Den betecknar ocks&aring; att innehavaren 
&auml;r socialt anpassningsbar och besitter den f&ouml;rm&aring;ga till 
disciplin och lydnad som fordras p&aring; stora f&ouml;retag. En programmerare 
skall kunna realisera ett projekt utan att ifr&aring;gas&auml;tta det. Inget 
storf&ouml;rtag har n&aring;got intresse av anst&auml;llda som t&auml;nker 
f&ouml;r mycket sj&auml;lva och genomf&ouml;r alternativa l&ouml;sningar utan 
att fr&aring;ga om lov. Ist&auml;llet styrs och st&auml;lls alla projekt 
fr&aring;n en &ouml;verliggande niv&aring; i hierarkin -- kort och gott: en 
universitetsexamen inneb&auml;r, f&ouml;rutom att man &auml;r kompetent, att 
man accepterat de auktoriteter och maktstrukturer som finns inom 
s&aring;v&auml;l f&ouml;retag som utbildningsv&auml;senden. En 
universitetsexamen &auml;r en examen i lydnad.</p>
<p>Spiksoppor hopkokade av entusiaster med en m&aring;ngfald rivaliserande 
l&ouml;sningar p&aring; ett och samma problem kan allts&aring; konkurrera ut 
monolitiska f&ouml;retag. Det &auml;r uppenbart att detta s&auml;tt att arbeta 
och se p&aring; ekonomins betydelse i samh&auml;llet en del av underbyggnaden 
till cyberpunkideologin. Men h&auml;r &auml;r det de respektabla 
h&ouml;gskolehackarna som kommer in i bilden: personer som lever ett helt 
vanligt familjeliv, men som v&auml;xte upp med -- och utvecklade -- de 
f&ouml;rsta datorerna under 70-talet, och som nu g&aring;r i br&auml;schen 
f&ouml;r den explosiva datorutvecklingen. Deras budskap &auml;r det samma: 
Frihet &aring;t informationen! Datorernas rationella v&auml;rld tycks 
p&aring;verka sina anv&auml;ndare i samma riktning: mot effektivitet, 
decentralisering, samarbete och kunskapsutbyte och bort fr&aring;n 
tj&auml;bbel, byr&aring;krati och monotoni. Bra, s&auml;ger jag. Vad 
s&auml;ger ni?</p>
<h2><a name="vetenskapen">Vetenskapens V&auml;rld</a></h2>
<p>F&ouml;r att f&ouml;rst&aring; hur folk kan jobba h&auml;cken av sig utan 
att tj&auml;na en massa pengar m&aring;ste man f&ouml;rst&aring; hur det 
vetenskapliga virtuella samh&auml;llet fungerar. Det vetenskapliga 
samh&auml;llet &auml;r n&auml;mligen ett samh&auml;lle i samh&auml;llet med 
sina egna normer och ideal. I detta &auml;r det <i>prestige</i> och 
<i>kunskap</i> som r&auml;knas, inte hur m&aring;nga aktier man har eller hur 
stor ens Mercedes &auml;r. Forskare, doktorander och andra vetenskapsm&auml;n 
<i>betalar</i> f&ouml;r att f&aring; sina alster granskade av andra 
vetenskapsm&auml;n, bara av gl&auml;djen att dela med sig och driva 
vetenskapen fram&aring;t. <a href="#109"><font 
size="-1"><sup>109</sup></font></a> Att information och kunskaper &auml;r 
allm&auml;n egendom &auml;r s&aring; grundl&auml;ggande f&ouml;r detta 
samh&auml;lle att det inte ens ifr&aring;gas&auml;tts. All denna information 
publiceras i n&aring;gra tusental olika vetenskapliga tidskrifter v&auml;rlden 
&ouml;ver, med extremt liten spridning, som framst&auml;lls <i>av</i> 
vetenskapsm&auml;n <i>f&ouml;r</i> vetenskapsm&auml;n (eller kvinnor f&ouml;r 
den delen). Numera b&ouml;rjar allt fler av dessa tidskrifter helt eller 
delvis utnyttja till elektronisk publicering som ett billigare alternativ till 
pappersjournalerna, &auml;ven inom "mjuka" vetenskaper som Sociologi och 
Psykologi.</p>
<p>Det vetenskapliga samh&auml;llet har skapats f&ouml;r att befria 
forskningen fr&aring;n den samh&auml;llsliga maktapparaten. Det enda 
s&auml;ttet att g&ouml;ra detta &auml;r n&auml;mligen att bygga upp en kultur 
med egna ramar och v&auml;rderingar, vilket &auml;ven hackarna f&ouml;r 
l&auml;nge sedan har uppt&auml;ckt.</p>
<p>Som du f&ouml;rst&aring;tt har det vetenskapliga virtuella samh&auml;llet 
tydliga gemensamma drag med hackarnas subkulturella <i>Scen</i>. Man byter 
information fritt sinsemellan och struntar i marknadsekonomin.<a 
href="#110"><font size="-1"><sup>110</sup></font></a> Detta st&auml;ller 
givetvis till det f&ouml;r m&aring;nga ekonomer som helst skulle se att alla 
m&auml;nniskor handlade efter en rationell marknadsmodell, men det 
vetenskapliga samh&auml;llet l&aring;ter sig inte kommersialliseras, hur 
g&auml;rna samh&auml;llet i &ouml;vrigt &auml;n vill. Som gr&auml;dde p&aring; 
moset &auml;r det vanliga samh&auml;llet ocks&aring; <i>beroende</i> av det 
vetenskapliga samh&auml;llet. Utan vetenskapen sker mycket f&aring; framsteg 
och utbildningen av nya chefer, ingenj&ouml;rer, psykologer osv &auml;r helt 
avh&auml;ngig det vetenskapliga samh&auml;llet. Allts&aring; &auml;r man 
tvungen att st&ouml;dja dessa vetenskapsm&auml;n med pengar. Som tack f&ouml;r 
detta st&ouml;djer vetenskapsm&auml;nnen i sin tur hackare och en del andra 
subkulturer genom att st&auml;lla upp med fritt tillg&auml;ngliga datorer.</p>
<p>Varf&ouml;r hj&auml;lper vetenskapsm&auml;nnen hackarna? Enkelt. De &auml;r 
beroende av dem. Hackarna st&aring;r f&ouml;r en stor andel av uppslagen till 
nya uppfinningar och forskningsomr&aring;den. Dessutom jobbar en del av dem 
p&aring; universiteten och h&ouml;gskolorna. En del jobbar p&aring; 
f&ouml;retagen som producerar informationstj&auml;nster, och en del finns till 
och med p&aring; de allra st&ouml;rsta f&ouml;retagens dataavdelningar.</p>
<p>Det &auml;r faktiskt s&aring;, att samh&auml;llet i &ouml;vrigt &auml;r 
beroende av b&aring;de det vetenskapliga samh&auml;llet och hackarnas Scen. 
Konflikterna vi ser &auml;r produkter av att det teknokratiska samh&auml;llet 
med vetenskapsm&auml;n och hackare i spetsen h&aring;ller p&aring; att 
&ouml;ka sin makt &ouml;ver det vanliga, marknadsekonomiska samh&auml;llet. 
Anledningen till att etablissemanget vill styra om finanserna f&ouml;r 
Internet &auml;r bakom ytan det gamla vanliga: <i>Man &auml;r r&auml;dda om 
sin MAKT!</i></p>
<h2><a name="markpar">Marknadens Paradigm</a></h2>
<p>Vi m&aring;ste f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rst&aring; hur den h&auml;r 
konflikten uppst&aring;r. V&aring;rt samh&auml;lle som det ser ut idag &auml;r 
inriktat mot allt h&ouml;gre specialisering. Hela v&aring;r ekonomiska 
marknadsmodell bygger p&aring; specialisering, eller rent av <i>st&auml;ndigt 
&ouml;kad</i> specialisering. Produktiviteten i detta system m&aring;ste 
st&auml;ndigt &ouml;ka f&ouml;r att ge ett antal anonyma aktie&auml;gare 
avkastning p&aring; sina aktier, s&aring; att de kan k&ouml;pa och &auml;ga 
&auml;nnu mer.</p>
<p>Om jag vill utveckla en programvara skall jag ha en id&eacute;. Sedan skall 
jag starta ett f&ouml;retag, anst&auml;lla s&aring; m&aring;nga programmerare 
jag beh&ouml;ver och leta reda p&aring; l&auml;mpliga finansi&auml;rer. Kan 
jag inte hitta finansi&auml;rer &auml;r min id&eacute; d&aring;lig, eller 
s&aring; har jag letat p&aring; fel st&auml;llen. N&auml;r produkten skall 
s&auml;ljas anlitar jag speciella f&ouml;retag f&ouml;r distribution, 
marknadsf&ouml;ring och kopiering av programvaran. Om mitt f&ouml;retag 
genererar oavsedda biroller, s&aring;som st&auml;dare av lokalerna, 
receptionister och vaktm&auml;stare, skall detta drivas bort fr&aring;n den 
ska "k&auml;rnverksamheten" genom sk "outsourcing" till specialiserade 
konsultf&ouml;retag.</p>
<p>Exakt s&aring; h&auml;r ser vilken chef som helst p&aring; vilket 
mjukvaruf&ouml;retag som helst p&aring; processen. Att g&ouml;ra mjukvara 
betraktas ekvivalent med att g&ouml;ra korv.</p>
<p>Problemet med den h&auml;r synen &auml;r att det inte finns n&aring;gon 
plats f&ouml;r kreativ skaparlusta hos programmerarna sj&auml;lva. Jag som 
chef m&aring;ste med benh&aring;rd hand styra dem in p&aring; r&auml;tt 
v&auml;g. Jag f&aring;r aldrig tappa kontrollen p&aring; vilken produkt jag 
vill ha i slut&auml;ndan, och om programmerarna kommer med egna id&eacute;er 
kan jag i och f&ouml;r sig lyssna p&aring; vad de s&auml;ger, men det &auml;r 
<i>jag</i> som projektledare som skall avg&ouml;ra om denna id&eacute; skall 
f&aring; lov att vara kvar i den slutgiltiga produkten eller inte. N&aring;gon 
plats f&ouml;r fritt handlande f&ouml;r individen finns inte i det 
marknadsekonomiska tankes&auml;ttet. Bara projektledaren skall veta vad som 
verkligen h&auml;nder med produkten, men de individuella programmerarna skall 
helst bara k&auml;nna till sin egen lilla del. Det tycks alltid finnas en 
hierarki underf&ouml;rst&aring;dd i denna organisation.</p>
<p>Marknadsekonomiskt t&auml;nkande bygger ocks&aring; p&aring; en dold 
funktion f&ouml;r att g&ouml;mma kunskaper. Det vore olycka f&ouml;r 
projektledaren om programmerarna fick kunskap om hur liten makt &ouml;ver den 
skapande processen de egentligen har. Det samma g&auml;ller alla hierarkiskt 
organiserade f&ouml;retag. De enda som skall ha n&aring;gon som helst koll 
p&aring; vad som egentligen h&auml;nder inom ett f&ouml;retag &auml;r 
ledningen. Om arbetarna skall f&aring; veta n&aring;got om vad som &auml;r 
p&aring; g&aring;ng, sker det genom kontrollerad nyhetsf&ouml;rmedling 
d&auml;r informationen &auml;r v&auml;l utformad i form av gula papper som 
skickas ned i de anst&auml;lldas fack, och d&auml;r man ber&auml;ttar om 
utvalda delar av f&ouml;retagets g&ouml;rom&aring;l som &auml;r menade att 
ytterligare &ouml;ka medarbetarnas motivation.</p>
<p>Vi har att g&ouml;ra med en maktbild som &auml;r allt annat &auml;n 
demokratisk. Det &auml;r denna sneda maktbalans som &auml;r anledningen till 
att f&ouml;retag fungerar mycket "b&auml;ttre" &auml;n stater. Fr&aring;nvaron 
av demokrati &auml;r n&auml;mligen enormt effektiv. Det &auml;r ingen 
hemlighet att det demokratiska int&aring;get i det svenska n&auml;ringslivet i 
form av medbest&auml;mmandelagen (MBL) etc, har minskat effektiviteten i 
f&ouml;retagen.</p>
<p>Arbetarna skall handla under ledningen och inte p&aring; eget bev&aring;g. 
F&ouml;retagsledningarna har d&auml;rf&ouml;r uppfunnit snillrika mekanismer 
f&ouml;r att trots detta begr&auml;nsa demokratin inom f&ouml;retagen. Dessa 
best&aring;r till exempel i st&auml;ndig omorganisation, i syfte att 
d&ouml;lja maktmekanismerna och ge de anst&auml;lla en k&auml;nsla av att de 
kontrollerar sitt eget arbete.</p>
<p>I rak opposition till detta st&aring;r hackarnas etik, cyberpunkideologin 
och teknokratin. Samtliga syns&auml;tt f&ouml;ruts&auml;tter att programmerare 
&auml;r kreativa, uppfinningsrika, och <i>ifr&aring;gas&auml;ttande</i>. 
Marknadsekonomin bygger p&aring; att &ouml;vergripande planer <i>inte</i> 
ifr&aring;gas&auml;tts f&ouml;rr&auml;n m&ouml;jligen efter att de &auml;r 
genomf&ouml;rda, helst aldrig. Det &auml;r d&auml;rf&ouml;r f&ouml;retag 
&auml;r s&aring; noggranna med att anst&auml;lla endast ingenj&ouml;rer 
fr&aring;n universitet och h&ouml;gskolor, som d&auml;rmed klarat den sociala 
skolning som l&auml;rt dem att <i>inte ifr&aring;gas&auml;tta</i>. <a 
href="#111"><font size="-1"><sup>111</sup></font></a> De individer som 
ifr&aring;gas&auml;tter skickas till andra delar av samh&auml;llsapparaten: 
forskning, politik och inte minst <i>brottsindustrin</i>, f&ouml;r att 
producera information av ett slag som p&aring; annat vis &auml;r 
n&ouml;dv&auml;ndig f&ouml;r samh&auml;llet.<a href="#112"><font 
size="-1"><sup>112</sup></font></a></p>
<a name="kvinnor"></a>
<hr>
<h1><a name="kvinnhack">KVINNLIGA HACKARE?</a></h1>
<p>Inom datakultur och i synnerhet hackarkultur &auml;r kvinnor 
s&auml;llsynta. Bland phreakarna fanns det (och finns det &auml;n) en del 
kvinnor, kanske d&auml;rf&ouml;r att telefonering betraktas som en vanlig 
kvinnosyssla. (De flesta v&auml;xeloperat&ouml;rer, nummerupplysare mm &auml;r 
ju kvinnor.) Inom ravekulturen &auml;r det mera j&auml;mst&auml;llt, 
&aring;tminstone en tredjedel av publiken brukar vara av kvinnligt k&ouml;n. 
Bland hobbyprogrammerarna och de illegala hackarna &auml;r bara n&aring;gon 
enstaka entusiast kvinna. Lyckligtvis (tycker jag) har alltfler kvinnor, 
f&ouml;retr&auml;delsevis inom h&ouml;gskolev&auml;rlden, uppt&auml;ckt datorn 
i och med Internet. Ofta b&ouml;rjar det med att man anv&auml;nder datorn som 
skrivmaskin, sedan f&aring;r man h&ouml;ra om diskussionsgrupper och 
konferenser inom det &auml;mne man studerar, och n&auml;r man v&auml;l provat 
p&aring; att kommunicera &ouml;ver n&auml;tet s&aring; &auml;r man fast.</p>
<p>Den mest v&auml;lk&auml;nda kvinnliga hackaren gick under pseudonymen 
<b>Susan Thunder</b>. (Till&aring;t mig att hoppa lite fram och tillbaka 
mellan bokens teman.) Susan var ett skolboksexempel p&aring; en missanpassad 
flicka. Hon hade blivit illa behandlad som barn, men tillh&ouml;rde den sort 
som &ouml;verlever. Hon prostituerade sig redan i ton&aring;ren och 
f&ouml;rs&ouml;rjde sig genom att jobba p&aring; bordeller i Los Angeles, USA. 
P&aring; sin fritid var hon groupie och fraterniserade olika rockband. Hon 
uppt&auml;ckte hur l&auml;tt det var att f&aring; <i>backstage-pass</i> till 
olika konserter om man ringde upp r&auml;tt personer och t&nbsp;ex 
l&aring;tsades vara sekreterare p&aring; ett skivbolag. Hon blev aktiv som 
phreakare i skiftet mellan 70- och 80-talet, och var sj&auml;lvklart expert 
p&aring; social ingenj&ouml;rskonst.</p>
<p>Snart kom hon i kontakt med ett par killar som hette <b>Ron</b> och 
<b>Kevin Mitnick</b>, b&aring;da &ouml;k&auml;nda hackare som senare skulle 
arresteras efter att ha tagit sig in i datorer som tillh&ouml;rde diverse 
stora f&ouml;retag. Susan specialiserade sig p&aring; att angripa 
milit&auml;ra datasystem, eftersom hon k&auml;nde att det gav henne en form av 
makt. F&ouml;r att n&aring; sina syften kunde hon anv&auml;nda metoder som var 
helt ot&auml;nkbara f&ouml;r manliga hackare: hon s&ouml;kte upp olika 
milit&auml;rer och hoppade i s&auml;ng med dem. N&auml;r de sedan sov kunde 
hon leta igenom deras kl&auml;der efter anv&auml;ndaridentiteter och 
l&ouml;senord. (M&aring;nga hade s&aring;dana nedskrivna p&aring; lappar 
f&ouml;r att komma ih&aring;g dem.)</p>
<p>Susan sysslade allts&aring; med hackande f&ouml;r att f&aring; k&auml;nna 
att hon, trots sin hoppl&ouml;sa sociala situation, hade n&aring;gon som helst 
form av <i>makt</i> eller <i>inflytande</i> i den h&auml;r v&auml;rlden. 
F&ouml;r henne var hackande ett s&auml;tt att st&auml;rka 
sj&auml;lvk&auml;nslan.</p>
<p>Hon var fast besluten att l&auml;ra sig hackandets konst in i minsta 
detalj. N&auml;r hennes hackarkompis Ron inte tog henne riktigt p&aring; 
allvar blev hon f&ouml;rbannad och gjorde allt f&ouml;r att s&auml;tta fast 
honom. En annan anledning till hennes ilska skall ocks&aring; ha varit att hon 
haft ett kortvarigt f&ouml;rh&aring;llande med honom, men att han hade valt en 
mer socialt accepterad flickv&auml;n ist&auml;llet f&ouml;r Susan. Antagligen 
var det Susan som br&ouml;t sig in i U.S Leasings datasystem och raderade all 
information i en dator, samt fyllde den med meddelanden av typen "FUCK YOU 
FUCK YOU FUCK YOU" och programmerade skrivarna att mata ut liknande 
of&ouml;rsk&auml;mdheter om och om igen. Bland alla svordomar hade hon skrivit 
in namnen Kevin och Ron. Incidenten ledde till den f&ouml;rsta f&auml;llande 
domen mot den legendariske Kevin.</p>
<p>N&auml;r Ron och Kevin greps fick Susan &aring;talseftergift mot att hon 
vittnade. L&auml;ngre fram titulerade hon sig s&auml;kerhetsexpert och visade 
med all &ouml;nskv&auml;rd tydlighet hur l&auml;tt hon kunde ta sig in i 
milit&auml;ra datasystem. Att Susan varkligen <i>hade</i> en enorm makt, och 
att hon verkligen <i>kunde</i> komma &aring;t topphemlig information i 
milit&auml;ra datasystem, st&aring;r bortom allt tvivel. Att hon skulle kunnat 
avfyra k&auml;rnvapenmissiler &auml;r mera tveksamt. Klart &auml;r att hon 
inte kunde g&ouml;ra det enbart med hj&auml;lp av datorn. M&ouml;jligen kunde 
hon med sin tillg&aring;ng till hemliga telefonnummer, personliga fakta och 
s&auml;kerhetskoder <i>kanske</i> lura personalen p&aring; en avskjutningsramp 
att avfyra en missil. Jag hoppas sj&auml;lv att hon inte kunde det. Det var 
historier om hackare som Susan som var f&ouml;rlagor till filmen <i>War 
Games</i>. Susan har numera slutat hacka och &auml;gnar sig ist&auml;llet med 
stor framg&aring;ng &aring;t professionell poker.</p>
<p>Susan &auml;r dock mera ett undantag som bekr&auml;ftar regeln om 
hackarv&auml;rlden som en manlig sf&auml;r. Detta fenomen har f&aring;tt flera 
f&ouml;rklaringar, allt fr&aring;n bef&auml;ngda p&aring;st&aring;enden om att 
datorer skulle vara okvinnliga f&ouml;r att de &auml;r uppfunna av m&auml;n 
(precis som symaskinen, bilen, kaffebryggaren och telefonen) till att kvinnor 
skulle vara fr&auml;mmande f&ouml;r den inb&ouml;rdes statust&auml;vlan och 
arrogans som k&auml;nnetecknar hackarna. Allt detta &auml;r givetvis 
struntprat.</p>
<p>Den verkliga orsaken till oj&auml;mst&auml;lldheten inom datav&auml;rlden 
&auml;r <i>f&ouml;rmodligen</i> att kvinnor uppfostras till en passiv roll. 
Medan m&auml;n l&auml;r sig att lidelsefullt leva sig in i och kommentera 
t&nbsp;ex vad som h&auml;nder p&aring; en TV-ruta, l&auml;r sig kvinnor att 
passivt iaktta och vara ett socialt komplement vid sidan av. Inlevelse, 
sj&auml;lvh&auml;vdelse och arrogans, typiska hackaregenskaper, uppmuntras 
s&auml;llan. <i>Kvinnor l&auml;r sig en ytligt passiv roll, d&auml;r deras 
enda m&ouml;jlighet till aktivt handlande &auml;r att l&auml;gga &ouml;ver 
initiativet i h&auml;nderna p&aring; m&auml;n.</i> Allt utforkande av nya 
territorier skall tydligen sk&ouml;tas av m&auml;n. (Allra helst <i>unga</i> 
m&auml;n.) Det &auml;r bara att titta p&aring; hur vi sk&ouml;ter v&aring;ra 
k&auml;nslom&auml;ssiga relationer, d&auml;r det alltj&auml;mt fungerar 
s&aring; att m&auml;nnen skall ta initiativet och kvinnan skall vara den 
passiva, trygga faktorn. En annan faktor &auml;r att m&auml;n &auml;r mer av 
ensamvargar &auml;n kvinnor. Vad detta i sin tur kommer av &auml;r en 
&ouml;ppen fr&aring;ga. Vad som d&auml;remot &auml;r uppenbart &auml;r att det 
h&auml;r m&ouml;nstret &auml;r oerh&ouml;rt sv&aring;rt att bryta.<a 
href="#113"><font size="-1"><sup>113</sup></font></a></p>
<p>Eftersom hackare normalt &auml;r i en &aring;lder d&auml;r det &auml;r 
mycket viktigt att visa sin k&ouml;nsidentitet ut&aring;t, har m&aring;nga 
kvinnor frivilligt tagit avst&aring;nd fr&aring;n datorer av r&auml;dsla 
f&ouml;r att verka "okvinnliga". Detta, som av individen uppfattas som 
n&aring;got man g&ouml;r av egen fri vilja, &auml;r i sj&auml;lva verket en 
del i en social inl&auml;rning av traditionella k&ouml;nsroller. 
F&ouml;r&auml;ldrar och sl&auml;ktingar sp&auml;r p&aring; genom att ge 
hemdatorer n&auml;stan uteslutande till pojkar och n&auml;stan aldrig till 
flickor.</p>
<p>Bland hemdatorhackarna var under perioden 1980-1989 ungef&auml;r 3 promille 
kvinnor enligt en grov uppskattning. I USA fanns det ett tag en kvinnlig 
kn&auml;ckare p&aring; Apple II som lyckades befria runt 800 spel fr&aring;n 
kopieringsskydd. I Europa var de mest v&auml;lk&auml;nda kvinnliga 
hemdatorhackarna gruppen <b>TBB</b> (The Beautiful Blondes), en C64-grupp som 
bestod av fyra kvinnor under pseudonymerna <b>BBR</b>, <b>BBL</b>, <b>BBD</b> 
och <b>TBB</b> varav BBR och TBB var programmerare. De gjorde sig k&auml;nda 
p&aring; Scenen med ett antal demon under slutet av 80-talet. Cyniskt nog dog 
b&aring;de BBR och TBB 1993, inte ens 20 &aring;r gamla. Bland dagens Amiga- 
och PC-entusiaster &auml;r andelen kvinnor n&aring;got h&ouml;gre, 
n&aring;gonstans i n&auml;rheten av 1%. (K&auml;lla: <b>The Mistress</b> i 
<i>Skyhigh</i> #17 1995.)</p>
<p>I hackarkulturens vagga p&aring; MIT fanns det inga kvinnor alls. Det fanns 
kvinnliga programmerare som anv&auml;nde maskinerna, och det fanns till och 
med kvinnliga programmerare som var riktigt duktiga, men de utvecklade aldrig 
den besatthet som fanns hos de unga m&auml;nnen p&aring; MIT. Dessa hackare 
ans&aring;g att det m&aring;ste r&ouml;ra sig om en genetisk skillnad, som 
gjorde att kvinnor inte drabbades av denna besatthet. Detta &auml;r en farlig 
&aring;sikt som dessutom &auml;r osann.</p>
<p>Statistik visar att de pojkar som engagerar sig intensivast i datorn oftast 
&auml;r i 14-15 &aring;rs&aring;ldern. Kvinnor drabbas av samma besatthet som 
14-&aring;riga hackare, men tv&aring; &aring;r tidigare &auml;n m&auml;nnen 
eftersom deras biologiska klocka fungerar p&aring; det viset. Alla &auml;r nog 
medvetna om vad det &auml;r som 12-&aring;riga flickor kan uppg&aring; i med 
ett s&aring;dant intensivt intresse att de gl&ouml;mmer bort sociala plikter 
och bara &auml;gnar sig &aring;t <i>sysslan</i>, f&ouml;r dess egen skull.</p>
<p>Kvinnornas (eller skall vi s&auml;ga flickornas?) motsvarighet till det 
ganska nyckfulla, men fascinerande och f&auml;ngslande objektet dator, &auml;r 
ett annat objekt med liknande egenskaper -- ett fyrbent objekt som vi brukar 
kalla <i>h&auml;st</i>. I m&aring;nga fall &auml;r likheten sl&aring;ende, 
&auml;ven om det &auml;r sv&aring;rt att bevisa att det &auml;r samma 
mekanismer som ligger bakom. Att programmera en dator &auml;r egentligen inte 
s&aring; annorlunda fr&aring;n att l&auml;ra en h&auml;st att hoppa &ouml;ver 
hinder. Det inneh&aring;ller samma element av kontroll, t&auml;vlan och 
cermonier. Hos pojkarna vid datorn finns en n&auml;rmast empatiskt lidelse i 
datorns s&auml;llskap, av samma slag som flickorna finner hos h&auml;starna i 
stallet.</p>
<p>Det &auml;r fullkomligt uppenbart att om detta f&aring;r forts&auml;tta 
kommer m&auml;nnen att tillskansa sig makten i ett framtida samh&auml;lle som 
till stor del bygger p&aring; datateknik. Det vore &ouml;nskv&auml;rt om fler 
kvinnor anv&auml;nde sig av datorer. &Auml;ven hackarna &auml;r i 
allm&auml;nhet positivt inst&auml;llda till att se fler kvinnor p&aring; sina 
mansdominerade omr&aring;den. De f&aring; som finns har blivit mycket 
framg&aring;ngsrika och uppm&auml;rksammade som ett "exotiskt" inslag. 
Respekten f&ouml;r kvinnliga hackare &auml;r mycket stor. Det l&auml;r 
ocks&aring; finnas kvinnliga hackare som inte s&auml;ger n&aring;got om sitt 
k&ouml;n och d&auml;rf&ouml;r antas vara m&auml;n av sina hackarkamrater. 
Tjusningen att f&aring; prova p&aring; en s&aring;dan roll &auml;r inte 
sv&aring;r att f&ouml;rst&aring;. Det &auml;r ju f&ouml;rsta g&aring;ngen i 
v&auml;rldshistorien som man utan st&ouml;rre sv&aring;righeter kunnat prova 
att vara ett annat k&ouml;n &auml;n sitt fysiska och verkligen bli behandlad 
som man, fast man &auml;r kvinna.</p>
<p>Den tyska polisen anv&auml;nder ibland respekten f&ouml;r kvinnliga 
datoranv&auml;ndare f&ouml;r att f&aring; fast hackare och mjukvarupirater. 
Genom att annonsera med kvinnliga namn p&aring; BBS:er och i datatidningar 
drar man uppm&auml;rksamheten till sig. Man kan diskutera om det &auml;r 
etiskt riktigt att utnyttja folks k&auml;nslor p&aring; det h&auml;r viset 
f&ouml;r att bek&auml;mpa brott, och det &auml;r uppenbart att man g&ouml;r 
j&auml;mst&auml;lldheten en bj&ouml;rntj&auml;nst genom att anv&auml;nda 
s&aring;dana metoder. Man g&ouml;r det &auml;nnu sv&aring;rare f&ouml;r 
kvinnor att ta sig in i en subkultur d&auml;r de kan komma att betraktas som 
robotar fr&aring;n polisen.</p>
<h2><a name="slitz">Pornografi etc</a></h2>
<p>Att det &auml;r vanligt med gubbsjuka och grabbattityd p&aring; Internet 
eller i hemdatorv&auml;rlden kan man inte undg&aring;. Det b&ouml;rjade i 
princip med spelet <i>Softporn</i> till Apple II-datorn fr&aring;n 
spelf&ouml;retaget <b>Sierra On-Line</b>, och den &auml;n mer lyckade 
uppf&ouml;ljaren till IBM PC:<i> Leisure Siut Larry</i>. Spelen g&aring;r ut 
p&aring; samma sak: att f&aring; kvinnor i s&auml;ng. Att sedan hela Internet 
kryllar av halv- och helpornografiska digitaliserade bilder g&ouml;r inte 
saken b&auml;ttre. Om detta beror p&aring; ett skriande behov av sexuell 
stimulans hos de manliga datoranv&auml;ndarna eller n&aring;got annat &auml;r 
sv&aring;rt att sia om. (Det &auml;r f&ouml;r &ouml;vrigt inga st&ouml;rre 
sv&aring;righeter att &auml;ven hitta bilder p&aring; nakna m&auml;n.) 
Givetvis &auml;r det betydligt mindre pinsamt att ladda hem n&aring;gra bilder 
fr&aring;n en dator &auml;n att k&ouml;pa en porrblaska -- ingen kan ju se vad 
du g&ouml;r.</p>
<p>En stor del av de bilder som finns allm&auml;nt tillg&auml;ngliga p&aring; 
Internet &auml;r reklam f&ouml;r olika betal-BBS:er som det &auml;r t&auml;nkt 
att man skall kunna h&auml;mta &auml;nnu fler bilder ifr&aring;n -- om man 
betalar... Det finns allts&aring; som alltid i porrbranchen ett 
h&auml;nsynsl&ouml;st kommersiellt intresse. Sex s&auml;ljer, och Internet 
anv&auml;nds som lockbete i en ny lukrativ marknad. Jag skall dock betona att 
detta fr&auml;mst g&auml;ller USA. Jag har &auml;nnu inte h&ouml;rt talas om 
n&aring;gon svensk BBS som fungerar p&aring; detta vis -- i Sverige &auml;r 
det ist&auml;llet gratis att ladda ner bilderna, vilket anv&auml;ndarna tycks 
g&ouml;ra med oh&auml;mmad frenesi. Ett f&aring;tal porrtidningar har 
&ouml;ppnat egna Internet-areor som anv&auml;ndarna m&aring;ste betala 
f&ouml;r att f&aring; tillg&aring;ng till.</p>
<p>Somliga PC-entusiaster har tydligen f&aring;tt dille p&aring; att samla 
porrbilder och samlar dem p&aring; samma vis som andra samlar p&aring; 
frim&auml;rken eller hockeybilder. Egentligen &auml;r detta intresse inte 
n&aring;got konstigt. Under den tidiga hackareran var det m&aring;nga som 
samlade p&aring; sig tusentals dataspel bara f&ouml;r att ha dem. Det var ju 
s&aring; <i>f&ouml;rbjudet</i> eftersom tillverkarna h&auml;vdade att 
kopieringen var f&ouml;rbjuden. Porrbilderna &auml;r <i>b&aring;de</i> 
tabubelagda <i>och</i> copyrightskyddade eftersom de med f&aring; undantag 
&auml;r digitaliserade ur porrtidningar. Det skall till&auml;ggas att 
porrbranchen givetvis &auml;r m&aring;ttligt f&ouml;rtjust i den h&auml;r 
spridningen.</p>
<p>Att censurera bort dessa bilder fr&aring;n n&auml;tverket &auml;r i princip 
en om&ouml;jlighet, om det ens &auml;r &ouml;nskv&auml;rt. Internet bygger 
p&aring; att man skall s&ouml;ka sig till den information man &auml;r 
intresserad av, och att man d&auml;rigenom skall slippa att r&aring;ka ut 
f&ouml;r information man finner st&ouml;rande, och det &auml;r den filosofin 
som genomsyrar attityden hos dem som sk&ouml;ter n&auml;tverket. Den som 
publicerar informationen skall sj&auml;lv ta ansvaret, och mellanhanden kan 
inte lastas. Det vore lika konsekvent att lasta Telia eller Posten f&ouml;r 
medhj&auml;lp till brott f&ouml;r att de inte avlyssnar och provl&auml;ser 
ordentligt. Kommunikation b&ouml;r vara fri.</p>
<p>De distribut&ouml;rer, som kablar ut Internet till Sverige, har hittills 
konsekvent v&auml;grat att ingripa i informationsstr&ouml;mmen. (Och s&aring; 
hoppas jag personligen att det kommer att f&ouml;rbli.) Enskilda 
h&ouml;gskolor har d&auml;remot efter allm&auml;nhetens uppm&auml;rksammande 
b&ouml;rjat blockera vissa diskussionsgrupper som handlar om piratkopiering, 
sex, sj&auml;lvmord och droger. Att blockera bilder i allm&auml;nhet &auml;r 
betydligt sv&aring;rare, f&ouml;r att inte s&auml;ga n&auml;st intill 
om&ouml;jligt. Om n&aring;gon sedan krypterar bilderna blir det <i>helt</i> 
om&ouml;jligt att stoppa dem. Vad man kan g&ouml;ra &auml;r att granska vilka 
bilder som lagrats p&aring; den egna organisationens dator, vilket lett till 
uppm&auml;rksammade ingripanden mot pornografi vid bland annat universiteten i 
Lund och Ume&aring;.</p>
<p>Ett uppm&auml;rksammat fall under 1999 var d&aring; man i en arbetsdator 
tillh&ouml;rande en juridiklektor i Lund fann 1000-tals barnpornografiska 
bilder under en &aring;r 2000-kontroll. Lektorn avst&auml;ngdes och en 
f&ouml;runders&ouml;kning inleddes, men efter ett antal m&aring;nader 
tr&auml;dde de tv&aring; skyldiga studenterna fram. Det hela var en komplott. 
Vad den orsakat i personligt lidande kan man bara gissa.</p>
<p>Ville man verkligen krossa marknaden f&ouml;r all porrindustri kunde man 
helt enkelt f&ouml;rklara den lagl&ouml;s, dvs ta bort det 
upphovsr&auml;ttsliga skyddet p&aring; pornografi. Detta skulle omedelbart 
f&ouml;rst&ouml;ra marknaden f&ouml;r hela den etablerade porrindustrin och 
f&ouml;rs&auml;tta dessa f&ouml;retag i konkurs p&aring; bara ett par 
&aring;r. Fr&aring;gan &auml;r om det vore s&aring; s&auml;rskilt smart 
eftersom de stora industrierna f&ouml;rmodligen lika snabbt skulle 
ers&auml;ttas med piratsyndikat.</p>
<p>Jag skall dock f&ouml;r klarhetens skull till&auml;gga att de flesta 
kvinnor som h&aring;ller p&aring; aktivt med BBS:er och Internet verkar ta det 
hela med j&auml;mnmod. N&auml;r n&aring;gon skriver oanst&auml;ndigheter 
brukar de f&ouml;r det mesta svara med textvarianten av en klapp p&aring; 
huvudet: <i>"S&aring;ja, lugna ner dig nu"</i>, ungef&auml;r.</p>
<hr>
<p>&Auml;ven om telerymden &auml;r &ouml;verbefolkad av m&auml;n kan vi 
&auml;nd&aring; tr&ouml;sta oss med att v&auml;rldens f&ouml;rsta 
programmerare, poeten <b>George Byrons</b> dotter <b>Ada Lovelace</b>, var 
kvinna. Ada var verkligen en riktig <i>hackare</i>, i klassisk 
bem&auml;rkelse. Hon var en produkt av ett kraschat &auml;ktenskap mellan 
Byron och Annabella Milbanke. Precis som m&aring;nga nutida hackare flydde hon 
undan de sv&aring;ra k&auml;nslor som fanns inom henne genom att h&auml;nge 
sig &aring;t naturvetenskapen tillsammans med sin v&auml;n <b>Charles 
Babbage</b>, och gick helt upp i id&eacute;erna om att konstruera <i>den 
analytiska maskinen</i>.</p>
<a name="cybersoc"></a>
<hr>
<h1><a name="cybsamm">CYBERNETISKT SAMH&Auml;LLE</a></h1>
<p>Nu skall jag f&ouml;rs&ouml;ka sammanfatta vad jag tidigare skrivit 
tillsammans med ett antal halvmoderna filosfiska id&eacute;er om 
m&auml;nniskorna och deras samh&auml;lle. Ett cybernetiskt samh&auml;lle 
&auml;r ett samh&auml;lle som lever i samspel med maskiner. F&ouml;r att 
f&ouml;rst&aring; ett samh&auml;lle anv&auml;nder jag en f&ouml;renklad bild 
av en individ, d&auml;r denne betraktas som uppbyggd av information och 
kommunicerande med omgivningen med hj&auml;lp av <i>symboler</i>.</p>
<p align="center"><img src="Image1.gif" alt="Minne, Individ, Tankar och 
symboler" border="0" />
</p>
<p>I figuren &auml;r <b>minnet</b> detsamma som lagrade m&ouml;nster i 
hj&auml;rnans neuroner, <b>tankarna</b> &auml;r de funderingar och 
s&aring;v&auml;l dagliga som nattliga dr&ouml;mmar vi alla har, och 
<b>symbolerna</b> &auml;r de informationsstycken vi utv&auml;xlar med 
<b>omv&auml;rlden</b> som kan vara enskilda individer s&aring;v&auml;l som 
hela den familj eller det samh&auml;lle vi lever i. S&aring;dana symboler kan 
t&nbsp;ex vara det m&auml;nskliga spr&aring;ket, men ocks&aring; andra 
konventioner som vi inte t&auml;nker p&aring;, som att papperslappar med 
siffror p&aring; &auml;r pengar och att vi uppfattar dem som om de hade ett 
egenv&auml;rde, eller att en viss typ av kl&auml;dsel inneb&auml;r en viss 
status. Inom vetenskapen anv&auml;nder man av naturliga sk&auml;l mycket 
v&auml;ldefinierade symboler som man kallar <i>paradigm</i>, vilka 
definierar:</p>
<ol>
<li>Vad man skall iaktta</li>
<li>Vilka fr&aring;gor som skall st&auml;llas</li>
<li>Hur de skall st&auml;llas</li>
<li>Hur svaren skall tolkas</li>
</ol>
<p>(Jag skall passa p&aring; att p&aring;peka att jag h&auml;r tolkar det 
sociologiskt-vetenskapliga begreppet symbol, likv&auml;l som begreppet 
paradigm, p&aring; ett h&ouml;gst pragmatiskt och personligt vis, upp med en 
hand, den som bryr sig. Det h&auml;r &auml;r hermeneutiskt vetenskap p&aring; 
h&ouml;g niv&aring;. Urs&auml;kta fikonspr&aring;ket...)</p>
<hr>
<p>Det &auml;r de h&auml;r begreppen som hackarna med Zen och G&ouml;del i 
ryggen protesterar mot i mottot 4: <i>Hackare b&ouml;r bed&ouml;mas efter sin 
hackarkonst, inte enligt suspekta kriterier s&aring;som betyg, &aring;lder, 
ras eller social status</i> eller i 3: <i>Misstro auktoriteter</i>. Det 
&auml;r ett f&ouml;rs&ouml;k att bryta sig ur ett system man uppfattar som 
felaktigt. Marvin (han med telefonkorten) uttalade i en radiointervju sitt 
missn&ouml;je med att f&ouml;retagen bara anst&auml;ller folk med 
universitetsexamen ist&auml;llet f&ouml;r att se till deras verkliga 
<i>kunskaper</i>, och pekade p&aring; s&aring; vis p&aring; bristerna i 
v&aring;ra formella samh&auml;llssystem. Burroughs menade att 
samh&auml;llssystemet bara alltmer kommer att f&ouml;rs&ouml;ka kontrollera 
medborgarnas tankar vare sig tj&auml;nstem&auml;nnen vill det eller ej. Man 
menar att en framsynt m&auml;nniska m&aring;ste ha f&ouml;rm&aring;gan att 
<i>g&aring; ur</i> systemet och se de verkliga m&ouml;nstren bakom, vilka inte 
kan beskrivas med ord, papper eller kl&auml;der. Samtidigt &auml;r symbolerna 
livsn&ouml;dv&auml;ndiga f&ouml;r v&aring;r kommunikation s&aring;v&auml;l som 
f&ouml;r v&aring;rt samh&auml;lle som helhet. En intelligent individ kan med 
symbolernas hj&auml;lp se intelligens i sig sj&auml;lv och andra individer. Vi 
kan nu betrakta samh&auml;llet p&aring; ett motsvarande s&auml;tt:</p>
<p align="center"><img src="Image2.gif" alt="Minne, Samhalle, Tankar och 
symboler" border="0" />
</p>
<p>Men vad nu d&aring;? Det h&auml;r ser ju precis likadant ut! Just det. I 
det h&auml;r fallet &auml;r <b>minnet</b> det kollektiva minnet i form av 
b&ouml;cker, filmer, CD-skivor eller dataprogram som lagras p&aring; bibliotek 
eller i v&aring;ra hem. <b>Tankarna</b> &auml;r detsamma som <i>kulturen</i>, 
den p&aring;g&aring;ende process som st&auml;ndigt f&ouml;r&auml;ndrar 
v&aring;ra livsvillkor. L&auml;gg ocks&aring; m&auml;rke till att 
<b>symbolerna</b>, i det h&auml;r fallet v&aring;r h&aring;llning gentemot 
andra samh&auml;llen eller st&ouml;rre konstellationer, dvs 
<b>omv&auml;rlden</b>, inte &auml;r lika med v&aring;r kultur. Samh&auml;llet 
kallas bland sociologer i den h&auml;r modellen ofta f&ouml;r <i>det 
kollektiva medvetandet</i>. Sj&auml;lv har jag lite k&auml;ckt snickrat ihop 
begreppet <i>"superindivid"</i>.</p>
<p>Symbolerna visar bara de delar av v&aring;ra tankar, kulturen, som vi 
<i>vill</i> visa upp. S&aring; fungerar som bekant &auml;ven en individ. Ett 
intelligent samh&auml;lle ser intelligens i andra samh&auml;llen <i>och</i> 
individer. De individer som samh&auml;llet &auml;r uppbyggt av kan i och 
f&ouml;r sig ge sig till att f&ouml;rs&ouml;ka analysera de tankar 
samh&auml;llet t&auml;nker, men uppgiften &auml;r i det n&auml;rmaste 
o&ouml;verstiglig, ungef&auml;r som om de individuella neuronerna i v&aring;r 
hj&auml;rna skulle f&ouml;rs&ouml;ka f&ouml;rst&aring; sig p&aring; hela 
hj&auml;rnans tankar. (Dessa resonemang h&auml;rh&ouml;r fr&aring;n 
forskningen kring artificiell intelligens i icke-formella system och 
sociologisk vetenskap.)</p>
<p>Inte bara samh&auml;llen och individer kan p&aring; detta vis beskrivas som 
intelligenta organismer. &Auml;ven f&ouml;retag, milit&auml;ra organisationer 
osv &auml;r organiserade p&aring; ett liknande s&auml;tt.</p>
<p>Det &auml;r detta <i>formella system</i>, det komplexa samh&auml;llet, som 
sociologerna som vetenskapsm&auml;n studerar, William Burroughs som 
f&ouml;rfattare kritiserar och Zen som filosofi demonterar.</p>
<p>N&auml;r vi nu har kommit &ouml;verens om ett gemensamt s&auml;tt att 
betrakta individer och samh&auml;llen kan vi b&ouml;rja bena ut det h&auml;r 
med cybernetik. Jag har tidigare ber&auml;ttat att cybernetik betyder 
<i>m&auml;nniska eller samh&auml;lle i samspel med maskiner</i>. F&ouml;r att 
illustrera detta vill jag visa ett praktiskt exempel:</p>
<p align="center"><img src="Image3.gif" alt="Individ A och B byter symboler" 
border="0" />
</p>
<p>Vi ser tv&aring; individer, A och B som kommunicerar med hj&auml;lp av 
symboler. S&aring; l&aring;ngt inga problem. Om vi nu s&auml;ger att de 
h&auml;r tv&aring; individerna kommunicerar genom att skicka <b>brev</b> till 
varandra, kan det uppst&aring; problem om den ena individen exempelvis &auml;r 
lindrigt synskadad.</p>
<p align="center"><img src="Image4.gif" alt="Individ A och B hindras att 
utbyta symboler" border="0" />
</p>
<p>Eftersom m&auml;nniskor &auml;r s&aring; fiffiga, hittar de givetvis 
p&aring; n&aring;got s&auml;tt att g&aring; runt det h&auml;r problemet. De 
ger sig till att <i>f&ouml;rb&auml;ttra</i> sina naturliga 
f&ouml;ruts&auml;ttningar. Jag kan illustrera med en uppfinning som gjordes 
c:a &aring;r 1290 e&nbsp;kr:</p>
<p align="center"><img src="Image5.gif" alt="Individ A forses med glasogon och 
kan ater byta symboler" border="0" />
</p>
<p>H&auml;r har man allts&aring; gjort en av de allra f&ouml;rsta cybernetiska 
innovationerna. Man har f&ouml;rb&auml;ttrat verkligheten med hj&auml;lp av en 
liten optisk-mekanisk konstruktion som r&auml;knas som en sj&auml;lvklarhet i 
v&aring;rt samh&auml;lle. Alla som b&auml;r glas&ouml;gon &auml;r 
h&auml;rigenom <i>cyborger</i>, m&auml;nniskor som framlever sina dagar 
p&aring; jorden i samspel med maskiner. Vi &auml;r s&aring; vana vid detta att 
vi knappt t&auml;nker p&aring; det. &Auml;r man lite bekv&auml;mare av sig kan 
man skaffa sig kontaktlinser, och d&aring; v&auml;lkomnar man maskinen i sin 
egen kropp. Glas&ouml;gon &auml;r en av de modifieringar som syftar till att 
f&ouml;rb&auml;ttra v&aring;r kommunikation med omv&auml;rlden. Andra 
cybernetiska modifieringar g&ouml;r livet dr&auml;gligare och bekv&auml;mare 
f&ouml;r individen: rullstolen, k&auml;ppen m&nbsp;fl. Andra &auml;r direkt 
livsn&ouml;dv&auml;ndiga, som t&nbsp;ex pacemakern. Men nu har jag bara 
n&auml;mnt uppfinningar som "r&auml;ttar till" m&auml;nniskor som f&ouml;tts 
eller erh&aring;llit n&aring;gon form av handikapp. Det g&aring;r givetvis att 
"f&ouml;rb&auml;ttra" helt vanliga m&auml;nniskor ocks&aring;, men hj&auml;lp 
av kikare, elektroniska hj&auml;lpmedel f&ouml;r m&ouml;rkersyn etc. Telefonen 
till exempel, f&ouml;rb&auml;ttrar oss s&aring; att vi kan kommunicera 
&ouml;ver enorma avst&aring;nd. Vi kan ocks&aring; etablera 
<i>hyperkommunikation</i>.</p>
<p align="center"><img src="Image6.gif" alt="Individ A och B byter 
HYPERSYMBOLER" border="0" />
</p>
<p>Ett s&aring;dant medium f&ouml;r hyperkommunikation &auml;r hypertext, som 
&auml;r b&auml;ttre &auml;n vanlig text. Vi kan ocks&aring; 
f&ouml;rb&auml;ttra v&aring;r m&ouml;jlighet att som samh&auml;lle 
utv&auml;xla och f&ouml;rmedla information med hj&auml;lp av 
transaktionssystem, Sattellit-TV osv. Ytterligare en f&ouml;rb&auml;ttring av 
v&aring;r perception -- den absolut mest revolutionerande -- kommer virtuell 
verklighet att bli.</p>
<p>Men det finns en del oroande sidor av det h&auml;r samh&auml;llet. Som 
<i>Net Nanny</i> som jag n&auml;mnde tidigare, eller n&auml;r Aftonbladet den 
15 juli 1995 lugnande meddelar att TV-apparater skall kunna f&ouml;rses med 
ett chip som kan programmeras av f&ouml;r&auml;ldrar som inte vill 
uts&auml;tta sina barn f&ouml;r on&ouml;digt v&aring;ldsamma, pornografiska 
elller p&aring; annat vis ol&auml;mpliga program. N&auml;r barnen 
f&ouml;rs&ouml;ker titta p&aring; ett sp&auml;rrat program blir sk&auml;rmen 
bl&aring;. Fantastiskt. Fr&aring;gan &auml;r bara vem man programmerar: chipet 
eller barnen? En av f&ouml;r&auml;ldrarna Aftonbladet intervjuar vill 
bl&nbsp;a hindra barnen fr&aring;n att se programmet <i>SOS -- P&aring; Liv 
och D&ouml;d</i>, ett program som visar filmatiseringar av verkliga 
olycksh&auml;ndelser. Vad blir n&auml;sta steg? &Auml;r det inte lika bra att 
st&auml;nga av de hemska nyheterna ocks&aring; s&aring; att man kan driva upp 
barnen i en glaskupa lika avsk&auml;rmade fr&aring;n v&auml;rlden som 
n&aring;gonsin ryssarna under Stalin? Risken f&ouml;r missbruk av denna och 
liknande uppfinningar &auml;r fruktansv&auml;rd.</p>
<p>Och det h&auml;r r&ouml;rde sig endast om vad endast ett relativt dumt chip 
kan &aring;stadkomma. Vi m&aring;ste redan konstatera att v&aring;rt 
samh&auml;lle inte l&auml;ngre formas av enbart m&auml;nniskor, och att inte 
ens <i>m&auml;nniskor</i> formas av m&auml;nniskor. N&auml;r snart sagt 
varenda butik har elektroniska larm p&aring; varorna beh&ouml;vs det inte 
l&auml;ngre n&aring;gon hederlighet, eftersom det inte <i>g&aring;r</i> att 
vara ohederlig -- moraliska gr&auml;nser f&ouml;rvandlas till verkliga 
materiella gr&auml;nser med hj&auml;lp av teknik. Vi &auml;r s&aring; ensidigt 
upptagna av allm&auml;nnyttan av dessa maskiner att vi inte 
ifr&aring;gas&auml;tter det som h&aring;ller p&aring; att ske. Ett varularm 
finns det v&auml;l ingen anledning att klaga p&aring;, det ang&aring;r ju bara 
tjuvar... <i>En vacker dag</i> st&aring;r vi d&auml;r med maskiner som 
automatiskt injicerar lugnande droger i alla v&aring;ldsamma individer 
f&ouml;r att h&aring;lla dem p&aring; plats, givetvis bara f&ouml;r att 
f&ouml;rhindra v&aring;ldsbrott. Det ang&aring;r ju inte dig, eller hur? Du 
&auml;r ju inte v&aring;ldsbrottsling. Eller?</p>
<p>Eller f&ouml;r att ta ett exempel med n&aring;gra &aring;r p&aring; nacken: 
1984<a href="#114"><font size="-1"><sup>114</sup></font></a> kr&aring;nglade 
v&auml;rnpliktsverkets dator, vilket bland annat fick till f&ouml;ljd att 
inkallelseorder inte skickades ut till alla rep&ouml;vningsv&auml;rnpliktiga. 
Dessa fick d&auml;rf&ouml;r samtal fr&aring;n auktorit&auml;ra milit&auml;rer 
som fr&aring;gade ut dem om varf&ouml;r de inte inst&auml;llt sig till 
rep&ouml;vning. Auktoriteterna hade f&aring;tt information fr&aring;n en 
f&ouml;rmodat felfri dator om att inkallelseorder verkligen s&auml;nts ut. Det 
intressanta h&auml;r &auml;r att en dator verkligen <i>kontrollerar</i> en 
stor milit&auml;r organisation. Att det kunde bli fel p&aring; den &auml;r 
mindre intressant. N&aring;gra av v&aring;ra mest ansvarstyngda milit&auml;ra 
institutioner har allts&aring; namn som kan skrivas som produktbeteckningar 
f&ouml;r olika datorm&auml;rken.</p>
<p>Sedan har vi det h&auml;r med artificiell intelligens. N&auml;r 
intelligenta agenter kommer in i bilden blir det hela &auml;n mer komplext. Vi 
m&aring;ste kanske fr&aring;ga oss om det inte &auml;r s&aring; att vi 
samspelar med digitala individer, n&aring;gon som verkar ha en egen vilja. En 
digital individ uppst&aring;r d&aring; ett datasystem blir s&aring; komplext 
att det f&aring;r <i>medvetande</i>, p&aring; ett s&auml;tt som p&aring;minner 
om m&auml;nniskors medvetanden. Det har f&ouml;rmodligen &auml;nnu inte skett 
n&auml;r du l&auml;ser detta. Det obehagligaste exempel jag kan plocka fram 
&auml;r ett program fr&aring;n f&ouml;retaget Hectare Ltd som kan generera 
tjejsnusk, dvs <b>Barbera Cartland</b>-liknande noveller, i en aldrig sinande 
str&ouml;m. Om du n&aring;gonsin misst&auml;nkt att en dator skulle kunna 
skapa mycket m&ouml;nstergill sk&ouml;nlitteratur s&aring; kan du betrakta 
dina farh&aring;gor som infriade. Programmet fungerar verkligen, och det 
&auml;r inte ens s&auml;rskilt stort och omfattande. Liknande program kan 
formulera om f&auml;rdiga textstycken f&ouml;r att passa in i ett visst 
skrivbeteende.</p>
<p>Kanske en av de farligaste maktfaktorerna med artificiell intelligens 
&auml;r att den utan vidare kan producera &auml;ndl&ouml;sa str&ouml;mmar av 
skenbart intelligent trams som avleder uppm&auml;rksamheten fr&aring;n de 
verkliga problemen. Om jag f&aring;r lov att vara lite konspirationsteoretisk 
kan jag framkasta id&eacute;n att det redan i dag finns tidskrifter vars 
inneh&aring;ll helt eller delvis produceras av datorer. De som har skrivit 
programmen kanske mest &auml;r ute efter att tj&auml;na pengar och struntar 
fullst&auml;ndigt i de moraliska aspekterna. <i>Skulle inte du?</i> Publiken 
m&auml;rker inget. De tror de ser en m&auml;nniska, men de ser en robot. Men 
&aring;terigen -- vad &auml;r egentligen skillnaden? Rid&aring;.</p>
<p align="center"><img src="Image7.gif" alt="Individ A och B byter symboler 
via japansk-svensk agent" border="0" />
</p>
<p>Detta &auml;r bara en av de till&auml;mpningar som blir m&ouml;jlig med 
hj&auml;lp av artificiell intelligens. Det &auml;r dock s&aring; att den 
digitala individen en dag blir s&aring; intelligent att den kan producera 
dialog utan den ena individens medverkan. De etablerade makterna kan 
h&auml;rigenom styra individen vart de vill. T&auml;nk att du ringer och 
klagar p&aring; att varmvattnet inte fungerar. Du tror att du talar med en 
m&auml;nniska, men i sj&auml;lva verket talar du med en dator. Allt du 
s&auml;ger f&ouml;rvandlas till statistik utan att de ansvariga personligen 
beh&ouml;ver ta &aring;t sig av kritiken. Makten kan filtrera bort dina 
klagom&aring;l f&ouml;r att fatta op&aring;verkade, k&auml;nslom&auml;ssigt 
neutrala beslut... Och ungef&auml;r h&auml;r blir hela resonemanget s&aring; 
flummigt och fantasibetonat att jag likav&auml;l kan &ouml;verl&aring;ta det 
till l&auml;saren. (Jag &auml;r ingen filosof, bara lite.) Det &auml;r i varje 
fall ett ganska roligt tankeexperiment.</p>
<h2><a name="cybcop">Cybernetiskt samh&auml;lle kontra copyright</a></h2>
<p>Det &auml;r uppenbart att den cybernetiska samh&auml;llsmodellen 
inneb&auml;r en f&ouml;r&auml;ndring av v&aring;rt s&auml;tt att se p&aring; 
information och informationens roll i samh&auml;llet. En del saker vi vant oss 
vid att ta f&ouml;r givna kan komma att f&ouml;r&auml;ndras &aring; det 
grundligaste. Till exempel copyright. Copyright &auml;r r&auml;tten att 
&auml;ga information, eller i fallet <i>patent</i> r&auml;tten att &auml;ga 
kunskap, och att f&aring; tj&auml;na pengar p&aring; den. P&aring; 
fikonspr&aring;k brukar man kalla det "immaterialr&auml;tt". Copyright uppstod 
med tryckkonsten, innan dess var det inte s&aring; noga med vem som &auml;gde 
information och publiceringsr&auml;tt. Alla kunskaper och id&eacute;er 
betraktades d&aring; som allm&auml;n egendom och inte som n&aring;got man 
&auml;gde. <i>Informationen var fri</i>. M&ouml;jligheten att &auml;ga 
information &auml;r oskiljbar fr&aring;n n&auml;rvaron av maskiner som 
t&nbsp;ex tryckpressar, faxar eller datorer. Utan dessa maskiner blir boken, 
m&aring;lningen etc ett unikt konstverk snarare &auml;n en m&auml;ngd 
m&aring;ngfaldigad information. Copyright &auml;r allts&aring; en egenskap i 
det tidiga cybernetiska samh&auml;llet som l&auml;nkar ihop <i>information</i> 
och <i>kunskap</i> med <i>ekonomi</i>. Detta g&auml;ller all information, 
s&aring;v&auml;l tryckt text som fotografier, film eller dataprogram.</p>
<p>Vi kan allts&aring; sp&aring;ra copyright tillbaka till uppkomsten av den 
tryckta symbolen. F&ouml;r att understryka vikten av detta g&ouml;r jag en 
sammanfattning av de moderna symbolernas framv&auml;xt f&ouml;r att 
understryka resonemanget:</p>
<table>
<tr>
<td valign="top">
<b>Symbol:</b></td>
<td valign="top">
<b>Population:</b></td>
<td valign="top">
<b>Kulturell bas:</b></td>
<td valign="top">
<b>Tid:</b></td>
</tr>
<tr>
<td valign="top">
Primitiva symboler</td>
<td valign="top">
Djur</td>
<td valign="top">
Genetisk kultur</td>
<td valign="top">
L&auml;nge sedan</td>
</tr>
<tr>
<td valign="top">
Tal</td>
<td valign="top">
M&auml;nniskor</td>
<td valign="top">
Muntlig kultur</td>
<td valign="top">
40000 f kr</td>
</tr>
<tr>
<td valign="top">
Text</td>
<td valign="top">
Civilisation</td>
<td valign="top">
Skriftlig kultur</td>
<td valign="top">
3000 f kr</td>
</tr>
<tr>
<td valign="top">
Tryck</td>
<td valign="top">
Industrisamh&auml;lle</td>
<td valign="top">
Distribuerad masskultur</td>
<td valign="top">
1500 e kr</td>
</tr>
<tr>
<td valign="top">
Hypersymboler</td>
<td valign="top">
Informationssamh&auml;lle</td>
<td valign="top">
Informationskultur</td>
<td valign="top">
2000 e kr</td>
</tr>
</table>
<p>&Aring;rtalen markerar respektive symbols uppkomst snarare &auml;n n&auml;r 
den kom till bred anv&auml;ndning. Normalt r&auml;knar man 
&ouml;verg&aring;ngen fr&aring;n muntlig till skriftlig kultur fr&aring;n c:a 
500 f kr, och tryckkonsten var inte s&auml;rskilt utbredd f&ouml;re 
upplysningen (1700-1800-talen). Det f&ouml;rsta &aring;rtalet &auml;r mycket 
sv&aring;rbest&auml;mt. Detta &auml;r egentligen inte s&aring; intressant: 
fr&aring;gan handlar inte om tid, utan symbolhistoria. Att 
informationstekniken inneb&auml;r en f&ouml;r&auml;ndring av samh&auml;llet 
som &auml;r j&auml;mf&ouml;rbar med tryckkonsten (minst!) &auml;r 
uppenbart.</p>
<p>Symboler f&ouml;r&auml;ndras med tiden. Vad vi uppfattar som 
v&auml;rdefullt idag kan vara v&auml;rdel&ouml;st i morgon. T&nbsp;ex anser de 
flesta att metallen guld &auml;r ganska v&auml;rdefull. Om, l&aring;t oss 
s&auml;ga, en mindre planet av guld krockade med jorden, s&aring; att guld 
blev den mest allm&auml;nt f&ouml;rekommande metallen i naturen, skulle den 
inst&auml;llningen ganska omg&aring;ende f&ouml;r&auml;ndras s&aring; att vi 
betraktade guld som mindre v&auml;rt &auml;n j&auml;rn. P&aring; samma 
s&auml;tt skulle vi gladeligen byta allt guld vi &auml;gde mot mat om vi 
svalt, eftersom vi ocks&aring; har vissa fysiska behov. Ja, man kan rent av 
tala om att vi ocks&aring; har psykiska behov, som i v&aring;rt moderna 
samh&auml;lle till stor del genereras av reklam, vilket g&ouml;r oss villiga 
att byta v&aring;ra ekonomiska medel i form av pengar, arbete etc mot 
stereoanl&auml;ggningar, l&auml;skedrycker osv. Vi har allts&aring; en 
uppfattning om tingens v&auml;rde som baserar sig p&aring; tillg&aring;ng och 
efterfr&aring;gan. Tillg&aring;ng och efterfr&aring;gan kontrolleras av dels 
naturen, och dels andra m&auml;nniskor. Det &auml;r detta som g&ouml;r oss 
till konsumenter. Begreppen &aring;terfinns i alla stora ideologier.</p>
<p>N&auml;r andra m&auml;nniskor vill kontrollera v&aring;r konsumtion 
anv&auml;nder de sig av symboler. Detta kan ske genom att man etablerar ett 
visst kl&auml;desm&auml;rke som synonymt med symbolen <i>status</i>, ett 
l&auml;skedrycksm&auml;rke som synonymt med <i>fr&auml;schet</i> och<i> 
ungdomlighet</i>. Men detta &auml;r bara den mest i&ouml;gonenfallande toppen 
p&aring; det v&auml;lk&auml;nda isberget.</p>
<p>I sj&auml;lva verket styrs hela v&aring;rt samh&auml;llssystem upp av 
symboler. Det &auml;r det som sociologerna kallar <i>symbolisk 
interaktionism</i>, ett vetenskapligt teoribegrepp som framf&ouml;r allt 
associeras med en farbror som hette <b>George Herbert Mead</b> -- en 
sm&aring;tt genialisk filosof som tyv&auml;rr inte direkt skrev 
n&aring;gonting, men som haft avg&ouml;rande inflytande p&aring; fr&auml;mst 
sociologi. Mead definierade m&aring;nga av de symboler jag tidigare n&auml;mnt 
i detta kapitel. Mead var ocks&aring; inne p&aring; de begrepp som f&ouml;ljer 
l&auml;ngre fram i det h&auml;r kapitlet; han menade bland annat att franska 
revolutionen var en v&auml;ndpunkt i modern historia d&auml;r m&auml;nniskorna 
f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen ins&aring;g att de hade r&auml;tt att 
f&ouml;r&auml;ndra eller r&auml;tta till samh&auml;llssystemet, och att detta 
inte grundade sig p&aring; n&aring;gon gudomlig princip. Filosofiskt 
tillh&ouml;rde han den pragmatiska skolan som ans&aring;g att id&eacute;er och 
teoretiska system skulle pr&ouml;vas mot verkligheten innan de tillm&auml;ttes 
n&aring;got v&auml;rde. Mead var alldeles s&auml;kert anh&auml;ngare av 
<i>hands-on imperativet</i>. (Den pragmatiska skolan &auml;r f&ouml;r 
&ouml;vrigt en f&ouml;rl&auml;ngning av fallibilismen, som ju i princip 
&auml;r detsamma som Zen.)</p>
<p>OK. Copyright d&aring;? Det var ju det jag skulle komma fram till. Vi folk 
p&aring; jorden har allts&aring; kommit &ouml;verrens om att betrakta 
information och kunskap som n&aring;gonting man kan &auml;ga. Detta 
&auml;gande &auml;r en <i>symbol</i> vi enats om. I och med 
informationssamh&auml;llets int&aring;g blir <i>moralen</i> som dessa symboler 
bygger upp minst sagt suddig. Moralen talar om f&ouml;r dig att du inte skall 
inkr&auml;kta p&aring; n&aring;gon annans territorium, inte skada, inte 
stj&auml;la n&aring;gon annans egendom. N&auml;r det g&auml;ller materiell 
egendom, l&aring;t vara icke-personlig egendom, &auml;r detta fortfarande 
allm&auml;nt accepterat. Men n&auml;r det g&auml;ller <i>intellektuell 
egendom</i> som d&aring; skyddas av copyright och patent, har vi kommit till 
en brytningspunkt. Informationstekniken drar saker och ting till sin spets: 
det &auml;r <i>omoraliskt</i> att trycka in vissa kommandon i en viss 
f&ouml;ljd p&aring; tangentbordet. Andra kommandof&ouml;ljder &auml;r fullt 
accepterade. Jag f&aring;r programmera om min egen dator, men inte n&aring;gon 
annans dator per datan&auml;tverk. Jag f&aring;r kopiera vissa program hur som 
helst, andra inte alls, vissa kanske. Vi blir os&auml;kra p&aring; vad vi 
skall tro varvid n&aring;gra h&auml;nfaller till dogmatiskt 
f&ouml;rd&ouml;mande av mjukvarupirater f&ouml;r att f&aring; k&auml;nna sig 
p&aring; den s&auml;kra sidan.</p>
<p>Eftersom lagstiftning inte &auml;r det samma som f&ouml;retagspolicy 
f&aring;r jag dubbla budskap, som t&nbsp;ex n&auml;r spelf&ouml;retaget 
Nintendo p&aring;stod att det var f&ouml;rbjudet att syssla med 
andrahandshandel av dataspel. Det tycker givetvis Nintendo &auml;r 
sj&auml;lvklart eftersom de f&aring;r s&auml;lja fler spel och tj&auml;nar mer 
pengar om folk bara k&ouml;per nya spel. Enligt svensk lagstiftning &auml;r 
Nintendo fullst&auml;ndigt ute och cyklar. Vi drabbas av ett dubbelt 
symbolbudskap fr&aring;n f&ouml;retagsetablissemang och samh&auml;lle med 
resultat att vi b&ouml;rjar t&auml;nka sj&auml;lva. Eftersom storf&ouml;retag 
delar den ekonomiska makten med regeringar betraktar vi b&aring;da som 
auktoriteter. Vi b&ouml;rjar ifr&aring;gas&auml;tta dessa auktoriteter - vi 
b&ouml;rjar t&auml;nka sj&auml;lva och ta egna beslut i brist p&aring; klara 
samh&auml;llsdirektiv. Minns &aring;terigen regel 3:<i> Misstro 
auktoriteter.</i> Hackarnas etik visar oss v&auml;gen i en turbulent tid.<a 
href="#115"><font size="-1"><sup>115</sup></font></a></p>
<p>Hackarna uppt&auml;ckte kraftiga informationsor&auml;ttvisor. P&aring; 
Scenen kunde de 13-14 &aring;riga hackarna inte f&ouml;r sitt liv begripa 
varf&ouml;r bara de ungdomar som hade rika f&ouml;r&auml;ldrar skulle f&aring; 
ha tillg&aring;ng till alla de roliga programmen. Bland phreakarna 
f&ouml;rstod man inte varf&ouml;r bara f&ouml;retag och myndigheter skulle ha 
r&aring;d att kommunicera fritt -- det var ju ett s&auml;tt att utvecklas! 
Varf&ouml;r acceptera detta? I och f&ouml;r sig kan man kalla detta 
respektl&ouml;shet, brist p&aring; f&ouml;rst&aring;else f&ouml;r 
samh&auml;llets funktioner osv. Ingen brydde sig dock om att diskutera saken. 
Det budskap hackarna fick av det etablerade samh&auml;llet var: <i>"Ni &auml;r 
brottslingar. Punkt."</i> Vilket enast&aring;ende hyckleri!</p>
<hr>
<p>Jag konstaterar att <i>ju mer cybernetiskt ett samh&auml;lle blir, desto 
sv&aring;rare blir det att definiera privata kunskapsdom&auml;ner.</i> Ju fler 
datorer och ju mer f&ouml;rfinad teknik vi f&aring;r, desto knasigare blir 
begreppet <i>intellektuell egendom</i>. Detta g&auml;ller i synnerhet 
mjukvara, d&auml;r patent beviljas p&aring; metoder som inte fordrat 
n&aring;gra st&ouml;rre investeringskostnader i utrustning och forskning, utan 
kanske bara en eller ett par n&auml;tters intensivt hackande. Id&eacute;erna 
har inte kostat n&aring;got -- det &auml;r mest fr&aring;gan om Columbi 
&Auml;gg -- f&ouml;rst till kvarn f&aring;r f&ouml;rst <i>och endast</i> mala. 
Det g&aring;r inte l&auml;ngre att f&ouml;rsvara intellektuella 
or&auml;ttvisor med materialistiska j&auml;mf&ouml;relser.</p>
<p>Detta tvingar oss att st&auml;lla fr&aring;gan: Vart g&aring;r gr&auml;nsen 
mellan yttrandefrihet och egendom? Vad f&aring;r jag kopiera och vad f&aring;r 
jag inte kopiera? N&auml;r upph&ouml;r kunskap att vara allm&auml;n egendom 
och &ouml;verg&aring;r i privat &auml;go? Det som intr&auml;ffar &auml;r att 
tekniken drar ryggraden ur hela v&aring;rt samh&auml;llssystem och 
h&aring;ller upp den f&ouml;r oss s&aring; vi kan sk&aring;da den. Vi ser hur 
stora omr&aring;den av telerymden helt godtyckligt mutats in av 
informationsbranchens profithungriga guldgr&auml;vare.</p>
<p>Mjukvara &auml;r en f&ouml;rl&auml;ngning av det m&auml;nskliga 
intellektet; av f&ouml;rm&aring;gan att skapa, f&ouml;rst&aring; och 
generalisera kunskap. Att f&ouml;rbeh&aring;lla ett s&aring;dant kraftfullt 
verktyg f&ouml;r dem som har r&aring;d att sl&auml;nga ut hundratals kronor 
p&aring; ett program blir i l&auml;ngden oh&aring;llbart. Vad jag menar 
&auml;r inte att samh&auml;llsparasiter som de kinesiska triaderna eller andra 
syndikat skulle f&aring; ta upphovsr&auml;tten fr&aring;n de stora 
f&ouml;retagen. Vad jag menar &auml;r att det inte borde vara f&ouml;rbjudet 
f&ouml;r privatpersoner att fritt kopiera programvara och hj&auml;lpa varandra 
att anv&auml;nda den. Detta utesluter inte konkurrens fr&aring;n etablerade 
f&ouml;retag i branchen, bara de kan erbjuda n&aring;got som hackaren runt 
h&ouml;rnet inte har: tryckta manualer, dygnet runt-service, pedagogiska 
kunskaper etc. Vem vet detta b&auml;ttre &auml;n den som skapat mjukvaran? 
<i>Mjukvara &auml;r en produkt som saknar v&auml;rde i sig</i>. Det &auml;r 
inte &auml;gandet av mjukvara som driver det h&auml;r samh&auml;llet 
fram&aring;t, utan f&ouml;rm&aring;gan att anv&auml;nda den, och l&auml;ra 
andra att anv&auml;nda den. Vad vi skall s&auml;lja och k&ouml;pa i 
informationssamh&auml;llet &auml;r inte mjukvara, utan till&auml;mpningar, 
r&aring;d - med ett ord: <i>Support</i>.</p>
<p>Lika n&ouml;dv&auml;ndig som copyrighten var i industrisamh&auml;llet, lika 
meningsl&ouml;s &auml;r den i informationssamh&auml;llet. Problemet &auml;r 
inte att skilja information i tryckt form fr&aring;n elektronisk information. 
Problemet &auml;r att det inte l&auml;ngre g&aring;r att skilja 
<i>information</i> fr&aring;n <i>kunskap</i>, och <i>&auml;gd kunskap</i> 
fr&aring;n <i>allm&auml;n kunskap</i>. Gr&auml;nsen mellan <i>id&eacute;</i> 
och <i>implementation</i> (till&auml;mpning) av samma id&eacute; suddas ut i 
och med att m&auml;nniskan kommunicerar allt mer med maskiner som konstruerats 
f&ouml;r just detta. I f&ouml;rl&auml;ngningen hotas &auml;ven gr&auml;nsen 
mellan <i>tanke</i> och <i>handling</i> av utvecklingen av virtuell 
verklighet.</p>
<p>L&aring;t mjukvaruf&ouml;retagen bek&auml;mpa brottssyndikat, maffior och 
gangsterligor som tj&auml;nar grova pengar p&aring; piratkopiering, inte mig 
emot. Men f&ouml;rd&ouml;m f&ouml;r guds skull inte<i> kompiskopieringen,</i> 
privatkopieringen fr&aring;n individ till individ utan ekonomiskt 
vinstintresse! Denna kopiering <i>&auml;r</i> inte omoralisk utan bara ett 
s&auml;tt att vidarebefodra kunskap. Det &auml;r <i>fel</i> att s&aring;dan 
kopiering skall vara f&ouml;rbjuden och det <i>borde</i> vara till&aring;tet 
f&ouml;r privatpersoner att kopiera programvara b&auml;st de vill. Det &auml;r 
<i>de smutsiga pengarna</i> som skall bort ur mjukvarubranchen, inte 
amat&ouml;rernas gl&ouml;dande intresse och engagemang! Den moraliska 
gr&auml;nsen g&aring;r inte vid r&auml;tten att kopiera ett program eller 
inte, utan vid att ha r&auml;tt att <i>tj&auml;na pengar</i> p&aring; ett 
program eller inte! Det &auml;r den r&auml;tten som skall vara 
f&ouml;rbeh&aring;llen f&ouml;rfattaren, om han s&aring; &ouml;nskar.</p>
<p>I Sverige kan jag i dag g&aring; in i vilket bibliotek som helst, ta fram 
vilken bok som helst, g&aring; till kopieringsmaskinen och kopiera s&aring; 
m&aring;nga sidor jag har lust med. N&aring;gon lagstiftare har i n&aring;got 
ljust &ouml;gonblick insett att ett f&ouml;rbud mot detta skulle inneb&auml;ra 
en avsev&auml;rd begr&auml;nsning av individens frihet och m&ouml;jlighet till 
personlig utveckling (Lag 1993:1007). Information f&ouml;der ju intelligens! 
<i>Det finns ingen anledning till att denna frihet skulle begr&auml;nsas till 
endast tryckta medier.</i> Filmer, CD-skivor, dataprogram... Det &auml;r bara 
en definitionsfr&aring;ga. Allt detta &auml;r information och f&ouml;da 
f&ouml;r den m&auml;nskliga intelligensen. Det &auml;r inte sunt att det skall 
vara f&ouml;rbjudet f&ouml;r individen att kopiera information. Det &auml;r 
Sjukt. <i>SJUKT!</i></p>
<p>Att patentera bokst&auml;ver satta i en viss ordningsf&ouml;ljd - 
str&auml;ngar av information - ljudv&aring;gor och videogram - vansinne. Om 
den som f&ouml;rst uppfann orden i det m&auml;nskliga spr&aring;ket hade 
t&auml;nkt i de banorna hade vi aldrig l&auml;rt oss tala eller skriva. Att 
g&aring; och vissla en patenterad melodi p&aring; stan en solig dag &auml;r 
"offentligt framf&ouml;rande", och skall betalas STIM-pengar f&ouml;r. 
N&auml;r man inte &auml;r ute efter att sj&auml;lv g&ouml;ra sig en hacka 
p&aring; informationen - i f&ouml;rl&auml;ngningen att f&ouml;rst&auml;rka sin 
makt - n&auml;r man bara &auml;r ute efter att sprida gl&auml;dje och kunskap, 
skall informationen vara <i>fri</i>. Basta.</p>
<p>Det spelar ingen roll att f&ouml;rs&ouml;ka orda om saken och lagstifta 
&aring;t h&ouml;ger och v&auml;nster. Man kommer f&ouml;rr eller senare att 
n&aring; fram till <i>r&ouml;d gubbe</i>-kriteriet: n&auml;r ett brott blir 
s&aring; vanligt att det bara blir meningsl&ouml;st att f&ouml;rs&ouml;ka 
bek&auml;mpa det, som att g&aring; mot r&ouml;d gubbe eller att kopiera 
CD-skivor till band. Vad myndigheterna och lagstiftarna m&aring;ste t&auml;nka 
p&aring; &auml;r snarare sin egen trov&auml;rdighet.<a href="#116"><font 
size="-1"><sup>116</sup></font></a></p>
<h2><a name="cfi">Begreppen degenererar (Copyright finns inte!)</a></h2>
<p>N&auml;r nu v&aring;ra symboler blir alltmer suddiga, vad kan vi v&auml;nta 
oss kommer att h&auml;nda h&auml;rn&auml;st? F&ouml;r att ha n&aring;got att 
bygga p&aring; tar jag lite fr&auml;ckt och l&aring;nar en id&eacute; 
fr&aring;n <b>Thomas Kuhn</b>. Kuhn &auml;r en vetenskapsfilosof med 
sp&auml;nnande id&eacute;er om hur vetenskap v&auml;xer fram och 
f&ouml;r&auml;ndras med tiden. Kuhns teorier p&aring;minner om olika 
id&eacute;er om hur samh&auml;llet i allm&auml;nhet f&ouml;r&auml;ndras, hur 
olika ideologier v&auml;xer fram, och hur vi m&auml;nniskor utvecklar och 
f&ouml;r&auml;ndrar v&aring;r tillvaro i allm&auml;nhet. Kort sagt: karln 
beskriver vad som h&auml;nder n&auml;r m&auml;nniskans anv&auml;nder sin 
intelligens. N&aring;got som &auml;r mycket sp&auml;nnande med Kuhns teorier 
&auml;r att de p&aring;minner i p&aring;fallande grad om G&ouml;dels teorem om 
formella system. Grundid&eacute;n &auml;r f&ouml;ljande: Du har en klar 
v&auml;rldsbild, ett <i>paradigm</i>,<a href="#117"><font 
size="-1"><sup>117</sup></font></a> exempelvis:</p>
<p>Du vet att information kan &auml;gas d&auml;rf&ouml;r att annars g&aring;r 
det och det f&ouml;retaget i konkurs och det inneb&auml;r det och det f&ouml;r 
dig och det &auml;r inte bra f&ouml;r dig och d&auml;rf&ouml;r skall du 
acceptera att information kan &auml;gas. Eller:</p>
<p>Du vet att pengar &auml;r v&auml;rdefulla eftersom de grundar sig p&aring; 
Sveriges produktionskraft och duglighet i j&auml;mf&ouml;relse med andra 
l&auml;nder, d&auml;rf&ouml;r skall du acceptera att en papperslapp med 
n&aring;gra siffror p&aring; &auml;r v&auml;rd pengar s&aring; att regeringen 
och andra regeringar inte r&aring;kar i f&ouml;rtroendekris f&ouml;r d&aring; 
hotas din levnadsstandard. (OBS: L&auml;tt Ironiskt. Andra m&auml;nniskor 
skulle m&ouml;jligen kunna s&auml;ga detta p&aring; fullt allvar. ;-)</p>
<p>Kuhn menade att paradigm f&ouml;r&auml;ndrades med tiden ungef&auml;r 
s&aring;h&auml;r:</p>
<p>Paradigm -&gt; Normalt tillst&aring;nd -&gt; Mots&auml;gelsefullheter -&gt; 
Kris -&gt; Revolution -&gt; Nytt paradigm</p>
<p>Med f&ouml;ruts&auml;ttningen att m&auml;nniskor i allm&auml;nhet bildar 
sig normer (handlingsregel, v&auml;rderingsgrund) p&aring; samma vis som 
vetenskapsm&auml;n bildar paradigm (f&ouml;rebild, v&auml;rderingsgrund) 
till&auml;mpar jag detta system p&aring; v&aring;rt samh&auml;lle. (Normer och 
paradigm &auml;r p&aring; s&auml;tt och vis samma sak - b&aring;da bottnar i 
den m&auml;nskliga intelligensen och syftar till att bringa ordning i kaos 
genom uppr&auml;ttande av filosofiska system.)</p>
<p>Dessa begreppssystem finns runt omkring oss utan att vi t&auml;nker 
p&aring; det. Det finns till exempel ingen naturlag som s&auml;ger att vi 
skall dela in dygnet i 24 timmar, det skulle g&aring; lika bra med 10 eller 
50. Det finns ingen som talar om f&ouml;r oss att vi m&aring;ste dela in de 
musikaliska tonerna s&aring; att det blir precis 12 per oktav, 8 eller 16 
skulle g&aring; alldeles utm&auml;rkt. Vi definierar v&aring;r omgivning 
p&aring; ett s&auml;tt som vi alla kan vara &ouml;verens om, f&ouml;r att 
undvika begreppsf&ouml;rvirring. Ibland funderar vi s&aring; lite &ouml;ver de 
h&auml;r begreppen att vi tar dem f&ouml;r givna, som n&aring;gon naturlig 
ordning i naturen, och av den anledningen betraktar uppstickare med nya 
begreppssystem som <i>sjuka</i>. William S Burroughs uttrycker det mer 
konspiratoriskt och skoningsl&ouml;st:</p>
<blockquote>
<p><i>"Det finns ingen sann eller verklig "verklighet" - "Verkligheten" 
&auml;r bara ett mer eller mindre konstant avs&ouml;kningsm&ouml;nster - 
Avs&ouml;kningsm&ouml;nstret som vi accepterar som "verklighet" har den 
kontrollerande makten p&aring; denna planet tvingat p&aring; oss, en makt som 
f&ouml;rst och fr&auml;mst str&auml;var efter total kontroll"</i></p>
<p>(Ur <i>Nova Express</i>)</p>
</blockquote>
<p>N&auml;r det stackars geniet <b>Erik Satie</b> spelade sin m&ouml;belmusik 
som br&ouml;t med det traditionella m&ouml;nstret f&ouml;r hur musik skulle 
skapas och l&aring;ta blev han utbuad. N&auml;r <b>Picasso</b> br&ouml;t med 
de klassiska konstbegreppen var det m&aring;nga som betraktade honom som 
idiot. Handen p&aring; hj&auml;rtat - hur m&aring;nga av er har inte 
n&aring;gon g&aring;ng klagat p&aring; konst som man "<i>inte ser vad den 
f&ouml;rest&auml;ller</i>"? G&ouml;del gick s&aring; l&aring;ngt att han 
bevisade att &auml;ven en s&aring;dan sak som <i>tid</i> &auml;r 
n&aring;gonting vi uppfattar subjektivt, filosofer eller inte. Hos hackarna 
hittar vi denna upproriskhet i exempelvis B1FF-spr&aring;ket d&auml;r 
v&aring;r invanda f&ouml;rst&auml;llning om tecknens funktioner i 
spr&aring;ket f&aring;r sig en rej&auml;l kn&auml;ck. M&aring;nga BBS- och 
Internetanv&auml;ndare skriver l&aring;nga arga inl&auml;gg n&auml;r de ser 
n&aring;gon skriva en mening som: y0YO!#%$!! wH4+zZ h4pP3n1n' 4r0uN '3r3 
+H3zZ3 d4yZzZ?#$!%?? Fr&aring;gan tycks upprepa sig: <i>hur nyskapande 
f&aring;r man egentligen vara?</i> Och vid vilka tillf&auml;llen?</p>
<p>Fr&aring;n b&ouml;rjan har vi allts&aring; efter en tids turbulens lyckats 
etablera ett slutet begreppssystem som vi accepterat, vi lever i ett normalt 
tillst&aring;nd d&auml;r produktion och konsumtion lever i harmoni med ett 
etablerat samh&auml;llssystem med allt vad det inneb&auml;r av klassklyftor 
och territorialt&auml;nkande.</p>
<p>N&auml;r nu informationssamh&auml;llet st&auml;ller fr&aring;gor p&aring; 
sin spets uppst&aring;r mots&auml;gelsefullheter i systemet. &Auml;r pengar 
verkligen grundade p&aring; produktionskrafter? Vad &auml;r i s&aring; fall 
produktionskrafter? Kan kunskap &auml;gas eller inte? Det &auml;r denna tid 
v&aring;rt samh&auml;lle befinner sig i just nu, och s&aring; kommer att 
g&ouml;ra en stund fram&ouml;ver. Det &auml;r denna turbulenta tid som kallas 
det <i>postindustriella samh&auml;llet.</i> Vi h&aring;ller p&aring; att bryta 
oss ur det fullst&auml;ndiga, n&auml;stan matematiska system som v&aring;rt 
samh&auml;lle fastnat i, p&aring; samma s&auml;tt som G&ouml;del br&ouml;t sig 
ur de matematiska systemen och Zen demonterar filosofier med raka svar. 
<i>Patriarkatet</i> som feministerna vill bryta ned &auml;r ocks&aring; ett 
s&aring;dant system som b&ouml;rjat knaka i fogarna. (Inom den sociologiska 
vetenskapen kallas det h&auml;r tillst&aring;ndet <i>Anomi</i> vilket 
inneb&auml;r avsaknad av fungerande normer f&ouml;r samh&auml;llet, 
ungef&auml;r som i det eftersovjetiska Ryssland idag.) Den h&auml;r fasen 
k&auml;nnetecknas ocks&aring; av framv&auml;xandet av en uppsj&ouml; 
subkulturer och en f&ouml;rst&auml;rkning av de religi&ouml;sa sekterna, 
b&aring;da resultat av ett oroligt s&ouml;kande efter fasta normer som man 
inte finner i det vanliga samh&auml;llet.</p>
<p>S&aring; sm&aring;ningom kommer detta att leda till en <i>kris</i> som 
f&ouml;ranleder den <i>verkliga</i> informationsrevolutionen. Det &auml;r 
d&aring; de mest omfattande f&ouml;r&auml;ndringarna i v&aring;rt 
samh&auml;lle kommer att ske. (Vi talar h&auml;r om en samh&auml;llslig 
revolution, inte n&ouml;dv&auml;ndigtvis v&auml;pnad.) Efter denna revolution 
formulerar vi ett nytt antagande om hur samh&auml;llet skall fungera och se 
ut, och det &auml;r f&ouml;rst d&aring; vi n&aring;r det verkliga 
informationssamh&auml;llet. M&aring;nga f&ouml;retagsekonomiska och 
nationalekonomiska ekvationer (eller <i>axiom</i> om vi skall vara 
vetenskapligt petiga) som g&auml;ller i industrisamh&auml;llet kommer att vara 
fullst&auml;ndigt v&auml;rdel&ouml;sa i informationssamh&auml;llet.</p>
<p>F&ouml;r att f&ouml;r&auml;ndringarna &ouml;ver huvud taget skall kunna 
intr&auml;ffa kr&auml;vs det att n&aring;gon driver fram dem, i och f&ouml;r 
sig med all respekt f&ouml;r det gamla samh&auml;llet, men &auml;nd&aring; 
fast beslutna att delvis riva ned de gamla normerna f&ouml;r att ge plats 
&aring;t nya. Det &auml;r dessa som &auml;r Nietzsches l&auml;rjungar, i 
v&aring;rt fall de mest militanta cyberpunkarna med hackare i br&auml;schen 
som v&aring;gar st&aring; upp f&ouml;r sina ideal i en ny tid. Eller f&ouml;r 
att citera Nietzsche sj&auml;lv: <i>"jag &auml;r inte inskr&auml;nkt nog till 
ett system; inte ens mitt eget!"</i> Det g&auml;ller att riva ned 
industrisamh&auml;llets normer f&ouml;r att ge plats &aring;t de som skall 
g&auml;lla i informationssamh&auml;llet. Det beh&ouml;ver alls inte vara 
utomparlamentariskt; vad Nietzsche och flera med honom s&auml;ger &auml;r att 
det <i>kan</i> vara det.</p>
<p>Sedan 50- och 60-talen har ungdomen haft rollen som banbrytare n&auml;r det 
g&auml;ller att ifr&aring;gas&auml;tta system och bygga nya. P&aring; 
Nietzsches tid var det studenterna och de intellektuella som gjorde det. Det 
har skett en f&ouml;rskjutning d&auml;r man associerar radikala id&eacute;er 
med ungdom och konservativa id&eacute;er med h&ouml;g &aring;lder. Detta 
&auml;r en av de v&auml;rsta sjukdomarna i v&aring;rt rollsystem -- 
alltf&ouml;r m&aring;nga ungdomar vantrivs i sj&auml;lva verket i rollen som 
revolution&auml;rer och blir som i <b>Tom Pettys</b> delvis 
sj&auml;lvbiografiska s&aring;ng <i>Into the Great Wide Open</i>: "rebels 
without a clue" -- rebeller utan att veta varf&ouml;r. Tv&aring;nget att 
g&ouml;ra uppror kan som droppen i b&auml;garen driva ungdomar &ouml;ver 
gr&auml;nsen till narkotikamissbruk och brottslighet. M&aring;nga uppror 
&auml;r ogrundade och slentrianm&auml;ssiga handlingar som bara syftar till 
att provocera de konservativa gamlingarna - men det finns de som inte &auml;r 
det. Upproret mot f&ouml;retagens och myndigheternas informationsdiktatur 
&auml;r det <i>inte</i>. Det &auml;r en ideologiskt underbyggd revolt som 
f&ouml;rtj&auml;nar att bli tagen p&aring; allvar.</p>
<p>Toleransen mot nya begreppsbildningar &auml;r en faktor som avg&ouml;r hur 
pass slutet och likriktat ett samh&auml;lle &auml;r. Nietzsche uppskattade 
p&aring; sin tid <b>Richard Wagners</b> titaniska musik, ocks&aring; det ett 
f&ouml;rs&ouml;k att bryta sig ur ett alltf&ouml;r ingrott och etablerat 
musikaliskt paradigm. &Auml;ven om Hitler senare uppskattade b&aring;de Wagner 
och Nietzsche var nazismen en ideologi som f&ouml;rd&ouml;mde varje 
f&ouml;rs&ouml;k att skapa nya begreppssystem. Mot slutet av 30-talet ordnade 
man i Berlin en utst&auml;llning med "ful" konst, mestadels modern, som man 
menade var sjuk och fel. Fascismen &auml;r s&aring;dan; efter en 
gl&auml;nsande uppg&aring;ngsperiod tappar den allt intresse f&ouml;r 
f&ouml;rnyelse och vill bara bevara sig sj&auml;lv. Kan ett samh&auml;lle som 
v&aring;rt, med f&ouml;retag som &auml;r s&aring; stora att regeringar 
m&aring;ste lyda dem, acceptera att man f&ouml;r en sansad debatt om 
copyrigthtens vara eller inte vara? Eller kommer systemet med v&aring;ld att 
underordna sig r&auml;tten att best&auml;mma vad som &auml;r privat och 
allm&auml;n egendom utan n&aring;gra jobbiga demokratiska mellanled, genom 
lobbying och regeringsbeslut och utan n&aring;gon debatt alls?</p>
<p>Mina k&auml;ra l&auml;sare; jag antar att ni p&aring; er f&auml;rd genom 
denna bok uppt&auml;ckt hur n&auml;ra informationssamh&auml;llet vi &auml;r 
idag.</p>
<p>Det &auml;r min &auml;rliga och uppriktiga &ouml;vertygelse att ett 
s&aring;dant samh&auml;lle ettdera kommer att vara befriat fr&aring;n 
copyright och mjukvarupatent som vi k&auml;nner dem idag, alternativt en 
informationsdiktatur styrd av antingen regeringar eller storf&ouml;retag och 
maffior. Det &auml;r det samh&auml;llet William Gibson varnar f&ouml;r med 
sina cyberpunkromaner. L&aring;t oss se till att undvika det. Jag har ingen 
aning om hur denna f&ouml;r&auml;ndring kommer att g&aring; till eller vad 
resultatet kommer att bli, bara <i>att</i> det oundvikligen kommer att 
ske.</p>
<h2><a name="maktmachine">Cybernetiskt samh&auml;lle kontra Klassperspektiv - 
Maktens Mekanismer</a></h2>
<p>Engelsmannen och sociologen <b>Basil Bernstein</b><a href="#118"><font 
size="-1"><sup>118</sup></font></a> skissade samh&auml;llets mekanismer 
ungef&auml;r s&aring;h&auml;r:</p>
<p align="center"><img src="Image8.gif" alt="KLASS reproduceras genom KODNING 
i socikulturell resp produktiv sfar" border="0" />
</p>
<p>I detta system kan vi se samh&auml;llet delat i en produktionssf&auml;r och 
en sociokulturell reproduktionssf&auml;r. I <i>produktionssf&auml;ren</i> 
(f&ouml;retag, organisationer, regering, riksdag och kommuner) skapas 
<b>makten</b>, den ekonomiska, politiska och massmediala inber&auml;knad. Det 
tycks n&auml;stan alltid fungera likadant, med auktoriteter i toppen och 
hierarkier f&ouml;r att uppn&aring; en vettig arbetsdelning. Den 
<i>sociokulturella reproduktionssf&auml;ren</i> (delar av massmedia, 
n&ouml;jesindustri, skola) finns till f&ouml;r att ber&auml;ttiga och 
f&ouml;ra vidare m&ouml;nstret f&ouml;r produktionssf&auml;ren.</p>
<p>P&aring; botten av figuren hittar vi den springande punkten. <b>Koden</b> 
&auml;r v&aring;rt spr&aring;k i alla dess former. Egentligen alla sociala 
symboler vi anv&auml;nder f&ouml;r informationsutbyte m&auml;nniskor och 
samh&auml;lle emellan. <b>Koden</b> &auml;r <i>ren information</i>. Den 
&auml;r fundamentet f&ouml;r hela den &ouml;verliggande hierarkin och 
samh&auml;llsordningen. Genom den spr&aring;kliga koden f&ouml;rnyas och 
struktureras samh&auml;llet st&auml;ndigt p&aring; samma s&auml;tt. Det var 
d&auml;rf&ouml;r Zen, Nietzsche och Burroughs kritiserade spr&aring;ket -- man 
k&auml;nde sig underst&auml;llda ett samh&auml;lls- och tankesystem som aldrig 
f&ouml;r&auml;ndrades p&aring; n&aring;got v&auml;sentligt plan. I 
spr&aring;ket finns s&aring; mycket. Spr&aring;ket har dessutom fler 
niv&aring;er &auml;n det rent talade eller skrivna. Det finns bildspr&aring;k, 
musik och allehanda symboler att ta till. I princip kan alla instrument 
f&ouml;r informationstransport och lagring av information s&auml;gas 
utg&ouml;ra denna kod.</p>
<p>M&aring;nga tror att informationssamh&auml;llet sj&auml;lvklart kommer att 
generera samma ordning igen, bara f&ouml;r att det alltid har fungerat 
s&aring; innan. Det finns inget som helt bel&auml;gg f&ouml;r att s&aring; 
skulle vara fallet. Snarare tv&auml;rt om. Informationssamh&auml;llet tar 
genom sin natur upp det allm&auml;nna medvetandet om sj&auml;lva 
samh&auml;llet p&aring; en niv&aring; som blottl&auml;gger samh&auml;llets 
egna mekanismer. Vad som i sj&auml;lva verket sker &auml;r att samh&auml;llets 
byggstenar blir alltmer medvetna om sin roll i detta gigantiska 
informationssystem, vilket f&aring;r till f&ouml;ljd att de b&ouml;rjar 
str&auml;va efter att f&ouml;rb&auml;ttra det &auml;n mer. Samh&auml;llets 
utveckling kan d&auml;rigenom accelereras ytterligare, precis som det alltid 
har gjort. (H&auml;nger du med?)</p>
<p>L&aring;t oss nu belysa med ett exempel. En aktuell kontrovers p&aring; 
Internet r&ouml;r, som jag n&auml;mnde i kapitel 8 om cyberpunk, 
Scientologikyrkan och deras tvivelaktiga upphovsr&auml;tt till r&ouml;relsens 
religi&ouml;sa dokument. Enligt de troende inneh&aring;ller dokumenten 
material som beskriver kyrkans sk <i>clearing-teknologi</i>, en kvasivetenskap 
som kyrkans medlemmar m&aring;ste genomg&aring; omfattande och ytterst 
kostsamma kurser f&ouml;r att f&aring; tillg&aring;ng till. Kyrkan menar att 
endast de som ing&aring;r i r&ouml;relsen har r&auml;tt till denna 
information. Lite f&ouml;renklat kan man s&auml;ga att clearingteknologi 
best&aring;r av hypnos och science fiction.</p>
<p>Scientologikyrkan &auml;r en sekt, och som s&aring;dan ett samh&auml;lle i 
samh&auml;llet. Den fyller alla funktioner som ett samh&auml;lle annars skall 
fylla gentemot en m&auml;nniska. Den f&ouml;rser henne med &aring;sikter, 
moral, orientering f&ouml;r samh&auml;llet osv. Den enda orsaken f&ouml;r en 
medlem i sekten att s&ouml;ka sig utanf&ouml;r sektens gr&auml;nser &auml;r 
att f&ouml;rtj&auml;na sitt eget uppeh&auml;lle och d&auml;rigenom n&auml;ra 
&auml;ven sekten. Sekter, och dit r&auml;knar jag &auml;ven 
Plymothbr&ouml;derna, Jehovas vittnen och Livets Ord, lever som parasiter 
p&aring; v&aring;rt samh&auml;llssystem. Detta &auml;r s&aring; gott som 
varenda klarsynt m&auml;nniska medveten om. Ett s&auml;tt att inse hur pass 
hermetiskt sluten en sekt &auml;r, &auml;r att applicera Basil Bernsteins 
modell ovan p&aring; en sekt. En l&auml;sare med n&aring;got s&aring; n&auml;r 
v&auml;lutvecklad fantasi torde inte ha n&aring;gra st&ouml;rre problem med 
detta.</p>
<p>G&ouml;r nu det tabubelagda experimentet. T&auml;nk dig att samh&auml;llet 
&auml;r en sekt, och att dina tankem&ouml;nster &auml;r styrda. T&auml;nk dig 
att copyright- och yttrandefrihetslagarna finns till f&ouml;r att 
begr&auml;nsa ditt medvetande och uppr&auml;tth&aring;lla samh&auml;llets 
hierarki, p&aring; samma s&auml;tt som ledningen inom en sekt h&auml;rskar 
&ouml;ver medlemmarna. T&auml;nk dig att vi trots all v&aring;r frihet kanske 
&auml;r f&ouml;rblindade av vanf&ouml;rest&auml;llningen att v&aring;rt 
samh&auml;lle &auml;r fritt! Medlemmarna i en sekt &auml;r fullst&auml;ndigt 
&ouml;vertygade om att de gjort ett frivilligt val, och att de &auml;r fria 
m&auml;nniskor. Alla sektmedlemmar &auml;r &ouml;vertygade om att sektens 
sanning &auml;r den enda sanna, och att alla avf&auml;llingar &auml;r 
exempelvis satans verktyg. Antag att alla samh&auml;llsmedlemmar &auml;r 
&ouml;vertygade om att samh&auml;llets sanning &auml;r den enda sanna, och att 
brottslingar, hackare och andra som bryter mot samh&auml;llets 
v&auml;rderingar, bara utm&aring;las som de onda m&auml;nniskorna f&ouml;r att 
det passar samh&auml;llet att det fungerar p&aring; det viset. Ingen 
sektledare tvingar av ren maktlystnad sina medlemmar till underkastelse och 
lydnad, de tror sj&auml;lva p&aring; vad de g&ouml;r. Ingen politiker eller 
f&ouml;retagsledare tvingar av ren elakhet medborgarna till lydnad, de tror 
ocks&aring; p&aring; vad de g&ouml;r. F&ouml;rst&aring;r du Burroughs 
b&auml;ttre?<a href="#119"><font size="-1"><sup>119</sup></font></a></p>
<p>Sk&aring;da samh&auml;llet och makten i vit&ouml;gat. Varf&ouml;r &auml;r 
Scientologikyrkan en av de f&ouml;rsta makthavare som skriker p&aring; lag och 
ordning, och vill att informationen skall kontrolleras? Varf&ouml;r &auml;r 
samh&auml;llet inte l&aring;ngt efter? Varf&ouml;r vill vi ha kontroll 
p&aring; vad f&ouml;r slags information som sprids i subkulturerna? Antag att 
det finns sanningar du aldrig dr&ouml;mt om utanf&ouml;r den del av universum 
som samh&auml;llet utg&ouml;r. &Auml;r det inte s&aring;, att bakom denna 
fasad av genomtrevligt samh&auml;lle, folkhem, d&ouml;ljer sig en makt som med 
snillrika mekanismer vill ers&auml;tta organisk sympati med mekanisk 
lydnad?</p>
<p>Och vad &auml;r d&aring; denna &ouml;verliggande makt? Jag har redan visat 
det. &Ouml;verliggande intelligenta individer, t&auml;nkande enheter 
best&aring;ende av m&auml;nniskokomplex: F&ouml;retag, Regeringar, Nationer, 
Kommuner, Ordnar, Koncerner, Maffior... De best&aring;r av m&auml;nniskor, men 
de t&auml;nker inte som m&auml;nniskor. De &auml;r intelligenta, men 
intelligensen &auml;r inte en m&auml;nniskas. De &auml;r nyttiga f&ouml;r oss, 
men de kan ocks&aring; g&ouml;ra oss skada. De &auml;r <i>superindivider</i>, 
individer uppbyggda av individer och sammanh&aring;llna av 
informationskontroll eller med ett annat ord: <i>makt</i>. Problemet &auml;r 
att vi m&auml;nniskor tycks ha fruktansv&auml;rt sv&aring;rt att se skogen 
f&ouml;r alla tr&auml;d.</p>
<p>Alltf&ouml;r m&aring;nga myter frodas kring m&auml;nniskan och hennes 
samh&auml;lle. Den kanske mest vidriga &auml;r det kategoriska imperativet att 
samh&auml;llet skulle vara "fritt". Varje samh&auml;lle &auml;r grundat 
p&aring; ofrihet -- att du ger upp n&aring;gra av dina friheter f&ouml;r att 
ist&auml;llet f&aring; trygghet. Varje individ b&ouml;r veta, att s&aring;vitt 
man inte till&auml;mpar anarki, m&aring;ste man livet igenom st&auml;ndigt 
offra delar av sin frihet till &ouml;verliggande individer. Dessa kan vara av 
alla de typer som jag just r&auml;knade upp och flera d&auml;rtill. Den 
grundl&auml;ggande skyldighet en superindivid har gentemot en individ &auml;r 
att informera individen om, att <i>"nu tar jag lite av din frihet, och detta 
&auml;r vad du f&aring;r i utbyte"</i>. Symbios, inte dominans. De mest 
avskyv&auml;rda av dessa superindivider &auml;r de som handlar i det 
f&ouml;rdolda, som med avsikt kontrollerar individer utanf&ouml;r deras 
vetskap. Ofta sammanfattade under begreppet "Illuminatimaffian", de lysande, 
de "goda" m&auml;nniskorna, de invigdas skara.</p>
<p>Sk&aring;da en ny v&auml;rld med &ouml;ppna &ouml;gon. Bryt dig ur 
systemet. F&ouml;rst d&auml;refter kan du f&ouml;rst&aring; vad du kan 
g&ouml;ra f&ouml;r samh&auml;llet. (Gl&ouml;m inte bort att fr&aring;ga dig 
sj&auml;lv om inte jag i sj&auml;lva verket bara &auml;r en kn&auml;pp 
konspirationsteoretiker som f&ouml;rs&ouml;ker se m&ouml;nster d&auml;r det 
inte finns n&aring;got. Den m&ouml;jligheten finns ju alltid.)</p>
<a name="framtiden"></a>
<hr>
<h1><a name="future">FRAMTIDEN</a></h1>
<p>Nu &auml;r den h&auml;r boken snart slut, och jag skall som sig b&ouml;r 
f&ouml;rs&ouml;ka g&ouml;ra en utblick mot vad vi kan v&auml;nta oss p&aring; 
den elektroniska fronten fram&ouml;ver. Vill man ha mardr&ouml;msvisioner kan 
man l&auml;sa min kommande framtidsroman som g&aring;r under arbetsnamnet 
<i>Digitala Dagar</i>,<a href="#120"><font size="-1"><sup>120</sup></font></a> 
men det &auml;r science fiction. Men det antyder lite grand vad det kommer att 
handla om -- det som f&ouml;ljer &auml;r mina personliga 
f&ouml;ruts&auml;gelser, inga rena fakta. Allt jag skriver h&auml;rifr&aring;n 
och fram&aring;t &auml;r spekulationer, och eftersom framtiden st&auml;ndigt 
&auml;r i r&ouml;relse kan jag komma att ta avst&aring;nd fr&aring;n allt jag 
s&auml;ger h&auml;r.</p>
<p>Den elektroniska v&auml;rlden &auml;r faktiskt en helt ny v&auml;rld, som 
vi popul&auml;rt brukar kalla telerymd. Det &auml;r en plats d&auml;r 
sm&aring;skaliga samh&auml;llen av information hittills f&aring;tt leva i en 
sorts organiserad anarki. Telerymden h&aring;ller p&aring; att civiliseras i 
takt med att den byggs ut. Inom n&aring;got decennium, kanske &auml;nnu 
tidigare, kommer alla i det h&auml;r landet att ha tillg&aring;ng till 
Internet och vara delaktiga i det elektroniska samh&auml;llet, och precis som 
alla andra samh&auml;llen lider det av brottslighet och inb&ouml;rdes 
stridigheter.</p>
<p>Samtidigt finns hela tiden den m&auml;nskliga faktorn med. Telerymden 
&auml;r en rymd befolkad av m&auml;nniskor, och &ouml;verallt d&auml;r det 
finns m&auml;nniskor finns det politik och kultur. Som verktyg &auml;r datorn 
oslagbar; den kan konstruera och visualisera med en precision som inget annat 
instrument har. Den elektroniska konsten &auml;r inte n&aring;got modeartat, 
utan n&aring;got vi bara kommer att f&aring; mer och mer av. Framtidens 
musiker och bildkonstn&auml;rer kommer att g&aring; ifr&aring;n traditionella 
metoder och jobba med virtuell verklighet och icke-existerande instrument. 
Motorik och rytmk&auml;nsla kommer inte att vara viktigt f&ouml;r att 
g&ouml;ra musik. F&ouml;rm&aring;ga att blanda f&auml;rg och hantera pennor 
och penslar kommer inte att vara viktigt f&ouml;r att g&ouml;ra konst. Det 
enda som kommer att beh&ouml;vas &auml;r fantasi och f&ouml;rm&aring;gan att 
hantera tekniken -- som bara blir enklare och enklare att anv&auml;nda. 
Konstn&auml;rer som bara arbetar med konstgjorda v&auml;rldar, sk 
<i>spacemakers</i> (rymdskapare), kommer i princip att kunna agera som 
<i>gudar</i> i den konstgjorda verkligheten -- p&aring; gott och ont. 
(Nietzsches p&aring;st&aring;ende att gud &auml;r d&ouml;d &auml;r 
skr&auml;ckinjagande p&aring;tagligt i virtuell verklighet.)</p>
<p>Kanske kommer de professionella konstn&auml;rerna att f&ouml;rsvinna till 
f&ouml;rm&aring;n f&ouml;r en uppsj&ouml; amat&ouml;rer till f&ouml;ljd av 
teknikens allm&auml;nna utbredning.</p>
<p>I tidig datorkonst, typ demon, trakterades datorn n&auml;rmast som ett 
musikinstrument. P&aring; samma s&auml;tt som en gitarrist hittar dolda 
egenskaper hos sitt instrument n&auml;r han m&auml;rker att man kan spela sk 
flageoletter, toner som uppst&aring;r tack vare fysiska egenskaper hos 
str&auml;ngen, hittade tidiga datorkonstn&auml;rer dolda m&ouml;jligheter i 
sina datorer. Det g&auml;llde i synnerhet C64 och Atari ST. Modern datorkonst 
handlar snarare om att begr&auml;nsa sig -- i virtuell verklighet kan man 
g&ouml;ra <i>allt</i>; det vita papperets fasa. Det &auml;r l&auml;tt att ta i 
f&ouml;r mycket och bli fullkomligt obegriplig.</p>
<p>Som jag redan tidigare har sagt &auml;r den digitala v&auml;rlden bara en 
spegelbild av den "verkliga". Det enda som verkligen &auml;r 
<i>fr&auml;mmande</i> i telerymden &auml;r den pl&ouml;tsliga 
<i>n&auml;rheten</i> till information och andra m&auml;nniskor, och den enorma 
kulturella och samh&auml;llsliga evolutionshastighet denna n&auml;rhet driver 
fram. Vi hatar den f&ouml;r den skarpa nidbild av oss sj&auml;lva som den 
&aring;terkastar likt en tivolispegel. M&auml;nniskans beteendem&ouml;nster 
&auml;r bara ack s&aring; uppenbart inom ramarna f&ouml;r en dator. Snart 
&auml;r v&aring;rt samh&auml;lle s&aring; hopl&auml;nkat och komplext att det 
blir lika beroende av datorer som v&aring;ra kroppar &auml;r beroende av 
blodomloppet. Och det finns (tyv&auml;rr?) absolut ingen v&auml;g tillbaka. 
Inte ens nu, idag, kan vi v&auml;nda om. Sista chansen vi hade att styra 
samh&auml;llet bort fr&aring;n datoriseringen var n&aring;gon g&aring;ng 
p&aring; 1950-talet. Det handlar inte om datorer eller inte -- det handlar om 
hur man anv&auml;nder datorer.</p>
<hr>
<p>De nya kommunikationskanalerna kommer djupt att f&ouml;r&auml;ndra 
&aring;siktsbildningen. Mer ansvar kommer att ligga p&aring; individen 
n&auml;r det g&auml;ller att sortera information. Om ungdomar i Sverige 
pl&ouml;tsligt b&ouml;rjade visa ett stort intresse f&ouml;r n&aring;gon 
suspekt tidning skulle s&auml;kert m&aring;nga reagera mycket starkt. Man 
skulle debattera tidningens &aring;sikter offentligt.</p>
<p>Elektroniska publikationer har vi ingen som helst kontroll p&aring;. Ingen 
vet upplagesiffran, hur m&aring;nga kopior som har gjorts, och n&auml;r man 
har l&auml;st tidningen raderar man den fr&aring;n datorns minne s&aring; att 
ingenting finns kvar -- f&ouml;rutom att man har f&aring;tt nya id&eacute;er, 
tankar och &aring;sikter. Det enda s&auml;ttet att se vad en m&auml;nniska 
l&auml;ser i elektronisk v&auml;g &auml;r egentligen genom att st&auml;ndigt 
bevaka henne. Ansvaret f&ouml;r den kollektiva &aring;siktsbildningen kommer 
helt eller delvis att flyttas <i>fr&aring;n</i> samh&auml;llet och de 
etablerade medierna till individen. Medierna kommer att f&aring; sv&aring;rt 
att bevaka vilka intressegrupper som uppst&aring;r. Alla m&auml;nniskor kommer 
att bli tvungna att t&auml;nka sj&auml;lva, vare sig de vill det eller 
inte.</p>
<p>M&ouml;jligheterna att ha en &aring;sikt utan att beh&ouml;va st&aring; 
f&ouml;r den &auml;r p&aring;fallande. Om politiska diskussioner till allt 
st&ouml;rre del b&ouml;rjar f&ouml;ras elektroniskt via Internet och BBS:er 
blir det i princip <i>om&ouml;jligt</i> att g&ouml;ra personangrepp p&aring; 
personer med avvikande &aring;sikter eftersom varenda modernt konferenssystem 
inneh&aring;ller m&ouml;jligheten att vara anonym (agera under en pseudonym), 
vilket m&aring;nga ocks&aring; anv&auml;nder sig av. Retoriken i 
samh&auml;llsdebatten kommer alldeles s&auml;kert att f&ouml;r&auml;ndras i 
enlighet med regel nr 3: <i>Misstro auktoriteter</i>. I 
f&ouml;rl&auml;ngningen: misstro hela samh&auml;llshierarkin. Makt korrumperar 
<i>alltid</i>; den fj&auml;rde statsmakten -- media -- &auml;r inget 
undantag.</p>
<p>Historieskrivningen kommer inte att vara lika geografisk som tidigare. Man 
kommer inte att kunna s&auml;ga att <i>"den id&eacute;n uppstod i Chicago, 
Amerika runt 1997"</i>. Kanske inte ens vilka personer som var inblandade. 
Id&eacute;er och samh&auml;llsperspektiv f&aring;r global spridning p&aring; 
nolltid. M&ouml;jligen knyter man som idag id&eacute;erna till en individ som 
st&aring;tt i centrum, en arkitekt, en entrepren&ouml;r.</p>
<p>&Aring;sikter, ideologier och innovationer av allehanda slag kommer att 
skapas i datan&auml;tverkens diskussionsgrupper, de &ouml;ppna eller de 
slutna, de man f&aring;r s&ouml;ka sig till med ljus och lykta och ett uttalat 
m&aring;l, och de kommer att skapas globalt och av m&auml;nniskor som har helt 
olika f&ouml;ruts&auml;ttningar. N&aring;gra kommer att vara direkt&ouml;rer, 
n&aring;gra tjuvar, n&aring;gra 70-&aring;ringar och n&aring;gra 
14-&aring;ringar. Huvudsaken &auml;r att man kan tala f&ouml;r sig. Ingen bryr 
sig om hur du ser ut, varifr&aring;n du kommer eller hur du kl&auml;r dig. Man 
kommer kanske att skilja p&aring; id&eacute;er som uppst&aring;tt i telerymd 
och de som inte gjort det. Debatter kommer att f&ouml;ras mellan de som 
&auml;r intresserade och sj&auml;lva s&ouml;ker sig till diskussionen, och 
inte mellan proffstyckare. Distansen mellan debatt&ouml;rer blir <i>enbart</i> 
intellektuell.</p>
<p>Den samh&auml;llsliga sj&auml;lvcensuren, som inneb&auml;r att tidningar 
som exempelvis f&ouml;respr&aring;kar anv&auml;ndningen av droger inte 
f&aring;r presst&ouml;d och konsekvent motarbetas, finns inte i 
n&auml;tverken. Ist&auml;llet ligger det p&aring; individen att avg&ouml;ra 
vad som &auml;r r&auml;tt och fel. Ist&auml;llet f&ouml;r att g&ouml;mma sig 
bakom en ansvarig utgivare m&aring;ste man sj&auml;lv st&aring; f&ouml;r det 
man skriver. Den h&auml;r tendensen har vi lagt m&auml;rke till i dagspressen 
d&auml;r det snarare har blivit regel &auml;n undantag att signera artiklar. 
Hela v&auml;rlden kommer att bli som Flashback.</p>
<p>Att s&auml;tta en interaktiv terminal i h&auml;nderna p&aring; en vanlig 
m&auml;nniska inneb&auml;r avsev&auml;rda f&ouml;r&auml;ndingar. F&ouml;rst 
&auml;r det inte s&aring; sp&auml;nnande. Man uppt&auml;cker Internet i form 
av World Wide Web, vilket inte &auml;r s&aring; mycket mer engagerande &auml;n 
ett bibliotek eller ett TV-program. Det &auml;r enkelriktad information till 
individen som man inte s&aring; l&auml;tt kan p&aring;verka. Idag &auml;r det 
de stora f&ouml;retagen och institutionerna som kontrollerar stora delar av 
World Wide Web, &auml;ven om det finns lysande undantag. Det &auml;r inte helt 
f&ouml;rv&aring;nande att det lilla material som inte &auml;r kommersiellt har 
framst&auml;llts av antingen myndigheter eller hackare.</p>
<p>Men sedan uppt&auml;cker man f&ouml;rhoppningsvis Usenet, eller en 
maillista, d&auml;r man kan <i>diskutera</i> alla &auml;mnen mellan himmel och 
jord utan att bli matad med en f&auml;rdig l&ouml;sning av experter. Man 
uppt&auml;cker kanske IRC d&auml;r man kan diskutera med andra m&auml;nniskor 
i realtid, dvs man f&aring;r svar omg&aring;ende fr&aring;n n&aring;gon som 
kanske befinner sig p&aring; en helt annan plats i v&auml;rlden. Och d&aring; 
m&auml;rker man att man har m&aring;nga j&auml;mlikar, ja att man rent av 
&auml;r expert p&aring; m&aring;nga omr&aring;den och att ens kunskaper 
&auml;r v&auml;rdefulla. D&aring; h&auml;nder det saker i stugorna. Svenskarna 
f&ouml;rvandlas fr&aring;n passiva konsumenter till interaktiva 
v&auml;rldsmedborgare, och det &auml;r det som &auml;r den verkliga digitala 
revolutionen. Om inga <i>marknadskrafter</i> (l&auml;s: Telia, Microsoft etc) 
lyckas stoppa, kommersiallisera eller skyla &ouml;ver den dessf&ouml;rinnan, 
g&ouml;mma debatten under feta reklambanners och sj&auml;lvpromoterande 
portaler.</p>
<p>Det &auml;r n&auml;mligen s&aring;, att den h&auml;r planeten vi bor 
p&aring;, Rymdskeppet Jorden, b&ouml;rjar bli s&aring; internationaliserad att 
alla m&auml;nniskor ombord b&ouml;rjar utveckla vissa gemensamma 
v&auml;rderingar. Det g&aring;r knackigt och tar emot, men det 
p&aring;g&aring;r f&ouml;r fullt. Informationsteknik, framf&ouml;r allt 
tv&aring;v&auml;ga s&aring;dan, kommer att bli den absolut viktigaste 
l&auml;nken till ett samh&auml;lle som kan st&aring; enat i Sverige och 
Australien s&aring;v&auml;l som i Japan och p&aring; Madagaskar. Detta fordrar 
kommunikationer bortom monopolen och frihet &aring;t informationen. Jag 
&auml;r &ouml;vertygad om att vi kommer att hitta n&aring;gon kompromiss.</p>
<hr>
<p>F&ouml;r n&aring;gra &aring;r sedan var det m&aring;nga politiker och 
science fiction f&ouml;rfattare som varnade f&ouml;r risken att 
informationsteknik skulle anv&auml;ndas f&ouml;r att kontrollera 
m&auml;nniskor <i>&ouml;verallt</i>. (Exempel som togs upp var <b>Ira 
Levins</b><i> En Vacker Dag</i>, <b>Karin Boyes</b> <i>Kallocain</i> eller 
<b>George Orwells</b> <i>1984</i>.) Det &auml;r detta som organisationer som 
EFF vill f&ouml;rhindra till varje pris. Krypteringsprogrammet PGP har kommit 
till f&ouml;r att f&ouml;rhindra <i>just s&aring;dant</i>, och det b&ouml;r 
ses som en samh&auml;llslig v&auml;lg&auml;rning att s&aring; skett. 
Krypteringsexperten Zimmerman kanske rent av har f&ouml;rtj&auml;nat Nobels 
fredspris f&ouml;r sitt skydd f&ouml;r den "sunda olydnaden".</p>
<p>N&auml;r jag var ung hade jag en dagbok med ett litet h&auml;ngl&aring;s 
p&aring;. Det &auml;r det f&ouml;r &ouml;vrigt m&aring;nga vuxna som har 
ocks&aring;. Nu beh&ouml;ver jag inget h&auml;ngl&aring;s p&aring; datorn, det 
r&auml;cker med kryptering. Det &auml;r &auml;nd&aring; mycket s&auml;krare 
&auml;n n&aring;got h&auml;ngl&aring;s n&auml;r det g&auml;ller att skydda 
information.</p>
<p>Problemet &auml;r att t&nbsp;ex brottsutredare mycket v&auml;l kan anse att 
dagb&ouml;cker b&ouml;r tillh&ouml;ra utredningsmaterialet. Det tycker inte 
jag. Mina tankar tillh&ouml;r bara mig, och jag t&auml;nker inte l&auml;mna ut 
dem till n&aring;gon. Viljan att l&auml;sa andras dagb&ouml;cker &auml;r som 
jag ser det bara ett steg p&aring; v&auml;gen mot att vilja l&auml;sa andras 
tankar. Dagb&ouml;cker &auml;r en f&ouml;rb&auml;ttring av det egna minnet, en 
f&ouml;rl&auml;ngning av intellektet. Vart finns egentligen m&auml;nniskan? I 
kroppen eller i dagboken eller i b&aring;da? En del dagboksskrivande 
m&auml;nniskor uppt&auml;cker detaljer i sitt f&ouml;rflutna som deras 
hj&auml;rnor gl&ouml;mt... <i>"Mina handlingar sker i min kropp, men delar av 
mitt minne st&aring;r i bokhyllan."</i> Jod&aring;, visst &auml;r vi 
informationsbehandlande individer alla g&aring;nger. Och informationsteknik 
&auml;r s&aring; m&aring;nga g&aring;nger b&auml;ttre p&aring; att lagra och 
bearbeta information &auml;n n&aring;gonsin ett bibliotek.</p>
<p>Vill du kunna skriva helt utan insikt fr&aring;n maffia, myndigheter och 
familj s&aring; b&ouml;r du anv&auml;nda kryptering. M&ouml;jligheten att 
kunna uppr&auml;tth&aring;lla en "brandv&auml;gg" mot auktoriteters insyn 
&auml;r grundl&auml;ggande f&ouml;r all demokrati. PGP l&auml;gger i ett svep 
m&auml;nsklighetens samlade matematiska vetenskap mellan dig och de 
&ouml;verliggande makterna. Zimmermans krypto fungerar dessutom s&aring; att 
du f&ouml;rutom att skydda dina privata dokument &auml;ven kan uppr&auml;tta 
"avlyssningss&auml;kra" kommunikationskanaler. (Jag skulle kanske kalla dem 
<i>avl&auml;sningss&auml;kra</i> eftersom det &auml;n s&aring; l&auml;nge 
r&ouml;r sig om elektronisk post.<a href="#121"><font 
size="-1"><sup>121</sup></font></a> )</p>
<p>Krypteringen &auml;r en realitet, och jag f&ouml;resl&aring;r var och en 
som vill ha lite personlig frihet att anv&auml;nda sig av den. Jag skall inte 
sticka under stolen med att en v&auml;l till&auml;mpad kryptering inneb&auml;r 
att det blir fullkomligt om&ouml;jligt att stoppa nazistisk propaganda, 
barnpornografi, v&aring;ldsfilmer och att den till viss del kan skydda 
brottssyndikat. Jag &auml;r sj&auml;lv mycket kluven till detta, men anser 
ytterst att det &auml;r v&auml;rt priset att skydda m&auml;nniskans privatliv 
fr&aring;n kontroll&aring;tg&auml;rder fr&aring;n s&aring;v&auml;l myndigheter 
som f&ouml;retag och andra organisationer. F&ouml;r &ouml;vrigt finns det 
redan krypton ute i stugorna. Sj&auml;lv fick jag min kopia av PGP fr&aring;n 
en CD-skiva som f&ouml;ljde med tidningen Mikrodatorn och som finns p&aring; 
varenda v&auml;lsorterat bibliotek. Ingen myndighet i v&auml;rlden har idag 
m&ouml;jlighet att med tillg&auml;nglig teknik dechiffrera information som 
krypterats med detta program. Prometheus har redan stulit elden fr&aring;n 
gudarna, och ingen kan kalla den tillbaka.</p>
<p>Det &auml;r med sp&auml;nning jag iakttar samh&auml;llets 
f&ouml;r&auml;ndring: krypteringen kan kanske slutgiltigt ta d&ouml;d p&aring; 
den <i>Novalucol-politik</i> som det inneb&auml;r att, t ex i fallet 
barnpornografi, bek&auml;mpa symptomen ist&auml;llet f&ouml;r sjukdomen. 
F&ouml;r alla m&aring;ste v&auml;l erk&auml;nna att det inte &auml;r porren 
<i>i sig</i> som &auml;r problemet, utan snarare att det finns en 
<i>efterfr&aring;gan.</i> Detta &auml;r dessv&auml;re ett mera 
sv&aring;rl&ouml;st problem...</p>
<p>Det skulle verkligen f&ouml;rv&aring;na mig om det inte n&auml;r som helst 
d&ouml;k upp en ny f&ouml;rbudsdebatt i v&aring;ra pr&auml;ktiga svenska 
medier. En debatt av samma typs som f&ouml;rdes 1980 och som orsakades av att 
Kulturarbetarnas socialdemokratiska f&ouml;rening ville f&ouml;rbjuda 
parabolantenner f&ouml;r att f&ouml;rhindra att svenska medborgare tittade 
p&aring; ol&auml;mpliga TV-program. (Vilket i efterhand ter sig ganska 
absurt.) Givetvis -- angrip tekniken, det kan ju inte vara fel p&aring; 
m&auml;nniskorna.</p>
<p>Debatten kommer sj&auml;lvklart att orsakas av n&aring;got som uppr&ouml;r 
det svenska folkhemmet: droger, pornografi, politiska- eller religi&ouml;sa 
extremister. Allt detta finns idag tillg&auml;ngligt p&aring; Internet, 
mestadels i skriftlig form eller bilder. I morgon finns det d&auml;r som ljud 
och r&ouml;rlig film. I framtiden kanske ocks&aring; i form av virtuell 
verklighet. Den Amerikanska kongressen har <i>f&ouml;rs&ouml;kt</i> 
f&ouml;rbjuda effektiva krypton, och EU har utf&auml;rdat direktiv i 
riktningar som pekar mot att man vill f&ouml;rbjuda okn&auml;ckbar kryptering. 
Givetvis kommer det inte att bli n&aring;got av med vare sig det ena eller det 
andra, i alla fall inget som kommer att respekteras mer &auml;n f&ouml;rbud 
mot att t ex cykla i bredd. Den m&auml;nskliga naturen har en 
f&ouml;rm&aring;ga att s&auml;tta sig upp mot varje form av tankekontroll. 
(Eller skall vi kalla det informationskontroll?)</p>
<p>Om folk har n&aring;got som helst vett i huvudet (vilket de har) kommer de 
ocks&aring; att inse att det &auml;r internationella problem vi har att 
g&ouml;ra med. Det svenska folkhemmet &auml;r i uppl&ouml;sning och nu 
tr&auml;nger sig omv&auml;rldens problem p&aring; fr&aring;n alla h&aring;ll. 
N&aring;gonstans kommer vi kanske att inse behovet av <i>&auml;nnu mer</i> 
internationellt samarbete, och det &auml;r sj&auml;lvklart lika sv&aring;rt 
att h&aring;lla internationella problem utanf&ouml;r EU som att h&aring;lla 
dem utanf&ouml;r Sverige. Informationssamh&auml;llet str&auml;var mot 
globalisering av egen kraft. Allt detta tack vare n&aring;gra hackare som 
utvecklade ARPAnet som sedan blev Internet, och som sedan kn&ouml;t ihop hela 
v&auml;rlden p&aring; gott och ont. F&ouml;r&auml;ndingarna har bara 
b&ouml;rjat. Det &auml;r utan tvekan det vackraste <i>hack</i> som 
n&aring;gonsin presterats. H&ouml;gskolehackarna hackade ned barri&auml;rerna 
mellan h&ouml;gskolorna, sedan mellan l&auml;nderna, mellan ekonomiska 
intressen -- ja, mellan <i>m&auml;nniskor.</i> Kanske &auml;r jag en smula 
&ouml;verdramatisk, men ni f&ouml;rst&aring;r ju vad jag menar.</p>
<hr>
<p>Ravekultur och elektronisk popul&auml;rmusik &auml;r ingen dagsl&auml;nda 
-- vi kommer att f&aring; mer och mer av den varan, vi kommer att f&aring; 
fler genrer och utbilda proffessionella musiker som aldrig spelat annat 
&auml;n technomusik, &auml;ven p&aring; statliga skolor. Gl&auml;djen och 
vitaliteten i ravekulturens futuristiska shower ger mersmak och framtidstro. 
Med lite tur kommer ravekulturen att bli f&ouml;r dagens ungdomar vad 
60-talsrocken var f&ouml;r fyrtiotaliserna; en symbol f&ouml;r uppror, egen 
identitet och nyt&auml;nkande. Och till skillnad fr&aring;n den dystopiska 
cyberpunken och m&aring;nga andra moderna trender &auml;r den <i>glad</i> 
<i>och optimistisk</i>, inte tillbakastr&auml;vande eller domedagsbetonad. 
Detsamma g&auml;ller andra elektroniska kulturformer, s&aring;v&auml;l 
elektronisk film som multimedia och online-kultur.</p>
<hr>
<p>Den absolut st&ouml;rsta demokratifaran i den nya teknologin finns i risken 
att inte <i>alla</i> har tillg&aring;ng till den. I USA har snart varenda 
v&auml;lb&auml;rgad medelklassfamilj en dator, och kanske ocks&aring; ett 
modem. I ghettona och industrif&ouml;rorterna &auml;r det en dr&ouml;m. I 
Sverige, d&auml;r klassklyftorna inte &auml;r lika markanta som i staterna, 
finns det en uppenbar risk f&ouml;r att klyftorna <i>&ouml;kar</i> om inte 
<i>alla</i> har tillg&aring;ng till tekniken. Annars kommer informationen bara 
att vara tillg&auml;nglig f&ouml;r de som har r&aring;d. Kom ih&aring;g 
hackarregel nr 2: <i>All information borde vara fri</i>. Internet och 
allm&auml;nna datorer p&aring; alla bibliotek och skolor runt om i Sverige, 
&auml;ven l&aring;gstadie- och folkh&ouml;gskolor, &auml;r en 
sj&auml;lvklarhet. En egen dator till varje elev &auml;r klart 
&ouml;nskv&auml;rt. Statliga subventioner p&aring; datautrustning kan mycket 
v&auml;l diskuteras.</p>
<p>Jag &auml;r fullt medveten om att jag h&auml;r uttrycker politiska 
&aring;sikter, och jag st&auml;ller mig i direkt opposition till de som anser 
att teknik, priviligierade jobb etc skall vara f&ouml;rbeh&aring;llet 
gr&auml;ddan. Hackare som bara &auml;r ute efter att gl&auml;nsa och skiter i 
alla andra &auml;r inte heller de n&aring;got jag ser upp till. Efter politisk 
och ekonomisk demokrati st&aring;r vi nu inf&ouml;r informationsdemokrati. 
Information &aring;t folket, kanske. Det &auml;r min f&ouml;rhoppning att 
informationsteknologin skall f&aring; l&auml;gga grunden f&ouml;r ett &auml;n 
mer demokratiskt samh&auml;lle &auml;n vi har idag.</p>
<p>Man b&ouml;r t&auml;nka sig f&ouml;r innan man d&ouml;mer en hackare. En 
hackare &auml;r generellt en medelklassungdom som med hj&auml;lp av datateknik 
skaffat sig m&ouml;jligheter som bara de rikaste &ouml;verklassbarn kan gotta 
sig i, och det genom att helt enkelt g&aring; ut och ta f&ouml;r sig. &Auml;r 
det inte egentligen vad hela v&aring;rt moderna klassamh&auml;lles spelregler 
g&aring;r ut p&aring; -- att vissa priviligierade skall kunna ta f&ouml;r sig, 
medan de mindre priviligierade skall f&aring; l&aring;nga straff om de 
f&ouml;rs&ouml;ker sno &aring;t sig av godsakerna?</p>
<p>Att rakt av p&aring;st&aring; att hackare, phreakare, virusmakare eller 
kn&auml;ckare skulle vara samh&auml;llets fiender &auml;r skitsnack. Det 
&auml;r bara fr&aring;gan om att peka p&aring; ytliga faktorer och 
&aring;beropa auktoriteter. Att s&auml;ga att en phreakare som tar lite 
telefontid i en fiberkabel f&ouml;r att snacka med sina kompisar i USA skulle 
vara tjuv f&ouml;r att lagen s&auml;ger det, &auml;r att lita 100% p&aring; 
de som skrivit lagen. Det &auml;r att reducera problemet till lagtext. En 
vansinnesf&ouml;renkling. Alla lagar &auml;r st&auml;ndigt i r&ouml;relse, det 
&auml;r faktiskt s&aring; det fungerar. Du &auml;r en av de som &auml;r 
skyldiga att &auml;ndra p&aring; lagen om du inser att den &auml;r 
felaktig.</p>
<p>&Auml;r inte hackarens brott egentligen det att han utmanar 
v&auml;rderingar och maktstrukturer som vill f&ouml;rdela inflytande och 
tillg&aring;ngar oj&auml;mlikt? Visserligen bara f&ouml;r sin egen skull till 
att b&ouml;rja med, men &auml;nd&aring;. Hackarens verkliga brott &auml;r 
kanske att han/hon har "kn&auml;ckt" den <i>m&auml;nskliga mjukvaran</i>, de 
sociala f&ouml;rh&aring;llningsregler som vi programmerats med sedan 
f&ouml;dseln.</p>
<p>Och h&ouml;gskolehackarna -- utan dem skulle vi inte haft 
<i>n&aring;gonting</i> av den datateknik vi har idag. Alla nya id&eacute;er 
som varit n&aring;got att komma med har producerats p&aring; MIT, Stanford 
eller Berkeley, av ungdomar som jobbat begeistrat f&ouml;r minimala l&ouml;ner 
och under os&auml;kra anst&auml;llningsvillkor. Och de flesta av dessa har 
inte tj&auml;nat en krona i profit p&aring; sina uppfinningar. Ist&auml;llet 
har IBM, Microsoft och alla de andra j&auml;ttarna kammat hem den stora 
vinsten. Och det &auml;r de inte alls f&ouml;rbannade &ouml;ver! De tycker att 
tekniken -- informationen -- skall tillh&ouml;ra alla. De hade aldrig 
n&aring;gra kommersiella intressen. De tyckte det var <i>roligt!</i></p>
<p>P&aring; flipperspelen hos den autonoma anarkist- och raveklubben 
<b>Wapiti</b> i Lund dyker texten OBEY AUTHORITY ironiskt upp i de kitschiga 
lysdiodsf&ouml;nstren. M&auml;nniskan har tagit kontroll &ouml;ver 
maskinen.</p>
<a name="avslut"></a>
<hr>
<h1><a name="cybutopi">EN CYBERNETISK UTOPI</a></h1>
<p>I en extropikers ideologiska utopi kan man sk&ouml;nja ett decentraliserat 
samh&auml;lle med perfekt teknik f&ouml;r &aring;tergivning av virtuell 
verklighet, d&auml;r egentligen bara tekniken och kommunikationen, 
r&auml;ttsmaskineriet samt produktionen av mat beh&ouml;ver regleras statligt. 
(Allt annat kan ju syntetiseras i den konstgjorda verkligheten.)</p>
<p>Vad individen &auml;gnar sig &aring;t i sin konstgjorda verklighet -- en 
slags elektroniska sanndr&ouml;mmar -- skall st&aring; bortom all statlig 
kontroll. Perversioner och aggressioner kan levas ut utan fara f&ouml;r andra 
m&auml;nniskor. D&auml;rmed menar man att m&auml;nniskan skulle bli en mer 
harmonisk varelse med ett psyke befriat fr&aring;n samh&auml;llets 
f&ouml;rtryckande normer och hitta tillbaka till de <i>verkliga</i> 
v&auml;rderingarna. (Vilka nu de kan vara.) Det handlar om att koppla bort 
individens medvetande fr&aring;n det kollektiva medvetandet -- p&aring; ont 
och gott.</p>
<p>I en s&aring;dan cyberutopi har den verkliga verkligheten och naturen 
f&ouml;rlorat sin betydelse, i och med att man kan uppleva en konstgjord som 
&auml;r mycket b&auml;ttre.</p>
<p>I en cyberutopi drivs m&auml;nniskorna av gruppgemenskapen att utforska 
v&auml;rlden. Sm&aring; intressegrupper kan forska p&aring; sitt omr&aring;de 
och kommunicera &ouml;ver n&auml;tverken. Alla tr&aring;kiga och monotona jobb 
utf&ouml;rs av datorer och robotar. <i>"M&auml;nniskan skall &auml;gna sig 
&aring;t k&auml;rlek, vetenskap och konst"</i>, f&ouml;r att citera en 
k&auml;nd svensk rockgrupp.<a href="#122"><font 
size="-1"><sup>122</sup></font></a></p>
<p>I en cyberutopi kan man tr&auml;ffa alla m&auml;nniskor i v&auml;rlden och 
fortfarande stanna hemma rent fysiskt. M&auml;nskligheten &auml;r bara en 
knapptryckning fr&aring;n dig.</p>
<p>Utopin har givetvis (som alla andra utopier) uppenbara brister, men 
s&aring;dan &auml;r den. (Sj&auml;lv tycker jag att den &auml;r 
vederv&auml;rdig.) Till exempel kan man fr&aring;ga sig om det &auml;r 
r&auml;tt att l&aring;ta t ex pedofiler leva ut sina dr&ouml;mmar i virtuell 
verklighet. Det uppst&aring;r i ett s&aring;dant samh&auml;lle helt nya 
politiska problem: &auml;r det egentligen m&auml;nniskors handlingar vi vill 
lagstifta mot, eller &auml;r det -- hemska tanke -- i sj&auml;lva verket deras 
<i>tankar</i> vi vill f&ouml;rbjuda?</p>
<p>Cyberpunkarna vill att du skall f&aring; t&auml;nka och leva ut vad du vill 
utan att skada n&aring;gon annan m&auml;nniska, och tekniken ger oss kanske 
m&ouml;jligheten till det, men vill vi verkligen att <i>alla</i> ska f&aring; 
leva ut sina fantasier, <i>&auml;ven</i> om det inte skadar n&aring;gon? Flera 
filosofer har p&aring;visat vilken risk det inneb&auml;r att leva i ett 
samh&auml;lle utan fasta normer. &Auml;r f&ouml;rtrycket av tanken 
n&ouml;dv&auml;ndigt f&ouml;r att skydda m&auml;nniskan? Kan tekniken 
hj&auml;lpa oss att hitta de funktioner som binder samman v&aring;ra enskilda 
medvetanden med det kollektiva genom att ge oss m&ouml;jligheten att "koppla 
ur"? Kan dagens f&ouml;rvirrade m&auml;nniskor med hj&auml;lp av tekniken 
hitta sin plats i samh&auml;llet?</p>
<hr>
<p>M&auml;nniskor som <i>tycker om</i> monotona arbeten, som tycker att 
intellektuellt arbete &auml;r tr&aring;kigt, eller som helst vill &auml;gna 
sig &aring;t t ex jakt eller idrott, har ingen plats i ett alltmer 
cybernetiskt samh&auml;lle. &Aring; andra sidan -- om man har vuxit upp i ett 
s&aring;dant samh&auml;lle -- vad &auml;r det i s&aring; fall som s&auml;ger 
att man v&auml;rdes&auml;tter s&aring;dana trivialiteter? Mycket i v&aring;rt 
samh&auml;lle av idag skulle tett sig om&auml;nskligt och vidrigt f&ouml;r en 
1700--talsm&auml;nniska.</p>
<hr>
<p>Och den artificiella intelligensen som m&aring;ste finnas f&ouml;r att 
skapa denna delvis konstgjorda v&auml;rld vi redan lever i -- har <i>den</i> 
n&aring;gra r&auml;ttigheter? Har vi verkligen r&auml;tt att anv&auml;nda 
artificiella intelligenser som slavar s&aring; som vi idag genom sociala 
hierarkier l&aring;ter andra arbeta f&ouml;r oss? Maskinerna &auml;r faktiskt 
redan idag en del av v&aring;rt kollektiva medvetande i det jag kallar 
superindividerna -- maskinerna &auml;r redan med och t&auml;nker. Det &auml;r 
dessa nya etiska fr&aring;gor som informations&aring;ldern fokuserar och 
tvingar oss att ta st&auml;llning till.</p>
<p>Om informationsrevolutionen och cyberpunken skr&auml;mmer dig, m&aring;ste 
jag tyv&auml;rr avsl&ouml;ja att den inte &auml;r s&aring; l&auml;tt att 
stoppa. Vad du kan g&ouml;ra &auml;r att l&auml;ra dig mer och hj&auml;lpa 
till att styra samh&auml;llets utveckling dit du vill ha den. &Auml;r du 
passiv l&aring;ter du alla andra best&auml;mma. B&ouml;rja med att 
<i>f&ouml;rst&aring;</i> s&aring; du vet vad du kritiserar, f&ouml;rst 
d&auml;refter kan du p&aring;verka. F&ouml;rebr&aring;elser och hot har mycket 
litet inflytande p&aring; min generation. Om n&aring;gon gn&auml;ller f&ouml;r 
mycket byter vi bara kanal. (Zap!) Tro inte f&ouml;r den skull att vi &auml;r 
ointresserade av dina &aring;sikter. Vi lyssnar -- om du vet vad du pratar om. 
Litteraturf&ouml;rteckningen i slutet p&aring; denna bok &auml;r en bra 
b&ouml;rjan f&ouml;r den som vill veta mer.</p>
<p>N&aring;got som radikalt skiljer informationsrevolutionen fr&aring;n den 
industriella revolutionen &auml;r att m&aring;nga har varit f&ouml;rberedda 
och haft tid att s&auml;tta sig in i hur tekniken fungerar. Samh&auml;llets 
utveckling <i>ifr&aring;gas&auml;tts</i> i breda lager och 
&ouml;verl&auml;mnas inte &aring;t politiker och stora f&ouml;retag. Folk i 
allm&auml;nhet och ungdomar i synnerhet ifr&aring;gas&auml;tter. Hackare, 
cyberpunkare, ravare och andra ifr&aring;gas&auml;tter mest -- man vill vara 
med och p&aring;verka sin framtid och v&auml;grar att passivt inordna sig i 
m&ouml;nstret. De har optimism och framtidstro, och de springer framtiden till 
m&ouml;tes. Denna ungdomsr&ouml;relse kallas ibland <i>New Edge</i>. Dessa 
barn av informations&aring;ldern ser inte bara hot, utan ocks&aring; 
m&ouml;jligheter.</p>
<hr>
<p>Jag &auml;r ingen domedagsprofet, och detta &auml;r ingen svart bok. Klok 
som jag &auml;r har jag sparat den allra viktigaste po&auml;ngen med 
informationssamh&auml;llet till sist.</p>
<p>Det har varit mycket gn&auml;ll p&aring; senaste tiden. M&aring;nga 
nutidsfilosofer har menat att m&auml;nniskan l&aring;st in sig i en 
utvecklingsspiral d&auml;r konsumtionen st&auml;ndigt m&aring;ste &ouml;ka 
tills m&auml;nniskan inte kan konsumera mer. Detta &auml;r f&ouml;rmodligen 
sant. Visst kommer vi att konsumera mer. Vidare menar man att detta kommer att 
leda till milj&ouml;f&ouml;rst&ouml;ring och global segregering som kommer att 
utpl&aring;na hela m&auml;nskligheten. Detta &auml;r d&auml;remot 
f&ouml;rmodligen inte sant.</p>
<p>Det &auml;r inte sant d&auml;rf&ouml;r att de som talar i dessa 
pessimistiska ordalag har varit of&ouml;rm&ouml;gna att notera en mycket 
viktig detalj i sin samtid: informationssamh&auml;llets int&aring;g. Mera 
exakt uttryckt &auml;r det fel man har gjort, att f&ouml;ruts&auml;tta att en 
st&auml;ndigt &ouml;kande konsumtion med n&ouml;dv&auml;ndighet 
<i>m&aring;ste</i> inneb&auml;ra ett &ouml;kat f&ouml;rbrukande av 
naturresurser. I informationssamh&auml;llet existerar inget s&aring;dant 
samband. (Jag b&ouml;r till&auml;gga att jag kanske &auml;r en smula 
&ouml;veroptimistisk betr&auml;ffande sambanden mellan 
informationssamh&auml;lle och milj&ouml;h&auml;nsyn, milj&ouml;problemen 
<i>f&ouml;rsvinner</i> inte, men den fortg&aring;ende f&ouml;rst&ouml;ringen 
minskar.)</p>
<p>Samma dag som jag skriver detta har Microsofts nya operativsystem Windows 
95 lanserats med pompa och st&aring;t p&aring; Globen i Stockholm. Jag har 
tidigare i boken uttryckt min negativa inst&auml;llning till n&auml;mnda 
f&ouml;retag. &Auml;nd&aring; &auml;r det mycket gl&auml;djande f&ouml;r mig 
att se nationella nyhetsprogram rapportera om denna massiva 
marknadsf&ouml;ring av en produkt som f&ouml;r tio &aring;r sedan <i>ingen</i> 
skulle kunna <i>f&ouml;rest&auml;lla sig</i> att s&auml;lja via galor i Globen 
och TV-reklam. Det hade varit direkt <i>skrattretande</i>. Windows 95 &auml;r 
en mjukvara, en ren informationsprodukt. Du f&aring;r i och f&ouml;r sig ett 
g&auml;ng disketter och en bok n&auml;r du k&ouml;per programmet, men det 
&auml;r inte detta som &auml;r sj&auml;lva produkten. Det g&aring;r alldeles 
utm&auml;rkt att k&ouml;pa Windows 95 utan b&aring;de b&ouml;ckerna och 
disketterna om man k&ouml;per en ny dator d&auml;r programmet kan installeras 
p&aring; datorns h&aring;rddisk.</p>
<p>Man s&auml;ljer allts&aring; en produkt som j&auml;mf&ouml;rt med t ex en 
bil n&auml;stan inte kostat n&aring;gra naturresurser alls att 
framst&auml;lla, trots att den de facto kostat tusentals timmar arbetstid att 
utveckla, och kommer att kosta <i>miljardtals</i> timmar att konsumera. 
N&auml;r jag s&auml;tter mig ned med min programvara h&auml;r hemma, brottas 
med den, skapar med den och f&ouml;rs&ouml;ker f&aring; den att lyda mig -- 
under den tiden &aring;ker jag inte bil. Jag konsumerar inget annat heller 
utom m&ouml;jligen kaffe. Jag k&auml;kar inte chips, f&ouml;r jag vill inte 
att datorn skall bli flottig. Jag k&ouml;per inte en massa meningsl&ouml;sa 
prylar fr&aring;n TV-shop som jag sedan m&aring;ste kasta bort. Jag konsumerar 
&ouml;ver huvud taget inget annat &auml;n ren information. Inte ens en 
<i>bok</i> &auml;r mera milj&ouml;v&auml;nlig. Samma fenomen g&auml;ller i 
stora delar resten av informationssamh&auml;llet -- TV: elektroniskt 
&ouml;verf&ouml;rd produkt med l&aring;ga anspr&aring;k p&aring; 
naturresurser, Multimedia: ocks&aring; fr&auml;mst en ren informationsprodukt, 
Telefoni: en elektrisk signal fr&aring;n ett st&auml;lle till ett annat. Med 
virtuell verklighet kan vi till och med konsumera allt vi &auml;r vana vid, 
&aring;ka fyrhjulig jeep i skogen och dessutom k&ouml;ra rymdskepp, utan att 
slita n&auml;mnv&auml;rt p&aring; naturen. Det finns hopp. Det finns hopp 
s&aring; inuta helvete, &auml;ven om det &auml;r f&ouml;renat med helt nya 
faror.</p>
<p>Man kan se att m&aring;nga av den nya tidens produkter fyller konstruerade 
behov. Det &auml;r fr&aring;gan om vi n&aring;gonsin beh&ouml;vde ett 
operativsystem som Windows 95. F&ouml;rmodligen inte. Om ett par &aring;r 
beh&ouml;ver vi det dock. Detta &auml;r egentligen inte s&aring; intressant -- 
fler behov &auml;n vi anar &auml;r i grunden konstruerade. Det &auml;r liksom 
en f&ouml;ruts&auml;ttning f&ouml;r en marknadsekonomi. Tanken svindlar en 
smula n&auml;r man f&ouml;rest&auml;ller sig s&auml;kerhetsf&ouml;retag som 
anst&auml;ller en stab hackare f&ouml;r att f&ouml;rse kunderna med 
s&auml;kerhetssystem, och samtidigt nattetid ser till att samma hackare 
<i>"uppr&auml;tth&aring;ller marknadsbilden"</i>. Eller virushackare som halva 
arbetstiden skapar verktyg f&ouml;r att utpl&aring;na virus, och andra halvan 
av arbetstiden skapar nya virus f&ouml;r att skapa en marknad &aring;t 
verktygen. <i>Skulle inte du?</i> Jod&aring;. Det skulle du. &Auml;n sen? 
Hjulen snurrar p&aring;, BNP &ouml;kar, alla blir glada. P&aring; samma vis 
har vi skapat ett beroende av brottsliga verksamheter, pappersexercis osv till 
f&ouml;rbannelse i det h&auml;r sammh&auml;llet. Det finns flera s&aring;dana 
processer som bara ber&auml;ttigar sig sj&auml;lva. Spelar det n&aring;gon 
roll? Nej. Antagligen inte. Det beror p&aring; om man tror att 
m&auml;nskligheten har ett "m&aring;l" eller inte: om det finns n&aring;got 
som vi <i>b&ouml;r</i> str&auml;va mot. Men det &auml;r filosofi.</p>
<p>Vi har g&aring;tt fr&aring;n materiell byteshandel med varor mot varor, 
till en ekonomi d&auml;r vi byter varor mot pengar och pengar mot varor. Nu 
g&aring;r vi till infonomi och byter information mot information utan 
materiella mellanled. Den fara som alltj&auml;mt lurar bakom kulisserna i 
v&aring;rt system &auml;r en l&auml;ngtan efter makt, hos individer p&aring; 
alla niv&aring;er: f&ouml;retag, myndigheter och organisationer. Det &auml;r 
makten &ouml;ver <i>dig</i> man &auml;r ute efter. Se till att du inte 
l&auml;mnar ifr&aring;n dig din frihet utan att f&ouml;rst veta vad du 
f&aring;r ist&auml;llet.</p>
<p>Jag har kommit till den l&auml;tt chockerande insikten att de mekanismer 
som jag tidigare urskiljde som <i>superindivider</i>, allts&aring; 
&ouml;verordnade intelligenser, inte har n&aring;got behov av att producera 
materiella produkter eller artifakter f&ouml;r att kontrollera andra 
intelligenser. Ist&auml;llet kan de n&ouml;ja sig med symboliska 
informationsutbyten, stycken av information som f&ouml;rmedlas genom kablar. 
Varje s&aring;dan superindivid k&auml;nnetecknas av att den uppr&auml;ttar 
interna informationsstycken, hemliga dokument, som f&ouml;rmedlas inom 
individen utanf&ouml;r allm&auml;nhetens och andra superindividers kontroll. 
Det &auml;r d&auml;rf&ouml;r f&ouml;retag, stater och andra organisationer 
&auml;r s&aring; livr&auml;dda f&ouml;r att n&aring;gon annan skall l&auml;sa 
deras hemligheter, oavsett om de &auml;r v&auml;rdefulla eller ej. Med 
informationstekniken &ouml;kar m&ouml;jligheten till s&aring;dana hemliga 
strukturer hundrafalt, och informationutbytet, superindividens tankar, dess 
intelligens, &ouml;kar snart till ljusets hastighet. Jag har ocks&aring; 
uppt&auml;ckt att de informationsbehandlande maskinerna &auml;r <i>en del</i> 
av dessa superindivider, inte n&aring;got bihang till m&auml;nniskan f&ouml;r 
att underl&auml;tta hennes arbete. H&auml;r n&aring;gonstans m&aring;ste du 
b&ouml;rja t&auml;nka sj&auml;lv.</p>
<p>Om <i>du</i> nu har l&auml;st <i>den h&auml;r</i> boken p&aring; en dator, 
utan att f&ouml;rst trycka ut den p&aring; papper, har du ocks&aring; faktiskt 
konsumerat. Eller har du det? M&aring;ste jag ta betalt f&ouml;r boken innan 
det kan kallas konsumtion? Jag l&auml;mnar fr&aring;gan &ouml;ppen.</p>
<p>Jag har s&auml;kerligen inte tj&auml;nat ett &ouml;re p&aring; att du har 
l&auml;st den h&auml;r boken, men jag har kanske utr&auml;ttat n&aring;got 
annat som inte kan v&auml;rderas i pengar -- kanske har jag l&auml;rt dig att 
ifr&aring;gas&auml;tta maktens mekanismer.</p>
<p>L&aring;t mig avsluta med ett tidl&ouml;st citat fr&aring;n en man som 
tillh&ouml;rde sin generations spjutspets:</p>
<p><i>"Come mothers and fathers throughout the land <br>
and don't criticize what ya can't understand <br>
your sons and your daughters are beyond your command <br>
your old road is rapidly ageing <br>
please get out of the new one if ya can't lend your hand <br>
for the times they are a-changin' "</i></p>
<p><b>Bob Dylan</b>, september 1963</p>
<p>Vi &auml;r alla delaktiga i det oundvikliga.</p>
<p>Linus Walleij, Lund 1995-09-05 <br>
Bin&auml;rskulpt&ouml;r, ofarlig hobbyhackare.</p>
<p>Tack till: Biblioteken i Ljungby och Sval&ouml;v samt 
universitetsbiblioteken i Lund och Link&ouml;ping, Microbus i Ljungby AB, 
Gunnar K&aring;lb&auml;ck, Christian L&uuml;ddeckens, Motley, Tranziie, Mikael 
J&auml;gerbrand, Ulf H&auml;rnhammar (Sunt pueri pueri, pueri puerilia 
tractant), Marie Fredriksson, Christer Sturmark, Hans Roos, Erica Larsson, 
Daniel Hellsson, Jucke, Chorus, Stellan Andersson, Anders Hellquist, Anders R 
Olsson, Jesper Jansson, David Malmborg, Daniel N&auml;slund, Mikael 
Winterkvist, Per Jacobsson, Fredrik Sch&ouml;n och alla medlemmar i 
hackargrupperna Triad och Fairlight utan vars hj&auml;lp detta inte hade varit 
m&ouml;jligt. Nu skall jag s&auml;tta mig ned och skriva f&auml;rdigt min 
cyberpunkroman. Kanske.</p>
<p>Om ni undrar varf&ouml;r jag anv&auml;nder vissa suspekta svenska uttryck 
som <i>hackare</i> och <i>phreakare</i> ist&auml;llet f&ouml;r <i>hacker</i> 
och <i>phreaker</i> eller pluralformer som <i>diskjockeyer</i> s&aring; beror 
det p&aring; att jag &auml;r r&auml;dd om v&aring;rt spr&aring;k och dess 
s&auml;rart. I och f&ouml;r sig &auml;r jag ingen rabiat 
spr&aring;kv&aring;rdare, men det skadar inte att f&ouml;rs&ouml;ka. Jag har 
f&ouml;rs&ouml;kt &ouml;vers&auml;tta citat och engelska uttryck s&aring; 
l&aring;ngt som m&ouml;jligt, eftersom jag inte vill att spr&aring;ket 
p&aring; n&aring;got vis skall hindra n&aring;gon fr&aring;n att l&auml;sa den 
h&auml;r boken.</p>
<p>F&ouml;r &ouml;vrigt v&auml;grar jag ber&auml;tta om citatet av Dylan ovan 
var menat som ironi eller allvar.</p>
<h2><a name="litteratur">Litteratur</a></h2>
<p>Vetenskaplig litteratur tenderar att best&aring; av till 70% 
korsh&auml;nvisningar till andra verk och f&ouml;rfattare, vilket g&ouml;r det 
hela ganska sv&aring;rl&auml;st och tr&auml;igt f&ouml;r en oinitierad 
l&auml;sare. Detta &auml;r ingen vetenskaplig text. M&ouml;jligen &auml;r den 
popul&auml;rvetenskaplig. Huvuddelen av den h&auml;r texten &auml;r dessutom 
skriven rakt av, med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n mina egna erfarenheter och 
kunskaper. F&ouml;r den som vill l&auml;sa mer anger jag g&auml;rna 
n&aring;gra b&ouml;cker, tidskrifter och dylikt som jag anv&auml;nt som 
faktabakgrund till den h&auml;r boken.</p>
<p><b>Barlow, John Perry</b> <br>
<i>Selling Wine Without Bottles</i></p>
<p>En artikel publicerad i Wired om information och "intellektuell egendom". 
S&aring; initierad och genomt&auml;nkt att jag refererat till den som ett 
"paradigm".</p>
<p><b>Burroughs, William Seward <br>
</b><i>Den Nakna Lunchen</i></p>
<p>Burroughs genombrottsroman, dessv&auml;rre inte lika tydlig i sin 
samh&auml;llskritik som den efterf&ouml;ljande <i>Nova Express</i>. 
R&auml;knas som en milstolpe inom den litter&auml;ra cut-up tekniken.</p>
<p><b>Burroughs, William Seward</b> <br>
<i>Nova Express</i> <br>
Bonniers, Stockholm 1968</p>
<p>R&auml;dde sig den som kan! Novamaffian har skickat ut agenter till jorden 
som med hj&auml;lp av bl&nbsp;a spr&aring;k, droger och sex f&ouml;rs&ouml;ker 
f&ouml;rslava m&auml;nniskornas tankem&ouml;nster. Som tur &auml;r har 
Novapolisen skickat ut kontraagenter, bland dem Burroughs sj&auml;lv, f&ouml;r 
att stoppa invasionen. I denna cut-up science fiction vidareutvecklar 
Burroughs id&eacute;erna fr&aring;n <i>Den Nakna Lunchen</i> till ett 
astronomiskt perspektiv. Genom att f&ouml;rse l&auml;saren med en 
v&auml;lgjuten paranoia f&aring;r han denne att ifr&aring;gas&auml;tta 
verkligheten omkring sig. Man anar ocks&aring; en slags ironisk humor 
n&aring;gonstans i botten p&aring; romanen.</p>
<p><b>Cornwall, Hugo</b> <br>
<i>Datatheft <br>
</i>Heinemann Professional Publishing Ltd, England 1987 <br>
ISBN 0-7493-0217-8</p>
<p>En av de mest detaljerade b&ouml;cker som n&aring;gonsin skrivits om 
datas&auml;kerhet. Cornwall tar h&auml;r upp vanliga s&auml;kerhetsbrister i 
datorer och datas&auml;kerhet i ett allm&auml;nt och brett perspektiv. Hackare 
n&auml;mns bara p&aring; n&aring;gra f&aring; sidor, och boken &auml;r tung 
och ganska strikt vetenskaplig.</p>
<p><b>Cornwall, Hugo <br>
</b><i>Hacker's Handbook III</i></p>
<p>Detta &auml;r en handbok f&ouml;r n&auml;tverkshackare. Ingen har blivit 
hackare genom att l&auml;sa den h&auml;r boken, men den &auml;r trots allt 
ganska intressant, och en given stors&auml;ljare bland folk som tycker att det 
h&auml;r med n&auml;tverkshackare &auml;r n&aring;got av det tuffaste som 
finns (dvs "wannabes"). Titeln verkar ju lite "f&ouml;rbjuden" ocks&aring;. 
Men det &auml;r en v&auml;lskriven bok som pekar p&aring; de vanligaste 
s&auml;kerhetsh&aring;len i vissa datasystem.</p>
<p><b>Datormagazin</b> <br>
&Aring;rg&aring;ngarna 1986-94</p>
<p><b>Dick, Philip K <br>
</b><i>Androidens Dr&ouml;mmar</i></p>
<p><b>Forrester, Tom & Morrison, Perry <br>
</b><i>Computer Ethics</i> <br>
Basil Blackwell Ltd, England 1990 <br>
ISBN 0-631-17242-4</p>
<p>En av de mest intressanta b&ouml;cker som har skrivits om datorer och 
datasamh&auml;llet. M&aring;nga exempel &auml;r dock anpassade f&ouml;r 
engelska f&ouml;rh&aring;llanden och helt ointressanta f&ouml;r svenska 
l&auml;sare. De rent etiska fr&aring;gorna kring hackande, artificiell 
intelligens, dataregister osv, &auml;r d&auml;remot fascinerande 
v&auml;lgjorda.</p>
<p><b>Freese, Jan</b> och <b>Holmberg, Sten</b> <br>
<i>Dataos&auml;kerhet - praktisk handbok f&ouml;r beslutsfattare</i> <br>
Aff&auml;rsinformation, edition no 3, 1993</p>
<p><b>Gibson, William <br>
</b><i>Neuromancer <br>
</i>Harper Collins Science Fiction & Fantasy 1993 <br>
ISBN 0-586-06645-4</p>
<p>Skall man l&auml;sa n&aring;gon cyberpunkbok alls, s&aring; skall man 
l&auml;sa den h&auml;r. Boken &auml;r en klassiker och finns ocks&aring; 
&ouml;versatt till svenska. Den definierar det litter&auml;ra begreppet 
cyberpunk.</p>
<p><b>Green, Jesper 69 & Johansson, Sune <br>
</b><i>Cyberworld <br>
</i>Alfabeta Bokf&ouml;rlag AB 1994 <br>
ISBN 91-7712-389-1</p>
<p>Den h&auml;r boken blev s&aring;gad av m&aring;nga tidningar n&auml;r den 
kom. Till viss del f&ouml;rtj&auml;nade den det, till viss del inte. Alla 
exempel i boken &auml;r dragna utifr&aring;n danska f&ouml;rh&aring;llanden 
vilket g&ouml;r att man kan tycka att den ibland blir ointressant. 
D&auml;remot &auml;r cyberpunkf&ouml;rfattaren Jesper 69 Greens fantasteri och 
helprilliga, galopperande fantasier om framtiden n&aring;got som man inte 
b&ouml;r missa. Den danske n&auml;tverkshackaren Netrunner och 
kraftwerkmedlemmen Ralf H&uuml;tter citeras livligt, vilket lyfter boken.</p>
<p><b>Hafner, Katie & Markoff, John <br>
</b><i>Cyberpunk - Outlaws and Hackers on the Computer Frontier <br>
</i>Corgi Books, England 1994 <br>
ISBN 0-552-13963-7</p>
<p>Den h&auml;r boken inneh&aring;ller biografier &ouml;ver de mest k&auml;nda 
n&auml;tverkshackarna: Kevin Mitnick, Pengo och Robert Tappan Morris. Den 
&auml;r skriven p&aring; typiskt amerikanskt man&eacute;r med mycket 
ovidkommande detaljer och har den f&ouml;rdelen att den &auml;r relativt 
l&auml;ttl&auml;st. Man f&aring;r en god inblick i en hackares liv och 
s&auml;tt att t&auml;nka.</p>
<p><b>Harry, M</b> <br>
<i>The Computer Underground</i> <br>
Loompanics Unlimited, Port Townsend 1985 <br>
ISBN 0-915179-31-8</p>
<p>En av de f&ouml;rsta b&ouml;cker som skrevs om den underjordiska 
datorkulturen. Loompanics &auml;r f&ouml;r &ouml;vrigt ett s&aring;dant 
d&auml;r f&ouml;rlag som ger ut lite allt m&ouml;jligt och inte censurerar 
b&ouml;cker f&ouml;r att inneh&aring;llet &auml;r politiskt inkorrekt. Bland 
annat har man en stor upps&auml;ttning av Timothy Learys b&ouml;cker.</p>
<p><b>Hofstadter, Douglas R: <br>
</b><i>G&ouml;del, Escher, Bach - ett Evigt Gyllene Band <br>
</i>Brombergs Bokf&ouml;rlag AB, Stockholm 1985 <br>
ISBN 91-7608-331-4</p>
<p>Od&ouml;dlig klassiker och kultbok bland alla som studerar datavetenskap. 
En tjock och sv&aring;r bok som f&ouml;rklarar varf&ouml;r matematik &auml;r 
roligt, och varf&ouml;r intelligensens innersta v&auml;sen kan f&aring;ngas i 
en maskin. Och till r&aring;ga p&aring; allt &auml;r den skriven med en god 
portion distans och humor, med enkla och l&auml;ttbegripliga exempel. De som 
nyss har l&auml;st den h&auml;r boken brukar tala n&auml;stan religi&ouml;st 
f&ouml;r den.</p>
<p><b>Illegal</b> (redakt&ouml;r: <b>Jeff Smart</b>)<b><br>
 </b>#22 - #37 <br>
Tyskland 1987-1989</p>
<p>F&ouml;rmodligen det enda europeiska kn&auml;ckarfanzine som n&aring;gonsin 
varit av betydelse. Det var fr&aring;n det h&auml;r fanzinet som 
kn&auml;ckarkulturen spred sig &ouml;ver Europa, fr&auml;mst Tyskland, och ut 
&ouml;ver resten av v&auml;rlden, och kanske till viss del f&ouml;r 
f&ouml;rsta g&aring;ngen definierade begreppet "elit" bland europeiska 
hemdatorentusiaster.</p>
<p><b>In Medias Res</b> (redakt&ouml;r: <b>Zike</b>) <br>
#1 <br>
Eskilstuna 1992</p>
<p>Ett s&aring;dant d&auml;r litet f&ouml;rbluffande v&auml;lgjort och 
genomarbetat fanzine som m&aring;nga refererar till men som inte tillverkats i 
s&auml;rskilt m&aring;nga exemplar. Och inte finns det p&aring; riksarkivet 
heller. Men det finns hemma hos mig...</p>
<p><b>Kuhn, Thomas S</b> <br>
<i>The Structure of Scientific Revolutions</i> <br>
Phoenix Books, Amerika 1962</p>
<p><b>Kurzweil, Raymond <br>
</b><i>The Age of Intelligent Machines</i></p>
<p>Detta &auml;r en antologi av tankar kring artificiell intelligens. Om du 
vill l&auml;ra dig vad artificiell intelligens &auml;r f&ouml;r n&aring;got, 
dryfta samh&auml;llsliga och filosofiska problem, s&aring; skall du l&auml;sa 
den h&auml;r boken. Vill du veta hur artificiell intelligens fungerar, 
l&auml;s ist&auml;llet <i>G&ouml;del, Escher, Bach - ett evigt gyllene 
band</i> av <b>Douglas Hofstader</b> (se ovan). Hofstadter och <b>Sherry 
Turkle</b> medverkar f&ouml;r &ouml;vrigt som g&auml;stskribenter i denna 
bok.</p>
<p><b>Landreth, Bill <br>
</b><i>Datorernas H&auml;xm&auml;stare <br>
</i>Liber f&ouml;rlag, Kristiansstad 1985 <br>
ISBN 91-38-61625-4</p>
<p>P&aring; engelska heter den h&auml;r boken <i>Out of the Inner Circle</i> 
och r&auml;knas som en klassiker bland n&auml;tverkshackare. Den &auml;r 
skriven av en avhoppare fr&aring;n hackargruppen <i>the Inner Circle</i>, och 
&auml;r ganska hyfsad. Det verkar inte vara m&aring;nga som har l&auml;st den 
p&aring; svenska, och upplagan var inte heller s&auml;rskilt stor. 1985 var 
det inte s&aring; m&aring;nga som var intresserade av hackare. Boken 
m&aring;ste s&auml;gas ha tappat lite av sin aktualitet.</p>
<p><b>Larsson, Sara</b> <br>
<i>Techno - musiken, dansen och scenen</i> <br>
Tiden / Rab&eacute;nf&ouml;rlagen, Stockholm 1997 <br>
ISBN 91-88876-24-1</p>
<p><b>Leary, Timothy</b> <br>
<i>Flashbacks - A Personal and Cultural History of an Era</i> <br>
Tarcher / Putnam Books, New York 1990 <br>
ISBN 0-87477-497-7</p>
<p>Ber&auml;ttar stora delar av 60-talets hippiehistoria som senare bespottats 
och m&ouml;rklagts. Leary var ganska tillfreds med livet och samh&auml;llet 
n&auml;r han skrev denna sj&auml;lvbiografi, och man f&aring;r intrycket av 
att han &auml;r en obotlig optimist. Han &auml;r bevandrad i konsterna och 
bel&auml;st... Uppenbarligen en livsfarlig fiende f&ouml;r sina 
motst&aring;ndare. Leary dog 1996 och cyniskt nog &auml;r de LSD-experiment 
vid Harvard som inledde hans antikarri&auml;r numera &aring;terupptagna.</p>
<p><b>Levy, Steven <br>
</b><i>Hackers - Heroes of the Computer Revolution <br>
</i>Penguin books, England 1994 (originaltryck 1984) <br>
ISBN 0-14-023269-9</p>
<p>Det h&auml;r &auml;r den b&auml;sta bok som n&aring;gonsin skrivits om 
hackare. Fick jag v&auml;lja en bok som skulle &ouml;vers&auml;ttas till 
svenska, skulle jag v&auml;lja den h&auml;r. Den behandlar de f&ouml;rsta 
hackarna p&aring; MIT p&aring; 60-talet, hemdatorkonstrukt&ouml;rerna kring 
Altair och spelprogrammerarna kring f&ouml;retaget Sierra On-Line. De 
tv&aring; f&ouml;rsta delarna av boken &auml;r de mest intressanta. L&auml;s 
den, om du kan engelska.</p>
<p><b>Ledell, G&ouml;ran</b> (red) <br>
<i>Dataolyckor -- Har det verkligen h&auml;nt n&aring;gon g&aring;ng?</i> <br>
INFOSEC, Lund 1992 <br>
ISBN 91-86656-51-1</p>
<p><b>Linzmayer, Owen W</b> <br>
<i>Apple Confidential</i> <br>
No Starch Press, San Francisco, Kalifornien 1999 <br>
ISBN 1-886411-28-X</p>
<p>Bok om Apple och alla turerna kring f&ouml;retaget.</p>
<p><b>L&ouml;&ouml;w, Hel&eacute;ne</b> <br>
<i>Nazismen i Sverige 1980-1997</i> <br>
Ordfront f&ouml;rlag, Stockholm 1998 <br>
ISBN 91-7324-595-X</p>
<p>Standardverk r&ouml;rande nynazismen i Sverige under den aktuella 
perioden.</p>
<p><b>Nedmark, Cia</b> och <b>H&auml;llqvist, Anna</b> <br>
<i>Databrott</i> <br>
Institutionen f&ouml;r informativ vid Lunds Universitet <br>
Kandidatuppsats januari 1999</p>
<p>En riktigt hyfsad kandidatuppsats som tar upp flera av de hacktekniker som 
anv&auml;nts under senare delen av 90--talet. F&ouml;r den som vill 
f&ouml;rst&aring; &auml;nnu mer av tekniken bakom hackning som den ser ut 1999 
&auml;r detta en bra plats att b&ouml;rja p&aring;.</p>
<p><b>Nietzsche, Friedrich</b> <br>
<i>S&aring;lunda Talade Zarathustra</i> <br>
Carlsson Bokf&ouml;rlag, Malm&ouml; 1989 <br>
ISBN 91-7798-244-4</p>
<p>Det kr&auml;ver ett visst mod att l&auml;sa Nietzsche. F&ouml;rv&auml;ntar 
man sig att finna ett fascistiskt manifest l&auml;r man dock l&auml;sa 
f&ouml;rg&auml;ves. Den som inte klarar av att ta &aring;t sig Nietzsches 
tankar kommer bara att tycka att boken &auml;r "konstig" och 
f&ouml;rst&aring;r s&auml;kert inte alls vad Zarathustra talar om. Zarathustra 
var som sagt en persisk filosof, och i boken &aring;terupplivar Nietzsche 
denna historiska person f&ouml;r att "revidera" de tidigare l&auml;rorna om 
ont och gott.</p>
<p><b>Nissen, J&ouml;rgen</b> <br>
<i>Pojkarna Vid Datorn</i> <br>
Link&ouml;pings universitet 1993 <br>
ISBN 91-7139-128-2</p>
<p><b>Olsson, Anders R</b> <br>
<i>Spelrum</i> <br>
Uddevalla 1985 <br>
ISBN 91-7684-083-2</p>
<p>Od&ouml;dlig klassiker bland kritiker av det svenska samh&auml;llssystemet, 
speciellt med betoning p&aring; data. Anders R Olsson &auml;r f&ouml;re detta 
TT-journalist och har arbetat mycket f&ouml;r f&ouml;reningen f&ouml;r 
gr&auml;vande journalister.</p>
<p><b>Olsson, Anders R</b> <br>
<i>Yttrandefrihet och Tryckfrihet</i> <br>
Svenska Journalistf&ouml;rbundet, Falun 1992 <br>
ISBN 91-550-3884-0</p>
<p><b>PC Hemma</b> <br>
#5 1997</p>
<p>Sid 22-44 om Demon Phreaker, en artikel av Gustaf Cederlund. Delar av 
artikeltexten verkar parafraserad fr&aring;n en tidigare utg&aring;va av denna 
bok :-)</p>
<p><b>Petiska, Eduard <br>
</b><i>Golem <br>
</i>Martin publishing house, 1991 <br>
ISBN 80-900129-2-2</p>
<p>Detta &auml;r myten om den Golem som rabbi L&ouml;w skapade f&ouml;r att 
beskydda det judiska ghettot i Prag. Jag l&auml;ste den som en del i 
f&ouml;rstudierna till avsnittet om artificiell intelligens, och har inte 
speciellt mycket med informationssamh&auml;llet att g&ouml;ra.</p>
<p><b>Pondsmith, Mike</b> (red) <br>
<i>Cyberpunk - The Roleplaying Game of the Dark Future</i> <br>
(Version 2.0.2.0) <br>
R. Talsorian Games Incorporated, Kalifornien 1993 <br>
ISBN 0-937-279-13-7</p>
<p>&Auml;r du inte van vid att l&auml;sa rollspel kommer den h&auml;r boken 
antagligen att f&ouml;rvirra dig. Rollspelsb&ouml;cker inneh&aring;ller lite 
eller inget sk&ouml;nlitter&auml;rt material. P&aring; ytan ser det ut som ett 
lexikon med m&auml;ngder av fakta - skillnaden &auml;r att allting &auml;r 
p&aring;hittat. En rollspelsbok inneh&aring;ller beskrivningar av 
organisationer, personer, apparater, vapen och allt mellan himmel och jord som 
st&ouml;d f&ouml;r spelarens fantasi. N&auml;r man har l&auml;st boken &auml;r 
det meningen att man skall s&auml;tta sig i ett g&auml;ng och hitta p&aring; 
historien tillsammans med boken som referensram f&ouml;r v&auml;rldens 
inneh&aring;ll. Resultatet blir till ett mellanting av f&ouml;rfattande, 
teater och br&auml;dspel.</p>
<p><b>Rubin, Jerry <br>
</b><i>Snacka Inte Bara <br>
</i>Pan/Nordstedts, Stockholm 1971 <br>
ISBN 91-701-611</p>
<p>S&aring; h&auml;r blir du en yippie. En grovt sociopatisk bok av en av 
ledarna f&ouml;r den amerikanska yippier&ouml;relsen. P&aring; 
f&ouml;rs&auml;ttsbladet st&aring;r det <i>"l&auml;s denna bok 
p&aring;t&auml;nd"</i> och s&aring; mycket b&auml;ttre blir det inte. Har man 
lite morbid smak kan man tolka den som humor. Annars tycker man v&auml;l mest 
att den &auml;r hemsk. Finns p&aring; flera svenska bibliotek (!).</p>
<p><b>Schade, Christian och Steiniche, Morten <br>
</b><i>Virtual Reality - En bok om den konstgjorda v&auml;rlden <br>
</i>Alfabeta bokf&ouml;rlag AB, Falun 1994 <br>
ISBN 91-7712-390-5</p>
<p>Den enda vettiga bok om Virtuell Verklighet som getts ut p&aring; svenska 
n&auml;r detta skrivs. Behandlar s&aring;v&auml;l teknikaliteter som 
samh&auml;llsaspekter p&aring; fenomenet.</p>
<p><b>Shea, Robert och Wilson, Robert Anton</b> <br>
<i>Illuminatus!</i> <br>
Best&aring;r av tre romaner: <i>The Eye in the Pyramid, The Golden Apple</i> 
och<i> Leviathan</i>. <br>
Dell Publishing, New York 1988 (1975) <br>
ISBN 0-440-53981-1</p>
<p>Denna bok n&auml;mns p&aring; ett flertal st&auml;llen i min text, bland 
annat r&ouml;rande hackaren Karl Koch och technobandet KLF. Den rekommenderas 
ocks&aring; som l&auml;mplig l&auml;sning f&ouml;r hackare i slutet p&aring; 
<i>the Jargon File</i> (se nedan). Det &auml;r konspirationsteoretiskta 
romaner om oss och v&aring;rt samh&auml;lle, framf&ouml;r allt inspirerade av 
William S Burroughs och Timothy Leary. Detta &auml;r kultb&ouml;cker i 
s&aring;v&auml;l USA och Kanada som England, och det finns ingen som helst 
vettig anledning till att de inte &ouml;versatts till svenska. Jo, en 
f&ouml;rresten: de &auml;r skriande politiskt inkorrekta. 
Ber&auml;ttartekniken i den h&auml;r romanen har bland annat anammats av 
<b>Douglas Adams</b>.</p>
<p><b>Sj&ouml;gren, Olle <br>
</b><i>Inte Riktigt Lagom? - Om "extremv&aring;ld" och filmcensur</i></p>
<p>Detta &auml;r ett enda l&aring;ngt angrepp p&aring; statens 
biografn&auml;mnd. Sj&ouml;gren &auml;r mycket kritisk till den 
m&auml;nniskosyn censuren inneb&auml;r och angriper censuren om och om igen. 
Man f&aring;r anta att han vet vad skriver om eftersom han sj&auml;lv jobbat 
p&aring; filmcensuren i s&aring;d&auml;r 10 &aring;r. Han ber&auml;ttar 
ocks&aring; om de filmbytare som f&ouml;ddes ur diskettbytarkulturen. 
<b>Anders Wallin</b> borde l&auml;sa den h&auml;r boken.</p>
<p><b>Solarz, Artur <br>
</b><i>ADB och Brott <br>
</i>Liber allm&auml;nna f&ouml;rlaget, Stockholm 1987 <br>
ISBN 91-38-90802-6</p>
<p>En knastertorr bok om databrott och databrottslingar. Solarz jobbar 
p&aring; brottsf&ouml;rebyggande r&aring;det och vet s&aring; mycket om 
databrott och brott i allm&auml;nhet att han begriper att hackare knappast 
&auml;r det v&auml;rsta hotet mot informationssamh&auml;llet.</p>
<p><b>Sterling, Bruce <br>
</b><i>The Hacker Crackdown <br>
</i>Bantam Books, USA 1992 <br>
ISBN 0-553-08058-1</p>
<p>En bok om hackare skriven av en fullst&auml;ndig "outsider". Bruce Sterling 
skriver annars cyberpunkb&ouml;cker. Boken kan h&auml;mtas alldeles gratis som 
textfil p&aring; Internet via EFF. De mest sp&auml;nnande och nyskapande 
&auml;r kapitlen om den del av den amerikanska polisen som kallas Secret 
Service, och hur de arbetar f&ouml;r att bek&auml;mpa phreakare och hackare, 
och historien om hur EFF blev till.</p>
<p><b>Stoll, Clifford <br>
</b><i>En Hacker i Systemet <br>
</i>Svenska Dagbladets F&ouml;rlag AB, Uddevalla 1991 <br>
ISBN 91-7738-270-6</p>
<p>En omtalad bok d&auml;r Stoll med inlevelse ber&auml;ttar hur han 
sp&aring;rade den hackare (Mattias Hess) som tog sig in i hans datasystem och 
anv&auml;nde det som spr&aring;ngbr&auml;da f&ouml;r att snoka efter 
milit&auml;ra hemligheter &aring;t warzava-pakten (ryssarna, r&ouml;dingarna 
eller vad du nu vill kalla dem).</p>
<p><b>Televerket</b> <br>
<i>S&auml;kra Telef&ouml;rbindelser?</i> <br>
Televerket, Stockholm 1987 (rapp 89/205)</p>
<p><b>TT Sundsvall</b> <br>
Telegram 1999-04-12 av Rolf Lunneborg</p>
<p>Om viruset Melissa.</p>
<p><b>Turkle, Sherry <br>
</b><i>Ditt Andra Jag - Datorn och det m&auml;nskliga psyket</i> <br>
Bokf&ouml;rlaget Prisma, Stockholm 1987 <br>
ISBN 91-518-2053-6</p>
<p>Sherry behandlar sociologiska och psykologiska aspekter p&aring; samspelet 
mellan m&auml;nniskor och datorer. Hon intervjuar barn och hackare 
s&aring;v&auml;l som dataforskare och drar slutsater om datasamh&auml;llet 
fr&aring;n sociologisk utg&aring;ngspunkt. Mot slutet av boken kommer hon 
&auml;ven in p&aring; artificiell intelligens.</p>
<p><b>Wallin, Anders <br>
</b><i>Kriminella Teknikzonen - Straffr&auml;ttsligt perspektiv p&aring; brott 
och hacking i globala datan&auml;t</i> <br>
Institutet f&ouml;r r&auml;ttsinformatik IRI-rapport 1994:2 <br>
ISSN 0281-1286</p>
<p>Mitt favorithatobjekt. Sk&auml;mt &aring;sido: Wallin presenterar en mycket 
bildad syn p&aring; vad hackande inneb&auml;r f&ouml;r r&auml;ttsamh&auml;llet 
med utg&aring;ngspunkt fr&aring;n sina juridiska erfarenheter. Man skall dock 
h&aring;lla i sinnet att &aring;klagare och poliser m&aring;ste ha den 
d&auml;r k&auml;nslan av att det &auml;r <i>vi mot dom</i> f&ouml;r att kunna 
motivera sitt arbete och f&aring; upp k&auml;mparandan i f&ouml;rsvaret av den 
svenska lagen. Den k&auml;nslan f&aring;r de genom att l&auml;sa den h&auml;r 
boken. L&auml;s den! Om jag ser det som min uppgift att presentera hackarnas 
id&eacute;er s&aring; &auml;r det Wallins uppgift att f&ouml;rd&ouml;ma dem. 
Vi spelar alla v&aring;ra roller i det h&auml;r samh&auml;llet. (Cynism.)</p>
<p><b>Winterkvist, Mikael</b> <br>
<i>Datavirus, Hackers och Trojaner</i> <br>
Computer Security Center 1995</p>
<p>Efter att jag bad om det skickade Mikael en kopia till 
universitetsbiblioteket i Lund. Det &auml;r ett mycket tunt h&auml;fte, men 
det inneh&aring;ller faktiskt de mest substansiella upplysningar om virus som 
n&aring;gonsin publicerats i Sverige. Vill ni ha tag i en expert p&aring; 
datavirus som verkligen kan sin sak s&aring; skall ni g&aring; till Mikael och 
hans Computer Security Center i Skellefte&aring;. Det var uppgifterna om 
svenska virushackare i det h&auml;r lilla h&auml;ftet, som skaffades fram 
genom ett slags "walrafferi" p&aring; svenska underjordiska BBS:er, som 
irriterade en del underjordiska hackare och fick SHA att publicera en del 
f&ouml;rt&auml;ckta hot mot Mikael.</p>
<p><b>Wranghult, Hans</b> (ordf&ouml;rande) <br>
<i>Polisens &Aring;tg&auml;rder mot Datakriminalitet</i> <br>
Rikspolisstyrelsens rapport 1984:5</p>
<p><b>Wranghult, Hans</b> <br>
<i>Datakriminalitet - Hackers, Insiders och Datorst&ouml;dd Brottslighet</i> 
<br>
Rikspolisstyrelsens rapport 1988:5</p>
<p>De h&auml;r tv&aring; rapporterna beskriver polisens syn p&aring; databrott 
i allm&auml;nhet. Den senare behandlar hackare. Det &auml;r &ouml;verlag 
ganska onyanserat, auktorit&auml;rt och f&ouml;rd&ouml;mande. Precis som 
poliser skall vara.</p>
<p><b>Yourgrau, Palle</b> <br>
<i>The Disappearance of Time - Kurt G&ouml;del and the Idealistic Tradition in 
Philosophy</i> <br>
Cambridge university press 1991 <br>
ISBN 0-521-41012-6</p>
<h2><a name="ellitteratur">Elektroniska dokument och tidningar</a></h2>
<p><b>40hex</b> <br>
# 1-12 <br>
Phalcon / SKISM</p>
<p>Ganska v&auml;lskriven tidning som behandlar det mesta som r&ouml;r 
virustillverkning och viruskultur.</p>
<p><b>Aronsson, Lars</b> <br>
<i>Svensk Datorjargong</i> <br>
Senast reviderad 1993-02-21</p>
<p>Svensk motsvarighet till <i>The Jargon File</i> (se nedan), 
sammanst&auml;lld av Lars Aronsson f&ouml;r Projekt Runeberg. Saknar 
dessv&auml;rre svensk subkulturell hemdatorjargong. (Jag skall skicka en lista 
till Lars s&aring; fort jag hinner.)</p>
<p><b>Axelsson, Jan</b> <br>
<i>Flashback News Agency #1-120</i> <br>
(#1-100 utgivna i tryckt form i samlingsvolym)</p>
<p>Jag var en av de f&ouml;rsta 19 prenumeranterna p&aring; Flashback News 
Agency. Nu &auml;r det n&auml;rmare 50.000. Se bland annat #97 f&ouml;r 
information om Telias l&ouml;senordssystem. Det &auml;r alltid roligt att 
l&auml;sa gamla nummer av denna helt unika tidning.</p>
<p><b>Bausson, Stephane</b> <br>
<i>What You Need to Know About Electronic Telecards</i> <br>
V1.12 Senast reviderad 1995-05-18</p>
<p>Beskriver hur Telias telefonkort fungerar. Oerh&ouml;rt pinsamt med tanke 
p&aring; att Telia trodde att dessa uppgifter var hemliga n&auml;r jag ringde 
och fr&aring;gade dem. Det &auml;r de inte alls.</p>
<p><b>Brent, Doug</b> <br>
<i>Oral knowledge, Typographic knowledge, Electronic knowledge: Speculations 
on the history of ownership</i> <br>
(Artikel i EJournal #3 Vol 1, ISSN 1054-1055)</p>
<p>Detta &auml;r en mycket viktig artikel som jag hade som utg&aring;ngspunkt 
f&ouml;r stycket <i>cybernetiskt samh&auml;lle kontra copyright</i>, Brent 
&auml;r verksam vid universitetet i Calgary och visar med &ouml;nskv&auml;rd 
tydlighet varf&ouml;r det blir sv&aring;rare att &auml;ga information i ett 
informationssamh&auml;lle.</p>
<p><b>Drummond, Bill & Cauty, Jimmy</b> <br>
<i>The Manual - How to Have a Number One the Easy Way</i> <br>
KLF Communications 1988</p>
<p>Om ni undrade: det fungerar. Allt som st&aring;r i den h&auml;r boken 
&auml;r fullkomligt sant. Bland de som provat herrarna Drummond och Cautys 
recept f&ouml;r hitsinglar finns exempelvis den &ouml;sterrikiska gruppen 
Edelweis plus n&aring;got hundratal andra artister som inte v&aring;gar 
erk&auml;nna att de bara gjort som det st&aring;r i boken. &Auml;ven svenska 
talanger som Denniz Pop eller Pat Reiniz har, medvetet eller omedvetet, 
lyckats f&ouml;lja instruktionerna till punkt och pricka. Om ni vill veta dur 
de g&ouml;r, l&auml;s boken. Det fordras dock en viss distans f&ouml;r att 
kunna ta &aring;t sig inneh&aring;llet - texten &auml;r mycket cynisk och en 
nagel i &ouml;gat p&aring; hela popindustrin. Exemplar av den h&auml;r boken, 
och piratkopior av densamma, sprids under mycket hysh-hysh bland 
musikv&auml;rldens amat&ouml;rer. On&ouml;digt egentligen, eftersom 
n&aring;gon "befriat" texten och lagt upp den p&aring; Internet. KLF 
sj&auml;lva bryr sig gissningsvis inte en sekund om detta.</p>
<p><b>Gunzenbomz Pyro-Technologies / Chaos Industries</b> <br>
<i>The Terrorists Handbook</i></p>
<p>F&ouml;rmodligen ursprungligen en eller flera tryckta b&ouml;cker. Just den 
h&auml;r textfilen skapade ett herrans rabalder i pressen n&auml;r ett par 
femton&aring;ringar h&auml;mtade den fr&aring;n en BBS och visade den f&ouml;r 
Expressen. Synd att Expressen inte recenscerade boken, f&ouml;r den har 
faktiskt ett slags humorv&auml;rde. Jag kan inte avg&ouml;ra hur pass 
anv&auml;ndbara eller farliga beskrivningarna i boken &auml;r, men det &auml;r 
uppenbart att man m&aring;ste vara lite l&auml;tt galen f&ouml;r att 
anv&auml;nda sig av bombrecepten. Och det &auml;r ju det som &auml;r 
problemet: m&aring;nga f&ouml;r&auml;ldrar tror uppenbarligen att deras 
15-&aring;riga s&ouml;ner &auml;r fullst&auml;ndigt galna.</p>
<p><b>IDG Online / Computer Sweden</b> <br>
Artiklar 1999-03-30 kl 04:33, 1999-03-30 kl 08:43, 1999-04-01 kl 13:04, 
1999-04-05 kl 07:00, 1999-04-06 kl 11:33, 1999-04-12 kl 14:03, 1999-04-15 kl 
15:03</p>
<p>Om viruset Melissa.</p>
<p><b>Jammer, the & Jack the Ripper</b> (pseud.) <br>
<i>The Official Phreaker's Manual V1.1</i> <br>
Senast reviderad 1987</p>
<p>Beskriver det mesta av tekniken och historien bakom phreakandet. 
Inneh&aring;ller bland annat de artiklar Ron Rosenbaum skrev om phreakarna 
John Draper (Capatain Crunch) och Joe Engrassia i tidningen Esquire 1971.</p>
<p><b>Raymond, Eric S</b> <br>
<i>The Jargon File 3.2.0</i> <br>
Senast reviderad 1995-03-21</p>
<p>Detta &auml;r detsamma som boken <i>The Hacker's Dictionary</i>, fast 
gratis och i elektronisk form. Tyv&auml;rr f&ouml;rmedlar den h&auml;r texten 
en n&aring;got neds&auml;ttande syn p&aring; alla hackare som inte &auml;r 
"riktiga" hackare, dvs den intellektuella eliten som samlas p&aring; 
h&ouml;gskolor som MIT. Denna fil uppdateras med j&auml;mna mellanrum och 
f&ouml;rs&ouml;ker &auml;ven sammanfatta hackarkultur internationellt, vilket 
den kanske inte lyckas s&aring; bra med. Inneh&aring;llet &auml;r 
n&auml;mligen kraftigt vinklat efter amerikanska f&ouml;reteelser.</p>
<p><b>Reid, Elizabeth <br>
</b><i>Cultural Forms in Text-Based Realities</i> <br>
Cultural studies program department of english university of melbourne january 
1994</p>
<p><b>Brotherhood of Warez</b> <br>
# 1-4</p>
<p>En av de roligaste phreaktidningar som finns utges av gruppen Brotherhood 
of Wares (BoW). En konstant mix av humor och allvar d&auml;r det ofta inte 
g&aring;r att skilja p&aring; verkliga p&aring;st&aring;enden och ironiska 
l&ouml;gner, skriven av uttr&aring;kade pirater. Uppskattar man generation 
X-humor s&aring; gillar man nog BoW. Gruppens ledare U4EA d&ouml;mdes till 
f&auml;ngelse efter att ha retat gallfeber p&aring; tidningen Gray Areas. 
(Tror jag - om inte det ocks&aring; var ironi.)</p>
<p><b>Phrack</b> <br>
<i># 1-48</i></p>
<p>&Ouml;k&auml;nd hackar/phrekar-tidning som bland annat spelar stor roll i 
Bruce Stelings <i>The Hacker Crackdown</i> (se ovan). F&ouml;rmedlar 
s&aring;v&auml;l f&ouml;rnuftiga som riktigt sjuka &aring;sikter om 
v&auml;rlden och telefonerandet. Har haft en rad redakt&ouml;rer genom 
&aring;ren. Speciellt viktigt &auml;r att l&auml;sa artikeln <i>The Conscience 
of a Hacker</i> i #7. Jag har sj&auml;lv f&ouml;rfattat en artikel om svenska 
hackare i #48 av denna tidskrift.</p>
<p><b>Skyhigh</b> <br>
# 17 <br>
Camelot Productions 1995</p>
<p>En intressant artikel av <b>The Mistress</b> / Angry ang&aring;ende kvinnor 
och hemdatorhackare.</p>
<p><b>Surfpunk</b> <br>
# 103 och 105</p>
<p>Cyberpunk-tidning, full med utdrag fr&aring;n diskussionsgrupper p&aring; 
Usenet och olika tidningar. Bakom tidningen st&aring;r en lite militantare 
gruppering &auml;n EFF, men med ungef&auml;r samma syn p&aring; 
samh&auml;llet. F&ouml;rmedlar kraftigt cybervridna &aring;sikter.</p>
<p><b>Swedish Hackers Association (SHA)</b> (red) <br>
<i>Annual Year Protocol #3 & #4</i></p>
<p>V&aring;ra egna favorithackares egen tidning. SHAs uppk&auml;ftiga och 
l&auml;tt arroganta "protokoll" &auml;r en st&auml;rkande frisk fl&auml;kt 
j&auml;mf&ouml;rt med myndigheters och massmedias f&ouml;rd&ouml;mande attityd 
mot gruppen. I dessa protokoll talar SHA sj&auml;lva om sina aktiviteter, 
varf&ouml;r och hur de g&ouml;r det de g&ouml;r. G&auml;stskribenter &auml;r 
bl&nbsp;a <b>Knight Lightning</b> fr&aring;n Legion of Doom, som ocks&aring; 
var en av m&auml;nnen bakom tidningen Phrack (se ovan). Engelskan &auml;r det 
d&auml;remot lite si och s&aring; med - det m&auml;rks att det &auml;r 
svenskar som skrivit de h&auml;r "protokollen". N&ouml;dv&auml;ndig 
l&auml;sning f&ouml;r var och en som vill ha lyssnat till vad b&aring;da sidor 
har att s&auml;ga.</p>
<p>Samtliga elektroniska dokument finns, om inte annat, tillg&auml;ngliga 
fr&aring;n mig personligen.</p>
<a name="appendix"></a>
<hr>
<h1><a name="ottosync">Appendix: White Night vs Otto Sync</a></h1>
<p><b>Den 2 december 1992 h&auml;ktades den d&aring; 25-&aring;rige Otto Sync 
(ett aliasnamn) f&ouml;r att under november m&aring;nad ha utnyttjat 
datan&auml;tet Datapak p&aring; d&aring;varande Televerkets bekostnad. Den som 
sp&aring;rat och beg&auml;rt Otto h&auml;ktad var Televerkets egen "vita 
riddare", Pege Gustafsson, en d&aring; 38-&aring;rig nitisk 
s&auml;kerhetsexpert i karri&auml;ren.</b></p>
<p>Under tiden december 1991 till februari 1993 gjorde Otto den franska 
motsvarigheten till vapenfri tj&auml;nst, "Volontaire Service National en 
Entreprises", som ingenj&ouml;r med inriktning p&aring; PLC (datoriserade 
styrsystem) vid ett franskt teleteknikf&ouml;retag i Flen. Det var tack vare 
sin 6-&aring;riga civilingenj&ouml;rsutbildning med examina i till&auml;mpad 
matematik och datorvetenskap, som han efter rigor&ouml;sa milit&auml;ra test 
fick m&ouml;jligheten att fullg&ouml;ra tj&auml;nsteplikt som ingenj&ouml;r 
vid ett franskt f&ouml;retag utomlands.</p>
<p>Att vara ensam ung fransman i Flen var kanske inte det roligaste; Otto 
ber&auml;ttar att staden var full av politiska flyktingar och st&auml;mningen 
inte precis den b&auml;sta -- de svenska ungdomarna i Flen h&ouml;ll sig 
f&ouml;r sig sj&auml;lva och betraktade honom som vilken invandrare som helst, 
och ingen av de andra invandrarna var fransm&auml;n utan armenier, irakier, 
kurder, somalier o&nbsp;s&nbsp;v. Sm&aring;stadsmilj&ouml;n var inte heller 
bekant f&ouml;r Otto som kom direkt fr&aring;n Lyon -- "F&ouml;rest&auml;ll 
dig min f&ouml;rv&aring;ning n&auml;r jag kom till Flen i mitten av december 
1991... Jag hade bara levt i storst&auml;der tidigare, och nu var jag p&aring; 
det h&auml;r st&auml;llet, utan barer, pubar eller datoraff&auml;rer" <a 
href="#123"><font size="-1"><sup>123</sup></font></a> . Resultatet blev att 
Otto tillbringade den mesta tiden ensam i sin l&auml;genhet eller p&aring; 
sitt tj&auml;nsterum p&aring; f&ouml;retaget. "Flen &auml;r s&aring; 
tr&aring;kigt att jag i princip levde i kontorsbyggnaden -- vad kan du 
&ouml;ver huvud taget g&ouml;ra d&auml;r f&ouml;rutom att hacka?", s&auml;ger 
han sj&auml;lv.</p>
<p>S&aring; f&ouml;r att f&ouml;rdriva tiden &auml;gnade han sig &aring;t sin 
favorithobby: <i>hacking</i>. Otto var redan n&auml;r han f&ouml;rsta 
g&aring;ngen kom till Flen en skicklig hackare, och med tiden blev han allt 
b&auml;ttre. Han blev stamg&auml;st p&aring; Sveriges vid den tiden b&auml;sta 
hackar-BBS: <i>Synchron City</i>. Han unders&ouml;kte alla system han kom 
&aring;t: Televerkets telefonn&auml;t, AT&T, Internet m&nbsp;m. Emellertid 
&auml;r detta inte s&auml;rskilt sp&auml;nnande i l&auml;ngden f&ouml;r en 
skicklig hackare: telefonn&auml;tet &auml;r extremt l&auml;ttlurat, och 
Internet var mest fullt av l&ouml;st folk. Riktiga hackare s&ouml;kte sig till 
BBS:er p&aring; X.25-n&auml;tet. Eftersom Otto ville h&aring;lla kontakten med 
sina gamla hackarkompisar ville han komma i kontakt med det d&aring; 
st&ouml;rsta franska hackar-konferenssystemet, <i>QSD</i>, vilket man bara 
kunde komma &aring;t via just det internationella X.25-n&auml;tet. F&ouml;r 
att f&aring; tillg&aring;ng till QSD gjorde han det fatala misstaget: han 
b&ouml;rjade unders&ouml;ka Televerkets Datapakn&auml;t.</p>
<h2><a name="x25">X.25 och Datapak</a></h2>
<p>Datapak &auml;r ett datan&auml;t som till sin konstruktion p&aring;minner 
om Internet -- ett paketf&ouml;rmedlat datan&auml;t, d&auml;r anv&auml;ndarna 
delar p&aring; ett f&aring;tal fast inkopplade linjer, och betalar efter hur 
mycket data som &ouml;verf&ouml;rs p&aring; dessa, d&nbsp;v&nbsp;s per paket. 
Det hela fungerar f&ouml;r gemene man s&aring; att man ringer upp Datapak med 
modem via en s&nbsp;k PAD p&aring; ett 020-nummer, och sedan sl&aring;r ett 
nummer till en dator som &auml;r ansluten direkt till Datapak. Alla datorer 
p&aring; Datapakn&auml;tet har allts&aring; datapaknummer p&aring; samma vis 
som alla telefoner p&aring; telen&auml;tet har telefonnummer.</p>
<p>Givetvis kan man ocks&aring; ringa direkt via Datapak om man har r&aring;d 
att ansluta sin dator, en metod som framf&ouml;r allt stora f&ouml;retag 
anv&auml;nder sig av f&ouml;r att koppla samman sina datasystem. P&aring; det 
viset kan tv&aring; datorer vara permanent sammankopplade via Datapak 
(n&aring;got som med vanliga modem kostat oerh&ouml;rda summor) och p&aring; 
det viset beh&ouml;ver man bara betala trafikavgift f&ouml;r den information 
som verkligen &ouml;verf&ouml;rts. Givetvis kan man ocks&aring; ansluta sig 
via datan&auml;tet Datex, som bland annat anv&auml;nds av bankernas 
kontantautomater, och som fungerar som ett helt vanligt telefonn&auml;t, fast 
f&ouml;r datorer.</p>
<p>Datapak &auml;r uppbyggt kring standarden X.25, som beskriver hur datorer i 
n&auml;tet skall "prata" med varandra. Det finns ut&ouml;ver detta en del 
h&ouml;g andra standarder i n&auml;tet, exempelvis X.28 och X.75<a 
href="#124"><font size="-1"><sup>124</sup></font></a> , men eftersom X.25 
&auml;r den centrala standarden, kallas den typ av datan&auml;t som Datapak 
utg&ouml;r generellt f&ouml;r "X.25-n&auml;t". Det <i>internationella X.25 
n&auml;tet</i>, utg&ouml;rs d&auml;rf&ouml;r av ett antal sammankopplade 
datan&auml;t, exempelvis <i>Datapak</i>, <i>Tymnet</i> (som f&ouml;r 
&ouml;vrigt tillverkat den utrustning som finns i det svenska 
Datapakn&auml;tet), <i>SPRINTnet</i> o&nbsp;s&nbsp;v. N&auml;stan varenda 
st&ouml;rre telefonbolag i den idustriella v&auml;rlden har sitt eget 
X.25-n&auml;t.</p>
<p>Det internationella X.25-n&auml;tet har funnits i drift sedan mitten och 
slutet av 80-talet, men det svenska Datapakn&auml;tet har aldrig varit 
s&auml;rskilt stort. X.25 &auml;r, till skillnad fr&aring;n det vanliga 
telefonn&auml;tet, inte menat att anv&auml;ndas av gemene man. X.25 har 
fr&aring;n b&ouml;rjan till slut varit ett n&auml;tverk avsett <i>enbart</i> 
f&ouml;r f&ouml;retag. Den stora privatmarknaden som akademikernas 
Internet-system er&ouml;vrat, och som &auml;r baserad p&aring; m&aring;nga 
leverant&ouml;rer och konkurrens (till skillnad fr&aring;n X.25 som &auml;r 
baserat p&aring; f&aring; leverant&ouml;rer och oligopol) &auml;r s&aring; 
fundamentalt annorlunda att X.25 inte har en chans att h&auml;vda sig mot 
detta. Idag anv&auml;nds X.25 fortfarande p&aring; detta s&auml;tt fr&auml;mst 
f&ouml;r att etablera logiska l&auml;nkar mellan privata n&auml;t. Exempelvis 
skickas en del Internet-trafik &ouml;ver X.25-l&auml;nkar.</p>
<p>Vad Otto Sync allts&aring; inte visste, eller t&auml;nkte p&aring;, 
n&auml;r han best&auml;llde sitt Datapak-abonnemang fr&aring;n Televerket, var 
att Datapak var ett <i>litet</i> system i ett litet land, och att en person 
som f&ouml;rs&ouml;kte manipulera det direkt skulle synas i 
&ouml;vervakningssystemen. <i>Telefonn&auml;tet</i> &auml;r ganska s&auml;kert 
att unders&ouml;ka med tanke p&aring; alla underliga och slumpm&auml;ssiga 
samtal folk ringer till n&auml;r och fj&auml;rran. N&aring;gra f&aring; 
manipulationsf&ouml;rs&ouml;k f&ouml;rsvinner d&auml;r genast i m&auml;ngden 
vanliga samtal, men <i>Datapak</i> var bara n&aring;gra f&aring; abonnenters 
bakg&aring;rd. Att manipulera systemet var j&auml;mf&ouml;rbart med att 
g&aring; omkring med en saftblandare p&aring; huvudet -- man var inte precis 
diskret n&auml;rvarande. Det som till slut f&auml;ste Televerkets 
uppm&auml;rksamhet p&aring; Otto var n&auml;r han b&ouml;rjade avs&ouml;ka 
olika datapaknummer.</p>
<p>Till saken h&ouml;r att Televerket drastiskt &ouml;kat &ouml;vervakningen 
av det svenska Datapak-n&auml;tet till f&ouml;ljd av en enorm attack 
fr&aring;n den brittiska hackargruppen 8LGM (8-Legged Groovin' Machine, ett 
namn taget fr&aring;n en samtida popgrupp) som avs&ouml;kt 22.000 
datapaknummer och tagit sig in i 380 datorer landet runt tv&aring; &aring;r 
tidigare.<a href="#125"><font size="-1"><sup>125</sup></font></a> Otto 
beskriver dem som "en grupp tip-top hackare som distribuerade "exploits" 
mellan 1991 och 1994". (Exploits &auml;r f&auml;rdigskrivna datorprogram som 
anv&auml;nds f&ouml;r att skaffa h&ouml;gre privilegier, normalt root-access, 
p&aring; ett Unix-system.) En f&ouml;ljd av 8LGM:s avs&ouml;kningar var att 
all aktivitet p&aring; Datapak loggades och analyserades.</p>
<p>Otto best&auml;llde inte sitt Datapak-abonnemang f&ouml;r att anv&auml;nda 
det -- i sj&auml;lva verket skaffade han sig Datapak bara f&ouml;r att 
f&aring; tag p&aring; den tekniska dokumentationen som varje abonnent 
f&aring;r, f&ouml;r att ta reda p&aring; hur systemet fungerade. P&aring; det 
viset fick han veta att man kopplade upp sig till Datapak genom att ringa 
020-910037 och ange sin anv&auml;ndaridentitet (p&aring; fackspr&aring;k 
kallad NUI). D&auml;refter kunde man ringa fritt via Datapak och debiterades 
sedan i efterhand per s&auml;nt / mottaget informationspaket. P&aring; Datapak 
anv&auml;nds NUI som identifikation, till skillnad fr&aring;n det vanliga 
telen&auml;tet d&auml;r du identifieras av ditt eget jack och 
telefonnummer.</p>
<p>Men Televerkets manual till Datapak inneh&ouml;ll &auml;ven en del annat 
intressant, bland annat f&ouml;ljande exempel p&aring; sidan&nbsp;4 (ej 
ordagrant &aring;tergett) <a href="#126"><font 
size="-1"><sup>126</sup></font></a> :</p>
<blockquote>
F&ouml;r att koppla upp dig med anv&auml;ndarnummer, ring med modem upp 
020-910037. N&auml;r modemet svarat skriver du tre punkter f&ouml;ljt av 
vagnretur: ...&lt;CR&gt; (CR = vagnretur, enter). Skriv sedan: 
N123456XYZ123-024037131270&lt;CR&gt;. N talar om f&ouml;r datorn att 
anv&auml;ndaridentitet och l&ouml;senord f&ouml;ljer, 123456 &auml;r det 
anv&auml;ndarnummer du f&aring;tt d&aring; du tecknat abonnemanget, XYZ123 
&auml;r ditt hemliga l&ouml;senord, och siffrorna efter bindestrecket &auml;r 
v&auml;rddatoradressen. (Dvs den dator man vill koppla upp sig 
mot.)</blockquote>
<p>L&auml;ngre fram i manualen visar man hur anv&auml;ndare 123456 byter 
l&ouml;senord fr&aring;n BERTIL till CAESAR. Anv&auml;ndaridentitet (NUI) 
123456 &auml;r allts&aring; mest avsedd som ett exempel.</p>
<p>N&auml;r Otto funderade &ouml;ver olika s&auml;tt att ta sig in i Datapak 
kom han p&aring; id&eacute;n att skriva en s&nbsp;k "scanner", som skulle 
testa olika kombinationer av anv&auml;ndarnamn och l&ouml;senord.</p>
<p>Scanning &auml;r en teknik som ursprungligen anv&auml;ndes p&aring; det 
allm&auml;nna telen&auml;tet, och fungerar normalt s&aring; att man ringer 
alla m&ouml;jliga nummer i nummerordning, t&nbsp;ex 111111, 111112, 111113 
o&nbsp;s&nbsp;v tills man f&aring;r svar. N&auml;r man f&aring;r svar 
fr&aring;n en dator antecknar man numret och g&aring;r vidare. Efter&aring;t 
kan man ta fram listan &ouml;ver datorer och b&ouml;rja unders&ouml;ka om det 
g&aring;r att ta sig in i dem. Scanning &auml;r givetvis ingenting man 
g&ouml;r f&ouml;r hand. Precis som i filmen <i>War Games</i>, skriver man ett 
dataprogram som testar alla nummer ett efter ett. Scanning &auml;r i sig inget 
olagligt -- det &auml;r ju n&aring;got av sj&auml;lva po&auml;ngen med ett 
telefonabbonnemang att man ska f&aring; ringa s&aring; m&aring;nga samtal man 
vill till vem man &auml;n vill.</p>
<p>Ottos scanner var n&aring;got annorlunda. Den skulle inte ringa n&aring;gra 
nummer, bara s&ouml;ka efter anv&auml;ndaridentiteter och l&ouml;senord som 
gav tilltr&auml;de till Datapaks PAD. Normalt f&aring;r man i en X.25-PAD bara 
tre f&ouml;rs&ouml;k p&aring; sig att skriva in anv&auml;ndarnamn och 
l&ouml;senord innan linjen kopplas ned, men Otto kom p&aring; att man genom 
att koppla sig till Datapaks l&ouml;senordsdatabas kunde testa tre 
l&ouml;senord &aring;t g&aring;ngen <i>utan</i> att linjen kopplades ned. 
Ottos scanner var ett datorprogram som kunde testa tre 
anv&auml;ndaridentiteter och l&ouml;senord, bli utkastad fr&aring;n databasen, 
koppla sig till databasen igen, testa tre nya anv&auml;ndaridentiteter 
o&nbsp;s&nbsp;v. Att koppla upp och ned telefonlinjen skulle ta mycket tid i 
anspr&aring;k, och resultera i l&aring;ngsam scanning, men med scannern som 
utnyttjade l&ouml;senordsdatabasen gick det undan!</p>
<p>Medan Otto skrev sin scanner beh&ouml;vde han n&aring;got nummer f&ouml;r 
att testa programmet med. Av en ren h&auml;ndelse testade han den uppenbart 
idiotiska kombinationen med anv&auml;ndaridentitet 123456 och l&ouml;senord 
654321, som visade sig fungera! (&Auml;r det fler &auml;n jag som kommer att 
t&auml;nka p&aring; filmen "Spaceballs" eller "Det V&aring;ras f&ouml;r 
Rymden" som den hette p&aring; svenska? -- bara en idiot skulle anv&auml;nda 
den koden p&aring; sin resv&auml;ska.)</p>
<p>Anv&auml;ndaridentitet 123456 var en av Televerkets egna linjer, en 
testlinje vars syften och anv&auml;ndningsomr&aring;den &auml;nnu &auml;r 
oklara. Det &auml;r fullt m&ouml;jligt att anv&auml;ndare 123456 bara 
f&aring;tt "ligga kvar" av rent slarv fr&aring;n Televerkets sida.</p>
<p>Otto b&ouml;rjade anv&auml;nda identitet 123456 f&ouml;r regelbundna samtal 
till konferenssystemet QSD, som till sin funktion p&aring;minner om det nu 
s&aring; popul&auml;ra IRC, Internet Relay Chat. Ut&ouml;ver konferenserna 
finns det ocks&aring; brevl&aring;dor f&ouml;r anv&auml;ndarna. Bland de 
flitigaste deltagarna fanns t&nbsp;ex SCSI, som hackat varenda 
X.25-n&auml;tverk i hela v&auml;rlden (ingen &ouml;verdrift), Sentinel 
fr&aring;n ex-Jugoslavien, den kvinnliga hackaren Venix fr&aring;n Grekland, 
Seven Up, sysopen p&aring; SECTEC (Sector Tectonics, en annan 
X.25-anslagstavla), och Raoul fr&aring;n Italien -- VAX-hackens m&auml;stare 
som nyligen arresterades f&ouml;r intr&aring;ng hos Bank of Italia.</p>
<p>Detta sm&aring;pratande fortgick tills han p&aring; kv&auml;llen den 7:e 
november blev anropad av en annan hackare fr&aring;n Sverige.</p>
<h2><a name="whitenite">Den vite riddaren</a></h2>
<p>Hackaren som anropade Otto kallade sig <b>White Night</b>, vita natten, 
eller den vite riddaren beroende p&aring; hur man l&auml;ser det. 
Dubbeltydigheten i namnet &auml;r en avsiktig felstavning av det slag som 
hackare &auml;lskar. Den inledande konversationen mellan Otto Sync och White 
Night f&ouml;rl&ouml;pte ungef&auml;r p&aring; f&ouml;ljande vis<a 
href="#127"><font size="-1"><sup>127</sup></font></a> :</p>
<blockquote>
<p><b>White Night</b>: Hi! Hej!</p>
<p><b>Otto Sync</b>: Hi! Hej! Ledsen, men jag &auml;r inte svensk, jag &auml;r 
fransman. Ringer fr&aring;n Flen, en #$&% stad 120 km fr&aring;n 
Stockholm.</p>
<p><b>WN</b>: Jag f&ouml;rst&aring;r. Vad g&ouml;r du d&auml;r?</p>
<p><b>OS</b>: Arbetar som automatiseringsingenj&ouml;r p&aring; ett franskt 
f&ouml;retag. Och du?</p>
<p><b>WN</b>: Jag arbetar p&aring; Volvo.</p>
<p><b>OS</b>: Vart? Jag gjorde ett jobb p&aring; deras fabrik i Olofstr&ouml;m 
f&ouml;r n&aring;gra m&aring;nader sedan.</p>
<p><b>WN</b>: DA-verken i G&ouml;teborg.</p>
</blockquote>
<p>Sedan b&ouml;rjade de, som alla hackare, prata teknik. Otto fr&aring;gar 
White Night hur han lyckas hantera svenska tecken och de diskuterar 
f&ouml;rdelen med olika terminalprogram. White Night leder sedan in 
diskussionen p&aring; hur han lyckats ringa QSD -- "Hur mycket kostar det?". 
Otto f&ouml;resl&aring;r att de skall byta "outdials", dvs &aring;tkomstkoder 
till datorer p&aring; publika n&auml;t som Internet, med modem anslutna 
s&aring; att man kan ringa vidare ut gratis fr&aring;n den datorn genom att 
anropa dess modem. Han ber&auml;ttar ocks&aring; att han brukar h&aring;lla 
till p&aring; Synchron City, och att d&auml;r finns mycket "H/P/A". (Hacking, 
Phreaking, Anarchy -- helt lagliga textfiler som beskriver olika 
hacktekniker.) Konstigt nog har White Night aldrig h&ouml;rt talas om Synchron 
City, och blir genast nyfiken.</p>
<p>Sedan g&aring;r det n&aring;gra veckor, under vilka Otto regelbundet ringer 
QSD flera g&aring;nger. S&aring; p&aring; kv&auml;llen den 29 november dyker 
den vite riddaren upp igen, men han k&auml;nner inte igen Otto, eftersom han 
denna g&aring;ng anv&auml;nder ett annat alias. Otto har redan gl&ouml;mt bort 
White Night och k&auml;nner inte heller igen honom n&auml;r han anropas. 
D&auml;remot kan han se att White Night ocks&aring; anv&auml;nder 
anv&auml;ndaridentitet 123456, och han blir en smula misst&auml;nksam, 
eftersom han bara l&auml;mnat ut den identiteten till en enda annan hackare, 
som vi h&auml;r kan kalla Phred. N&aring;got tveksamt b&ouml;rjar han 
konversera med fr&auml;mlingen:</p>
<blockquote>
<p><b>WN</b>: Tja</p>
<p><b>OS</b>: Phred?</p>
<p><b>WN</b>: Nej, men jag k&auml;nner honom!</p>
<p><b>OS</b>: Jag antar det... K&auml;nner jag dig?</p>
<p><b>WN</b>: Kul, k&auml;nner jag dig?</p>
<p><b>OS</b>: Kanske, jag &auml;r vanligen Otto Sync h&auml;r...</p>
<p><b>WN</b>: Hej Otto, hm hm hm.</p>
<p><b>OS</b>: H&ouml;rdu, kan du tala om f&ouml;r mig vem du &auml;r... 
h&auml;ftigt!</p>
<p><b>WN</b>: Talar du svenska?</p>
<p><b>OS</b>: Hemskt d&aring;ligt. Men kan du inte tala om vem du &auml;r??? 
Vad betr&auml;ffar mig, s&aring; &auml;r jag den som hittade den NUI du 
anv&auml;nder.</p>
<p><b>WN</b>: Varf&ouml;r tror du att jag anv&auml;nder en NUI som "du" har 
hittat?</p>
<p><b>OS</b>: Du kan fr&aring;ga Phred om du inte tror mig.</p>
<p><b>WN</b>: Varf&ouml;r borde jag fr&aring;ga Phred?</p>
<p><b>OS</b>: F&ouml;r att han var den f&ouml;rsta jag gav NUI:en till. Vi 
talar i telefon ibland.</p>
<p><b>WN</b>: Vilken NUI?</p>
<p><b>OS</b>: Den mycket uppenbara med det mycket uppenbara l&ouml;senordet. 
Och den som jag ser att du anv&auml;nder h&auml;r p&aring; QSD.</p>
<p><b>WN</b>: Wow, jag har inte talat med Phred p&aring; l&auml;nge!</p>
</blockquote>
<p>Missf&ouml;rst&aring;nden mellan Otto Sync och White Night beror givetvis 
p&aring; att White Night inte &auml;r n&aring;gon hackare. Han anv&auml;nder 
n&auml;mligen Televerkets egen testlina, 123456, <i>inifr&aring;n</i> 
Televerket. N&auml;r Otto p&aring;st&aring;r att <i>han</i> hittat denna, blir 
White Night f&ouml;rst purken, men inser snart att han m&aring;ste spela 
med:</p>
<blockquote>
<p><b>OS</b>: Den f&ouml;rra [NUI:n jag anv&auml;nde] var 159800. &Auml;r du 
fr&aring;n Sverige f&ouml;rresten?</p>
<p><b>WN</b>: Sverige vad.</p>
<p><b>OS</b>: Bara aprop&aring;. Jag bara undrar... Om du inte vill snacka, 
varf&ouml;r &auml;r du d&aring; p&aring; QSD?</p>
<p><b>WN</b>: S&aring;klart jag vill snacka! Jag &auml;r svensk! &Auml;r 
du?</p>
<p><b>OS</b>: Nix. Jag &auml;r fransman. Men jag gillar Televerket, 
f&ouml;rutom n&auml;r det skickar r&auml;kningar till mig :)</p>
<p><b>WN</b>: G&ouml;r de? Varf&ouml;r?</p>
<p><b>OS</b>: Jag skaffade mig en NUI f&ouml;r n&aring;gra veckor sedan 
f&ouml;r att f&aring; teknisk dokumentation p&aring; PAD:en... [020-numret som 
man kopplar in sig p&aring; datapak med] Men jag t&auml;nker inte betala!</p>
</blockquote>
<p>Efter att Otto gjort detta uttalande kopplar White Night ner 
f&ouml;rbindelsen och plockar pappren med utskriften av samtalet fr&aring;n 
skrivaren. Dessa papper, som jag till stor del &aring;tergett ovan, 
anv&auml;nds sedan i bevisf&ouml;ringen i m&aring;let mot Otto Sync vid 
Katrineholms tingsr&auml;tt.</p>
<p>Vad Otto inte visste n&auml;r det h&auml;r samtalet skedde, var att 
Televerket var i full fart med att sp&aring;ra honom. Fr&aring;n den 28 
november till den 1 december, dagen f&ouml;re gripandet, registrerade 
Televerket all trafik ut fr&aring;n Ottos tj&auml;nsterum p&aring; det franska 
teleteknikf&ouml;retaget. F&ouml;r att kunna g&ouml;ra det hade man vidtagit 
en hel rad extravaganta &aring;tg&auml;rder.</p>
<p>Flens telestation var vid den h&auml;r tiden inte ombyggd till det nya 
v&auml;xelsystemet AXE (Automatic Cross-connection Equipment). Ist&auml;llet 
anv&auml;ndes en gammal elektromekanisk v&auml;xel som dock numera &auml;r 
utbytt. <i>Hade</i> telestationen haft AXE, hade &ouml;vervakningen kunnat ske 
mycket enklare bara genom att beg&auml;ra in uppgifter fr&aring;n Televerkets 
informationssystem (IS) som i princip kan &ouml;vervaka ett nummer helt 
automatiskt under obegr&auml;nsad tid. Nuvarande Telia har till och med 
unders&ouml;kt m&ouml;jligheten att l&aring;ta datorerna granska alla samtal 
automatiskt f&ouml;r att avg&ouml;ra vilka abbonnenter som uppvisar 
"bedr&auml;gliga beteendem&ouml;nster" -- f&ouml;rs&ouml;k som dock inte 
utfallit v&auml;l<a href="#128"><font size="-1"><sup>128</sup></font></a> 
.</p>
<p>N&auml;r Televerket under Pege Gustafssons ledning sp&aring;rat de 
"bedr&auml;gliga" samtalen till Datapaks nummer 020-910037, fann man att de 
kom fr&aring;n ett gruppnummer tillh&ouml;rande det f&ouml;retag Otto arbetade 
f&ouml;r. Ett gruppnummer fungerar s&aring; att ett f&ouml;retag med intern 
v&auml;xel omfattande, s&auml;g, 500 telefoner, delar p&aring; ett 
l&auml;mpligt antal utg&aring;ende linjer (cirka 10--20 st kanske) s&aring; 
att de p&aring; det viset kan minimera abbonnemangskostnaden. I och med 
sp&aring;rningen till gruppnumret var allts&aring; inget bevisat, eftersom vem 
som helst p&aring; f&ouml;retaget kunde ringt ut via detta gruppnummer. Man 
kunde inte koppla samman samtalen med en viss fysisk person, vilket &auml;r 
den bevisning som kr&auml;vs i ett fall som detta.</p>
<p>F&ouml;r att m&ouml;jligg&ouml;ra sp&aring;rning inom f&ouml;retaget 
installerade Televerket en avl&auml;sare p&aring; f&ouml;retagets v&auml;xel<a 
href="#129"><font size="-1"><sup>129</sup></font></a> . P&aring; det viset 
registrerades alla utg&aring;ende samtal fr&aring;n alla anknytningar p&aring; 
f&ouml;retaget, och skrevs ut p&aring; papper. Denna datalista kunde sedan 
j&auml;mf&ouml;ras med motsvarande datalista f&ouml;r upp- och nedkopplingar 
fr&aring;n Datapak:s PAD p&aring; 020-910037. P&aring; s&aring; vis kom 
Televerkets tekniker fram till att Otto ringt 41 timmar och 20 minuter till 
Datapak under den vecka sp&aring;rningen p&aring;gick, och d&aring; 
&ouml;verf&ouml;rt informationspaket motsvarande en kostnad av cirka 4000 kr. 
(Detta kan liknas vid en slags total "portokostnad" f&ouml;r 
informationspaketen.) Att det var s&aring; pass billigt berodde allts&aring; 
just p&aring; att Datapak inneb&auml;r att man bara betalar f&ouml;r den data 
som verkligen &ouml;verf&ouml;rs, inte f&ouml;r uppkopplad tid som n&auml;r 
det g&auml;ller ett vanligt telefonsamtal.</p>
<p>Hela denna sp&aring;rningsoperation leddes av Pege Gustafsson.</p>
<h2><a name="hostel">En natt p&aring; hotell</a></h2>
<p>Otto ber&auml;ttar sj&auml;lv om vad som h&auml;nde p&aring; 
f&ouml;rmiddagen den 2:a december:</p>
<p>"De kom in f&ouml;r att arrestera mig p&aring; jobbet. F&ouml;rest&auml;ll 
dig hur generande det var. F&ouml;rst ser jag de h&auml;r snubbarna komma in 
p&aring; mitt rum och t&auml;nker 'helsicke ocks&aring;, fler kunder som vill 
ha en demonstration av n&aring;gon produkt', men sedan visade de mig sina 
Polis-ID och mitt hj&auml;rta stannade. De s&ouml;kte igenom mitt arbetsrum 
och tog med sig alla anteckningar och datorprylar. Sedan tog de mig med till 
min l&auml;genhet s&aring; att jag kunde &ouml;ppna den, och s&ouml;kte igenom 
den ocks&aring;."</p>
<p>Han togs sedan till Katrineholms polisstation (n&auml;rmaste 
polismyndighet) f&ouml;r f&ouml;rh&ouml;r. P&aring; v&auml;g dit tumlade alla 
m&ouml;jliga tankar runt i hans huvud: "Vad skall jag s&auml;ga? Att jag 
trodde det var en BBS? Att det var gratis? Mottagaren betalar?"</p>
<p>F&ouml;rh&ouml;ret p&aring;b&ouml;rjas utan vare sig Televerkets 
representanter eller Ottos f&ouml;rsvarare p&aring; plats, men Otto 
f&ouml;rst&aring;r inte alla svenska ord (&auml;ven om han kunde en del 
eftersom f&ouml;retaget skickat honom p&aring; kv&auml;llskurser i svenska 
p&aring; Komvux) och f&ouml;rh&ouml;ret m&aring;ste d&auml;rf&ouml;r avbrytas 
i v&auml;ntan p&aring; tolk.</p>
<p>Efter att tolk anl&auml;nt ber Otto om advokat, men tycker att det &auml;r 
OK att forts&auml;tta f&ouml;rh&ouml;ret innan denne anl&auml;nt. Han tycker 
inte heller att det &auml;r n&ouml;dv&auml;ndigt att prata med franska 
ambassaden. Han ber&auml;ttar att han g&ouml;r milit&auml;rtj&auml;nst 
p&aring; f&ouml;retaget i Flen, och att han funderar p&aring; att 
forts&auml;tta arbeta p&aring; f&ouml;retaget. Polisen och Otto bekantar sig 
med varandra, kort sagt.</p>
<p>Klockan 14.25 intr&auml;ffar det tursammaste &ouml;gonblicket i Ottos 
ditillsvarande liv. D&aring; anl&auml;nder n&auml;mligen hans offentlige 
f&ouml;rsvarare, som genom en fantastisk slump r&aring;kar vara en 
oerh&ouml;rt professionell advokat med egen advokatfirma som tyckt att 
hackarfallet sett intressant ut, och d&auml;rf&ouml;r sj&auml;lv tagit sig an 
att f&ouml;rsvara Otto. Normalt jobbar han bara med f&ouml;retagskonflikter 
inom industribranchen. Sj&auml;lv s&auml;ger Otto om sin advokat att "han var 
ett riktigt proffs (jag vet, f&ouml;r detta var tredje g&aring;ngen jag hamnat 
i en domstol), en mycket trevlig man, v&auml;lutbildad och intresserad av 
franska viner".</p>
<p>Under &aring;terstoden av f&ouml;rh&ouml;ret diskuteras teknikaliteter, 
framf&ouml;r allt mellan Pege Gustafsson som nu anl&auml;nt, och Otto Sync. De 
&ouml;vriga n&auml;rvarande f&aring;r ganska snart sv&aring;rt att h&auml;nga 
med i sv&auml;ngarna. Otto h&auml;vdar att han varit p&aring; jakt efter ett 
"mottagaren betalar"-nummer (motsvarigheten till telen&auml;tets 020-nummer 
vilka f&ouml;rekommer ganska frekvent p&aring; X.25) och att han trodde att 
NUI 123456 som han f&aring;tt fr&aring;n Televerkets manual var en "testlinje" 
av n&aring;got slag. Han s&auml;ger att han &auml;r mycket nyfiken och att det 
&auml;r d&auml;rf&ouml;r han unders&ouml;kt Televerkets system. Pege 
Gustafsson plockar fram sina utskrifter fr&aring;n samtalen d&auml;r han 
upptr&auml;der som White Night, och konfronterar Otto med delar av det som 
&aring;tergetts ovan. Otto, som nu f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen f&aring;r 
veta vem White Night egentligen &auml;r, p&aring;minner om att vem som helst 
utan vidare kan ha upptr&auml;tt som honom p&aring; QSD. Pege fr&aring;gar om 
han l&auml;mnat ut NUI 123456 till n&aring;gon annan. "Nej", svarar han.</p>
<p>S&aring;h&auml;r i efterhand ber&auml;ttar han att "Pege f&ouml;rs&ouml;kte 
f&aring; mig att s&auml;ga att jag visste vad jag h&ouml;ll p&aring; med och 
att jag hackat NUI:n o&nbsp;s&nbsp;v. Hela v&auml;gen f&ouml;rnekade jag detta 
och sade att jag trodde att det var en allm&auml;n linje som var till f&ouml;r 
'mottagaren betalar'-samtal, och h&ouml;ll mig till den historien hela 
v&auml;gen. Givetvis ins&aring;g Pege att detta var skitsnack, han visste 
mycket v&auml;l vad jag h&ouml;ll p&aring; med. Och han hade r&auml;tt."</p>
<p>Efter att f&ouml;rh&ouml;ret avslutats klockan 18 togs han till en cell, 
eftersom det var f&ouml;r sent att ta sig till domstolen den dagen. Otto 
imponerades genast av den svenska h&auml;ktesstandarden: "I Frankrike &auml;r 
cellerna smutsiga, du f&aring;r sova med fyllon, ingen mat, h&aring;rd 
behandling o&nbsp;s&nbsp;v. I Katrineholm var det som ett hotell, jag fick min 
egen lilla s&auml;ng i ett s&ouml;tt rum. P&aring; morgonen fick jag en 
frukost lika bra som den man f&aring;r p&aring; flygplan -- fantastiskt! Sov 
riktigt gott d&auml;r."</p>
<p>Dagen efter f&ouml;rdes han till Katrineholms Tingsr&auml;tt, som beslutade 
att inte h&aring;lla honom h&auml;ktad, utan ist&auml;llet belade honom med 
resef&ouml;rbud, vilket innebar att han fick l&auml;mna ifr&aring;n sig sitt 
pass och var tvungen att rapportera till polisen i Flen f&ouml;re klockan 12 
varje dag fram till sj&auml;lva r&auml;tteg&aring;ngen.</p>
<h2><a name="terrorista">"Farlig internationell terrorist"</a></h2>
<p>Den direkta anledningen till att Televerket hittade Otto Sync var 
scanningen av Datapaks PAD. N&auml;r Pege uppt&auml;ckte att n&aring;gon 
avs&ouml;kte PAD:en efter anv&auml;ndbara anv&auml;ndaridentiteter m&aring;ste 
han ha satt sitt eventuella morgonkaffe i halsen. Detta var ju precis vad som 
h&auml;nt tv&aring; &aring;r tidigare, och d&aring; hade man misst&auml;nkt 
att internationella terrorister l&aring;g bakom avs&ouml;kningen. I 
sj&auml;lva verket visade det sig vara br&ouml;derna Pad och Gandalf 
fr&aring;n 8LGM, tv&aring; helt normala nyfikna hackare utan anknytning till 
n&aring;gon som helst internationell terrorism.</p>
<p>Som alla andra datas&auml;kerhetschefer i landet Sverige hade Pege 
Gustafsson l&auml;st Clifford Stolls bok <i>The Cuckoos Egg</i> 
(G&ouml;k&auml;gget, eller <i>En Hacker I Systemet</i>, som den heter p&aring; 
svenska). I den boken beskriver Stoll hur han med fantasifulla metoder och 
&auml;ndl&ouml;sa n&auml;tter gratisarbete lyckas sp&aring;ra en hackare som 
tagit sig in i hans system p&aring; Berkeley och b&ouml;rjat leta efter 
milit&auml;rhemligheter i hela den amerikanska delen av Internet. Hackaren som 
gjorde detta visade sig arbeta f&ouml;r KGB, via kretsen kring hackarna Pengo 
och Hagbard i d&aring;varande V&auml;stberlin -- ett g&auml;ng halvtokiga, 
kokainsniffande flumv&auml;nster-hackare som f&ouml;rmodligen aldrig gjorde 
n&aring;gon st&ouml;rre skada. Detta sista framg&aring;r aldrig av boken, men 
ligger n&auml;rmare sanningen &auml;n den bild av internationella 
informationsspioner som Stoll frammanar.<a href="#130"><font 
size="-1"><sup>130</sup></font></a></p>
<p>S&aring; n&auml;r Otto b&ouml;rjade scanna det svenska datapakn&auml;tet 
slog Pege p&aring; stora trumman. H&auml;ndelsen sattes s&auml;kerligen i 
samband med alla andra liknande incidenter, och tolkades --inte som summan av 
en massa sm&aring;hackares &auml;ventyr med enkla scannare -- utan som ett 
systematiskt m&ouml;nster av intr&aring;ngsf&ouml;rs&ouml;k fr&aring;n 
fr&auml;mmande makt. Rena paranoian helt enkelt.</p>
<p>N&auml;r man v&auml;l ringat in Otto i Flen och dokumenterat ett flertal 
sp&aring;rningar fann man ocks&aring; "bekr&auml;ftelser" p&aring; sina 
misstankar: Otto ringde ett flertal samtal till Thailand -- detta tolkade man 
som att han kommunicerade med sina uppdragsgivare, vilka kunde vara vad som 
helst mellan KGB och IRA. I sj&auml;lva verket gick samtalen till en v&auml;n 
han l&auml;nge haft kontakt med, och f&aring;tt tillst&aring;nd fr&aring;n 
f&ouml;retaget att ringa till lite d&aring; och d&aring;. Alla hackare 
l&auml;r k&auml;nna m&auml;ngder av folk runt om hela planeten, den "globala 
byn" &auml;r i princip deras hemtrakter.</p>
<p>S&aring; vad polisen och Televerket n&aring;gonstans f&ouml;rv&auml;ntade 
sig att finna n&auml;r de d&ouml;k upp p&aring; Ottos arbetsplats den 2:a 
december 1992, var en farlig internationell terrorist. De fann en 
25-&aring;rig socialt missanpassad och uttr&aring;kad ingenj&ouml;r som roat 
sig med att unders&ouml;ka det svenska datapakn&auml;tet i brist p&aring; 
b&auml;ttre. Otto beskriver det som att "Pege trodde att han var den goda 
snubben som jagade den onda snubben. Han ber&auml;ttade ocks&aring; att han 
var en stor beundrare av Clifford Stoll och att han tr&auml;ffat honom 
p&aring; en s&auml;kerhetskonferens n&aring;gra &aring;r tidigare." Under 
f&ouml;rh&ouml;ret med Otto ritade Pege kartor som visade vilka l&auml;nder 
hans X.25-kopplingar g&aring;tt till -- kartor som enligt Otto sj&auml;lv 
s&aring;g ut som "kartor fr&aring;n en handbok om internationella 
terrorister".</p>
<p>Trots att allt detta framgick klart och tydligt av den f&ouml;ljande 
utredningen -- som inte ens n&auml;mnde <i>misstanken</i> om spionage -- fanns 
misstankarna mot Otto kvar l&aring;ngt efter att han l&auml;mnat Sverige. 
N&auml;r dataprogrammen som skulle styra startlistor, tidtagningar och 
resultatlistor under OS i Lillehammer 1994 stals fr&aring;n ett 
milit&auml;rf&ouml;rr&aring;d h&ouml;sten 1993 trodde den norska polisen av 
n&aring;gon anledning att Otto var inblandad. Expressen dr&auml;mde till 
ordentligt och kallade honom "hackerledaren", och passade p&aring; att 
misst&auml;nkligg&ouml;ra s&aring;v&auml;l Otto sj&auml;lv som det 
f&ouml;retag han gjort vapenfri tj&auml;nst vid, och antydde mellan raderna 
att den franska milit&auml;ren p&aring; detta vis placerade spioner i 
Sverige<a href="#131"><font size="-1"><sup>131</sup></font></a>. Sj&auml;lv 
ber&auml;ttar han att "jag var i Thailand v&aring;ren 1994, och hade varken 
n&aring;got jobb eller n&aring;gon dator." Thailand ligger ganska l&aring;ngt 
fr&aring;n Lillehammer.</p>
<p>Han f&aring;r dessutom medh&aring;ll av S&Auml;PO som genom 
&ouml;verintendent J&ouml;rgen Almblad meddelade att de franska 
v&auml;rnpliktiga i Sverige i allm&auml;nhet, och Otto Sync i synnerhet, inte 
utgjorde n&aring;gon s&auml;kerhetsrisk. "Om de &auml;r fransm&auml;n eller 
ryssar spelar ingen roll s&aring; l&auml;nge de inte utg&ouml;r n&aring;gon 
s&auml;kerhetsrisk" sade han d&aring; till Expressen. S&Auml;PO &auml;r 
ytterst ansvariga f&ouml;r rikets s&auml;kerhet och f&aring;r antas kunna 
saken b&auml;ttre &auml;n de flesta. Om de dessutom <i>dementerar</i> 
misstankar, kan man vara ganska s&auml;ker. Om n&aring;gon vore det minsta 
misst&auml;nkt, eller ok&auml;nd, skulle man snarare avb&ouml;ja att 
kommentera. S&aring; var det med den terroristen.</p>
<p>&Auml;ven Pege sj&auml;lv ins&aring;g att Otto inte var den han trott. 
Privat ber&auml;ttade han f&ouml;r Otto att om han vetat vilken 
sm&aring;handlare han i sj&auml;lva verket var, hade han inte drivit fallet 
s&aring; h&auml;r l&aring;ngt. Han till och med "f&ouml;reslog att vi skulle 
ta en &ouml;l tillsammans n&auml;r allt det h&auml;r var &ouml;ver". Otto 
&auml;r &auml;n idag tveksam till Peges kompetens som s&auml;kerhetschef: "Jag 
minns att han ber&auml;ttade att han sysslade med s&auml;kerhet vid 
rockkonserter ocks&aring;. Trots att han var s&auml;kerhetschef, visste han 
inte s&auml;rskilt mycket om Unixs&auml;kerhet eller hackartekniker. Han 
tycktes faktiskt vara ovetande om vissa grundl&auml;ggande saker 
betr&auml;ffande Datapak, som exempelvis 'mottagaren betalar'".</p>
<h2><a name="evilvsgood">De onda mot de goda</a></h2>
<p>Det verkar uppenbarligen som om Pege Gustafsson f&aring;tt f&ouml;r sig att 
han skulle skydda Sverige mot inbillade terrorister. Lika lite som det 
amerikanska kontraspionaget inledningsvis intresserade sig f&ouml;r den 
ofarliga hackare Clifford Stoll jagade, lika lite intresserade sig S&Auml;PO 
f&ouml;r den lika ofarliga hackare som Pege jagade. Otto var inte ens 
<i>p&aring; jakt</i> efter milit&auml;rhemligheter -- han ans&aring;gs vara 
ett hot bara f&ouml;r att han var s&aring; nyfiken.</p>
<p>S&aring; den 18 december sl&auml;par den vite riddaren fr&aring;n 
Televerket den franska draken inf&ouml;r svensk domstol med hj&auml;lp av 
distrikts&aring;klagare Christer Pettersson. Sj&auml;lva 
r&auml;tteg&aring;ngen blir farsartad -- det visar sig snart att av de 
n&auml;rvarande &auml;r det bara Pege och Otto som har den tekniska sakkunskap 
som fordras f&ouml;r att f&ouml;rst&aring; Televerkets 
st&auml;mningsans&ouml;kan. Det f&ouml;rsta Ottos advokat g&ouml;r n&auml;r 
r&auml;tteg&aring;ngen inleds, &auml;r att sl&auml;nga ut Pege ur lokalen, 
eftersom inga s&auml;rskilda sk&auml;l har angetts f&ouml;r hans n&auml;rvaro. 
Det enda tillf&auml;lle d&aring; han f&aring;r n&auml;rvara &auml;r under 
f&ouml;rh&ouml;ret med honom sj&auml;lv. Pl&ouml;tsligt &auml;r det bara Otto 
sj&auml;lv som f&ouml;rst&aring;r vad &aring;talet egentligen handlar om. 
Ingen av r&auml;ttens ledam&ouml;ter har n&aring;gon teknisk sakkunskap.</p>
<p>"R&auml;tteg&aring;ngen var verkligen rolig eftersom ingen [annan] kunde 
&auml;mnet. Vissa av dokumenten jag lade fram under r&auml;tteg&aring;ngen var 
ganska slugt utvalda, som det h&auml;r e-postbrevet fr&aring;n n&aring;n 
snubbe som talar om f&ouml;r mig hur man anv&auml;nder mottagaren betalar 
p&aring; Televerket. Jag lade ocks&aring; fram en lista p&aring; alla svenska 
BBS:er, och ber&auml;ttade f&ouml;r domaren att det var 'gratis 
tillhandah&aring;llna datorsystem'. Givetvis hade ingen en aning om skillnaden 
mellan en BBS som k&ouml;rs p&aring; en 386SX i en 17-&aring;rings rum och ett 
landsomfattande X.25 datan&auml;tverk."</p>
<p>Otto tycker inte att han beg&aring;tt n&aring;got brott, och &auml;r klok 
nog att anv&auml;nda enkla beskrivningar som r&auml;tten f&ouml;rst&aring;r. 
Han f&ouml;rnekar inte att han anv&auml;nt Datapak precis s&aring; mycket som 
Televerket h&auml;vdar, och s&auml;ger sig vara beredd att betala f&ouml;r 
det. Men han tycker att det &auml;r orimligt att han skall betala kostnaderna 
f&ouml;r sp&aring;rning och utredning fr&aring;n Televerket.</p>
<p>Pege kallas bara in f&ouml;r att beskriva hur sp&aring;rningen av Otto 
g&aring;tt till. I &ouml;vriga fr&aring;gor &auml;r man h&auml;nvisad till 
f&ouml;runders&ouml;kningen, en f&ouml;rskr&auml;cklig bibba som n&auml;stan 
uteslutande inneh&aring;ller tekniska beskrivningar och olika listor p&aring; 
sp&aring;rningar som utf&ouml;rts av Pege. Bland "bevismaterialet" finns Ottos 
egna anteckningar, flera helt harml&ouml;sa, med detaljerad teknisk 
information om telefonnummer e&nbsp;t&nbsp;c till olika datorsystem 
v&auml;rlden &ouml;ver. Utan vidare f&ouml;rklaring av vad f&ouml;r slags 
information det r&ouml;r sig om, kallas dessa obegripliga anteckningar 
"hackersnoteringar". Dessutom bifogas en m&auml;ngd utskrifter av filer 
fr&aring;n Ottos h&aring;rddisk.</p>
<p>Detta material har uppenbarligen bara lagts till handlingarna f&ouml;r att 
f&aring; Otto att framst&aring; som "skum". Utskrifterna kunde lika g&auml;rna 
ha varit fotostatkopior av "ol&auml;mpliga b&ouml;cker" fr&aring;n hans 
bokhylla. Den enda avsikten med att bifoga detta material m&aring;ste ha varit 
att misst&auml;nkligg&ouml;ra Otto f&ouml;r att han tillh&ouml;rt en viss 
subkultur.</p>
<p>N&aring;gonstans m&aring;ste domstolen ha tr&ouml;ttnat p&aring; att 
Televerket inte kunnat prestera ett begripligt &aring;tal. Oavsett vem som 
ljugit eller talat sanning, framstod Ottos p&aring;st&aring;ende att han inte 
trott att samtalen kostat pengar som sannolikt f&ouml;r r&auml;tten. Eftersom 
&aring;klagaren inte kunde bevisa motsatsen, ogillade man hela &aring;talet. 
Dessutom ogillades Televerkets beg&auml;ran om skadest&aring;nd, och yrkandet 
att Otto skulle utvisas ur Sverige. Televerket fick sj&auml;lva betala sina 
r&auml;tteg&aring;ngskostnader. Televerket f&ouml;rlorade, Otto Sync vann. 
Detta skedde den 18 december 1992, men domen meddelades f&ouml;rst den 8 
januari.</p>
<p>I efterhand s&auml;ger han sj&auml;lv att "trots att jag var skyldig som 
fan och hamnade i domstolen, f&ouml;rlorade Televerket fallet."</p>
<h2><a name="schlut">Slutet gott...</a></h2>
<p>Televerket, nu omd&ouml;pt till Telia, svarade med att &ouml;verklaga domen 
till Svea Hovr&auml;tt den 15 januari. Eftersom Otto bara skulle vara kvar i 
Sverige till den 1 april, ville man att hovr&auml;tten skulle behandla fallet 
innan dess, vilket givetvis var en hoppl&ouml;s beg&auml;ran.</p>
<p>I september var Otto tillbaka i Frankrike, och givetvis hackade han 
fortfarande. S&aring;, en kv&auml;ll dyker "White Night" upp p&aring; QSD 
igen. "Jag b&ouml;rjade sm&aring;prata med Pege, som f&ouml;rv&auml;ntade sig 
att jag skulle dyka upp i hovr&auml;tten i oktober", ber&auml;ttar han. 
Hovr&auml;tten kunde f&ouml;rmodligen inte f&aring;tt honom utl&auml;mnad till 
Sverige, men hur som helst hade han redan bokat en biljett till Bangkok den 4 
oktober.</p>
<p>Hovr&auml;tten tog upp fallet vid en handl&auml;ggning den 25 oktober. 
Eftersom Televerket inte kompletterat sin st&auml;mningsans&ouml;kan med 
n&aring;got nytt, och eftersom Otto inte var tillg&auml;nglig, besl&ouml;t 
hovr&auml;tten att avskriva m&aring;let. Televerket och Pege f&ouml;rlorade 
igen.</p>
<hr>
<p>Fotnot: Otto Sync har precis l&auml;mnat sitt jobb som ingenj&ouml;r 
p&aring; ett stort, multinationellt f&ouml;retag i Bangkok, d&auml;r han varit 
chef p&aring; en teknisk supportavdelning som arbetar med 
n&auml;t&ouml;vervakning och intelligenta n&auml;t. Han h&aring;ller som 
b&auml;st p&aring; att s&auml;tta upp sitt eget Internet-service f&ouml;retag. 
Han kan n&aring;s p&aring; emailadressen &lt;osync@hotmail.com&gt;. Pege 
Gustafsson har fortfarande stort s&auml;kerhetsansvar p&aring; Telia. Han har 
b&aring;de muntligen och brevledes ombetts kommentera artikeln, men 
avb&ouml;jt.</p>
<hr>
<h2>Fotnoter:</h2>
<p><a name="1"><font size="-1"><sup>1</sup></font></a>Privat materiell egendom 
&auml;r st&ouml;ld. "Intellektuell egendom" &auml;r n&aring;got v&auml;rre, 
m&ouml;jligen v&auml;pnat r&aring;n. Censur &auml;r v&aring;ldt&auml;kt.</p>
<p><a name="2"><font size="-1"><sup>2</sup></font></a>En del talar om "high 
end" och "low end" datorer. "High end" &auml;r de st&ouml;rsta, medan "low 
end" &auml;r den sort som sitter i mikrov&aring;gsugnar.</p>
<p><a name="3"><font size="-1"><sup>3</sup></font></a>Man meddelar mig att 
detta b&ouml;rjar f&ouml;r&auml;ndras nu.</p>
<p><a name="4"><font size="-1"><sup>4</sup></font></a>En radioamat&ouml;r 
ber&auml;ttade f&ouml;r mig hur man "straffat" en pirats&auml;ndare genom att 
pejla in honom och sedan st&ouml;ra ut hans trafik med hj&auml;lp av en riktad 
st&ouml;rs&auml;ndare.</p>
<p><a name="5"><font size="-1"><sup>5</sup></font></a>Data Industrier AB 
grundades av Lars Karlsson i Skellefte&aring; 1970 och tillverkade 
ursprungligen styrdatorer f&ouml;r s&aring;gverk.</p>
<p><a name="6"><font size="-1"><sup>6</sup></font></a>PET, den f&ouml;rsta 
hemdatorn som tillverkades av Commodore Inc.</p>
<p><a name="7"><font size="-1"><sup>7</sup></font></a>Jag har debatterat detta 
vid ett tillf&auml;lle, d&aring; en person p&aring; CTRL-C h&auml;vdade att 
Spectravideo var en betydligt mer tekniskt avancerad dator. Det handlade mest 
om grafiken, men jag menade att ljudet var minst lika viktigt. C64:ans 
ljudkrets 6581 anv&auml;nds fortfarande av elektronmusiker i form av 
emulatorer och den specialbyggda synthesizern SIDstation som tillverkats under 
1998 av Elektron AB i G&ouml;teborg. (Elektron best&aring;r bl a av medlemmar 
fr&aring;n datorgruppen Zone 45 och Nordic Beats.)</p>
<p><a name="8"><font size="-1"><sup>8</sup></font></a>Det &auml;r allm&auml;nt 
k&auml;nt att Steve Jobs och Steve Wozniak tidigt var i kontakt med Draper 
under studietiden i Berkeley och tillverkade Bl&aring; L&aring;dor som de 
s&aring;lde p&aring; studentkorridorerna.</p>
<p><a name="9"><font size="-1"><sup>9</sup></font></a>N&auml;r S&Auml;PO 
beslagtog utrustning fr&aring;n Folket i Bild-kulturfronts redaktion i Haga 
Skola i Solna i samband med IB-aff&auml;ren 1975 inh&auml;mtades som bekant 
inget tillst&aring;nd. N&auml;r f&ouml;rsvarsminister Sven Andersson i 
efterhand upplystes om saken utbrast han "&Aring;&aring;&aring;, nu blir det 
ett j&auml;vla liv!". Sedan den incidenten ingriper man inte mot tidningar i 
Sverige utan regeringens tillst&aring;nd.</p>
<p><a name="10"><font size="-1"><sup>10</sup></font></a>Alias Publications 
&auml;r ett av de f&ouml;rlag som erbjudit sig att publicera den h&auml;r 
boken. Ansvarig utgivare, Mikael Borg, ville g&auml;rna att jag skulle skriva 
mer om Alias i den h&auml;r boken, vilket man kan f&ouml;rst&aring;. Alias 
&auml;r en utm&auml;rkt tidning f&ouml;r den som &auml;r intresserad av dylikt 
material men inte har tillg&aring;ng till BBS:er och Internet, eller ork att 
skaffa fram de elektroniska dokument som beskriver dessa tekniker. Elaka 
r&ouml;ster sade att Alias bara var ute efter att tj&auml;na snabba 
st&aring;lar, men s&aring; vitt jag kan bed&ouml;ma st&auml;mmer det inte. 
Mycket av materialet verkar genomarbetat och layouten ligger klart &ouml;ver 
undergroundstandard. Sist jag h&ouml;rde n&aring;got om Alias och Mikael Borg 
hade han s&aring;lt r&auml;ttigheterna till tidningen och g&aring;tt under 
jorden.</p>
<p><a name="11"><font size="-1"><sup>11</sup></font></a>Efter att jag skrev 
detta fick jag sj&auml;lv en artikel antagen av Phrack (se Phrack #48): en 
sammanfattning av den svenska hackarkulturens historia, baserad p&aring; de 
efterforskningar jag gjorde f&ouml;r den h&auml;r boken.</p>
<p><a name="12"><font size="-1"><sup>12</sup></font></a>En van hackare ser 
direkt att jag valt ett d&ouml;dstrist datorsystem: IBM AS-400 som 
exempel.</p>
<p><a name="13"><font size="-1"><sup>13</sup></font></a>Att det finns hackare 
som verkligen &auml;r ute efter att f&ouml;rst&ouml;ra &auml;r ett faktum som 
st&auml;ndigt understryks av s&auml;kerhetsexperter. Kom d&aring; ih&aring;g 
att det &auml;r denna hotbild som &auml;r deras levebr&ouml;d.</p>
<p><a name="14"><font size="-1"><sup>14</sup></font></a>J&auml;mf&ouml;r denna 
mentalitet med mottot f&ouml;r Chaos Computer Club.</p>
<p><a name="15"><font size="-1"><sup>15</sup></font></a>Jag anklagades 
personligen f&ouml;r att ha genomf&ouml;rt aktionen av tv&aring; mindre 
belevade reportrar p&aring; Svenska Dagbladet. Jag gjorde det inte. Det 
&auml;r inte bara det att jag inte klarar av en s&aring;dan sak, utan jag 
skulle definitivt f&ouml;rt ut ett annat budskap om jag f&aring;tt en 
s&aring;dan chans att tala till v&auml;rlden. Det kanske kan vara intressant 
f&ouml;r l&auml;saren att veta att man insinuerade att denna bok var en 
hackarmanual som l&auml;rde folk att genomf&ouml;ra dylika aktioner. (Vilket 
inte heller st&auml;mmer...)</p>
<p><a name="16"><font size="-1"><sup>16</sup></font></a>Svante Tidholm, 
k&auml;nd internetpersonlighet och bror till journalisten Po Tidholm. 
F&ouml;rfattare till boken <i>Loser</i>, och liknad vid <i>"en svensk Justin 
Hall"</i>.</p>
<p><a name="17"><font size="-1"><sup>17</sup></font></a>Eriksson f&auml;lldes 
j&auml;mte 21&sect; Datalagen, som upph&auml;vts tre veckor f&ouml;re 
r&auml;tteg&aring;ngen. Hur detta g&aring;tt till &auml;r f&ouml;r mig en 
g&aring;ta.</p>
<p><a name="18"><font size="-1"><sup>18</sup></font></a>Den f&ouml;ljande 
texten &auml;r en bearbetad variant av min artikel "Hacktivism" fr&aring;n 
tidningen <i>Yelah</i>, #3 1999, som ocks&aring; publicerades i tidningen 
<i>S&auml;kerhet och Sekretess.</i></p>
<p><a name="19"><font size="-1"><sup>19</sup></font></a>Djurens Befrielsefront 
&auml;r en militant organisation f&ouml;r djurens r&auml;ttigheter, bildad 
efter den engelska f&ouml;rebilden Animal Liberation Frontline. I massmedia 
kallas medlemmarna "militanta veganer", eftersom de flesta av medlemmarna 
endast lever p&aring; mat fr&aring;n v&auml;xtriket i sympati med djuren.</p>
<p><a name="20"><font size="-1"><sup>20</sup></font></a>Grundare av 
antivirusf&ouml;retaget McAfee Associates.</p>
<p><a name="21"><font size="-1"><sup>21</sup></font></a>Ordlek med Microsofts 
produktsvit Back Office, vari Windows NT server, mailservern Exchange, 
databasmotorn SQL Server m fl program ing&aring;r.</p>
<p><a name="22"><font size="-1"><sup>22</sup></font></a>Normalt var de sista 
64 bitarna av en GUID detsamma som MAC-adressen p&aring; datorns 
n&auml;tverkskort. Detta "fel" har numera r&auml;ttats av Microsoft s&aring; 
att ett n&auml;tverkskort inte kan sp&aring;ras med utg&aring;ngspunkt 
fr&aring;n ett GUID.</p>
<p><a name="23"><font size="-1"><sup>23</sup></font></a>Jag fick vid ett 
tillf&auml;lle en l&aring;ng lista transkriberade SMS-meddelanden av en 
hackare. De flesta helt vanliga, tr&aring;kiga meddelanden, medan en serie 
meddelanden hade explicit, intimt sexuellt inneh&aring;ll.</p>
<p><a name="24"><font size="-1"><sup>24</sup></font></a>Observera vad vi menar 
med "anarkist" h&auml;r. (Se f&ouml;rsta stycket.) Blanda inte ihop 
hackar-anarkister med politiska anarkister. The Terrorists Handbook gavs 
f&ouml;r &ouml;vrigt ut i Sverige av ett f&ouml;rlag som &auml;ven tryckt en 
del nationalsocialistisk propaganda.</p>
<p><a name="25"><font size="-1"><sup>25</sup></font></a>Jag st&aring;r 
h&auml;r i stor tacksamhetsskuld till Christer Ericson som delat med sig av 
sina kunskaper om Apple&nbsp;II-r&ouml;relsen i Sverige; uppgifter som aldrig 
f&auml;sts p&aring; papper tidigare och d&auml;rf&ouml;r varit sv&aring;ra att 
f&aring; fram.</p>
<p><a name="26"><font size="-1"><sup>26</sup></font></a>Jag har meddelat Eric 
S Raymond (redakt&ouml;r f&ouml;r the Jargon File) denna &aring;sikt i samband 
med att jag skrev en artikel d&auml;r jag p&aring;pekade vad jag upplevde som 
ett sakfel i hans artikel "Bop&aring;lar i Noosf&auml;ren". Raymond 
accepterade kritiken som ber&auml;ttigad.</p>
<p><a name="27"><font size="-1"><sup>27</sup></font></a>Ni m&auml;rker 
s&auml;kert att jag nu b&ouml;rjar v&auml;dra mina personliga 
&aring;sikter.</p>
<p><a name="28"><font size="-1"><sup>28</sup></font></a>BESK var den 
f&ouml;rsta svenska elektroniska datorn. Den hade f&ouml;reg&aring;tts av 
s&aring;v&auml;l analoga datorer och rel&auml;maskinen BARK.</p>
<p><a name="29"><font size="-1"><sup>29</sup></font></a> Meningarna om vad som 
b&ouml;rjade n&auml;r och vem som gjorde vad tycks g&aring; is&auml;r 
h&auml;r: nude@home.se skriver: "Bland de f&ouml;rsta banden att g&ouml;ra EBM 
var D.A.F (Deutsch-Amerikanische Freundschaft), Rheingold och Velodrome... 
Cabaret Voltaire gjorde industrimusik. Industrimusiken skapades och namngavs 
av Throbbing Gristle p&aring; 70-talet. De ans&aring;g att det var dags att 
uppdatera musiken fr&aring;n den viktorianska eran till industrialismen."</p>
<p><a name="30"><font size="-1"><sup>30</sup></font></a>Att "bredda ramarna" 
(eller allra helst uppl&ouml;sa dem fullst&auml;ndigt) anses allm&auml;nt vara 
karakteristiskt f&ouml;r postmodern konst.</p>
<p><a name="31"><font size="-1"><sup>31</sup></font></a>Timestretching, en 
teknik f&ouml;r att "dra ut" eller "trycka ihop" ett ljudfragment. P&aring; 
detta vis kan man &auml;ndra tempot p&aring; ett musikstycke utan att 
h&ouml;ja/s&auml;nka tonl&auml;get. N&auml;r man snabbar upp ett stycke 
l&aring;ter detta helt OK, n&auml;r man saktar ned musik d&auml;remot, 
l&aring;ter det mycket s&auml;reget, n&aring;got som givetvis anv&auml;nds 
f&ouml;r effektens skull.</p>
<p><a name="32"><font size="-1"><sup>32</sup></font></a>J&auml;gerbrand och 
Sveriges Rave Organisation (SRO) organiserade under 1997 en "raverixdag" 
f&ouml;r att samla och organisera svenska ravearrang&ouml;rer. N&aring;gon 
anm&auml;rkte sarkastiskt att <i>"de ska d&aring; g&ouml;ra politik av 
ALLT"</i>, men mot bakgrund av nackapolisens tveksama tillslag mot Docklands 
under v&aring;ren 1996 kan man f&ouml;rst&aring; behovet av en organiserad 
motmakt.</p>
<p><a name="33"><font size="-1"><sup>33</sup></font></a>N&aring;gra har 
anm&auml;rkt att det inte kan vara n&aring;gon st&ouml;rre upplevelse att 
g&aring; p&aring; ett rave p&aring;verkad av "ner&aring;ttjack" som hasch. jag 
har dock sj&auml;lv noterat att det f&ouml;rekommer ganska rikligt, 
<i>varf&ouml;r</i> f&ouml;rst&aring;r inte jag heller. M&ouml;jligen beror det 
p&aring; att hasch &auml;r en milt psykedelisk drog. I sammanhanget vill jag 
passa p&aring; att n&auml;mna att jag personligen varken &auml;r f&ouml;r 
eller mot droger <i>per se</i>, vilket man skulle kunna f&aring; f&ouml;r sig 
att tro av den skarpa formuleringen ovan. Vad jag &auml;r mot &auml;r 
tendensen att skylla drogbruket p&aring; kulturen. Vad betr&auml;ffar droger i 
allm&auml;nhet har jag i princip ingen uttalad &aring;sikt, utan 
f&ouml;rbeh&aring;ller mig privilegiet att strunta i den debatten, vilket 
s&auml;kert g&ouml;r n&aring;gon f&ouml;rbannad.</p>
<p><a name="34"><font size="-1"><sup>34</sup></font></a>Extacy, MDMA eller 
metylendioxymetamfetamin &auml;r till skillnad fr&aring;n LSD direkt fysiskt 
h&auml;lsov&aring;dlig. De flesta som d&ouml;r av drogen g&ouml;r det p&aring; 
grund av &ouml;verhettning, d&aring; uppfattningen av kroppens 
varningssignaler trubbas av p&aring; samma s&auml;tt som med amfetamin.</p>
<p><a name="35"><font size="-1"><sup>35</sup></font></a>Om n&aring;gon tolkar 
detta som att jag tycker att dessa &ouml;lfik &auml;r patetiska tillh&aring;ll 
f&ouml;r innefolk, har vederb&ouml;rande tolkat mig r&auml;tt.</p>
<p><a name="36"><font size="-1"><sup>36</sup></font></a> Citat ur 
<i>Specialarbete om Techno</i> av XX, passagen som citeras &auml;r punkt 63 i 
lagen.</p>
<p><a name="37"><font size="-1"><sup>37</sup></font></a> OS-kampanjen ville 
f&aring; Sommar-OS till Sverige 1999. Kampanjen k&auml;nnetecknades f&ouml;r 
&ouml;vrigt av allvarlig korruption.</p>
<p><a name="38"><font size="-1"><sup>38</sup></font></a>P&aring; denna punkt 
anammar jag numera en evolution&auml;r modell d&auml;r jag ser en darwinistisk 
algoritm i kulturen: subkulturerna skapar variation, m&auml;nniskorna g&ouml;r 
ett urval (de illa omtyckta kulturerna gl&ouml;ms bort), och de &ouml;nskade 
varianterna bevaras. Man skall dock inte dra f&ouml;r stora v&auml;xlar 
p&aring; detta, d&aring; det bygger p&aring; en speciell form av 
evolution&auml;rt t&auml;nkande, memetik, baserad p&aring; Richard Dawkins 
begrepp <i>memer</i> -- en t&auml;nkt evolution&auml;r minsta byggsten 
f&ouml;r kultur precis som den bilogiska genen -- vilket &auml;r 
kontroversiellt. Detta t&auml;nkes&auml;tt &auml;r &auml;nnu outvecklat i sin 
vetenskapliga till&auml;mpning.</p>
<p><a name="39"><font size="-1"><sup>39</sup></font></a>Detta gav upphov till 
en del gnabb. Bethke ans&aring;g sig ha r&auml;tt att definiera termen 
"cyberpunk" eftersom han uppfunnit den. Bethkes definition st&auml;mmer inte 
&ouml;verens med Dozois'.</p>
<p><a name="40"><font size="-1"><sup>40</sup></font></a><p>Kulturteoretiker 
kallar detta f&ouml;r n&aring;got s&aring; konstigt som <i>eklekticism</i>, 
vilket betyder ungef&auml;r att man saknar egenart och anv&auml;nder sig av 
l&aring;nade id&eacute;er och motiv. P&aring; ett annat plan &auml;n det 
ytliga &auml;r dock eklekticismen snarare ett s&auml;tt <i>skapa</i> egenart; 
j&auml;mf&ouml;r t&nbsp;ex med en diskjockey som mixar skivor - g&ouml;r han 
det riktigt bra blir det till en konst i sig. (Se &auml;ven 
f&ouml;reg&aring;ende kapitel om diskjockeyer.)</p>
<p>Det finns en uppenbar likhet mellan Burroughs och Gysins cut-up teknik och 
en maskin som finns beskriven i <i>Gullivers Resor</i> som skrevs av Jonathan 
Swift redan 1726 - denna maskin framst&auml;llde ordsekvenser 
slumpm&auml;ssigt genom att operat&ouml;rerna vred p&aring; handtag, varefter 
man febrilt letade igenom resultatet efter sekvenser med n&aring;gon som helst 
vettig inneb&ouml;rd, som man sedan antecknade i en samlingsvolym.</p>
</p>
<p><a name="41"><font size="-1"><sup>41</sup></font></a> <p>Kulturteoretiker 
inom den s&aring;kallade kulturanalystraditionen kallar cyberpunkfilm f&ouml;r 
<i>Tech Noir</i> efter en bar i filmen Terminator d&auml;r huvudpersonen Sarah 
Connor f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen konfronteras med en m&ouml;rdarrobot. 
Kulturanalystraditionen &auml;r inte vilken kulturanalys som helst utan en hel 
akademisk skola med f&ouml;rankring i framf&ouml;r allt USA, England och 
Skandinavien. Disciplinen ligger n&aring;gonstans mitt emellan 
beteendevetenskap, samh&auml;llsvetenskap och humaniora och 
f&ouml;retr&auml;ds i Sverige framf&ouml;r allt av tidsskriften 
<i>Montage</i>.</p>
<p>N&auml;r de som f&ouml;rst&aring;r sig p&aring; kultur och s&aring;nt 
mycket b&auml;ttre &auml;n vad jag g&ouml;r uttalar sig om cyberpunkkultur 
refererar de s&aring; gott som alltid till akademiker verksamma inom just 
kulturanalystraditionen. Det &auml;r s&aring;dana m&auml;nniskor som 
sl&auml;nger sig med uttryck som "modernism" och "postmodernism" i var och 
varannan mening. Den h&auml;r boken tillh&ouml;r <i>inte</i> 
kulturanalystraditionen.</p>
</p>
<p><a name="42"><font size="-1"><sup>42</sup></font></a> Mannen bakom den 
f&ouml;rsta Alien-filmen &auml;r dessutom &auml;n en g&aring;ng Ridley Scott, 
manuset baseras &auml;n en g&aring;ng p&aring; en historia av Philip K Dick. 
Den andra Alien-filmen producerades av James Cameron, upphhovsman till 
Terminator - de stora cyberpunkfilmerna h&auml;nger ihop med de stora 
namnen.</p>
<p><a name="43"><font size="-1"><sup>43</sup></font></a>Det kostar inget att 
n&auml;mna ytterligare n&aring;gra sev&auml;rda cyberpunkfilmer: <i>Nemesis, 
Westworld, The Time Guardian, R.O.T.O.R., Prototype, Screamers, Queruak, Demon 
Seed</i>.</p>
<p><a name="44"><font size="-1"><sup>44</sup></font></a>Exempel p&aring; 
simstimd&auml;ck &auml;r de apparater som f&ouml;rekommer i filmer som 
<i>Brainstorm</i> eller <i>Strange Days.</i></p>
<p><a name="45"><font size="-1"><sup>45</sup></font></a>En del har mycket 
sv&aring;rt att acceptera att arbete framf&ouml;r en terminal kan bli 
viktigare &auml;n att dra upp rovor. Detta f&ouml;rh&aring;llande &auml;r en 
produkt av automatiseringen av den fysiska produktionen och n&aring;got jag 
behandlar i appendixet. Se &auml;ven min not till termen "bourgeoisi" lite 
l&auml;ngre fram i detta kapitel.</p>
<p><a name="46"><font size="-1"><sup>46</sup></font></a>Det p&aring;g&aring;r 
just nu (1998) en debatt om detta i USA. Det h&auml;vdas att de stora 
kreditf&ouml;retagen (Visa och Mastercard) medvetet hindrar utvecklingen av 
smartcards, eftersom den gamla kreditformen &auml;r mer l&ouml;nsam. Detta kan 
d&aring; bli ett fall f&ouml;r antitrustlagstiftningen.</p>
<p><a name="47"><font size="-1"><sup>47</sup></font></a>Jag har gjort en mer 
genomt&auml;nkt utvidgning av detta resonemang med refrens till anarkistiska 
id&eacute;er i en artikel med samma namn som denna bok, publicerad i 
n&auml;ttidningen <i>Yelah.</i></p>
<p><a name="48"><font size="-1"><sup>48</sup></font></a>Detta fenomen, att 
personer i stora byr&aring;kratiska organisationer tycks tappa k&auml;nslan av 
ansvar f&ouml;r sina handlingar, har behandlats <i>in extenso</i> av bl&nbsp;a 
sociologen <b>Zygmunt Baumann</b> som en logisk konsekvens av det moderna 
samh&auml;llet, men d&aring; men h&auml;nvisning speciellt till nazityskland 
och judeutrotningen.</p>
<p><a name="49"><font size="-1"><sup>49</sup></font></a>Se &auml;ven nedan 
under "Att f&ouml;rb&auml;ttra m&auml;nniskan" och "extropism".</p>
<p><a name="50"><font size="-1"><sup>50</sup></font></a>Timothy Leary 
ber&auml;ttar utf&ouml;rligt om detta och m&aring;nga andra m&ouml;rklagda 
delar av 60-talet i sin autobiografi <i>Flashbacks - A Personal and Cultural 
History of an Era</i>.</p>
<p><a name="51"><font size="-1"><sup>51</sup></font></a> <p>M&aring;nga har 
h&auml;vdat att Manson anv&auml;nde LSD f&ouml;r att hj&auml;rntv&auml;tta sin 
"m&ouml;rdararm&eacute;". Leary, som var en av v&auml;rldens fr&auml;msta 
experter p&aring; LSD kunde inte f&ouml;r sitt liv kunde f&ouml;rst&aring; hur 
detta g&aring;tt till. Vid ett tillf&auml;lle under 1973 d&aring; han 
&aring;terf&ouml;rts till amerikanskt f&auml;ngelse hamnade han v&auml;gg i 
v&auml;gg med Manson och fr&aring;gade honom om saken. "Jag &auml;r kristen. 
Bibeln &auml;r min manual." replikerade Manson.</p>
<p>F&ouml;r ytterligare information om hippies och den nya v&auml;nstern i 
Sverige, se mina artiklar p&aring; detta tema i tidningen <i>Yelah,</i> 
oktober 1998<i>.</i></p>
</p>
<p><a name="52"><font size="-1"><sup>52</sup></font></a>Dessa relativt 
h&aring;rda ord om svenska hippies vet jag inte om jag skulle ha skrivit idag. 
Den elaka sl&auml;ngen &aring;t "Nej till X" k&auml;nns fortfarande 
ber&auml;ttigad. Eller som Jerry Rubin sa: "Folk vill vara <i>f&ouml;r</i>, 
inte emot".</p>
<p><a name="53"><font size="-1"><sup>53</sup></font></a>Uttrycket &auml;r 
myntat av <b>Stewart Brand</b>, grundaren av BBS:en <i>The Well</i> som 
n&auml;mndes tidigare. Den ursprungliga lydelsen &auml;r: "Information wants 
to be free -- because it is now so easy to copy and distribute casually -- and 
information wants to be expensive -- because in an Information Age, nothing is 
so valuable as the right information at the right time." Inneb&ouml;rden av 
uttrycket &auml;r att information tycks leva ett eget, &ouml;verm&auml;nskligt 
liv: hemligheter tycks avsl&ouml;ja sig sj&auml;lva.</p>
<p><a name="54"><font size="-1"><sup>54</sup></font></a>Denna filosofi &auml;r 
inte accepterad i n&aring;gra st&ouml;rre kretsar, snarare &auml;r Ayn Rand en 
husgud f&ouml;r nyliberaler. Robert Nozick &auml;r d&auml;remot en respekterad 
akademiker. Objektivismen har misst&auml;nkts f&ouml;r att vara en politisk 
sekt i stil med UFF eller Offensiv. Jag har behandlat historien om Ayn Rand 
och objektivismen samt dess relation till nyliberalismen i en artikel med 
titeln <i>F&ouml;rsvaret av kapitalismen</i> i tidningen Yelah #6 1998.</p>
<p><a name="55"><font size="-1"><sup>55</sup></font></a>Jag citerar Engels ur 
en kommentar till <i>Kommunistiska Manifestet</i>: "Med bourgeoisi avses de 
moderna kapitalisternas klass, som &auml;r &auml;gare till de 
samh&auml;lleliga produktionsmedlen och exploaterar l&ouml;nearbete." Som jag 
ser det existerar en s&aring;dan klass &auml;nnu idag.</p>
<p><a name="56"><font size="-1"><sup>56</sup></font></a>Cornelis Vreeswijk, 
<i>Censurvisan</i></p>
<p><a name="57"><font size="-1"><sup>57</sup></font></a>Jolt-Cola &auml;r en 
hackarklich&eacute;, men f&ouml;rv&aring;nansv&auml;rt mycket sn&auml;llare 
mot magen &auml;n n&aring;gonsin kaffe.</p>
<p><a name="58"><font size="-1"><sup>58</sup></font></a>Se tidigare 
n&auml;mnda artikel om Objektivismen i tidningen <i>Yelah</i> #6 1998.</p>
<p><a name="59"><font size="-1"><sup>59</sup></font></a>L&auml;gg namnet 
<b>John Perry Barlow</b> p&aring; minnet -- han &auml;r en av de st&ouml;rsta 
vision&auml;rer och samtidsfilosofer jag tr&auml;ffat p&aring;. Liksom Jean 
Baudrillard tillh&ouml;r han det f&aring;tal som har n&aring;got vettigt att 
s&auml;ga om informationssamh&auml;llet.</p>
<p><a name="60"><font size="-1"><sup>60</sup></font></a>Detta betecknas 
normalt med den engelska termen "privacy".</p>
<p><a name="61"><font size="-1"><sup>61</sup></font></a> Med "stark 
kryptering" avses i regel en kryptering med nyckell&auml;ngd st&ouml;rre 
&auml;n 40 bitar.</p>
<p><a name="62"><font size="-1"><sup>62</sup></font></a>Kanske har man skaffat 
sig b&auml;ttre "experter" nu.</p>
<p><a name="63"><font size="-1"><sup>63</sup></font></a>Elektroniska fronten 
Sverige registrerade dom&auml;nnamnet efs.se (detta var p&aring; den tiden 
d&aring; det var relativt okomplicerat att skaffa sig dom&auml;nnamn direkt 
under .se) och n&aring;gra m&aring;nader senare kom ett brev fr&aring;n 
Evangeliska fosterlandsstiftelsen d&auml;r man var en smula uppr&ouml;rd 
&ouml;ver det intr&auml;ffade. Elektroniska fronten st&auml;llde sig dock 
kallsinniga till Evangeliska fosterlandsstiftelsens anspr&aring;k.</p>
<p><a name="64"><font size="-1"><sup>64</sup></font></a>Vintern 1999, just nu 
&auml;r det sv&aring;rt att s&auml;ga hur framtiden ser ut p&aring; detta 
omr&aring;de pga diverse nazistiska terrorattentat.</p>
<p><a name="65"><font size="-1"><sup>65</sup></font></a>Tyska myndigheter 
f&ouml;rs&ouml;kte p&aring; detta vis stoppa den v&auml;nsterextremistiska 
tidningen <i>Radikal</i>, som p&aring;passligt nog hade lagt sina dokument 
p&aring; en Holl&auml;ndsk dator. F&ouml;rs&ouml;ket blev ett fiasko: ett 
trettiotal sympatis&ouml;rer kopierade tidningens dokument till sina egna 
datorer, vilket resulterade i att Tyskland i princip skulle koppla bort hela 
v&auml;rlden f&ouml;r att bli av med Radikal.</p>
<p><a name="66"><font size="-1"><sup>66</sup></font></a>Exempelvis Japan har 
mycket liberal syn p&aring; material som vi svenskar s&auml;kert skulle 
kategorisera som barnpornografi. USA och Kanada har liberal syn p&aring; 
rasistisk och nazistisk propaganda.</p>
<p><a name="67"><font size="-1"><sup>67</sup></font></a>Jag &auml;r ingen 
v&auml;n av &ouml;verstatliga organisationer annat &auml;n som 
diskussionsforum. Som s&aring;dana &auml;r de ypperliga. I fr&aring;ga vad 
g&auml;ller internationella vederg&auml;llningar o&nbsp;dyl &auml;r jag 
kluven.</p>
<p><a name="68"><font size="-1"><sup>68</sup></font></a>1997</p>
<p><a name="69"><font size="-1"><sup>69</sup></font></a>Dvs databrott 
l&ouml;nar sig ibland -- om man &auml;r v&auml;rst. Uppgiften kommer 
fr&aring;n en maillista f&ouml;r journalister under SHA-st&aring;hejet och 
CIA-h&auml;rvan.</p>
<p><a name="70"><font size="-1"><sup>70</sup></font></a> Margot Bengtsson 
skriver om att detta begrepp v&aring;llade debatt runt 1967 i artikelsamlingen 
<i>Det R&ouml;da Lund</i> (1998): "(...)psykiatrin ville inf&ouml;ra en ny 
diagnos f&ouml;r mental oh&auml;lsa, som ben&auml;mndes 'sociopati'. S&aring; 
som sociopatbegreppet beskrevs fick m&aring;nga intrycket av att det i 
sj&auml;lva verket var ett f&ouml;rs&ouml;k att sjukf&ouml;rklara vissa 
kritiska samh&auml;llsv&auml;rderingar och d&auml;rmed oskadligg&ouml;ra eller 
kanske t&nbsp;o&nbsp;m internera samh&auml;llskritiska personer. (...) Den 
omfattande debatten kring sociopatibegreppet gjorde att det aldrig 
inf&ouml;rdes." S&aring;lunda anv&auml;nder Wallin ett kontroversiellt och 
kliniskt icke vedertaget begrepp.</p>
<p><a name="71"><font size="-1"><sup>71</sup></font></a>N&aring;gon kanske 
reagerar p&aring; att jag talar i termer av egna &aring;sikter. Detta beror 
p&aring; att det inte finns n&aring;gra lagar att diskutera runt.</p>
<p><a name="72"><font size="-1"><sup>72</sup></font></a> Sarkasm.</p>
<p><a name="73"><font size="-1"><sup>73</sup></font></a>Jag &auml;r Anders R 
Olsson stort tack skyldig f&ouml;r m&aring;nga av detaljerna kring datalagen 
och datainspektionens tillkomst.</p>
<p><a name="74"><font size="-1"><sup>74</sup></font></a>Detta &auml;r 
f&ouml;rmodligen orsaken till att europas st&ouml;rsta hackartidskrift 
<i>Hacktic</i>, kommer fr&aring;n just Holland. Hackarna bakom Hacktic 
startade sedan ett Internetf&ouml;retag som heter <b>XS4ALL</b>, en av 
Hollands st&ouml;rsta och mest kontroversiella internetleverant&ouml;rer. De 
arrangerar exempelvis med oj&auml;mna mellanrum hackarcamping, senast 1997 
under namnet <b>HIP</b> - Hacking In Progress.</p>
<p><a name="75"><font size="-1"><sup>75</sup></font></a>Detta stycke har 
v&auml;sentligt radikaliserats sedan f&ouml;reg&aring;ende versioner av boken. 
Jag har, som man s&auml;ger, &auml;ndrat &aring;sikt. Jag tror numera allt 
mindre p&aring; parlamentarismens m&ouml;jligheter i v&aring;r tid. Detta 
&auml;r en sm&auml;rtsam insikt, men absolut n&ouml;dv&auml;ndig f&ouml;r att 
&ouml;verleva.</p>
<p><a name="76"><font size="-1"><sup>76</sup></font></a>Om n&aring;gon 
undrade: ja, jag har bland annat studerat socialpsykologi.</p>
<p><a name="77"><font size="-1"><sup>77</sup></font></a>Efter mycket 
br&aring;k med Telia, som bland annat innebar att jag blev tvungen att "skicka 
Datainspektionen p&aring; dem" fick jag en kopia p&aring; min egen 
samtalslogg. Detta ledde ocks&aring; till f&ouml;r&auml;ndringar i s&auml;ttet 
Telia redovisar uppgifterna: numera finns det en rad p&aring; varje 
teler&auml;kning som jag lite fantasil&ouml;st kallar "Linus Walleij-raden" 
som ser ut s&aring;h&auml;r: <i>Anm) F&ouml;r de flesta samtalstyper kan 
specifikation beg&auml;ras f&ouml;r kommande period.</i> Telia har gjort 
gemensam sak med Polisen, som ocks&aring; vill spara dessa uppgifter 
(bl&nbsp;a f&ouml;r att i efterhand kunna utreda brott), gentemot 
datainspektionen som anser att de b&ouml;r f&ouml;rst&ouml;ras.</p>
<p><a name="78"><font size="-1"><sup>78</sup></font></a>Anonym hackare i 
Oktober 1996: <i>"Jag &auml;r innanf&ouml;r Telias brandv&auml;gg igen... De 
satte in en ny som var mycket b&auml;ttre, men jag kom runt den..."</i></p>
<p><a name="79"><font size="-1"><sup>79</sup></font></a>Alla "t&auml;nkta" 
h&auml;ndelser i episoden har intr&auml;ffat i verkligheten.</p>
<p><a name="80"><font size="-1"><sup>80</sup></font></a>F&ouml;rmodligen en 
form av strukturalism.</p>
<p><a name="81"><font size="-1"><sup>81</sup></font></a>"Korrekt" &auml;r 
alltid ett b&ouml;jligt begrepp n&auml;r man diskuterar filosofi. Ta det inte 
f&ouml;r bokstavligt. T&auml;nk p&aring; att detta &auml;r 
popul&auml;rvetenskap...</p>
<p><a name="82"><font size="-1"><sup>82</sup></font></a>Teorier som f&ouml;r 
tillf&auml;llet hamnat i on&aring;d. H&aring;h&aring;jaja. Enimvero di nos 
quasi pilas homines habent.</p>
<p><a name="83"><font size="-1"><sup>83</sup></font></a>Eller kanske inte. 
M&auml;nniskan kan om&ouml;jligen bli intelligent utan ett samh&auml;lle som 
omger henne, allts&aring; &auml;r systemet m&auml;nniska+samh&auml;lle det som 
&auml;r intelligent... Osv osv.</p>
<p><a name="84"><font size="-1"><sup>84</sup></font></a>Rasar st&auml;ndigt 
upp&aring;t, siffran &auml;r formodligen helt felaktig n&auml;r du l&auml;ser 
detta. Antalet 1000 baserar sig p&aring; en siffra fr&aring;n 1994.</p>
<p><a name="85"><font size="-1"><sup>85</sup></font></a>En film som <i>A 
Clockwork Orange</i> framst&auml;ller all form av beteendestyrning och 
hj&auml;rntv&auml;tt som ett &ouml;vergrepp mot individen.</p>
<p><a name="86"><font size="-1"><sup>86</sup></font></a>Regimkritiker (som 
Noam Chomsky i <i>Manufacturing Consent</i>) ger i och f&ouml;r sig 
utomordentliga exempel p&aring; hur makten i denna v&auml;rld med stor 
skicklighet kan manipulera det s&auml;tt p&aring; vilket vi uppfattar 
verkligheten.</p>
<p><a name="87"><font size="-1"><sup>87</sup></font></a>N&aring;gon (Fredric 
Jameson) har h&auml;vdat att hela genren cyberpunk / tech noir bara handlar om 
att omformulera det tema som illustreras i <i>Illuminatus!</i>, ett 
v&auml;rldsomsp&auml;nnande n&auml;tverk av hopv&auml;vda organisationer och 
informella n&auml;tverk (som i n&aring;gon form faktiskt existerar) beskrivs 
som metafor i datorn -- det elektroniska n&auml;tverket. Den obegripliga 
elektroniska organismen blir till en bild f&ouml;r den obegripliga makten. Jag 
h&aring;ller inte med. Datorn &auml;r i sig fascinerande och det ena &auml;r 
inte en symbol f&ouml;r det andra. M&ouml;jligen kan man se de b&aring;da som 
ett viktigt begreppspar.</p>
<p><a name="88"><font size="-1"><sup>88</sup></font></a>En filosof som skrivit 
mycket om uppl&ouml;sningen av verkligheten i en slags "virtuell verklighet" 
eller "hyperverklighet" &auml;r Jean Baudrillard.</p>
<p><a name="89"><font size="-1"><sup>89</sup></font></a>Ja, denna bild av 
tillvaron i en virtuell verklighet har blivit en science fiction 
klich&eacute;, genom s&auml;ttet den anv&auml;nds p&aring; i filmer som <i>the 
Matrix</i>, osv. Id&eacute;n &auml;r s&auml;kert mer &auml;n 100 &aring;r 
gammal eller &auml;ldre beroende p&aring; hur man r&auml;knar. Det hela 
b&ouml;rjar med Platons uppdelning av m&auml;nniskan i "kropp" och 
"sj&auml;l". Ni inser direkt varf&ouml;r en novell / roman p&aring; detta tema 
skulle vara totalt &ouml;verfl&ouml;dig.</p>
<p><a name="90"><font size="-1"><sup>90</sup></font></a>Nu har jag i och 
f&ouml;r sig redan bollat den h&auml;r texten till publiken tv&aring; 
g&aring;nger, s&aring; det d&auml;r f&aring;r jag v&auml;l ta och &auml;ta 
upp. Texten p&aring;minner nu mera om publikationer som <i>The Cathedral & the 
Bazaar</i> eller <i>Homesteading the Noosphere</i> av Eric S Raymond som 
l&ouml;pande uppdateras.</p>
<p><a name="91"><font size="-1"><sup>91</sup></font></a>Jag har f&ouml;r 
&ouml;vrigt haft en ing&aring;ende debatt med Ola Larsmo om detta...</p>
<p><a name="92"><font size="-1"><sup>92</sup></font></a>Oj vad &aring;ren 
g&aring;r. St&ouml;dstrumporna bildades av Maria-Pia Boethius, Agneta Stark, 
Ebba Witt-Brattstr&ouml;m m&nbsp;fl f&ouml;r att f&ouml;re och under valet 
1995 driva parollen "hela l&ouml;nen, halva makten" i feministisk anda.</p>
<p><a name="93"><font size="-1"><sup>93</sup></font></a> Ja, varenda tidning 
finns ju p&aring; Internet nu, 1999, med till stora delar samma inneh&aring;ll 
som papperstidningarna, och finansierade av annonser.</p>
<p><a name="94"><font size="-1"><sup>94</sup></font></a>Vilket ocks&aring; 
intr&auml;ffat... Jag borde bli sp&aring;gubbe.</p>
<p><a name="95"><font size="-1"><sup>95</sup></font></a>N&aring;gon har 
p&aring;pekat att det borde heta "den fj&auml;rde statsmakten" med 
motivationen att domstolarna &auml;r den tredje sj&auml;lvst&auml;ndiga 
statsmakten (vid sidan om regering och riksdag).</p>
<p><a name="96"><font size="-1"><sup>96</sup></font></a>Bara lite. 
L&ouml;senord o&nbsp;dyl som anv&auml;ndarna betalar f&ouml;r, kn&auml;cks och 
sprids f&ouml;r vinden...</p>
<p><a name="97"><font size="-1"><sup>97</sup></font></a>F&ouml;r en 
djupg&aring;ende analys av medias manipulativa drag, se Maria-Pia Boethius 
<i>N&aring;gra som inte &auml;lskar oss h&aring;ller p&aring; att 
f&ouml;r&auml;ndra v&aring;rt land.</i></p>
<p><a name="98"><font size="-1"><sup>98</sup></font></a>F&ouml;ljande text 
&auml;r en omarbetning av material som skrevs f&ouml;r en artikel kallad 
<i>GNU och Open Source, Stallman och Raymond</i> i tidningen <i>Yelah</i> #3 
1999.</p>
<p><a name="99"><font size="-1"><sup>99</sup></font></a>BSD, Berkeley Standard 
Unix, &auml;r resultatet av att amerikanska konkurrensverket &aring;d&ouml;mde 
AT&T som i praktiken hade monopol p&aring; operativsystemet Unix, att ge bort 
k&auml;llkoden till universiteten. Den utvecklades snabbt till BSD som 
&auml;nnu &auml;r mycket popul&auml;rt vid sidan av det mer "folkliga" Linux. 
Finns i ett flertal varianter som Open BSD, Free BSD eller Net BSD.</p>
<p><a name="100"><font size="-1"><sup>100</sup></font></a>Se om objektivism i 
kapitel 8.</p>
<p><a name="101"><font size="-1"><sup>101</sup></font></a>Detta &auml;r en 
generaliserad bild som f&ouml;ruts&auml;tter att f&ouml;retagen &auml;r 
o&auml;ndliga i antal, antalet varianter &auml;r mycket stort, och "marknaden" 
&auml;r ett sj&auml;lvst&auml;ndigt t&auml;nkande filter som inte 
vilsef&ouml;rs av propaganda. Detta st&auml;mmer ganska d&aring;ligt med 
verkligheten.</p>
<p><a name="102"><font size="-1"><sup>102</sup></font></a> F&ouml;rmodligen en 
myt.</p>
<p><a name="103"><font size="-1"><sup>103</sup></font></a>Organisationen 
Adbusters / The Media Foundation gjorde en g&aring;ng ett mycket roligt 
p&aring;hopp p&aring; "BNP-dogmen", genom att konstatera, att varje 
cancerpatient som diagnosticerades, varje neds&aring;gad regnskog (eller 
"djungel" som det egentligen borde heta), varje bilolycka, varje 
f&auml;ngelsedom -- &ouml;kar BNP. Och detta &auml;r dessv&auml;rre faktiskt 
sant.</p>
<p><a name="104"><font size="-1"><sup>104</sup></font></a>1995 genomf&ouml;rde 
Telia en omfattande omorganisation vilket, som alla som l&auml;st 
grundl&auml;ggande management vet, inneb&auml;r att man raserar de sociala 
n&auml;tverk som uppst&aring;tt p&aring; arbetsplatsen f&ouml;r att 
f&ouml;rst&auml;rka toppstyrets grepp om f&ouml;retaget.</p>
<p><a name="105"><font size="-1"><sup>105</sup></font></a>Och nu &auml;r det 
Windows NT 4.0 och Windows 98, f&ouml;rl&aring;t Windows NT 5.0, 
f&ouml;rl&aring;t Windows 2000 som g&auml;ller. H&aring;h&aring;jaja.</p>
<p><a name="106"><font size="-1"><sup>106</sup></font></a>Jag vet att 
besserwissrarna skriker n&auml;r jag skriver s&aring;h&auml;r. Skriv en egen 
bok som v&auml;nder sig till dem som h&auml;nger upp sig p&aring; detaljer om 
det st&ouml;r er.</p>
<p><a name="107"><font size="-1"><sup>107</sup></font></a>Numera MacOS 8, 9 
och X.</p>
<p><a name="108"><font size="-1"><sup>108</sup></font></a>Testunderlag finns 
p&aring; www.gnu.org</p>
<p><a name="109"><font size="-1"><sup>109</sup></font></a>Man skall kanske 
undvika att &ouml;verv&auml;rdera det "vetenskapliga samh&auml;llet", som lika 
ofta &auml;r en sk&aring;deplats f&ouml;r de mest sm&aring;sinta intriger och 
den mest larviga underkastelse.</p>
<p><a name="110"><font size="-1"><sup>110</sup></font></a>Pierre Bourdieu 
inf&ouml;r begreppet "kulturellt kapital" f&ouml;r att f&ouml;rs&ouml;ka 
f&ouml;rklara det h&auml;r.</p>
<p><a name="111"><font size="-1"><sup>111</sup></font></a>Ett en smula elakt 
(och f&ouml;renklat) p&aring;st&aring;ende.</p>
<p><a name="112"><font size="-1"><sup>112</sup></font></a>Svante Tidholm 
p&aring;pekade att jag har en f&ouml;rm&aring;ga att ibland reducera individen 
till en marionett under makterna. Jag f&ouml;rst&aring;r synpunkten, men 
&auml;r inte klok nog att komma runt den fr&aring;gest&auml;llningen. Min 
respekt f&ouml;r individens f&ouml;rm&aring;ga &auml;r mycket stor, och jag 
tar ocks&aring; individens parti i detta oj&auml;mna spel. Utvecklingar av 
mitt syns&auml;tt finns i kapitel 15 samt appendixet.</p>
<p><a name="113"><font size="-1"><sup>113</sup></font></a>Mina tankar i detta 
stycke rimmar ganska v&auml;l med de f&ouml;rklaringar av kvinnans 
rollformulering i moderniteten som litteraturvetaren Nina Bj&ouml;rk 
presenterar i boken <i>Sireners S&aring;ng</i> fr&aring;n 1999.</p>
<p><a name="114"><font size="-1"><sup>114</sup></font></a>Det slog mig just 
vilket uts&ouml;kt sammantr&auml;ffande det &auml;r att detta intr&auml;ffade 
just 1984.</p>
<p><a name="115"><font size="-1"><sup>115</sup></font></a>Det fascinerar mig 
hur ofta jag blir kritiserad f&ouml;r att ifr&aring;gas&auml;tta 
storf&ouml;retagens makt samtidigt som jag jobbar f&ouml;r ett (Ericsson). 
Detta &auml;r givetvis en sv&aring;r fr&aring;ga som jag behandlat in extenso 
p&aring; annan plats.</p>
<p><a name="116"><font size="-1"><sup>116</sup></font></a>Och s&aring; en 
present till nyliberalerna: om &auml;gander&auml;tten &auml;r helig, 
varf&ouml;r respekterar folk den inte n&auml;r det g&auml;ller CD-skivor etc? 
Skulle inte du? <i>Varf&ouml;r</i> klarar inte marknaden av att l&ouml;sa det 
h&auml;r problemet, om nu legislaturan &auml;r maktl&ouml;s? S&auml;g, visst 
finns det problem som varken kan l&ouml;sas av staten eller marknaden?</p>
<p><a name="117"><font size="-1"><sup>117</sup></font></a>Ordet 
<i>paradigm</i> &auml;r ett s&aring;dant d&auml;r ord som smitit ut ur det 
akademiska spr&aring;ket. Var f&ouml;rsiktig om du anv&auml;nder det i 
n&auml;rheten av vetenskapligt skolade m&auml;nniskor, eftersom nyckelordet 
inom vetenskap &auml;r <i>exakthet</i> -- paradigm betyder allts&aring; bara 
en enda specifik sak, inte n&aring;got allm&auml;ngiltigt. Att anv&auml;nda 
ordet utanf&ouml;r vetenskapsfilosofi kan l&auml;tt betraktas som 
vulg&auml;rt, &auml;ven om det &auml;r mycket vanligt. Motsatsen till 
vetenskapligt spr&aring;kbruk hittar man i New Age-kulturen: d&auml;r &auml;r 
det snarare fr&aring;gan om att vara s&aring; luddig som m&ouml;jligt. 
Popul&auml;rkultur som den h&auml;r boken f&aring;r f&ouml;rs&ouml;ka g&aring; 
n&aring;gon slags balansg&aring;ng mellan dessa tv&aring;.</p>
<p><a name="118"><font size="-1"><sup>118</sup></font></a>Bernstein, 
ursprungligen lingvist, tillh&ouml;r n&aring;gon strukturalistisk eller 
poststrukturalistisk skola. Det &auml;r inte speciellt viktigt i 
sammanhanget.</p>
<p><a name="119"><font size="-1"><sup>119</sup></font></a>F&ouml;r 
j&auml;mf&ouml;relsens skull m&aring;ste jag n&auml;mna att detta s&auml;tt 
att t&auml;nka g&aring;r igen i flera subkulturer: Kommunistiska och 
anarkistiska sammanslutningar betraktar ibland i sina mest paranoida stunder 
resten av samh&auml;llet som en kapitalistisk konspiration. Nazisterna 
betraktar det &ouml;veriga samh&auml;llet som ZOG -- Zionist Occupational 
Government (Den sionistiska ockupationsregeringen), man m&aring;ste 
anv&auml;nda denna tankefigur med mycket stort omd&ouml;me.</p>
<p><a name="120"><font size="-1"><sup>120</sup></font></a>Och jag vete tusan 
om jag n&aring;gonsin kommer att jobba p&aring; det projektet igen. Sedan 
denna bok p&aring;b&ouml;rjades har jag skrivit en roman, <i>D21</i>, som 
utspelar sig i Link&ouml;ping 1967-69 som jag inte &auml;r n&ouml;jd med, och 
en uppf&ouml;ljare till samma roman under namnet <i>RP8601</i> som utspelar 
sig i Partille i slutet p&aring; 1980-talet &auml;r under arbete.</p>
<p><a name="121"><font size="-1"><sup>121</sup></font></a>En version f&ouml;r 
telefoni &auml;r under utveckling.</p>
<p><a name="122"><font size="-1"><sup>122</sup></font></a>Wilmer X</p>
<p><a name="123"><font size="-1"><sup>123</sup></font></a>Samtliga citat 
&auml;r h&auml;mtade ur e-postkommunikation med Otto Sync.</p>
<p><a name="124"><font size="-1"><sup>124</sup></font></a>X.28 &auml;r 
standard f&ouml;r PAD:ar (Packet Assembler / Disassembler), vilket &auml;r det 
samma som den dator man ringer upp f&ouml;r att ansluta sig till Datapak, 
medan X.75 &auml;r en standard f&ouml;r att koppla samman flera 
X.25-n&auml;tverk.</p>
<p><a name="125"><font size="-1"><sup>125</sup></font></a><b>Ledell, 
G&ouml;ran</b> (red) <i>Dataolyckor -- Har det verkligen h&auml;nt n&aring;gon 
g&aring;ng?</i> INFOSEC, Lund 1992</p>
<p><a name="126"><font size="-1"><sup>126</sup></font></a>Denna uppgift och 
liknande &auml;r h&auml;mtade fr&aring;n r&auml;tteg&aring;ngshandlingarna i 
det aktuella m&aring;let: B 486/92 vid Katrineholms tingsr&auml;tt.</p>
<p><a name="127"><font size="-1"><sup>127</sup></font></a>Konversationsutdrag 
&auml;r h&auml;mtade ur r&auml;tteg&aring;ngshandlingarna.</p>
<p><a name="128"><font size="-1"><sup>128</sup></font></a>F&ouml;rs&ouml;ken 
gjordes vid Telia Research AB i Haninge under ledning av Stewart Kowalski.</p>
<p><a name="129"><font size="-1"><sup>129</sup></font></a>P&aring; 
fackspr&aring;k DNR -- Dialled Number Recorder.</p>
<p><a name="130"><font size="-1"><sup>130</sup></font></a>Ibland l&ouml;nar 
det sig att l&auml;sa mer &auml;n en bok, Katie Hafner och John Markoff:s 
<i>Cyberpunk</i> rekommenderas varmt till de som f&ouml;rl&auml;st sig 
p&aring; Stoll.</p>
<p><a name="131"><font size="-1"><sup>131</sup></font></a><i>Expressen</i>, 
fredag 4 februari 1994, sid 11.</p>
</body>
</html>